DET GULA HUSET PÅ HÖJDEN

Efter att dalmasen och dalkullan funnit varandra i Stockholm skulle det ta några år innan den gemensamma drömmen om ett

Bed & Breakfast blev verklighet. Nu har de både en köksträdgård, ett ständigt renoveringsprojekt – och ett gårdsspöke.

Kopplingen Till J Rvs

kommer genom Sannes farfar och många av barndomens somrar tillbringades i byn. Och Sanne, hon tog med sig sin Mathias hit.

”Hit ska vi flytta en dag”, sa han. ”Aldrig”, sa hon.

Nu sitter de mitt emot mig i det stora frukostrummet, bland antika möbler och spröjsade fönster. Sedan inflytten har huset genomgått en rejäl makeover. Väggar har rivits och golv har brutits upp.

– Här inne låg det fem lager korkmatta, säger Mathias och pekar på trägolvet i rummet. För att matcha den övriga inredningen, som går i genomgående äldre stil, letade de bland andrahandssorteringen för att se till att få brädor med mycket kvist.

FÖR SANNE OCH MATHIAS har det varit viktigt att i någon mån bevara husets karaktär. Eller snarare: hur de tänker sig att det hade kunnat se ut om det var pensionat på 20­talet.

– Jag vet inte om det hade varit så roligt med vitmålade väggar och sjukhussalar, säger Sanne.

Det bästa med att driva ett bed & breakfast anser Sanne och Mathias vara mötet med alla människor.

För vad många inte vet är att Solbacken tidigare har varit ett sjukhem för barn med epidemisjukdomar. Det var under 1900­talets början som spetälskehemmet ett stenkast bort behövde avlastning. Järvsöbaden, som var markägare, förlänade marken för detta ändamål och tre finansiärer hjälpte till att bekosta flytten av grundstommarna upp på höjden, där huset står idag.

hårfrisör, han som kock.

jobbat med service. Hon som

Sanne och Mathias har alltid

Solbacken

VAD? Bed & Breakfast/pensionat.

VAR? Strandvägen 25.

DRIVS AV: Mathias & Sanne Parkow.

När det byggdes 1880 stod det nämligen nere vid ån och tjänade som ett garveri; en plats där man bearbetade djurhudar och skinn till läder.

– Här var sjuksalarna, säger Sanne och pekar mot uppehållsrummet. Det var där barnen bodde under sin vistelse på sjukhemmet. Men inte utan att först ha besökt mottagningsrummet och behandlingsrummet, som numera är rum till två av Sannes och Mathias barn.

FAMILJEN ÄR BOSATT på halva bottenvåningen i huset, som har sju rum till uthyrning. Framförallt till turister, men här finns även ett par fasta hyresgäster.

– Vi har alla möjliga gäster, det är alltifrån barnfamiljer till pensionärer, säger Mathias.

De uppskattar att 80 procent av de boende är återkommande, vilket de ser som ett gott betyg för sin verksamhet. Många är turister som är i byn för cyklingen, världsarvsgården eller för att fiska och vandra. Men hit kommer även folk som är på genomresa till en nordligare destination och väljer att mellanlanda på Solbacken på vägen.

Några gäster de minns med värme är det återvändande damhockeylaget och Lill­Babs kanske största fanclub. De sistnämnda tog vid ett av besöken med sig en handvevad stenkakespelare som de spelade hennes låtar på.

– Det är alla möten med människor som gör det, säger Mathias och tillägger att många av berättelserna de hört om Solbackens historia kommer just från inkvarterade gäster. Andra saker har de läst sig till, som att huset i ett tidigt skede inhyste ett av bygdens så kallade telefonrum.

– På den tiden hade man inte telefoner överallt, utan man gick till vissa hus och ringde sina samtal, berättar Sanne.

Efter att spetälskehuset inte längre behövde uppbackning kom Solbacken att bli ett uppehållshus för arbetslösa ungdomar, och under samma period hade Röda Korset sitt lager i huset.