Ättling till Märit på Karlsgården

Johanna Willmark arbetar som socionom och Lifespan-terapeut med inriktning på traumabehandling. Hon är också ättling till Märit Hansdotter på Karlsgården och 2020 debuterade hon med den skönlitterära boken Dödsblommeört.

NÄR JOHANNA BÖRJADE släktforska hittade hon Märit Hansdotter elva generationer bakåt. Hennes släkting blev inte bränd på bål men hon har skildrat även de kvinnor som fick sätta livet till i trolldomsrannsakningarna 1673. I boken tändes bålen på kyrkbacken men det kan lika gärna ha varit Ringfuru, 20 meter in i skogen längs Kalvstigen mellan Järvsö och Delsbo, eller Hedhuvudet som ligger mellan Järvsö och Ljusdal. Socknens ”galgbacke” eller ”afrättsplats” delades ofta av flera socknar och hade ett lätttillgängligt läge vid en stor genomfartsled för att ge plats åt en stor publik.

JOHANNA SKILDRAR FRAMFÖRALLT relationen mellan Märit och hennes Carl. Året är 1645. Märit Hansdotter är 39 år och har tidigare varit gift med Anders Olofsson, ett passande gifte med en ärbar man från socknen, kanske var han till och med sonen från granngården, Bondarv 7. Tillsammans fick de två barn. Nu är Märit änka och Carl Carlsson, en inflyttad skräddare från Gefle (Gävle) har bett om hennes hand. Märit väntar Carls barn, ett oäkta barn, och hennes far säger oresonligt nej. Carl har dåligt rykte och är en ständig kund vid tingen. Ska Hans Anderssons gård gå till en tattare och tjyvahund? Giftermålet blir dock slutligen en fråga för tinget som ger bifall till giftermålet och Märit gifter sig med den sex år yngre Carl i november 1645 mot faderns vilja. Några månader senare föds deras första barn, en dotter som tyvärr dör ifrån dem. Men motgångarna är inte slut där. Carl ska komma att dömas från livet för oförätter vid tinget i Järvsö både en och två gånger, bara för att frikännas vid Svea Hovrätt. Det är inte svårt att förstå hur det påverkade grannskapet i socknen, att tingsmännen, Carls grannar, dömt honom från livet. Ändå var det inget mot det som komma skulle. Fattigdom och sjukdom härjar i stugorna och pastor Fernaeus predikningar blir allt hårdare och förmanande: ”För så åkallar Herren Gud, att en trollkona ska du inte låta leva. Likaså den man eller kvinna som befattar sig med andebesvärjelse eller spådom. Man ska stena honom eller henne och låta blodskuld vidlåta.”

KÄLLORNA FÖRTÄLJER INTE allt men i romanen blir Märit anklagad för trolldom efter en gudstjänst då husbonden i granngården insjuknat i stickande bröstsmärta. Eftersom Märit sett på honom och smålett så vet husbondfolket i granngården att det är Märit som ”vetat sätta ont mot honom”.

En kväll, när Märit stod ute vid brunnspumpen på Karlsgården, hörde hon ljudet av droskan. Ur boken Dödsblommeört:

Trolldom Del 1

”Det var en vacker kväll i Bondarv. I väster drog ett storslaget och färggrant skådespel fram. Solen hade redan sänkts ner bakom Uvåsberget, snart skulle de sista ljuskäglorna dra sig tillbaka. Så kände jag greppet runt min arm. Det var lagmannen. Med sig hade han kaplan Busk och tre soldater. Säkert hade ytterligare en soldat stannat med hästarna. De frågade var Carl var, sedan läste lagmannen upp anklagelserna: ´Tio barn och unga, därav Märits grannar från Bondarv och kaplan Carolus Busks tre söner, vittnar alla om samma sak. Märit Hansdotter har fört dem till Blåkulla för att fägna den onde så hon själv vunnit fördelar. Hon har hämtat dem om natten och fört dem på en ko, eller okänd man, till Öjeberget där gästabud hållits. Hon har häcklat Gud, förlett ungdomen och med absolut avsaknad av sedlighet och dygd begått brott av hädelse och bragt vanära över sin familj och socken. Därtill har hon under flera år kastat förbannelser över granngården, vilka orsakat sjukdom och lidande hos både kor och husbonde.´.”

I JOHANNAS SKILDRING utbröt tumult när Carl kom hem och Märit skulle föras bort av soldater. Det hela slutade med att Carl stod fastbunden mot brunnspumpen medan de for iväg med Märit mot kyrkön och sockenfängelset. Hon var 71 år 1672 när hon, 12 andra kvinnor och en man greps för trolldom, torterades, erkände och dömdes till döden i Haradsrätten, det dåvarande tinget i Järvsö. Domarna ändrades när trolldomskommissionen tagit över med Gustav Rosenhane i spetsen, en av processernas största kritiker som förespråkade att frikänna alla som inte frivilligt bekände. Slutligen fastställdes dödsdomarna för två kvinnor, Kurlåks Karin från Bondarv och Rull­Älla från Nybo, som halshöggs och brändes på bål. Den enda mannen som anklagades, Grått Mårten från Kramsta, fick springa två gatlopp genom 80 man. Under förhör 1673 erkänner inte Märit påståenden från barnen. Carl köper henne fri med böter men hon får stå på skam utanför Järvsö kyrka.

Häxhammaren.

JOHANNA UTFORSKAR SITT släktled med inspiration om hur vi kan ärva våra trauman genom generationer, både på ett psykologiskt plan och på cellnivå. Enligt forskning om epigenetik har vi ett biologiskt minne – traumatiska upplevelser våra förfäder genomlevt kan påverka våra barns gener. Med denna tes, nyfikenhet och en vilja att bryta kedjan fokuserade hon på två kvinnor i samma släktled med tragiska livsöden. Den första delen handlar om Märit Hansdotter. Texterna i 1600­talsberättelsen är baserade på J. J:son Hanzéns böcker från 1950­talet (Järvsöfolket och Trolldom och häxprocesser i Hälsingland). Tack vare hans sammanställning av protokoll har Johanna kunnat använda autentiska citat, bland andra Märit Hansdotters kommentar ”Det bliver aldrig gott i Järfzöö socken förrän denna elaka roten är avkortad och bortkörd av vägen.”.

VILKEN ROT ÄR det då Märit talar om?

Johanna tror att det är bolmörten, även kallad Dödsblommeörten, och har baserat sitt skönlitterära verk på den tesen. I den så kallade flygsalvan ska bolmörten ha varit en viktig ingrediens. Det var bolmörtens rot, med högst grad av giftiga alkaloider, som pulveriserades och gav hallucinationer av att kunna flyga. Myterna bakom flygsalvan var en inspirationskälla för de tyska präster som skrev Häxhammaren, den medeltida handboken i att jaga och avrätta häxor. Där beskrevs att flygsalvan gjordes på direktioner av satan själv och i salvan används även fett från odöpta och döda barn.

Blåkulla var tidigare en spännande historia som berättades i stugorna, som bergsfrun och andra väsen, med uppgift att skrämma barn till lydnad. Men när den kristna kyskhetskulturen växte sig starkare och den kvinnliga sexualiteten fördömdes av kyrkan kan man anta att flygsalvan och bolmörten fyllde ett tomrum eftersom den gav möjligheten att leva ut fantasier genom hallucinationer. Örten julros används som en motvikt i Johannas fiktiva verk. Julrosen har i århundraden använts på barn och vuxna för att bota galenskap och skydda mot svart magi och trolldom. I romanen är det julrosen som kan bryta kampen mellan ”Blåkulla” och kyrkan och hela den onda cirkeln som skapats i något som närmast kan liknas vid en masspsykos där till och med barn anger sina mödrar för häxeri.

DEN ELAKA ROTEN i flygsalvorna rensades slutligen bort från samhället men domarna i protokollen lever kvar. I förordet till sin bok skriver Johanna:

”Vi bär med oss ett kollektivt obearbetat trauma juridiskt sanktionerat från de inblandade staterna. Det finns trauman som återkommer gång på gång i ett släktled, som invävda i DNA:t gång på gång kommer upp till ytan. Till slut, när smärtan blir för djup eller styrkan för stor måste någon försöka bryta kedjan.”

Johanna gör upp med sin släkthistoria och belyser återkommande trauman i sitt släktled som en del i ett läkande och helande arbete. Tre kvinnors berättelse binds samman med myndighetsutövning, alternativmedicin, moderskap och sexualitet som tema.

– Jag tänker att vi bär på ett både kollektivt och, åtminstone i mitt fall, individuellt traumatiskt band från de så kallade häxbränningarna. Kollektivt känner vi alla till spelreglerna för den skamkultur som verkar runt kvinnlig sexualitet, eller runt de män som går utanför den heterosexuella normen. Många kvinnor bär på en rädsla för att stämplas som ”dåliga”. Som kollektiv handlar det om att skapa en medvetenhet och frigöra oss från rädslan att ”bli uthängd” samtidigt som skammen riktas dit den hör hemma, mot den som vill göra illa och skaffa sig makt på andras rädsla, säger Johanna och fortsätter:

– Den andra delen av vårt arv från tiden kring häxbränningarna handlar om den strikta skolmedicinens brist på helhetssyn när det gäller kvinnohälsa.

DET PÅVERKAR ALLT från preventivmedelsrådgivning och förlossningsvård till hormonella och gynekologiska problem. Kvinnokroppen har ansetts problematisk att forska på, på grund av menscykeln och majoriteten av den medicinska forskningen är gjord på män. Metoder som tar hänsyn till hela människan och ser en diagnos som ett symtom på en underliggande obalans förpassas till så kallad ”alternativmedicin” som är förknippat med kvacksalveri.

De här tendenserna hittar vi enligt Johanna redan i motandet av hedendomen och den örtkunskap som ansågs höra dit. 1663 bildades Collegium Medicum, den första svenska läkarorganisationen, som tillsammans med prästerskapet skulle motarbeta kvacksalvare. Dit räknades även jordemödrarna, dåtidens barnmorskor, och deras kunskap.

– Det finns mycket kunskap som har gått förlorad och vi är i mångt och mycket utelämnade till läkemedelsindustrin som har fokus på profit. Men jag tycker att det underifrån finns en stark rörelse som arbetar för en helhetssyn på kropp och själ, för att se till individen i det enskilda fallet och för naturliga metoder som främjar vår egen inneboende läkekraft. Där ligger mitt hopp, avslutar Johanna. •

TROLLDOM DEL 2

AKTUELLT

Robert och Viktor har samlat berättelser från podden och i sommar släpper de sin tredje bok med ett nytt tema –”Mytomspunna platser i Hälsingland” är en reseguide till landskapets mest mystiska, hemsökta och sägenomspunna besöksmål.