Helsignade land

Under slutet av medeltiden skedde skiftet mellan hedendom och kristendom. Från fruktbarhetsgudinnan Freja i asatron blev kvinnans sexualitet skamlig och skulle kontrolleras. Men vad fanns innan hedendomen?

ANNA VILD ÄR sångerska och folklorist. Hon samarbetar med Annika Andebark och har tonsatt en av Annikas dikter i låtarna Älven, Elden, Skogen och Vinden. Låtarna har under året släppts som singlar och i sommar ges alla ut i ett samlingsalbum med Annikas dikter.

– Jag sjunger om den bortglömda trolldomsprocessen på 1600­talet, om den nordiska kvinnans försvunna historia. Jag sjunger om våra känslors dolda gåvor och känslighetens värde ur ett terapeutiskt perspektiv. Och jag sjunger om sagor som jag genom livet har samlat på. Vissa självupplevda. Andra inte, berättar Anna.

Annas intresse för denna gömda del av vår historia tog sin början inom henne. Redan som barn intresserade hon sig för asatron och de hedniska traditionerna. Vikingarnas starka band till naturen, andligheten och de spännande historierna om asagudarna lockade. Men det var något som inte stämde.

– Det var det krigiska jag inte kunde identifiera mig med, först när jag kom i kontakt med Karin Bojs forskning om vår första ursprungsbefolkning föll allt på plats. All denna forskning är ny och kontroversiell, mycket behöver skrivas om i historien om detta stämmer och helheten tyder på det, säger Anna.

ANNA TYCKER ATT vi ska skilja på urfolk och ursprungsfolk. Innan vikingarna kom med sina seder från krigens södra Europa fanns en ursprungsbefolkning som hade levt många tusen år utan krig. De tillbad fruktbarheten, det mystiska ursprunget till allt liv.

– Vi kan kalla dem helfolket men när det begav sig kallade de nog inte sig själva för något speciellt, spekulerar Anna.

Helfolket avgudade den stora modern som kallades Hel och platser där helfolket huserade döptes efter henne.

Anna vill sprida sin upplevelse om den gamla ursprungsbefolkningen och hon gör det genom sång och filmer på sociala medier där vi bland annat får följa med på hennes serie Jakten på det glömda folket och Annas Dalaresa, ett projekt i samarbete med Annika Andebark.

Anna har även tagit initiativ till att tända ureldarna i Norden vid midvintersolståndet 2020, ett Facebook­event som utmynnade i ett Youtube­klipp. I Annas sammanställning av kvällen syns Järvsö som en av orterna som hakade på och tände eldar för att kalla ursprungsfolken i Norden.

– Oavsett kultur och traditioner har vi alla ett ursprung. Den 21 december tände vi ureldarna efter kusterna, runt sjöarna, på kraftplatserna, på kullarna, bergen och i stad och by. I denna tid av stort skifte och förändring behöver vi som folk gå samman för att tillsammans återanknyta till den moder vi står och går på. Vi behöver åter minnas de heliga naturlagar som alltid funnits och alltid kommer att finnas. Runt om på jorden tände ursprungsbefolkningar ureldar för en enad, helad mänsklighet och jord. Vi i norr är enligt urgamla profetior just eldens beskyddare medan ursprungsbefolkningar i andra väderstreck står för luft, jord och vatten, berättar Anna.

Från Hel till helvete

GUDINNAN HEL TYCKS ha tillbetts under minst 15 000 år, fram till när asatron fick fäste i Norden. Vikingarna gjorde det som är mest effektivt – att ta över folket genom att ta ifrån dem deras historia. De skrev alltså om historien, enligt teorin som Anna berättar om. I den nordiska mytologins ”bibel”, Eddan, samlades för första gången berättelser från lägerelden. Du som har sett tv­serien Vikings kanske minns delar av berättelserna?

I Eddan utspelar sig ett krig mellan asarna och vanerna, de som också kallas jättar ända fram till bondesamhället på 1600­talet. Tesen är att vanerna är ett nytt namn på helfolket, mytforskning visar nämligen på att helfolket var ovanligt långa. Freja var inom asatron fortplantningens och erotikens gudinna. Hon var en av vanerna, som med sin bror Frej genom ett gisslandrama hamnade hos asarna. Om gudinnan Hel döptes om till Freja, vad skulle man då göra med Hel, som levde kvar i ortsnamn och namn på både kvinnor och män?

Hel är det vanligaste för­ eller efterordet i hela Norden. På svenska är det allra vanligaste Häll som betyder blottad berggrund eller klippa, heliga platser för ceremonier, hällristningar och offer till gudinnan Hel.

Än i dag lever spår kvar av Hel kvar i namnen som Helga, Helge, Hulda och Helena. Heli är ett annat fornnordiskt namn som börjar komma igen. Några ortsnamn är Hel­signade ör (Helsingör), Hel­signade borg (Helsingborg) och Helsignade land (Hälsingland). Urmodern Hel blev i den hedniska tron underjordens gudinna. När kristendomen tog över under medeltiden gjorde de i sin tur samma sak mot vikingarna. De skrev om folkets historia och underjordens väktare Hel blev kort och gott ”helvete”.

I DEN URSPRUNGLIGA helkulturen fanns ingen koppling till synd, skuld eller straff. Helgudinnan var moder jord, som omfattade allt levande från födsel till död. Hon var god, allvetande, fruktsam och vacker. En kärleksgudinna. Hennes symbol var ringen och hjulet, som symboliserade tidens gång. Ett solår avlutades genom att man firade ”Hjul” som blev vår kristna tradition jul.

När isen smälte längs med Nordnorges kust vandrade vår ursprungsbefolkning vidare och delades upp i två folk. Några vandrade nordost och blandades med indoeuropéer från Sibirien, de är enligt den forskning Anna tagit del av till största sannolikhet ursprunget till dagens samer. Andra gick söderut längs med iskanten, nådde först Hälsingland, sen norra Dalarna, Jämtland och vidare ner till Halland. Vi kan alltså ha ett glömt ursprung i form av helfolket. Men det fanns en kultur som varken den hedniska eller kristna tron lyckades påverka.

– Mycket tyder på att en del av helfolkets traditioner och kunskaper har levt kvar genom fäbodkulturen. På fäbodarna bodde kvinnor och de fick vara ifred med sina seder och vanor av att leva i samklang med naturen. På hällar kring fäbodar i Älvdalen finns mängder av hällristningar av kullor som till skillnad från vikingarunor inte har kommit med i forskning. Vilka dolda budskap finns i de inristningarna? Det är spännande!, säger Anna.

FRAMFÖRALLT HAR KULNING levt kvar som en röst från helfolket. En anledning till att hel­ och fäbodkulturen har glömts och gömts kan vara att det är en naturreligion utan skriftspråk. De heliga berättelserna, lagarna och sångerna förmedlas muntligt. När eddan och bibeln kom förtrycktes rösterna från vår ursprungsbefolkning.

Anna har släkt i norra Norrland och kände till jojk sedan länge. När hon först testade kulning var det för att som sångerska prova akustiken i skogen, testa på ekot och se hur sången spelade mellan träden. Hon tänkte på samerna och deras rötter som finns kvar så tydligt och på hur helfolket är ännu mer förtryckta och bortglömda.

– Kulning var troligen för helfolket vad jojken är för samerna och mycket mer än ett funktionsrop för att kalla på boskap. Röst och musik hör ihop med medicintraditionen. Jag började titta på medicinkvinnor, völvorna och deras arbete. De använde galders, ramsor och rop för att få kontakt med moder jord. Från början är kulning galders, som användes i samband med offerriter och ett sätt att nå en typ av hypnos med högt vibrerande toner. Tonerna fick oss att flyga upp i energin och få igång kroppen. Med trummorna som grundar och toner som höjer oss når vi mitten: balansen, säger Anna. •