Tobbes mat

Foto: Frida Klang

VARDAGSMAT

Visst är det vardagen man egentligen ska fira, alla de där vanliga dagarna som oftast flyter ihop till en färglös ärtsoppa utan vare sig sting, rätt tillbehör eller några spänstiga ärtskott uppepå.

Hört att vissa plockar fram skumpan när de dammsuger, har datekväll varje onsdag, kör hemmaspa med mera för att inte koncentrera allt roligt och njutbart enkom till helgen.

I mitt fall tänker jag mat, det vi måste få i oss för att överleva, så varför inte lägga lite extra krut på just det. "Både jag och min partner hatar att laga mat." "Jag har ingen tid att laga mat." "Jag gillar ju inte mat så mycket." "VAD SKA VI ÄTA TILL MIDDAG?!"

Jag hajjar, alla är vi olika, och jag förstår att ovan påståenden skapar stress och motvilja.

t

Jag har haft en mycket välbehövlig semester och varit mest hemma, vilat, njutit av vardagen, hämtat, lämnat barnen, försökt komma igång och träna, fixat något och lagat väldigt vanlig mat.

Det är en otrolig skillnad mellan att komma till jobbet, ta på sig uniformen både fysiskt och mentalt, än att ställa sig vid spisen hemma.

Med jobbet kommer givetvis en massa kunskap och det händer i princip aldrig att vi far och köper någon mat bara för kvällens middag. Skulle vilja påstå att vi alla har ett gäng middagar i skafferi, frys och kyl som bara väntar på att tillagas istället för att slutligen hamna i soporna på grund av att bäst före-datumet gått ut.

Problemet är att det finns ta-mej-f*n ingen publik som är rakare och mer kritisk än familjen.

Det börjar redan på morgonen när det verbala slagsmålet om hur ett perfekt rostat bröd ska vara. Jag gillar mitt krispigt med vissa mörkbruna fläckar, cirka kvart över tre på brödrostens inställning, ibland nerkylt cirka en minut efteråt, och herreguuuud så fel jag har. Klyftpotatisen är antingen för krispig eller okrispig, pastan för al dente, eller för överkokt, allt bröd jag bakar suger, falukorvens stekgrad underkänns och Fridas och farfars köttbullar är alltid bättre än mina. Jag kommer på max tredje plats, max! "Hallå!! Fattar ni inte hur bra ni har det!? Ni får GOD mat lagad från grunden i princip varje dag, året om, många tycker faktiskt att er far lagar rätt sjysst käk!"

Blickarna från barnen betyder bara en sak... "Sluta gnäll gubbe."

Har även märkt att mitt maträttsregister förändras mellan jobb och hem. Det går från att vara väldigt fritt på jobbet till ett begränsat antal med viss modifikation hemma som säkerligen repeteras med viss intervall. "Vad blir det för mat?"

Frågan jag och säkert många med mig får varje dag. "Ingen aning, inte kollat i kylen än" svarar jag, varje dag. "Men åååhhh" får jag till svar, varje dag.

Men till sist sitter vi där tillsammans och käkar middag, mitt ego lite tilltufsat, så har vi oftast en förbaskat mysig, njutbar stund ihop.

VARDAGSMAT

STEKT FLÄSK

MED LÖKSÅS

Det är något speciellt med den här rätten, äkta husmanskost, som skjuter en rakt ner i någon slags ursvensk smakpalett. Mättande är bara förnamnet.

600 g rimmat fläsk 2 gula lökar 2 dl grädde 1 dl mjölk 1,5 msk mjöl Salt

Försök hitta så bra fläsk som möjligt.

Sätt pannan på medelhög värme, stek fläsket i omgångar när pannan väl är varm, häll av fettet och spara, glöm inte att spara fettet.

Skiva under tiden löken och sätt på ugnen på 125 grader.

När fläsket är färdigstekt, lägg i ugnsfast form, häll tillbaka fettet du sparat i stekpannan och stek löken lätt. Om du råkat bränna fläsket, skölj ur pannan innan du tillsätter fettet, annars kommer såsen smaka bränt. Om det är för lite fett, lägg i en matsked smör.

När löken är lätt stekt, pudra över mjölet, stek vidare kort, häll i grädden, mjölken och rör om.

Skjutsa in fläsket i ugnen för att få det varmt, sjud ihop såsen till lagom konsistens under omrörning, inte för tjock, och smaka av.

Servera med kokt potatis och okynnesät!