Smakarvet

Olof Broman Hudiksvall (1676–1750) – beskrev hälsingarnas kulinariska historia SMAKARVET

MATHISTORIA DEL 4 AV 5

Om gröt skriver Broman i Glysisvallur att ”Folket här i landet (Hälsingland) är stora grötätare.” Tavlan i bakgrunden är målad av Lars Olsson 1933 och föreställer Rickebo fäbodar på Bollnäs finnskog. Foto: Björn Lindberg Om gröt skriver Broman i Glysisvallur att ”Folket här i landet (Hälsingland) är stora grötätare. Emedan det på mång ställe ätes vattugröt i alla kvällsmåltider, kan och hända om middagarne med, där medelst till att skona brödet, och undvika mycket drickande”, gröten beskrivs som ”även tjänlig för de tandlösa till underhåll”.

TEXT: VIOLA ADAMSSON ATT GRÖT VAR en högt aktad måltid visar Olof Broman när han beskriver gröt som äre- och fägnemåltider alltså fest-, glädje- eller högtidsmåltid – ”Huru som här till äre- och fägnemåltider i synnerhet när slåttanden och skördanden äro fulländade, mjölkgrötar beredas åt husfolken, lika som slåtteröl på andra orter och kallas därför slåttergröt och skördegrötar.” ”Mjölkgröten måste dock här nämnas, som är icke allenast i algement bruk hos höga och låga, utan och som den käraste och raraste rätt hos gemena hopen, och brukas för den skull vid de förnämste sammankomster än idag som fordomdags.” Till de förnäma sammankomsterna räknas trolovning, mökvällar, unghustru-öl, barnsängar och kyrkogångar, vid midsommar och Pärsmässa samt vid slåtter och skörd. Grötarna kokades inte endast av mjöl och mjölk utan av gryner, de vanligaste av korngryn och de förnämare av hirs, bovete och pärlegryner (kornkärnor).

Olof Broman skriver också ”åt Barnsängshustrur serveras Barnsängsgrötar, både av släkt och grannar, av in- och utsocknes tillskickade, barnsängsgrötar är väl pepprade och bestänkta med smör, anis, ägg och dylikt, ja, stundom med hela hönan neder i grötkrukan lagder”. Någonting att fundera på hur en bild på det receptet kunde sett ut... #