Så återställer de våtmarker

TEMA SKOG&JAKT

Magnus Hägg gräver en dikespropp.

SÅ ÅTERSTÄLLER DE VÅTMARKER

Genom att plugga igen tidigare utgrävda diken kring myr- och våtmarker återställer Hudiksvalls kommun och Holmen skog den påverkan som gjorts i dessa miljöer.

Målet är att bland annat minska utsläppen från de torrlagda våtmarkerna, förbättra den biologiska mångfalden och återställa hydrologin i vattendragen.

TEXT & FOTO: ALICIA MÅRTENSSON

EN FÖRMIDDAG I september möter tidningen #Hälsingland upp Mikael Äng, naturvårdsansvarig på Holmen skog, och Johan Andreasson, mark och exploateringsenheten på Hudiksvalls kommun, i Nianfors – en av platserna där projektet med att återställa dikade myr och våtmarker pågår.

Johan arbetar med fiske och vattenvård på Hudiksvalls kommun och har varit med och restaurerat många vattendrag, tagit bort vattenhinder och återskapat biotoper. Och just arbetet med detta är en av anledningarna till att de engagerar sig i projektet. – De flesta landskap är så dränerade med dikningar att det blir en störd hydrologi i bäckar och åar, berättar Johan. – Det är viktigt att få behålla vatten i landskapet så att det rinner i ett långsamt och i ett jämnt flöde istället för att det försvinner direkt när det regnat. Om vi använder de här svamparna i våtmarken minskar vi risken för torka och översvämningar. Så gynnar det även den biologiska mångfalden i vattendragen, säger Johan.

HUDIKSVALLS KOMMUN BLEV beviljade ekonomiskt medel i form av Lonabidrag för att genomföra projektet och när de kontaktade Holmen, en av de största skogsägarna i kommunen, ville de även vara med och gick själva in med en slant i projektet. – Vi såg också vikten av den biologiska mångfalden, säger Mikael och konstaterar att de nu gör åtgärder i miljöer som de ➢

TEMA SKOG&JAKT

För det otränade ögat syns det knappt att det bara för ett år sedan varit en grävare här och byggt dikesproppar.

har stört en gång i tiden när dessa dikades ur för att ge bättre förutsättningar för skogsproduktion. – Dikningen höll inte alltid rätt kvalitet och gav inte det resultat som man hade hoppats på och man fick inte igång någon skogsproduktion. Nu hjälper vi naturen i sin återhämtning så att den får den rätta statusen som den en gång i tiden haft som våtmark, säger Mikael och berättar om ytterligare en viktig aspekt i det hela utöver att bevara vattnet i marken: – Våtmark som är utsatt för syre istället för att vatten står runt omkring den, gör att det luckras ur koldioxid. Den står alltså och släpper ut ganska mycket koldioxid och vi har ingen produktion som binder tillbaka den. Så då såg vi vitsen i att plugga igen dem och vattenfylla dem så man stoppar utsläppet och att marken börjar binda koldioxid igen.

FÖR ATT GÖRA detta använder de sig av en metod där dikena pluggas igen, de gör så kallade dikesproppar, så vattnet stannar längre i området istället för att dräneras ut på direkten. – Det blir ganska omgående en effekt när det blir vattenmättat, då slutar urlakningen av koldioxid, men med tiden kommer det bara bli effektivare och effektivare i och med att det återgår till sin ursprungliga karaktär, säger Mikael och berättar att de räknat på att åtgärderna kommer binda 1000 ton koldioxid per år.

– Lite snabbt räknat motsvarar det mellan 300400 familjers bilanvändning per år som vi nu binder tillbaka och håller kvar i marken.

Första stoppet för dagen är en myr där arbetet ännu inte påbörjats och Johan visar på det dike som finns grävt. På satellitbild syns de tydligt, men för det otränade ögat ute i naturen ser de bara ut som en liten övervuxen sänkning i marken. Men i den sänkningen dräneras marken på stora mängder vatten. – Det är 12,5 mil dike som vi proppar igen. På vissa ställen går det bara något dike igenom myren, medan det på andra går som ett rutnät igenom hela, berättar Johan innan vi åker vidare mot nästa stopp, längre in i Nianfors skogar.

Där jobbar Magnus Hägg med att gräva stopp på vattenflödet. Från grävmaskinen bygger han vallar och ser till att det ser så orört ut som möjligt genom att så gott det går lägga tillbaka växtlighet igen efteråt. Han skadar även vissa träd så att kåda börjar rinna. – Detta gör att trädet blir impregnerat och sådana träd kan stå mycket längre än icke skadade träd, förklarar Mikael. PÅ VÄG TILLBAKA stannar vi till vid en av de myrar de återställde förra året. Det otränade ögat skulle åter igen inte reagera på att något speciellt hänt på platsen. – Det har redan börjat växa tillbaka björnmossa, säger Mikael och visar hur snabbt myren börjat återhämta sig efter deras insatser.

Insatserna sker på flera ställen runt om i Hudiksvalls kommun och kommande år blir det stort fokus kring Dellen och Svågan med biflöden. – Vi försöker rikta in oss på värdefulla vattendrag, som Nianån. Där har vi avvecklat vattenkraftverket som fanns och för att få så stor effekt som möjligt av detta försöker vi koncentrera åtgärderna kring likvärdiga vattendrag, säger Johan. #

Paus i grävandet för att studera kartan och passa på att prata med de enda människor Magnus troligen stöter på under dagens arbetspass. På satellitbilder går det att se tydligt var dikena är, till skogs krävs ett öga som vet vad den letar efter.

Så här ser träden ut ett år efter att de skadat dem med grävskopan. Kådan har lagt sig som ett skyddande lager.

Om projektet

Gör: Återställer dikade myr- och våtmarker. Aktörer: Hudiksvalls kommun och Holmen. Tidsperiod: 2020-2025. Mål att återställa: 500 hektar och proppa igen 12,5 mil dike. Har återställts hittills: 125 hektar.