Krönika: Frida Klang

Frön sattes lite här och där i rabatterna...

Evighetsprojekt

Det är nu ett år sedan vi tog vårt pick och pack och barn och soffor och flyttade till Järvsö. Från ett radhus i Uppsala med så raka väggar att en sned tapetbård kunde ses som ett lyft – det blev i alla fall lite charmigt. Men så hittade vi gården i Järvsö. En plats där jag för första gången insåg att här finns det projekt för en livstid. Här kommer jag inte tröttna. Här finns oändligt med sneda väggar och omaka fönster och ingen perfekt planlösning för en barnfamilj. Det kan till och med vara så att jag tänkt tanken att ”det här blir ett bra badrum när vi blir gamla och inte orkar gå i trappor”. För någon som flyttat 27 gånger på 37 år kanske ni förstår hur stor den tanken var.

På köpet kom 120 kvadratmeter växthus. Vi flyttade till en gammal handelsträdgård och krukorna stod där och väntade på oss. För att inte tala om rabatterna utomhus. Vad skulle komma upp där?

När man köper ett hus på vintern, och flyttar in innan snön smält, ja då är standardrådet alla ger ”Gör ingenting med trädgården i år, vänta och se vad som kommer upp.” Tror ni jag väntade?

Jag satte lite frön här och där i rabatterna. Drev upp säkert 150 tagetesplantor som jag satte i alla hemsnickrade lådor ute på gården av frön min mamma sparat. Tänkte att ”det här var ju inte så svårt”. Men så började det växa upp, allt det där som stått i vila under vintern och våren. Och jag hade ingen aning om vad det var. Var det ogräs? Ätbart? Något som kommer bli en superfin blomma?

Jag kallade såklart in det tunga artelleriet, det vill säga min mamma, moster och min mormor. De rensade, de sa ”den här rör du inte, här kommer något fint att växa upp!” Ja, de sa såklart namnet på växten men jag är inte den som tar anteckningar.

Mina rabatter växte frodigt och med de extra frön jag kastat in lite här och var skulle jag säga att det blev perfekt. Och i växthuset började det gro både gurka, tomat, majs, spenat och aburgine. Det blev en djungel. Och vi åt och åt och folk undrade hur jag lärt mig detta. ”Instagram” svarade jag.

Det kanske låter lite naivt, ja nästan nonchalant, att någon sätter lite frön hipp som happ och sedan får en fin och frodig skörd. Men jag kommer aldrig orka göra det svårare än så. Det finns viktigare detaljer att hålla koll på. Här kommer mina tre bästa tips, från en nybörjare till en annan: 1. Ta inte upp potatisen en solig dag för att sedan glömma de fulla lådorna ute på den inglasade altanen. De blir gröna på ett kick... 2. Glöm inte heller att ta upp den andra halvan av potatislandet innan tjälen kommer. Det blir i värsta fall mat till gnagarna som du absolut inte vill ha nära! 3. Kom ihåg att stäng av vattnet till ditt ouppvärmda gårdshus. Ledningar kan frysa sönder och du kan mötas av en mindre bassäng när du efter X antal dagar går ut för att leta ett verktyg…

Det jag vill säga är väl – kör på! Du lär dig av dina misstag. Du gläds åt dina framsteg. Och någon gång i framtiden kanske du gör en anteckning om vad du faktiskt gjort, vad du sått var och när och kanske kan du då göra om det som lyckades.

Själv låter jag det bli en överraskning, och kanske önskar jag mig en anteckningsbok i julklapp. #

Prästkragar + Höganäs = SANT!

Dagens skörd!