Flickan som hade kritor till fingrar
Till Ella
TEXT & BILD AV PETTER HANBERGER
Idé och manus av Petter Hanberger och Siri Johansson. Första versionen tryckt i begränsad upplaga 2010. Denna version publicerades 2012 på Publit.se © Petter Hanberger 2012
I ett hus bodde en liten flicka tillsammans med sina fÜräldrar.
Flickan tyckte om att leka och skutta omkring i trädgården. Och gömma sig.
En dag upptäckte en av flickans pappor att någon målat på en skulptur i trädgården.
Och en morgon uppt채ckte den andra pappan att n책gon m책lat p책 trappan.
När de skulle gå och lägga sig sa den ena pappan till den andra: - Någon har målat i ditt ansikte.
- Någon har målat i ditt ansikte också, svarade den andra pappan. De förstod ingenting.
Men s책 en dag skulle de klippa naglarna p책 sin lilla flicka.
Då förstod de var all färg kommit ifrån och började skratta.
Och upptäckte till sin förvåning att hon hade kritor till fingrar.
Allt som flickan rÜrde vid fick fina färger och papporna var mycket stolta.
Ingen kunde m책la s책 fint och snabbt som hon.
När hon bÜrjade skolan mülade hon av alla sina klasskamrater.
Men en dag såg hennes skolfröken att det var färg i hela räkneboken. Fröken tyckte inte att det var bra.
Fröken bestämde att flickan skulle ha handskar på sig.
Tiden gick och flickan m책lade ingenting l채ngre. Hon hade ju handskar p책 sig.
En solig sommardag bรถrjade det regna.
Men någonting var konstigt. Ingen regnbåge dök upp på himlen.
DĂĽ fick flickan en idĂŠ. Hon tog av sig handskarna...
...och n채r hon vinkade mot himlen m책lades regnb책gen fram!
Alla var mycket glada att regnbĂĽgen kommit tillbaka och de hurrade fĂśr flickan.
Från den dagen behövde hon aldrig mer ha handskarna på sig. Hon kunde fortsätta sätta färg på världen.