Jag föreslår mig själv – Det sista förslaget by Petter Hanberger

Söndagen den 13 mars tog jag nattåget från Stockholm. Morgonen därpå vaknade jag upp i det lilla samhället Norsjö i Västerbottens inland. Där drev jag under fyra veckor den kreativa konsultfirman Förslagsbyrån. Denna skrift berättar om varför Förslagsbyrån uppstod. Den gör nedslag i vad som hände i Norsjö som ledde fram till det sista förslaget: Kommunkatalysatorn.

“Hej, har ni plats för mig här?” Ett examensarbete av Petter Hanberger Beckmans Designhögskola 2011

Stureplan, Stockholm. 2011.03.12

INNEHÅLL “Hej, har ni plats för mig här?” är mitt examensarbete på Beckmans Designhögskola. Denna publikation ger en fördjupning av vissa delar av arbetet. Alla förslag och projekt som genomfördes i Norsjö finns även presenterade på www.forslagsbyran.se

7–13 HEJ, HAR NI PLATS FÖR MIG HÄR? VARFÖR EN FÖRSLAGSBYRÅ I VÄSTERBOTTEN? 15–33 DET VERKAR FINNAS PLATS FÖR MIG HÄR. 30 TELEFONSAMTAL, 15 MÖTEN, 8 FÖRSLAG OCH 200 IDÉER. 35–39 JO, JAG ÄR HELT SÄKER. DET FINNS PLATS FÖR MIG HÄR. DET SISTA FÖRSLAGET.

Mot natt책get. 2011.03.13

HEJ, HAR NI PLATS FÖR MIG HÄR? VARFÖR EN FÖRSLAGSBYRÅ I VÄSTERBOTTEN?

Som inflyttad östgöte fick jag för fem år sedan ett assistentjobb på reklambyrån Åkestam Holst i Stockholm city. Efter två år tackade jag för mig, packade mina saker och flyttade 100 meter österut till Beckmans Designhögskola. Under tre år på skolan är det framför allt en fråga som för mig varit ständigt närvarande; definitionen av min egen yrkesroll. Vem angår mitt yrke och vem ställer jag mina tjänster till förfogande för? Jag har varit övertygad om att den kunskap och de kvalitéer jag har skaffat mig måste gå att använda och applicera i andra sammanhang än de som hittills blivit presenterade för mig. Dessutom funderade jag mycket på hur den ovan nämnda 100-metersradien skulle påverka var jag skulle påbörja min yrkesbana, och under mitt sista år på skolan blev det plötsligt uppenbart vad jag behövde göra. Jag beslutade mig för att ge mig av från storstaden och ge det hela ett ärligt försök, för att se om mina yrkeskunskaper kunde bli meningsfulla 788 000 meter bort. Vad händer om jag som utbildad på en av världens främsta designhögskolor förflyttar mig till ett för mig helt främmande sammanhang? Vad kommer min roll i så fall fyllas av? Jag gav mig själv uppgiften att bli nyttig i Norsjö, ett samhälle som jag aldrig tidigare hört talas om.

TIO ÅR TIDIGARE... EN VARUMÄRKESFÖRFLYTTNING Fram till början av 00-talet hette jag Petter Persson. Efter studentexamen jobbade jag en period inom äldreomsorgen på den lilla orten Vikingstad utanför Linköping. Vikingstad är ungefär hälften så stort som Norsjö, nästan alla känner varandra, eller känner till varandra. Jag åkte bland annat runt i hemtjänstbil för att besöka de gamla som bodde en bit utanför samhället, och upptäckte snart att många hellre använde mig som kaffesällskap istället för dammsugning och mangling. Kaffesamtalen kom ofta in på vad jag ville göra när jag blir stor men givetvis också om vi kanske hade någon gemensam bekant. Efternamnet Persson var inte mycket till hjälp för att kartlägga mig, men när jag nämnde min mammas släktnamn, Hanberger, blev de flesta eld och lågor. Hanberger var allmänt känd som en lärarsläkt från bygden och även om vi inte är något ovanligt märkvärdigt släkte så upptäckte jag hur det öppnade upp för samtal. Det fanns alltid någon magister eller fröken Hanberger som ploppade upp i minnet hos de gamla. Vi hade något gemensamt att prata om. Upplevelsen av hur min släkt kunde vara en isbrytare gjorde att jag bestämde mig för att göra en varumärkes förflyttning. I februari 2005 bytte jag efternamn.

VARFÖR JUST NORSJÖ? DEN FÖRSTA FRÅGAN När jag kom till Norsjö hade jag ingen aning om vad som skulle komma ut av detta projekt. Men jag hade förberett mig så noggrant jag bara kunde. Gjort upp planer så långt det är möjligt inför ett fritt fall. Att jag skulle åka till just Norsjö var dock inte självklart från början. Men jag har alltid känt att om det är någonstans i Sverige jag skulle vilja kunna bo och samtidigt ha ett tillfredsställande arbete så är det tveklöst Norrland. Jag är sedan länge en biten fjällvandrare och har dessutom många nära vänner i både Västerbotten och andra delar av Norrland. Men det finns även intressanta sociala och kulturella skillnader mellan norra och södra Sverige. Både vad det gäller problem och möjligheter skiljer sig storstad och norrländsk glesbygd åt. Om ett företag i en liten kommun försvinner gör det exempelvis större skillnad för samhället än i en större kommun. När jag valde ort ville jag därför hitta en som var tillräckligt liten för att det skulle märkas att jag kom dit. Samtidigt krävdes ett visst antal företag och verksamheter för att det skulle finnas ett arbetsmässigt underlag. Efter att ha frågat runt bland vänner, bekanta och bekantas bekanta hade jag till slut en lista på några favoriter. Lövånger, Byske, Burträsk, Arjeplog för att nämna några. Men en ort stod ut lite, och hade åter kommit mer än en gång av varandra oberoende källor. “Norsjö kanske, där finns det nog lite driv”, fick jag höra. När jag till slut hittade Malin Jonsson på Norsjö kommun, med titeln “Projektledare, Norsjö mot framtiden”, var valet plötsligt självklart.

STOCKHOLM/NORSJÖ 2011.03.08 DET FÖRSTA TELEFONSAMTALET MED NORSJÖ – Välkommen till Norsjö kommun du sökte Malin Jonsson. – Ja. – Hon är på tjänsteärende och är borta till imorgon. – Okej, finns det nåt mobilnummer jag kan nå henne på? – Tyvärr hade inte jag någe sånt. – Okej, för jag var i kontakt med henne i slutet på förra veckan via mail och hon skulle höra av sig igår eller idag sa hon. Eh… – Ja, vem är det jag kan hälsa ifrån? – Petter Hanberger heter jag. – Vasadu? – Petter Hanberger. Från Beckmans Designhögskola, så vet hon vem det är. – Beck…man… – Beckmans Designhögskola. – Aha… – Japp. – Vad designar ni? – Ursäkta? – Vad handlar den designen om? – Jag går på en utbildning som håller på med...eh visuell kommunikation. Grafisk design. – Aha. – Men det finns fler utbildningar här på skolan. – Va intressant. – Ja det är intressant. Men…eh…skulle du kunna hälsa Malin? Jag skulle jättegärna få kontakt med henne jättesnart. – Jo. Absolut, jag hälsar Malin. Jag kan ta ditt telefonnummer också.

– Ok. Det är noll, sju, tre, nio. – Noll…sju…tre…nio. – Sex, tre, fem, två… – Sex…tre…fem, två? – Ja, fem, två. Och fem, åtta. – Fem…åtta. Ja… jag får tacka så mycket. – Tack själv. Hej.

Storgatan, Norsjö. 2011.03.14

Norsjö ligger nio mil väster om Skellefteå, i Västerbottens inland. Kommunen har totalt ca 4400 invånare varav hälften bor i tätorten Norsjö. 500 företag finns registrerade. Hälften är enmansföretag. Norsjös viktig aste näring är skogsindustrin. Näst efter Kommunförvaltningen är företaget Trätrappor den största arbetsgivaren med drygt hundra anställda. Toppchark i Bastuträsk har fått utmärkelsen Sveriges bästa pölsa. – Några grundfakta.

NORSJÖPROJEKTET ORIGINALET Motion och hälsa är starkt profilerande för Norsjö. Det märker man snart efter att ha vistats där i några dagar. Man har volleybollag på högsta svenska nivå på damsidan. För några år sedan byggdes “Norsjö Arena”, ett område med ishall, inomhusfotbollsplan, simhall, volleybollhall och gym. Men naturligtvis är även mer klassiska vinteridrotter som längdskidåkning populära. Den första vasaloppsvinnaren någonsin kom från Norsjö. Ernst Alm hette han. Än mer intressant, i synnerhet ur ett kommunikations perspektiv, är det så kallade Norsjöprojektet, ett hälsoprojekt som startade i Norsjö för 26 år sedan. Vid den tidpunkten hade kommunen stora problem med hjärt- och kärlsjukdomar och syftet med projektet var helt enkelt att göra något åt detta. Man började erbjuda individuella hälsoundersökningar för alla invånare och uppmuntra till lägre fetthalt i maten. Idag kallas det “Västerbottensprojektet” och är fortfarande unikt i sitt slag, både i Sverige och i världen. I samband med detta infördes även en lokal märkning av livsmedel, som senare kom att utvecklas till den idag välkända nyckelhålsmärkningen.

Möte med Urban Malmbom, VD på Trätrappor.

DET VERKAR FINNAS EN PLATS FÖR MIG HÄR. 30 TELEFONSAMTAL, 15 MÖTEN, 8 FÖRSLAG OCH 200 IDÉER. Jag blir mycket väl mottagen av Norsjö. Redan min första kväll blir jag inbjuden till en träff med ortens företagare och representanter från Svenskt näringsliv angående företagsklimatet i kommunen. Jag börjar förstå vilken typ av utmaningar företagen häruppe brottas med. Hur kännbart och viktigt det kan vara med lokala upphandlingar och uppköpsprocesser. Vem ska arbeta på företagen i framtiden? Hur får man människor att förstå att företagen är viktiga? En dryg vecka in i projektet har jag hunnit ha 15 möten och minst lika många intressanta samtal med såväl invånare som kommuntjänstemän, företagare och lokala medier. Jag diskuterar linbanor i fikarummet på kommunförvaltningen, pratar konsthantverk med telefonister, sitter plötsligt vid ett fikabord på ABF-huset, får förfrågningar om offentliga utsmyckningar och sopbilar och en hel del annat. Snabbare än jag kunnat ana inser jag att det verkar finnas en plats för mig i Norsjö. Efter fyra veckor i Norsjö har jag lämnat ifrån mig åtta förslag. Vissa genomfördes innan jag åkte hem, andra ligger i skrivande stund på förslagsstadiet men med goda utsikter att kunna genomföras framöver. Några förslag rörde offentlig verksamhet, andra riktade sig till enskilda företag. I följande avsnitt gör jag nedslag i några av de situationer, samtal, förslag och projekt som kommer att påverka utgången av hela detta examensarbete. 15

TRE FRISERSALONGER, ETT HÅR EN PROTOTYP FÖR SAMARBETE MELLAN SMÅ FÖRETAG PÅ MINDRE ORTER – Men du är som fritt fram för vadsomhelst? – Ja. Har du några idéer? – Jo jag funderar på om jag får sätta i lite slingor eller färg eller nånting? – Oj. Slingor och färg? – Ja det blir ju inget vansinning drastiskt. – Ja...vad kommer det va för färg? – Ja det blir som bara nån nyans. Så att det blir lite mer livat. Shoppingutbudet i Norsjö är minst sagt begränsat. Här finns en sportbutik, TV- och datahandlare, Apotek, blomsterhandel, lampaffär, systembolag, två livsmedels butiker och tre frisersalonger. Naturligtvis lockas många i Norsjö av att ta en sväng till Skellefteå för att shoppa istället. I förlägningen finns dock givetvis risken att man på det sättet skjuter sig själv i foten. Om man slutar främja ortens egna handlare kommer de så småningom få problem att överleva. Efter en dryg vecka i Norsjö uppstår ett näst intill akut behov av att klippa mig. Mitt hår har alltid vuxit på bredden istället för på längden, vilket gjorde att jag under en period i tonåren gick jag under smeknamnet Bobby Ewing. Det vore synd att äventyra kundkontakt erna med mitt utseende. Jag hör mig för bland mina kamrater på kommun förvaltningen om vad det finns för frisersalonger i Norsjö. Det visar sig finnas tre stycken. Men åsikterna går isär om vilken jag borde satsa på. Norsjö hårstudio? Camillas klippcenter eller Sanna Sax? Det är inte så lätt. De verkar bra alla tre.

Men vad är det som säger att jag inte skulle kunna klippa mig hos alla tre? Man vill ju dessutom inte favorisera någon. Tanken fortsätter att växa i takt med håret. Jag inser snart att det bor någonting intressant, underhållande och inte minst viktigt i denna idé. En prototyp för samarbete mellan företag på orten, en gestaltning och visualisering av en relevant fråga. Skulle detta kunna vara ett sätt att undersöka hur företag kan samarbeta för varandras bästa och i förlägningen för ortens överlevnad? Går det att hitta sätt för konkurrenter att koppla ihop sig för att ge gemensamma erbjudanden av det här slaget? Dessutom är själva akten, att klippa sig, någonting som många potentiellt kan relatera till; nästan alla har ett hår. Förslaget går häpnadsväckande snabbt från idé till prototyp. På väg till kontoret på tisdag morgon går jag förbi en av frisörerna och presenterar mig själv, mitt hår och idén. Hon nappar. Jag fortsätter till kontoret och ringer upp de två andra. Inom loppet av ett par timmar har förslaget alltså presenterats och planerats in med start några dagar senare. På måndagen klipper Maria på Norsjö Hårstudio nacken, på tisdagen tar Camilla hand om sidorna och dagen därpå sitter jag hos Sanna och får slingor i håret. Projektet lyckas över förväntan. Lokala medier hör av sig, och en reporter är så uppspelt att hon stavar mitt namn fel på två ställen i en och samma text. Mina “kollegor” på kommunförvaltingen skrattar med mig i fikarummet och många är nyfikna på att höra och se hur det gick. Världens första “crowd-cutting” har genomförts.

“Jag har aldrig snattat förut, men jag tror att jag förstår hur det känns nu. Fast tvärtom” – hejnorsjö.se

NORSJÖ M@RKNAD LITEGRANN OM ENMANSFÖRETAG – Det kanske är en konstig fråga det här, men hur bra är du egentligen på att massera? Jamenar, du verkar ju vara lite för duktig för ditt eget bästa. Det kanske är så att du är jätte jätte duktig på det? – Jo...(paus) men jag tror det. Dels så får de ju faktiskt resultat. Och de behöver ju inte gå särskilt många gånger. Jag får ju ofta kommentarer att de är nöjda. – Aha intressant. – Så det får man väl ta åt sig av. – Men om man sätter ditt kunnande som massör i relation till...säg hela Sverige. Skulle det kunna vara så att du tillhör de främsta? Liten paus – Haha! Nej men det tror jag väl inte. Sara Bäcklund är något så ovanligt som en hemvändande Norsjöbo och ett av de enmansföretag jag träffar i Norsjö. Efter att ha utbildat sig i Stockholm flyttade hon för några år sedan tillbaka till uppväxtorten för att starta Ekospa, ett litet dagspa som erbjuder alltifrån infrabastu till chokladmassage. Företaget går bra, men om Sara fortsätter att massera i den takt hon gör idag riskerar hon att slita ut sin kropp. Hon behöver öka omsättningen inom andra delar av verksamheten. Därför startade hon nyligen en webbshop med för säljning av naturliga hud- och kroppsvårdsprodukter. Dock har försäljningen ännu så länge inte riktigt gått som önskat. Sara är inte heller den enda företagaren i Norsjö med ambitioner att sälja på nätet. Jag träffar även den maskinstickande idésprutan Linda Lidén vars webbutik stickat.nu dessvärre är på väg att läggas ned.

Att som enmansföretag starta upp en webbutik är ingen konst, men att blåsa riktigt liv i försäljningen och nå ut är svårare och kräver ett engagemang som det ofta inte finns vare sig tidsmässigt eller ekonomiskt utrymme för i ett litet företag. Istället för att kämpa var och en på sin egen kammare, varför inte samarbeta? Mitt förslag var Norsjö M@rknad, en torgplats på nätet där företag i kommunen kan hyra in sig, permanent eller tillfälligt, för att hjälpas åt att nå ut. Norsjö M@rknad finns lite mer utförligt presenterat på forslagsbyran.se

Sara Bäcklund, Ekospa.

En katalysator är ett ämne som utan att själv förbrukas ändrar kinetiken hos en termodynamiskt tillåten kemisk reaktion genom att öppna en alternativ reaktions väg med lägre aktiveringsenergi så att fler partiklar har tillräckligt hög energi för att kunna reagera. På detta sätt accelererar en katalysator reaktionen så att den kan utföras vid lägre temperatur och tryck. En katalysator kan också påverka reaktionens selek tivitet genom att minska de olika aktiveringsenergierna i ett reaktionsnätverk olika mycket. Sammantaget kan man säga att en katalysator påskyndar en kemisk reaktion. – Katalysator enligt Wikipedia.

“VAD FINNS DET I NORSJÖ FÖR NÅN SOM DU?” REPETITION ÄR KUNSKAPENS MODER Det intressanta med frågan är egentligen inte svaret. Nej, det intressanta är att jag fått svara på den i genomsnitt tio gånger per dag. Den har ställts med stor nyfikenhet och förväntan men framför allt med uppen bart rynkad panna. “Men, vaaaaarför Norsjö? Vad har du att hämta här? Det finns väl ingenting intressant här för en kille som du? Från Stockholm. Helt obegripligt”. Sammantaget kan jag inte tolka det som någonting annat än ett kollektivt dåligt självförtroende. Men samtidigt krävdes ofta inte mer än att svara på frågan för att ställa till det litegrann i huvudet på Norsjös medborgare, att röra om lite i grytan. En eftermiddag fann jag plötsligt mig själv drickandes kaffe i sällskap med fyra damer på ABF-huset. Jag fick återigen svara på frågan och när jag dessutom förklarade att jag faktiskt trivdes väldigt bra i Norsjö och upptäckt att här fanns mer saker att göra än man hinner på fyra veckor, så spreds en entusiasm kring bordet. Vid det här laget var jag mitt inne i “Tre frisersalonger, ett hår”, vilket roade sällskapet. Snart fick jag ta del av berättelser om bordsplaceringsexperiment på PRO, informations träffar i rap-format och ett outnyttjat filmarkiv, dvs vad jag skulle kalla “idéer”. Förslagsmänniskor finns nog lite överallt, tänkte jag.

“YOU CAN DO ALMOST ANYTHING FOR A SHORT WHILE” EN MAILKONVERSATION Från: Ken.Swanson@norsjo.se Till: petter@forslagsbyran.se Ämne: VB: AfriGadget Datum: 29 mars 2011 15.51.25 Petter, Below is the website I mentioned. Thanks for the frank discussion. I hope that Norsjö can somehow respond to the challenges. There are some really good things about this town and some interesting history here. Plus there are some really good people here. The town has had a number of world-class skiers, including the first and several other Vasaloppet winners, as well as some Olympic champions. Torgny Lindgren was born and raised here. Stieg Larsson spent a couple of childhood years here. There are some other stories. It took me a year to convince the tourism people and Lasse to explore the Stieg Larsson tourism possi bilities. If you go anywhere in the world, and I have been around quite a lot in the last two years, people are reading and talking about Larsson and his books. Some recognize Norsjö from his first book and ask about Larsson tourism, but there isn’t any up here. I have seen Americans in an Irish castle hotel pub on the west coast of Ireland talking about Larsson with English people. I was flying back from two weeks in Italy last fall, and a 78 year-old man from Manhattan and I started chatting on the plane. He asked me where I was living; when I told him Sweden, he asked me about Larsson. Anyway, I like your idea of coming back to live in

Norsjö for a year or so. If you want a challenge, but also in a spot where there is some potential, then you have found a really good proving ground to develop your skills. I often tell people that “you can do almost anything for a short while”. Ken • Från: petter@forslagsbyran.se Till: Ken.Swanson@norsjo.se Ämne: Re: VB: AfriGadget Datum: 29 mars 2011 20:56 Hi Ken, Really liked talking to you. You’re one of few persons I’ve met here who’s also “not originally form Norsjö” or from the north of Sweden. Even more interesting that you’re not even from Sweden. I’ve spoken to a lot of people in two weeks and I really agree there are some good people who are capable of doing good and interesting things, and as I said there are also a lot of people who have good ideas (some whithout even knowing it) but need someone to help them grow. I’ve never been this close to the admin-part of the Swedish “system” which I find really interesting. Just being in that building, talking to people in the fikarum is so exciting for me. There are so many good things about this “system” and how it works that are worth taking really good care of, but there seem to be equally as many things that need to be updated or refined. And of course every kommun and society has their own specific issues.

I liked the “you can do almost anything for a short while”. I often use this one: “Try something, and if it doesn’t work, just fix it”. /Petter • Från: Ken.Swanson@norsjo.se Till: petter@forslagsbyran.se Ämne: RE: VB: AfriGadget Datum: 29 mars 2011 21.45.39 Hi Petter, We had a saying at Intel that summed it up pretty well “if you don’t like what you are doing or who you are working for just wait three months”. That place was so dynamic everything was changing all the time. I had a personal saying for a while “the only constant at Intel is change”. Then one of the founders, who was then CEO, then Chairman made that last saying popular in one of his books. The guy’s name was Andy Grove. Great man. I miss the old days at Intel. Great ideas were embraced and developed as a routine. It was a totally different environment, open to and relying on rapid change. On top of that we only hired the best from around the world. It’s the only way that personal computing could evolve so quickly. Imagine if personal transport evolved as quickly as computing did during the last 35 years. I am starting to work part time with some really good people in an environmental consultancy in Umeå that remind me of the many really smart and capable people I met at Intel. It has been quite refreshing.

It is kind of funny. There are certain people that I migrate towards or spend time with and they have similar traits and I have only noticed this pattern in the last year or so (I am a pattern recognition guy so this irritates me a little that I figured this out sooner): They have travelled, they are educated, they embrace change and diversity and they only see possibilities when others see insurmountable obstacles. It goes for all of my friends from all over the world. They also work hard and play even harder. I think it would be better for the entire human race if people traveled more and learned first hand about different cultures. Ken

FÖRSLAGSKUNSKAP ETT NYTT SKOLÄMNE PÅ NORSJÖ GYMNASIUM Förra året föddes 32 barn i Norsjö kommun. Många gymnasieungdomar flyttar till Skellefteå för att studera. Vissa kommer tillbaka senare i livet, andra lämnar Norsjö för gott. Under min första vecka av möten med företag och kommun träffar jag bara vuxna personer. Men i en kommun som brottas med avfolkning och framtidsgrubblerier är det givetvis värt att lägga en del energi på att höra vad de yngre har att säga. Kommunen är redan idag bra på detta, man jobbar aktivt för att koppla ihop företag med utbildning, anordnar framtidsdagar och möjlighet att som sommarjobb prova på att starta ett eget företag. Så hur får man ungdomarna att tro på sin egen ort? Vad krävs för att få dem att våga tänka nytt? Jag kontaktar gymnasierektor Elisabet Israelsson och föreslår workshopen “Norsjö 2031”. Hon är genast positiv men det är svårt att hitta tid för detta i en period med mycket nationella prov. Till slut får jag dock fyra timmar tillsammans med 16 elever från både naturoch samhällsvetenskapligt program i Norsjö. Inspirerad av minnen från min egen skolgång förbereder jag ett “luck-test”. Jag formulerar 40 meningar där ett eller flera ord saknas, där eleverna uppmanas fylla i efter eget huvud. Lektionen börjar lite trevande men snart är eleverna helt upptagna med framtiden. Efter två timmar har vi fått fram nog med idéer för att tapetsera några av skolans väggar; 200 visioner och versioner av Norsjös framtid.

MIGHT NEED YOUR ADVICE LOKALPRODUCERAT Från: Ken.Swanson@norsjo.se Till: petter@forslagsbyran.se Ämne: Might need your advice on something Datum: 4 april 2011 08.31.38 Hi Petter, Charlotta Nääs and I have been taking on a sort of project on a personal level. There are some small, ambitious farmers in Norsjö, and near by, that are producing high-quality, organic produce, but are struggling to find markets. They seem to lack a good understanding of the wider marketplace and could use some help there. We also want to go at the school and elderly care kitchens and drive the politicians towards purchasing locally first. Maybe we can chat about this some evening? Ken

SOL PÅ KNUT’N ETT BRA SNACK Under min sista dag i Norsjö gör jag ett avskedsbesök på Knut’n, där jag en vecka tidigare hjälpte till att starta upp en liten designavdelning. På en solig bänk hittar jag Martin, ett bekant ansikte med en underbar dialekt. Han är runt 60 år gammal och arbetar på Knut’n med att restaurera möbler. – Känn’ du det som att det är nå’ rörelse här? Jag tyck’ det skull’ stå stilla jämfört med Stockholm. – Ja... – Det är som lite människor här... – Ja, men det är ganska skönt tycker jag. – Jo he’ä ju bra. Det är ju avstressande. Man kan ta det lugnt. He’ä lågt tempo. – Ja det är lågt tempo. – Hur har du kommi’ på då att du skull’ just åt Norsjö för? Känn’ du till det här se’n tidigare? – Jag kände inte till något här. – Hur kom du på att du skull’ hit för? – Jag kom på det genom att jag ville åka till norra Sverige. Och så har jag mycket kompisar här uppåt landet, så jag började fråga dem vad det finns för orter som skulle kunna passa. Och jag ville komma till en plats som är ganska liten. – Jo men he’ä ju perfekt. – Ju mindre platsen är, desto större skillnad gör det ju att det kommer någon ny. Om du tänker dig ett rum med tio personer. Kommer det då in en person så gör ju det ganska stor skillnad. Men i ett rum med tusen personer då gör ju en person inte så stor skillnad. – He’ä sant det.

– Sen så tyckte jag att det faktiskt verkade finnas något slags driv här i Norsjö, och det gör det ju. – Ja, he’ä lite framåtanda. Faktiskt. – Ja precis. – Är du härifrån urspungligen? – Jag är ifrån Svansele het’he. He’ä två och en halv mil utanför. Men jag har bott här i 28 år. Liten paus. – Vad tyckte du om utställningen vi gjorde då? – Jo, he’va ju bra. Det var mycket, faktiskt otroligt mycket grejer. Ja had’ då int’trott vi skull’ kunna hitta på så där pass mycket. – På så kort tid. – Men du kanske visste på förväg litegrann vad vi skull’ göra? – Nej jag visste inte alls. – Du visst’ inte alls. He’ blev bara sådär då? Men he’ va ju toppen! – Folk var ju duktiga! – Ja he’ va duktigt. Prasslande ljud. – Vill du ha en karamell? – Ja gärna. – Det är honung. Honungs-Vicks. – Tackar tackar. – Man får passa på då sol’n är framme. Å sitt’ ute en stund. Det är int’ så stressigt här int’. Man får koppla av lit’grann. – Ja det är nåt av det bästa med Norsjö. Det är lugnt. – Ja folke’ pratar med varandra. He’ä inte’ det’där att de kutar såhär. – Lugnt och skönt. Jag har haft det jättebra här. – Så nu ska du avlägga provet? – Jajamänsan. – Va’äre du ha gått för nånting?

– Jag har gått på en skola som eh... – Henna har alltså vari’ ditt prov som du skulle göra då? – Ja det kan man säga. Jo jag går på en skola som håller på delvis med sånt som ni gör här. Fixar möbler och så. Men jag håller på med... Med eh, kommuni... – Uppfinningar? – Ja uppfinningar kan man säga. Hitta på saker. Det är en hittepå-skola. – Ja just det. – Men jag kommer säkert tillbaka hit nån gång. – Det kan du göra. Vi få’se om du dyk’upp. Då får du då häls’på oss. – O ja. – På Knut’n.

Några av prototyperna från den nya designavdelningen på Knut’n. 33

Fรถrslagsbyrรฅns kontor, Norsjรถ Kommunfรถrvaltning.

JO, JAG ÄR HELT SÄKER. DET FINNS PLATS FÖR MIG HÄR. DET SISTA FÖRSLAGET.

Tre år på Beckmans summerades under fyra veckor i Västerbotten. Med facit i hand var det på något sätt helt självklart att mitt examensarbete skulle landa i en förslagsbyrå i Norsjö. Utifrån dessa erfarenheter och insikter vill jag därför nu lämna ett sista förslag, eller ett första ställningstagande som nyutexaminerad kreatör: Formuleringen av en ny funktion för min yrkesroll: En kommunanställd katalysator.

DET SISTA FÖRSLAGET FORMULERINGEN AV EN NY YRKESROLL I Norsjö kom jag fram till att det fanns en plats som ingen tidigare presenterat för mig. Funktionen som jag gav mig själv var i grunden väldigt enkel. Det handlade främst om att visa på alternativa och annorlunda sätt att tänka och handla, om att det snabbt går att testa och sätta idéer i verket och därigenom åstadkomma mycket på kort tid, att inspirera, bidra med ett utifrånperspektiv och med relativt enkla medel - så enkla som att bara dyka upp - röra om i grytan. Insikterna från de projekt jag genomfört och från de många möten och samtal jag haft, är att det i själva verket redan bor en massa “förslag” i och mellan männi skor. Nya idéer, framåtanda och bra lösningar finns hos såväl kommuntjänstemän och -kvinnor som hos småföretagare och gymnasielever. Men idéerna kommer inte upp till ytan av sig själva. Det behövs någon som lockar fram och samlar ihop de tankar som finns. Någon som hjälper till att överblicka och identifiera hur idéer kan tas vidare och hur de snabbt kan testas. Många av dessa förmågor är grundläggande för den utbildning som vi får på Beckmans och för kreativa yrken överlag. Vi lär oss att identifiera problem som inte helt sällan visar sig vara något helt annat än det man trodde från början. Vi blir duktiga på att ordna och åskådliggöra, tankemässigt pröva och kreativt utveckla idéer och så småningom göra verkliga prototyper - testa, gestalta, producera och kommunicera. Men kanske är den viktigaste egenskapen ändå att våga ta sig an till synes omöjliga projekt. Det som från början verkar hopplöst att genomföra eller som på tankestadiet framstår som helt befängt. Det är helt enkelt viktigt att ta risker.

Min slutsats och övertygelse är alltså att dessa kvalitéer i större utsträckning skulle kunna och bör komma till stor nytta inte bara på en reklambyrå eller designkontor, utan även i andra delar av samhället, till exempel på en kommunförvaltning i Västerbottens inland. Jag föreslår därför att Norsjö som första kommun någonsin testar att tillsätta en Katalysator. Nedan följer ett förslag till formulering av arbetsuppgifterna. Katalysatorn: En kommunanställd kreativ konsult 1. Lära känna samhället. Det första Katalysatorn måste göra är att lära känna den plats som han eller hon kommer till. Varje samhälle har sin unika historia, sina egenskaper och egenheter. Detta går naturligtvis till viss del att läsa sig till, men den större delen av berättelserna finns hos människorna som bor där. En viktig utgångspunkt är att det redan sker bra saker i kommunens verksamheter, både på förvaltnings kontoret, på företag och andra organisationer. Arbetet bör utgå från de förutsättningar som finns, både vad det gäller problem och möjligheter. 2. Hjälpa till att lyfta blicken. Katalysatorn har som nyinflyttad en utomståendes perspektiv, vilket är det mest grundläggande verktyget för att öppna upp (katalysera) nya “reaktionsvägar”, föreslå och leda in på nya tankesätt. Han eller hon kan se med nya ögon på hur man kan ta vara på möjlig heter eller lösa problem. I ett längre perspektiv hjälper Katalysatorn till att utveckla verktyg och processer för företag och kommuntjänstemän att använda själva. Katalysatorn sätter kreativa arbetsmetoder i händerna på andra.

3. Fånga upp andras idéer. En grundläggande fråga är givetvis: Vad är en idé? Katalysatorns tumregel är att det mesta kan vara en idé. Det är viktigare att inte avfärda någonting som en “icke-idé” än att omedelbart avgöra att det är en bra idé. Ibland hittas också de mest meningsfulla idéerna genom att man på riktigt ifrågasätter vad det är för problem man försöker lösa, vilket inte sällan visar sig vara något annat än det man från början trodde. Katalysatorn bör med fördel vara av den natur att hon eller han ser idéer överallt. 4. Underlätta samarbete. Nya sätt att samarbeta behövs inom såväl offentlig förvaltning som på företag, mellan företag - små som stora- och i andra verksamheter. Med andra ord behövs det överallt. Att underlätta kreativt samarbete kan för Katalysatorn vara så enkelt som att dricka kaffe eller att se till så att de idéer som fångas upp görs tillgängliga för alla. Katalysatorn bör ha kontakt med så många människor, företag, föreningar och offentliga enheter som möjligt för att på så vis kunna fungera som en samarbetshub mellan dessa. 5. Komma på idéer. Nu har det pratats mycket om andras idéer. Givetvis får och bör Katalysatorn ha många egna idéer. Att föregå med gott eller i bästa fall sanslöst exempel - är inte minst ett oerhört effektivt sätt att locka fram idéer hos andra människor. 6. Kommunikation. En bra idé är ingen idé om den inte får fäste, om ingen får ta del av den. Katalysatorn måste följa idén från att den faller över någons läppar och hela den långa och

ibland mödosamma vägen till att låta människor ta del av den. Katalysatorn har där en viktig roll genom att avgöra om det i slutänden ska kommuniceras i två-, tre-, fyr, eller femdimensionell form. 7. Ta risker. Att prova även de idéer som på förhand inte verkar uppenbart lyckade innebär ett risktagande. Katalysatorn ska se till att så många idéer som möjligt blir testade för att därigenom kunna utvärdera vad som kan tas vidare. Katalysatorn svarar alltid “ja”, aldrig “nej”. Möjligtvis “Låt mig tänka på saken”. 8. Summan av Katalysatorn - Göra sig överflödig. Katalysatorn ska bidra till och uppmuntra människor att våga tänka nytt och annorlunda. Det görs och framför allt tänks redan en massa bra saker som Katalysatorn hjälper till att “spetsa till”, utveckla och kommunicera. Metoder och verktyg ska sättas i händerna på andra människor så att de klarar sig själva så mycket som möjligt. Det kan exempelvis handla om att skapa interaktiva redskap för att samla och dela information och idéer men det kan även innebära att förslå ett “officesurfing” på förvaltningskontoret eller varför inte en ny typ av innovationsmärkning? Förhoppningsvis kommer Katalysatorn sakta men säkert göra sig allt mer överflödig genom att de katalyserande egenskaperna lämnats över till andra människor. Återbesök är dock att rekommendera.

KOLOFON Tack till: Norsjö Kommun för ett fint bemötande och ert stora bidrag till detta examensarbete. Malin Jonsson, Lasse Holmgren, Ida Östlund, Ken Swanson och alla andra inom offentlig förvaltning och företag. Johan Hjerpe och Jacob Åström som varit mina handledare genom projektet. Lärare och personal på Beckmans Designhögskola. Brita Zackari som har granskat och korrat dessa texter. Siri Johansson för helt avgörande inledningsuppmuntran men även kritiskt sinne. Att hon stått ut med mig och för att hon kom och hälsade på i Norsjö. Maja Bergström, Afshin Moeini på Beckmans. Joel Öqvist, Anna-Fia Öqvist, Helena Janson, Sofie Areljung, Joakim Carlsson och alla mina andra vänner från norr som utan att de visste om det för många år sedan hjälpte till att så fröet till detta examensarbete. Mina vänner på Åkestam Holst som bidragit med både lärdomar, erfarenheter och storformatsprintar. Linköpings Tryckeriaktiebolag som gav mig ett bra pris för produktionen av denna trycksak. Anders Hägglund på Image Center för sponsring av projektor till utställningen på Beckmans. Mamma, pappa och syskon. Tryckeri: Linköpings Tryckeriaktiebolag Typsnitt: Museo Sans Papper: Gallery Art Gloss 130g Upplaga: 250 Grafisk form: Petter Hanberger Kontakt: petter@forslagsbyran.se Norsjö/Stockholm 2011 © Petter Hanberger 2011

- Men jag är lite imponerad av ditt uttal. Du säger Nóschö. Inte Nor-sjö. - Ja... - Visste du det innan du kom hit? - Ja, jag jobbar ju med kommu nikation. Så det första jag tog reda på var hur jag skulle uttala ortsnamnet. – Den sista frågan.

“Hej, har ni plats för mig här?” är mitt examensarbete på Beckmans Designhögskola. Denna publikation ger en fördjupning av vissa delar av arbetet. Alla förslag och projekt som genomfördes i Norsjö finns även presenterade på www.forslagsbyran.se