17 § Alien

§ Bakgrund & frågeställning

Min frågeställning är “hur kan jag gestalta känslan av att inte passa in?”. Jag har i mitt arbete fokuserat på känslan av att inte passa in i dagens samhälle där normer och fördomar är så starka. Jag har kommit till uppfattningen att det är väldigt många som upplever denna känslan på grund av olika faktorer, ibland inga faktorer alls. Denna känsla behöver man inte alltid märka hos människor, men den finns fortfarande där hos många. Känslan av att känna sig annorlunda och konstig får även folk att känna sig ensamma. Känslan uppstår ofta hos människor som inte uppfyller alla kriterier i vårt normstarka samhälle, men kan även uppstå hos människor som håller sig inom ramarna. Många människor känner igen sig i denna känsla utan att egentligen veta varför, man kanske är en person utan avvikelse men känner samtidigt sig onormal. Med mitt verk vill jag gestalta en känsla av vilsenhet och känslan av att inte vara bekväm i sin kropp på grund av att man inte känner att man passar in. Jag vill göra det tydligt att jag gestaltar en känsla och inte en specifik norm. Jag tycker att detta är ett viktigt ämne då det är så vanligt bland människor idag och ville därför arbeta med detta.

§ Metod

Jag började samla inspiration för att veta hur jag ska gestalta min frågeställning. Först hade jag tankar om att göra en skulptur i lera men kom senare fram till att det skulle vara coolare att göra en skulptur i verklig storlek. På så sätt kan jag väcka betraktarens öga och känsla bättre. I mitt arbete har jag använt mig av många olika material och tekniker. Grunden till själva kroppen är gjord av plastfolie och tejp. När jag gjorde kroppen använde jag en mall i form av en verklig människa. Jag lindade alltså in kroppen i plastfolie och fyllde sedan den ihåliga kroppen med tidningspapper. I vänstra benet finns även ett rör. Röret är där så att jag ska kunna trä av och på gubben från stången som den står på. När jag gjorde huvudet tog jag tyg och samlade ihop till en boll och satte tejp runt, sedan formade jag huvudet med tidningspapper och tejp. Fötterna är gjorda med skoinlägg som jag tejpade på benen, på så sätt kunde jag vara säker på att fötterna skulle få plats i skorna. I min tillverkning av händerna tog jag plasthandskar som jag fyllde med silkespapper. Detaljerna på kroppen är gjorda i plastlera, alltså ansiktet, öronen och taggarna på armarna. Till sist satte jag papier maché på hela kroppen så att jag kunde få en stadig grund att måla på. Innan jag målade kroppen med lila färg så målade jag ett tjockt lager vit grundfärg så att tidningen inte skulle synas igenom. När jag målade kroppen försökte jag skugga den så bra det gick för att få ett djup och en verklighetskänsla. Taggarna målade jag först i orange och rosa, men det såg töntigt ut så jag bytte till blå. Ögonfransarna gjorde jag av svart ståltråd som jag tvinnade ihop, formade och tryckte sedan in i ögonen. När jag gjorde naglarna så tog jag ett par lösnaglar som jag hade hemma, målade dem med nagellack och limmade sedan på som på händerna. Peruken köpte jag på Buttericks, den limmade jag bara på. Klänningen och skorna har jag tagit hemifrån. I vänstra skon behövde jag borra ett hål i sulan för att stången skulle kunna komma igenom.

§ Reflektion

Genom min process har jag ändrat tankar och idéer mycket. I början skulle jag arbeta med könsnormer och göra en könsbrytande person, jag hade även tankar om att arbeta i helt andra material än vad jag sedan gjorde. Mitt slutgiltiga arbete blev alltså inte alls som jag i början hade tänkt mig, men jag är ändå nöjd. Trots att det är mycket som jag är missnöjd med på gubben så är jag väldigt stolt över hur mycket tid och energi jag har lagt ner på den. Mitt arbete har verkligen tagit lång tid att göra. Det har även varit en bergodalbana när det kommer till motivation, i vissa moment har jag tyckt att det har varit så roligt att jag jobbar övertid, medan i andra har jag känt mig så omotiverad att jag nästan velat ge upp.