Kultuvre
Om liv och död hans tragiska död: «Ett landskap kan sjunga om Gud». Ändå har vattenregleringen dränkt hennes landskap. Nu bär hon det i sitt inre: «Hun viser med hånda lenger utover i vannmassene og forteller om stiene til vannkilden, til fiskeplassene, til reingjerdet og til andres boplasser. På denne sletta har mennesker bodd og arbeidet i århundrer. Her var deres og reinsdyras himmelrike på jorda, Saajvoeneset». VÄCKER EGNA MINNEN
Det är temat i ett verk författat av makarna Anne-Grethe och Bierna Leine Bientie. Det föreligger i en sydsamisk och norsk utgåva med titeln «Jaememe mijjen luvnie jeala - Mitt iblant oss lever döden». Berättelsarna i de båda böckerna överenstämmer med varandra, men är samtidigt starkt färgade av språkdräkten. Ellen Sara Reiten Bientie har gjort illustrationerna som harmonierar väl med innehållet och inbjuder till meditation. Verket innehåller elva berättelser med erfarenheter från gemenskap av skiftande karaktär, men även frånvaron av gemensamhet. Berättelserna vittnar också om liv fast döden redan är i väntrummet. INNERLIG BERÄTTELSE
Den inledande berättelsen har rubriken «Vil ikke du også hvile deg litt?» medan den samiska lyder: «Båetieh, liegkedh mov baalte.» (Kom och vila bredvid mig). Jåvva och Aanna åt sin sista frukost tillsammans. Den skildras finstämt: «Hun småpratet. Han tygde ... Selv om han ikke bidro særlig til praten, likte han godt at hun snakket. Hun hadde mjuk stemme. Han elsket klangen i stemmen hennes, den hörte til her i kjøkkenet. Ja, han likte til og med at hun dro for gardinkappa. Det hørte liksom til, det også». Snart skulle han följa henne till sängen för sista gången: «Hun lukker øynene. Han smy-
ger den ene hånda si under hodet hennes, den andre hånda legger han over kinnet. Han kjenner den mjuke huden inni håndflata si. Et svakt smil går over de bleke lepper hennes. Han lytter ... nynner svakt på en godnattsang de sang til barna da de var små. Stryker og stryker på henne. Slutter å synge. Slutter å stryke. Bare ligger helt stille». Han dröjer med att ringa efter hennes sista andetag, men går fram till gardinkappan. «Den må henge fint. Foran vinduet. - Det er bare meg, hvisker han inn i telefonen, som om han ikke ville forstyrre henne i senga. - Ja, nå er det bare meg, gjentar han stille». SVÅR BERÄTTELSE
«Forsvunnet - Gaatoelamme» är den sjätte berättelsens överskrift. Jag upplever läsningen som ett besök hos de levande döda. Den bortgångne maken var inte värd en begravning eller ett avsked med de närmaste närvarande. «Han ble kremert. Asken ble spredt. Ingen var der». Änkans slutord löd: «Slik skal dere gjöre med meg også Naemhtie edtjede mannine aaj». Jag fryser vid hennes ord.
BERÄTTELSE SOM VÄRMER
När jag läser den åttonde berättelsen infinner sig däremot en känsla av värme. Den utspelar sig på Saajvoeneset - Saajvenjeeruve. Sageskvinnans vittnesbörd kunde sammanfattas i Dag Hammarskjölds kända ord från Vägmärken som utkom efter
Läsningen får mig att minnas Överumans stränder och den björkomgärdade avan, aaha, där jag smög med fiskspöet. Det var under uppväxtåren, innan sjön dämdes. För mitt inre öra kan jag också höra min aahka spela på cittran och sjunga om den klaraste källan: «Gaaltije mij galka, sealoge gie gavna...Här en källa rinner, säll den henne finner... ». För mitt inre öga kan jag också se min aajja, när han bereder skohöet, suejnie, som han skurit i avan. I boken slutar avsnittet poetiskt: «... under den store sjøen springer mine joikemelodier så lett på stiene til drikkevannskilden til fiskeplassen til fjellene så lett på stiene.» Och lika lyriskt i den samiska utgåvan: «... Saajve-njeeruve stoere jaevrien betnesne mov vuelieh dov baalkaj mietie vuelkieh gaaltijasse gualijes jaavran vaaran Saajve-njeeruve mov vuelieh aavrehke dov baalkaj mietie vuelkieh.» Anne-Grethe, Bierna och Ellen Sara har skapat ett verk om liv och död väl värt att läsa och begrunda på ditt hjärtas språk – vaajmoen gïele, antingen det är åarjelsaemien eller norska.
BO LUNDMARK
Ny teatersjef ved Åarjelhsaemien Teatere Styret for Åarjelhsaemien Teatere AS har enstemmig ansatt skuespiller Kristin R. Solberg (53) som ny teatersjef på Åarjelhsaemien Teatere fra 1. april 2022. Solberg overtar teatersjefstillingen etter Cecilia Persson, som fratrer etter to 4-års åremålsperioder. Kristin Solberg har bachelor i samisk språk og litteratur, og en pågående master i Indigenous Studies (Urfolksstudier). Hun har jobbet med samisk scenekunst, kultur og språk i flere tiår. Hun har god kjennskap til samiske teater og teaterproduksjon, og har et stort nettverk gjennom mange års arbeid i kunst og kulturfeltet. Hun har vært styreleder i Sámi Lávdi, fagorganisasjon for samiske scenekunstnere, og i RadArt som representerer det frie scenekunstfeltet i Nord. Videre har hun også ledet Samerådets kulturutvalg. Arbeidet med å finne Cecilias etterfølger var særdeles viktig i og med at teatret har en sentral rolle under markering av Europeisk Kulturhovedstad, Bodø2024. Arbeidet og videreføringen av den ordinære teaterdriften skal ivaretas på samme tid som det arbeides med storproduksjon rettet mot 2024. Bodø2024 ivaretas på fulltid av Cecilia Persson når hun nå fratrer som teatersjef. På denne måten sikres god kontinuitet både i teatret og med produksjonene til Bodø2024. KILDE: PRM ÅARJELHSAEMIEN TEATERE
Journalistpris til Fosen-dokumentar Pressefotografenes Klubb Norge arrangerer årlig kåringen Årets bilde. I kategorien «Videoreportasje/dokumentar, kort» ble vinneren i år Hanna Johre som er student ved Oslo Met. Hun har laget en dokumentar om Leif Arne Jåma som er reindriftsutøver på Fosen. I sin omtale skriver juryen følgende: – Filmen om Leif Arne Jåma skildrer et aktuelt tema med en av norgeshistoriens største skampletter som bakteppe. Uretten og utenforskapet han føler på er til å kjenne på kroppen. Bidraget skiller seg tydelig ut ved tidvis svært god bruk av virkemidler. Den sterke og truende lyden av vindmøllene i kontrast med stille landskapsbilder skaper kontrast og dynamikk som vitner om at innsender har god forståelse for hvordan og hvorfor hun formidler historien. Denne fintfølelsen skaper både begeistring og forventning, og juryen gleder seg til å følge med videre. Den korte dokumentaren har tittelen Rein og Vind og er tilgjengelig på vimeo.com i både norsk og engelsk versjon. KILDE: JOURNALISTEN.NO BEARBEIDING: EINAR SØRLID BONDEVIK
15
