BIRGITTA MÅLAR GÄRNA I GRUPP

Bilden på framsidan är målad av Birgitta Thorsson. Hon växte upp i en kreativt skapande familj i Ramlösa Brunn utanför Helsingborg, gick på Konstfack i Stockholm och arbetade som bildlärare i 53 år, det nästan hela tiden i Hallstahammar.

Du möter Birgitta här och på Konstoch kulturrundan i april kan du möta hennes verk.

– Motivet med planet i trädgården är en ny tavla, en händelse från barndomen.  februari  tappade piloten kontrollen på det militära ygplanet och hoppade med fallskärm. Planet kraschade i våra kvarter, mirakulöst nog mellan husen. Jag minns hur blankt det var, alldeles skinande.

Valet att bli bildlärare kändes naturligt. På mammas sida var de tio syskon, alla mer eller mindre skapande. En av morbröderna var med i produktionen av ”Gösta Berlings saga” när Mauritz Stiller gjorde den. Pappa var fritidsmusiker på Helsingborgs stadsteater.

De flyttade till Hässelby, Stockholm, när hon var  år vilket underlättade att kunna börja studera på Konstfack. För redan när hon gick i femte klass togs beslutet, det är bildlärare jag ska bli. Hon var  år när hon började på deras aftonskola. Med ett arbete som lärarvikarie på dagarna var hon i skolan till . fem dagar i veckan. Med lärartjänst även på lördagarna. Så höll hon på i två år innan hon började studera på heltid i ytterligare tre år.

Under studietiden hade hon en kamrat, Ann-Marie, som efter studierna yttade hem till Hallsta- hammar och ck en tjänst här. Hon ck då frågan, har du inte en kamrat som vill ytta hit, vi har ytterligare en tjänst ledig. På så vis hamnade Birgitta här. Direkt ck hon en lägenhet i det då nybyggda, men ännu inte helt färdiga Nibble. Regniga dagar kom hon hem med lera upp på vaderna.

Högstadiet blev hennes plats. Att få arbeta med – åringar har varit fantastiskt, säger hon och ögonen glittrar. De är fortfarande barn, men stora och kloka så att de kan ta till sig mer avancerade tankar. De har inte heller ska at sig samma ”jag vet allt”-attityd som på gymnasiet.

– Jag ville samla eleverna runt mig och förklara vad som skulle göras. Guida dem in i uppgiften innan de gick ut och skapade. Oftast var de helt underbara, fast det hände att de var stojiga och stökiga. Då sa jag bara, ropa in mig igen när ni vill ha lektion. Sedan gick jag ut i korridoren och satte mig. Oftast tog det bara någon enstaka minut innan de kom.

Det pedagogiska betyder mycket för Birgitta, det insåg hon tidigt. Att sitta i en ateljé själv, utan andra människor lockade inte. Genom att det var viktigt att ha människor omkring sig togs beslutet att vara fritidskonstnär tidigt. Fast livet omkring påverkar då hur det blir med skapandet. Målandet ska samsas om tiden med mycket annat.

Det är härligt att lyssna när Birgitta, som ärvt sitt goda minne från både mamma och mormor, berättar historier kring människor hon och Nils-Peter mött. Hon berättar om förvärvet av stugan i Virsbo och livet där, om körsången och om resor med den härliga Finska kören under ledning av Lasse Nyberg. Om det stora naturintresset och medlemskapet i Prisma och det egna fotograferandet.

Hon berättar också om hur hon pratar med allt och alla när hon är ute och går vilket inte är konstigt. Hon har räknat ut att det blev mer än   elever genom åren, bara här i Hallstahammar! Redan när jag kom till farstubron på huset kändes det, här bor en person som lever. Inne i huset är det tavlor överallt. Väggarna räcker inte till och de står lutade mot skåpen. Livet och minnena får plats i huset. Fast det är inte samma liv längre.

– Nils-Peter bor på Lövåsen sedan i augusti. Han är helt klar i huvudet, men talet, och framför allt händerna, vill inte längre som han vill. Jag försöker vara där när det är matdags varje dag, utom på tisdagar när jag målar i Virsbo. Där har jag varit med i elva år.

I Virsbo är de en grupp på tolv amatörkonstnärer som målar tillsammans, varav fyra är bildlärare. På sommaren i Konsthallen och på vintern i Folkets Hus. Birgitta beskriver det som yoga för själen att få måla och umgås med de här människorna. Här målar hon med akryl. Ur minnet, rena fantasier eller små vardagliga ting hon har i sin närhet. Akryl är en vattenbaserad färg som passar för den här veckobaserade målningen. Den torkar snabbt och kan enkelt målas över i lager på lager. Här kan en tavla få ta sex månader att måla.

– Årstiderna betyder mycket för mig. På sommaren är jag helst ute i naturen och i mina odlingar. Jag målar också gärna ute, fast då med akvarellfärger. Motivet är där nu, och då ska tavlan bli klar samma dag. Akvarell är också en vattenlöslig färg, men här blir pappret man målar på det som blir vitt i tavlan.

Det är fortfarande kul att ställa ut, säger hon, även om den roligaste utställningen fortfarande är den första . Att få samla tavlorna och se dem upphängda. När jag är i huset blir det tydligt, det är det kvadratiska formatet hon föredrar. Och stora tavlor. Fast det är ju inte helt praktiskt att ytta runt dem. Till Virsbogruppens egen utställning i Virsbo Konsthall i juni har hon köpt in plywoodskivor vilka sågats i lika stora delar. Där kommer vi att få se nya tavlor. På Konstrundan i april blir det ett urval av hennes egna favoriter.

– Om det är något jag drömmer om så är det att kunna få möjligheten att måla er porträtt. Det luriga är att få låna en människa så lång tid som det tar att göra det. n