DARE - Farliga förhandlingar

JACKIEASHENDEN Farliga förhandlingar

ÖversättningLouiseBrattström

JackieAshenden skrivermörka,emotionellaberättelserom alfamänsomfårvärldenvänduppochnedavtuffahjältinnor precisnärdeordnatdenprecissomdevillhaden.Honbori AucklandiNyaZeelandmedsinman,denenaståendedoktorn Jax,sinatvåbarnochtvåråttor.Närhonintetorteraralfamän ochderasmodigahjältinnordrickerhonchokladmartinis, läserallthonkanläggavantarnapå,slösarborttidpåsociala medierellertvingasutpåcykelturermedsinman.

Allavåraböckerfinnsattbeställapåharlequin.se.

Svenskcopyright©HarperCollinsNordicAB,Box49005,10028Stockholm,2023 King’sPrice©JackieAshenden,2018

Översättning:LouiseBrattström

Allrightsreservedincludingtherightofreproductioninwholeorinpartin anyform.

ThiseditionispublishedbyarrangementwithHarlequinBooksS.A.

Thisisaworkoffiction.Names,characters,places,andincidentsareeitherthe productoftheauthor’simaginationorareusedfictitiously,andanyresemblance toactualpersons,livingordead,businessestablishments,events,orlocalesis entirelycoincidental.

CoverArtusedbyarrangementwithShutterstock.Allrightsreserved.

Sättning:Type-itAS,Trondheim

ISBN978-91-509-7383-9

JagsnubbladehjälplöstefterLeongenom restaurangenochtoghanshandförattintebli kvarlämnad.

Minhjärnafungeradeintesomdenskulle.Jag kämpadeförattbearbetadetsomhänt.Hurdet hadekäntsatttryckahandenmothansskrev.Det stora,hårdasomväntadebakomblixtlåset…

Hansgylleneögonhadeglittratavhunger. Detvartydligtatthaninteljugitnärhansagtatt jaggjordehonomhård.

Jag.

Beniga,oattraktiva”Jagälskardig”-tjejen.Bleka, fräknigaVita.

Jagvissteattjagbordehadragitundanhanden,menchockenhadefåttmigatthållakvar den.Jaghadevelatkännasjälvomdetvarsant, omdetverkligenvarjagsomgjordedethärmot honomeller…

Mendetvar mig hansettpåhelatiden.När jagflyttatminhandhadejagsettgnistani hansögon,känthonomrysaochryckatill.Känt honombliännuhårdare.

Hanhadeinteljugit.Detvarjagsompåverkat honomochdetgjordemigheltförtrollad.Attjag kundepåverkahonompådetviset.Attjagkunde fåhonomattviljahamig.

Nej.Detärintedu.Detärbaraenfysiskreaktionpåkroppskontakt.

Tvivletfickmigattsnubblatill,menLeon stannadeinte.Hansaktadeinteensned.Han drogutmigientrénochruntetthörntillenkort korridorsomleddetilltoaletterna.

Sedantrycktehanmigmotväggen.

Enobekantupprymdhetrusadegenommina ådror.Konstigt.Förvirrande.

Mendetvarinteförvirringjagkändenärhan placeradehändernapåvarderasidaommitt huvudochlutadesigframåttillsvivarnäsamot näsa.Hansögonbrann.

Nej,detvardefinitivtinteförvirring.

Jagvarbaraupphetsad.

Simonhadealdrigsettpåmigpådetdär viset.Hansintressehadevaritfejkochjaghade varitförung,förnaiv,förattförståskillnaden. MennunärjagsåguppiLeonsansikteförstod jag.

Hanstirradepåmigsomomhanvilleätaupp mig.

Detärintedighanvillhaegentligen.

Mendetvarsåsvårtatttänkasånärhanvar sånära.Närhansstora,hårda,muskulösakropp fickmigattblisvagiknäna,närjagvaromgiven omhansdoftochhansvärme.

”Du”,morradehan.Hansmörkaröstvar skrovlig.”Duharvaritenmycketstyggflicka.”

Adrenalinetrusadegenomminaådror.Mitt hjärtadunkadehårt.

Jaghöjdehakan.”Varfördå?Jaggjordeinget.”

”Jo,detgjordedu.Dufickmigattblihård.Du fickmignästanatttappabesinningen.”

Förundransvälldegenomminkropp.

Jagförsöktelugnamittdunkandehjärta.”Du hadeblivithårdoavsettvemsomtogpådig, Leon.Detvarintemittfel.”

Hanstodsånäraattjagkundesehansljusbrunairisarochådrornamedguldsomflödade genomdem.”Trorduattdethärhändermedalla kvinnorjagbjuderutpådejt?Attjagmåstedra borthennefrånbordetförattjagärsåjävladesperat?”Denråahettanihansögonchockerade mig.”Nej,dethänderintemig.”Hantrycktesig närmare,tillsdetkändessomomhanomgav mig.”Mendetärjagsombestämmernu,stumpan.Ocheftersomdufickmigatttappakontrol-

lendärutekommerjagfådigatttappakontrollennu.”

Detkundeintevälintevarasant?Hadejag verkligenfåttdenhäromöjligtstiligamannen atttappakontrollen?Baragenomatttapå honom?

Spänningenfickmigattrysa,sådettogett ögonblickinnanjagbearbetatdethansagt. Skullehanfåmigatttappakontrollen?

”Nej,detkanduinte”,kastadejagurmig. ”Ingenkangöradet.”

Hanlog,långsamtochförödandesexigt.Ett farligtleende,somfickmigatttappaandan.

”Menarduattdetäromöjligtellerattduinte vill?”

Jagblinkadeochinsågattjagbordehatänkt migförinnanjagöppnademindummamun. Jaghadegetthonomenutmaning.Ochhanvar intedentypavmansomkundesläppaenutmaning.

Förväntanrulladeihopsigimaggropen.

Jagförstodvadhanfrågade.Villejagatthan skulleröravidmig?Ja.”Jagmenarattdetär omöjligt.”

Leontogminhandochtryckteminhandled motsinmun,strökmedläpparnaöverdenkänsligahuden.

Ochdetendajagkundegöravarattrysa.

Detkändessomomhansläpparlämnatett brännmärkeochgåshudenspredsigöverhela kroppen.

Hadeenmannågonsinsettpåmigpådethär viset?Somomhanvardesperatförattfåröravid mig?

Åtrånväcktestilllivinommig,enkänslasom jagtroddeattjagskurituturmittliv,begravt underformlerochprovrörochmikroskop.Det varheltsvindlande.

LångsamthöjdeLeonminhandovanförmitt huvudochtrycktedenmotväggen.”Vadsäger du?”undradehan.”Ärduredoatttakonsekvensernaavdetsomhändedärute?”

Entillrysning.Jagförstodintevarför,menjag älskadehurdominanthanvarnärhanhöllimig. Jagälskadehurfångadochinträngdjagblevav dedärhårda,varmamusklerna.

Jagförsökterörapåhandenochhansfingrar togetthårdaretag.Förtjusningenfickminandhämtningattblisnabbareochminhudattpirra.

”Ja”,mumladejag.”Mendetkommerinte fungera.Någrakemiskareaktionerkommerinte fåmigatttappakontrollen.”

Eldenihansögonbrannstarkare.Elden brannförmig.

”Trorduattdetäralltdethärär?Kemikalier?”

”Ja,såklart.Testosteron.Östrogen.”Jagfläm-

JACKIEASHENDEN

tadechockeratnärhansveptemedsinlediga handöverhudenprecisovanförklänningens urringning.

Detkändessomomhantrycktenlågamot minhud.

”Vadsadu?”Hanshandrördesiglängrened, smekteövermittbrösttillshansfingertoppar hittademinstyvabröstvårta.

Jagflämtadeigennärdenelektriskaladdningenrördesiggenomminkroppochtogfäste mellanminalår.”Ö-östrogen”,stammadejag ochförsöktekommaihågvadjagsagt.”Dopamin.N-noradrenalin…”

”Intressant.”Hanströköverminbröstvårta igenochdetsloggnistornedförminryggrad. ”Sådetdukännernuärbaranågrakemikalier?”

Jagkundeknapptfåröstenattfungera.”Jja.”

”Lättattmotstå,alltså?”

Detdärretsammafingretritadecirklarkring minbröstvårtaigenochjagkippadeefterandan.

Gud,detvarjufolkirummetbredvid.Någon kanskehadehörtmig.Omdekomochundersöktesakenskulledehittaosshärikorridoren, sehanshandpåmittbröst,sehonom…göra sakermedmig.

”Detkankommafolkochletaefteross”,flämtadejag.

”Kanske”,höllhanmedochströkförsiktigt ochlångsamtmedfingret.”Mendetärbaradu somskakomma.”

”Leon…”

Hanlutadesignäramittöra.”Jagvillsedig. Jagvillsedendärsjälvbehärskningenluttras upp.”

Jaghadeingenaningomvarförtankenpåatt hanskullebetraktamigvarsåspännande,men detvardet.

”Varförvilldusedet?”lyckadesjagfåurmig.

”Varförinte?”Hansfingrarnöptilllätt.”För attjagvillsedigtappabesinningen.”

Luftenströmmadeuturminalungor,bådepå grundavdenstarkasensationenochhurvildsint hanlät.Detendajagfickurmigvaretthalvkvävt gnyendelätefulltavnjutning.

Hangavifrånsigettdovt,nöjtmorrande, uppenbarligennöjdmedmittsvarochgjordedet igen.Gnistornaexploderadeöverminhudoch väcktevarjelitennervtillliv.Jagdarrade.

”Villduvetahurdetkändesnärdurördevid mig?”Hannöphårdareomminbröstvårtaoch jagstelnadetillnärdenintensivanjutningen spredsigfrånmittbrösttillmittkön.”Jagkange digenhint.”Hanläthandenglidafrånmittbröst nedförminbröstkorgochsedanlängrened,till minalår.”Såhärkändesdet.”Hantrycktesina

fingertopparmotmigochhittademinklitoris genomklänningenstyg.

Detvarsåskönt.Detkändessomomjaggått fleraveckorutanmatochsomomjagtillslut blivitserveraddenbästamåltidenjagnågonsin smakat.

”Leon…”Jagkändeinteigenminegenröst. ”Jag…kaninte…”

”Sch.”Hansfingrartryckteochsmekteoch sedangleddelängrened.Hantrycktehandflatanmotmigochblickadeiniminaögon.”Detär baraenkemiskreaktion,älskling.Ochdengör digvåtförmig,ellerhur?Omjagkundekänna dinfittanuskulledenvaravåtochvarm,eller hur?”

Detokonstladesättetsomhansadetpågjorde atthelakroppenspändes.

Hanhaderätt.Ochomhantrycktehårdare skullehansnartfåredapåprecishurvåtjagvar.

Jaggungademothanshand,menändåräckte detinte.

Röstersvävadeutfrånentrén,gästersom antingenanländeellerlämnaderestaurangen. Sånära.

”Struntaidem”,beordradehan,mjuktoch mörkt,somomhankundeläsaminatankar. ”Brydigbaraommig.”

”Menjag…”Menhanshandflatabörjaderöra

sigiennyrytmochnärhantryckteraktpåmin klitorisvarjagnäraatttappaandan.

Trycketfortsatteattbyggasupp.Detvarobevekligtochoundvikligt.

Dukommerförlorakontrollen.

Jagsahansnamnigen,medenkonstiguddav panikirösten,närminnjutningbyggdesupptill enklimax.Jaghöllhårtihonomochhantryckte handenmotminkänsligaklitoristillsjagflämtadehjälplöstochtrycktemigmotväggen.

Hanlutadesigframåtochtrycktesinmun motmin.Enlätt,plågsamtömkyss.

Helaminkroppskakade.Njutningengick inteattmotstå.

Detskullehända.Hanskullefåmigatt komma,därochdå.

Deandramatgästernavarsånära,mendeverkadeinteviktigalängre.Hanhadelyftpåhuvudetochsågpåmigmeddedärgylleneögonen fullaavhunger.

”Kom,Vita”,viskadehanmyckettystoch trycktetummenmotminklitoris.”Komför mig.”

Ochnjutningendetoneradesomensupernova,bländandeochstark,enexplosionavhetta. Dentändeeldpåmig.Brändemigtillaska.

Jaggavifrånmigettrop,menLeontryckte snabbtsinhandöverminmunochtystademig.

Hanstoddärochskyddademigfråneventuella blickarochhöllmigupprätt,medanchockvågornadogut.Omhanintefunnitsdärhadejag gliditnedförväggenienbenlöshög.

Jagharingenaningomhurlängejagstoddär ochdarradeochblevtröstadavhansvarmanärvaro.

Tillsistdroghaniallafallundanhandenfrån mellanminalår,slätadeutminklänningochrättadetillenlocksomfallitiansiktetpåmig.Han stirradepåmigmedenoutgrundligblick,fylld avendämpadglöd.

”Dagsattgå”,sadehanskrovligt.”Innanjag knullardigupptrycktmotväggen.”

Hettansletimigochiettögonblickkundejag baratänkapåhurdetskullevaraattlåtahonom skjutauppminklänningochtamig,medandra människorprecisrunthörnet.

Hanmåstehalästminatankar,förhanlogett avdedärfarligaleendenaigen.”Omdufortsättertittapåmigpådetvisetkanskejaggördetpå riktigt.”

Tänkomjagvilldet?

Kanskehadehanfaktiskthörtdentystatanken,förhansleendeblevbredare.

”Senare”,mumladehan.