BREVET: Don Winslow

Jag har skrivit på den här boken i flera decennier

Ärligt talat minns jag inte ens när jag började. Men i slutet av 1990-talet insåg jag att min utbildning var minst sagt smal. Av anledningar som inte är särskilt intressanta var jag under min tid på college inriktad på afrikansk militärhistoria, vilket uteslöt alla studier av humaniora. När jag hittade en lista över ”världens bästa böcker” ägnade jag därför några autodidaktiska år åt att plöja igenom titlarna. Jag började med de grekiska och romerska klassikerna och såg många paralleller mellan Iliadens och Aeneidens teman och de verklighetsbaserade maffiahistorierna som jag vuxit upp med. Jag hade lyckats läsa Joyces Odysseus tidigare i livet och undrade om jag kunde göra något liknande med kriminalromaner.

Jag har länge tyckt att vi deckarförfattare har hittat våra rötter i alltför grund jord. Naturligtvis måste vi titta på Conan Doyle, Christie, Hammett och Chandler, men vi kan även spåra vårt ursprung tillbaka till Dickens, Shakespeare, Cervantes med flera. Men vår historia är äldre än så. När jag läste Orestien, Aischylos tragiska trilogi, noterade jag samma ämnen som vi behandlar i den moderna kriminallitteraturen: makt, mord, hämnd, korruption, rättvisa och försoning. Jag studerade karaktärerna i klassikerna och såg snart deras nutida motsvarigheter. Tanken på att återberätta deras historier i en modern trilogi vägrade att lämna mig i fred. Det började gå upp för mig att jag kunde följa karaktären Aeneas (en ganska obetydlig figur i Iliaden), genom hans irrfärder och vedermödor, men den här gången i ett amerikanskt maffiaepos med min karaktär Danny Ryan. Detta är den första delen.

Boken representerar även en sorts återkomst. Jag härstammar från en fiskeby som påminner om platsen där den första delen av den här boken utspelar sig. När jag på 1970-talet lämnade min hemstad för att börja studera vid universitet var den en nergången kustort, som tagen ur en Bruce Springsteen-låt – fabrikerna var borta sedan länge, fisket var utarmat, optimismen falnad Sedan dess har den återhämtat sig och är nu en välmående turiststad. Under de senaste tjugo åren har jag och min familj tillbringat en hel del tid där och vi har sett den förändras

Jag har inte skrivit så mycket om New England tidigare. De flesta av mina romaner har utspelats i Kalifornien eller Mexiko. Kanske trodde jag att jag lämnat den delen av mitt liv bakom mig för gott, fast så är det förstås aldrig. Kanske hade Thomas Wolfe rätt, kanske kan man aldrig återvända hem, men stranden där den här boken börjar är samma strand som dit jag gick efter min pappas begravning. Det är samma strand där jag promenerade efter att vi inte haft någon begravning för min mamma på grund av pandemin. Bokens händelser utspelar sig bara några minuter från huset där jag växte upp (eller misslyckades med att göra det, beroende på hur man ser det), det gamla huset som vi renoverat och nu bor i ungefär halva året.

Den här boken har alltså vuxit fram långsamt. Under årens lopp har jag plockat upp den och lagt den ifrån mig, men jag har alltid återkommit till den, precis som jag alltid vetat att jag skulle göra, precis som jag alltid vetat att jag en dag skulle återvända hem. Allas våra rötter är djupt förankrade. Jag hoppas att du tycker om den.

Don Winslow

om Stad i brand

F ö r f a t t a r fo to : Ro ber t Ga llag her