Helsingborgs historia Del 1, bok 1: Forntiden

v'?^SR| i

JK

"

,Vig|S||| &Äm '

*??&.r£r/j*...

■■»te. ^|yT’Mtfl/iT

<Mi4i

i^TMI,

il

dB

UNIVERSITETS­ BIBLIOTEKET Lund

HÄLSINGBORGS HISTORIA UTGIVEN

EFTER UPPDRAG AV

STADSFULLMÄKTIGE I HÄLSINGBORG UNDER REDAKTION AV

L. M.

bää th

FÖRSTA

DELEN

HÄLSINGBORG MCMXXV

HÄLSINGBORGS HISTORIA

HÄLSINGBORGS HISTORIA Efter uppdrag av STAD SFULLMÄKTIGE I HÄLSINGBORG utgiven av DÄRTILL

UTSEDDE KOMMITTERADE

under redaktion av

L. M.

bAATH

I FORNTIDEN OCH DEN ÄLDRE MEDELTIDEN

HÄLSINGBORG 1

9

3 5

Denna del av Häld ing b o rg d Hid to ria är tryckt i Uppdala 1925 hod Almqvidt e3 Jf^ikdelld B o k try c ke ri-A.-B. Illud tratio nerna i kopp ardjup try ck frän Nordidk Ro to g ravy r i Stockholm.

Papper från G ry ckdb o Bruk.

Initialer och vig nett av Akke Kum lien

Av detta arbete är en numrerad bibliofHupplaga på linnelumppapper tryckt i 110 exemplar

I distribution hos Aktiebolaget Killbergs bokhandel Hälsingborg

et historiska verk om Hälsingborg, vars första del härmed offentliggöres, har sin upprinnnelse i en motion, som den 16 april 1911 i stadsfullmäktige väcktes av sparbanksdirektören J. Svensson, ingenjören Harald Bergengren, v. konsuln N. C. Corfitzon, grosshandlaren G. W. Otterström och grosshandlaren Axel Hammarlund, och som avsåg utgivandet av bl. a. en historisk redogörelse över Hälsingborgs stads utveckling sedan stadsfullmäktigeinstitutionens tillkomst.

Stadsfullmäktige uppdrogo med anledning härav åt en kommitté att inkomma med förslag i frågan och utsågo till kommitterade v. konsuln Oscar Trapp, gross­ handlaren G. W. Otterström, fil. dr Oscar Malmström, med. dr Carl Lindman, regementsintendenten Max Schürer von Waldheim, stadsingenjören Sigfrid Ewald och stadsombudsmannen G. Schlyter. Till ordförande i kommittén utsågs v. kon­ suln Oscar Trapp.

I det yttrande, som kommitterade samma år inlämnade till stadsfullmäktige, föreslogs en utvidgning av den i motionen ifrågasatta planen i så måtto, att verket skulle omfatta en historisk skildring av stadens öden ända från äldsta tid eller så långt dessa på grundval av förefintligt material kunde föras tillbaka. Stadsfull­ mäktige beslöto emellertid i oktober 1911 att tillsvidare bordlägga ärendet.

Kommitterade ingingo då i april 1912 till stadsfullmäktige med en framställning om anslag för utgivandet av en minnesskrift med anledning av stadsfullmäktigeinstitutionens 50-åriga tillvaro. »Härigenom skulle även stadsfullmäktige möjli­ gen bliva i stånd att vid huvudfrågans avgörande bättre kunna bedöma vad ge­ nom ett bifall till motionen skulle för samhället vinnas.» Sedan det begärda an­ slaget beviljats, utgavs i februari 1913 Hälsingborgs stads minnesskrift.

Kommittén var sedan sysselsatt med förberedelser för det planerade större verket, för vilka stadsfullmäktige 1916 beviljade ett första anslag. Den 8 okto­ ber 1918 framlades för stadsfullmäktige den slutliga planen för arbetet, vilken grundade sig på ett av förste arkivarien i riksarkivet fil. dr L. M. Bååth på upp­ drag av kommittén utarbetat förslag. Den 15 oktober 1918 godkände stadsfull­ mäktige i huvudsak kommitténs plan, enligt vilken arbetet skulle uppdelas på en allmän och en special avdelning jämte statistik. Till författare av den allmänna avdelningen antogs doktor Bååth, som tillika skulle vara hela verkets redaktör.

I uppdraget till kommittén ingick, att jämkningar i den ursprungliga planen skulle kunna göras, därest detta befunnes lämpligt. En sådan jämkning har skett

V

därigenom, att kommittén på redaktörens förslag åt fackmän uppdragit författandet av vetenskapliga arbeten inom vissa områden, där större utförlighet i behandlingen av materialet varit särskilt önskvärd. I föreliggande del har kommittén med hänsyn till den stora vikt, som frågan om stadens uppkomst visat sig äga, ansett sig böra föranstalta om den utförligare belysning av förhållandena under forn­ tiden, som arkeologi och ortnamnsforskning äro i stånd att giva, och för detta ändamål med antikvarien dr Bror Schnittger och docenten dr Jöran Sahlgren träf­ fat avtal om bidrag till verket. Därjämte har kommittén åt docenten Uno Sunde­ lin uppdragit utarbetandet av en redogörelse för Hälsingborgstraktens geologi.

Praktiska skäl hava föranlett kommittén att låta första bandet stanna vid den äldre medeltidens slut.

Kommitterade vilja här giva uttryck för sin tacksamhet mot sina bortgångna ordförande, v. konsuln Oskar Trapp och hans efterträdare grosshandlaren G. W. Otterström för deras verksamma bidrag till det resultat av kommitténs arbete, som nu kunnat framläggas.

Kommittén består numera av f. statsrådet, direktören K. J. Beskow, ordförande sedan 1923, stadsingenjören Sigfrid Ewald, v. ordförande sedan 1916, stadsombudsmannen G. Schlyter, sekreterare 1911 —1924, sparbankskamreraren Nils Pehrsson, hamnkamreraren Harald Thornberg, överläraren Hjalmar Forsberg samt museiintendenten, fil. lic. Torsten Mårtensson, sekreterare.

Då kommitterade nu offentliggöra första delen av detta verk, sker det under förhoppning, att den offervillighet från stadsfullmäktiges sida, som möjliggjort arbetets utförande, till fullo skall motsvaras av verkets innehåll och att skildringen av stadens utveckling och dess märkliga öden under en snart tusenårig tillvaro i sin mån skola bidraga att vidmakthålla och öka kärleken till hemstaden.

Hälsingborg i april 1925

VI

FÖRORD

»ORNTID OCH MEDELTID mötas i Hälsingborgs historia.

Hänvisad

allenast till skriftliga källor kan historieforskningen icke med någon större säker­ het uppdaga den berömda medeltidsstadens älsta öden längre tillbaka i tiden än

tin senare hälften av 1000-talet. Men Hälsingborgs ursprung framskymtar redan vid forntidens slut eller under vikingatiden. Det har därför blivit en vetenskap­ lig uppgift att söka finna ett samband mellan forntid och medeltid i Hälsingborgs historia. Föreliggande del uttrycker också ett sådant strävande, som utgjort det gemensamma program, efter vilket författarna bidragit till lösningen av ett om­ fattande historiskt problem av mindre vanligt intresse.

Ett jämförelsevis stort utrymme har därför anvisats åt geologi, arkeologi och ortnamnsforskning som hjälp vetenskaper åt historien. Ur ett material, äldre än det skriftliga, ha också viktiga resultat framkommit, som i hög grad varit ägnade att understödja den historiska framställningen av Hälsingborgs äldre medeltid.

Hälsingborg har kanske mer än någon annan nordisk stad i fråga om sin upp? komst och betydelse, särskilt som medeltidsstad, varit beroende av naturförhållan­ dena på platsen. En skildring av, huru de egendomliga dragen i den nuvarande landskapsbilden så småningom utformats, har så mycket större intresse, som en sammanhängande skildring av traktens geologi förut saknats. Icke blott för sta­ dens invånare, utan även för dess skolor och undervisning bör en nyvunnen kännedom om Hälsingborgs natur kunna påräkna all uppmärksamhet. Under­ sökningen av det även för vetenskapen viktiga nivåförändringsproblemet har gynnats särskilt genom de terrängundersökningar norr och söder om staden, vilka av författaren till »Hälsingborgstraktens geologi», docenten dr Uno Sundelin blivit för stadens räkning utförda, delvis med biträde av amanuensen Gustav Ekstrand.

Det geologiska bidraget till Hälsingborgs historia bygger sålunda i

VII

Förord viktiga delar på betydande originalmaterial.

Professorn i geografi vid Lunds

universitet dr Helge Nelson har igångsatt denna skildring av Hälsingborgs natur, städse följt med och befordrat dess lyckliga fortgång samt genomgått manuskrip­ tet. Jag står därför å stadens och egna vägnar i tacksam förbindelse till honom.

Den uppställda historiska frågan om betydelsen av ett föregående arkeolo­ giskt tidsskede såsom förutsättning för Hälsingborgs utveckling under historisk tid fann den bästa förståelse hos antikvarien dr Bror Schnittger, vilken i sitt arbete »Hälsingborgstraktens forntid» lämnar vägande bidrag beträffande bl. a. invandringsfrågan och visssa vikingatidsproblem. Hälsingborg mottager detta bidrag till sin historia som posthumt arbete till minne av en mångsidig forskare, som, länge bunden vid sjukbädden, likväl med sällsynt kraft fullföljde och kort före sin förtidiga bortgång den i juni 1924 kunde avlämna sitt arbete om sin fäderne­ stad.

I icke mindre hög grad uttrycker docenten dr Jöran Sahlgrens studie »Hälsingborgstraktens ortnamn» den ledande tanken att förena forntid och medeltid.

Författaren tager fasta på ett historiskt intresse, nämligen att få en förklaring särskilt å bebyggelseförhållandena sedan folkvandringstiden eller 800-talet. De resultat, vartill ortnamnsforskningen genom denne forskares bidrag till Hälsing­ borgs historia kommit, bilda under jämförelse med de arkeologiska betydelsefulla delar av min historiska skildring.

Två huvudvägar kunna beträdas för historieskrivningen. Den ena är att an­ lita uteslutande skriftliga källor, urkunder, krönikor och anteckningar i övrigt, att ur desamma endast uttaga vad som synes vara konstaterat samt att, till följd av en sådan forskningsmetod, nöja sig med de brottstycken, som kunna anses ut­ göra säkert bevarade delar i en söndrig mosaikinläggning. Det blir då en med­ veten och fast föresats hos historieskrivningen att icke utöver en dylik förbehållsamhet söka mera fullständigt återgiva en ursprunglig mosaikbild, om vilkens faktiska utseende vi ingenting veta. Den andra vägen är att med samma kritiska forskningsmetod icke rygga tillbaka för att lämna en tillsynes trygg mark genom att supplera de för övrigt i fråga om vår stads äldre historia sällsynta skriftliga källorna med material och resultat från hjälp vetenskaper och att på grundval härav och med ledning av en jämförande historisk forskningsmetod lägga till därav betingade och vetenskapligt motiverade sannolikheter i den förgångna bilden. Jag har valt den senare utvägen utan att förbise de svårigheter, som även en sådan metod kan medföra, vilken i varje fall nödvändigt arbetar med större material och helt säkert ernår större resultat än vad den till enstaka

VIII

Förord strödda källor av förment högsta värde strängt begränsade historieskrivningen anser sig vara berättigad att godkänna.

Till professorn i historia vid Stockholms högskola, dr Sven Tunberg, som genomläst mitt manuskript och i övrigt befordrat mitt arbete genom värdefulla upplysningar, står jag i särskild tacksamhetsskuld.

I redaktionen av denna del har intendenten Torsten Mårtensson tagit en verksam del, främst genom att i stor utsträckning anskaffa bilder och ombesörja den synnerligen rikhaltiga illustreringen.

Han bidrager i denna del med sin

grundläggande förteckning över Hälsingborgs fasta fornlämningar. Jag har att till honom uttala mitt tacksamma erkännande även för den värdefulla förmånen av ett vetenskapligt samarbete särskilt i frågor av byggnadshistorisk och topo­ grafisk art.

Av bildmaterialet har Statens Historiska Museum beredvilligt lämnat en stor del. — Ett register skall åtfölja nästa del av Hälsingborgs historia.

Sjörup, Stocksund i april 1925.

L. M. BAAth.

IX

ANVÄNDA BETECKNINGAR Arkiv

Arkiv för nordisk filologi, utg. av A. Kock.

Blandinger

Blandinger til Oplysning om dansk Sprog, utg. av Universitets-jubilaeets danske Samfund.

DD

Diplomatarium dalekarlicum.

Dipl. norv.

Diplomatarium norvegicum, utg. av Lange m. fl.

Möller, Hall. fornh.

Fornhandlingar rör. Halland, saml. av P. v. Möller (bihang t. Hal­ lands fornminnesförenings årsskr.)

Noreen, Aschw. gr.

A. Noreen, Altschwedische gram­ matik.

or.

originalurkund.

RA

Riksarkivet, Stockholm.

rep.

Repertorium diplomaticum regni danici medieevalis, utg. av K. Erslev.

Rietz

J. E. Rietz, Svenskt dialektlexikon (1867).

Skånelagen utg. av C. J. Schlyter.

djb

decimantjordebok.

F alkman

A. Falkman, Ortnamnen i Skåne (1877).

f d a.

forndansk(t)

f s v.

fornsvensk(t)

S chly ter

Förstemann

E. Förstemann, Altdeutsches Na­ menbuch (uppl. 2 och 3).

(1859)

G. F. F„

Geologiska Föreningens Förhand­ lingar.

Gillberg

J.

(i7 6 5>

L. Gillberg, Beskrifning Malmöhus lähn (1765).

ö.

Gillberg (1767)

J. L. Gillberg, Beskrifning öfver Christianstads län.

GS

generalstabens Sverige.

Hof

karta

över

; S. Hof, Dialectos vestrogothica (1772).

J ard a t al 1847 jb

=jordebok.

KB Kpn

= Kungliga hamn.

biblioteket,

M. Schönfeld, Wörterbuch der altgerm. Personen- u. Völker­ namen (1911).

SD

Diplomatarium suecanum (Sv. dip­ lomatarium), utg. av J. E. Lilje­ gren m. fl. (817—1355).

SDns

Svenskt diplomatarium från och med år l^joi, utg. av. C. Silfverstolpe m. fl. (1^01—20).

S. G. U.

Sveriges ning.

S.H.M.

Statens historiska museum.

S.

= Hälsingborgs museum. / = Jardatal å Islandi, utg. av J.johnsen (1847).

H. M.

Schönfeld

Köpen-

Geologiska

Undersök­

SOV

= Sveriges ortnamn.

Värmlands län.

Ortnamnen i

SOÄ

= Sveriges ortnamn.

Alvsborgs län.

Ortnamnen i

SRD

= Scrip tores rerum da nicarum.

SRP

Svenska riksarkivets pergamentbrev, utg. av N. A. Kullberg

Kungl. Vetenskaps Akademiens Handlingar.

ST

Sveriges Traktater, utg. av J. O. Rydberg.

LDL

Libri datici Lundenses, utg. av C. W eeke.

S ty f fe, Skan d.

C. G. Styfie, Skandinavien under unionstiden, uppl. 3 (1911).

Llb

Lunds stifts landebok 1569.

Trap

L.U.M.

Lunds universitets historiska mu­ seum.

J. P. Trap, Kongeriget Danmark, ^:e uppl.

UB Kpn

Universitetsbiblioteket, hamn.

KB Stock­ holm

Kungliga biblioteket, Stockholm.

K. V. A. H.

M°°)‘

Köpen­

M. G.

Marina gränsen.

ml

m an talslän gd.

UB Lund

Universitetsbiblioteket, Lund.

Möller

P. Möller, Ordbok öfver halländ­ ska landskapsmålet (1858).

WTgforss

E. Wigforss, S. Hallands folkmål

X

(1913—i8).

INNEHÅLLSFÖRTECKNING FORNTIDEN.

Sid.

Hälsingborgstraktensgeologiska historia av Uno Sundelln ....

3

Utvecklingen före kvartärtiden................................................................

4 Hälsingborgstrakten under prekambrisk tid, s. 4- — Den kambro-siluriska tiden, s. 6. — Keuperbildningar och salta källor, s. 9. — Hälsing­ borgstraktens berggrund, rätliasformationen och huru den tillkommit, s.

11. — Landet sänkes i krithavet, s. 17. —Tertiärtiden, en vulkanisk fastlandsperiod, s. 19.

Kvartärtiden.............................................................................................................. 22 Köldens förebud. Dolda dalar, s. 22. — Istider och mellanistider, s.

24. — Landisens spår i Hälsingborgstrakten, s. 25. — Den yngre bal­ tiska isströmmen, s. 27. — »Vitåbildningar», s. 30. — Hur landisen smälte och dalar uppkommo, s. 36. — Ishavsspår och fornsjöar, s. 37. — En fastlandstid, s. 41. — Tundra och tallskog, s. 44- — Hälsingborgsbygden sjunker i Tapeshavet, s. 47. — När sanden rör på sig, s. 51. — Den se­ naste landhöjningens spår, s. 56. — Dal och delta, s. 57. — Pågående förskjutningar mellan hav och land, s. 63. — En återblick, s. 65. — Litteraturförteckning, s. 67.

Hälsingborgstrakten under forntiden av Bror Sch nitty er ....

Stenåldern, s. 71. — Bronsåldern, s. 82. — Järnåldern, s. 90.

71

Häl singborgstraktens ortnamn av Joran SahIg ren................................ 107 Namnen på -löv, s. 111. — Namnen på -lösa, s. 116. — Namnen på -stad, s. 120. — Namnen på -hög, s. 123. — Namnen på -by, s. 125. — Namnen på -to fta, s. 126. — Namnen på -åkra, s. 130. — Namnen på -köp, s. 135. — Namnen på -torp, s. 139. — Namnen på -röd, s. 1^3. — Ortnamnen och det svenska jordbrukets historia, s. 144* — Namnet Luggude, s. 147. — Namnet Hälsingborg, s. 150.

DEN ÄLDRE MEDELTIDEN. Häls ingborgs medeltid intill 1230 av L. JK. Bååth....................... .... . 159 »Hälsingborg» i äldre litteratur, s. 159. — Källorna till Hälsingborgs historia före 1250, s. 166. — Riket och Hälsingborg, s. 173. — Hälsing­ borgs läge, s. 186. — Förhistorisk bebyggelse, s. 197. — Hälsingborgs älsta topografi, s. 209. — »Byn med torg», s. 243. — Stad och län, s.

263. — Handel och fiske, s. 269. — Öresund, s. 279.

BILAGOR.........................................

TILLÄGG OCH RÄTTELSER

289 310

XI

FORNTIDEN

HÄLSINGBORGSTRAKTENS GEOLOGISKA HISTORIA AV

Uno Sundelin

"AG HISNAR, då jag står på denna högd och ser neder, för de långa tidehwarf, som förflutit liksom wågorne i Sundet, och lämnat efter sig så nästan utnötte spor af den forna werlden, och som nu endast äro i stånd att wiska sedan alt annat tystnat.»

Dessa ord, vittnande om en intuitiv aning om jordens långa skiftande historia, som först genom en senare tids forskning fått en fast empirisk grund, stå att läsa i Linnés Skånska Resa, och den höjd, varifrån han en julidag 1749 såg sin vision, var landborgens krön vid Hälsingborg.

I det följande vilja också vi lyssna till »jordens viskning» och söka att tyda något av, vad den har att förmäla om Hälsingborgstraktens framfarna öden.1 Skånes geologiska historia är mer växlingsrik än det övriga Sveriges. Hav och land hava här under de geologiska åldrarna fört en oavlåtlig kamp med var­ andra. Än har havet segrat, än landet. Så har varit fallet också under ofantligt långa jordperioder, då vårt land i övrigt legat höjt över havet. Inom en zon, där denna kamp varit som hetast, ligger Hälsingborg. Vill man skildra de öden som övergått Hälsingborgstrakten — här fattad i vidsträckt bemärkelse som området •• från Öresund i väster till Söderåsen i öster samt från Kullen och Skälderviken i norr till Landskronatrakten och Ven i söder — kommer därför helt naturligt kampen mellan landets och havets oförsonliga makter att gå som en röd tråd ge­ nom framställningen.

1 Framställningen grundar sig dels på ett flertal förut publicerade arbeten berörande Västskånes geologi, dels på undersökningar, som förf. med verksamt biträde av amanuens Gustav Ekstrand i ocb för detta ar-

3

Hälsingborgstraktens geologiska historia

UTVECKLINGEN FÖRE KVARTÄRTIDEN Hals ingb orgs trakten under prekambrisk tid Föga vet man om Hälsingborgs traktens äldsta geologiska historia. Intet s. k. urberg, som inom större delen av det övriga Sverige bildar berggrunden, går här i dagen eller träffas under det lösa jordtäcket. De yngre berglager, som utgöra Hälsingborgs traktens berggrund, måste dock vila på urberg, ehuru det anstår på så stort djup, att det ännu ej nåtts vid de djupborrningar, som här företagits. En mil norr om staden (vid V. Klappe) har man sålunda borrat mer än 500 m. djupt utan att träffa på urberget. Nordligare, i Ängelholmstrakten, har det däremot (vid statens djupborrning 1917) träffats på 426 m:s djup. Som man förmodat, utgjordes det av gnejsgranit, lik den som nu bildar Söderåsens och Kullens urbergshorstar.

Gnejsgraniten anses uppkommen ur granit vid bergskedjeveckning. Eftersom graniten är en på större eller mindre djup under ytan stelnad magmabergart, kan ej gnejsgraniten i nordvästra Skåne representera den ursprungliga stelningsskorpan. Av denna finnes intet kvar, och den i de nämnda åsarna blottade gnejs­ graniten torde vara kvarstående basala partier av ett under urtidsskedena upp­ veckat betydande bergland. tete utfört under sammanlagt en månads tid somrarna 1921 ock 1923. Förf. kar under talrika exkursioner skaffat sig en överblick av traktens allmänna geologiska förkållanden samt dessutom företagit en del special­ undersökningar rörande bl. a. nivåförändringarnas närmare förlopp vid Hälsingborg, översandade mossar m. m. Amanuens Ekstrands arbeten kava särskilt inriktats på avvägning ock kartläggning, i första kand av det egendomliga deltaområdet vid Rå.

Annu kvarstå emellertid en kel del mer eller mindre olösta problem, som beröra Hälsingborgstraktens geologiska kistoria, vilkas slutgiltiga lösning fordrar än mer omfattande ock tidsödande fältundersök­ ningar ock därför måste förbekållas framtida forskning, Arbetets utförande kar tack vare Historikkommitténs ock Redaktionens tillmötesgående varit synner­ ligen angenämt. I synnerket ka förste arkivarien, d:r L. M. Bååtk, redaktör av Hälsingborgs kistoria, professor H. Nelson, ock intendenten, d:r T. Mårtensson, på allt sätt understött mitt arbete. Även stadens myndigketer ka genom att beredvilligt ställa kartmaterial, protokoll m. m. till förfogande främjat arbetet.

En del uppgifter ka även erkållits från andra kåll, bl, a. av Höganäs-Billeskolmsverken samt av docent G. Troedsson.

Vid rekognosceringarna kar jag också kaft god kjälp av min kustru.

Till den intresserades tjänst meddelas i anslutning till varje kapitel känvisningar till speciallitteraturen samt i slutet av uppsatsen en förteckning på litteratur, berörande Hälsingborgstraktens geologi eller eljest stående i samband med framställningen.

Vid geologiska exkursioner i Hälsingborgstrakten anbefallas de av Sveriges Geologiska Undersökning utgivna kartbladen Hälsingborg, Landskrona, Höganäs-Kullen ock Angelkolm. De äro dock (ekuru utarbe­ tade av framstående geologer) i ilera avseenden föråldrade, då de samtliga tillkommit på i860- ock 1870talen. I all synnerket gäller detta de medföljande beskrivningarna.

Bb'Ljö lagd tn'drken i kambridk danddten. Rekarekroken. Fotofö'rf. 1923*

Fig. j. Kulle ai> Kongadiabad vid Sirekopinge kyrka. Foto förf. 1923.

Fig. g. Kongadiabad med inémälta dtycken av dilut'd kiffer.

Vid Sireköpinge berrgård. Foto Jörf. 1923.

Fig. 9. Diabaémuren med a didorna anötående öiLurokiffer vid Ny hamn. Foto förf. 1923.

Fig. 6. Keupertag ren vid Biilteberga. Foto förf. 1929.

De utakjutande partierna dandalen, däremellan lera ocb löa aandalen.

Fig. 7. Nordödtra väggen i Angtegelbruketé lertag. (Obé.»pallarna»). Foto forf. 1923.

Fig. 8. Rät-liciééandéten med namnri<)tniiigar i Gåöebäcködalenö öydéida. Foto forf. 1923.

Den prekambridka tiden Om de händelser, som i Skåne föregått denna uppveckning och nedbrytning, kan man emellertid få en aning genom förhållandena inom det s. k. Västanåfältet i nordöstra Skåne och Blekinge, där även ytbergarter från dessa oändligt avlägsna skeden finnas bevarade. Denna formation vittnar om storartade vulkaneruptio­ ner med lavautbrott och regn av aska och lapilli, som i vatten bildat tulf samt upp-

Skåne

Övriga Sverige

Kvartar Tertiär

Kånozoiska serien (Nyare tid)

Krita Mesozoisku serien (Medeltid)

Jura Trias Perm Karbon

Paleozoiska serien (Forntid)

Devon Karnbro

| Prekambr. serier (Urtid)

silur

Yngre prekambrium

Wåmå

Äldre prekambrium

Fig. g. Schema Över de geolog löka formationerna i Skåne och Övriga Sverige. blandats eller växellagrat med lera, sand och strand klapp ersten. Från vulkan­ härdar på djupet ha granitmagmor trängt upp, vilka åstadkommit en ännu påvis­ bar omvandling (kontaktmetamortos) av de genombrutna bergarterna.

Diabas

har övergått till grönstensskiffer (amfibolit). Ytlavor och tuff ha omvandlats i gnejs och leptit (== finkornig gnejs). Av sand och lera ha blivit kvartsit och kristalliniska skiffrar. Granitmagman själv stelnade till granit (Karlshamnsgranit m. m.).

Senare ha här, som i västra Skåne och Västsverige i övrigt, området med dess djup- som ytbergarter utsatts för sammanpressning på grund av veckning i jordskor-

5

HäUingborgd traktend geoiogldka hidtoria pan, varunder bergarterna ytterligare omvandlats (dynamometamorfos) till skiffriga gnejser, glimmerkvartsit o. s. v., medan graniten blivit till skiffrig gnejsgranit.

Den nu blottade gnejsgraniten i de skånska urbergsåsarna har möjligen, som fallet är i vissa andra delar av vårt land och Finland, täckts av yngre prekambriska formationer, jämförliga med den s. k. dalformationen i Dalsland och dala­ sandstenen i Dalarna. Men av sådana sedimentära formationer finnes intet bevarat.

Om de funnits, hade de redan förstörts, när jordens forntid, den paleozoiska eran, tog sin början.1

D en kambro-siluriska tiden Den paleozoiska eran inledes av det kambrosiluriska skedet. Under detta bry­ ter havet in över Skåne. Bergarter härrörande från denna transgressions första del, k ambrium, förekomma på kortaste avstånd från Hälsingborg på några stäl­ len vid foten av Söderåsen, bl. a. vid Elhall och i Odensjötrakten, samt nedanför O

Kullen vid Rekarekroken vid Skäldervikens strand. A den förstnämnda lokalen, Elhall, belägen ett par mil öster om Hälsingborg och en halv mil öster om Billesholm, träder sandstenen i dagen i en hög, tvärbrant bergvägg. Sandstenen, som ej sällan i sprickorna hyser bergkristaller, är här delvis breccieartad, sönderbru­ ten i små stycken och åter hopläkt, vilket sammanhänger med, att den befinner sig just i gnuggzonen för den förkastning, som på sydsidan begränsar Söderåsen.

Vid Rekarekroken åter förekommer en rödlätt sandsten med maskspår, även­ som konglomerat, d. v. s. en av hopkittade, avrundade stenar (här av kvarts och gnejsgranit) bestående bergart.

De plana, mot sydost flackt stupande hällarna o

äro blottade i själva vattenlinjen (fig. i).2 Ä somliga av dem synas tydliga böljslagsmärken (fig. 2), inristade för årmillioner sedan av det kambriska havets vågor i den strandsand, som nu hårdnat till sandsten. Konglomeratet utgjorde då klap­ perstenarna på stranden.

Under silurtiden, då möjligen hela vårt land sänkts under havets yta, sjönk Hälsingborgsbygden allt djupare i Silurhavet. På dettas botten avlagrades med organiska rester (kolsubstans) uppblandat lerslam, som med tiden hårdnat till blågrå eller svartgrå lerskiffer. Sådan skiffer anstår måhända på djupet under Hälsingborg, ehuru den icke nåtts av borren. Kommer man halvannan mil söder 1 Litteratur: Hennig 1898 o. 1899, 1914» 1918; A. G. Högbom 1913; Bäckström 1897; Grönwall 1917; Gavelin 1919. — 2 En liknande kambrisk sandsten med konglomerat anstår även på norra sidan av Skälderviken nedanför Hallandsås vid Torekov. — Sandstenen vid Rekarekroken bröts förr enl. Linné i Skånska Resan till »spisar ocb skårsten».

6

ANGELHO Högands

HÄLSINGBORG HELSINGÖR

LANDSKRONA

Krita

KätLias

Keuper OfuersiLurKcmibrisk Diabas sandsten..

Gneis

Förkastning

ö dess antagna fortsättning.

Fig. 10. Bergg rundo karta över Haloing borgotrakten

Hälsingborgs traktens geologiska historia eller sydost om staden inom Billeberga, Ottarps m. fl. socknar, utgöres emellertid den av lösa jordslag oftast dolda berggrunden av silurskifler. I bäckskärningar, märgelgravar o. s. v. går den understundom i dagen.1 På flera ställen inom Sireköpinge socken samt på ett par ställen inom Kågeröds ock Ottarps socknar träffar man silurskifler intill ett antal egendomliga 6—9 m. höga rygg- eller toppformiga kullar av en mörk eruptiv bergart, kallad kongadiabas efter dess förekomst vid Konga klint SO om Söderåsen (fig. 3). Flertalet av dessa kullar torde tillhöra en och samma i NV—SO gående diabasgång. Genom de redan bildade lerskifferlagren har diabasmagman brutit upp, varvid lerskiffern upprests och förklyftats samt hårdnat och erhållit kristallinisk struktur. Stycken av skiffern förekomma ibland insmälta i och omslutna av diabasen, som därigenom fått ett breccieartat ut­ seende (fig. 4).2 I silurlagren vid Sireköpinge hittas de »förstenade» avtrycken av de nu utdöda djur, varav Silurhavet vimlat: graptoliterna, armfotingarna eller brachiopoderna samt de med bläckfiskarna besläktade ortoceratiterna.

Norr om Hälsingborg, nämligen i strandzonen vid Nyhamn, träffas silurlager under liknande förhållanden som i Sireköpingetrakten. Något norr om fiskeläget O

höjer sig över vattenbrynet en svart mur av kongadiabas (fig. 5). A sidorna av diabasmuren förekommer en hård, i små parallellepipediska brottstycken sönder­ fallande silurskifler. Också här finnas försteningar: graptoliter (fig. 12), brachiopoder samt kräftliknande trilobiter (fig. 13).

Ett par km. sydost om Nyhamn, vid Skattekärrs by, framgår på ringa djup under ytan en kilometerlång diabasrygg, troligen den nyssnämndas fortsättning.

Också vid dennas sidor förekommer en på liknande sätt omvandlad silurskifler, synlig i dikesskärningar.

Samma slags diabasgångar uppträda i Kullabergs och Söderåsens gnejsgranit. Även där äro de utsträckta i NV—SO. Diabasen har, som vi sett, bildats efter avlagrandet av traktens silurlager.

Eftersom den vidare förekommer som konglomeratbollar i de i nästa kapitel be­ handlade, till triastiden hörande keuperbildningarna, måste den ha brutit upp under något av de mellanliggande tidsskedena. Vissa förhållanden tyda på, att kongadiabasens bildningstid infallit redan i slutet av silurtiden.

1 T. ex. på Rönnarps Rys ägor, Ottarps skn, varest horisontella silurlager synas i sydsluttningen av den lilla bäckdäld, som mynnar ut i ådalen vid Tågarp, samt i bottnen av bäcken stax nordost om landsvägen vid Sireköpinge kyrka, där hällar av grå kalkig silurskiffer anstå. Sådan synes även å den branta 9 m. höga västra dalsidan. — 2 Detta är fallet med ett par diabaskullar vid Sireköpinge kyrka och herrgård (fig. 3) samt med en ättehögsformad bergknalle i norra dalsidan halvvägs mellan Tågarps st:n och Sireköpinge kyrka.

8

Rät-Uaooatio’o lenen oid Rn cb o rg övlig en

12. Graptoliter (Cyrloyraphié Alar­ ch io o ni) i Vaolekaneo ditur.

(HJter Lundgren )

Foto forf. 1925

Fig. ij. Trilobit (Dalmani leo Eucentriu) förekommande i o iluren old Ny hamn.

(Efter Troedéöon.)

Fig. ig. Tratbnärgel från Gravarna.

Orig, i Hähungborgé museum.

Fig. 15.

Lerjnrndten från jcbaklet Bedv'dret i HoganHö.

Orig. 1 S. G. U:o museum.

Kenp erb ild ning ar och dalta källor Det är påfallande, att diabasgångarnas riktning överensstämmer med rikt­ ningen av de brottzoner ock förkastningar, som begränsa Kullen ock Söderåsen, ock som spela en framträdande roll i Skånes topografi överkuvud. Detta är inte keller någon tillfälligket. — Havet, som under den kambro-siluriska tiden rått över Skåneland, måste mot slutet av denna era vika för landet. Man kar för­ modat, att detta köjt sig vågformigt som en följd av sammanpressning från nordost.

Trycket kar slutligen blivit så starkt, att jordskorpan brustit ock en mängd sprickor uppkommit, längs vilka förkastningar, d. v. s. sättningar ock förskjutningar, upp­ stått. Diabasgångarna representera lava, som brutit upp från jordens inre ock stelnat i sprickorna. Sannolikt ka även ytvulkaner denna tid förekommit i Hälsingborgsnejden, liksom i andra delar av Skåne.1

K eup erbi id ningar och salta kä ii or Under en ofantligt lång tidrymd låg nu större delen av vårt land köjt över kavet, nämligen under den paleozoiska erans återstående perioder: devon,karbon, perm, under den följande mesozoiska erans (jordens medeltids) trenne pe­ rioder: trias, jura ock kr i t ock under den känozoiska eller nyare tidens första skede: tertiärperioden. Under denna långa fastlandstid var landytan utsatt för förvittring, varigenom det mesta av den kambro-siluriska tidens avlagringar för­ stördes. Endast där landet sjunkit längs förkastningssprickor, såsom beträffande Skåneslätterna, eller på annat sätt skyddats, ka större eller mindre delar av silurformationen bevarats.

I det skandinaviska områdets periferi ock framför allt inom den del av Västskåne, varinom Hälsingborg ligger, kar emellertid även under denna fastlandstid kavet upprepade gånger gjort landet makten stridig.

Det är möjfigt att kavstransgressioner kär förekommit under den paleozoiska tidens sista skeden ock efterlämnat lager, som anstå på stort djup, men kärom vet man ännu ingenting.

Rödaktiga sandstens- ock lerlager kärrörande från triastiden kava däremot anträffats vid borrningar inom Hälsingborg på ett djup av ett åttio- till ett kundratal meter under ytan. Inom ett bälte ett par mil såväl N som S om staden bildar samma formation berggrunden (se kartskissen, fig. 10). Inom det norra området, mellan Nykamn ock Jonstorp, äro lagren överallt dolda avlösa jordlager, men inom 1 Litteratur: Erdmann 1881 a, 1881 b: Lindström 1880 a, b, 1886; Natborst 1885; Törnebobm o. Hennig 190^; Moberg 1910; Troedsson 1918.2

2 — 24465

9

Hälding borgdtraktenj gcologidka hidtoria det södra, mellan Landskrona oeh Söderåsen (i trakten kring Ottarp, Halmstad och Kågeröd) gå de ej sällan i dagen. Lätt tillgängliga äro de flerstädes i Kvistoftaåns och dess tillflödens dalgångar mellan Vallåkra och Sireköpinge, såsom i den vackra ravindalen i Bältebergaskogen vid Ottarp (fig. 6). Ehuru hittills inga fos­ sil anträffats i denna formation, anser man sig på goda grunder kunna hänföra den till den framskridna del av triastiden, som kallas keuper.

Keuperbildningarna i Skåne, vari utom sandsten och lera även konglomerat (med bollar av bl. a. kongadiabas och kambrisk sandsten) samt undantagsvis lager och körtlar av rödaktig eller gulaktig jaspis ingå (sistnämnda där järnvägen vid Ottarp passerar Vallåkra-Kvistoftadalen i norra dalsidan), anses bildade av vittringsprodukterna från ett gammalt fastland i norr, vars berggrund under lång tid utsatts för stark förvittring. I de grunda havsvikar, laguner eller inlandsbäcken, som intagit de Hälsingborg omgivande trakterna, utsvämmades vittringsprodukterna som slam, sand och grus, som sedan blivit till lera, sandsten och konglomerat.

Färgen och karaktären i övrigt å bergarterna i fråga har ansetts tyda på, att de tillkommit under varma, t. o. m. tropiska förhållanden. I motsvarande bild­ ningar i andra länder finnas ofta saltlager, och att i varje fall salthaltiga skikt även här förekomma, framgår av, att vid de borrhål, som inom Hälsingborg neddrivits till keuperlagren, artesiska saltvattenssprudlar trängt upp.1 Från keuperns röda ler- och sandstenslager vid 83 m:s djup härrör även det saliniska vattnet i Sofiakällan vid Hälsans hälsobrunn. Vid en 1890 företagen borrning sprang här en två meter hög vattenstråle fram. Vattnet i källan, som till sin sammansättning befanns likna Kreuznachs Elisabethquelle, blev på grund därav använt som hälsovatten.

Enligt vad djupborrningar givit vid handen, fortsätta keuperlagren, som åt­ minstone delvis själva vila på silurformationen, från Ottarpsfältet i söder in under den nedan behandlade stenkolsförande formationen för att åter framträda i den nordliga zonen mellan Nyhamn och Jonstorp. Lagrens mäktighet måste vara gan­ ska betydande, eftersom man vid Höganäs borrat 150 och vid Bjuf 180 m. genom dem utan att nå deras botten.2 1 Att dessa ej Kärröra från nedsipprat havsvatten visas av, att vattenstrålen i KorrKålen på grund av eget tryck stiger intill 5 m. Kögre än havsytan, samt av att de överliggande Kerglagren visat sig föra rik­ ligt med sött vatten. Ur borrhål vid Fisktorget (västra delen av nuvarande S:t Jörgens plats) och å Vitölbryggeriets tomt vid Kullagatan (mitt för Älgränden) fortsatte salt vatten att framströmma i åratal 3 ä 4 m. ö. h. Vattnets salthalt (mest koksalt) uppgår dock ej till mer än c:a 1,45 %.

Aven ur borrhål, som av

vattenverket neddrivits i keuperlagren nära havsstranden S om Rå, uppstiga starka (salta?) vattensprudlar.

2 Litteratur: Erdmann 1881 a; Törnebohm och Hennig 1904.

IO

R ät-Ila dfo r matlo nen Hälsingb or gs trakt ens berggrund, r ät-liasf ormationen, och huru den tillkommit Ingen hälsingborgare har undgått att se de nästan horisontella, vackert skik­ tade berglager, som mångenstädes inom staden och i dess närhet gå i dagen. Ofta ge de åt stadsbilden liksom åt den omgivande trakten ett säreget, karakteristiskt drag. Det kan erinras om bergväggarna vid Hälsovägen och Nytorgsgatan (mitt emot Gustav Adolfskolan) samt i hörnet av Eneborgsvägen och Kyrkogårdsvägen (vid S:t Petrikyrkan), om ravinerna i Pålsjöskog, Gåsebäcksdalen och Ramlösa• •

parken och om strandbranterna norr om staden. Aven i Kvistoftaåns dalgång mellan Vallåkra och Raus m. fl. ställen framträda de ifrågavarande berglagren.

Denna bergformation, som bildar Hälsingb orgstrakt ens berggrund, och som närmast överlagrar den nyss behandlade keuperformationen, är Skånes stenkolsförande formation, rät-lias, tillkommen under triastidens slutskede, rät, och juratidens äldsta avsnitt, lias.1 Hälsingborg ligger centralt inom rät-liasområdet, som utbreder sig mellan Hö­ ganäs, Skälderviken, Hallandsås, Söderåsen, Billesholm, Glumslöv och Öresund (jfr kartskissen, fig. io).2 Vi kunna inleda vårt studium av dessa såväl vetenskapligt intressanta som ekonomiskt betydelsefulla berglager genom ett besök i de stora till Hälsingborgs ångtegelbruk hörande lertagen i södra delen av staden. Först kunna vi stanna inför den med Fältarpsvägen parallella nordöstra väggen i den ostliga graven, där lerbryt­ ning pågår medelst successiv nedschaktning längs horisontella avsatser, s. k. pal­ lar (fig. 7). Vi finna väggen övervägande bestå av grå, överst brunaktig skif­ ferlera, ibland ersatt av en hårdare lerskiffer. På bottnen av schaktet hitta vi undanvräkta lösa block av vid lertäkten utgallrade hårdare stenarter. Där äro sandstensstycken, vari vi lätt upptäcka avtryck av små musslor (Pullastra elongata m. fl.); där egendomliga strut-i-strutlika bildningar, som benämnas struteller trattmärgel (fig. 14); där åter en rostbrun, tung stenart med koncentriska skikt, s. k. lerjärnsten (fig. 15). —- Sandstensblocken härröra från skikt och ••

bankar av sandsten, som på olika nivåer växellagra med skifferleran. Aven strutmärgeln och lerjärnstenen uppträda skikt- eller körtelartat i leran.3 1 Skånes stenkolsförande formation är alltså vida yngre än den egentliga stenkolsformationen (karbon), till vilken de rika mellaneuropeiska ock engelska kolförekomsterna köra. — 2 Ett par mindre betydande rät-liasområden finnas dessutom i Eslövstrakten samt i SO Skåne. — 3 Strutmärgel är anträfiad på flera andra ställen i rät-liaslagren, såsom vid Görarps mölla i km. O om Raus’ kyrka ock vid Gantofta by SO därom. Likaså är lerjärnstenen flerstädes funnen, bl. a. vid Sofiero, Tinkarp o. s. v.

HäLdLng borgdtraktend g eo Log Ld ka hldtona Strutmärgeln är ett slags konkretionsbildning, besläktad med marlekorna i ishavsleran, medan den på järnoxid ock järnoxidul rika lerjärnstenen här uppkom­ mit genom utifrån-inåt fortskridande oxidation längs varandra korsande sprickor i leran.

Kol flöts

Skifferlera

Brottets hotteTvroYcLTt

HOJD och LÄNGDSKALA

Fig. 16. NV väggen i lerb rottet vid Hätsing borgs äng tegetbruk. (Efter Erdmann.)

Längdt till vänd ler döljed väggen av rad. m — moränlera; f—förkadtning.

I nordöstra delen av lertagsväggen synes ett par meter över bottnen en tunn kolflöts. Att den tyckes försvunnen längre mot SO beror på, att den sänkts under lertagets botten längs en förkastning.

Samma kolflöts, som tillgodogöres av ångtegelbruket, kan följas i väggen av det västra schaktet, förskjuten längs flera smärre förkastningar (fig. 16).

Från lertaget kunna vi bege oss till Hälsovägen för att fortsätta *våra stu­ dier i bergväggarna längs gatans nordvästra sida. Den imponerande, mer än 12 m. höga, lodräta stupan vid gatans början i SV (se fig. 17 och 20) utgöres av gulaktig sandsten, som uppåt blir något skifferliknande.

Följer man vägen norrut förbi

Fig. 27. Profit från havsstranden vid norra deten av Hätsingborg mot nordost tängs Hätsovägen. (Efter Erdmann.)

A — danddten; B — kalkhaltig danddten; C — danddten; D = dkifferlera; E — dandig dklfferlera med lager av danddten; F = dvart kolhaltLg dkiffer med växtlämningar; G — dkiiferlera; H — danddten; I = dklfferlera; K = danddten.

Hälsan, ser man, hur sandstenen sänker sig — slutligen till gatans nivå — in under en följd av mot NNO svagt stupande lager av växlande sandsten, skifferlera och svart kolhaltig skiffer med växtlämningar.

Skifferlera är också blottad vid Bergaliden, där den leder upp till H. A. Läro­ verket, sandsten vid Petrikyrkan (Eneborgsvägen, fig. 11), Eneborg o. s. v. Om sandstenens ofta lösa beskaffenhet vittna de många namnristningarna i stenen i

12

Fig. 18. Mot nordv'döt dvagt d tup ande hällar ao liaooanddten old Påléjö.

Foto forf. u)2i.

Fig. ig. Boljjlago märken i oandotenen old FaUjo. Foto forf. 1921 (Obd. även kullerdtenarna).

Fig. 20. Skärning genom berggrunden vid Häbooägen. *Foto Alfr. B. Nibon.

Fig. 22. ßfudölor från rät-1icidöcui?é tenen vi? Häh ing borg.

(E/ler Lundgren).

R ä t- ii adfo rm a tio n e n synnerhet i Gåsebäcksdalen (fig. 8). Ibland, såsom vid Döshults skola norr om staden, är sandstenen t. o. m. så lös, att den omedelbart med spett och spade tillgodogöres till grus.

En nu ej längre tillgänglig 15 m. mäktig skärning i berglagren vid landborgsbranten inom staden blottades vid anläggandet av trappan upp till Kärnan åren 1899—1903. En vid detta tillfälle tagen fotografi (fig. 21) ger en uppfattning av landavsatsens härvarande byggnad: växlande horisontella lager av sandsten och lerskiffer, genomskurna av vertikala sprickor. I mellersta och undre delen av skärningen förekommo växtlämningar och musslor tillhörande samma »pullastrazon» som molluskerna i ångtegelbrukets lertagsväggar.1

Fig. 23. Ramtoda häUokälLa. (Efter Erdmann.)

Vdttnet framkommer vid gränden mellan dandélenen (å fig. prickad) och dkiferieran. öve röt morän.

Den rikligaste faunan i rät-liaslagren vid Hälsingborg är emellertid att finna i de i Ramlösaparken utgående lagren. Från sandstenen i södra dalsidan (något väster om badhuset) äro ett 10-tal olika havsmollusker beskrivna (fig. 22). Också härvarande musslor tillhöra »pullastra-zonen», som hör hemma i den rätiska for­ mationens yngsta del.

Ur rät-liaslagren i Ramlösadälens motsatta norra sida framrinner, på grän­ sen mellan överliggande 4 m. mäktig sandsten och underliggande blågrå skifferlera (fig. 23), den berömda, redan på 1670-talet kända Ramlösa hälsokälla, som har järnhaltigt vatten.

Det över hela landet välkända »Ramlösavattnet», som icke är järnhaltigt utan alkaliskt, närmast likt vattnet från det tyska Bad-Neuenahr, erhålles emellertid icke från denna källa. Även det härrör dock från rät-liaslagren ehuru från större 1 Allmännast arterna Modiola minuta ock Avicula Nilsson i.

x3

Hälsing borgstraktens geologiska historia djup i dessa.

Det framspringer ur tvenne ett 40-tal meter djupa borrhål, ned-

drivna 1893 och 1913 (c. 100 m. väster om järnkällan, mitt emot 2:dra kl. varm­ badhus).

I vattenbrynet norr om Pålsj östrand och norr om Gravarna (nedanför Tinkarp) synas sandstenshällar, som ibland uppvisa vackra böljslagsmärken (lig. 18— 19) samt maskgångar. Även i denna sandsten kan man finna havsmusslor, bl. a. en ostronart (Ostrea Hisingeri) samt flera arter av blåmusslans släkte (Mytilus) men därjämte fossila ormstjärnor (Ophiura) (fig. 26). Denna havsfauna, som innehåller andra arter än dem, vi stiftat bekantskap med i Ramlösaparken och tegelbruksgraven samt vid Kärnan, tillhör ett mer framskridet skede av rät-liastiden, nämligen äldsta delen av lias.

I strandbranterna vid Pålsjö och Gravarna samt vid Sofiero och Kulla Gunnarstorp kunna vi finna andra musslor (av släktena Avicula, Ostrea, Cyclas), tillhörande ett senare skede av liastiden, ävensom brachiopoder (Kulla Gunnarstorp).

På något avstånd från staden äro dessutom andra havsdjur funna i lias-

avlagringarna, nämligen de ortoceratiterna närstående ammoniterna (fig. 25, vid Döshult och Dompäng c:a 8 km. norr om staden) och fiskar, bl. a. en meterlång ganoidfisk (vid Höganäs, Bjuf m. fl. lokaler, fig. 27).

De marina rät-liaslagren synas bilda liksom en grund skål, i vars i Allerumtrakten norr om Hälsingborg befintliga mitt de yngsta sedimenten träffas.

Den rikhaltigaste fossila Horan i Hälsingborstraktens rät-lias är funnen i skif­ ferlagren vid Pålsjö. Inemot ett 30-tal olika arter äro (av Nathorst) beskrivna härifrån, varibland ett flertal för vetenskapen förut okända. Bland dessa växter äro bladmossor, fräkenväxter, ormbunkar, cycadéer, barrträd och gingkoväxter (se fig. 28 och 30).

Alla de vid Pålsjö såväl som annorstädes i rät-liaslagren vid Hälsingborg (Hälsovägen, hamnen, Sofiero o. s. v.) funna växterna förskriva sig från slutet av rät-tiden.

De tvänne kolflötser, som f. n. bearbetas vid de skånska gruvorna i Höganäs, Bjuf, Billesholm etc., hysa även en rätisk flora av likartad beskaffenhet, som emel­ lertid är äldre än den rätiska floran vid Hälsingborg. Den undre och äldre av dessa båda flötser innehåller dessutom andra arter än den övre. Överhuvud är floran i Skånes stenkolsförande formation rikare än någon an­ nan känd rätisk flora, omfattande allt som allt ett par hundra arter.

Som vi i tegelbrukets lertag lagt märke till, genomsättas rät-liaslagren av förkastningar. Dessa äro dels utsträckta parallellt med kusten, dels äga de där-

R ä t- Llcufo rmationen ifrån avvikande riktningar. De uppträda talrikast i närheten av den präktiga land­ borg, som framträder inom staden och upp till Kulla Gunnarstorp (fig. 31), där den förtonar. Det är uppenbart, att landborgen i viss mån uppkommit därigenom, att landet sänkts på västra sidan om här framgående förkastningar. Detta kan man bl. a. sluta därav, att samma kolfiötser och andra berglager, som utgå i bran­ terna, återfinnas nedanför dessa på betydligt lägre nivå, som nedanstående sche­ matiska profil (fig. 24) från stranden vid Pålsjö österut visar. De vid landborgen inom och norr om Hälsingborg förekommande förkastningarna tillhöra en större förkastningslinje, som genomskär hela Skåne från Kullen till Ystadstrakten över Schaktet

Läget av 1878 års

sop stensbrott

Gamla sancLsterisbrott.

och

borrhål

Fig. 2g. Schematich. profil Över berglagren från c tranden vid Påbjo öéterut.

(Efter Erdmann.) k — kotjTöts; s — sandsten (»slipsandsten») ; f—förkastning; j — kvartära jordarter.

Höganäs och Hälsingborg, förbi Landskrona och Lund och längs Romeleåsens sydvästra sida. Vid Höganäs äro kolfiötserna på västra sidan om denna stora s. k. västra förkastning sänkta icke mindre än 178 m. under motsvarande flötser å den östra.

Men även i övrigt är rät-liasformationen rik på förkastningar, och sådana be­ gränsa den också såväl mot urberget och silurformationen i öster som mot kritformationen i söder och keuperformationen i nordväst. På grund härav kan man vid rät-liasformationens gränser träffa dess lager sida om om sida och i nivå med såväl äldre som yngre lager, vilka ursprungligen befunnit sig på resp. lägre och högre nivåer.

Genom våra iakttagelser ha vi nu fått möjlighet att i viss mån rekonstruera Hälsingborgstraktens utseende under rät-liastiden.

Under dess äldre avsnitt, rät, frodades här yppiga tropiska sumpskogar med mossor, fräkenväxter, ormbunkar, cycadéer, barrträd och gingkoväxter (fig. 32).

Dessa sumpskogar täckte en stor del av nordvästra Skåne, kanske i skydd av urbergsåsarna, som möjligen redan då höjt sig över omgivningen.

Halting borgjtraktend g eo Log idka historia Av djurvärlden i dessa skogar och träsk äro visserligen blott skalbaggar, sötvattensmusslor och fiskar anträffade.

Men säkerligen förekommo även andra

representanter för den dåtida djurvärlden. Troligen ha sålunda jordens dåvarande herrar, de delvis jättestora landödlorna, samt flygödlorna också haft Hälsingborgstraktens sumptrakter till hemvist.

När sumpskogarnas växter dogo, inbäddades de i sankmarkernas sand och slam, där de småningom förkolades och gåvo upphov till kolflötserna. Av slammet blev eldfast lera och skiffer, av sanden sandsten.

Havet har tydligen befunnit sig nära den nutida havsstranden i Hälsingborgstrakten, och mot slutet av rät-tiden bröt det in över sumpskogarna vid Hälsing­ borg, avlagrande marin sand (»pullastra-zonen»). Under bastiden blev havstransgressionen ännu mer betydande, så att hela rät-liasområdet översvämmades. I det grunda havet avsattes de marina liaslager, vi iakttagit i strandzonen norr om Hälsingborg, vid Döshult, Dompäng o. s. v., vari rester av den dåtida havsfaunan: musslor, ammoniter, ormstjärnor och fiskar inbäddats och bevarats.

Liashavet har sänt en bred, öppen vik till trakten av Hör, där den s. k. Hörs sandsten, som innehåller ungefär samma fauna som strandbranterna norr om Häl­ singborg, avlagrats.

Nordligare vidtog nu som under keupertiden ett stort fastland. Från detta an­ ses de sedimentmassor, som gett upphov till rät-liasformationens sandsten, skiffer och lera, härstamma. Åt detta håll tillta nämligen lagrens mäktighet. Inom Häl­ singborg uppgår den till 80 å 100 m. för att vid Ramlösa och Raus stiga till ett par hundra meter samt sydligare åter minska. SO om Höganäs överstiger den ett • •

par hundra meter och når vid Ängelholm i det närmaste 350 m.

Såväl rät-liasformationens stora mäktighet som förhållandet, att såväl floran som faunan under dess bildningstid avsevärt förändrat sig, torde vittna om den skånska stenkoistidens längd.

Och dock var rät-liastiden knappast mer än en

kort episod i jordens långa historia — ehuru en episod som för Hälsingborgstrak­ tens daning varit av den allra största betydelse.1 1 På kapitlet om kolbrytningen ock annan på rät-liasformationen grundad industri skall bär ej närmare ingås, då dessa förhållanden behandlas i en kommande del av detta verk.

Här skall endast

erinras om några förändringar, som Hälsingborgstraktens berggrund tack vare gruvverksamheten m. m. undergått.

Vid de större gruvorterna — Höganäs, Billesholm, Bjuf, Skromberga etc. — ge gruvhålen och i syn­ nerhet de väldiga slagg- och varphögarna en karakteristisk prägel åt landskapet, samtidigt som de ge en aning om de bergkvantiteter, som genom människans mullvadsarbete utbrutits ur de milslånga system av orter och gångar, som underminera marken. Dessa gångar följa de tvänne flötser i formationens undre del, som äro föremål för brytning, och av vilka den övre vanligen trälfas 20 ä 90 m. under ytan och den undre

l6

Fig. 25. Ammonit {Ammonite,) Sauzeaniu) från liajaolagring­ arna rid Domgäng. (Efter Lundgren).

Fig. 26. Avtryck av ormetjärna (Ophiura) i éandötenen vid PåUjö.

(Efler Lundg ren).

Fig. 27. Detalj av GanoidJUk, funnen vid Hgltinge.

Orlg. 1 Nalurhiéto rid ka Rikomudeet.

28.

Ormbunke (Dictyophylluni Nibéoni), funnen i rätieka lager rid På Lyd'.

(Ef! er Nathorei).

Landet dänked i KrLthavet Landet sänkes i Krithavet Mot slutet av liastiden drog sig havet åter tillbaka från Hälsingborgstrakten, som därefter förblev land under mellersta och yngsta delarna av juratiden samt under större delen av den följande krittiden.

Under denna fastland speriod har förvittringen haft fritt spelrum, så att rätliasbildningarna i stor utsträckning förstörts och bortförts. Vad som nu återstår därav, är blott rester av vidsträcktare och mäktigare berglager.

Förmodligen har Hälsingborgstrakten denna tid intagits av mindre sumpiga skogar än under den skånska stenkoistiden, med barrträd (särskilt Araucarier), cycadéer, ormbunkar m. m., och som genomströvats av de stora reptilierna, vari­ bland både växtätare och rovdjur förekommo.

Under ett framskridet skede av krittiden (senon) bröt emellertid havet åter in över Hälsingborgsbygden, liksom över en stor del av Skåne samt angränsande 6 a 15 m. djupare.

Ibland kunna dock flötserna, såsom i Margretebergs lertag norr om Höganäs, gå

nära nog i dagen.

Flötserna, som vanligen underlagras av eldfast lera ocb täckas av sandsten eller

sandstensartad skiffer, bestå ej endast av rent kol utan av två eller flera kollager av ett par decimeters till en meters tjocklek växlande med skiffer eller skifferlera. Som bekant tillgodogöres den eldfasta leran samtidigt med kolen.

Aven vid själva Hälsingborg bar gruvdrift i gångna tider satt mycket påtagliga spår i de balvt igen­ rasade gruvbål ocb dagorter samt varpbögar, som förekomma vid kusten ocb uppe på platån på stadens nordsida. Några av dessa gruvlämningar (vid Tinkarp ocb Skottabacken nordväst om Pålsjögård) bärröra från kolbrytningar på 1600- ocb 1700-talen, medan de mest i ögonen fallande (ett 10-tal sebakt mellan Häl­ singborg ocb Sofiero såväl nedanför som ovanför landavsatsen, bl. a. sebakten Piltack, Kristian ocb Gustav på landplatån mellan Pålsjögård ocb Tågaborg) tillkommit under »stenkolsfebern» på i860- ocb 1870talen, då i den s. k. Hälsingborgs eller Pålsjö gruva ett 10,ooo-tal ton kol brötos. Den bär bearbetade flötsen (som är yngre än de vid Höganäs etc. brutna) är c:a 30 cm. mäktig ocb framgår 7 å 8 m. under jordytan uppe på platån. Det är antagligen samma flöts, som utgår på havsbottnen, där kol vid lågt vat­ tenstånd sedan århundraden plockats från Hälsodalens mynning i söder upp mot Kulla-Gunnarstorp i norr.

(Huruvida ett par i landborgen inhuggna långa gångar med sidoorter, som mynna inom staden vid S. Stor­ gatan, bärröra från gamla gruvförsök eller tjänat något annat syfte, vet man ej säkert.)

Det är emellertid ej endast kolbrytningen, som satt nog så skönjbara märken i Hälsingborgtraktens berggrund.

Aven brytningen av rät-liasformationens eldfasta lera bar som vi sett vid ångtegelbruket gett

anledning till betydliga förändringar i den av naturen givna gestaltningen. Flera andra lertäkter, där samma formations skifferlera tidigare upptagits, finnas i stadens närhet, bl. a. vid Pålsjö.

Slutligen bar också rät-liasformationens sandsten ekonomiskt utnyttjats, vilket satt spår bl. a. i den vid Hälsovägens början uppstigande klippväggen, vars nuvarande form är människans ocb icke naturens verk, ocb i Gåsebäcksdalen. Den vid Hälsingborg brutna sandstenen skall ba kommit till användning vid byggandet av Mariakyrkan ocb Kronborgs slott. Ett flertal 3—10 m. djupa långsträckta sänkor norr om staden äro också lämningar av gamla sandstensbrott. Nu nedlagda slipstensbrott finnas vidare 1 landavsatsen vid Pålsjö ocb Sofiero.

Litteratur: Erdmann 1911 —1915» 1872, 1881 a, b; Grönwall 1915; Lundgren 1878, 1881; Moberg 1907; Natborst 1878—86; 1880, 190.4, 1910 a; Törnebobm ocb Hennig 1904.

3 — 24465

*7

Hätsing borgstraktens geologiska historia delar av Halland och Blekinge. Över kvarvarande rät-liasavlagringar eller över äldre berglager, som förvittringen blottat, avsattes nu i Krithavet organiska och oorganiska sediment, som blivit till kalk, skrivkrita, sandsten m. m. Hälsingborgs sydliga grannstad Landskrona vilar på en grund av kritformationens bergarter1, ••

som emellertid där täckas av 20 å 30 meter och mer mäktiga lösa jordslag. Annu vid Hildesborg råder kritformationen, ehuru betäckt av ända till 50 m. mäktiga kvartära avlagringar. Men strax norr härom upphöra kritlagren invid en i V—Ö framgående förkastning, som här skiljer krit- och rät-liasformationerna.

Ven, som helt och hållet uppbygges av lösa jordslag, står också på en sockel av kritbergarter. Vid nordkusten av ön ha dessa nåtts på 72 meters djup.

-

Fig. 2g. Profil över Saxån och dag orten vid L. Hörétad. (Efter Erdmann.) a — moöand; b

— étenig

moränlera; k = kritkalk (Saltbolmékalk) med fiinlkörtlar; o — dagort; ov = évämlera; g = gyttja.

Å en lokal inom det geologiska kartbladet Hälsingborg gå kritlagren nära sin nordgräns i dagen, tillgängliga för studium. Det är vid L. Hörstad, ett par kilometer söder om Asmundstorps kyrka, i västra sidan av den här förbiflytande grenen av Saxån.

I den 9 m. höga dalsidan är en dagort indriven för tillgodo­

görande av kritkalken. Denna är en vitgrå eller vitgul, föga hård s. k. Saltholmskalk med sparsamt förekommande flintknölar (fig. 29).

Något östligare, i Felestadstrakten, förekommer även verklig skrivkrita, som tillgodogöres till gödning.

Denna skrivkrita är troligen delvis fast anstående,

delvis tillhörande stora block i moränen. Också nordligare förekomma på några ställen väldiga, av isen medsläpade, i morän inneslutna block av kritkalk. Ett sådant av 4 meters bredd och 7 meters längd finnes något mer än 1 mil SS O om Hälsingborg i själva jordytan nära Rosenhälls gård i Herslövs socken.

Kritformationen, som från Landskronatrakten fortsätter ända ned mot Ystad 1 Dessa äga Kär betydande mäktigKet. Vid Saxtorp söder om staden Kar man borrat omkring 250 m. genom desamma utan att nå deras undre gräns — ej underligt då kritformationens mäktigKet i västra Skåne uppskattats till mer än 1,000 m. (Grönvall 1913).

18

Fig. go.

Vaxter från rätiéka formationen vid Påbjo. (Efter Naihorét).

a Cycadé (Nilédonia polymorpa) —• b ocb c barrträd (Paltööya Braunii) — d ginkgoväxt

(Baicra

taeniata).

Tertiärtiden och Trelleborg, samt inom en stor del av SV Skåne och inom Kristianstadsslätten utgör berggrunden, har utan tvivel en gång täckt även det nordvästskånska rätliasområdet. Här har den emellertid vittrat och bortförts under den följande tertiär­ tiden, då området ånyo blev land (varom mera nedan).

Under krithavstransgressionen funnos med all säkerhet på platsen för Häl­ singborg liksom i Krithavet i övrigt de planktoniska urdjur, foraminiferer, som gett upphov till skrivkritan, samt havssvampar (spongier), varav den i kritlagren körtelformigt uppträdande flintan bildats; vidare korallbankar och skogar av mossdjur (bryozoer), varav kalksten uppkommit. Bland dessa korallbankar och mossdjursskogar levde, jämte mängder av mollusker, armfotingar, sjöborrar m. m., allehanda bläckfiskar: nautiler och ammoniter samt belemniter, vilka sistnämnda efterlämnat de i Skånes kritavlagringar så vanliga spjutformiga försteningar, som i folkspråket kallas »vätteljus». Även funnos kräftdjur och talrika fiskar, bl. a. väldiga hajar.

Till de intressantaste invånarna i Skånes Krithav hörde emellertid de stora repti­ li er, som där huserade: krokodiler (Thoracosaurus, fig. 33), svanödlor (Ple­ siosaurus) och Mosasaurus. Också tandförsedda vadarfåglar funnos.

Rester av den samtida landvegetationen äro även funna i Skånes kritlager, vilka visa, att nu tvåhjärtbladiga växter börjat uppträda vid sidan av ormbunkar och barrträd.1

Tertiärtiden — en vulkanisk f as tlandsp erio d Under tertiärtiden blev, som nyss antyddes, landet i Hälsingborgstrakten den segrande parten i kampen mellan hav och land. Större delen av Skåne kom att under detta skede ligga höjt över havet. En följd härav är, att några sedimen­ tära tertiära berglager icke förekomma i Hälsingborgstr akten, lika litet som i vårt land i övrigt, så när som på en liten leravlagring vid Klagshamn söder om Malmö.

Däremot bilda tertiära berg- eller jordarter — lera, märgel, brunkol m. m. — en stor del av de danska öarnas och Jyllands grund.

Tertiärtiden har dock inte låtit sig vara alldeles utan vittnesbörd i Hälsingborgstrakten.

I strandbältet, i synnerhet söderut från staden, kan man under­

stundom finna av havet uppkastade bärnstensstycken.2 Bärnstenen, som är den fossila kådan från sjuka barrskogar, förekommer som bekant ymnigast kring kus1 Litteratur: Hennig 1910; Erdmann 1881 a, b; Grönvall 1913; Troedsson 1923. — 2 Förf. barbos trädgårdsmästare Lennwall, Landskrona, sett en större samling bärnstensstycken, som berr Lennwall in­ samlat vid stranden mellan Landskrona ocb Hälsingborg. Största delen uppgåvos vara funna vid Glumslöv.

*9

HäLding borgd traktend g coLogidka hidtoria terna av Samland i Ostpreussen. Den uppträder där i den tertiära s. k. blå jor­ den, som utgår på havsbottnen. Den bärnsten, som hittas runt Skånes kust från Sölvesborg till Båstad, ehuru ymnigast på Skanörshalvön, torde härröra från • •

bärnstenslager i södra Östersjön, kanske också från på närmre håll å Östersjöns botten anstående lager.

Den torde ha lösgjorts av vågorna, förts vidare med

undervattensströmmar och slutligen vid stormar blivit uppkastad på de skånska stränderna. Dock torde också isströmmar under istiden bidragit till bärnstenens spridning, liksom möjligen den senare omtalade AlnarpsfLoden.

Troligen medförda av isen under istidens olika skeden från de södra Ostersjötrakterna äro vidare de tertiära block av brunkol, musselrik sandsten m. m., som träffas kringspridda över Skånes jord. En av de intressantaste av dessa ter­ tiärtidens spillror är funnen i Hälsingborgstrakten. Det är ett stycke av en förkislad palmstam (Palmacites Fil i gr a nu m), som hittats vid Jonstorps Täppeshus något mer än en mil norr om Hälsingborg.1 f

På grund av talrika fynd bl. a. i bärnstenen känner man väl den flora, som härskat i norra Europa under tertiärtiden. Vi kunna därför gott föreställa oss, hur de skogar sett ut, som då klädde Hälsingborgsnejden. Kanske har det fun­ nits en del barrskogar på de omgivande höjderna. Men säkert intogos slätterna till stor del av yppiga S3rdländska skogar med palmer och sumpcypresser samt med en rikedom av lövträd, som nu tagit en stor del av jorden i besittning: ek, bok, kastanjeträd, valnötsträd, hickory, magnolia, fikonträd, lagerträd och akacia m. m.

Också vinranka och lotus ingå i den rika flora, man funnit i Nordeuropas liksom Nordamerikas och t. o. m. Grönlands och Spetsbergens tertiära lager.

Dessa skogar livades av tusende slag av insekter — endast från bärnstenen äro mer än ett par tusen arter kända — samt av allehanda fåglar, delvis lika dem, som i nutiden finnas hos oss, såsom hackspettar, kråkor, måsar, örnar o. s. v., men delvis också former, som nu trivas i Sydamerika, Indien och Afrika, såsom pape­ gojor, sekreterarfågel, ibis och pelikan. Även insektsfaunan har delvis en syd­ ländsk prägel. Ett flertal arter, som träffats i tertiär gyttja vid Limfjorden på Jylland, tillhöra sålunda tropiska släkten och anses i likhet med floran ange, att medeltemperaturen varit c. io° högre än nu.

I skogarna strövade dessutom sannolikt tertiärtidens klumpiga, nu utdöda däggdjur, efter reptilierna, vilkas glansperiod slutat med krittiden, jordens herrar.

Det var primitiva rovdjur och hovdjur, som i sig förenade många nutida rov- och hovdjurs karaktärer, nu försvunna elefantdjur, såsom mastodonter och dinoterier, 1 Fyndet är närmare beskrivet ock avbildat kos Conventz 1892.

20

Tertiärtid en svin- och hjortdjur etc. I floderna förekommo flodsköldpaddor och i havet havssköldpaddor — båda slagen funna i tertiär kalksten i Öresundstrakten (vid Kö­ penhamn).

Som vi sett, genomdrages Skåne av huvudsakligen i NV—SO gående sprick­ linjer (ibland markerade av diabasgångar) och förkastningar. Vi ha funnit, att en del av dessa uppkommit före keuperskedet, troligen redan under silurtiden (obs. kongadiabasen). Men vi ha även iakttagit, att rät-liasformationen i stor ut­ sträckning genomsättes av sprickor och förkastningar med en språnghöjd av ända till 180 m (Höganäs). Särskilt allmänt förekomma de i närheten av den vid och norr om Hälsingborg framträdande, av rät-liaslager bestående landavsatsen, vars uppkomst delvis betingades av förkastningar. Sådana ha emellertid också drab­ bat kritformationen, som ju skildes från rät-liasformationen av en förkastning i Glumslövstrakten.

Att överhuvud något av de sedimentära formationerna i Skåne bevarats, skylles nedsänkningar längs förkastningssprickor. De av dylika begränsade urbergsåsarna: Kullen, Söderåsen, Hallandsås etc., äro partier av jordskorpan, som icke likt omgivningen sjunkit. A dessa exponerade hor st ar ha genom förvittring och avspolning de sedimentära formationer, som tilläventyrs funnits, fullständigt nedbrutits och bortförts, och förvittringen har, som vi tidigare antytt, även trängt djupt ned i själva urberget.1 De nämnda förkastningarna, som i så hög grad bidragit till att ge Skåne dess karakteristiska, från vårt land i övrigt avvikande gestaltning, torde delvis hava tillkommit under krittiden. Men till stor del härröra de från tertiärtiden, som för hela jorden var en orolig tid. Då var det, som de stora, unga bergs­ kedjorna — Alperna, Himalaja, Anderna o. s. v. — uppveckades. Denna orostid har i Skåne (liksom i det övriga Sverige) icke utlösts i bergveckningar utan i brist­ ningar och förskjutningar i jordskorpan.

Men också en livlig vulkanverksamhet ägde rum i samband med uppkomsten av dessa dislokationer. I trakten av Ringsjön samt norr och nordväst därom har denna vulkanverksamhet satt spår i där förekommande, blåsvarta, ofta pelarformigt förklyftade basaltkullar (Gellaberg, Knösen, Hästhallarna etc.), som äro rester av stelnade lavabäddar. Vid Djupadal SO om Söderåsen och på Lillön i 1 I närheten av Kullagården å Kullen har en rivningsbreccia med brottstycken av troligen silurisk lerskiffer iakttagits, sannolikt rester av sedimentära lager, som en gång betäckt Kullens hjässa (Hennig 1898, 99).

21

Hälolng bo rgotrakteno g eo log io ka hldtorla Ringsjön finnes vulkantuff (bomber, lapilli ocb vulkanaska), vari även förkolade barrträdsrester träffats, från denna tid. — I Jyllands ocli t. o. m. Nordtysklands tertiära lager förekomma också talrika skikt av vulkanisk aska, som förmodats bärröra från de skånska vulkanerna.1

KVARTÄRTIDEN K ö ld ens före bud.

D O ld a dalar

Kvartärtiden inledes som bekant av en klimatförsämring, som slutligen bade till följd, att stora delar av Europa ocb Nordamerika blevo nedisade som i nu­ tiden Grönland.

Förebuden till denna köldperiod visa sig emellertid redan mot slutet av tertiär­ tiden. Skogarna i Nordeuropa förlora då alltmer sin subtropiska karaktär samt uppblandas med mer nordiska arter.

Om Hälsingborgstraktens utseende och vegetation på övergången mellan ter­ tiär ocb kvartär tid lämna en del intressanta fynd i Öresundstrakten upplysning.

Det är inneslutningar av sand, lera ocb gyttja i bottnen av moränavlagringar på den danska Sundssidan mellan Köpenhamn ocb Helsingör, vari rester av den • •

vegetation, som härskat i Oresundstrakten (närmast på svenska sidan) vid tiden före isens anryckande, blivit bevarade. Dessa växtlämningar ba ett blandat tertiärt och kvartärt skaplynne, och det är troligt, att bägge elementen samtidigt • •

_

eller ungefär samtidigt ingått i Oresundstraktens flora. Det tertiära inslaget utgöres av cypressartade växter (Cupressinoxylon), bärnstenstall (Pinus succinifera), vinranka (Vitis teutonica), det nu okända släktet Carpolitbes samt den nu utdöda näckrosartade växten Brasenia purpurea m. m. Bland mängden kvartära arter kunna nämnas tall, gran, idegran, ek, etc. samt talrika ännu förekommande mossor, kärr- ocb vattenväxter. Åtminstone delvis från samma tid torde liknande fynd av bl. a. cypressartade växter samt Brasenia purpurea, ävensom gran ocb arktiska viden m. m. från svenska sidan mellan Malmö och Ven stamma. De äro gjorda i sekundärt läge i istidsavlagringar (i vissa fall möjligen i flodsand), som utfylla en egendomlig, bred och djup dal, som genomdrar Skåne från Skivarpstrakten (väster om Ystad) 1 Litteratur: Natborst 1885, 189/f; Goeppert, Menge, Conventz 1883, 86; Conventz 1892; Miltbers 1922; Henriksen 1922; Hennig 1898, 99; Törnebobm—Hennig 190/f; Holst & Grönwall 1907; G. De Geer 1918.

22

Fig. jj. Fold’d krokodil (Thoracoöaurud dcanicué) från kritan vid Limhamn.

(Efter Troeddéon.)

nflIWi

Fig. gg. Kindtand ao mammut, funnen i Bårélbfö é:n.

Orig. L Lund6 un tv. Geol. institution.

Fig. gg. Skatte au uroxe, funnen i Atterumétrakten norr om HHid ing borg.

(A cm. mellan hornspetsarna).

Orig. t Lunds umv. Geol. institution.

Dolda dalar i SO till Landskrona—Ventrakten i NV. Även Ven och kustremsan söder om Rå • •

falla inom dess område. Den x/a km. breda, z(o å 50 m. djupa rännan, Oretvisten, mellan Hälsingborg och Helsingör, vilken mynnar i en ännu djupare ränna öster om Anholt, har ansetts följa och markera dalens fortsättning vidare norrut på havets botten, ehuru dess verkliga bredd och djup även där döljes under sediment­ massor (jfr dock nedan).

Denna genom djupborrningar konstaterade dal, vars bredd söder om Häl­ singborg uppgår till c. V« mil, och vars botten når ett 60-tal meter under nuvarande havsyta, har av vissa forskare ansetts vara utskulpterad av en mäktig delvis sjö• •

artad flod, Alnarpsfloden, som i preglacial tid (d. v. s. före istiden), då Öresund • •

ej existerade, avbördat södra Östersjöområdets vatten. Emedan dess avlagringar äro rika på bärnsten, som direkt eller indirekt torde ha ditförts från »bärnstenslandet» i Ostpreussen, har den förmodade floddalen också benämnts bärnstensfloden.

Med all sannolikhet ha emellertid, såsom flere forskare hållit före, förkast­ ningar eller veckning medverkat vid uppkomsten av denna dal, vars riktning över­ ensstämmer med de förut omtalade tertiära och äldre skånska sprick- och förkastningslinjernas nordväst-sydostliga huvudriktning.

Dalens ålder är ej heller o omtvistad. Även åsikten att den tillkommit under en av de nedan omtalade mellanistiderna har försvarare.

Också Själland överskäres av ett par liknande dolda dalar. En framgår från Roskildefjorden i riktning mot Öresund, medan en annan (som anses uppkommen genom förkastningar) överskär nordöstra Själland, ev. som en fortsättning av Alnarpsdalen, från Öresund (vid Humlebsek söder om Helsingör) till Kattegatt (vid Gilleleje).

• •

Oresundstrakten med Hälsingborgsbygden torde alltså vid kvartärtidens in­ brott legat betydligt högre än nu, och det platåartade landskapet genomskars sannolikt av Alnarpsflodens invid platsen för det nutida Hälsingborg framgående, ett 60-tal meter djupa, ravin, varmed andra ravinartade dalar förenade sig. Medan dalens botten torde intagits av sjöar eller av en sjöartad flod, omgiven av kärr och mossar, kläddes väl höjdplatåerna av skogar, karakteriserade av den ovannämnda blandningen av tertiära och kvartära element.1 1 Litteratur: Holst 1911; Holmström 1912; Munthe 1920 a; Miltliers 1922.

23

Hälding b o rg d traktend g eo tog id ka hidtoria Istider och m e 11 an i s t i d e r Så kommo isströmmarna, som hade sitt ursprung i de skandinaviska fjällen, glidande över landet, bortsopande allt i sin väg: rester av vegetation och djurliv, lösa jordslag och mindre motståndskraftiga berglager. Också Hälsingborgstr ak­ ten, där nyss yppiga subtropiska skogar frodats, nåddes av isströmmarna, som slutligen trängde fram till sydöstra England, ned i Mellantyskland och ända bort i sydöstra Ryssland. Ju längre isen nådde dess större blev dess mäktighet i de centrala delarna av nedisningsområdet. Även över Hälsingborgstrakten måste dess mäktighet sannolikt uppskattas till ett eller annat tusental meter. Genom ismassans tyngd blev det förut högt liggande landet djupt nedpressat.

Istiden har emellertid, enligt vad man numera vet, icke bildat en enhetlig epok.

Isströmmarna ha mer än en gång ryckt fram och åter dragit sig tillbaka mot de skandinaviska fjällen. Man antar, att tre eller fyra sådana tider av framryckning — de egentliga istiderna — förekommit. Dessa ha varit skilda åt av två eller tre mellanistider (interglacialtider).

Fossilförande lager från mellanistiderna känner man i synnerhet från Dan­ mark och Tyskland, ehuru sådana också anträffats på några håll i Sverige (bl. a. i Bollnäs). Möjligen är en del av fossilinnehållet i de sediment, som utfylla Alnarpsvlalen, också av interglacial ålder. — Man anser sig med ledning av danska fynd kunna sluta, att under den näst sista mellanistiden (som, om man räknar med blott dre istider, också var den första) sköt ett varmt hav, »Eemhavet», vari värmeälskande mollusker (bl. a. Tapes- och Lit or in a-arter) levat, från väster över de danska öarna in över Östersjöområdet.

Under en del av den sista mellanistiden intogs Danmark och med all säker­ het också Hälsingborgsbygden samt Skåne i övrigt av skogar med gran, tall, ide­ gran, ek o. s. v., snår med kristtorne (Ilex aquifolium), som nu försvunnit från dessa trakter, mossar och kärr med ag och slokstarr m. m. samt det nu blott i Nordamerika levande halvgräset Dulichium spathaceum (hg. 55) och sjöar, vari natesärv, hornsärv och den från tertiärtiden omnämnda näckrosen Brasenia purpurea vuxit. I skogarna strövade bl. a. dovhjortar, som icke förekommit vilda i Norden efter istiden, och vid sjöarna byggde bävern sina hyddor.

Från interglacial tid stamma också sannolikt en del fynd av valben i Skåne samt de mammutfynd (huvudsakligen kindtänder och betar), som hittats på ett rätt stort antal lokaler i Skandinavien och Danmark, vanligen sekundärt inlagrade i istids-

24

Idtider och mellanldtider avlagringar (i Danmark dock även primärt i interglaciala lager). Av tre kända mammutfynd från Skåne är ett gjort i Hälsingborgstrakten. I Bårslövs socken, SO om staden, fann nämligen en lantbrukare 1889 i sin åker en kindtand av mammut i ett märgelstycke, troligen bärrörande från ett märgeltag i närbeten (fig. 3d)-1 Hälsingborgstrakten bar emellertid under den sista mellanistiden utan tvivel trampats även av andra intressanta däggdjur, varav lämningar funnits i Danmarks ocb Nordtysklands interglaciala lager, såsom jättebjortar, nosbörningar ocb myskoxar.

Som av den ovannämnda interglaciala växt- ocb djurvärlden kan slutas, bar klimatet i Hälsingborgstrakten under mellanistiderna tidvis varit lika varmt eller t. o. m. något varmare än nu. Vid isens anryckande ocb bortdragande bar det emellertid givetvis varit kallare. Lämningar av en arktisk flora (med Dryas m. m.) och fauna äro också funna i interglaciala lager, bl. a. vid Gilleleje å Nordsjälland, ej långt från Hälsingborg.

Huruvida ett sandlager, innehållande skal av åtskilliga färskvattensmollusker, vilket vid djupborrning i Glumslövs backe anträffats under ett 20 m. mäktigt mo­ räntäcke ocb vilande på ytterligare 15 m. morän, tillhör ett interglacialt skede eller ev. är interstadialt, d. v. s. förskriver sig från tiden närmast före en tillfällig fram­ stöt av isen under dess slutliga avsmältning (varom mer nedan), kan f. n. ej säkert avgöras.

Det är alls icke omöjligt, att människan redan i interglacial tid uppträtt i Häl­ singborgstrakten. Men därom vet man ännu intet.2

Landisens spår i Hälsingborgstrakten Det stora istidsdramat bar i Hälsingborgstrakten satt talrika, delvis säregna och svårtydda spår, som i mycket hava bestämt landskapets nuvarande karaktär.

Dessa spår, som huvudsakligen bärröra från dramats slutakter, skola vi i fortsätt­ ningen följa ocb söka tolka. I detta kapitel skola emellertid blott ett par av is­ tidens vanligaste bildningar behandlas.

Spår av landisens erosion. När isen gled fram över landet, avslipades berggrunden. På den mot isens rörelseriktning vända sidan — stötsidan — blevo uppstickande berghällar mer eller mindre vackert rundade, medan den motsatta 1 Tack vare prof. Grönwalls tillmötesgående kar en fotografi av det å Geol. institutionen i Lund för­ varade fyndet (för vilket Lundgren 1891 ger en närmare redogörelse) kunnat erkållas. — 2 Litteratur: Nordmann 1921, 1922; Nordmann-Jessen-Miltkers 1923; Lundgren 1891; Halden 191^; Frödin 1916; Erdmann 1881 a; Muntke 1920 a.

4 — 24465.

25

HäidLngborgdtrakteru geologidka historia sidan — läsidan — förblev mer ojämn och skrovlig. I de s. k. rundhällarna synas ofta vanligen grunda repor, som ristats av block, infrusna i bottnen av den framglidande isen. Dessa repor ange isens rörelseriktning. De repade rundhällarna, som för våra urbergs trakt er äro så ytterst karakteristiska, ha visat sig hart när omöjliga att uppspåra i Hälsingborgs närhet. Berggrunden är ju där i regel jordtäckt, och går den i dagen, är det i mer eller mindre lodräta stup och ravinväggar.

•• Ar den någon gång eljest, såsom uppe på branterna norr om staden, blottad, finner man icke heller där några rundslipade hällar eller ens refflor. Eftersom lagren äro nästan horisontella, mötte den framglidande isen föga motstånd, och ev. upp­ stickande bergpartier tog den kanske helt enkelt med sig. De refflor, som utbil­ dats, torde ofta nog av vittringen ha utplånats ur den lösa bergarten. Vid Mjöhult, 7 å 8 km. norr om staden gå emellertid ganska vackert rundslipade sandstenshällar i dagen (omkring skolhuset; bäst utbildade på östra sidan, fig. 36). De visa delvis vacker rundning mot nordöst och även en svag refifling i NO—SV eller NN O—SSV. Gör man en tur upp till Söderåsens eller Kullens urbergstrakter, träffar man rundslipade och refflade hällar i mängd.

Moränavlagringar. Landisen har emellertid icke blott verkat nedbrytande och avslipande på berggrunden och likt en kvast bortsopande lösare jordlager.

Den har också vid sitt avsmältande kvarlämnat lösa jordslag, i första hand morän (även kallad krosstenslera, krosstensgrus, pinnmo m. m.). Bäst studeras denna i färska skärningar, t. ex. i det stora grustaget vid Ringstorpsvägen, i ångtegelbrukets lertag och i färska gatuskärningar, såsom vid den nya utfartsvägen åt Fältarp mellan Nytorgs- och Holländaregatorna. Moränen, som är en vanligen blågrå, i vittrat tillstånd brungul jordart1, som huvudsakligen uppkommit i gnuggzonen mellan den framglidande ismassan och det av berg eller lösare jordslag bestående underlaget, förekommer å förstnämnda lokal som ett % till 4 m* tjockt täcke på gruset, å sistnämnda platser åter med 1 ä 2 m:s mäktighet direkt vilande på den av rätdiaslager bestående berggrunden. Undersöka vi moränen närmare, finna vi, att den består av en lerig grundmassa, som icke alltför skarpt bryter av mot gruset (vid Ringstorpsvägen) eller den upptill sönderbråkade berggrunden. I den leriga grundmassan förekomma spridda större och mindre, delvis repade block och stenar av allehanda bergarter. Någon gång, såsom i gatuskärningen mellan Ny­ torgs- och Holländaregatorna, uppträda de dock allmänt (fig. 37). Man finner utan svårighet block av till urberget hörande gnejser (varibland granatgnejs), grön1

I närheten av keuperområdena vid Ottarp etc. är moränen rödbrun, emedan den delvis bildats på

bekostnad av den rödaktiga keupersandstenen ocb leran.

L undid end dp är i Haiding borg d trakten stenar (diabas och diorit), porfyr, leptit och glimmerskiffer, silurformationens lerskiffer, keuperformationens rödaktiga sandsten, rät-liasformationens sandstenar och skiffrar och kritformationens kalksten och flintor. Samma slags stenar och block förekomma ej blott inbäddade i leran (bottenmoränen) utan ofta, såvida de ej bortplockats, också kringströdda på ytan.

I senare fallet härröra de från

block, som landisen burit på sin rygg (ytmorän), eller som varit infrusna i isen (inre morän). Gnejs- och grönstensblocken m. fl. torde huvudsakligen härstamma från de skånska urbergsåsarna samt från norra Skånes och Smålands urbergstrakter, medan blocken av silur-, keuper, rät-lias- och kritformationens bergarter tro­ ligen härröra från staden mer närliggande trakter.

Ibland hittas fjärranväga

O

gäster, såsom block av den karakteristiska röda Alandsrapakivin, som flera gånger iakttagits i kusttrakten mellan Hälsingborg och Rå samt vidare söderut.

Den leriga moränen är en av Hälsingborgs traktens vanligaste jordarter och har isynnerhet norrut från staden stor utbredning. Dess mäktighet överstiger här sällan en eller annan meter.1 På sina håll i stadens grannskap kan dock morän­ leran nå betydande mäktighet. Vid Glumslöv har man sålunda vid borrning fun­ nit mäktigheten uppgå till icke mindre än 35 m.

Moränlerans undre ej urlakade delar äro ofta starkt kalkhaltiga (med ända till 14 % kalciumkarbonat) och bruka därför användas som jordförbättringsmedel.

Nästan varje bondgård i Hälsingborgstrakten har sitt märgeltag, där den kalk­ haltiga moränleran tillgodogöres. Även en del av traktens smärre tegelbruk, så­ som Nytorps vid kusten söder om Rå och Kyrkbackens på Ven, grunda sin till­ verkning på moränleran.

Mindre vanlig i Hälsingborgstrakten, liksom i allmänhet å Skånes slättbygd, är den grusiga moränen, som i vårt lands urbergstrakter är moränens vanligaste utbildningsform. I trakten söder om Raus’ kyrka finnes dock ett större område, där moränen har mer grusig karaktär.2

Den yngre baltiska isströmmen Hur har nu den landis sett ut, som efterlämnat Hälsingborgstraktens morän?

Frågan är av vikt även för förståelsen av vissa andra i ett par följande kapitel behandlade minnen från istidens slutskeden.

När landisen var på retur efter den sista nedisningen, varunder isbrämet, när 1 Detta har framgått bl. a. vid grävningar för kloakledningen från hospitalet. — 2 Litteratur: Erd­ mann 1881 a, b; Lindström 1880 a, b.

27

Hälsing borgstraktens geologiska historia det var som mest framskjutet, framgick över Jylland, Holstein och Mecklenburg, gjorde den ett längre uppehåll längs ett över Skåne förlöpande oregelbundet israndsläge, som samtidigt betecknar en tillfällig framstöt av isen.1 Detta israndsläge, som markerar gränsen mellan G. De Geers dani- och gotiglaciala skede, har följt en linje från Sveriges västkust längs sydvästra sidan av Hallandsås och Söderåsen över Eslöv ned mot Ystad. Här har isranden böjt av mot väster föl­ jande en av en randmorän mellan Ystad och Malmö markerad linje. Från Malmötrakten har den åter vikit av mot norr och ännu en gång nått fram till Eslöv, varifrån den fortsatt mot nordväst och överskridit Sundet i trakten av Hälsing­ borg. Israndslägets något omtvistade fortsättning på andra sidan Sundet skall enligt danska forskare (Milthers o. a.) från Helsingör, där det markeras av ett • •

typiskt ändmoränlandskap, ha framgått över östra Själland nära Oresundskusten.

Enligt De Geer (som velat förlägga gränsen på Själland västligare) har sedan is­ randen över Bälten nått ned till nordligaste Tyskland (se fig.

• O

I Oresundssänkan har alltså under ifrågavarande skede — på övergången mellan dani- och gotiglacial tid — en från den övriga isen avskild islob skjutit upp till trakten av Hälsingborg, vilken vid Eslöv sammanstött med det nordliga is­ brämet. Det sistnämnda tillhörde, vad man kallat nordostisen, medan isloben fått namnet den lågbaltiska eller yngre baltiska isströmmen — till skillnad från en äldre baltisk (eller gammalbaltisk) isström, som i Skåne skall ha inlett 1 Hur mycket isen avsmält före denna framstöt är ej med säkerket känt. Det är emellertid tydligt, att åtminstone västra ock södra samt delar av mellersta Skåne därunder kefnats från is. — 2 Med det daniglaciala skedet förstår G. De Geer den första avsmältmngsepoken i senkvartär tid, varunder isen smälte från israndsläget under den sista nedisningens maximum till ovannämnda över Skåne, Själland ock nord­ ligaste Tyskland framgående gotiglaciala oscillatxonsgräns. Med isens tillbakagång från denna gräns — när alltså även den lågbaltiska istungan börjar smälta — begynner De Geers gotiglaciala skede. Enligt De Geers på de årsvarviga lerorna grundade istidskronologi (se De Geer 19x0 eller L. v. Post 1912) skall skedet ifråga ka börjat för 14,000 å. 15,000 år sedan. (Enligt benäget meddelande av prof. De Geer torde denna siffra vara riktigare än den tidigare — även i de citerade arbetena — uppgivna å 12,000 år.)

Under det gotiglaciala skedet, som varat minst 4>°oo år, avsmälter isen upp till mellersta Sverige, där isranden en längre tid oscillerat fram ock åter ock efterlämnat framträdande ändmoränstråk. Dessa, som representera det finiglaciala israndsläget, framgå över Dalsland, Västgöta- ock Ostgötaslätterna ock ka ansetts ka sin motsvangket i de i trakten av Kristianiafjorden framgående raerna ock de storartade Salpausselkä-moränstråken i södra Finland.

Det finiglaciala skedet kar omfattat isens ett par tusen år långa avsmältningstid i Mellansverige ock Norrland från det finiglaciala israndsläget, tills den stora sammankängande isrest, som kvarlåg öster om fjällkedjan, i Jämtland genombröts av de vattenmassor, som uppdämts mellan isen ock fjällen. Med denna tappningskatastrof, som inleder isens uppdelning i mindre isrester, anses istiden ka nått sitt slut, ock den postglacial a tiden tar sin början. Denna kändelse skall ka legat omkring 8,500 år tillbaka i tiden, vil­ ken tidrymd alltså motsvarar den postglaciala tidens längd (jfr Sandegren 1924). —— Uttrycket »postglacial» användes dock även om kela tidrymden efter isens bortsmältande från en viss trakt.

28

Fig.

36.

Rundhällar med dtö'hLda mot nordoét vid Aljo hult. Foto förf.

Fig. 3]. Blockrik morän, vilande på rät-1iojformationen vid Nya Fältarpövägen. Foto fö'rf. 1923.

1923.

Fig. j8. Skärning i vitåtag ren V om Rings to rpé oäg en, visande diskordant tag ring. Foto jo rf. 1923.

Fig. gg. Skärning i vitåtag ren vid Käpinge (S grustaget), ‘visande finsandigt, tämligen regetbundet tag rat materiat. Foto förf. 192g.

Fig. go. Sandplatån old Köp luge. Bakom ättehögen finned gruétaget fig. jg Foto förf. 1923.

?v.

mm

Fig. gi.

Grudtaget Ö om Ringstorpsoägen med tunn moränbetäcknlng och därunder veckade oltålager. Foto förf. 1923.

Fig. g2. Stranden norr om Hildevborg. Foto förf. igig. a

Fig. gg.

=

tk.tk.tad tand; b — morän; c — vitälager; d — rat ocb Jfygtand.

Uppreöta och veckade vitå lag er norr om Hildedborg. Foto förf. 1923. a

=

morän; b — vitälager; c — rat.

Den yngre b ai t ld ka iddtrö mmen den sista nedisningen, och som från SO överskridit landskapet samt nått in i syd­ västra Halland. Både på Söderåsen och Hallandsås finnas spår — hällar med stötsidor mot SO och refflor med nordvästlig riktning — som tillskrivas denna äldre baltiska isström. Dessa framstötar av en islob i Oresundssänkan ha haft sin motsvarighet i framryckningar av nordostisen.1

NGELHOLM

.HALSINGBeffr

■ANDSKRON

SLO

iKOPENHAMN

LUND -

TRELLEBORG 50 Km.

Fig. gg. Den yngre baitiöka (— iågbaitiöka) iéétrommend utbredning.

(På eveneka didan i buvuddak enl. JUunite, Holmström, De Geer; på daneka enl. Jthllteré m. /.).

Gränserna för den yngre baltiska isströmmen har man sökt fastställa med led­ ning av den av denna bildade moränens innehåll av baltiska block, d. v. s. block av bergarter, som anstå i Östersjötrakterna, såsom den röda åländska rapakivin, samt av dess rikedom på sydskånsk krita och flinta.

På grund av dess kalkrike­

dom är den också bördigare än nordostmoränen.

Istungan har tydligen nått över stadens område, ty moränen över gruset vid Ringstorpsvägen i stadens norra del innehåller ännu rätt allmänt sydskånsk krita 1 Vissa omständigheter tala för att under avsmältmngsskedet den lågbaltiska isströmmen föregåtts av en framryckning, kallad den »medelbaltiska isströmmen».

Inga stöd föreligga emellertid för att denna

berört Öresunds nordliga, nu behandlade delar.

29

HäLd ing borg o trakteno g eoLog idka hutorla och flinta (vanligen svart eller grå till brun).

Men mycket nordligare lär den

icke hava nått.1 — Från Hälsingborg kan den lågbaltiska moränens gräns följas i SSO-lig riktning mot Glumslöv och vidare mer ostligt över Halmstad och Svalöv mot Eslöv.

Den baltiska istungan torde i Hälsingborgstrakten ej varit särdeles mäktig.

Den har emellertid överskridit de 90—100 m. ö. h. nående Glumslövs backar och Rönneberga högar på den svenska Öresundssidan samt det lika höga Maglebjerg på den danska.

Medan åtminstone den ytliga moränen vid och söder om Hälsingborg är kvarlämnad av den yngre baltiska isströmmen, torde densamma norr och öster om staden vara att tillskriva nordostliga isströmmar. Där moränen inom den yngre baltiska isströmmens område, såsom vid Glumslöv, når större mäktighet, härröra sannolikt de undre moränskikten från nordostis, medan de övre avlagrats av den lågbaltiska isen, något som på sina håll även kunnat konstateras. Dock finnas även sparsamma rester av den äldre baltiska isströmmens morän, som också inne­ håller baltiska block (bl. a. på Söderåsen och Hallandsås).2

»Vi tå biid n i n g a r » I samband med den lågbaltiska moränen uppträda i Hälsingborgstrakten skik­ tade grus-, sand-, mo- och leravlagringar under så egendomliga förhållanden, att de berett geologerna åtskilligt huvudbry. De ifrågavarande sedimenten ha av en av banbrytarna på den svenska istidsforskningens fält (O. Torell) efter de slamrika isländska jökelälvarna, som stundom gått under namnet »vitåar», benämnts »vitåbildningar». Denna benämning bibehålies här för de visserligen ganska va1 Visserligen kan man också N om staden ända upp till Kullen finna sydskånsk flinta, mer sparsamt i moränmarken samt mindre sparsamt i strandgruset. Men dessa flintor torde väsentligen leda sitt ursprung från »kalvande» isberg, som lösgjorts från den baltiska istungans bräm. Undantagsvis kunna de kanske härröra från den äldre baltiska isströmmen, som överskridit dessa trakter. En hel del av dessa flintföre­ komster, isynnerhet de, som träffas i strandgruset, men också annorstädes stå uppenbart i samband med stenåldersboplatser.

De rundade och refflade sandstenshällarna vid Mjöhult något mer än V2 mil norr om staden torde visa, att den yngre baltiska isströmmen icke nått hit, eftersom de endast synas påverkade av från NO kommande isströmmar. — Ett vägande skäl för att istungan ej nått nämnvärt norr om Hälsingborg torde slutligen de i följande kapitel behandlade, av förf. som randdeltan och randterrasser uppfattade »vitåbildningarna» vid Hälsingborg utgöra.

I föregående arbeten (se t. ex. Munthe 1920 a) har den lågbaltiska isströmmens gräns förlagts söder om staden.

3 Litteratur: Holmström 187/f, 1904; Nathorst 1885; G. De Geer 1884, 1887, 1910, 1914; Lundbohm

1888; L. von Post 1912; Munthe 1920 a; Milthers 1922.

Vitå b Ltdn ing ar rierande men med varandra och med avsmältningstidens »vitåar» genetiskt sam­ manhörande bildningarna.1 Först kunna vi ägna dem ett studium i grustagen vid Ringstorpsvägen. I de ett i o-tal m. höga skärningarna (bäst i det norra grustaget väster om vägen; i de äldre grustagen söder om föregående och vid vattenreservoaren äro de delvis dolda av ras) ser man grus och sandskikt i oavbruten växling. Skikten förete s. k. ström­ skiktning, d. v. s. den korsande diskordanta lagring, som på grund av skiftningar i strömriktning och strömstyrka uppkommer vid avlagring ur rinnande vatten (fig- 38)Liknande är förhållandet med de stora platåartade sand- och grusfälten öster och sydost om staden (med vilka Ringstorpsgruset torde stå i förbindelse): kring Husensjökärret, vid Fältarp och Köpinge m. fl. platser. I de skärningar, som äro blottade genom dessa avlagringar (strax norr om idrottsplatsen Olympia, vid Fältarp söder om Gåsebäcken och vid Köpinge söder om Ramlösa m. fl. ställen), finner man samma lagring, om än materialets grovlek och graden av oregelbunden­ het äro något varierande. I tvänne skärningar i Köpingehöjden är sålunda mate­ rialet mer finsandigt och den svagt vågiga lagringen mer regelbunden än vid de nordligare skärningarna (fig. 39). Dessa övergångsformer mellan en mer oregel­ bunden, diskordant, och en mer regelbunden, konkordant, skiktning häntyda på, att icke blott isälvars rinnande vatten utan också sjö eller hav, där finkornigare sediment komma till avsättning i mer vidsträckta och likformigt utbredda lager, spelat en roll vid de ifrågavarande avlagringarnas tillkomst.

Ett påfallande drag hos dessa sandfält är, att de alla äga plana, liksom av­ hyvlade överytor, som överallt nå ungefär samma höjd, 40 å 45 m. ö. h. (fig. 40).

Detta kan ej heller gärna förklaras, om man ej förutsätter en vattenytas ut­ jämnande vågor.

Sandplatåerna ifråga måste ungefär markera denna vatten­

ytas nivå.

Sand- och grusplatåerna täckas partiellt av lågbaltisk morän. Ringstorpsansvällningen är, som vi sett, betäckt av en moränmantel av några decimeters till flere meters mäktighet.

I grustaget vid vattencisternen kan iakttas, att sand­

skikten närmast under moränen äro veckade och tillknycklade (fig. 41). I andra grustag (vid Olympiaplatsen och ett nordligare vid Köpinge) har en helt tunn, på sanden utkilande moränbetäckning iakttagits, medan åter vid andra (vid Fält­ arp och ett sydligare vid Köpinge m. fl.) ingen alls morän synes.

1 Denna benämning synes mig här lämpligare än »issjölera» o. s. v., åtminstone så länge det ej är säkert utrett, om de avsatts i issjöar eller i bavet.

Se nedan.

Hälding borgdtraktend g co tog id ka bid tor ia Om vi från Rå bege oss utefter kusten ned mot Landskrona, se vi i strand­ branterna mellan Fortuna och Hildesborg skiktade sediment, liknande de nu be­ handlade och som en del av dessa betäckta av lågbaltisk morän, men med den för sjö- och havsavlagringar typiska konkordanta lagringen.

Redan på långt håll frapperas man av de höga, ibland lodräta, vegetationslösa gulvita strandbranterna, som mycket likna de norrländska niporna (fig. 42). Lan­ det är liksom avskuret av havet, som alltjämt vid storm och högvatten under­ minerar branterna, så att nya jordmassor nedstörta.

Vi kunna studera lagerföljden i en dylik färsk skärning strax söder om tegel­ bruket vid Hilleshögsdalens mynning, vilken skärning väsentligen uppkommit ge­ nom ras under julstormarna 1921. I de ända till över 30 m. höga, ibland lodräta väggarna synas de lägre, av ras delvis dolda partierna övervägande utgöras av en stenfri, blågrå, ofta sandig lera med mer eller mindre tydlig skiktning, medan de högre befinnas bestå av fin sand eller mo (ett mellanting mellan sand och lera) i konkordanta skikt med en eller annan finare lerrand. Skikten äro antingen horisontella eller mot S eller SO svagt stupande, stundom dock uppresta i 45—bo graders vinkel mot horisontalplanet (fig. då)*1 Närmast under den steniga, flintrika, något grusiga moränbädd, som till större eller mindre mäktighet täcker de skiktade avlagringarna, äro dessa påfallande starkt veckade samt genomsatta av en mängd, varandra korsande sprickzoner, längs vilka lagren breccieartat förskjutits (fig. 47)* I de likartade skärningar, som något nordligare äro blottade i tegelbruksgraven till Sundviks (Krolls) tegelbruk, kan man jämte talrika liknande smärre förskjutningar i norra väggen se en större lodrät förkastningslinje, vid vilken lagren förskjutits c. 11 m. (fig. då)* Här kan man dessutom lägga märke till, att strykningsriktningen hos de upptill veckade lagren är nordöstlig.12 Överst i branterna, täckande moränen, ses på sina håll (se fig. d2) ett lager av horisontellt skiktad, fin sand, ibland uppdriven i små dyner.

Utom längs kusten mellan Fortuna och Hildesborg gå alldeles likartade moräntäckta sediment i dagen i »backafallen» på Ven samt här och var i strand1 I härvarande vitälager ha ej tidigare några fossil anträffats. I prov från mellersta och övre delarna av den senast blottade skärningen har emellertid förf. funnit kiselnålar av svampdjur (spongier) samt skal av några urdjursarter (forammiferer). Enligt professor Munthe, som godhetsfullt underkastat dem en gransk­ ning, är det dock svårt att avgöra, om de förekomma i ursprungligt läge eller ev. utsvämmats ur kritlager. — 2 Med den geol. termen »strykning» menas ej fullt horisontella jord- eller berglagers utsträckningsriktning i dagytan, m. a. o. riktningen av skiktytornas skärning med horisontalplanet. »Stupningen» är lag­ rens lutning mot samma plan.

32

Vitå b Udti ingar branterna å den motsatta danska sidan av Sundet. I de stora lertäkterna vid tegelbruken på Ven bar man utmärkt tillfälle att studera den överensstämmande lagerföljden.

Någon sträng skillnad mellan de mer diskordan ta skiktade avlagringar, vi stannat inför i Hälsingborgs omedelbara närbet, ocb de senast behandlade mer konkordanta vit åbildningarna synes icke förefinnas. Liksom i de förra antyd­ ningar till konkordant lagring förekommer, träffar man i de senare övergångar till en mer diskordant skiktning. De synas också regionalt sammanhänga med var­ andra. Dels i lertag, dels vid borrningar ba sålunda skiktade sand- eller lerlager, täckta av morän, iakttagits bl. a. vid Rudebäcks ocb Rya' tegelbruk, i landavsat-

28 m.

23 20

-15 ■10

-5 .0

Fig. gg. Skidd ao norra oäggen i Sundoikd tegelbrukd grav med den dtora forkad tningen (J). (Efter fotografi ao V. Eliadden.) a = moränlera, b — gul dand, c = lera, d — vit tand.

sen söder om Rå, vid Raus' station samt — nordligast — i den skärning i land­ avsatsen, som förekommer vid Johan Banérsgatan (strax söder om Pålsjö bäck).1 Också annorstädes inom den lågbaltiska moränens område (f. ö. även inom nordostisens oscillationsområde) kan man finna mer eller mindre moräntäckta, mer eller mindre ansvällda sand- eller gruslager, vilka åtmistone delvis måste vara av samma ursprung som de nu avhandlade bildningarna. Här må endast ytter­ ligare nämnas de helt moräntäckta Rönneberga backar samt Glumslövs backe, där gruset går i dagen, samt de längre söderut belägna Kävlingeåsen ocb Dagstorps backe.

Hur vitålagren bildats.

Alla dessa skiktade avlagringar, som i stor ut­

sträckning täckas av den lågbaltiska moränen, ocb som, där underlaget nåtts, visat sig vila antingen direkt på berggrunden eller ock på morän av nordostligt 1 Borrningar, som företagits av vattenverket ett stycke norr om grustagen vid Ringstorpsvägen, ka blott uppvisat morän ned till berggrunden.

5 — 24465

33

Holding borgd traktend g eologidka hidtoria ursprung, måste förskriva sig från det skede, som omedelbart föregått den yngre baltiska isens framryckning (ocb en motsvarande mindre framryckning av nordost­ isen). Ocb det är skäl förmoda, att materialet till avlagringarna i fråga väsent­ ligen medförts av troligen subglaciala, d. v. s. i tunnlar i isen framforsande glaciärälvar, som tillbört denna isström under dess framryckning, eburu väl också nord­ ostisens älvar lämnat sin tribut. Medan leran, som dominerar i strandbranternas lägre delar, kom till avsättning på större avstånd från isbrämet i den sjö eller det hav, vari detta skjutit ut, avsattes den överliggande sanden ocb gruset, när isen ryckt närmare.

Sandplatåerna invid Hälsingborg, vilkas inre visar en mer eller mindre diskor­ dant lagring, torde vara randdeltan eller randåsar, bildade i detta vatten i omedel­ bar närhet av själva isbrämet, när det nådde som längst mot norr. Isen bar dock vid något tillfälle oscillerat över även den längst mot norr framskjutna sandplatån (vid Ringstorpsvägen).

Vissa av de något sydligare liknande sandavlagringarna däremot, såsom de vid Köpinge och möjligen vid Glumslöv, kunna vara s. k. lateralterrasser, bildade mellan isströmmen i väster ocb landet i öster. Om Glumslövs backe, som når loo m. ö. b., ursprungligen utgjort en dylik terrass, bar den emellertid deformerats ocb uppdrivits till sin nuvarande böjd av den påträngande isströmmen.

När denna skred fram över de lösa sedimenten, dels bortsopades, denuderades de, dels

tillknycklades,

sprucko ocb förskötos de, som vi sett närmast under

moränen i strandbranterna mellan Fortuna ocb Hildesborg samt i grustaget vid vattenreservoaren vid Ringstorpsvägen.

Den stora förkastningen å 11 m. genom leran ocb sanden i Sundviks tegel­ bruks lertag är däremot sannolikt uppkommen oberoende av isströmmen, innan denna överskred platsen, såsom en följd av tektoniska rubbningar i jordskorpan.

Hälst förkastningens riktning (N 40° V) överensstämmer med riktningen av de tertiära ocb äldre förkastningslinjerna i Skåne ocb närmast med den stora bär framgående västra förkastningen från Kullen över Hälsingborg ocb Lund mot Ystad, torde man kunna dra den slutsatsen, att förskjutningarna längs dessa ur­ gamla dislokationszoner fortsatt även under kvartärtiden, ja ännu mot slutet av istiden.

Att den isström, som överskridit ocb rubbat vitåbildningarna, verkligen varit den från sydost kommande yngre baltiska isströmmen, framgår i första band av den på dessa bildningar vilande moränens rikedom på sydskånsk krita ocb flinta samt av att den också innehåller åländska ocb andra baltiska block. Men även

34

T^itåb Lid ning ar vitålagrens nordostliga strykning, som vi observerat i Sundviks tegelbruksgrav, styrker detta antagande, i det den måste ka framkallats av istryck från SO ocb icke från NO. Förbållandet, att moränbetäckning i stort sett saknas på krönet av platåerna öster ocb sydost om staden ocb annorstädes, kan bero på, att moränen blivit »av­ hyvlad» av bavs- eller issjö vågor. I vissa fall bar kanhända isen lokalt ej efter­ lämnat någon morän. I andra åter bar den ev. ej överskridit vitålagren. Detta kan vara händelsen med en del av randdeltana vid Hälsingborg samt möjligen med de förmodade lateralterrasserna vid Köpinge m. fl.

• •

Aven norr ocb nordost om staden, utanför den lågbaltiska isens område, finnas mer sparsamt isälvsavlagringar, som torde efterlämnats av nordostisen. Här må blott nämnas den i terrängen starkt framträdande Svedberga backe i norr samt grusåsen vid Kropp NO om staden. I sistnämnda ås är ett grustag upptaget, som visar starkt differentierade, växlande skikt av fin sand ocb rullsten (fig. 48), tro­ ligen sammanhängande med oscillationer av isen.

Vad kan det nu ba varit för ett vatten, som mottagit isälvarnas sedimentmassor samt mer eller mindre omlagrat dem?

Enbgt en åsikt bar det varit en stor isdämd sjö, som intagit norra delen av ••

Oresundssänkan ocb angränsande trakter. Denna åsikt förutsätter emellertid, •• att Oresundsområdet i senkvartär tid varit tillstängt i norr av is eller en nu för­ svunnen landförbindelse, vilket förefaller ganska osannolikt ocb svårligen låter förena sig med andra kända förhållanden. — Mera möjbgt synes det, att vattnet i fråga varit en vik av havet. Denna uppfattning, som bäst torde harmoniera med de topografiska förhållandena ocb med vad man i övrigt tror sig veta angående isavsmältningens förlopp, tyckes också vinna stöd bl. a. i fyndet av Yoldia arctica ocb andra arktiska havsmollusker i Vens vitålager1.

1 Som stöd för uppfattningen, att en istunga uppdämt issjöar i Oresundstrakten, kar anförts före­ komsten av sydnorska block på Anbolt ocb norra Själland, men det är mera troligt, att dessa bärröra från äldre isströmmar. För åsikten om de försvunna landförbindelserna åter kunde möjligen förekomsten av för­ kastningar i Oresundstrakten oberoende av landisen (bl. a. den större förkastningen i vitålagren i Sundviks tegelbruksgrav) åberopas.

Att så stora dislokationer, som bypotesen om de försvunna landförbindelserna

fordra, förekommit i Öresund ocb Kattegatt i senkvartär tid, förefaller dock föga sannolikt.

I Vens vitålager äro jämte de arktiska en del sydligare bavsmollusker funna, men dessa äro sämre be­ varade ocb procentuellt mycket fåtaligare än de nordliga arterna, varför det är sannolikt, att de sekundärt insvämmats från förstörda interglaciallager.

Detsamma gäller förmodligen de förut nämnda pre- eller ev.

interglaciala växtfynden å Ven samt några tillsammans med dessa anträffade frön av nu levande sötvattensväxter. (Se Muntbe 1896.)

Litteratur: Torell 1872; Hummel 1877; Erdmann 1873, 187^, 1879, 1881 a, b, 1883; Holmström 187^; Muntbe 1892, 1896, 1907, 1920 a; Madsen 1917; Hadding 1917, Nelson 1910.

35

Hälsingborgstraktens geologiska historia H ur landisen smälte och dalar uppkommo Äntligen blevo mildare väder och vindar rådande och gjorde slut på det av­ brott i avsmältningen, som fått sitt mest påfallande vittnesbörd i den lågbaltiska istungans framstöt i Öresundssänkan. Isen över Hälsingborgstrakten smälte bort för att icke mer återvända. Denna avsmältning skall enligt G. De Geer ha be­ gynt för 14 å 15 tusen år sedan (se not 2 sid. 28).

Huru avsmältningen av den till Hälsingborg uppskjutande istungan försiggått, få vi en föreställning om genom att uppmärksamma en egendomlighet hos trak­ tens istidsavlagringar. Vi finna nämligen, att det av allt att döma endast är den framryckande, icke den tillbakaryckande lågbaltiska isströmmen, som efterlämnat randdeltan och randåsar etc., enär sådana blott synas begränsa och underlagra men ej överlagra den lågbaltiska moränen. Annorstädes i vårt land ha dylika bild­ ningar — varibland rullstensåsarna — i stor utsträckning uppkommit på moränen vid israndens tillbakaryckning. Denna egendomlighet inom vårt område har för­ modats sammanhänga med sättet för den lågbaltiska istungans avsmältning. Man antar nämligen, att denna sönderfallit i större eller mindre »dödispartier», som en tid blivit kvarliggande utan samband med den övriga, retirerande isen. Härige­ nom ha också de sand- och slamförande glaciärälvarna, som gett upphov till deltaavlagringar och åsbildningar, och som »matats» från den »levande» isen, utsinat.

Med detta avsmältningssätt torde också moränytans golvlikt plana eller blott svagt vågiga karaktär vid och söder om Hälsingborg ha ett visst samband — om än berggrundens och vitålagrens jämna beskaffenhet och i vissa fall havsvågors erosion medverkat därtill. Inga änd- eller radialmoräner, som ofta annars i vårt land bildats i samband med isens bortdragande, bidra härtill landskapets kupering.1 Kvarliggande dödisrester av den lågbaltiska istungan torde i ett och annat fall ha bidragit till uppkomsten av dalar i Hälsingborgstrakten, därigenom att de hindrat Sedimentationen. Det gäller måhända Husensjökärrets skålformiga för­ djupning öster om staden.

I högre grad har emellertid smältvattnet från ismassorna bidragit till utgrä­ vandet av en del dalar i Västskåne. Denna utgrävning har börjat redan genom de under isen framströmmande älvarna (subglacial erosion).

Kraftigast torde

emellertid erosionen skett genom avloppsälvarna från de stora isdämda sjöar, 1 Om man reser över till Helsingör, liar man emellertid tillfälle att se det utpräglade ändmoränstråk, som sydväst om staden torde markera gränsen för den yngre baltiska isströmmen. Det är ett system av lång­ sträckta backar, bl. a. den för sin utsikt kända Hestens bakke.

36

Land id end avdmältning som i sydvästra Skåne uppkommo innanför den isslynga, som isbrämet under avsmältningsskedet kär bildade (mellan nordostisen ock den lågbaltiska istungan).

Störst av dessa var den väldiga Romeleissjön i trakterna kring Romeleåsen.

Denna jämte andra äldre ock yngre issjöar, vari stora sedimentmassor hopades, kade sina utlopp mot NV genom Here dalgångar. Ett sådant avlopp skall (enl.

Munthe, vilkens undersökningar i kög grad kastat ljus över södra Skånes inveck­ lade issjöfrågor) genom Kävlingedalen ka lett över i den vid Landskrona utfal­ lande Saxåns dalföre, medan ett annat via Saxåns övre dal mellan Billeberga ock Tågarp länkats in i Kvistoftaåns markerade, vid Raus mynnande dalgång. Ett tredje issjöavlopp förmodas ka följt en mer nordlig riktning, delvis i Vegeåns nu­ varande dalfåra (Kågerödsdalen).

Om alltså dessa ock andra framträdande dalgångar i NV Skåne (vilka äro alltför betydande för att kunna kava utbildats av de relativt obetydkga vatten­ drag, som nu framrinna på deras botten) väsentligen utmejslats av dessa issjöav­ lopp, torde de kkväl kava anlagts redan under äldre geologiska skeden, ävensom fördjupats ock vidgats av erosionen i postglacial tid.1 (Andra slag av dalbildning behandlas i kap. Dal ock delta.)

I sh av s sp ar o c h f o rnsjöar Av vad som sagts om det gotiglaciala israndsläget framgår, att området mel­ lan nordostisens ock den lågbaltiska istungans bräm befriats från istäcket tidi­ gare än det övriga Skåne, nämligen redan före den gotiglaciala tidens början under De Geers daniglaciala skede (se kartskissen, fig. 44).

Hela området mellan isbrämen NV om Eslöv, så när som på urbergsåsarnas kögsta delar, torde då ka legat nedsänkta under kavets nivå. Just inom området för denna mot Eslöv nedskjutande daniglaciala havsvik träffar man marina gränsen (M. G.), det vill säga den kögsta nivå, vartill kavets inverkan kan skönjas, påfallande högt. Vid Kullen ock Söderåsens nordvästra ända träffas den ofta av frisköljda blockbälten markerade, marina gränsen sålunda på c. 50 m:s köjd över havet2 samt vid Hallandsås c. 10 m. högre. Den större höjden å sistnämnda ställe sammanhänger med, att landet senare höjts mer i norr än i söder.

1 Litteratur: Muntke 1920 a; Haddmg 1917* — 2 Enligt vissa dock mindre tillförlitliga iakttagelser skola strandmarken förekomma på Söderåsens sidor även över M. G. upp till 100 m. ock mer över kavet (se Bokeck 1906 ock Muntkes kritik därav 1911). Skulle dessa iakttagelser kava något reellt underlag, torde det kunna antas, att strandmärkena i fråga (såvida de icke äro isälvsspår) äro att tillskriva s. k. nunatakksjöar, d. v. s. vattensamlingar, som uppkommit vid ur istäcket under avsmältningsskedet uppstickande kergpartier.

37

Hälolng borgo traktend g colog idka hidtoria Det är, som nyss nämndes, troligt, att det vatten, som vid Hälsingborg och söder därom mottagit isälvarnas slammassor samt delvis omlagrat materialet, varit det daniglaciala ishavet. Åtskilligt synes också tala för, att de 40—45 m. ö. h. nående, platåartade deltaavlagringarna vid Hälsingborg uppbyggts till det dani­ glaciala havets yta som s. k. utfyllnadsterrasser.

Där istungan oscillerat över

dessa terrasser, varvid de rubbats och betäckts med morän, har måhända havet åter genom vågornas erosion avplanat bildningarna. Högsta marina gränsen vid Hälsingborg skulle alltså enligt denna tolkning ligga c. 45 m* ö. h. och vara ut­ bildad mot slutet av det daniglaciala skedet. M.ed detta antagande harmonierar de värden å M. G., som man erhållit från Kullen och Söderåsen.1 Huruvida vitåbildningarna på Ven och söder om Hälsingborg samt andra lik­ artade sediment ännu sydligare, varibland den omdebatterade, undre s. k. lommaV.

40-45m ö.?l.

'

ö.

20~25 7TLÖ.1u —=—C

Fig. 46. Schematisk profit från Köping ehöjden mot väster. a = dand, b = rnoränlera, c — rät-Ltadlager, d — dtranddand, e — lerbrott.

leran, vari lämningar av en ishavsfisk, polartorsk (Gadus saida), anträffats2, också tillhöra det daniglaciala havets bildningar, må väl alltjämt anses som en Öppen fråga, om än som sagt åtskilligt synes tala därför. De måste emellertid för­ skriva sig från ett tidigare skede än terrassplanen vid Hälsingborg, äldre än eller samtidigt med den lågbaltiska isens framryckning.

När med den gotiglaciala tidens inbrott landisen på allvar smälte bort från Hälsingborgstrakten och Skåne i övrigt, höjde sig landet hastigt. Eftersom denna höjning torde varit i gång redan innan isen helt försvunnit, bör M. G. träffas på lägre nivå inom de områden, som täckts av den gotiglaciala isen, än utanför dessa.

Det förefaller rätt sannolikt, att en havsstrandlinje söder om Hälsingborg på 25, högst 30 m:s höjd ö. h., som av vissa forskare ansetts markera högsta marina grän1 Beträffande den marina gränsens höjd vid Hälsingborg ha delade meningar uttalats. Sålunda ha vissa forskare velat förlägga den till blott 20—30 m. ö. h., medan från annat håll gjorts gällande, att den befinner sig omkring /(o m. ö. h.

Enligt den uppfattning, förf. på grund av delvis nya iakttagelser är böjd

omfatta, och som i det följande närmare utvecklas, torde de olika åsikterna finna sin förklaring däri, att man vid Hälsingborg har att räkna med såväl en högre daniglacial som en lägre gotiglacial M. G. — 2 Se G. De Geer 1887 och 1895, Holst—Moberg 1895, Holmström 1899.

38

Iohavoopår och fornojöar sen, i själva verket utgör den högsta gotiglaciala havsgränsen i trakten. Strand­ linjen i fråga markeras mest av svallgrus upp mot den nämnda nivån, ehuru även strandvallar iakttagits. Tydligast skönj es den i närheten av Raus (öster om järn­ vägsstationen, vid vattentornet och annorstädes) och torde motsvaras av en terrassartad inskärning vid västra foten av sandplatåerna mellan Raus och staden (bl . a. vid Köpinge, se fig. 46).

Man kan alltså tänka sig, att landet vid Hälsingborg, efter att i daniglacial tid ha varit nedpressat c. 45 m., innan den lågbaltiska istungan (som i väster be­ gränsat och delvis täckt sandplatåerna) bortsmälte och den nämnda strandlinjen utbildades, höjt sig inemot ett 20-tal meter.

••

Den ofullständigt utredda marina gränsen söderut efter Oresundskusten synes hastigt sjunka. Vid Barsebäck mellan Landskrona och Lund skall dess höjd (en­ ligt Erdmann) uppgå till c. 9 m. ö. h., medan »O-isobasen», d. v. s. den linje, efter vilken den marina gränsen sammmanfaller med nuvarande havsyta, torde framgå någonstädes i södra Öresund. På Själland har man ej spårat någon marin gräns högre än den nedan omtalade postglaciala tapes-litorinagränsen, möjligen samman­ hängande med att landet på den danska sidan av Öresund på grund av tektoniska rubbningar i kvartär tid sänkts i förhållande till landet på den svenska sidan.

Icke blott det daniglaciala ishavet, vari vitålagrens sand- och slammassor för­ modas hava avsatts, har efterlämnat sediment. Detsamma gäller det gotiglaciala ishavet, d. v. s. det kalla hav, som svallade vid Hälsingborg, när den lågbaltiska isen smälte bort därifrån.

Strandgrus från detta ishavsskede anstår i rätt stor utsträckning vid Raus.

Den skiktade sand, som, efter vad vi sett vid Hildesborg, delvis täcker moränen (och som torde nå ett 30-tal m. ö. h.), är måhända även avsatt i havet vid isens bortsmältande. Man kan dock också tänka sig, att denna sand avlagrats i lokala isdämda sjöar under avsmältningsskedet. — Varvig ishavslera troligen från det gotiglaciala ishavet skall ha iakttagits vid grävningar här och var nedanför land­ avsatsen inom staden. På något avstånd norr och nordost om denna bildar ishavsleran, som i Västsverige saknar varvighet eller är mindre tydligt årsvarvig • •

än i Ostsverige, i stor utsträckning jordmånen.1 Isynnerhet från trakten av Kropp och Bjuf upp mot Skälderviken täcker ishavslera, som till sin övre del bör vara gotiglacial, stora arealer. Yoldia arctica är funnen i denna lera i Ängelholms­ trakten (St. Borrstorp, Hjärnarps skn). Mäktigheten är här ej sällan betydlig 1 En tydligt varvig ishavslera kan man dock (enl. benäget meddelande av prof. G. De Geer) se i Vegekolms tegelbruks lertäkt.

39

Haiding borg d traktens geolog idka hid tor ia (vid N. Vram mer än 20 m.). Även nordost om Höganäs och. nordost om Mörarps kyrka samt vid Billesholms gård öster om staden m. fl. ställen anstå mindre par­ tier ishavslera, som — liksom vitålagrens lera och sand — gett upphov till tegel­ industri.

Till ishavsminnena i trakten höra också anhopningar av stora block — »vräkstenar» — på nordsidan av Svedberga backe samt på Skäldervikens strand och på den långsluttande havsbottnen utanför (fig. 49). Dessa block ha förmodats vara medförda av drivis, som under avsmältningsskedet lösbrutits av havet från isbrämen.

I bottnen av Husens jökärret anstår dels fin mosand, dels (i de djupaste delarna) en på sina håll meterdjup, finsandig, blågrå lera. Såväl sanden som leran (vari blott ett och annat sälg-, björk- och tallpollen vid mikroskopisk undersökning hit­ tats) har utan tvivel utsvämmats i senglacial tid i den sjö, som omedelbart efter isens försvinnande inkräktat sänkan.

Strandlinjer, sannolikt härrörande från

denna fornsjö och korresponderande med de ursprungliga passhöjderna, kunna ännu spåras å några meters höjd över kärrets nuvarande botten (c. A^o m. ö. h.).

Hur länge denna sjö ägt bestånd, har ej med säkerhet kunnat utrönas, emedan torvlagret i kärret så gott som fullständigt avskalats. Vissa omständigheter (bl. a. frånvaron av gyttja) tala dock för, att sjön redan tidigt ersatts av ett kärr. Möj­ ligen har det skett redan i senglacial tid i samband med avloppets nederodering, kanske också under den nedan omtalade fastlandstiden, som ägde ett rel. torrt klimat.1 En annan fornsjö i Hälsingborgstrakten, som också börjat sin tillvaro i sen­ glacial tid, ehuru något senare än Husensjökärrets fornsjö, var den, som fordom intagit det tämligen stora Allerumskärrets sänka, 4 km. N om staden. I bottnen av detta kärr (som torde befinna sig omkring 35 m. ö. h.) förekommer en grågrön planktongyttja, vars fossilinnehåll (av kiselalger och pollen) anger senglacial ålder.

Denna sjö har, ehuru alltmer kringskuren på grund av igenväxning, (enligt vad pollenanalyser givit vid handen) ägt bestånd åtminstone till slutet av stenåldern eller in i bronsåldern.2 1 Enligt vad som framgår av kartor över Hälsingborg från 1600-talets mitt, intogs då kela sänkan av kärr.

Enligt uppgift skall emellertid kärret ända till slutet av 1850-talet ka varit ytterst sankt ock ofta

översvämmats, så att skridskoåkning kunnat förekomma om vintrarna. Genom nedgrävning av utloppet till Hälsans dalgång gjordes kärret sedan torrare. Numer kar sänkan intet synligt avlopp, i det grundvattnet uppsamlas genom underjordiska ledningar för vattenverkets räkning. Namnet »Husensjökärret» torde upp­ kommit på grund av kärrets ofta sjöartade beskalfenket. —2 Litteratur: Bokeck 1906; Muntke 1911 (kritik av föreg.); Erdmann 1881 a, b; G. De Geer 1887, 1895; Holst—Moberg 1895; Holmström 1899.

4°

Fig. 47.

Kitålag rens breccieartade beskaffenhet närmast under moränen old Hildesborg. Foto for/. ig2j.

Fig,

jf8.

Skärning i grusåsen rid Kropp, oisande växlande skikt av rullsten och sand.

I förgrunden t. i\ utplockade rulhtenar. Foto förf.

1925.

Fig. fg. »Vräkötenar» Fid Skålderoiketw é trand. Foto förf192g.

Fig. yo. Landavöatden öo'der om Rå. Foto T. FHartenoöon 1925.

Terraooeno Jot betecknar gränden för Tapeobavelo uléträckning. övergivna DalbilDningar.

T. o. vaooruggar i Rååno

En fadtLanddtid En fastlandstid Landhöjningen vid isens bortsmältande har bevisligen redan i senglacial tid (d. v. s. tiden mellan isens försvinnande och den postglaciala skogens invandring) bragt Öresundstrakten till en högre nivå i förhållande till havet än nu. Beviset utgöres dels av erosionsrännor i södra Öresund, vilka till sin riktning synas bestämda av vissa israndslägen under landisens avsmältning1, dels av arktiska växtfynd i färskvattenslera under havets nivå, på svenska sidan vid Fotevik, ett par meter under havsytan, samt på danska vid Nivaa och Rungsted, 4 å 5 m. under havets yta, dels slutligen av det förhållandet, att den senglaciala Östersjön, den s. k. Sy dbal­ tiska issjön (enligt iakttagelser vid Billingen), synes ha varit uppdämd minst 17 m. över Västerhavet, vilket endast varit möjligt under förutsättning att pass•• tröskeln i Öresund legat mer än ett 20-tal meter högre än nu.2 Enligt vissa forskare skulle höjningen av Öresundstrakten i senglacial tid av­ brutits av en sänkning. Under denna borde då den gotiglaciala marina gränsen söder om Hälsingborg ha utbildats. Gränsens vaga utbildning synes dock tala mot antagandet, att den tillkommit under transgression. Icke heller torde några för närvarande kända fakta nödga till accepterandet av en sådan.

Säkert torde i varje fall vara, att Öresundstrakten från och med tiden för de arktiska lagrens bildning vid Fotevik, Nivaa och Rungsted oavlåtligt befunnit sig högre än nu och att Skåne varit landfast med Danmark, ända till dess den nedan O

omtalade tapes-litorinatransgressionen i postglacial tid inträffade. A de sistnämnda lokalerna efterträdas nämligen de arktiska lagren uppåt av torvbildningar, som fått utvecklas ostörda av havstransgressioner, och vari pollenanalyser utvisa kon­ tinuerlig utveckling av vegetationen fram till ekblandskogar.

••

••

••

Även på en hel del andra håll på Öresunds och södra Östersjöns botten fin­ nas stundom stubbförande fördränkta torvmossar från denna fastlandstid. Bäst bevarade och studerade äro de, som förekomma på havsbottnen mellan Köpen­ hamn och Saltholm ned till minst 13 m:s djup under havets yta. Pollenanalyser utvisa, att de levat och utvecklats över havets nivå från subarktisk tid och till tiden för ekblandskogarnas uppträdande. Andra dylika mossar, ehuru mer för­ störda av vågsvall, äro anträffade på svenska sidan vid Ystad och Limhamn och på Falsterborev, 7 km. utanför nutida kust och ned till 8 m. under havsytan.

1 Det gäller i första Kand det 9 m. djupa Kronloppet mellan KöpenKamn ocK Amager men möjligen också Kungsdjupet ocK det 12—18 m. djupa Holländardjupet mellan Amager ocK Saltkolm samt Flintrännan mellan denna ö ocK Malmö (se Miltkers 1922). — 2 Eftersom Öresund å grundaste stället är 7 m. djupt, minst 17 + 7 m. Kögre.

6 — 24465.

41

Häldingborgdtraktend g eoLog idka hidtoria m •

Nordligare i Oresundstrakten finnas, utom de nämnda submarina torvlagren vid Nivaa ocli Rungsted på danska sidan halvannan mil sydost om Hälsingborg, intressanta spår från fastland stiden vid Landskrona i Saxåns eller Heljarpsåns i moränlera nedskurna, på havsbottnen fortsättande dalfåra. Denna har skapat Landskronas goda naturliga hamn och sannolikt varit den ursprungliga anled­ ningen till stadens tillkomst (fig. 51). Rännans djup utvisar, att landet vid dess bildning måste ha legat minst 8 och troligen c. 12 m. högre än nu. Fördränkta och översandade rester av skog och torv förekomma på stränderna av den sjunkna AVadensj ö

AsTtnmcLto

I I I1 M ............ ...1------- 1-------1-------I------- 1------- 1------- 1-------1------- 1------- 1

m.1000

0

1

2

3

‘t

5

s

7

e

9

10 km.

Fig. ji. Kartd kidd av Öred undd botten vid Landv kro na med Sax and dub marina flod­ ränna. (Deivid efter djökorte t.) floden.1

Ekstockar och i moränlera fast rotade, kraftiga ekrötter, härrörande

från fastlandstidens senare del, kunde vid de senaste hamnarbetena i Landskrona iakttas under meterdjupa marina sediment.

Ekrötterna befunnos nedgå åtmin­

stone 1 Y* m. under havets medelvattenstånd (fig. 54).

Det förefaller sannolikt, att en liknande underhavsfåra som den vid Lands­ krona, ehuru av mindre dimensioner, som framgår inom Hälsingborgs hamnom1 Vid utgrävning för torrdockan å varvet anträffades 1918 under ett lager av havssand och lera ett humusrikt sandlager med stubbar ocb rötter av skog, som dock tydligt rubbats av vågorna.

I

prov från

detta lager förekommo lämningar av björk, ek, bårdved (Cornus sanguineus), hasselnötter, frukter av starr ocb ag (som nu ej finns i trakten), m, m. (se Kurck 1918).

I

närbeten hittades på ungefär samma

nivå en stenyxa (kärnyxa) från den nordiska stenålderns äldre del (omtalad av Edlund 1921, där även en fotografi av stubbarna meddelas) samt en del av människohand slagna flintspån m. m.

En fadtlanddtid råde, är av samma ålder och ursprung. Den kan vara bildad av det vattendrag, som genom Hälsans dalgång utmynnar i havet, och som under fastlandstiden torde nått ett gott stycke längre mot söder. Bottnen i sänkan, vars flodlika förlopp fram­ träder å sjökorten ävensom å en karta från 1862, före vilket år ingen muddring

Fig. 52. Djupförhällandena vid Häldingborgd hamn 1862. Djup kurvor for varje meter; obd. forloppet av kurvorna for 8—12 m. skall ha ägt rum i inloppet, nedgår djupast c. 12 m. under havsytan (fig. 52), vilket belopp möjligen utgör ett mått för landets högsta läge vid Hälsingborg under fastlandstiden.1 Då icke blott Öresund utan även Östersjöns övriga utlopp, i första hand Fernem Bält (som är 18 m. djupt), under fastlandstiden legat högre än nu, har den 1 Liknande nedsänkta flodfåror kava även anträffats utanför Blekinges ock Hallands kuster samt inom Bälten ock på kottnen av Limfjorden på Jjdland (kär ned till 16 m:s djup under kavsytan). Mellan Kullen

43

HäLdingborgdtraktend g eolog idka hidtorla öppna förbindelsen mellan Öster- och Västerhav härnere blivit avbruten, och Östersjön blev för lång tid ett mer eller mindre fullständigt isolerat innanhav med färskt vatten, först den av den retirerande landisen i norr begränsade Sy dbal­ tiska issjön och senare Ancylussjön. På övergången mellan dessa båda sötvattensstadier inträffade ett kortare skede med svagt saltvatten (Y oldiahavet), då Balticum över Mellansverige haft förbindelse med Västerhavet.1

Tundra och tallsko Ett landskaps karaktär bestämmes ej blott av jordytans utformning, fördel­ ningen mellan land och hav o. s. v. utan kanske lika mycket av vegetationen. Vad var det väl för växtlighet, som intog och präglade den Hälsingborgsbygd, som steg ur ishavets vågor? ock Ankolt samt öster om Lseso skola skalbankar från fastlandstiden med Litorina litorea förekomma ned till 25 m. under havsytan. Från samma skede torde de torvstycken härröra, som flerfaldiga gånger upp­ fiskats från Kattegatts botten ned till d° k 50 m:s djup.

Dessa torde dock uppträda i sekundärt läge. —

1 Ett tidigare förmodat samband även med Vita havet över Ladoga och Onega torde enligt de senaste undersökningarna ej ha existerat (se Sauramo 1923, Ramsay 1924).

På åtskilliga punkter äro meningarna angående Östersjöns utvecklingshistoria samt nivåförändring­ arna i Norden f. n. ganska delade. Munthe (senast 1924) gör sålunda gällande, att Oresundstrakten och Bälten under fastlandstiden legat flere 10-tal meter högre än nu, och att också Oretvisten och andra djuprännor då skulle utbildats genom fioderosion. Denna åsikt delas ej av G. De Geer (1918), som hävdat att dessa djuprännor uppkommit på tektonisk väg genom förskjutningar 1 jordskorpan.

Enligt en nyligen energiskt förfäktad åsikt (se Antevs’ och A. Cleve-Eulers arbeten) skulle vårt land efter istiden undergått flere nivåförändringar, än man hittills antagit. Jordskorpan har, menar man, råkat i långsam gungning, när den befriades från isbelastningen.

I Bohuslän har man trott sig med ledning av skalbankar kunna konstatera flere (resp. 4 och 5) bety­ dande sänkningar och höjningar såväl i goti- som finiglacial tid. Motsvarande nivåförändringar har man velat utsträcka att gälla även södra Skandinavien.

Denna gungningsteori har emellertid rönt stark motsägelse (se bl. a. Odhner 1918, Munthe 192^), och torde ock svårligen kunna bringas i samklang med, vad man vet om utvecklingen i Öresund, där landet av allt att döma synes ha legat ett 10-tal m. eller mer högre än nu alltifrån senglacial tid och till landets nedan omtalade sänkning i Tapes-Litorinahavet.

En konsekvens av denna gungningsteori vore, att Ancylussjön tidvis skulle ha befunnit sig i nivå med havet oeh genom Fernem Bält, som då endast skulle legat obetydligt högre än nu, haft förbindelse med detta. På grund av avloppets ringa djup och bredd och en stark utström av sött vatten, skulle likväl Öster­ sjöns karaktär av sötvattenssjö ha bevarats, på samma sätt som i nutiden Mälaren äger färskt vatten, trots att dess pasströskel befinner sig 4 m. lägre än havsytan.

D essa nya åsikter stå i varje

all ännu på hypotesens stadium.

Och även om de skulle komma att

visa sig äga någon kärna av sanning, torde de ej 1 någon högre grad förändra den bild av utvecklingen 1 Oresundstrakten, som ovan givits.

Av den rika litteraturen rörande de 1 ovanstående kapitel behandlade frågorna må anföras: G. Anders­ son 1892, 1896; Holst 1902; Munthe 1910 a, b, 192^; G. De Geer 1918; Högbom 1919; 1920; Antevs 1917, 1921, 1922; Odhner 1918; Cleve-Euler 1923; Jessen 1920, 1923; Edlund 1921; Sauramo 1923; Ramsay 192^; Sundelin 192^.

44

Tundra och tallokog Tack vare ett stort antal fossilfynd från skilda delar av Skåne och Själland vet man, att den första vegetation, som intog den mark, vilken is och hav här fri­ läde, var tundraartad, lik den, som nu träffas i norra Sibirien och i våra fjälltrakter ovan trädgränsen.

Utom av mossor och lavar kläddes Skåneslätterna av fjäll-

sippa (Dryas octopetala) och andra alpina örter samt av dvärgbjörk och ark­ tiska viden. — Fossilfynd av dylika växter göras vanligen i de smutsgrå leror, som utsvämmats i vattensamlingar, vilka intagit sänkorna i senglacial tid1, men även i ishavsleran kunna de hittas. I bottnen av Nybo mosse vid Mjöhults järnO

vägsstation (vid Höganäs—Åstorps järnväg) i mil norr om staden är dvärgbjörken (Betula nana) funnen och i den närbelägna Höghults mosse vid Stureholms sta­ tion blad av bl. a. polar- och nätvide (Salix polaris och S. reticulata) samt dvärgbjörk. Föga längre från Hälsingborg äro, som nämnt, på andra sidan Sun­ det vid Nivaa och Rungsted arktiska växter funna, varibland fjällsippa, fjällviden och dvärgbjörk.

Dryas octopetala är ock funnen i Björkeröds mosse

på Kullen.

Om man än hitintills icke gjort några fynd av arktiska växter vid själva Hälsingborg, är det likväl höjt över varje tvivel, att tundran rått också här. Ett minne från tundratiden torde också ett renhorn, funnet i leran i bottnen av en liten mosse vid Stubbarp strax söder om Sofiero, vara.2 Bortåt ett hundratal renfynd äro under liknande förhållanden gjorda i andra delar av Skåne, visande att renhjordar denna tid betat på Skånes (liksom Dan­ marks) tundraliknande slätter.

Men icke blott renhjordar utan också isbjörnar och andra representanter för en högnordisk fauna ha denna tid strövat omkring, där nu Hälsingborg står.

Ett fossilt isbjörnsfynd är gjort i en liten mosse vid Kullagård å Kullen. I samma mosse hittades dessutom ett renskelett samt lämningar av grönlandssäl. En intres­ sant djurform, som nu förmodligen också förekommit i Hälsingborgstrakten, är en springråtta (Spermophilus), varav lämningar funnits i danska avlagringar från denna tid (N. Lyngby, Vendsyssel).

Liknande springråttor förekomma

i nutiden på Sydrysslands stepper. Även högnordiska fåglar, såsom ripa och den nu utrotade garfågeln (Al c a imp en nis), vars ägg hittats i Skånes senglaciala lager, ha denna tid gett liv åt Hälsingborgsbygden.

1 En sådan lera intar som sagt bottnen av Husensjökärret vid Hälsingborg. Det är ej uteslutet, att ark­ tiska växter bär skulle kunna anträffas. — 2 Eyndet tillvarataget av bl. dr. K. Kjellmark, som skänkt det till Hälsingborgs museum.

45

Häldlng bor^dtraktenj g eo Log id ka hidtoria Efter den senglaciala tundratiden, som synes ha haft ett övergående något mildare skede (Allerödtiden), då snår eller småskog med björk och asp, dvärg, en och viden samt möjligen också tall förekommit på Själland och i Skåne, följde den postglaciala skogstiden.

Det arktiska liksom det subarktiska över-

gångsklimatet har då efterträtts av det varmare boreala klimatskedet. I den första skog, som nu på allvar söderifrån vandrade in till Hälsingborgstrakten och Skåneslätten, förekom ej blott, som man tidigare trott, björk och asp utan förmod­ ligen redan från början också tall. Icke blott frömjöl utan också kotte, kvist och barr av tall äro i Skåne (Toppeladugård) anträffade tillsammans med den ark­ tiska floran, visande att denna en tid levat kvar, sedan tallen invandrat. Liknande rön har man gjort också på Själland, varför man ej heller där, som man förut gjort, numer räknar med någon »björk-aspperiod» (se K. Jessen 1920).

Något senare inkom hasseln och därefter, ehuru tidigt nog, också de »ädla» lövträden, såsom alm, lind och ek samt al.

• •

Under en god del av fastlandstiden — varunder inom Östersjöområdet den Sydbaltiska issjön följdes av Yoldiahavet (det senglaciala havet) och detta av Ancylussjön — torde dock mörka tallskogar ha gett sin prägel åt landskapet, ehuru med ljusare inslag av hasseldungar och verkliga hasselskogar, som senare ersattes av ekblandskogar, vilka alltmer utbredde sig på tallskogens bekostnad.1 Med tundran försvunno väl renhjordarna, isbjörnarna och den högnordiska faunan i övrigt. Men i stället invandrade över den av havssund mer eller mindre fullständigt obrutna landbrygga, som under fastlandstiden över de danska öarna förbundit Skåne med Tyskland, brun björn, älg, kronhjort, rådjur, bäver, vildsvin, bison, uroxe m. fl., vilka alla anträffats fossila i Skånes äldre postglaciallager. Ett uroxefynd (fig. 35) är gjort strax norr om Hälsingborg i Allerumstrakten. Läm­ ningar av vildsvin äro bl. a. funna i de dränkta Öresundsmossarna vid Rungsted och Limhamn på 4—5 m:s djup under havsytan.

De stora landdäggdjur, som levat i Oresundstrakten under fastlandstiden, ha emellertid inte varit traktens obestridda herrar. De ha haft farliga konkur­ renter och fiender i de av jakt levande människor, som denna tid befolkat trakten.

1 Den bild av skogens utvecklingskistoria i Skåne, som kär ock i kap. Den postarktiska värmetiden ges, kar framgått framförallt av de senare årens pollenstatistiska undersökningar. Se särskilt L. v. Posts uppsatser. — Pollenanalyser från Allerumkärret norr om staden ka ock styrkt riktigketen av denna utveck­ lingsgång keträlfande Hälsmgkorgstrakten.

Aven på andra sidan Sundet kar utvecklingen varit likartad. Tallskogar ka sålunda på Själland dominerat under fastlandstiden in i den till äldre (nordisk) stenålder körande Maglemose- eller Mulleruptiden. Se K. Jessen 1920.

Taped havet Den rika stenåldersboplatsen i Maglemose vid Mullerup nära Stora Bält på västra Själland tillhör denna fastlandstid. Detsamma gäller den likartade boplat­ sen i Svärdborg mose på södra Själland. Även i de skogbärande mossarna på Öre­ sunds botten äro såväl på danska som på svenska sidan ett flertal fynd från den nordiska stenålderns äldre perioder gjorda. Där nu Sundets vågor glittra och far­ koster glida, susade alltså denna tid skogar, vari djur och människor haft sitt tillhåll.1

Häls ingborgsbygden sjunker i Tapeshavet Det skulle åter komma en tid, då landet, som senast varit den segrande par­ ten i den urgamla tvekampen mellan hav och land, blev den besegrade. Med skogar och mossar sjunker landet i havets sköte. Denna positiva strandförskjut­ ning avstannar ej, när landet nått sitt nuvarande läge i förhållande till havet.

Den fortsätter ända till dess stora delar av Skåneslätterna, liksom under ishavstiden, översvämmats av havets vatten. De mer eller mindre fullständigt avspär­ rade Bälten och Öresund öppnas, och den färska Ancylussjön efterträdes av det • •

salta Litorinahavet, som erhöll saltare vatten än den nutida Östersjön.

Vid Hälsingborgstraktens strand svallade emellertid icke Litorinahavets vå­ gor utan det då tida Kattegatt, som var saltare ännu och efter en från våra kuster nu försvunnen mussla (Tapes decussatus) benämnes Tapeshavet.

Tapes-litorinatransgressionen i södra Sverige har i allmänhet ansetts bero på, att den höjning av landet, som vidtog i och med att isbelastningen upphörde, avstannar och efterträdes av en mindre sänkning. Enligt en modern teori — omfattad av Nansen (1922) och Ramsay (1924) — skulle emellertid landet fort­ satt att stiga och transgressionen orsakats av att havsytan steg i än hastigare tempo som en följd av, att istidens ismassor smälte.

Strandlinjerna från denna tapes-litorinatransgressions maximum framträda mångenstädes på ett påfallande sätt i terrängen i Öresunds omgivningar, än som en miltals framlöpande strandvall — i södra Skåne benämnd Järavallen — än som terrasser och strandhak. I södra Skåne når den ifrågavarande strandlinjen nu en höjd av 5 ä 6 m. ö. h., medan den mot NV och NO successivt höjer sig. På Ven och i Landskronatrakten träffas den sålunda 7 å 8 m. ö. h., vid Hälsingborg 1 Under senare delen av fastlandstiden torde Ancylussjön, som tidigare haft avlopp över Mellansverige, fått det förflyttat till södra Östersjöområdet. I Drogdenrännan i södra Öresund och i Stora Bälts djuprännor har man velat se spåren efter den stora sjöns dåtida, flodliknande utlopp.

Litteratur: Nathorst 1910b; Gertz 1917; G. Andersson 1892; Munthe 1914» Holst 1906, 1908; Jessen 1920, 1923; Milthers 1922; L. v. Post 1918, 1920, 192^; Ekman 1920; Sarauw 1903; Friis-Johansen 1919.

Haiding b o rg d traktend geolog idka hldtoria c. 9 m. och å Kullen 12 a 13 m. över detsamma. Inom Hälsingborg och söderut mot Landskrona, liksom å Ven, är Tapeshavets gräns i allmänhet ej utmärkt av vallar utan markeras i regel av terrasshaket vid foten av landavsatsen (fig. 50). Terrasshakets höjd över havet befinnes ofta vara 8 a 9 m. Ej sällan är dock höjden lägre, vilket sammanhänger med, att ras i branterna dolt den ursprungliga terrasshöjden.

Norr om staden, vid fiskläget Viken och norrut till Nyhamn, finnas emellertid präktiga strandvallar av klappersten, vilkas krön nå 8—11 m. ö. h., och som ut­ bildats vid eller omkring tapes-litorinatransgressionens maximum.

Vid Kullens fot vid Ransvik markeras tapesgränsen eller den postgla­ cial a gränsen, som den också kallas, av en alldeles horisontell grusterrass, kallad Gastalåen, vilken når en bredd av 9 m. och en höjd av något mer än 12 m. ö. h., medan den i Skäldervikens sydvästra hörn i Jonstorpstrakten återfinnes dels som vallar, dels som terrasshak å c:a 11 m:s höjd, nedanför vilka nästan vegetationslösa ursvallade blockhav och klapperstensfält utbreda sig (fig. 56).

Det är uppenbart, att de kvartära avlagringar, främst morän och vitåbildningar, som landavsatsen söder om Hälsingborg nu så tvärt avskär, tidigare nått åtskilligt längre ut åt Sundsidan. Via Ven ha de måhända t. o. m. sträckt sig tvärs över till Danmark. Bortförandet av dessa lager torde väsentligen ha skett genom havet redan i senglacial tid. Men även vid havets inbrott under tapeslitorinaskedet ha de lösa sedimenten undan för undan bortsköljts, allt under det havet ätit sig in i landet. Man erinrar sig Linnés ord (i Skånska resan), att »Skåne liknar så mycket Tyskland och Danmark, att man kunde säga, det havet liksom med våld skurit Skåne ifrån de södre länder och lagt det till Sverige». — Inom staden och upp till Kulla Gunnarstorp har havserosionen mångenstädes nått fram till och hejdats av berggrundsbranten. Här bilda alltså de avskurna berglagren landavsatsen (fig. 31). Söder om staden ned mot Landskrona, där stranden varit mindre exponerad för havsvågorna och berggrunden ej når så högt, framträda däremot i landavsatsen endast morän och vitåbildningar.1 Det torde alltså närmast vara Tapeshavet, som utbildat eller frampreparerat den för Hälsingborgstrakten så karakteristiska, brant uppstigande landavsatsen.

Hela området mellan landavsatsen och havet, varpå ju huvudparten av sta1 Genom de talrika borrningar, som för vattenverket gjorts vid ock söder om Rå, framgår emellertid, att en avsats i berggrunden på åtminstone 10 m:s böjd, vilken troligen utgör fortsättningen på branten vid ock norr om Hälsingborg, kär löper ett stycke utanför strandbranten, mellan denna ock den nuvarande kavsstranden, ekuru fullständigt dold av de lösa jordslagen. Medan berggrunden vid borrningar uppe på avsatsen ock strax nedanför denna nåtts på ett djup av några få meter under kavsytan, trälfas den på ett avstånd av 50 m. eller mer därifrån först på 15 m:s djup ock mera under kavsytan.

lut). >6.

Tapevgränven vid vy dväv tra delen av Skälderviken, utmärkt av erovionvhak; nedanför blockbav. Foto förf.

Fig. yj. Strandvall vid Domvéen. Foto T. AIärtenvvon uj2g.

Tapeshavet den, liksom Rå' fiskeläge är byggd, har alltså täckts av Tapeshavets salta vatten (se karta I i slutet av denna del). Bredden av denna fordom havbetäckta kust­ remsa, som inom staden uppgår till c:a % km., når vid Ramlösa 2 km. Mellan Ramlösa och Raus följer järnvägen tämligen noga Tapeshavets forna kust.

Tapeshavets transgressionsmaximum anses ha inträffat för omkring 6,000 år se­ dan under den del av stenåldern, som brukar benämnas Ertebölletid eller — efter de innehållsrika danska avskrädeshögarna— Kjökkenmöddingtid. Hälsingborgstrakten, liksom Sveriges sydliga och sydvästliga kusttrakter i övrigt, har denna tid fått sin första talrikare befolkning.

Detta framgår av de till tapes-litorina-

gränsen bundna boplatser från detta skede, som kanta Skånes (liksom Blekinges och Västsveriges) kuster. Boplatser av ifrågavarande slag, som förekomma an­ tingen något över eller vid själva tapesgränsen eller också något därunder, be­ roende på att landhöjningen redan under Ertebölletid börjat (i vissa fall emedan boplatsinventariet sekundärt sänkts), äro bl. a. funna på Ven, vid Rå, Sofiero, Höganäs och nedanför Kullen vid Kullens fyr och på de nämnda strandterras­ serna vid Ransvik.

En vik av Tapeshavet, som från Skälderviken sköt ned i

Gärslövsåns dalgång, är kantad av boplatser från Ertebölletid.

Också i Tapeshavet ha olika slag av sediment kommit till avsättning. Utom klappersten och strandgrus har det i Hälsingborgstrakten framförallt efterlämnat fin sand. Nästan hela området mellan Hälsingborg och Rå, järnvägen och havet betäckes av sådan sand, ofta uppdriven i dyner. Denna sand har emellertid icke blott avsatts på Tapeshavets här långgrunda strand under dettas största utbred­ ning utan också senare, när stranden under den följande landhöjningen successivt utflyttades. Materialet torde huvudsakligen av vågorna utsköljts ur landavsatsens vitålager och morän.

Delvis har det emellertid också medförts av bäckar och

åar (se kap. Dal och delta). I trakterna söder om Skälderviken och särskilt i •• Ängelholmstrakten intas stora vidder av samma slags ofruktbara postglaciala sand. — Lerig gyttja eller gyttjig lera, ofta med havsmollusker, från Tapeshavet förekommer ej sällan uppåt Skäldervikstrakten (såsom i Gärslövsåns och Vegeåns dalgångar). Sydligare förekomma likartade bildningar ibland under havssanden. I en ny grävd avloppsgrav i Höganäs, kilom eterlångt från nutida kust, iakt­ tog förf. (1921) sålunda under ett havssandlager en på skal (mest av hjärt- och blåmussla i stora exemplar) ytterst rik, mäktig lera från Tapeshavets tid.1 1 Litteratur: G. De Geer 1882, 1888, 1890; Erdmann 1881 a, b; Lindström 1880 a, b; G. Andersson 1902; Kjellmark 190^; Wdbling—Almgren—Kjellmark 1908; Liden 1920; Sundelin 1922; Nansen 1922; Ramsay 1924.

7 — 24465

49

Hältf ing borg.) traktens geologiska historia D en postarktiska (postglaciala) värmetiden Samtidigt med att Hälsingborgstraktens lägre delar, nämligen området nedan­ för landavsatsen, övertäcktes av Tapeshavets salta vatten, intogs det platåartade landskapet ovan avsatsen av ekblandskogar, vari utom eken lind, lönn, alm och ask samt hassel ingingo, medan alskog frodades på sumpigare ställen.

Under

transgressionsskedet når ekblandskogen sin största utbredning och torde åtmin­ stone på den bördigare jorden tämligen fullständigt ha utträngt fastlandstidens tallskogar, som emellertid höllo sig kvar på urbergsåsarna i norr och nordost.

Troligen har också tallskogen räddat sig ut på de ofruktbara sandfält, som under den på transgressionen följande höjningen uppkommo nedanför strandbranten (se nästa kap.).

Ekblandskogens tilltagande på tallskogens bekostnad har uppenbart samman­ hängt med klimatets allt gynnsammare beskaffenhet. Redan under fastlandstidens senare del torde det varit väl så milt som i nutiden, och under tapestiden blir det ännu mildare. Den postglaciala eller hellre postarktiska värmetiden, som börjat under fastlandsskedet (i finiglacial tid), har tydligen nått sin kulmen under tapes-litorinatransgressionen, under det varmfuktiga atlantiska klimat­ skedet, som då efterträdde fastlandstidens mindre maritima och varma boreala klimatperiod.1 Värmetidens sista skede, det subboreala, som inträffat under den på tapeslitorinatransgressionen följande landhöjningen, kännetecknas av avtagande fuk­ tighet och sannolikt också sjunkande temperatur. Den postglaciala värmetiden upphör på övergången mellan brons- och järnålder, då det subatlantiska kli­ matskedets i det nutida klimatet övergående kyligare och nederbördsrikare klimat inträder.

En del växter, som i nutiden äro helt eller i det närmaste försvunna ur vårt lands flora, voro under den postarktiska värmetiden allmänna. Mest anmärknings­ värd är sjönöten (Trapa natans), vars stora, torniga frukter synas ha tjänat stenåldersbefolkningen till föda. Dylika frukter äro bl. a. funna i Ringsjöns från värmetiden stammande gyttjelager. Allmännast förekom sjönöten, som är en kon­ tinental växt, under subboreal tid. (Som bekant har den levat kvar som en relikt från värmetiden intill våra dagar i sjön Immeln i nordöstra Skåne.) Dessutom 1 Frågan om tidpunkten för det gynnsammaste klimatet i postglacial tid kar varit mycket omstridd (se t. ex. G. Andersson 1910 ock Sernander 1910). Genom i synnerket L. v. Posts senaste pollenanalytiska arbeten (1920, 1924) torde emellertid frågan kunna anses slutgiltigt löst i ovan angiven riktning.

Fig. jS\ Foöéilt hjorthorn, funnet i ooeroandad nioéöc i Ramiooa.

Fig. gg. Farti av Överoandad moooe i Ramlöv a. Foto förf. igzi.

Fig. 60. Dyn i det planterade flyge ande området mellan Häh ing b o rg och Rå. Foto T. JKårteneeon 192g.

Fig. 61. Dynen vid Soanebäck från lande idan. Foto förf. 1923.

Framför dynen öynee Tapedbavetd grändvall (beväxt med buékarj.

Den podtarktidka värmetiden kunna nämnas natesärven (Najas marina) och agen (Cladium mariscus), som ej längre tillhöra Hälsingborgstraktens flora, men som anträffats fossila i värmetidslager i Aller um skärret norr om staden.

En både mer saltkrävande och mer värmeälskande havsfauna än den nuva­ rande, med bl. a. Tapes decussatus och ostron, som tjänat kjökkenmöddingfolket till föda, förekom då vid vår västkust. I den nyssnämnda skalrika tapesleran från Höganäs fanns en kiselalgflora, rik på »tapesformer» och karakteriserad som en Kattegattflora med oceana inslag.1 De stora landdäggdjuren ha levat kvar, och nya djurformer ha tillkommit.

Av särskilt intresse är den mot slutet av fastlandstiden invandrade kärrsköld­ paddan (fig. 53), som under det atlantiska skedet tydligen varit allmän i Skåne och förekommit ända upp i mellersta Östergötland. Något mer än ett 20-tal sköldpaddfynd äro gjorda i skånska kärr och mossar, därav ett par vid Hälsingborg, nämligen i det förutnämnda Allerumskärret. Här ha (1918) vid torvtäkt ett par fynd (sköldarna) av kärrsköldpaddan blivit gjorda, det ena tillsammans med en troligen av människohand kluven ekstock.3

N är sanden rör på sig Vi ha setDhur skog och mossar vid havets stigande under tapes-litorinatiden översvämmades, och hur rester därav ännu finnas på Öresunds botten. Men efter­ som ju havet steg åtskilligt över sina nuvarande bräddar, bör man kunna träffa spillror av landvegetationen före sänkningen också över havets nuvarande nivå under Tapes-Litorinahavets avlagringar. Detta har man också gjort under Järavallen i Sydskåne, och även vid Hälsingborg, nämligen vid Rya^ och Rudebäcks tegelbruk, söder om Rå, är torv, som sannolikt härrör från tiden före transgressionen, funnen under strandgrus. Vid Rudebäckslokalen, som nu ej längre är till­ gänglig för studium, skola grenar och rotfasta stubbar av ek hava förekommit (se fig. 62—63). Det är emellertid ej alldeles uteslutet, att torven å de sistnämnda lokalerna härrör från den på sänkningen följande höjningstiden. Den torde då bil­ dats i lagunmossar, varöver strandgruset vid stormar uppkastats.3 1 Enligt doktor A. Cleve-Euler, som godhetsfullt bestämt diatomaceerna i leran. — Vid grundgrävnmg för en byggnad i Hälsingborg kittades på 1850-talet, enligt uppgift c:a 9 m. ö. k., ben av en val, som professor Sven Nilsson konstaterade varit en späckkuggare (Erdmann 1881 a). Det förefaller tro­ ligast, att denna späckkuggare strandat kär vid tiden för tapeskavets största utsträckning. — 2 Litteratur: G. Andersson 1910; Sernander 1910; L. v. Post 1920, 192^; Kurck 1917, 1918; Sundelin 1920. — 3 Före­ komsten av ekstubbar harmonierar dock knappast med denna tydning (se Erdmann 1881a ock Andersson 1892).

Hälding bo rg dtraktend gcoLogidka kldtorla Mossar, kärr och. skogar kunna också översandas och dödas, därigenom att flygsand av vinden drives in över land. På så sätt ha rätt vidsträckta kärrmar­ ker NO om Vikens fiskeläge fullständigt översandats.1

Fig. 62. Profit over lag erfo Ljden vid Rude backs lertag. (Efter Erdmann.)

Den mörka randen = torv och gyttja; e klklet utan beteckning öve re t 1 branten

=

morän;

e = eand och grue ; m — lera.

Också mellan Hälsingborg och Rå har ett långsmalt (c:a 3 km. långt, intill V* km. brett) kärr mellan landsvägen och järnvägen på samma sätt till stor del översandats. Norr om spårvägslinjen mellan Ramlösa och havet går ett av sand obetäckt mindre parti i dagen samt norr om Rå ett något större. När mellan dessa båda kärrpartier sommaren 1921 en grav (för en avloppsledning) grävdes från

Fig. 6g. Detaljprofil av lagerfoljden vid Rude bäckd lertag.

(Efter Erdmann.)

1 — etrandgrue ; 2 — torv; j

=

gyttja med eötvatte/ieenäckor; g — torv med ekdtubbar;

g — lerig gyttja; 6 — varvig lera.

Ramlösa mot havet längs banan, blottades en skärning genom det här av meterdjup sand täckta kärret (fig. 59 och 6f). I bottnen av den likaledes meterdjupa torven, som var en starkt multnad, dyig starrtorv, underst med vass och fräken, hittades ett hjorthorn (fig. 58) med talrika repor, möjligen tydande på att det använts som 1 1923 företog förf. med biträde av ingenjör Hansen, Viken (som lämnat uppgifter om torvens före­ komst), bär ett par grävningar. I en grav, som upptogs c:a km. öster om havsstranden ocb ett par bundra meter öster om ingenjör Hansens fabrik, träffades ett balvannan decimeter mäktigt lager av svart bumusocb kolrik torv under J/2 m. flygsand. Under torven förekom 13 cm. sand, därefter sandig lera (fossilfri, troligen ishavslera). I torven (varifrån ingen pollenanalys kunnat erhållas på grund av dess destruerade beskaffenhet) funnos tämligen allmänt fragment av marina kiselalger. — Vid den andra grävningen, som gjordes ett par bundra meter närmare havet, anträffades två torvlager, ett decimetertjockt på m:s djup i sanden ocb under ytterligare 1 m. sand ett nytt torvlager, vars mäktigbet på grund av rikligt framströmmande vatten ej kunde utrönas.

Ftygoand och dyner något slags redskap.1 — Kärrets underlag utgjordes av klapper, grus och sand — en tydlig havsstrandavlagring — medan den täckande sanden var lin, av flygsandskaraktär. Markytans höjd över havet längs den meddelade skärningen avtog successivt från 7 till 6 m.2, medan torvens djupaste delar befunno sig c:a 4,7 m. ö. h. — En serie pollenanalyser, sammanställda i ett diagram (lig. 65), genom tor­ ven ungefär vid platsen för hjorthornsfyndet, ge kompletterande upplysningar om kärrets öden och sandflyktens ålder samt om Hälsingborgs traktens vegetation under det på tapessänkningen följande höjningsskedet.

Kärrets historia må här i korthet tecknas. Först när i det närmaste hälften av den efter den postglaciala landsänkningen försiggångna höjningen fullbordats, drog havet sig undan från den sedan av kärret inkräktade marken. I en llack ö.

Sand. (ibi med myllränder.).

D-o med grus o. klappersten.

Dyig Darrtorv. (un dersl m.vass oFräktn)

a

Darned /stubbar.

Platsen För hjorthomsfyndet.

Fig. 6g. Profil over det é andtäckta kärret old Ramlo éa. sänka innanför en strandvall uppkom då en lagun, vari starr och fräken vuxit.

Snart försvann emellertid lagunen och ersattes av ett starrkärr, troligen i sam­ band med havets fortgående sjunkande.

Det repade hjorthornet, som hittades i kärrets bottenlager, torde alltså för­ skriva sig från tiden närmast efter områdets stigande ur havet, d. v. s. från en tidpunkt, då ungefär 50 % av landhöjningen efter den postglaciala sänkningens maximum fullbordats.

Då rådde ännu, enligt vad boplatsfynd i andra delar av

Skåne givit vid handen, stenåldern. Hjorthornet kan sålunda ha använts av sten­ åldersmänniskor.

Av pollendiagrammet kan man utläsa, att ekblandskogen varit förhärskande 1 Hornets hade hittats av en arhetare c:a 1^ dagar före förf:s undersökning, och fyndplatsen utpe­ kades av upphittaren.

Att hornet såsom uppgavs funnits allra underst i torven, har bestyrkts genom jäm­

förelse av de pollenanalyser förf. gjort å torvrester från hornets inre och pollenanalyserna från olika nivåer 1 torvmossen. — 2 Avvägnmgssiffrorna, som hänföra sig till havets medelnivå, ha erhållits å stadsingenjörskontoret.

53

Häldingborcjd traktend g eo Log id ka hidtoria i omgivningen under kärrets äldsta skeden. Dess andel i pollenregnet från den om­ givande traktens skogar uppgick då till 50 å 70 %.

I mitten av torvskiktet börja bokpollen visa sig för att uppåt bastigt tilltaga i frekvens ocb alltmer närma sig ekblandskogens samtidigt avtagande procenttal.

Närmast under den överlagrande sanden äro bägge pollenslagen representerade med vartdera 30 å 4° % av de skogbildande trädens pollen. — Man vet, att bokens allmänna uppträdande i Sydsverige inträffat ungefär på övergången mellan brons-

Fig. 6g. Pollendiagram frän det öoeréandade kärret vid Ramlooa.

(Pollen av baddel, 0.1, dälg i procent av övriga träddlagd pollendumma, men ej inräknade i dennaä

ocb järnålder i samband med den då inträdande klimatförsämringen. — Kärret torde alltså bär ba fortlevat åtminstone ett stycke in i järnåldern. Flygsandsdriften, som tillintetgjort det, är följaktligen av rel. ungt datum, ocb det förefaller rätt sannolikt, att den sammanhängt med av människor företagen skogsskövling.

Det är anmärkningsvärt, att även tallpollen förekommer tämligen allmänt (omkr. 30 %) genom bela torvlagret. Det tyder på, att tallskog också efter tapessänkningen ocb in i järnåldern eller längre vuxit på sandbeden mellan Hälsing­ borg ocb Rå1 (den lågvuxna tallskog, som nu förekommer inom området, är som 1 Man Kar anledning’ anta, att tallen också på Själland, där den nu ej längre finnes vild, kvarlevat in i Kistorisk tid (j£r. Jessen 1920).

54

Fig. 66. Dynen fig. 61 vid Svaneb'dck, från havööidan. Foto T. Jftårtenééon 1925.

Fig. 6j. Strandvall döder om Rå, uppkastad vid h Öd tö tormarna 1921. Fotoforf. 1923.

I bakgrunden äldre vallar, faror med vavérugojar öamt landavöatoen.

Fig. 68. Strandgnid med havdmolludker (bi a. Litorina litorea) från Tapedhavetd tid vid Kildedborg, 6,5 m. över havet. Foto förf. 1929. a

—

nedraoad morän; b

=

otrandgruo; c — orubbad morän.

FLygoand och dyner bekant planterad). Man skulle ju visserligen kunna tänka sig, att det i torven in­ bäddade tallpollenet, som tack vare sina luftsäckar kan föras lång väg med vin­ den, bärstammar från tallskogar på Söderåsen, men knappast kan en sådan lång­ flykt ha gett upphov till ett så rikligt uppträdande av tallpollen (både procentuellt i förhållande till övriga trädslag och absolut).

Den flygsand, som blivit ödesdiger för stora delar av kärret, är utlöpare av det (redan av Linné i Skånska resan anmärkta) flygsandsområde, som bildar ett sammanhängande fält mellan Hälsingborg och Rå, järnvägen och havet, och varöver staden alltmer utbreder sig. Här finnas talrika små, ehuru karakteristiska dyner, som nu nödtorftigt bundits av den vindpiskade tallskog, som planterats på området (fig. 60).

Dynernas finsandiga material härrör dels från äldre strandsand, dels från av havsvågorna alltjämt uppkastad sand, som särskilt vid lågt vattenstånd kan omhändertas av vinden.

Sanden föres framåt längs marken, tills den hejdas av

en sten, en tall- eller videbuske eller av vissa örter och gräs, isynnerhet sandrör (Ammophila arenaria) och strandråg (Elymus arenarius), och hopar sig till en driva med svag sluttning på vindsidan och brant lutning på läsidan. Genom att vinden för över material från vindsidan till läsidan »vandrar» dynen. Det är genom sådana vandrande dyner, som de ovannämnda kärren blivit översandade, varom ännu skönjbara dynkullar bära vittne. Vid storm kan ju också uppvirvlad sand mer likformigt ha bretts ut över området. Dynernas s. a. s. motsats äro de inom Hälsingborgsfältet vanliga deflationsrännorna och -ytorna, där klapperste­ narna gå i dagen och synas anrikade genom sandens bortblåsning.1 En ståtligare dyn, än man finner på flygsandsfältet söder om Hälsingborg, kan man få se norr om staden vid Vikens fiskeläge. Vid Svanebäck norr om sam­ hället framlöper här något hundratal meter från kusten och parallellt med denna en väldig dynbildning, ungefär en km. lång och 7 å 8 m. hög (fig. 61 och 66). Denna dyn skall ha upptornats över gammal strandskog med ek, vars förkrympta ättlingar ännu föra en tynande tillvaro på dynens krön. Dock torde också ett flera gånger påbyggt stängsel mellan Svanebäcksgårdens ut- och inägor ha bidragit till att här hejda flygsanden och komma dynen att växa i höjden. F. n. synes den vara »död», d. v. s. varken tillväxa eller röra på sig.2 Att flygsand dock här förts betydligt längre in över land, visa nyssnämnda översandade torvavlagringar, som före­ komma på åtminstone % km:s avstånd från kusten.

1 Se A. Nilsson 1905. — 2 En utförligare skildring av denna d^n ger Sjöbeck 1923.

55

Häldingborgdtraktend geologidka hidtoria Ett ganska vidsträckt flygsandsfält finnes vidare vid Saxtorp söder om Lands­ krona, och ett ännu praktfullare dynlandskap kan man studera vid Skäldervikens strand (i trakten av Ängelholms havsbad), där den ena hushöga dynen tornar upp bakom den andra. Här har man lyckats hejda sanddriften genom att plantera bergtall (Pinus montan a) på dynerna.1

D en senaste lan dh öjningens spår Efter sänkningen i Tapes-havet torde landet vid Hälsingborg ha varit i tämligen oavbruten stigning intill våra dagar. Ännu höjer det sig här, enligt vad man anser sig ha funnit, någon millimeter pr år. Strandbildningar från de succes­ sivt lägre havsnivåerna, särskilt strandvallar och strandgrus, betäcka området mellan Tapeshavets högsta gräns och det nutida havets kust. Klapp erstens vallar på olika nivåer ser man exempelvis här och var framskymta bland dynerna på flygsandsfältet söder om staden. Troligen från tiden närmast efter Tapeshavets maximiutbredning härrörande strandgrus med havssnäckor (bl. a. Litorina litorea), vilande på morän och täckt av nedrasad morän, iakttog förf. (1923) i när­ heten av Hildesborg

6,5

m. ö. h. (fig. 68).

På vissa nivåer äro strandmärkena mer framträdande och ihållande än på andra. En äldre sådan mer markerad strandhorisont från den postglaciala höj­ ningens äldre skeden framträder norr om Kulla Gunnarstorp i form av en vacker klapperstensvall, vars krön når 6 ä 7 m. ö. h. Vägen genom Domstens fiskeläge följer denna (fig. 57). Strax norr om Sofiero syns nedanför strandavsatsen dels ett par ränder med flygsandsdyner, nående resp. 7 å 8 och 3 å 6 m. ö. h., dels en strand­ vall av grus och sand med krönet c:a 6 m. ö. h., troligen motsvarande vallen vid Domsten. Vid foten av denna strandvall förekommer slutligen ett strandhak på 4—4,5 m:s höjd. — Också söder om Hälsingborg ned mot Landskrona kan man spåra liknande mer markanta strandlinjer. Särskilt mellan Borstahusens fiskläge och Landskrona framträder en särdeles präktig, ihållande strandvall, vars krön O

når 4 ä 5 m. ö. h. — Åtskilliga fynd från stenåldern, tydande på boplatser, äro gjorda i denna vall.2 Att strandbildningarna framträda mer på vissa nivåer än på andra kan bero på, att landhöjningen för en tid stannat av eller försiggått mycket långsamt, möj­ ligen också på att den övergående förbytts i en mindre sänkning. Men förklaringen 1 Litteratur: Linné 1751; Nilsson 1905; Sjöbeck 1923; I. Högbom 1923; G. Andersson 1892; Erd­ mann 1881 a, b; Lindström 1880 a, b. — 2 Bl. a. av trädgårdsmästare Lennvall, Landskrona.

56

Fig. 6(j. Parti av Gdoeb'dckoda-len. Foto T. Alårtenoöon 192 g.

Fig. 70. Koiötoftaåno dal mellan V’allåkra och Bälteberga. Foto G. Ekotrand 192g.

I bottnen av den äldre dalen oyneé t. b. den oerpentinioerande ån.

y.,/. v Pii-ruJ.

faV

o!

'f

ßlflm/iiyi WiI/L/cn

"snT’

Serif

Jtl

TTy 'u j

Fig. 7i. Hilleohögodalen och en del ao Hildeo borg.ii)a len (längot ned å bilden).

Efter en karta från år 176g 1 fortlfikationearkivet.

Fig. 72. Flitted hög ddalen, dedd från Ödter. Foto T. JKårtenddon igzfI bakgrunden ön Ven.

Den denadte Landhöj ning end dpår kan även vara att söka i inträffade häftiga stormar. Att en sådan strandvall, som den vi sett exempelvis vid Domsten, verkligen kan uppkastas vid en enda storm, framgår av, att en alldeles likartad flera meter bred strandvall av grus och klapper uppkastades på en lång sträcka söder om Rå vid de våldsamma höststormarna 1921.

Krönet av denna vall når ända till 1 m. över havets medelvattenstånd (fig. 67), varav man kan draga den slutsatsen, att även de omtalade äldre strandvallarna sannolikt nå något högre än medelnivån hos det samtida havet, vid vars kust de bildats.1

Dal och delta I detta kapitel skola behandlas ett par av Hälsingborgstraktens egendomli­ gaste och intressantaste geologiska bildningar, som äro resultat av motsatta geo­ logiska processer, nämligen av erosion och ackumulation. De ha likväl ett nära kausalsammanhang med varandra och ha dessutom det gemensamt, att deras bild­ ning ännu ej avslutats.2 Vid Hälsingborg samt längs kusten närmast norr och söder därom finnas ett antal säregna, i landborgen inskurna, korta ravindalar, gående tämligen vinkelrätt mot landborgsbranten och havsstranden. Somliga äro helt obetydliga små »häng­ dalar», som sluta högt upp i branten, medan andra äro djupare nedskurna. Till de sist­ nämnda höra dalarna i Sofieros park (fig. 73) och i Pålsjö skog (fig. 74), Hälsovägens dalgång, Gåsebäckens dal (fig. 69) och Ramlösadalen (se karta II—IV i slutet av denna del). De oansenliga vattendrag, som nu framrinna på dessa dalars botten, förefalla alltför beskedliga för att ha kunnat åstadkomma ett sådant resultat. — Visserligen kunna åtskilliga i naturen mer omärkligt verksamma processer och icke minst de rinnande vattnens erosion åstadkomma stora ting. Men då krävas långa tiderymder. Och dessa bäckar ha blott haft den geologiskt korta tiden av något mer än 10,000 år till sitt förfogande. Härmed är icke sagt, att de vattendrag, som nu framrinna i dalarna, icke skulle medverkat vid deras bildning.

Det torde

tvärtom vara ovedersägligt, att dalarna alltjämt i någon mån fördjupas, vidgas och förlängas bakåt genom dessa vattendrags erosion särskilt vid vårflödena.

Men det synes också uppenbart, att andra dalbildande krafter varit med i spelet.

Dalarna i fråga kunna knappast vara av pre- eller interglacial ålder. De borde i så fall ha varit utfyllda av moränavlagringar, som genom de små vatten1 Litteratur: Erdmann 1881 a, b; Lindström 1880 a, b; Witting 1918. — 1 Delvis på grund av bristande detaljundersökningar nödgas förf. i detta kap. i rätt stor utsträckning röra sig med bypoteser, vilkas Lållbarbet kommande undersökningar må pröva.

8 — 24465.

57

HäLding bo rg dtraktend g colog id ka hid tor ia dragens verksamhet blott delvis kunnat bortföras. Men rät-liasformationens berg­ arter och leror gå, som vi sett, överallt i dagen i dalarnas sidor, obetäckta av morän, medan bottnarna intas av svämleror av ungt datum. Men hur ha de då bildats?

Det är sannolikt, att landisen, när den strök fram över Hälsingborgstrakten — och då närmast äldre från nordost kommande isströmmar — lösbrutit och fört med sig material från landborgsbranten. Där denna på grund av talrika sprickor

I ERO

Skala 1:10000 100

Fig. 75. Sofierodalen. och förskjutningar eller av annan anledning varit särskilt litet motståndskraftig, bör detta bortförande av material lättare ha gått för sig.‘ På så sätt kan dal­ bildningen ha förberetts.

Det är vidare troligt, att vattenrika isälvar under landisens avsmältning här letat sig väg över den ur havet stigande landborgen, där de bildat små vattenfall, som eroderat sig bakåt i den mycket lösa bergarten — alltså en motsvarighet i liten skala till Niagaras årliga tillbakaskridande av mer än en meter. Den sjö, som i senglacial tid intagit Husensjösänkan (som senare avvattnats genom Hälsodalen), kan ha varit en samlingsbassäng för smältvatten, som härifrån runnit ut i havet såväl genom Gåsebäcksdalen som Hälsans dalgång. Gåsebäcksdalen, som har karaktären av genombrottsdal, kan emellertid också ha uppstått därigenom,

D al och delta att den innanför liggande dalsänkan, troligen då i senglacial tid, intagits av en (isdämd?) sjö, som tappats genom att utloppet nedskurit Gåsebäckens dal.

Av allt att döma är det emellertid också en annan verkande kraft, som baft ett ord med i laget vid utmejslandet av dessa dalar. Ocb denna kraft är lan­ dets gamla arvfiende bavet.

Detta, som vid isavsmältningen nått upp över landborgen, kom under land­ böjningen i senglacial tid att förflyttas först till landborgsbranten ocb sedan suc-

Skala 1:10000 Fig. jg. Påbjödalen. cessivt till allt lägre nivå. Det då mer än nu öppna ocb vida bavets vågsvall ocb bränningar ba brutit sig mot landborgens bräckliga klippor. Ocb i de av sprickor, förskjutningar ocb förvittring mest försvagade partierna bar bavserosionen (abrasionen) verkat som kraftigast, varigenom dalar uppkommit eller förstorats. Ibland bar bavet under landböjningen kommit på efterkälken ocb snart måst lämna en på­ börjad dalbildning. På så sätt kunna sådana små bängdalar, som finnas uppe i branterna, ba bildats. Detsamma gäller måbända vissa av de sidodalar, som utgå från t. ex. Ramlösadalen ocb dalen i Pålsjö skog. Dessa sluta nu ett stycke över huvuddalens botten, och åtminstone flera av dem föra intet vatten.1 I andra fall 1 Djdika dalar kunna emellertid också ka uteroderats av vattendrag, som sedan sökt sig andra vägar.

Möjligen kan denna förklaring komma till användning vid tolkningen av norra grenen av Sofierodalen (se

%• 73>-

59

Hätd ing borg d traktend geo tog id ka hidtoria har havet i sitt arbete (som i första hand är ett bortskaffnings- eller renhåll* ningsarbete) kunnat hålla jämna steg med landets stigning och alltmer fördjupat dalens botten.

Så kunna de ovannämnda djupare dalarna delvis ha tillkom­

mit. Bottnen i dessa når i de yttre delarna lägre än Tapeshavets nivå. Det är därför troligt, att havet här även under detta skede fortsatt sin eroderande verk­ samhet. Att havet verkligen på rel. kort tid i förening med vittringen kan åstad­ komma sådana resultat som utformandet av de ifrågavarande dalarna, visa de i sen tid tillkomna grottbildningarna i Kullens åtskilligt hårdare urbergsbergarter (se följ. kap.).

Ett par andra egendomliga dalar förekomma längre söderut vid kusten, näm­ ligen en dal vid Hildesborg och den nordligare Hilleshögsdalen. Även dessa skära tämligen vinkelrätt in i landavsatsen, som här, som vi sett, utgöres av moräntäckta vitålager.

Den största och intressantaste är Hilleshögsdalen (fig. 71—72), som

vore väl värd ett närmare studium. Dalen, som från kusten når ett par kilometer mot öster till Glumslövstrakten, är i sin innersta del c:a % km. bred, medan den vid nipbranten mot havet endast når en bredd av c:a 100 m. Från sidorna utgrena små, blint slutande sidodalar. Huvuddalens botten befinner sig i de västliga delarna (intill ett par hundra meter från stranden) 8—10 m. ö. h. samt intas av strandgrus, strandsand och något mylla. En oansenlig bäck, som har sin upprinnelse i dalen, framrinner på dess botten, medan bidalarna alldeles sakna något synligt vattenflöde.

Dalen företer stor likhet med en del nipdalar i mellersta och norra Sverige, så­ som Sätersdalen och ett dalsystem vid Dalälven mellan Gustavs och trakten N om Säter1, om än Hilleshögsdalen är mindre förgrenad än dessa. Med all sannolikhet har också Hilleshögsdalen uppstått på liknande sätt som dessa dalar, nämligen icke på vanligt sätt genom rinnande vattens yterosion utan genom jordflytning.

Denna har i de nämnda nordsvenska nipdalarna uppkommit genom att därvarande mjäla, som har stor likhet med vitålagrens finsandiga sediment, uppsugit och genomdränkts antingen av regn och smältvatten eller underifrån av Dalälvens vat­ ten. Vid Hilleshögsdalens uppkomst åter torde det i första hand vara havsvatt­ net i senglacial tid och möjligen i någon mån också under sänkningen i Tapeshavet, som impregnerat vitåsanden i strandbältet, så att den flutit ut, varvid överliggande lager — vitåsand, vitålera och morän — nedstörtat. Dock torde även dagvatten och källvatten ha bidragit till jordflytningen och därigenom till dalens, närmast kanske bidalarnas uppkomst.

Hälsingborgstraktens mest betydande vattendrag är Rå-ån eller Kvistoftaån, 1

60

Se Sten De Geer 191^.

D al och delta som utmynnar i havet vid Rå. Den följer en mycket markerad dalgång, som, efter vad förut nämnts, sannolikt i huvudsak utskulpterats av ett issjöavlopp. Nederodering sker dock alltjämt genom Kvistoftaån.

Denna hör emellertid till de

»mogna» flodlopp, vilkas erosion mindre inriktar sig på att fördjupa flodbädden än på att förlänga den genom serpentinbildning. Serpentiner eller meandrar före­ komma efter åns hela längd, vackrast dock mellan Vallåkra och Bälteberga, var­ ifrån här meddelade kartskiss och fotografi härröra (fig. 70 och 75).

Beträffande det ganska invecklade förloppet vid serpentinernas uppkomst må blott några antydningar göras.1 Meanderbildningen, som tilltar ju mindre lut­ ning åbädden äger, börjar med att strömmen på grund av en sandbank, en ned-

1000

Fig. 7 g. Kvid toftadalen o dier om Kallåkra. fallen gren, ihållande vind o. s. v. förflyttas åt ena eller andra sidan. Den av strömmen träffade stranden angripes starkare än den andra och en (mot strömmen konkav) båge utformas. Strömmen kastas emellertid över till motsatta stranden, där en ny båge något längre ned bildas o. s. v. Meanderbågarna bli allt större, varigenom närgränsande bågar mer och mer närma sig varandra. När så hög­ vatten inträffar, genombrytes lätt den skiljande »halsen», varigenom åloppet för en tid — tills nya meandrar uppstått — förkortas. Den därvid övergivna bågformiga åsträckan bildar en s. k. korvsjö, som alltmer grundas igen. Exempel på alla utvecklingsstadierna i denna cykel — även korvsjöarna — finna vi i Kvistoftaåns dalgång.

Att meandrarna äro vackrast utvecklade mellan Bälteberga och Vallåkra beror förmodligen därpå, att de sedimentmassor, som Bältebergaån från de lösa keuperbildningarna fört med sig ut i huvuddalen, ytterligare utfyllt och jämnat dalbottnen samt ökat tendensen till meanderbildning.2 1 Detaljerad redogörelse för meanderbildningen ges Kos Sten De Geer 1911. — 2 Annu ett annat slag av dalbildning möter i de kända Klövakallar ocb Skäralid å Söderåsen. Dessa äro nämligen väldiga sprick­ dalar i urberget. Aven Odensjön, som förr antogs vara en slocknad vulkans krater, intar en förkastningsspricka i Söderåsen.

6l

Hälding borgdtraktend geolog Id ka hidtoria Vid Kvistofta- eller Rå-åns utlopp i havet vid Rå träffa vi egendomligt ut­ bildade spår av vattendragets ackumulerande (avlagrande) verksamhet.

San­

den på den av Tapeshavet en gång täckta låga kustzonen nedanför landavsatsen söder om Hälsingborg torde visserligen väsentligen härröra från strandbrantens vitåbildningar och morän, som havsvågorna i postglacial tid angripit och omlagrat.

Men en del därav, närmast vid och söder om Rå, stammar också uppenbart från de slammängder, som Rå-ån under tidernas lopp fört med sig och som kommit till avsättning vid åns mynning i havet. Detta Rå-åns deltaland har emellertid på grund av landhöjningen samt havsströmmars och vågors inverkan kommit att få en mycket säregen utbildning.

Medan kustzonen norr om Rå har karaktären av ett dynlandskap, vari en / / /

Hiydska/a hH-oo

Fig. j6. Profit Över vallar och oänkor mellan landavo a to en och havet otrax odder om Rå.

och annan gammal strandvall framskymtar, präglas strandremsan söder därom ned mot Rya' tegelbruk av ett system av långsträckta fåror, fyllda av torv eller vassruggar, växlande med vallar av strandsand eller strandgrus. Såväl fåror som vallar löpa parallellt med kusten. (Se karta V i slutet av denna del.)

Såsom höj dkurvorna visa, höja sig såväl sänkornas bottennivåer som vallar­ nas ryggar i allmänhet successivt från havet mot den ett tiotal meter höga bran­ ten, vars fot, 8—8,5 m. ö. h., markerar tapesgränsen (fig. 76). Den ena efter den andra av dessa sänkor ha tydligen utgjort Rå-åns bädd eller därtill mer eller mindre öppet anslutna lagunartade avsöndringar. Från de senaste seklen lämna oss en del kartor vittnesbörd, vilka bestyrka detta. Så t. ex. rann ån åtminstone från början av 1700-talet och fram till 1880-talet ut något sydligare ännu, vid »slipens» sydligaste hörn, medan en lagun tidvis sträckte sig i dess fortsättning ytterligare c:a 400 m. söderut.

Av denna lagun äro av allt att döma de åkartan synliga två

små isolerade sänkorna närmast stranden ringa återstoder. Icke ens dessa finnas

Pågående förskjutningar mellan has och land kvar längre: de fylldes helt och hållet av strandgrus under höst- och vinterstor­ marna 1921 —1922. På 1880-talet genomgrävdes landtungan och utbyggandet av Rå’ moderna hamn började. Av åns gamla bädd är »slipens» vattenränna tyd­ ligen en rest.

Rå-ån har under landets fortgående höjning ur Tapes-Litorinahavet avlän­ kats av kustströmmar och sina egna sedimentmassor än hit och än dit men i stort sett söderut. Mellan den åt söder avlänkade ån och havet har en skiljande strand­ vall uppkastats, till vilken deltasedimenten delvis givit materialet. I den mån lan­ det höjde sig, måste ån förflytta sin mynning utåt och stand vallen genombrytas.

Arbetet på en ny skiljande vall vidtog omedelbart, och så genombröts även denna vid en ny förflyttning av åmynningen. Detta upprepades flera gånger. Alltemel­ lanåt hände det, att havsvågorna under stormiga dagar bröto igenom en vall och fyllde rännan bakom eller kastade upp en ny vall och för en tid skapade en lagun.

Så har kampen mellan hav och land fortgått tills nu och utdanat det intressanta delta- och strandvallsområdet söder om Rå-åns mynning. Det vore skada, om det skulle utplånas av kulturen. Kanske kunde åtminstone någon del därav be­ varas som naturminnesmärke?1

Pågående förskjutningar mellan hav och land Den urgamla striden mellan hav och land vid Hälsingborg är ingalunda slut.

Vi ha sett hur landet alltjämt söker dra sig undan havsvågornas angrepp genom en ännu pågående ringa landhöjning, och att det söker vidga sitt område genom utbyggandet av deltalandet vid Rå. En mindre lokal utökning har landet också undergått vid Kopparverket, i det strandsand anhopats och något utflyttat stran­ den i lä för hamnanläggningen.

Men ibland tar havet i vrede igen, vad det förlorat, och mer till. Det kan vid storm stiga halvannan, ja ett par meter över sina bräddar.2 Där stranden är låg och långsamt sluttande, såsom söder om Rå, kunna vågorna då rulla långt in över land. Men här pläga de ej göra stor skada, om de än skölja med sig en del finare material.

Farligare är det vid sådana tillfällen för landet, där stranden är

1 Beträffande tolkningen av Rådeltat står förf. i tacksamhetsskuld till såväl professor H. Nelson som amanuens G. Ekstrand för värdefulla synpunkter. Rådeltat kar nyligen i korthet behandlats av Nelson (1 923).

Litteratur: Erdmann 1881 a; Sten De Geer 1911, 1914* — 2 Skillnaden mellan ebb och flod är däremot vid Hälsingborg ringa, ej uppgående till mer än högst några decimeter.

Hälsingborgstraktens geologiska historia brant ocb består av lösa jordarter samt bar ett utsatt läge, såsom vid Hildesborg ocb på vissa delar av Ven. Där kan marken undermineras och stora partier där­ av nedstörta ocb omhändertas av vågorna. Det finaste materialet föra de ut på djupare vatten, medan det grövre sorteras till strandgrus ocb strandsand, som av vågsvallet kanske förs vidare längs kusten för att komma till ro på något mer skyddat ställe. — Det är icke små munsbitar av landet i Hälsingborgstrakten, som bavet på detta sätt även i historisk tid slukat. Det kan man se både vid Rå samt mellan Örenäs ocb Nytorp norr om Hildesborg. I försvarssyfte uppkastade jordvallar, som åtminstone delvis bärröra från början av 1700-talet, äro nämli­ gen bär till stor del raserade genom landets nedstörtande ocb tvärt avbrutna vid avsatsen.

Liknande förhållanden möta oss i ännu större skala på Ven, där ras ofta före­ kommit, särskilt på öns södra ocb sydvästra sida fram mot Kyrkbacken, i860 skall bär ett 30 m. brett ocb 60 m. långt stycke land ba sjunkit i bavet. Genom vågbrytare och förstärkningsanläggningar bar man sökt stäcka vågornas undermineringsarbete. Fullständigt bar det dock icke lyckats, vilket framgår av, vad tidningarna haft att förmäla om de härjningar, den våldsamma stormen d. 9 ocb 10 okt. 1923 åstadkommit. Havet säges därunder ba skurit sig så in på öns sydväst­ sida, att bus måst utrymmas, emedan man fruktade deras nedstörtande.

På ett mer försiktigt men knappast mindre elfektivt sätt arbetar bavet på landets förstöring vid Kullens liksom vid Hallandsås' klippkuster. Det förekom­ mer bär samarbete mellan bavet ocb förvittringen. På grund av insolation (sol­ bestrålning) ocb frostsprängning öppnas fina sprickor i berget. När vattnet i sprickorna fryser, sprängas de ut, ocb berget sönderfaller i en mängd mångkantiga stycken. När det, som bär är fallet, redan förut är starkt söndersprucket i sam­ band med uppkomsten av de förkastningar, som begränsa Kullens ocb Hallandsås' borstbildningar, underlättas ocb påskyndas förstörelsen. De genom förvittringen bildade polyedriska bergstyckena tas om hand av vågor ocb bränningar, som slå ocb rulla dem mot berget ocb mot varandra, varigenom de alltmer förlora sin kantig­ bet ocb avrundas till klapper. Fig. 77 från Skäldervikens strand visar processen i full gång. — Ett bevis på att förvittring ocb bav i förening under en geologiskt belt kort tid på detta sätt medhunnit ett betydande arbete, utgöra de kända grot­ torna på Kullen (Jungfrugrottan o. a.) samt Hovs hallar, det klippiga strandom­ rådet vid Hallandsåsens fot NV om Båstad, där även grottor finnas. Förstörelse­ processen bar tillgått så, att förvittringen i förening med havsvågornas renhållningsarbete verkat effektivare på vissa partier av berget, som av ena eller andra

Fig. 77. Där rittring och har förvandla gnejoklipporna tili klapperoten. Foto förf. 192g.

Fig. 78. Lahebiag rottan oid Kulten. Foto P. Lundh.

Fig. jg. »Porten» vid Kullen. Foto P. Lundh

A t er b Lick anledningen varit mindre motståndskraftiga än omgivningen.1 Eftersom samtliga grottbildningar äro belägna inom Tapeshavets område, måste de Kava tillkommit vid tiden för den postglaciala transgressionens maximum eller senare. Medan somliga — såsom den genombrutna Arons eller Arilds port vid Hovs kallar samt de med kulturlager försedda Lakebiagrottan (fig. 78) ock Fredrik VII:s grotta vid Kullaberg — utbildats i närketen av tapesgränsen, nå andra — såsom den ståtliga klipptunneln Porten (fig. 79) vid Kullen — t. o. m. under kavets nivå.

Sedan länge kar också människan blandat sig i leken ock spelat en icke ringa • •

roll som geologisk faktor. An kar kon understött landet i dess kamp mot kavet genom hamnbyggen ock förstärkningsarbeten. Än kar kon gynnat flygsandsdriften genom att bränna eller uthugga strandskogen, än åter hejdat den genom att plan­ tera skog ock strandråg på dynerna. Hon kar sprängt ned dalar i landborgen, grävt stora kål i jorden ock stoppat till andra. Hon kar uthuggit kela system av gångar ock rum i jordens innandömen ock byggt små berg av varp ock slagg — annat att förtiga.2

En återblick Vi ka nu följt Hälsingborgstraktens öden från urtid till nutid. Det kar varit en växlingsrik historia ock en historia, som inte började i går. Men i alla föränd­ ringarna årmillionerna igenom ka vi dock kunnat skönja som ett ledmotiv, en röd tråd. Det är den strid mellan kav ock land, som här pågått alltifrån den glödande magmans ock kavets första fräsande brottning ock till den nu pågående, mindre våldsamma men sega kampen.

Källorna till vår kunskap ka flödat än sparsamt, än mer rikligt. I den äldre historien framstår särskilt ett skede, om vilket de yppat förvånande mycket, kelst man betänker, att skriften är milliontals år gammal. Det är den skånska sten­ koistiden, då Hälsingborgs trakt ens berggrund bildades. Rät-liaskavets vågsvall står ännu ristat i klipporna vid Hälsingborg, ock avtrycken av dess djur finnas ännu kvar i stenen. Men jorden har också — för att använda Linnés uttryck — viskat för oss om kur landet då tedde sig ock om utseendet av de skogar, som 1 Sådana svaghetszoner utgöra diabasgångarna.

Jungfrugrottan är sålunda en utvittrad diabasgång.

Silvergrottan åter är en borteroderad pegmatitgång. Men även i gnejsen förekommer grottbildning i delar, som äro mer genomsatta av sprickor och därför lättare angripbara än det omgivande berget. — 2 Littera­ tur: Ahlmann 1916; Munthe 1920 b; Erdmann 1881 a.

■9 — 24465

Hälsing bo rgdtraktend g coLogidka hidtoria då, för årmillioner sedan, susade vid Hälsingborg, när havsvinden strök fram genom dem.

• •

Annu mer har dock »jordens viskning» förrått för oss om Hälsingborgstraktens öden under den senaste jordperioden, kvartärtiden. Behandlingen av traktens historia under denna epok har i denna framställning fått sig tillmätt ett större ut­ rymme än alla de föregående tidsepokerna tillsammans — trots att den sannolikt är den kortaste av dem alla, endast omfattande några fattiga hundratusenden av år. Denna partiskhet är emellertid försvarlig icke blott med hänsyn till de från denna tid härrörande urkundernas större rikedom och bättre be varings tillstånd, utan också emedan Hälsingborgstrakten denna tid undergår i hög grad genom­ gripande öden, som resultera i dess slutliga, nu föreliggande utgestaltning. Ett ytterligare intresse får detta skede för oss därför, att det är under detta, som människan, tar Hälsingborgstrakten i besittning.

66

Hälsingborgstraktens geologiska historia

LITTERATURFÖRTECKNING 1916. Ahlmann, H. Abrasion på NV Skånes urbergsborstar. Ymer 1916.

1908. Almgren, O. Se Wibling.

1892. Andersson, G. Växtpaleontologiska undersökningar av svenska torvmossar 1 o. 2.

Bib. till K.

Vet. Akad. Handl. Bd 18.

1896.-------- Svenska växtvärldens bistoria 2ta uppl. Stockholm.

1902.-------- En stenåldersboplats på Ven. Ymer 1902.

1910.-------- Swedish climate in the Late-Quarternary period. — Die Veränderung des Klimas seit dem Max. der letzten Eiszeit. Stockholm.

1917. Ante vs, E. Postglacial marine shell-beds in Bohuslän. Geol. Fören. Förh. (G. F. F.) Bd 39.

1921.-------- Senkvartära nivåförändringar i Norden. G. F. F. Bd 43.

1922.-------- On the lateglacial and postglacial History ot the Baltic. — The geographical Review, Newyork. Vol. XII. 1906. Bob eck, O. Om ishavs- och issjöbildningar i Skåne. G. F. F. Bd 28.

1897. Bäckström, H. Västan åfältet, Sveriges Geol. Undersökning (S. G. U.). Ser. C 168.

1923. Cleve-Euler, A.

Försök till analys av Nordens senkvartära nivåförändringar etc. — G. F. F.

Bd 45.

1892. Conventz, H. Untersuchungen über fossile Hölzer Schwedens. S. G. U. Ser. C 120.

1882. De Geer, G.

Om en postglacial landsänkning i södra och mellersta Sverige. G. F. F. Bd 6.

1884.-------- Om den skandinaviska landisens andra utbredning.

G. F. F.

Bd

7.

1887.-------- Beskrivning till kartbladet Lund. S. G. U. Ser. Aa, 92.

1888.-------- Om Skandinaviens nivåförändringar under kvartärperioden. G. F. F. Bd 10.

1890. — —

»

»

»

G. F. F. Bd 12.

1895.-------- Till frågan om Lommalerans ålder. S. G. U. Ser. C 155.

1910.-------- A Geochronology of the last 12,000 Years.—Compte Rendu du Congrés Geol. Intern. I. Stockholm.

o

1914.-------- Om naturhistoriska kartor över den baltiska dalen. Pop. Vet. Revy. Arg. 41918.-------- Om tiden för Skånehalvöns första uppkomst. G. F. F. Bd 40. o

1911. De Geer, Sten. Klarälvens serpentinlopp och flodplan. S. G. U. Arsb. 4 (1906).

1914.-------------Niplandskap vid Dalälven.

1921. Edlund, G.

S. G. U.

Årsb.

6

(1912).

Landskrona hamn, dess äldre historia och utvidgning under krisåren 1916—1920.

Teknisk tidskrift.

1920. Ekman, Sven.

Djurvärldens utbredningshistoria på skandinaviska halvön. Bonnier, Stockholm.

1872. Erdmann, E. Beskrivning öfver Skånes stenkolsförande formation. S. G. U. Ser. C 3.

1873.---------Iakttagelser över moränbildningar och därav betäckta skiktade jordlager i Skåne G. F. F. Bd 1.

187^,1883.-------- Bidrag till kännedom om de lösa jordavlagringarna i Skåne I, II, III. G. F. F. Bd 2 0.10.

1879. --------- Profiler från Ven och närliggande skånska kust. G. F. F. Bd 6.

1881 a.-------- Beskrivning till kartbladet Hälsingborg. S. G. U. Ser. Aa 74.

1881 b.-------- Beskrivning till kartbladet Landskrona. S. G. U. Ser. Aa 75.

67

HäLdingborg d traktend geoiogidka hldtoria 1908. Erdmann, E. Fynd av torv på Kattegatts Lotten. G. F. F. Bd 30.

1911 —1915. — -— De skånska stenkolsfälten. S. G. U. Ser. Ca, b.

1919. Friis — Johansen, K. En boplads fra den seldste stenålder i Svaerdborg mose, Aarb. for Nord.

Oldkynd. o g Historie.

1916. Frödin, G. Ett par nyare svenska mammutfynd. G. F. F. Bd 36.

1919.

Gavelin, A. Resultaten af djupborrningarna efter stenkol i Skåne.

G. F. F. Bd 41.

1917. Gertz, O. Några nya fyndorter för arktiska växtlämningar i Skåne. G. F. F. Bd 39.

1883, 1886. Goeppert, H., Menge, A., Conventz, H. Die Flora des Bernsteins I, II. Danzig.

1913. Grön wall, K. A. Frågan om djupborrningar i Skåne. G. F. F. Bd 36.

1913. --------- De skånska stenkålsfälten ocb deras tillgodogörande (ref. av Erdmann 1911 — 1915). Pop. Vet. Revy 1915.

1917.-------- Djupborrningen vid Angelbolm. G. F. F. Bd 39.

1917. Hadd ing, A. De yngsta glaciala avlagringarna 1 Käflmgetrakten.

G. F. F. Bd 39.

1914. Halden, B. Om interglaciala perioder i Fennoskandias kvartär. Pop. Vet. Revy 1914 o

.

.

1922. — -—- Tvänne intramarina torvbildningar i norra Halland. S. G. U. Arsb. 15 (1921). o

1898, 1899. Hen nig, A. Kullens kristalliniska bergarter I, II. Lunds Univ. Arsskr. Bd 34 o. 35. Lund.

1910. — -— Guide pour le terrain crétacé de la Suéde. G. F. F. Bd 32.

1914.-------- Drag ur Skånes geologiska ocb geografiska utvecklingshistoria.

Skrifter utg. av Skånska

Hushållningssällskapet. Lund.

1918.-------- »Den fasta berggrunden» i I. Flodström, Naturförhållandena i Sverige.

Uppsala.

1922. H enriksen, K. Eocene Insects from Denmark. Danm. Geol. Und. II. Rsekke. Nr 37.

1874. Holmström, L. Bidrag till kännedomen om moränbildningarna på Ven och närliggande skånska kust. G. F. F. Bd 2. o

1899. — -— Geologisk profil från Akarp till Lomma. G. F. F. Bd 21.

1904 — — Översikt av den glaciala avslipningen i Sydskandmavien. G. F. F. Bd 26.

1912.

-------- Om preglaciala bildningar i Skåne. En granskning. G. F. F. Bd 34

1895. Holst, N. O. Beskrivning till kartbladet Skanör. S. G. U. Ser. Aa 112.

1895. — —

och Moberg, J. C. Om Lommalerans ålder. S. G. U. Ser C 149.

1902. -—- — Beskrivning till kartbladet Ystad. S. G. U. Ser. Aa 117.

1906. 1908.-------- De senglaciala lagren vid Toppeladugård. S. G. U. Ser. C 200 o. 210.

1911. -------- Alnarpsfloden, S. G. U. Årsb. 4 (1910.)

1907. -------- och Grönwall, K. A. Paleocen vid Klagshamn. S. G. U. Ser. C 208.

1877.

H ummel, D.

1913.

Högbom, A. G. Fennoskandia. Handbuch der Regionalen Geologie. Heidelberg.

Beskrivning till kartbladet Båstad. S. G. U. Ser. Aa 60.

1919. — -— Darstellung der spätquartären Niveauveränderungen Fennoskandias. Bull. Geol. Inst. Up­ sala. Vol. XII. 1920. -------- Nivåförändringarna i Norden. Ett kapitel ur den svenska naturforskningens historia. Göte­ borg.

1920. Jessen, K. Moseunders0gelser i det nordtfstlige Sjaelland. Danm. Geol. Unders. II. Reekke.

1923. -------- En unders0isk mose 1 Rungsted Havn og de senglaciale Niveauforandrmger 1 0resnnd.

Danm. Geol. Und. IV. Rakke.

1904. Kjellmark, K. Översikt av Sveriges stenåldersboplatser. Ymer 1904 1908. -— -— Se Wibling.

1917. Kurck, C.

Den forntida utbredningen av kärrsköldpaddan. Lunds Univ. Årsskrift Bd 13. Avd.

2, N:r 9.

1918. -— -— Torvkommissionens av etnologiska föreningen i Lund arbete 191-4—1918. Ymer 1918.

1920. Liden, O. Sydsvenska stenåldersfrågor. — Aarb. for Nord. Oldkynd. og Hist. Kjöbenhavn.

1880 a. Lindström A. Beskrivning till kartbladet Angelholm. S. G. U. Ser. Aa 77.

1880 b. — — Beskrivning till kartbladet Kullen och Höganäs. S. G. U. Ser. Aa 78.

1751. v. Linné, C. Skånska resa.

68

Haiding borgdtraktend geolog Idka hldtoria 1888. L u n dboh m, H.

Om den äldre baltiska isströmmen i södra Sverige. S. G. U. Ser. C 95.

1878. Lundgren, B. Studier över faunan 1 den stenkolsförande formationen i nordvästra Skåne. Kungl. fysiogr. Sällsk. Lund. Minnesskrift.

1881. — —

Undersökningar över molluskfaunan i Sveriges äldre mesozoiska bildningar.

Ser. C 4j' 1891.-------- Smånotiser om de lösa jordlagren.

Övers, av K. V. A. H. 1891, n:r 2.

1917. Madsen, V. En kvartser dislokation ved Sundvik tegelbruk i Skåne.

1922.

G. F. F. Bd 39.

Miltbers, V. Nordostsjaellands geologi. Danm. Geol. Unders.

1907. Moberg, J. C. En marin fauna från Kärnan i Hälsingborg.

1910.

S. G. U.

— —

Guide for tbe principal Silurian districts of Scania.

G. F. F. Bd 29.

G. F. F. Bd 32.

1892. Muntbe, H. Studier över Baltiska bavets kvartära bistoria I. Bib. K. V. A. H.

Bd 18.

1896.-------- Studien über ältere Quartärablagerungen im südbaltiscben Gebiete. Bull. Geol. Inst. Ups. Vol. III. 1907. -—- — Den skånska issjöfrågans innebörd. S. G. U. Arsb. I. 1910 a. — — Studier over Gottlands senkvartära bistoria. S. G. U. Ser. Ca ,4.

1910 b. — — Studies in tbe Late-Quaternary history of Southern Sweden. G. F. F. Bd 32.

1911.-------- O. Bobeck: Senglaciala marina gränser.

G. F. F. Bd 33 (kritik).

191.4.-------- Om några fågelfynd från senglaciala lager i Sverige. S. G. U. Ser. C. 263.

1920 a.------- m. fl. Beskrivning till kartbladet Sövdeborg. S. G. U. Ser. Aa i/|2. o

1920 b.

— — Strandgrottor oeb närstående geologiska fenomen i Sverige. S. G. U. Arsb. l/f.

1924.-------- On tbe Late-Quarternary History of tbe Baltic. G. F. F. Bd 46.

1922. Nansen, F.

Tbe Strandflat and Isostasy.

Videnskapsselsk. Skr. I. Mat.-Naturv. Kl.

1921.

N:r 11.

1878—1886. Natborst, A. G.

Om floran i Skånes kolförande bildningar I, II. S. G. U. Ser. C.

1880. — — De växtförande lagren i Skånes kolförande bildningar. S. G. U. Ser. C 44.

1885. — — Beskrivning till kartbladet Trollebolm. S. G. U. Ser. Aa 87.

189.4. — —" Jordens bistoria. Stockholm.

1910 a.-------- Les depots mésozoiques précrétacés de la Scanie. G. F. F. Bd 32.

1910 b. — — Spätglaciale Süsswasserablagerungen mit arktischen Pflanzenresten i Schonen. G. F. F. Bd 32.

1910. Nelson, H. Om randdeltan ocb randåsar i mellersta ocb södra Sverige. S. G. U. Ser. C 220.

1923.-------- Från skånska kuster ocb stränder. Skånes natur 1923.

1903. Nilsson, A. Anteckningar om svenska ffygsandsfält. G. F. F. Bd 27.

1921. Nordmann, V. Nyere Fund av Elefantlevninger 1 Danmark. Danm. Geol. Und. 1922. — — Det marine Diluvium ved Vognsbol. Danm. Geol. Und. 1923.-------- Jessen, K., Miltbers V. Quartärgeologische Beobachtungen auf Sült. Dansk. Geol. Fo­ ren. Bd 6.

1917, 1918. Odbner, N.

Skalbankarna ocb nivåförändringarna i Bohuslän.

En kritik. G. F. F. Bd

39 ocb z(o.

1912. v. Post, L. En exakt geologisk tideräkning. Pop. Vet. Revy.

1918.-------- »Sveriges lösa jordlager» i I. Flodström, Naturförhållandena i Sverige. Uppsala.

1920.-------- Postarktiska klimattyper i södra Sverige. G. F. F. Bd ^2.

192.4.

— -—-

Ur de sydsvenska skogarnas regionala bistoria under postarktisk tid.

192.4. Ramsay, \V.

Crustal

Movements

and Variations of Sea-Level.

G. F. F.

Bd .46.

Bull. Comm. Geol. de Finlande.

Helsingfors.

192.4. Sandegren, R. Ragundatraktens postglaciala utvecklingshistoria. 2:auppl. S.G.U. Ser. Ca 1 2. III. 1903. Sarauw, G.

En stenaldersboplads i Maglemose ved Mullerup.

Aarb. for Nord. Oldkynd. og

Historie.

192.4. Sauramo, M.

Studies

Geol. de Finlande.

on

tbe

Quarternary

varve

sediments in southern Finland.

Bull. Comm.

Helsingfors.

69

Hälsing borgstraktens geologlska historia 1910. Sernander, R.

Die schwedischen Torfmoore als Zeugen postglazialer Klimaschwankungen. —

Die Veränd. des Klimas seit dem Max. der letzten Eiszeit. Stockholm.

1923. Sjöbeck, M. En översandad ekskog vid stranden av Öresund. Sveriges Natur. Sv. Naturskyddso

fören. Arsskr. 1923.

1920. Sundelin, U. Om stenåldersfolkets och sjönötens invandring till småländska höglandet. T mer.

1922.-------- Råbelövssjöns och Nosabykärrets senkvartära historia. G. F. F. Bd 4L 1924-------- o m Sydskandinaviens senkvartära nivåförändringar. Några repliker och rön. G. F. F. Bd 46.

1872. Torell, O. Undersökningar över istiden. Öv. K. V. A. H. 1872. N:r 10.

1918. Troedsson, G. Om Skånes Brachiopodskiifer. K. Fys. Sällsk. Handl. N. F. Bd 30. Nr 3. Lund.

1923.-------- Om krokodilfynden i Skånes yngsta krita. G. F. F. Bd 45.

1904 Törnebohm, A. E. och Hennig, A.

Beskrivning till berggrundskartan. Blad 1 och 2. S. G. U.

Ser. Aa. 1908. Wibl ing, C., Almgren, O., Kjellmark, K.

Stenåldersfynden i Råå vid Hälsingborg.

Forn-

vännen.

1918. Witt ing, R.

Havsytan, Geoidytan och Landhöjningen utmed Baltiska havet och vid Nordsjön.

Fennia 39. Helsingfors.

70

HÄLSINGBORGSTRAKTEN UNDER FORNTIDEN AV

Bror Schnittger

ET MATERIAL vi ha att räkna med för kännedomen om forntiden utgör es nästan uteslutande av s. k. fornsaker, d. v. s. föremål av framför allt sten, brons, järn, silver och guld, anträffade på eller i jorden som lösa fynd, boplatsrester eller gravgods. För nedanstående framställning har fornsaksmaterialet från Luggude härad tjänat som underlag. Detsamma befinner sig till största delen i tre offent­ liga samlingar, Statens historiska museum, Hälsingborgs museum och Lunds univer­ sitets historiska museum. Den ordning, vari museerna här nämnts, angiver också vid inbördes jämförelse kvantiteten av fornsaker från Luggude i dessa museer.

Här nedan omtalas för de viktigare fynden, framförallt för de avbildade, deras förvaringsort, ofta blott genom förkortningarna S. H. M., H. M. och L. U. M. Större privata samlingar från häradet torde f. n. ej finnas. Den enda privatsam­ ling, som studerats i detta sammanhang, tillhör (1924) Bengt Nilsson i Laröd. Från densamma ha ett par avbildningar hämtats.

Det studerade danska materialet

finnes i Nationalmuseet i Köpenhamn. Samlingen i Helsingörs museum har (åtm. t. o. m. 1921) ej insamlats i Helsingörs trakten och saknar således i detta samman­ hang intresse.

St ena id er n Vid behandlingen av den skandinaviska stenåldersbefolkningens invandringshistoria kan man alldeles bortse från de svävande hypoteserna om en tertiär ur­ människa. Däremot föreligger en möjlighet, att urmänniskor, tillhörande de s. k.

Heidelberg- och Neanderthalraserna eller varianter till dessa, kunnat i spridda

71

Hälsingborgstrakten under forntiden horder hava levat i Skandinavien under interglacial tid. Några spår av en dylik invandring, vilka näppeligen kunna anträffas annat än i interglaciala sötvattenshildningar, saknas ännu i hela Norden. Vår stenåldersbefolkning har, sådan vi lära känna den genom fynden, inkommit efter den sista nedisningen och tillhörde från början en fullt utvecklad människotyp (Homo sapiens).

Beträffande invandrarnas antropologiska typ är det sannolikt, att kortskallliga och långskalliga raselement redan mycket tidigt förekommit blandade, med övervikt för de sistnämnda. Skelettresterna i stenåldersgravarna angiva en på­ fallande likhet mellan den yngre stenålderns befolkning och nutidens; de under kap. »Järnåldern» omtalade ut- och invandringarna ha alltså icke i större grad förändrat de nordiska folkens yttre rasegenskaper.

Om invandringens former och tids om fattning variera olika forskares mening.

Såsom sannolika huvuddrag torde dock gälla, att stenåldersbefolkningens inträng­ ande försiggått i etapper, först i små, senare även i större horder och stammar, tidvis i större omfattning, t. ex. på kökkenmöddingstid och under de äldre sten­ gravarnas perioder.

Under gånggriftstiden synes invandringsströmmen hava

utsinat.

De i nuv. Sverige inströmmande skarorna hava framförallt kommit från syd­ väst över Danmark, i varje fall beträffande Skåne. Nära till hands ligger då antagandet, att Sundets smalaste del varit det viktigaste övergångsstället. Detta torde emellertid ej hava varit fallet.

Nordöstra Själland, närmare bestämt Lynge-Kronborg Herred, är ett ty­ piskt skogslandskap. Jag hänvisar till H. Ahlmanns 1923 i Ymer publicerade avhandling om Själlands landsbygd; å den i lig. 1 återgivna kartan angiva de ostreckade partierna bygdeslätter, de streckade skogsområden med spridd bebyg­ gelse. Denna karaktär av skogsland innebär tydligen en obruten tradition från forntiden. Adam av Bremen berättar sålunda i sin kyrkohistoria omkr. 1070, att norra Själland var öde (Skol. 108—109, kap. V, codex vaticanus). Ortnamnen synas genomgående vara av sent ursprung och en granskning av det arkeologiska materialet visar, att bebyggelsen under forntiden varit ringa. Nordöstra delen av häradet, d. v. s. området mellan Tibberup, Gurre, Ellekilde och Helsingör, saknar stenkammargravar (s. k. megalitgravar) från yngre stenåldern och har från denna tid lämnat helt få fynd.

Går man till den för invandringsfrågan viktiga kökkenmöddingstiden, slut­ epoken av den äldre stenåldern, finner man följande. Betydande fynd ha anträf­ fats både söder och norr om Köpenhamn, och i södra delen av Lynge-Kronborg

72

Stcnåld em Herred ligger en intressant boplats vid Nivaa. Norr därom saknas fynd så gott som fullständigt; från Hornbsek omtalas några llintskärvor och en »ismejsel», an­ tagligen en skivyxa.

Den skånska kusten uppvisar söder ut flera viktiga boplatser, såsom vid Limhamn och Vikhög; en systematisk rekognoscering skulle antagligen utöka an­ talet fyndställen. Kusten norr om Landskrona är rik på flintavfall och åtminstone från Rå till Skäldervikens inre del träflar man mycket talrika fynd och boplat­ ser från denna del av den äldre stenåldern.

Den iögonenfallande skillnaden mellan sträckorna Nivaa—Hornbsek och (Landskrona—)Rå—Ängelholm är svår att förklara; kanske hydrografiska för­ hållanden, t. ex. olika tillgång på musslor och snäckor, påverkat valet av boplatser.

Fig. 80. Sjiilland.

Streckade partier angiva ékogöonirdden med épridd bcbyggeUe.

Invandringen över Sundet, som vintertiden kunnat ske över isen och under sommaren i kanoter, har troligen sökt sig flera vägar. En invandring direkt från Helsingörs omnejd till Hälsingborgstrakten är efter det sagda utesluten. Möjligen har man t. ex. från Nivaa följt kusten norrut till Sundets smalaste del och där vågat överfarten. Mera sannolikt synes det mig, att det mittför Nivaabukten liggande Ven förmedlat en invandringsström, som tagit sig boplatser på Luggude-kusten.

Givetvis vill jag ej förneka möjligheten, att denna kuststräcka befolkats av jägar­ skaror, som kommit längs kusten från södra Skåne. Kanske får man räkna med o

samtliga nu antydda vandringsvägar, om också routen Nivaa—Ven synes mig som den viktigaste.

Människans invandring i Danmark har ägt rum i anslutning till landisens försvinnande. Några fynd visa nämligen, att renjägare levat i landet; ett av dessa 10—24465.

73

HäLoing borgotrakten under forntiden kan dateras till övergången mellan de dani- och gotiglaciala skedena, en tid som, om G. de Geers geokronologiska system ej tarvar större rättelse, ligger 13 å iz( tusen år före våra dagar.

Fynd från en dylik »rentid» saknas ännu i Sverige. Däremot finnas både här och i Danmark s. k. mandelformiga flintredskap, fig. 81, vilka av Oscar Montelius daterats till senglacial tid, en inpassning i den kronologiska utvecklingen, som förefaller sannolik. De skånska fynden, anträffade enstaka på marken eller nära under markytan, kunna tidigast tillhöra det gotiglaciala skedet; detta anses omfatta 3000 år med början 13 ä 1^000 år före vår tid. Emellertid må medgivas, att ej alla forskare ännu torde ha anslutit sig till Montelius’ uppfattning på denna punkt. Typbestämningen kan i själva verket ofta vara ganska diskutabel, ett om­ döme, som även gäller flera av de nedan nämnda exemplaren från Ven och Häl­ singborgstrakten.

Med en viss reservation vill jag dock anföra följande. I olika delar av Dan­ mark finnas dylika redskap som spridda fynd. En förtätning är tydligt märkbar å Falster—Möen samt i Stevns Herred (sydöstra Själland). De svenska fynden uppträda, ävenledes spridda, i Skåne, Bohuslän och några exemplar i Västergöt­ land och Dalsland. Från Ven finnes ett exemplar i Hälsingborgs museum, ett å två i Landskronas. I Hälsingborgs omnejd finnas flera, 7 å 8 stycken; fyndor­ terna äro Husensjötorpen, Pålsjö, Laröd, Ättekulla och Välluf. Kan icke denna linje, Falster—Möen—Stevns—Ven—Hälsingborg möjligen beteckna ett invandringsstråk?

Under fastlandstiden har givetvis invandringen tilltagit. Vi kunna icke följa dess vägar, men sannolikt har södra Skåne mottagit huvudparten av densamma över den landbrygga, som Sundets botten då bildade. Från fastlandstidens slut, vars arkeologiska namn är Maglemose- eller Mulleruptiden, känner man flera betydande boplatser i Danmark och Skåne, dock ingen i Luggude. En präktig yxa av kronhjortshorn, funnen i en mosse vid Annelund i Allerum, fig. 84, kan här­ röra från fastlandstiden, men tillhör snarast ett senare skede.

Den äldre stenålderns sista huvudepok kallas kökkenmöddingstiden (ibl. Ertebölletiden) efter en i Danmark vanlig boplatstyp. Befolkningen är fortfarande jägare och fiskare. Skogarnas förnämsta villebråd är uroxe, kron­ hjort, rådjur, vildsvin och bäver; havet lämnade fisk och säl samt skaldjur, såsom hjärtmusslor, snäckor och blåmusslor. Flintredskapen äro tämligen grovt tillhuggna samt oslipade. Stenyxor började användas, helt eller delvis slipade.

De flintredskap, som ge perioden dess karaktär, äro dels skivyxor, fig. 83,

74

Fig. 81. »AJandelfonnigt redökap» ar fiinta, funnet norr om Larod. jz

Fig. 82. En j. k. Vikyxa från Ornak'drr i Väéby J:n. j2. H. JM.

83.

8y.

Fig. 8j. Skiryxor ar ßinta. Från »Luggade härad», Tuikarp och AttekuUa. *l2.

H. JM. — Fig. 84.

Yxa ar kronhjorthorn, från Annetund i AHerum. J2. H. JM.

Fig. 8g. Odlipad flintyxa nied opefoig bane, från Gantofta. *l3. H. Jf.

Fig. go. Flintyxor med tunn bane (»tunnackiga» yxor), från Köpinge. *l5. H. M.

•f&M

Fig. gi. Trindyxorfrån Kö'pinge, den ena med ö. k. hål­ egg. *l3. H. JU.

Fig. g2. Tre tillöammanö funna stenyxor med tunn bane, från Åttekulla, Köp inge. t\y H.Jf.

93- Sandö tend klippa med dliprännor å Gantofta mark i Kvidtoftaånd dalgång. Foto T. JUårte nöd on ig2

Fig. gg. Sanddtendhällar med dlipdkåror o id Viken. Foto T. jJlårtenddon 192g.

Stenåldern tillverkade av flata stycken eller skivor, samt kärnyxor, fig. 85, framställda ur massivare flintklumpar, s. k. kärnor. Dessa typer efterbildas i vanlig sten. Skivyxan kar givit uppkov till den sällsynta s. k. Vik-yxan, fig. 82, ock den grövre, ej keller vanliga Limkamnstypen, fig. 88. Kärnyxan kar sin motsvarigket i Lihultstypen, även den ovanlig i Danmark—Skåne, men förekommande talrikt i vissa delar av Mellansverige ock Norge; fig. 86 visar en med Likultsyxan besläktad, något senare typ.

Kökkenmöddingstiden når sin rikaste utveckling under den tid, Tapeskavet kar sin största utbredning, enligt min uppfattning kögst 4000 år f. Kr. födelse.

Under början av den efterföljande landhöjningen försiggår övergången till den yngre stenåldern.

Det är möjligt, ja sannolikt, att kökkenmöddingstidens red-

skapsformer på somliga ställen på kusterna kvarlevat under den yngre stenål­ derns förra kälft ock i så fall trokgen i samband med ett fasthållande av den gamla kulturformen (jakt ock fiske). Denna speciella fråga, vilkens utredning kräver ej blott en undersökning av fornsaksmaterialet utan även en noggrann köjdbestämning av ett stort antal fyndplatser, skall icke kär dryftas.

Skiv- ock kärnyxorna uppträda redan under fastlandstiden. Beträffande Häl­ singborgs trakt ens talrika fynd av dylika yxor är det emellertid otvivelaktigt, att de tillköra Tapeskavets tid, enär de på ett iögonenfallande sätt äro bundna till strandbältet ock åmynningarna.

Det är att märka, att flintan, som till sitt

ursprung utgör konkretioner i krittidens avlagringar, väl förekommer som lösa stycken på ock under markytan, men varit lättast åtkomlig vid kusterna, där den genom havets arbete utsköljes ur moränen, framförallt vid en transgression som Tapeskavets.

För att än en gång återkomma till invandringsfrågan vill jag erinra därom, att Ven kan uppvisa många fynd från kökkenmöddingstiden. I Landskrona mu­ seum finnas ett femtiotal kärnyxor, några skivyxor, ett tiotal med dessa samtidiga stötvapen av flinta samt tre yxor av Limhamns- ock Likultstyp. Både Limhamnsock Likultsyxorna, som ej äro särdeles vanliga i det flintrika Danmark—Skåne, äro företrädda i Nivaa-boplatsen ock åtminstone den förra typen även i Hälsingborgstrakten. Då de talrika fynden på Luggude-kusten, sammanställda med en föregående fyndlös tid, torde angiva en invasion, ligger tanken på Ven som över­ gångsställe nära till hands.

Med termen stenåldersboplatser förstår man ej blott lokaler, där eldstadsgropar, skörbrända stenar samt i lyckligt fall även krukskärvor och ben ge vid handen en om också primitiv form av verklig bosättning, utan även områden, ofta

75

HäL<) ing borg d trakten under forntiden ganska vidsträckta eller rättare långsträckta, där övergivna redskap och vapen jämte avfall från flintbearbetningen (skärvor m. m.), belägna på markytan eller något under densamma, vittna om att stenåldersmänniskor där vistats. Luggudekusten är på många ställen kantad av dylika boplatser. Att en icke ringa del av dessa böra räknas till kökkenmöddingstiden framgår dels av redskapsbeståndet, dels av läget invid Tapeshavets kustlinje.

Här skola en del intressanta fynd och fyndplatser från detta skede vidröras.

Tapeshavets högsta vattenstånd vid Hälsingborg har varit omkr. 9 m. över nuv. havsnivå och har således täckt allra största delen av lågkusten nedanför landav­ satsen (se Plansch I i slutet av denna del samt fig. 195—197). Den i fig. 85 av­ bildade kärnyxan från S. Strandgatan har funnits vid grävningsarbete. Om den ej ditkommit med fyllning i senare tid, har den tappats i vattnet från en kanot.

Den utgör i så fall ett vittnesbörd om, att på den plats, där stadens torg och an­ gränsande gator nu befinna sig, en gången tids människor fiskat musslor och styrt sina primitiva farkoster ut mot Sundets fiskrika djup vatten.

F3uiden från platån öster och norr om lågstaden, vilka till ej ringa del in­ samlats av fabrikör Bernhard Paulsson, äro ytfynd. Förutom enstaka föremål träffas fläckvis flintskärvor tillsammans med kärnyxor, stötvapen, fig. 87, och skivyxor; ett och annat föremål från yngre stenåldern kan ibland visa sig, vadan flint­ avfallet får anses representera även denna tid.

Fyndorterna närmast staden äro framför allt fälten kring Olympia, pastors lönejord, Ringstorp, Stattena, Pålsjö och Tinkarp. A sistnämnda ställe träffas de flesta föremålen enl. uppgift på ett fält söder om gården samt väster om landsvä­ gen på en sträcka av c:a 500 m:s längd och 40 ä 70 m:s bredd.

Längre norrut hava ej så få fynd av yxor och stötvapen hittats på Laröds mark; troligen markera de tillsammans en boplats. Sedan gammalt känner man en boplats inom Sofieros område, belägen på sluttningen nedanför landavsatsen; föremål från både äldre och yngre stenålder hava här vid undersökningar på­ träffats (Bil. A, nr 75).

Söder om staden märkes förutom diverse ströfynd en boplats å Raus nr 8, strax norr om Rå-ån och ej långt från landsvägsbron (Bil. A, nr 73); jämte smärre föremål, såsom skrapor och borrar, funnos vid undersökningen skiv- och kärnyxor och en Limhamnsyxa.

Ett rikt fyndområde, som blott i korthet kan omtalas, är Kullatrakten. Ett mindre fynd har gjorts å Kyrkbacken i Höganäs. En flintplats med föremål från äldre och yngre stenålder ligger nära havet söder om Höganäs. Längre norrut

Stenåldern finnas trenne boplatser, i omedelbar relation till Tapeshavets högsta strandlinje på c:a 12 m:s höjd ö. havet, nedanför Kullens fyr samt vid Ransvik. Längs kusten av Jonstorps socken finnas ett flertal boplatser, som vid undersökning lämnat ett mycket rikhaltigt material.

Den yngre stenåldern framväxer ur den äldre under loppet av det ^:de år­ tusendet f. Kr. födelse.

Den yngre stenålderns tidiga yxtyper, flintyxan med

spetsig bane och trindyxan (av sten) utbildas ur resp. kärn- och Lihults-yxorna, en utveckling, som möjligen ägt rum under inflytande av en liknande företeelse i Västeuropa, vilket kanske också gjort sig gällande för närmast följande yxtyper.

Ett avgjort västeuropeiskt, över Danmark förmedlat inslag gör sig gällande i upp­ förandet av stenkammargravar, dösar och gånggrifter.

Det är icke osannolikt,

att bruket av dessa gravformer liksom kännedomen om åkerbruk och husdjur står i samband med en ökning av invandringsfrekvensen.

Ur sistnämnda tidiga yxtyper utveckla sig senare former av arbetsyxor.

Flintyxorna äro ofta mycket stora; materialet till dessa torde åtminstone till en del hava hämtats från flintgruvor av den typ, som vid Kvarnby och S. Sallerup väster om Malmö anträffats i skrivkritan. — Samtliga yxor av den yngre sten­ ålderns former hava i färdigt tillstånd varit slipade. allmänhet mot lösa stenar och flyttblock.

Slipningen företogs väl i

Fasta bergytor med sliprännor finnas

på några ställen i Luggude. När en dylik bergyta såsom t. ex. i Jonstorps socken förekommer i omedelbar närhet av en stenålder sboplats, torde ingen tvekan om sliprännornas uppkomst under stenåldern föreligga.

Annorlunda torde förhållandet vara med de sliprännor som anträffats på små fast anstående berghällar av lös lias-sandsten inom Allerums socken. De hittills kända lokalerna finnas vid Mjöhult, Stusås och Djuramåsa (vid folkskolan) samt utanför Viken, fig. 94, och vid Vikens Ry, där en häll kallas »Getaryggen».

Det är osannolikt, att stenyxor slipats på denna lösa sandsten. Det har också lyckats intendent Mårtensson att av äldre personer erhålla den intressanta upp­ giften, att folket i trakten på hällarna med hjälp av vatten slipade sina väddestenar eller sennor, d. v. s. slipstenar för liar, vilka vid inköpet voro skrovliga och ojämna och behövde avputsas.

Förklaringen av sliprännornas uppkomst är till­

fredsställande, möjligen med den modifikationen, att det var de personer, som yrkesmässigt levde på framställning av sennor, som utförde slipningen.

I Kvistoftaåns dalgång finnes å Gantofta mark, å en plats, där dälden kallas »Stjernet» eller »Skörnet», en vertikal klippvägg, några meter över nuvarande åbädden, översållad med ganska breda och djupa sliprännor, fig. 93. Att klippan

77

Haloing borg o trakten under forntiden ej kunnat användas till slipning av stenredskap torde vara klart; dels är stenarten (keupersandsten) alltför lös, dels är det alltför opraktiskt att utföra ett så prö­ vande arbete mot en rakt uppstigande vägg. Vid grävning, som 1908 utfördes, anträffades nedanför klippan flintskärvor, krukskärvor, troligen från järnåldern samt »bitar av modernare brynstenar av röd sandsten». Krukskärvorna kunde snarast antyda, att stället varit en kultplats under forntiden för dyrkan av stenens gudom, varest en »kraftbämtning» genom slipning utfördes. Brynstensresterna liksom ovan anförda uppgifter om slipskårorna i Allerum s:n göra det dock lika troligt, att de egendomliga refflorna i »Skörnet» uppstått i relativt modern tid ock genom praktiskt arbete.

Den yngre stenåldern indelas i fyra perioder. Den första, vilken som nämnt tagit sin början under det ^ide förkristna årtusendet, anses ba fortsatt till omkr.

3000. Den karaktäriseras av flintyxor med spetsig bane, fig. 89, och trindyxor (av sten), fig. 91. Gravarna anlades under flat mark.

Andra perioden utfyller större delen av 3:dje årtusendets förra hälft. Karak­ tärstyper äro yxor av flinta och sten med bred, men tunn bane, fig. 90 och 92, samt mindre stenkammargravar, s. k. dösar, i Sverige mest anträffade i Skåne och Bohuslän. Perioden kallas fördenskull döstiden.

Tredje perioden motsvarar århundradena omkring och efter samma årtusen­ des mitt. Yxorna av flinta eller sten hava nu bred men tjock bane, fig. 95, var­ jämte s. k. tunnbladiga yxor ibland förekomma. Vidare märkas rikt ornerade lerkärl, fig. 112—116, stridsyxor av säregna former, fig. 96—99, 103, och lancettformiga flintdolkar, fig. 100 a. Under detta skede byggdes i vissa delar av vårt land större stenkammargravar med gång, s. k. gånggrifter, efter vilka perioden vanligen benämnes gånggriftstiden.

Fjärde och sista perioden, hällkisttiden, omfattar slutet av det 3:dje och början av det andra årtusendet, till omkr. 1800 f. Kr. Arbetsyxorna visa samma former som under föregående period, men stridsyxorna hava förenklats, fig. 102.

Flinttekniken når sin fullkomning, uppvisande dolkar med tydliga skaft, fig. 100 b och c, och s. k. halvmånformiga sågar, fig. 104. Keramiken är enkel. Speciell gravtyp är hällkistan, som synes ha utvecklat sig ur gånggriften.

Den är rek­

tangulär, ibland öppen i ena kortsidan. I Skåne är den ofta byggd av stenblock i stället för hällar samt täckt av en hög.

Under den yngre stenåldern funnos liksom under kökkenmöddingstid diverse smärre redskap av olika former, som pilspetsar, borrar, skrapor och knivar. Åt­ skilliga av dessa redskap gjordes av spån, som uthöggos ur s. k. spånkärnor,

Fig. gg. Flinty xor med tjock hane (»tjocknackiga yxor»). Frän Fu ru torpd oäg en, Ringö torp, Pähjö och (öoter om) lfriLson park. 1jj. H. AI.

ej 6,

97•

98-

99'

Fig. g 6. S. k. bätformig ötridoyxa från Glumolöo. dj. S. 11. Al. — Fig. gg. Dubbelegg ad otridoyxa, funnen mellan Högancio och Lerberget. 1). S. H. AI. — Fig. g8. S. k. nackbojd otridoyxa frän Laröd. 1f. S. H. AI. — Fig. gg. S. k. mängkantig otridoyxa, funnen oid Aljöhult. dj.

a

b

c

d

Fig. loo a—d. Do Ikar ao flinta. Fyndorter: a Vc ge- Fig. 101. Ftintdolk, holm, b »Haloing borgo trakten» (degenererad okaftform) funnen i Sundet. 1 /j. c Pålogatan i Häloingborg, d Rauo plantering. Jlj. H.AF Nat. muo. Kopenh.

102.

i og.

Fig. 102. Simpla okafthåloyxorfrån Fredrikodahl, »Hälo ing borg» och Dälluo (aobruten och nytt hål påbörjat), (j. H. Af. — Fig. i oj. S. k. rombiék o tridoyxa ao oen form, möjligen från fjärde periodeno början. Från Bälteberga. ’j. H. AI.

Fig. log. Fem halomånformig a flintöågar, funna tilhammanö old Ringötorp.

Till fyndet hor möjligen häloten ao ytterligare en öåg, öom öena re påträffa tö på fy näp la tö en. 2f. H. Al.

10g.

10 7.

Fig. 1 og. Flintmejöel meä tjock bane, från Larö'd. 2\$. H. Al. — Fig. 106.

Spånkärnor ao flinta, från Laro'äö fälad, Ringötorp och »ötranden oid Hälöingborg». 2f. H. Al. — Fig. ioy. Skära ao flinta,från Pålöjo. fj. H. Al.

Fig. 108. Döden did Gantofta. Foto T. Martende on ig 25.

Fig. 10g. Gånggriften old Fjärreotad bodtälle, oedd mot gångeno öppning. Foto 0. Almgren igoj.

S tenåidern fig. 106. Ett vittnesbörd om åkerbruket äro möjligen de redskap, som benämnas skaror, fig. 107. Från och med andra perioden finnas mejslar, med resp. tunn eller tjock bane, fig. 105. — Det under första perioden omtalade gravskicket, med flatmarksgravar, fortfar under de stenbyggda gravarnas tid.

En avsevärd del av

de vid grävningsarbete anträffade föremålen böra betraktas som gravgods.

Kökkenmöddingskulturen har med enstaka undantag varit bunden vid kus­ ten. I Luggude härad träffar man blott några få fynd något längre in och då i

Fig. 110. Pian av gånggriften vid Fjärred tad b od tålie. närheten av åarna. Under den yngre stenåldern är situationen en helt annan.

Om också de flesta fynden finnas i kustsocknarna, har dock bosättningen, möj­ ligen i samband med ökad invandring, trängt in till häradets inre socknar. De fyndrikaste socknarna näst Hälsingborg äro Raus, Kvistofta, Allerum samt Välluf.

Möjligen beror denna övervikt för trakten kring staden blott därpå, att den­ samma blivit centrum för fyndens tillvaratagande; de undersökningar, som de se­ nare åren gjorts i Jonstorp, hava nämligen lämnat ett mycket rikhaltigt resultat även för den yngre stenåldern.

Ortens mest imponerande stenåldersminnen äro stenkammargravarna. Skånes till vår tid bevarade dösar och gånggrifter fördela sig i trenne grupper. Den största följer Skånes södra kust och närmast angränsande kustpartier, den andra,

79

HäLtirigborgotrakten under forntiden ej särdeles omfattande, finnes vid Kävlingån ocli den tredje, den nordvästskånska, träffas på sträckan Landskrona—Hälsingborg (se fig. 194 i Bil. A).

A detta område finnas åtminstone fyra dösar. Nära 600 m. rakt söderut från Gantofta station ligger till höger om vägen mot Kvistofta den vackra Gantoftadösen, fig. 108. — På andra sidan ån, 6 å 700 m. norr om samma station, träffar man en dös å Bårslövs byägor, ännu omgiven av sin ursprungliga jordkulle. — En tredje dös befinner sig å Fastmårups mark i Fjärrestads socken, ungefär 2% km. s. o. om den föregående, strax norr om Kvistofta-åns dalgång.

Dessa dösar

undersöktes omkr. 1850, varvid flintföremål och lerkärlsbitar hittades. — Den fjärde dösen är enligt rekognoscering av intendent T. Mårtensson belägen ungefär 1 km. väster om Risekatslösa kyrka.

Gånggrifterna, som ofta helt eller delvis äro berövade de omgivande jordkul­ larna och sina takblock, äro följande. Ungefär 1 km. v. om Kvistofta kyrka be­ finner sig en dylik grav, för länge sedan berövad sitt innehåll. — Omkring x/2 km.

O

n. v. härom ligger nära ett vägskäl den stora Asahögen med resterna av en gånggrift, som utgrävdes redan 1819 och lämnade vackra och intressanta fynd. — En invid Gantofta boställe belägen gånggrift, fig 111, undersöktes 1908 av kron­ prins Gustaf Adolf och professor O. Almgren; den har sedermera flyttats till Hälsingborgs museum.

Fynden äro av stort intresse.

I kammarens undre lager

funnos bl. a. ett par yxor, pilspetsar, skrapor m. m. av flinta, tre tämligen full­ ständiga lerkärl, fig. 114—116, talrika rester av andra kärl och över 250 bärnstenspärlor, allt föremål typiska för gånggriftstiden. I gravens övre del anträffades föremål från denna periods slut och från efterföljande period; främst märkas rester av två egendomliga lerkärl, fig. 112 och 113, som visa kulturinflytande från Tyskland, två flintdolkar och två hängsmycken av skiffer. Inga skelettdelar hade bevarats. — Rakt norrut härifrån, även på Gantofta mark och alldeles mellan järnvägen och ån, ligger en svårt ramponerad gånggrift, undersökt 1909. Även här kunde iakttagas tvänne begravningsskeden, ett undre lager med skelettrester och föremål från tredje perioden samt ett övre med saker, som till allra största delen tillhöra den fjärde. — På själva dalbottnen på åns nordöstra bredd ligger på Fjärrestads boställes mark en femte, mycket vacker gånggrift, fig. 109 och 110, som undersöktes 1907. På kammarens botten funnos skelettrester och gånggriftsföremål, i dess övre lager ett begravningsskikt från periodens slut och från den eftero

följande hällkisttiden. — At Landskrona-hållet finnas fem gånggrifter. Vid Hilleshögs gård ligger en samt å Glumslövs backe två, samtliga starkt skadade. Vid Örenäs träffar man nära havet en väl bevarad gånggrift, enligt min mening den

Fig. ill. Gånggriften oid Gantofta. Nu i Haloing borge muoeum. Foto 0. Almgren

icjoS.

Fig. 112. Lerkärl från Övre delen av gånggriften vid Gantofta. S. H. AF

Fig. ng. Lerkärl från övre delen av Gan toft a död en. S. H. Fil.

Fig. ii g. Lerkärl från undre delen av gånggriften vid Gantofta.

S. H. AI.

116. Lerkärl från undre delen av gånggriften vid Gantofta. S. H. AL

Stenäldern vackraste i Sverige, och söder om denna ännu en, den senare skadad. — Möjligen kunna ytterligare gånggrifter finnas i Nordväst-Skåne, dolda i större högar.

De säkert kända hällkistorna i Hälsingborgs omnejd äro blott två. En har anträffats i en gravhög strax norr om Rå (Bil. A, nr i). En annan, också täckt av en hög, belägen vid Tinkarp, undersöktes 1905 och flyttades sedermera till sta­ dens museum (Bil. A, nr 2).

I högre grad än beträffande gånggrifterna gäller

emellertid, att hällkistor kunna ligga dolda i traktens gravkullar.

De lösa fynden från stadens omgivningar äro, som förut nämnts, talrika. Från den första perioden äro de fåtaligare än från den andra, och de tvänne sista pe­ rioderna hava lämnat den avgjort största fyndmassan, särskilt yxor, vartill komma sista periodens dolkar och sågar.

En uppräkning av fynd och fyndorter skulle äga mindre intresse. Ett stu­ dium av stenålderssamlingen i stadens museum torde ge det bästa utbytet för den, som önskar en närmare inblick i fyndens karaktär och utbredning. Blott några intressantare fynd i stadsmuseet skola här omnämnas. En boplats med minst en eldstadsgrop upptäcktes 1906 av C. H. Cedervalli ett grustag vid Rå, nära spår­ vägen, sannolikt från fjärde perioden, enär ett par flintdolkar funnits alldeles invid platsen (Bil. A, nr 74). En annan boplats från samma period, belägen 1 km. s. om Höganäs, undersöktes 1921 av K. Kjellmark; fynden utgöra till större delen smärre flintredskap m. m. På »stranden vid Hälsingborg» har funnits ett stötvapen av sten med skaft-tapp av dansk tillverkning.

Fig. 100 d visar en flintdolk från Raus

plantering av sällsynt och tidig form. Som offer till gudomliga makter må anses tre tillsammans funna stenyxor från Köpinge, fig. 92. Detsamma gäller ett fynd från Ringstorp, bestående av fem flintsågar, fig. 10^; hälften av en liknande såg, senare framkommen vid fyndplatsen, torde möjligen böra räknas till fyndet.

• •

Aven inom lågstaden hava fynd blivit gjorda. Möjligheten att de anträffats i sekundärt läge, d. v. s. i en senare tid med fyllning eller på annat sätt råkat komma till sina nuvarande fyndplatser, är naturligtvis icke utesluten. Dock göra vissa av dessa fynd, sedda i ljuset av analoga förhållanden annorstädes, det myc­ ket sannolikt, att den inre delen av lågstaden redan under yngre stenåldern blivit föremål för bosättning i samband med havets regression. På grund av landhöj­ ningens obetydlighet (omkr. 9 m.) och andra omständigheter sakna vi emellertid ännu hållpunkter för ett detaljerat fastställande av dess successiva förlopp vid Hälsingborg under forntiden.

Jag kan icke underlåta att till sist meddela ett fynd, som nu förvaras i Na­ tionalmuseet i Köpenhamn, nämligen en flintdolk från fjärde perioden, fig. 101.

11—24465

81

Häldingborgdtrakten under forntiden Den är enl. uppgift funnen 1902 av fiskaren Oscar Nilsson i Pålsjö vid fiske med vad på 12 famnars djup mellan Hälsingborg och Helsingör. En gång förlorad från en forntida farkost och nu återvunnen ur havets djup vittnar den på ett säreget sätt om Sundets betydelse för de släkten, som för 4000 år sedan bodde vid dess strand.

Bronsåldern Brons är som bekant en metallegering, i sin renaste form nio delar koppar mot en del tenn, som under en ungefär tolvhundraårig epok av vår forntid ut­ gjorde det viktigaste underlaget för den materiella kulturen, vid tillverkningen av redskap, smycken och vapen. Guld, och under den yngre bronsåldern även järn, utgjorde dyrbara och sällsynta prydnadsmetaller. Under järnåldern fortsatte man att använda brons till smycken, men ej till vapen och redskap. Flinta och sten har säkerligen varit i bruk in i bronsåldern till redskap och vapen. Vissa forskare anse, att denna användning skett i långt större utsträckning än man tidigare trott. Dessa tämligen nya problem skola ej här diskuteras.

Bronsen var under vår bronsålder en importvara. Större delen torde hava kommit från Ungern och Irland och det nordiska bytesmedlet har varit den fram­ förallt av Söderns folk högt skattade bärnstenen. Över Ungern har antikt infly­ tande förmedlats till Norden, varigenom bl. a. den berömda nordiska spiralornamentiken under den äldre bronsåldern kommit till utveckling.

Bronsåldern innebär, som tidigare antytts, intet folkskifte i Norden. Det är ättlingar av stenålderns folk, som bragts till vila i bronsåldershögarna, nu tydligt differentierade från Europas övriga folk som (ur)germaner. Större statliga bild­ ningar, verkliga riken, som visa sig under järnåldern, torde väl näppeligen hava funnits under bronsåldern, trots den ovanligt enhetliga materiella kulturen. De talrika stammarna hava enligt min uppfattning stått självständiga gentemot var­ andra.

De stora skånska gravhögarna, stundom ett flertal tillsammans men ofta lig­ gande enstaka, utgöra så gott som uteslutande minnen från bronsåldern, även om deras centralgrav går tillbaka till stenåldern. Deras betydande, stundom impo­ nerande storlek, varigenom de, framförallt sedda i silhuett, utgöra ett så stäm­ ningsfullt inslag i det öppna landskapet (fig. 119), torde i första hand hava skyddat dem mot bortodling under äldre historisk tid; ett annat och vägande skydd hava de haft i den skygga vördnad, som allmogen tidigare visade forntidens gravar.

Bronsåldern Rörande Hälsingborgstrakten har intendenten Mårtenssons omsorgsfulla un­ dersökningar givit vid handen, att talrika högar, framförallt under 1800-talet, för­ svunnit, ett vittnesbörd om de nya förhållanden med storskifte och traditionsupplösning, som detta sekel inneburit för vår allmoge. Och likväl är trakten ännu ovanligt rik på dylika gravar, kanske mer än någon annan del av Skåne. För ett studium av högarnas utbredning hänvisar jag dels till de geologiska kartbladen »Hälsingborg», »Ängelholm» och »Höganäs», dels till intendent Mårtenssons efter­ följande redogörelse (Bil. A) samt till den i Hälsingborgs museum av honom arran­ gerade häradskartan över förhistoriska fynd och fornlämningar. Man lägger sär­ skilt märke till koncentrationen vid Köpinge och de talrika om ock spridda hö­ garna mellan Raus och Bårslöv.

Innan jag närmare dryftar de från trakten kända fornsakerna, må några upplysningar lämnas om bronsålderns olika skeden och begravningsskick. Oscar Montelius har genomfört en indelning i sex perioder. Den av honom antagna tidsbestämningen omfattar, naturligtvis ungefärligt beräknat, följande tidsrymder f. Kr. födelse: första perioden 1800—1550, andra perioden 1550—1300, tredje perioden 1300—1100, fjärde perioden 1100—950, femte perioden 950—75o, sjätte perioden 750—600. De tre första perioderna kallas den äldre bronsåldern, de tre senare den yngre.

Rörande begravningsformerna torde följande meddelas. Under de tvänne första perioderna jordades de döda i högarnas mitt i kistor av sten eller urhålkade träd­ stammar, placerade på marken eller nedgrävda i denna samt täckta av en stenhög, det s. k. centralröset; stundom synes det, som om intet skyddande hölje givits åt den döde. Gravgodset utgöres ofta av vapen, i mindre grad av smycken. Vid andra periodens slut börjar likbränning komma till användning vid sidan om jordande.

Under tredje perioden finner man alltså båda gravskicken i centralgravarna.

Under hela yngre bronsåldern är likbränningen allenarådande. Gravarna äro då sällan centralgravar utan hava anbragts i de under den äldre bronsåldern an­ lagda högarna som »sekundärgravar» i högarnas yttre och övre delar, varigenom högarna merendels måst utökas. De brända benen och gåvorna till de döde, oftast små toalettsaker eller smycken, hava nedlagts på olika sätt, i små stenkistor, trä­ kistor, i lerurnor eller träkärl inställda i stenkistor, i fritt stående eller med några stenflisor omgivna urnor (den vanligaste formen), på eller under stenhällar, eller fritt liggande utan hölje.

Gravar från järnålderns första århundraden kunna

stundom anträffas i högarna. Jämte högbegravningar förekommer, närmast under yngre bronsåldern, begravning under flat mark, merendels i form av urnor med

HäLding borgdtrakten under forntiden benaska ock gravgods; stundom förekomma stenkistor, ibland med urnor, ibland med fritt liggande ben. Dessa gravar kunna anträffas enstaka eller flera tillsam­ mans, någon gång som verkliga gravfält, i vilket fall vissa gravar kunna tillhöra den äldsta delen av järnåldern.

Man känner ej så få fynd från bronsåldern anträffade i Hälsingborgstrakten (delvis ingående i det inkorporerade stadsområdet) men tyvärr med onöjaktiga fyndupplysningar.

Då i varje fall en fullständig statistik ej kan vinnas och nya

fynd framgent komma i dagen, skall en uppräkning ej här göras, utan skall jag i det följande utvälja vissa fynd och fornlämningar, som kunna vittna om ortens betydenhet under denna tidsålder.

Bland fornlämningarna möter oss då först och främst Köpingegruppen, fig. 120.

Denna torde ännu i relativt sen tid hava bestått av minst 21 högar. Ännu äro 10 bevarade, vartill ytterligare kommer en överplöjd och undersökt hög. Ej långt från denna plats finnas därutöver en del gravkullar. Flertalet av högarna äro av betydande storlek och giva fullt skäl för namnet å närliggande gård, Ättekulla.

Av ovannämnda högar undersöktes 8 stycken under åren 1879—1882 av professor Sven Söderberg. De innehöllo inalles 11 gravar från den äldre brons­ åldern och 53 från den yngre. Då intendenten Mårtenssons redogörelse förteck­ nar samtliga gravar och deras innehåll, skall här blott omtalas en del av fynden, vilka samtliga finnas i Lund.

En intressant grav från den äldre bronsåldern, andra perioden, är central­ graven i högen N:o 5 (Bil. A, nr 5: V). I en 2 % m. lång hällkista funnos förutom obrända ben ett dräktspänne, fig. 117, och tvänne halsbandsprydnader, en genom-

84

Fig. ii g.

UUikt över Sundet från Gtumvlövv bogar. Akvatint av A kreti ej ter

teckning

av

Th cron er

T. h. tre av högarna vid Glumdlöv, t. v. en av gångg rifterna.

Fig. 120.

SiS).

(/<

Vid kuelen den otora Bonnbögen.

Tre av bogarna vid Ättekulla, Kopinge. Foto T. JHårtenooon 192g.

Fig. 121.

Dolk ao b rond, från Sparting e.

S.H.M.

Fig. 122.

Kniv ao b ro no, från SpärLuige. *u. S.H.M.

Fig. 12g a.

Soiirå ao b ro nd, från Ho c ken bud 1 Brunnby. il4. S. H. M.

Fig. 12g.

Fig. izy.

Fig. 128.

Stridvyxa av b ro tu

Pincett av b rond

Stridvyxa av bronv från

från Havvlarp. i/<r.

från Spärlinge. 1h.

S.H.M.

Köpinge. 2f,

S. IL M.

H.JL

Fig. 12g.

Gravurna från Rå. *lj. S.H.JK.

Fig. 130. Gravurna från Köpinge.

Fig. 131. Gravurna, funnen under]tåt

ij3. H. Jf.

mark i Rå. Jlj. H. M.

BrondåLdern borrad hundtand och en helt liten pärla av spirallagd guldtråd. Möjligen hava flera begravningar ägt rum i kistan.

Fig. 132 återger en »bikonisk» gravurna från bronsålderns fjärde period. Den är funnen i »Tvillinghögen» (Bil. A, nr 10: V) och innehöll brända ben jämte en rakkniv av ovanlig form, fig. 118, pincett och syl; dylika pincetter anses hava använts för hårutdragning och sylarna för tatuering.

En rakkniv av ordinär form under fjärde perioden eller början av nästa finnes avbildad i fig. 133, funnen med pincett, syl och pilspets i en kort hällkista (Bil. A, nr 4: VIII).

Fig. 132—i jj. Gravurna och rakkniv från Åttekulla.

Från mansgraven 3: VI, urna med brända ben från femte perioden, visas i fig. 134 gravgodset, bestående av toalettkniv, syl och dräktknapp. Bronsålderns pilspetsar av brons hade det utseende som fig. 122 angiver (Bil. A, nr 10: VIII), därest dessa typer verkligen äro pilspetsar och ej tvåbladiga toalettknivar.

Ett kvinnosmycke är otvivelaktigt ett enkelt bronsarmband från femte perio­ den (Bil. A, nr 7: I). Dräktnålarna buros såväl av män som kvinnor; nålen fig. 135 är funnen tillsammans med toalettsaker i en mansgrav (Bil. A, nr

X),

originalet till fig. 136 anträffades utan andra föremål i en grav, som snarast är en kvinnograv (Bil. A, nr 7: IV). Den förra härrör från slutet av f)ärde eller femte, den senare från sjätte perioden.

Ett fynd gjort söder om staden kan här också nämnas. Det är en sekundärgrav i en gravhög i närheten av Rå nya begravningsplats (Bil. A, nr 1). Fyndet utgöres av en benurna, fig. 129, med en halvmånformig kniv av brons. Öster om staden ligger å Fredriksdalsområdet en gravhög, som enligt upp­ gift tidigare skulle kallats Drottninghögen.

Den undersöktes 1903 av dr Carl

85

Hälding borgotrakten under forntiden Wibbling och visade sig innehålla ett flertal gravar från den yngre bronsåldern (Bil. A, nr iz{).

Vid Spärlinge ligga, några hundra m. från havet, norr om Laröd, två högar, av vilka den ena utgrävdes 1905 av O. Montelius; den innehöll ej mindre än 9 olika gravar. — Under ett röse i högens mitt funnos rester av en mer än manslång ekkista (urhålkad stam) med några starkt ärgade bronsprydnader och en bronsdolk, fig. 121, rester av en kvinnograv från andra perioden. — På rösets södra sida hade anlagts en mer än manslång stenkista, tydligen avsedd för likbegängelse un­ der andra periodens slut eller början av den tredje; fynden utgjordes av obrända ben och ett bronsfragment (jämte flintskärvor och kol). Kistan förvaras nu i Häl­ singborgs museum. — En högre belägen,

1,35

m. lång stenkista innehöll jämte

Fig. 1 gg. To alettkniv, dyl och dräktknapp, funna i en graourna oid Åttekulla. brända ben och något kol en bronskniv från tredje perioden, fig. 122. — Från den yngre bronsåldern härröra fem gravar. En nära meterlång kista innehöll brända ben utan gravgods. De fyra andra gravarna, utan kistor, innehöllo smärre bronsföremål, resp. rakkniv och pincett, fig. 127, såg och ten, såg, syl. — Den nionde graven är kanske intressantast, enär den tillhör järnålderns första början. I ett stort lerkärl funnos jämte brända ben en enkel dräktring och en s. k. svanhalsnål av järn, fig. 137.

En gravhög i Laröd borttogs hösten 1905, varvid påträffades en mindre sten­ kista från början av tredje perioden med brända ben och ett spänne, en knapp och en kniv av brons.

Flatmarksgravar hava anträffats flerstädes i Hälsingborgstrakten. Från den äldre bronsåldern äro sådana överhuvud ytterst sällsynta. Jag vill fördenskull omnämna ett fynd från Kockenhus i Brunnby, bestående av ett vackert brons­ svärd från andra perioden, fig. 123, funnet 2 f. djupt bredvid underkäken av en människa. Det är givetvis möjligt, att det rör sig om en centralgrav under en

Bronsåldern senare bortodlad hög; dock anser jag stor sannolikhet föreligga, att en flatmarksgrav här varit anlagd.

Ej alldeles ovanliga i Hälsingborgstrakten äro flatmarksgravarna från den yngre bronsåldern. Närmast staden finner man ett dylikt gravfält, med 20 iakttagna gravar vid Ringstorp, anträffat då vattentornet där anlades år 1904 (Bil. A, nr 72); en liten stenkista härifrån finnes nu i Hälsingborgs museum. Därnäst märkas liknande gravfält i Köpinge i närheten av Ättekullahögarna och Klåhögen (Bil. A,

Fig. igg—137‘ Pdépeté och dräktnålar från Ättekulla. nr 67), från femte och sjätte perioderna. Från samma tid är en i Hälsingborgs museum befintlig gravurna från Köpinge, visande en av de allra vanligaste lerkärlsformerna under den yngre bronsåldern, fig. 130. Nära stenåldersboplatsen vid Rå har man under flat mark funnit en i Hälsingborgs museum förvarad urna med brända ben, fig. 131 (Bil. A, nr 70); det är möjligt, ja sannolikast, att denna urna nedgrävts under järnålderns första tid.

De lösa fynden från bronsåldern äro av olika slag. De kunna beteckna gra­ var, offer antingen till gudomliga makter eller till människor för livet efter döden, eller också skatter, avsedda att vid tillfälle upptagas.

87

HäUingborgotrakten under forntiden Från första perioden äro fynd i allmänhet ej talrika. Det förtjänar därför uppmärksammas, att man norr om staden funnit tvänne bronsyxor från perioden i fråga. Den ena, fig. 125, är funnen i en åker i Laröd, den andra, fig. 126, härrör från Kulla Gunnarstorps mark strax norr om Laröd. En yxa från samma period är anträffad så långt in i häradet som vid Tågarp i Sireköpinge. Från andra perioden känner man smala arbetsyxor (jfr Tågaborgsfyndet nedan) från Välluf, Attarp i Bårslöv och Smedstorp i Brunnby. Till samma periods slut eller till nästa hör den vackra stridsyxan fig. 124 från Hasslarp i Strövelstorp, ett importstycke från Tyskland eller Jylland. Samtliga nu omtalade lösa fynd är jag benägen att betrakta som gravgods från flatmarksgravar av samma slag som det ovan omta­ lade svärdet från Kockenhus.

De förnämsta lösa fynden äro skatten från Tågaborg och ett Köpingefynd i Hälsingborgs museum. Den förra påträffades 1895, vid anläggning av en cykelbana, omkr. 80 cm. under jordytan på Tågaborgshöjden och inköptes flera år senare till Statens historiska museum, där den utgör ett av de intressantaste fynden från den äldre bronsåldern, fig. 138, 140—141. Skatten utgöres av två djurbilder, antag­ ligen hästfigurer, två arbetsyxor och en stridsyxa (med utsvängd egg), vidare tre tämligen hela spjutspetsar och två fragment av sådana. Till fyndet lär även hava hört delar av en mindre vagn och en skiva av ett spadblads storlek. Skulle detta vara riktigt, vore det möjligt, att dessa sistnämnda föremål jämte hästfigurerna utgjort en kultvagn med solens bild av samma slag som anträffats i Trundholms mosse i nordvästra Själland, fig. 139. Det må tilläggas, att man på en sådan för­ modan ej får bygga några som helst hypoteser om speciell förbindelse mellan Nordskåne och Nordsjälland under denna tid; dylika solvagnar hava säkerligen funnits flerstädes på det då ovanligt enhetliga skandinaviska kulturområdet.

Fyndet från Köpinge gård är anträffat på ett spadtags djup helt nära gården och består av en fragmentarisk spjutspets, en hel arbetsyxa och överdelen av en sådan samt en vackert ornerad stridsyxa, fig. 128.

Lösa fynd från den yngre bronsåldern äro relativt sällsynta i Hälsingborgstrakten. Nämnas må dock trenne yxor, två från Bårslöv samt en tredje från Kingelstad nära Bälteberga, fig. 147* I Lunds museum finnas dessutom tvänne svärd från femte perioden, det ena från Gantofta, det andra från Fältarp å stadens om­ råde, fig. 145* I Kvistofta socken har man gjort tvänne betydande guldfynd från brons­ åldern. Vid Gantofta anträffades 1811 en massiv guldarmring med fem vidhäng­ ande spiralfingerringar, vägande tillsammans 187 gr., fig. 142. Det andra fyndet

Fig. 138.

Tåg abo rgofg ndet, h'ddtfigurer ao bro/u. »I3. S.H.M.

Fig. 1 gg. Soloagnen från Trundholm. Nationalmuöéet,, Köpenhamn.

Fig. igo. Tåg ab o rgofyndet. En olridoyxa och två arbetsyxor ao b ro ne. 5/4. S.H.Jll.

Fig. i/fi.

Tågaborgjfyndet. Spjutöpehar av brono. 3 u. S.H.JI.

Fig. i/f2. Armring med Jem ridhäng ande fing érring ar, alia ar g aid.

Från Gantofta. jf. S. H. AI.

Fig. 143. Armring ar guld från Rya, Kattrlora. iji. S. H. AI.

Brondäldern gjordes 1837 under grävning i en jordvall å Rya Kattslösa ägor; det är en präktig armring av massivt guld, även vägande 187 gr., fig. 143. De härröra från resp. tredje och femte perioderna.

Den förnämsta fornsaken i Hälsingborgs museum är otvivelaktigt ett fynd från Kattslösa i Kvistofta socken. Det är en mycket flat bronsfigur, föreställande en kvinna, fig. 146. Dateringen, till sjätte perioden, är given av de strierade tvänne halsringarna, motsvarande vissa halsringar från nämnda period; det kan omtalas, att tre dylika ringar äro funna i Hälsingborgstrakten, vid Spargott i Sireköpinge.

Till skillnad från övriga nedan nämnda kvinnobilder har den från Kvistofta ge­ nomborrade öron, i vilka små, nu förkomna ringar av brons ursprungligen hängde, samt en särskild håruppsättning eller huvudbonad.

Man känner tidigare — frånsett ett liknande knivskaft från Fangel Torp på Fy en — nio dylika bilder från Nordeuropa, nämligen en från den lilla ön Farö söder om Själland, en i Pommern, en från Timmele socken i Västergötland (S. H.M.) och ej mindre än fyra från Skåne. Av dessa härrör ytterligare en (L. U. M.) från Kattslösa i Kvistofta socken, påträffad ej långt från fyndplatsen för bilden i Hälsingborgs museum. De övriga äro från S:t Olovs och Ingelstad socknar och från Sölvesborgs landsförsamling (S. H. M.). Dessutom finnes sedan gammalt en liten defekt bronsfigur i Statens historiska museum, antagligen funnen i Hälsing­ borgstrakten och möjligen av samma karaktär som nu nämnda. En liknande bild finnes slutligen i Malmö museum. Samtliga torde vara tillverkade i Skandinavien.

Dessa bilder framställa en fruktbarhetsgudinna och gå tillbaka till mycket gamla orientaliska förebilder. Jag hänvisar till fig. 144, föreställande en relativt sen fenicisk Astartefigur; gudinnan för händerna mot sina fyllda bröst för att låta dem flöda; denna rörelse är grovt, men dock fullt tydligt återgiven i de nordiska bilderna. Man har med en viss rätt sammanställt dessa figurer med den av Tacitus omtalade jordgudinnan Nerthus, i en senare del av forntiden kallad Njärd (Njord).

I anslutning till detta märkvärdiga fynd må forntidens religiösa förhållan­ den beröras.

Liksom under stenåldern dyrkades under bronsåldern solens och

åskans makter. Dessa hava säkerligen tänkts personliga liksom den fruktbarhetseller jordgudinna, som vi känna genom bronsfigurerna. Först under den s. k. ro­ merska järnåldern kan man skönja tron på åsarna, vilkas gudomsfunktioner sam­ manfalla med tidigare gudomsmakter. Till bronsåldern daterar man de s. k. häll­ ristningarna, av vissa forskare uppfattade som uttryck för en dödskult, av andra som platser för kulten av nyssnämnda gudomliga makter. I Västra Karup i Bjäre härad finnas, så vitt vi nu veta, de närmast Hälsingborg belägna ristningarna i 12 — 24465.

89

Häidingborgotrakten under forntiden fast häll. I Luggude härad har man, förutom ett par lösa stenar med skålformiga fördjupningar, s. k. älvkvarnar från »Drottninghögen» vid Fredriksdal, några större stenblock med ristningar. På Krapperups mark har funnits ett dylikt med solbilder och älvkvarnar. Detta finnes nu i Hälsingborgs museum liksom ett sten­ block med älvkvarnar och rännformiga fördjupningar, anträffat i en av högarna vid Köpinge (Bil. A, nr 3). Vid en gård i Döshult i Allerums s:n finnes ett i två stycken kluvet block av sandsten med skålformiga hålor och rännor, nu infogade i en gärdesgård vid trädgården, jämte rester av ytterligare ett å två block med liknande märken. Även här synas offerhällar föreligga.

Järnåldern De äldsta föremål av järn, som hava anträffats i Skandinavien, äro import­ föremål från sydligare trakter och tillhöra med avseende på sin datering brons­ åldern. Från tiden omkr. 600 före Kr. föd., som betecknar övergången från brons­ till järnåldern, torde emellertid den inhemska tillverkningen av järnföremål hava ••

varit allmän. Aven Skåne, som för sin nutida järnförbrukning är helt beroende av den moderna storindustrien, har med all säkerhet deltagit i forntidens järnpro­ duktion och järnbearbetning, i det att myrmalm tillhör provinsens råtillgångar.

O

A Bjärsgårds ägor i Gråmanstorps socken anträffades för en del år sedan en pri­ mitiv smältugn, välkänd från Oscar Montelius’ populärvetenskapliga arbeten.

Denna ugn består av en krets tätt lagda kullerstenar och anses av vissa skäl till­ höra tiden omkr. Kr. födelse. Beträffande Hälsingborgstrakten kan nämnas, att myrmalm anträffats i Raus och dessutom finnes annorstädes mellan Hälsingborg och Landskrona samt på Ven. Vid Mjöhult N:o zf i Allerum iakttogs vid jordar­ bete år 1912 en under jorden befintlig stenkrets av långsträckt form jämte smält­ stycken av järn; det synes sannolikt, att här funnits en smältugn av samma slag som vid Gråmanstorp.

Järnålderns första skede, den s. k. förromerska järnåldern, omfattar tiden från nyssnämnda sekelskifte fram till Kr. födelse. Det är ett sedan länge iakttaget faktum, att relativt få fynd äro kända från denna tid. Detta har av R. Sernander förklarats vara beroende av en klimatförsämring, som bl. a. tvungit stora de­ lar av befolkningen att utvandra; en annan forskare har försökt förklara förete­ elsen som en följd av en handelspolitisk bojkott mot germanerna från de söder och väster om dem boende kelterna. Om också den förra förklaringen synes mig sannolikast, vill jag påpeka det anmärkningsvärda i, att landets sydligaste pro-

90

Jär nä Id ern vins uppvisar färre fynd från detta skede än ett flertal andra provinser. Av de relativt fåtaliga skånska fynden härröra de flesta från skedets första tid. Grav­ fynden från Spärlinge och Rå hava tidigare omtalats.

Nästa stora skede av järnåldern omfattar tiden från Kr. föd. till omkring /(oo e. Kr. Från detta, den s. k. romerska järnåldern, liksom från efter­ följande skeden finnas i nordligare provinser talrika och ofta vidsträckta gravfält med högar, rösen, stensättningar och bautastenar. I Skåne är detta mera undan­ tagsvis fallet.

Emellertid torde man för detta förhållande icke söka någon förklaring i folk­ tomhet eller extrem fattigdom. Från provinsens skilda delar känner man ej så få fynd av sådan betydenhet, att man måste antaga befintligheten av en delvis för­ mögen befolkning, vilken givetvis ej heller varit numerärt obetydlig. Huru då förklara den iögonenfallande bristen på gravar? De synliga minnesmärkena, i den mån sådana funnits, torde i avsevärd grad ha bortodlats, isynnerhet som de genomgående äro av mindre dimensioner än sten- och bronsåldrarnas ovan jord befintliga gravar. Emellertid äro järnåldersgravarna i Skånes slättbygder liksom i Danmark merendels belägna under flat mark; ofta ligga de för djupt att nås av plogen, och anträffas de vid annat jordarbete, är det ingalunda säkert, att de av finnaren iakttagas, så mycket mer som gravgodset, av skäl som vi ej känna, i stor utsträckning är obetydligt eller helt saknas.

Att trakten runt staden ej saknat befolkning, åtminstone under skedets se­ nare del, visar en här representerad grupp fornsaker, de ovala eldslagningsstenarna av kvartsit eller andra stenarter, i stort sett tillhörande tiden omkr. 200— 500. I statens historiska museum finnas tvänne dylika från Pålsjö och en från Skabelycke vid Sofiero samt i stadens museum exemplar från Filborna, Bårslöv, Välluf, Mörarp, Kattarp och Glumslöv (2 stycken), fig. 148. Kulturhistoriska mu­ seet i Lund har en sten från Tjörröd norr om Höganäs. De flesta nu nämnda eldslagningsstenar synas tillhöra 300-talet; det är tänkbart, att de utgjort grav­ gods till förmultnade fik i flatmarksgravar.

Ett par löpstenar till kvarnar och några sländtrissor kunna tillhöra denna epok, men även andra delar av forntiden; de tarva för den skull ingen närmare behandling i detta sammanhang.

Ett slag av fornlämningar, som med säkerhet tillkommit under järnåldern, äro domareringarna. Sådana finnas icke i stadens omedelbara närhet men äro dock kända från häradet, såsom vid Nyhamn samt vid Himmelstorp på Kullabergs syd­ sluttning, där tre stycken ligga samman. Inåt häradet känner man två samman-

91

Häldingbo rg d trakten under forntiden liggande domareringar i Ekeby socken, något mer än en km. väster om Gidsholm.

Domareringarna äro kretsar av med inbördes mellanrum placerade resta eller liggande stenblock, ofta 9 å 12 stycken. De bruka uppfattas som kult- och tings­ platser; i varje fall har det ingått i deras uppgifter att vara mötesplats för byg­ dens jordägande män, då dessa samlades för sådana bygdeangelägenheter, som i en senare tid behandlades på bystämmorna. Då domareringarna alltså ej till­ kommit på grund av någon en staka, isolerad bosättning, äro de ur befolkningssynpunkt av intresse som vittne om, att kring dem funnits en bygd av en viss om­ fattning. Enligt min mening har bruket av dem börjat omkr. Kr. föd. och fort­ satt i historisk tid.

Som förut nämnts, tillhör flertalet av de stora gravhögarna i Hälsingborgstrakten, och i Luggude för övrigt, bronsåldern.

Till järnålderns gravformer höra bl. a. stensättningar.

Dylika äro kända

såväl från Hälsingborgstrakten som i häradet för övrigt. Angående deras före­ komst hänvisar jag till intendent Mårtenssons till Bilaga A fogade Hälsingborgskartor och till den av honom arrangerade kartan i Hälsingborgs museOm för Luggude härad. I vissa fall torde rester av förstörda stenålders- och även bronsåldersgravar föreligga, men i de allra flesta ha vi nog att göra med järnåldersgravar. De älsta gå tillbaka till omkr. Kr. föd., men dateringen till olika perioder kan vara oviss utan undersökning i varje särskilt fall och skall därför icke nu dryftas. Nämnas må här tre å fyra s. k. skeppssättningar samt sex å sju stenkretsar i Tollarps Furu, Mörarps socken.

En fast fornlämning som i detta sammanhang bör nämnas är belägen på en höjd »Borgen» omkr. 600 m. VNV. om Vallåkra station, alldeles norr om Kvistofta-ån; det är en stenig jordvall jämte torrgrav. Tidsbestämningen är diskutabel; för min del finner jag en datering till medeltiden sannolikast.

Efter den s. k. romerska järnåldern följer ett skede, som i vår fornhistoria kallas folkvandringstiden, omkr. ^00—800. Särskilt dess förra del, 400—6oo„ är även ur europeisk-historisk synpunkt av mycket stort intresse, i det att nord­ borna på ett iögonenfallande sätt hava varit indragna i tidens stora omvälv­ ningar. Ännu äro ej ens de stora dragen av skandinavernas historia under denna tid fullt klarlagda.

Oavsett en tidigare omnämnd utvandringsepok i förkristen

tid, torde man böra antaga, att talrika skaror av skandinaver under tiden 200 — 400 emigrerat till kontinenten och deltagit i striderna mot det sönderfallande romerska riket.

Emellertid kan man för samma århundraden iakttaga en åter-

ström till hemlandet, och en dylik torde väl även ha ägt rum under 400-talet och

92

Järnåldern 500-talets förra del. Omkr. 600 hava befolkningsförhållandena i större delen av Norden konsoliderat sig.

Det arkeologiskt taget närmast påvisbara resultatet hos oss av dessa folk­ rörelser äro de stora guldskatter, som börja hitkomma redan under 200-talet, för att kulminera under 400-talet och avtaga under 500-talet. Att guld inkommit ge­ nom handel är ej uteslutet, men den största massan måste anses vara rövat gods.

Bl. a. fingo givetvis skandinaverna sin andel av de brandskatter, som avpressades den romerska världen.

Med immigranterna anses guldet hava kommit till Nor­

den från Weichsels, men även Elbes och Wesers mynningar. Den från Elbe och Whser kommande återströmmen har, om antagandet om densamma är riktigt, passerat Sönderjylland och de danska öarna. De guldrikaste landskapen i Sverige äro Västergötland, Gotland och Öland, Södermanland och Skåne.

Guldet upp­

träder i form av romerska mynt, smycken av nordisk tillverkning och som råvara i ringar och tackor.

Hälsingborgstrakten visar inga stora guldskatter, men några fynd i stadens närhet vittna om fortsatt bebyggelse och även ett visst välstånd.

De fynd, på vilka jag syftar, äro tre s. k. brakteater, d. v. s. hängsmycken av guldbleck. De äro av nordisk tillverkning, men hava uppkommit genom efterbildning av romerska medaljonger. Originalet till fig. 160 a är funnet »nära Häl­ singborg» och visar ett manshuvud över ett fyrfota djur, väl ursprungligen en ryttarframställning; tillverkningstiden är 400-talets senare del.

För 500-talets

förra hälft äro de båda andra brakteaterna, fig. 160 b och c. Slingorna föreställa mycket stiliserade djurfigurer. De äro funna den förra vid Filborna, den senare vid Fredriksdal.

En brakteat från 400-talets slut med en inskrift av äldre runor uppgives vara funnen i Väsby. Vid Skättekärr i Brunnby har man halvannan km. från sjön anträffat ett guldmynt, präglat för den östromerska kejsaren Teodosius II (408—450), samt en brakteat. Brakteater äro även kända från Ven och N. Vram.

Till sist må nämnas, att man å Bårslöv N:o 2 funnit en spiralten och en smältdroppe av guld.

Säkra gravar från folkvandringstiden äro knappast kända från Hälsingborgstrakten. Förklaringen ligger säkerligen däri, att traktens gravar under denna tid anlades under flat mark, såväl brandgravar som skelettgravar. Det här avbildade bronsspännet, fig. 152, som är funnet vid nyodling i Mörshög, tillhör folkvandrings­ tiden, 500-talets slut eller omkr. 600; med all sannolikhet föreligger här ett grav­ fynd, där skelettet förmultnat och således ej kunnat iakttagas av finnaren.

93

Häioing borgotrakten under forntiden Efter folkvandringstiden följer vikingatiden, som för södra Skandinaviens vidkommande, närmast Danmark och Skåne, omfattar ungefär två århundraden, omkr. 800—1000.

Längre norr över räknar man forntiden till omkr. 1050, men

den kan nog i avlägsnare landsändar hava varat till åtminstone 1100.

Liksom man kallat folkvandringstiden en guldålder, kan vikingatiden be­ tecknas som en silverålder med hänsyn till de silverskatter från denna tid, som anträffats i olika delar av Sverige.

Dessa skatter bestå av mans- och kvinno-

smycken, nästan alltid av nordisk tillverkning, arabiska, engelska, tyska samt i ringa grad även andra länders mynt samt s. k. »bitsilver», d. v. s. avhuggna och avbrutna bitar av tackor, tenar, smycken, gjutrester m. m. De flesta fynden äro bundna till Gotland. Intressanta och vackra fynd finnas därjämte i ett flertal kusttrakter t. ex. i Uppland, på Öland och Norrlandskusten och i Skåne; de sak­ nas däremot i landets inre delar.

Efter populär uppfattning hava dessa silverskatter ansetts vara rövade av nordiska vikingar i främmande länder. Den riktiga förklaringen är emellertid av ganska invecklad art.

För Västeuropas vidkommande vet man, att vikingarna

avpressade väldiga brandskatter av silver (och även guld) först av det frankiska riket, sedan av England; det var genom dessa våldsdåd och i långt mindre grad genom handel, som de talrika engelska mynten från Ethelred II:s och Knut den stores tid (978—1035) inkommo i Norden, där de snart insögos i den allmänna handelsomsättningen. De arabiska mynten äro produkten av svenskarnas handel på Ryssland och Orienten utefter de ryska floderna. De tyska mynten hava in­ kommit mindre genom plundring utan fastmer genom svenskarnas handel på den tyskvendiska östersjökusten, där Jumne (Jomsborg) vid Odermynningen och de nedan nämnda Aldinburg och Buku utgjorde de viktigaste handelsorterna.

Som silverskatterna nu föreligga, efter att de olika föremålen vandrat ur hand i hand, innan de tillsammans nedlades i jorden, äro de till största delen handels­ vinster.

Genom fyndfördelningen och medeltida upplysningar om t. ex. den gott-

ländska handeln liksom genom den isländska sagatraditionen kunna vi få en före­ ställning om formen för denna handel.

Det har tydligen funnits en klass, jag

skulle vilja kalla dess medlemmar handelsbönder, som merendels tillbragt vintrarna på sina gårdar, men om somrarna företagit handelsfärder. En och annan som­ mar stannade man hemma och stundom tillbragte man vintern i lugn i utländska hamnar. Dessa bönder hade egna fartyg och sjöbodar vid kusten. Det är natur­ ligt, att en dylik handelsklass endast uppstått på sådana öar och kuststräckor, som legat fördelaktigt till för dåtidens sjöfartslinjer. Det är också i närheten av dessa,

94

^ /Q som de flesta silverskatterna anträffas. De skatter, som funnits på större avstånd från kusterna, böra snarast anses som förmögenheter, förtjänade på leveranser till kustbönderna.

Handelsbönderna hava väl endast till en viss utsträckning salubjudit egna produkter. De hava varit fraktseglare, som framför allt handlat med inköpta eller anförtrodda varor. Nordens produkter voro pälsverk, hästar och möjligen andra kreatur, varjämte trälar och framför allt trälinnor utgjorde en betydande handels­ vara. Importvaror voro finare tyger, däribland även siden, samt antagligen också vin och en del lyxföremål, såsom silverskålar, smycken m. m. Vax, en nödvändig råvara för tillverkning av kyrkljus i de kristna länderna, jämte honung produce­ rades framför allt av de slaviska landområdena. Timmer och spannmål torde hava ingått i de olika ländernas självförsörjningsprodukter. Möjligen har dock spannmål eller mjöl måst införas till Norden vid missväxter. Ej blott bitsilvret och mynten utan i regeln också smyckena betraktades som råvara, vilken vid be­ talningen vägdes.

Frågan om silvrets dåvarande köpkraft, mätt i livsförnöden­

heter, är alltför komplicerad för att i detta sammanhang undersökas.

Det kan väl synas, som om Stora Bält vore den naturligaste infartsporten från Kattegatt till Östersjön. Detta torde hava gällt för de köpmän, som skulle ner till Hedeby, den berömda danska handelsstaden utanför den nutida staden Slesvig, eller till de vendiska köpstäderna Buku vid Trave, Lübecks föregångare, och Stargard, Adams av Bremen Aldinburg och nutidens Oldenburg på Holsteins sydkust.

En del danska silverskatter kring Stora Bält och närmaste vatten ge

också vid handen, att en dylik trafiklinje verkligen funnits.

Men å andra sidan måste olika omständigheter, dels tillfälliga såsom vindoch ström förhållanden, dels och framför allt handelsintressen hava fört många seglare utefter svenska kusten genom Öresund. Kristiania^ordens omgivningar voro under vikingatiden Norges huvudland med bl. a. handelsorten Bjarköy vid inloppet till Tönsberg. Vid Götaälvs norra mynningsarm ligger Björkö och vid den södra Brännö, båda kända som handelsorter under vikingatiden. För köp­ män, som från nämnda platser skulle söderut eller tvärtom, var seglingen utefter svenska kusten en självklar trafikled. Ett mäktigt sjömärke på denna trade är Kullaberg. Det synes mig helt naturligt, att kusten nedanför detta i havet utskju­ tande förberg skulle bli en handelskust av ovan antydda art (med handelsbönder) och flera betydande silverskatter härifrån visa, att så även varit fallet. En intres­ sant parallell kan i detta sammanhang anföras. Kuststräckan från Kullen till Rå hade åtminstone vid 1800-talets slut en särskild skeppareklass, som med egna sku-

95

Häloingborgdtrakten under forntiden tor (om också ibland med flera delägare i fartyget) seglade i fraktfarter på alla jordens hav.

Det silverfynd från Hälsingborgstrakten, som först tilldrager sig vår upp­ märksamhet, är Filborna-skatten, funnen åren 1884—85 två fot djupt å hemma­ net N:o 2. Fig. 149—151 visa smycken, bitsilver samt en del mynt. Enligt inven­ tarieförteckningen funnos 1 rund filigranbrosch, 1 halsring, 2 armringar, den ena hel med vidhängande småringar, den andra fullständig men bruten i sex delar, 3 runda hängsmycken, 1 arabiskt mynt med ögla samt 1 med hål i kanten (fig.

Fig. 144> Fen ieid k Aétartefigur av lera.

151, t. v. i nedre myntraden) och ett halvt likadant med tvänne hål och iträdda silvertrådar, således även de använda som hängsmycken, vidare 2 avlånga beslag med växtornament och 13 smärre ringar, vilka utgjort hängen på större sådana eller på halsband; fyndet innehöll vidare ej mindre än 78 räknade och några oräk­ nade fragment av arm- och halsringar, kedjor och filigranbroscher; övrigt s. k. bitsilver utgjordes av 2 hela gjuttackor och 7 bitar av sådana samt en myntplants (opräglat myntstycke). Dessutom anträffades 31 hela samt 95 bitar av arabiska mynt, ett fragment av ett engelskt mynt (Eadred, 946—955) samt ett danskt mynt, en s. k. halvbrakteat från Hedeby (fig. 151, i mitten av övre myntraden), präglat under tiden 940—960. Frånvaron av Ethelreds-mynt antyder, att skatten nedlagts i 900-talets tredje fjärdedel, 950—975, eller kort därefter.

96

Fig. i gg. Svärd av b ro njfrån Fältarp. *1+ L. U. M.

Fuj. i -//. Yxa av b ro tug från King eld tad i Ottarp. *l3. S. H. Jf.

Flg. ig8.

EtäoLagningoten från Kegeholm. -/j. H. JU.

Fig. i gg. Föremål ar riber ur Fill? örnar katten. 3/-/ S. IL Af.

Fig. Jjo. Föremål ar elIrer ur Filbornae katten. F4

s.

H. äf.

Fig. lyi. Fem ktifioka mynt och en halobrakteat från FLcdeby, ao öiloer.

Ur Filbornaökatten,

j/4 S. H. AF

Fly. 1 gj. Siloerökattfrån Atolle. J/2. H.AI.

Järnåldern Ett annat större fynd från stadens närhet är skatten från Pålstorp N:r 6 i Raus, vägande något mer än ett halvt kg. Det består av den här avbildade prakt­ fulla halskedjan med en s. k. torshammare, fig. 159, 2 enkla armringar, 21 fragment av smycken, 52 stycken tackor, bleckbitar och tenar, delvis bitar av smycken, 8 hela och 28 bitar av arabiska mynt, 1 halvbrakteat från Hedeby jämte ett frag­ ment av en dylik samt ett halvt utplånat mynt, präglat för någon av Ottonerna (käjsarna Otto I, II och III, 936—1002).

Det yngsta arabiska myntet är präg­

lat 916, Hedebymyntet 940—960. Skatten torde vara gömd i jorden under samma tid som Filbornafyndet. Torshammaren är en hednisk symbol — gudens Tors hammare Mjölner — jämförlig med de kristnas krucifix, som vid vikingatidens slut kommo i bruk i Norden.

Från Köpinge N:o 13 i samma socken kan nämnas en fragmentarisk halsring av sex flätade silvertenar med mellanlöpande tvinnade trådar.

Från Kullatrakten känner man också några fynd. Mest bekant är fyndet från Bräcke i Brunnby ej långt från kusten, anträffat 1876—77 vid tre olika tillfällen samt vägande omkr. i,35 kg. Det består av 4 armringar av släta tenar och 2 av flätade trådar, ett massivt gjutet armband, en flätad kedja, vilken burits som bröstsmycke hängande i runda broscher vid axlarna, 2 dylika filigranbroscher samt 1 liten hängring till något större smycke. Av s. k. bitsilver innehåller fyndet ett 50-tal fragment av smycken, vidare 62 hela arabiska mynt och minst 63 bitar av dylika, ett engelskt mynt (Edvard I, d. 925) och en halvbrakteat från Hedeby (940—960). Även detta fynd synes vara nedlagt i jorden under 900-talets tredje kvartsdel eller kort därefter.

I Hälsingborgs museum förvaras ett under en sten anträffat fynd från Mölle, bestående av två flätade armringar, fragment av tvänne halsringar och tre arabiska mynt, präglade 905—907, fig. 153. Nedläggningstiden torde vara densamma som för ovan beskrivna silverskatter. Ett fynd, som redan år 1715 inkom till Statens Historiska Museum, är gjort å Krapperups ägor. De därtill hörande handling­ arna äro av ett visst kuriositetsintresse, men skola av utrymmesskäl icke här re­ fereras. Bevarat av fyndet är en armring med vidhängande småringar, av vilka flera med omrullade arabiska mynt, fig. 163; samtidigt funnos flera andra silverarmringar.

Guldfynd från vikingatiden äro relativt sällsynta i hela Skandinavien. Det torde därför vara av intresse att här avbilda en år 1826 i Vallåkra funnen »större ring av guld passande till en smärt fruntimmers arm», såsom fyndberättelsen lyder, fig. 164.

13 — 24465

97

TT .. /

•

/

Gravfynd från vikingatiden äro tämligen ovanliga i Skåne. Detta förklaras icke helt, såsom ofta sker, av den tidigt inbrytande kristendomen, utan torde till mycket stor del bero dels på omfattande bortodling av ovan jord befintliga gravar, dels gravarnas läge under flat mark. Ett otvivelaktigt fynd från en för­ störd grav är ett bronsspänne, en s. k. oval spännbuckla, av högst ovanlig typ, funnen å Raus N:o 3, fig. 161. Dylika spännen buros av kvinnor, ett å vardera axeln och ofta förenade med en bronskedja eller ett pärlband häng­ ande ned över bröstet. Detta spänne kan dateras till omkr. 1000. I Statens historiska museum finnes en järnyxa av vikingatyp, som enligt uppgift är funnen i Hälsingborg, och som möjligen kan utgöra den enda resten av en förstörd mansgrav.

Fig. 162 visar ett treflikigt spänne av silver, funnet vid plöjning å N :o 12 Väsby. Även detta är ett kvinnosmycke, buret å bröstet för att sammanhålla dräktsprundet. Då det funnits tillsammans med ett annat, fyrkantigt smycke och aderton glaspärlor, är det icke osannolikt, att en skelettgrav förelegat.

Under vikingatiden liksom under föregående skeden brukades likbränning (brandgravar) vid sidan om jordande (skelettgravar). Det finnes ett flertal no­ tiser om skelettfynd från Hälsingborgstrakten anträffade under flat mark; att de flesta dylika fynd äro forngravar, är otvivelaktigt, även om gravgods ej iakt­ tagits. Även vikingatiden torde kunna tillräkna sig sådana skelettfynd.

Frågar man sig nu, huruvida de arkeologiska fynden från vikingatiden anses kunna utgöra en naturlig basis för den betydelse, som Hälsingborg erhöll redan under den äldre medeltiden, vill jag svara, att fynden ur ordinär statistisk syn­ punkt inte äro särdeles talrika, men ur gängse arkeologiskt betraktelsesätt måste vittna om en burgen befolkning med sjöfartsintressen och handelsduglighet.

I

detta sammanhang må följande anföras. Köpinge i Raus har, som namnet torde angiva, varit en ort, där folk samlats till marknad och köpenskap; den har av en arkeologisk forskare t. o. m. utpekats som en föregångare till Hälsingborg. Dess betydelse som handelsplats torde väl ha givit anledning till en befolkningsförtätning. Om namnet uppstått redan under bronsåldern, skulle en dylik förtätning stämma samman med det faktum, att bronsåldersgravarna här äro ovanligt talrika.

Har däremot namnet uppstått senare eller orten behållit en tidigare uppnådd be­ tydelse, är det att märka, att detta förhållande ej markeras genom någon tal­ rikhet av järnåldersfynd.

Det anförda ger anledning att dröja vid frågan om sambandet mellan arkeo­ logien och ortnamnsforskningen. Man får ej alltid vänta att av det arkeologiska

Järnåldern materialet finna stöd för alltför vittgående teorier om befolkningsförhållandena under forntiden. Så t. ex. lämnar arkeologien inga hållpunkter för den hypotes om en folkförflyttning i form av erövringståg från Själland till Skåne, som på grundlag av ortnamnen framställts av en dansk forskare H. W. Clausen (i Aarböger for nordisk Oldkyndighed og Historie 1916). Väl är det möjligt, att en del av folkvandringstidens guld under 400-talet införts via Sönderjylland och öarna av hem vändande skandinaver från V ästeuropa, men denna immigration är av en helt annan art än Clausens befolkningsutstrålning från Själland.

Angående Skånes etnologiska och politiska förhållanden under järnåldern må i detta sammanhang blott nämnas, att arkeologiskt sett dess slättbygder åtminstone under det ifrågavarande årtusendets senare hälft torde hava varit en etnisk-politisk del av Danmark, som, efter dåtidens geografiska förhållanden, i Skåne fick sin na­ turliga avslutning åt öster liksom av Jylland åt väster. Luggude härad är en bygd, där under nämnda tid ödansk kultur tydligen mötes med den i Halland—Småland —Blekinge samt i Nordskåne representerade svenska järn ålder skultur en.

Med anknytning till vad som ovan sagts om Luggudekusten såsom en handelskust under vikingatiden må en del reflexioner göras angående stadens uppkomst.

En nära till hands liggande fråga är den, huruvida en viktig trafikled gått fram över linjen Helsingör—Hälsingborg. Därpå kunde tyda ett uttalande hos Adam av Bremen (Skol. 110, kap. VII), att den kortaste överfarten från Själland till Skåne finnes vid Halsinpurg. Uppgiften kan dock innebära blott och bart, att man traverserat Sundet på detta ställe, om man t. ex. kommit söderifrån längs Själlands kust. Ty Adam uppgiver likaledes, såsom förut meddelats (Skol. 108— 109, Kap. V), att norra Själland på hans tid var ett öde land, och även om ort­ namnen synas ge vid handen, att en viss bygd kan hava funnits under vikinga­ tiden i Lynge-Kronborg Herred, angiver den nära nog totala frånvaron av forn­ fynd även från järnåldern, att Adams uppgift om ödelandet stort sett varit riktig.

Framförallt saknas just sådana rika fynd, som på skånska sidan ge relief åt be­ folkningsfrågan. Då de stora skogarna på danska sidan genom stigmän kunnat vara fika farliga som Sundet och de baltiska haven genom vikingar, synes det mig ovisst, om någon viktigare, s. a. s. reguliär trafikled mellan Själland och Skåne här gått över Sundet. Härtill kommer, att den danska kusten ej synes hava haft någon påvislig basis för den ifrågasatta trafiken. Helsingör är nämligen enligt danska forskares mening en sen företeelse, en »strandköping» från 1200-talets bör­ jan. Någon stadsbildande faktor för Hälsingborgs vidkommande är alltså enligt min mening ej den här diskuterade trafikfrågan.

99

Häld ing borg d trakten under forntiden Även om ej så få vikingatidsfynd från själva Hälsingborgs gamla stadsområde kan ha framkommit men åter försvunnit under historisk tid, är det otvivel­ aktigt, att vikingatidens köpmansklass, handelsbönderna, levat i spridd bebyggelse. Övergången från denna till en koncentration i form av stadssamhället är svår att förklara. Hantverkets specialisering och hantverksklassens uppkomst får betrak­ tas som en sekundär och relativt sen företeelse. Av större betydelse anser jag den inbrytande kristendomen vara, enär kyrkorna blevo centralpunkter för en omgivande bebyggelse och bosättning, och de stora kyrkofesterna gåvo anledning till marknader. Många forskare äro benägna att i periodiska, t. ex. årliga köp­ stämmor söka våra städers suceessiva framväxande, alltså en s. a. s. inhemsk före­ teelse. Jag omfattar delvis denna mening. Men å andra sidan torde, när det gäller uppkomsten av vissa städer såsom just Hälsingborg, utlandets hamnstä­ der, vilka genom sin koncentration erbjödo så många praktiska fördelar, lockat till snabb efterbildning. Det skulle med andra ord vara handelsböndernas ut­ ländska resor, som skapat de tidigaste nordiska stadssamhällena vid medeltidens början.

Det måste så betraktat förefalla ganska naturligt, att en stad uppstår vid en fördelaktig punkt på en traditionell »handelskust» som den ifrågavarande. Det kan möjligen diskuteras, om just platsen där Hälsingborg ligger har de lämpliga förutsättningarna för en stadsbildning, men stadens tidiga uppkomst utgör i sig själv beviset för, att man den gången fann platsen förmånlig. En av de synpunkter, som därvid torde hava gjort sig gällande, är tillvaron av den ur försvarssynpunkt betydelsefulla klinten, som ännu i dag bär ett medeltida försvarstorn, Kärnan.

Tiden för stadsanläggningen, ty jag vågar nästan med detta ord beteckna den ifrågavarande koncentrationen, kan arkeologiskt med stor sannolikhet angivas.

De ovan beskrivna större myntskatterna innehålla ej engelska Ethelr ed smynt och så gott som inga tyska mynt. Av detta skäl måste det i stort sett hava nedlagts under kvartseklet 950—975 eller kort tid senare. Då ingen anledning finnes till antagandet av ett avbrott i befolkningens handelsverksamhet, skulle alltså staden hava sin första upprinnelse redan under 900-talets sista fjärdedel.

Namnet Halsinburg eller Helsingburgh (ett tiotal olika stavningar påträffas i olika handskrifter av Adams av Bremen kyrkohistoria) angiver tillvaron av be­ fästningsverk. Mellan Adam (omkr. 1070) och stadens av mig antagna tidiga framväxt ligger nästan ett århundrade. Det är alltså möjligt, att staden ej från början varit befäst, men det är sannolikt, att behovet av ett försvarsverk mycket tidigt gjort sig gällande.

IOO

Järnåldern Terrängförhållandena vid Hälsingborg äro sådana, att diskussionen om den första stadens karaktärstyp måste röra sig om frågan, om staden framvuxit ne­ danför landavsatsen eller uppe på platån. Då inga fynd finnas, som ge oss fullt bindande upplysningar, måste den uppställda frågan dryftas med hänsyn till då­ tidens försvarstekniska möjligheter och synpunkter.

Den i södra Skandinavien vanliga borgtypen under vikingatiden är den s. k. karolingiska borgen. En sådan bestod till sitt ytterverk av en kretsformig jord­ vall med en innanför belägen, vid vallens uppkastning uppkommen torrgrav. I kretsens mitt på naturlig eller uppkastad kulle befann sig ett försvars- och bo-

Fig. i gg. Borg anläggning på Hjelm vid Alolé. stadstorn, en kärna, av trä eller sten. Fig. 154 visar denna grundtyp, den berömda borgen Dinan på Bayeuxtapeten (omkr. 1080). Stundom finnas flera koncentriska vallar och torrgravar. Dimensionerna äro i regel oansenliga.

Ej sällan förekommer i Danmark en variant, en blott halvcirkelformig borg, där den felande delen ur försvarssynpunkt ersättes av en brant sluttning. Den i fig. 155 avbildade borglämningen från ön Hjelm vid Mols är helt liten. En av de IOI

Haiding b o rg d trakten under forntiden största i Danmark är Vestborg på Samsö med två koncentriska gravar ocb lika­ ledes en brant tvärsida mot havet; borgplatsens övre parti är omkr. 300 fot bred.

— Det måste erkännas, att de karolingiska borgarnas små dimensioner oftast ge dem karaktär av stormansborgar eller av landsherrens speciella säkerhetsorgan vid de stora trafiklederna.

. ,7» »»—Ii ~-j

'•=.

~

i.y\p<7r C

.urru- «< \rd-'

'•

• »\5

Fig. 1 g6. Karta över Hedeby-trakten.

En annan befästningstyp känd i Norden under ifrågavarande tid är stads­ vallen, inramande ett helt stadssamhälle. Mest bekant är den redan under 800talet berömda staden Hedeby i Danmark. Det betydande stadsområdet, som lämnat boplatsfynd från vikingatiden, är omgivet av en halvcirkelformig vall, som invid sjön har en diameter av 600 meter; avståndet från kusten till vallens inre del är 450 m., fig. 156 och 157. Att en närliggande kulle blivit befästad med en vall, beror väl i mindre grad på försvarstekniska hänsyn än på stadens egenskap av kungasäte, enär konungens personliga säkerhet under dåtidens förhållanden ford­ rade en isolering från själva staden; denna befästa kulle utgör således efter min

102

Järnåldern mening blott själva »kungsgården» invid staden. Man må uppmärksamma, att staden ej erkållit sitt namn efter borgen (-borg). Även Birka (Björkö) i Mälaren är med sin vidlyftiga stadsvall ett exempel på befästa städer.

Konungen anses bär hava bott på Adelsö, på andra sidan

sundet. Borganläggningen, som alltså ej är kungsgård, synes mig framförallt be­ tingas av terrängförhållandena, som fordrade borgkullens indragning i försvars­ systemet, fig. 158. Här skiljes sedan gammalt på Bysta’n (stadsområdet) och Borg (borgkullen med sin mur).

Ficj. 157. StadévalLen vid Hedeby, sedd från norr.

Bland de olika möjligheter för en tidig stads- och borganläggning vid Häl­ singborg vill jag i anslutning till nu sagda framhäva två huvudtyper. Stadssam­ hället kan hava legat vid landavsatsens fot, där stadens äldre del ännu befinner sig, med ett karolingiskt fäste på klinten som refuge. Då man nog vetat utnyttja terrängens egna försvarsresurser, är det troligt, att typen fig. 155 föredragits. Tor­ net i centrum torde, under förutsättning, att anläggningen gjorts redan under 900talet, hava varit av trä och har senare, fram på 1 ooo-talet, kunnat ersättas av en stenbyggnad. Lågstaden kan hava skyddats t. ex. genom tvärvallar från sjön upp mot branten och hamnen medelst träpalissader, en anordning som möjligen ägt rum vid Birka och som på andra håll givit upphov till namn såsom Stocksund och Pålsund; en långt senare men intressant parallell härtill är den av palissadverk inramade hamnen vid Hälsingborg å en allmänt bekant bild i S. Pufendorfs ar­ bete över Karl X Gustav.

Häldingborgotrakten under forntiden Samhället kan också hava lagts på platån, på området runt kärnan. Flera möjligheter för dess anordning äro tänkbara. Mindre sannolikt är ett obefästat stadsområde med en karolingisk borg som refuge. En mer antaglig utformning, i varje fall mera överensstämmande med huvudtypen Hedeby, skulle vara stadens indragning inom en halvcirkelformig eller rundat flersidig, till branten ansluten jordvall, kanske med en förtimrad förstärkning invid landavsatsen. Då staden ej varit stadigvarande konungasäte, har en »kungsgård» utanför stadsvallen, så-

BJDRKO

999999430

Fig. ig8. Ptan över Birka.

A betecknar By o ta’n. B—C ötadovallen, éo/n förr gått fram till borgvallen D.

som vid Hedeby, varit obehövlig. Ett borgtorn utanför vallen som en sista re­ fuge för borgarena själva skulle vara opraktisk, enär dessa för att från vallen uppnå tornet måste passera fienden. Däremot är det tänkbart, att ett försvarstorn funnits inom vallen i stadens mitt, på slätmark eller på en kulle. Som exem­ pel på en dylik anordning hänvisar jag till en dansk borgplats, Pedersborg på Själland vid den innersta viken av Sorö-sjön, fig. 158. Pedersborg har en mot sjön öppen jordvall av ansenliga dimensioner och inom densamma befinner sig en borg­ kulle, där nu ligger en medeltida kyrka; själva namnet härrör bevisligen från en framskriden del av medeltiden. Uteslutet är icke, att denna anläggning till sitt första ursprung går tillbaka till folkvandringstiden (enl. H. Olrik), men å andra

Fig. i gcj. Halskedja med torshammare ur silverskatten från Pålstorp i Raus. }Ij. S. H. HI.

Fig. 160.

Guldb rakteater, funna »nära Hä Is ing bo rg »> vid

Filborna och Fredriksdahl. ji. S. H. AI.

Fig. 161. Ovalt bronsspänne (nålan­ ordning på undersidan) från Raus. *t3. S. IL Al.

Fig. 162.

Treflikigt silverspänne från Väsby. -15■ S. H. Al.

Fig. 163. Silverfynd från Krapperup.

Fig. 16f. Guldarmring från Vallåkra.

*h. S. 11. Al.

*/j. S.H.A1.

Järnåldern sidan är det (enl. S. Müller) möjligt, att denna vik av Sorö-sjön ännu under vi­ kingatiden stod i förbindelse med havet, vilket för ifrågavarande skede kunnat ge platsen karaktär av primitiv köpstad.

Såväl för som emot båda huvudtyperna, den möjligen något befästa lågstaden med sitt »borgberg» eller den stora platåstaden med sin halvcirkelvall, tala många skäl, och den ena forskarens åsikt utesluter näppeligen riktigheten av den andres.

Till förmån för en platåstad talar förefintligheten av tvänne tidiga kyrko­ ruiner på platån, om också den ena, helgad åt S. Clemens, de sjöfarandes skydds­ patron, kan vara sjömännens speciella votivkyrka (liksom t. ex. Notre Dame de

Fig. 16g. Plan över Pedervborg på Själland. la Garde på höjden ovanför Marseille), och den andra kan vara en landskyrka.

Har man staden på höjden, prisgiver man icke sina bostäder vid försvaret, som koncentreras på stadsvallen.

Flera skäl synas dock för mig göra det naturligast att betrakta redan den äldsta staden som en lågstad. Härför tala lågstadens av naturen givna infartsvä­ gar från söder och norr, av vilka åtminstone den förra torde beteckna en gammal fiarväg längs kusten, samt den bekvämlighet det erbjöd att bo nära båtplatserna på stranden. Skulle vid ett anfall alla samlas i borgen, skulle givetvis både bo­ städer och strand (bodar och fartyg) prisgivas åt fienden. Men om en blott ringa skara, och stor har den icke behövt vara, lämnats att försvara borgen med kvin­ nor och barn och dyrbarheter, hava flertalet män kunnat koncentrera sig på för­ svaret av stad och strand.

Om man tänker sig en reträtt härifrån till borgen,

vill jag erkänna, att en sådan blir svår. Men härtill må svaras, att en stadsbe­ folkning inom en stadsvall på höjden näppeligen utan ingripande åsett, att en fiende härjat stranden, och samma reträttsvårigheter skulle ha gjort sig gällande, vartill J4—24465.

105

Hätoing borgotrakten under forntiden kommer att försvarskrafterna, med hänsyn till den långa stadsvallen, i så fall blivit mera splittrade.

Här anknyter sig en annan sak; anfall på staden ha naturligt­

vis mest kunnat väntas under sommartiden, då flertalet av männen lågo på sjö­ färder; en ringa skara kunde då lättare försvara kvinnor, barn och dyrbarheter inom en liten karolingisk borg än på en vidsträckt stadsvall. Av mindre, ja oviss betydelse synes mig till sist en fråga vara, som blott skall i förbigående beröras, huruvida icke möjligen stadsnamnet (-borg) just angiver försvarsverket som en (karolingisk) borg i motsats mot en stadsvall: man jämföre härmed namnen Hedeby och Björkö samt Visby och Kalmar, i vilka tvänne sistnämnda städer halvcirkel­ formiga vallar, tydligen av samma typ som de vid Hedeby och Björkö, kunnat på grundlag av nuvarande stadsplaner påvisas (jfr A. Schück i Fornvännen 1924).

Till sist några ord om de hustyper, som kunna tänkas företrädda i det äldsta Hälsingborg. Den primitivaste av möjligen använda hustyper under vikingatiden är den ovala lerklinade hyddan med rökhål i taket. Det är knappast bevisat men mycket sannolikt, att det rektangulära korsvirkeshuset, med risflätning och lerklining i rutorna, redan nu börjat uppträda. Stavhus av resvirke och knuttimrade stugor av horisont alvirke kunna också hava funnits. Det är ej uteslutet, att man åtminstone till sjöbodar, båthus och marknadsbodar kunnat använda planktim­ mer. Att husen eller rättast sagt tomterna liksom bodar av olika slag ordnats efter ett om ock primitivt gatusystem, är ur arkeologisk synpunkt ett berättigat antagande.

De här framställda hypoteserna om stadsanordningen vid Hälsingborg kunna säkerligen aldrig med rent arkeologiska hjälpmedel föras i bevis. Byggnadsverk­ samheten i den nuvarande lågstaden liksom de betydande fästningsanläggningarna och senare tiders trädgårdsarbeten och annan uppodling på platån hava säkerligen utplånat sådana rester, som skulle kunna skänka oss slutgiltiga resultat. Bilden av det första Hälsingborg och dess befästning torde nog alltid komma att tillhöra idéernas värld.

106

HÄLSINGB O RGSTR AKTENS ORTNAMN AV

JÖRAN SAHLGREN

IKS OAI FLERTALET moderna humanistiska discipliner är också ortnamnsforskningen ett barn av den historiska vetenskapen. Trots detta barns obetydliga utseende och till en början vanartiga uppförande har historien alltjämt överhöljt det med ömhetsbevis. På dess uppfostran har hon nedlagt ett tålamod och en flit utan like. Men det är ju ofta så, att det svagaste och fulaste barnet står moderns hjärta närmast.

En av de första historieskrivare jag känner är den av Moseböckernas för­ fattare, som efter sin vana att nämna Gud Jahve blivit kallad Jahvisten. Som professor Esaias Tegnér i sin glänsande skrift »Språkets makt över tanken» på­ pekat, är Jahvisten en av världens äldste namnforskare. Ur såväl personnamn som ortnamn söker han att dra ut uppgifter av historiskt intresse. Hans kanske mest bekanta ortnamnstolkning är förklaringen av stadsnamnet Babel ur det hebräiska ordet balål ’förbistrade'.

Liknande ortnamnstydningar finna vi också hos antikens historieskrivare.

Nordens äldsta historiografer syssla också med tydningar av ortnamnens gåtor för att rikta det för äldsta tider så sparsamma historiska materialet. Den gamle Saxo konstruerar efter sagornas mönster ur namnet Danmark fram Danmarks förste konung Dan och ur anglernas namn Dans bror Angul.

I hans fotspår går svensken Johannes Magni. Ur berömda svenska ortnamn drar denne upp ett stamträd för de svenska konungarna som når upp till Magog och Japhet. Ur svenskarnas och Sveriges namn får han fram namnet på Sveriges förste kung Svenne, ur Uppsala kung Ubbe, ur Sigtuna kung Sigge o. s. v.

Haloingbo rgotraktcno ortnamn Först den lärde Lundaprofessorn i historia Andreas Stobaeus kan lära det ostyriga barnet bättre seder. Hans avhandling »De Scania antiqua» (Lund 1706) visar, att det vid sträng tuktan artar sig rätt väl. Med övertygande skärpa bevisar Stobaeus, att Skånes märkvärdigt klingande gamla by- och sockennamn äro författade på nordiskt språk. Han drar därur den nödvändiga slutsatsen, att Skåne, alltsedan de äldsta nu bevarade bynamnen bildades, varit bebyggt av samma nordiska folk, varav det ännu bebos. Denna Stobaei slutsats har forsk­ ningen ännu icke kunnat rubba.

Ett annat av Stobaei snillrika uppslag har spelat en mycket viktig roll för den senare historieforskningen. Utgående från det antagandet, att ortnamn med samma senare sammansättningsled äro ungefär lika gamla, tar han sig före att ordna bynamnen i åldersskikt. Som ett äldre namnskikt, representerande en pri­ mär bebyggelse, betraktar han bl. a. namnen på -by, -stad, -inge. Till ett yngre bebyggelsestadium hänför han bl. a. namnen på -torp och deras avläggare på -arp och -rup.1 Stobaei uppslag har vidare utförts av den flitige fornforskaren N. H. Sjö­ borg, som också var historieprofessor i Lund. I sin »Skånes historia och beskrifning» (Lund 1812; 3:1, s. 19 f.) preciserar han Stobaei kronologiska system. Till det äldsta namnlagret räknar han namnen på -by, -stad, -inge och -hög (-ie).

Som ett något yngre lager betraktar han namnen på -hem, -rum, -bo, -böle, -löv, -hus och -borg och som ett ännu yngre lager namnen på-torp (-arp, -rup), -m åla och -ryd, vilka alla äro namn på nybyggen från äldre byar eller gårdar.

Det hittills viktigaste bidraget till ortnamnsgruppernas kronologiska bestäm­ mande lämnas först av den danske historikern Johannes Steenstrup i en upp­ sats i (Dansk) Historisk Tidsskrift 1894. Steenstrup utgår från det generella an­ tagandet, att mot större storlek hos en by bör i stort sett svara en högre ålder.

På grundval av detta antagande sorterar han upp de danska bynamnen i grupper allt efter byarnas storlek i historisk tid. Som slutresultat får han att äldst av de bevarade danska bynamnen äro de på -löv, -by, -sted, -inge och -löse (mot­ svarande de skånska på -löv, -by, -stad, -inge och -lösa). Yngre än detta stora namnlager äro namnen på -torp (-rup o. s. v.) och -skov (skånskt -skog) och ännu yngre de på -holt (skånskt -hult, -alt o. s. v.) och-röd (skånskt-röd o. s. v.).

Den kloka försiktighet, som utmärkt Stobaei, Sjöborgs och Steenstrups relativa 1 Se vidare min uppsats »Svenska ortnamn ock svensk bekyggelsekistoria» (Namn ock Pygd 1919), s. 81 ff.

108

Häldlng bo rg d traktend ortnamn åldersbestämningar, framträder ej i samma grad hos norrmannen Andreas Hansen.

I sitt stora arbete »Landnåm i Norge» (1904) söker denne med stöd av diverse vetenskapsgrenar, förnämligast arkeologien, bygga upp ett helt ålderssystem för de nordiska ortnamnen med början i stenåldern. Till yngre stenålder för han nam­ nen på -leiv (skånskt -löv), -l0se (skånskt -lösa) och-inge, till bronsåldern namnen på -vin, -tun, -heim (svenskt -hem, -um o. s. v.), till järnåldern namnen på -staåir (skånskt -stad) och -by och till medeltiden namnen på -rud, -holt, -land och -set.

Hansens teorier ha utan mera ingående prövning upptagits av Adolf Noreen och Hjalmar Lindroth, vilka i mer eller mindre populära uppsatser gjort dem vida bekanta i Sverige. En del historiker, arkeologer och språkmän ha i sina skrifter med stöd av Adolf Noreens auktoritet utgått från dessa hypoteser som bevisade fakta. Härutinnan ha de gått längre än Noreen själv.

I flera skrifter1 har jag dragit i härnad mot detta ålderssystem för så vitt det gäller sten- eller bronsåldern. Jag har visat upp, att alla de skäl man anfört för att nordiska bynamn skulle härstamma från äldre tider än järnåldern äro falska. Men man kan även åberopa positiva skäl, som tala för att de äldsta by­ namnen ej kunna vara äldre än järnåldern. Jag bortser då från sådana bynamn, som ursprungligen varit namn på sjöar, floder, berg el. dyl., vilka bynamns ålder ofta äro synnerligen vansklig att närmare bestämma.

Den högst instruktiva

arkeologiska karta över Bohuslän och norra Halland m. m., som intendenten G. Sarauw utarbetat för Göteborgsutställningen 1923, visar, att forngravar och lösa fornfynd från stenåldern och bronsåldern i norra Halland ej stått i någon som hälst relation till de äldsta bynamnsgrupperna.

De äldsta bynamnen äro

bundna vid slätterna, men stenålders- och bronsåldersminnena äro tätast på höj­ derna. Järnåldersminnena, som äro tätast på slätterna, synas däremot stå i rela­ tion till de äldsta bynamnen.

Ofta tyda ortnamnens första sammansättningsleder på en relativt låg ålder.

Sockennamnet Källstad (fsv. Kastilstadha) innehåller det latinska låneordet Kätil (se Otto von Friesen hos J. Sahlgren, Namn och bygd 1921, s. 160). Dessa ortnamn visa att hem- och sta- namn ännu kunde bildas under eller efter den romerska järnåldern.

1 Västgötska ortnamn av typen Kölingared (= Lunds univ. årsskrift N. F. Avd. x. Bd 14. Nr 30.

1918).

Svenska ortnamn och svensk bebyggelsehistoria (i Namn och bygd 1919), Forntida svenska kulturprovinser och kulturvägar (i Rig 1920).

Haloing borg o trakte no ortnamn Man skulle också kunna tillägga, att god metod fordrar, att man ej vid åldersbestämningar går längre tillbaka i tiderna än vad materialet fordrar. En byggnad bygges lämpligare från marken än från en flygmaskin.1 Slutligen må anmärkas, att de latinska källorna, som i stort antal nämna keltiska ortnamn i Tyskland, så gott som belt och hållet sakna germanska bebyggelsenamn. Fried­ rich Kluge påstår därför och på andra grunder, att germanerna under århundra­ dena kring Kristi födelse så gott som fullständigt saknade ortnamn.2 De german­ ska primära gård- och bynamnsgrupperna äro ej äldre än folkvandringstiden.

Naturnamn och namn på folkstammar och länder kunna däremot vara betydligt äldre.

Ett annat misstag har man gjort sig skyldig till, då man sökt vinna en en­ hetlig kronologi för de olika ortnamnstyperna. Man har staplat ortnamnstyperna på varandra i stället för att lägga dem bredvid varandra. Som jag i mina anförda uppsatser visat, äro vissa ortnamnstyper karakteristiska för en trakt, andra för en annan. Namnen på -löv t. ex. förekomma egentligen blott i Danmark och syd­ västra Sverige, namnen på - mora blott i östra Sverige. Man måste vidare noga fasthålla, att en ortnamnstyp kan ha varit produktiv i hundratals, ja tusentals år.

Namnen på -torp t. ex. förekomma, som samtida urkunder visa, i Tyskland åt­ minstone redan på 6oo~talet, uppträda bevisligen på 1000-talet i Danmark, sprida sig så upp i Sverige och komma först på 1500-talet i större antal till Värmland.3 I övre Norrland synes namntypen vara ändå yngre. På vissa trakter i Sverige lever den ännu. Namnen på -torp ha sålunda en produktivitetstid av åtminstone 1300 år.

Namnen på -ryd, -rud, -red o. s. v. finnas i Tyskland redan på 700-talet och synas först under medeltiden ha hunnit upp till mellersta Sverige.

D en som vill använda ortnamnen för att utröna en trakts bebyggelsehistoria måste sålunda gå fram med stor varsamhet. Vad som gäller för en bygd, gäller icke för en annan. Härutinnan har mycket syndats även av eljest vetenskapliga forskare.

Det material, som ortnamnen kunna lämna till vårt lands bebyggelsehistoria, är sålunda svårskött nog. Men man får ej därför misströsta om resultaten. Den 1 Såväl Adolf Noreen som Hjalmar Lindroth ha i sina senare skrifter visat sig vida mer betänksamma vid antagandet av sten- och bronsåldersnamn. Hellquist avvisar i Sv. etymologisk ordbok bestämt alla tankar på att lösa- och löv-namnen skulle härröra från stenåldern. Han hänvisar till den av mig fram­ ställda kritiken. — 2 Deutsche Sprachgeschichte^ s. 1^2. — 3 Helgetorp i Väse sn, Väse hd, i sydöstra Värmland nämnes redan 1390 (SOV 13, s. 21).

HO

Namnen på -löv metodiska forskaren kan ur ortnamnen vinna viktiga upplysningar om urmin­ nes tider.

Vad de äldsta ortnamnen berätta om Hälsingborgstraktens ock närmare be­ stämt Luggude bärads historia är ämnet för min framställning.

N amnen på -löv De skånska ortnamnen på -löv t. ex. Bårslöv, Görslöv, Eslöv höra utan tvivel till Skånes allra äldsta bynamn. De motsvara de danska namnen på -lev och de tyska på -leben.

Det av Andreas Hansen framställda och av flera svenska forskare t. ex.

Adolf Noreen och Hjalmar Lindroth1 godkända antagandet, att löv-namnen (åt­ minstone delvis) skulle härröra från stenåldern, saknar varje objektivt stöd. Att de svenska landsdelar, som ha ortnamn på -löv (-lev), redan haft bebyggelse under stenåldern berättigar, som H. Schiick i Svenska folkets historia i, s. 109 med rätta framhållit, ej till den slutsatsen, att löv-namnen härstamma från sten­ åldern. Schiick skriver: »Stenåldersbygden var visserligen den först uppröjda, men människor fortforo alltjämt att bygga och bo på dessa lätt tillgängliga, upp­ röjda och oftast bördiga orter, och detta läge visar således blott, att de gods, som ändas på -lev, haft ägare mycket långt tillbaka i tiden, men icke att t. ex.Sigarslev fått sitt namn under stenåldern. Då fanns säkerligen ingen privat ägande­ rätt till jorden, icke ens till betesmarkerna, och de ifrågavarande personnamnen kunna svårligen vara så gamla.»

Då det gäller att på objektiva grunder bestämma löv-namnens ålder, ha vi först och främst de som första sammansättningsleder ingående personnamnen att hålla oss till. En närmare granskning visar, att de nordiska löv-namnen, som alltid äro sammansatta med personnamn, aldrig kunna innehålla sådana person­ namn, som först med kristendomens införande blevo brukliga bland germanerna.

Det är därav tydligt, att löv-namnen härröra från hednisk tid. För en relativt hög ålder talar också den omständigheten, att de i löv-namnen ingående mans­ namnen på -mar behålla sin gamla u- stamsböjning med gen. på - art. ex. Ham­ marlöv (Hamarleef 1348), Remmarlöv (R wthmarlöff si. 1300-t.), Vein­ ni er 1 öv (Wimmerlöff 1412), Vissmarlöv (Vismerlöff 1506), alla i Skåne, 1 Lindroth synes numera ej vara lika övertygad om lev-namnens urålder. I sitt populära arbete Våra ortnamn och vad de lära oss (1923) skriver han s. 153: »Även beträffande [namnen på -löv] . . , som tidigare av A. Noreen och mig själv delvis ansetts räcka tillbaka till stenåldern, ställer jag mig nu fördoms­ fritt avvaktande».

111

Hä ULngborgd tra kt end o rtn a ni n Vemmelev (Wimmaerlef 1231), Själland.

Redan i den äldsta fornnordiska

litteraturen böjas dessa mansnamn på -mar analogiskt med genitiv -s. En del andra omständigheter visa, att le v-namnen i regel ej kunna vara äldre än folkvandringstiden.

Det tyska Bischleben skrives 1184 Bischovesleiben och

innehåller gen. av det kristna låneordet biskop. Svoverslev på Själland skrives 1257 Svauereslef (Trap 2: 338) och innehåller gen. av det från Tyskland under folkvandringstiden inlånade namnet Swaweer (isl. S våfarr, urnord. S wabaharjar, fhögty. Suabheri), som är sammansatt med schvabarnas namn (se v. Friesen, Rö-stenen, s. 12 f.). Anderslöv i Skåne innehåller ett med gudanamnet Tor sam­ mansatt mansnamn (se Hellquist, Sv. etym. ordbok) och dylika äro säkerligen ej äldre än folkvandringstiden (jfr Wessen, Studier t. Sveriges hedna mytologi, s. 96).

Skepparslöv i Skåne innehåller gen. av ett mansnamn wSkipa-warja-, som ur­ sprungligen betyder 'sjöman' och ej kan vara äldre än folkvandringstiden (jfr Prokop).

Vidare visar det sig, att de i 1 ö v-namnen ingående personnamnen i regel äro väl kända från den äldsta bevarade litteraturen och från ortnamnen på - stad (-stadha).1 Ej blott personnamnstyperna utan även sammansättningarna äro precis desamma.

Man vill därför ej gärna tro, att löv-namnen äro äldre än folkvandringarnas tid.

Av deras utbredning kunna också en del slutsatser dragas. I Normandie, som fick germansk befolkning genom vikingatåg från Danmark och det sydligaste Sverige (Skåne och Halland?)2, saknas motsvarigheter till namnen på-lev (-löv), trots det att de i moderlandet voro vanliga.

Anledningen härtill kan knappast

vara annan än den, att namntypen ej längre var levande vid vikingatiden. Ej häller i England äro dylika namn anträffade. Att de ej finnas på Island har ingen beviskraft, då Island befolkades från västra Norge, där så vitt man vet levnamn aldrig funnits.

I Danmark finnas lev-namn, men ej i Holstein. De gå ej sydligare än Ejder.

I Norge finnes endast ett säkert, detta i den sydligaste delen i Smaalenenes amt nära bohuslänska gränsen. I Sverige ha de en starkt sydvästlig orientering med tätaste förekomsten i sydvästra Skåne. Deras utbredning i Skåne synes vittna om kultursamband med mellersta Själland (fig. 166).

I Sverige synas de ha spritt sig från Skåne, där de äro tätast, utmed väst­ kusten upp till Göta älv och utmed denna till södra Vänerns kustland. Utmed Lagan synas de ha vandrat upp i Småland. Ett enstaka lev-namn på Öland beror väl på förbindelser med det skånska området efter Sveriges sydkust.3 1 Se vidare nedan under »Namnen på - stad». — 2 Se Esaias Tegnérs ypperliga skrift »Norrmän eller danskar i Normandie?» (Nord. Tidskrift i88zf). — 3 Se vidare Saklgren i Rig 1920, s. 160.

112

Namnen på -löv De tyska namnen på -leben förekomma blott i Thüringen och trakten därav. I norra Tyskland äro de mycket sällsynta. Detta kan delvis förklaras därigenom, att de i norra Tyskland inträngande slaverna så gott som fullständigt utrotade de gamla germanska namnen. Men de saknas även i t. ex. Hannover, Holstein och Holland.

+++ 4>

Fig. 166. De éydoäé h vend ka och Öétdanéka namnen på -loo (-lev).

Det ser ut som om lev-namnen och leb en-namnen bildat tvenne självstän­ diga områden.

Den tyske ortnamns- och dialektforskaren Wilhelm Seelmann1

har därför dragit den slutsatsen, att de tyska leb en-namnen ha en folkvandring från det nordiska le v-området att tacka för sin tillkomst.

En blick på namntypens utbredning visar, att namn på -lev, -löv, -leben blott förekomma i sådana trakter, som ända sedan tiden före 400-talet haft germansk befolkning. Man vill på den grund gärna tro, att de äldsta lev-namnen härröra från folkvandringstiden.

1

Zur Geschichte der Deutschen Volksstämme (Niederdeutsches Jahrbuch 12).

I 5 — 24465

X13

HäUlngborgjtrakteno ortnamn Ordet -lev bör, som redan Broocman i Beskrifning öfwer . . . Öster-Götland (1760), s. 28 påpekat, sammanhållas med de i Valdemars jordebok förekommande orden kununglef ’kronogods’ och sygridlef, vilket senare ord man tolkat som 'från Sigrid ärvt gods'.

Från forndanskan (1400-talet) känna vi vidare de hit­

hörande orden leve och oldeleve. Leve synes kunna betyda ’arv' (ihansoldefaders lefve 1468) och oldeleve ’nedärvt gods’.

Ordet -lev och dess anförvanter äro också kända från fornsvenskan. Vi finna där orden ättalef, ättaleve n. och ätleve n., vilka alla synas betyda ’släktarvegods, släktarv’. Dessa ord och deras sammansättningar äro anträffade från Småland (Östbo hd, Västra hd, S. Tjusts hd, Värend) samt södra Östergöt­ land (Göstrings hd, Bankekinds hd).

Ordet ättaleve användes dessutom av

o •

hövidsmannen på Borgholm och Oland Erik Eriksson Gyllenstjerna, som var av dansk börd men väl fått ordet från Sydsverige.1 Ännu på 1600-talet levde orden ättleve och ättlevesgåva kvar i Värend (d. v. s östra delen av Kronobergs län).2 Ordet ätteleve motsvarar tydligen det fornvästnordiska ordet settleifö, som användes för att beteckna jord, som gått i arv från förfäderna.

Orden fda. lev (i kununglef, syghridlef) och fda. fsv. leve äro tydligen i likhet med isl. leif f. (anglosachs. laf ’vad som varit någons egendom’) bildade till verbet isl. le i fa, fsv. leva ’lämna’. Grundbetydelsen har tydligen varit ’något efterlämnat’.

Utbredningen av de med -leve sammansatta orden erinrar i hög grad om lev-namnens utbredning, och detta styrker i sin ringa mån den tolkningen, att lev i ortnamn betyder ’arvegods’. De som första leder i lev-namnen ingående personnamnen beteckna efter all sannolikhet arvlåtarna (ej arvtagarna).

I Luggude härad finnas åtminstone fyra säkra lev-namn. De fördela sig på två olika områden, ett i söder sydost om Hälsingborg3 och ett i norr vid Skäldervikens vik Halsahamn i Jonstorps och Farhults socknar.

Ett så litet material som fyra namn visar ej mycket. I det följande skall jag emellertid visa, att denna fördelning ej beror på någon slump.

Härefter följa lev-namnen i Luggude.

Bårslöv, by och socken, kallas vid 1200-talets början (de) Bareslefh (LDL 91) och i Lunds stifts landebok 1569 Borslpff. Uttalet är B aur sie med aksent 14.

Förra leden synes vara gen. av ett eljest okänt mansnamn B är er, besläktat 1 Arvstvisten emellan E. Eriksson o. T. Turesson 1451—1480, i Sami. utg. af Sv. fornskriftsällskapet, s. 50 f. — 2 Hyltén-Cavallius, Wärend o. wirdarne 2, s. 292. — 3 Detta område sammanhänger med levnamnsområdet i norra Rönnebergs härad (Glumslöv, Härslöv) och är betingat av Råån. — 4 Enligt meddelande av fil. lic. Erik Bruhn.

114

Namnen på -Löv med det fsv. mansnamnet Bare, känt bl. a. från ortnamnet Bårstad, Rogslösa sn, •• Ostergötl. (in barastadhum 1330 SD 4: 185 or.). Det halländska mansnamnet Bare (1177 SD 1: 100 avskr.) kan direkt motsvara det antagna Barer. För det i så fall tidiga bortfallet av -r jfr fsv. 0re och Noreen, Aschw. gr. § 321 b.

Görslöv, by i Jonstorps sn (Gi0rsl0ff 1569 Llb, Gi0ersl0ff 1393 jb).

Namnet är sammansatt med gen. av fsv. mansnamnet Götar, vilket namn även är känt från fornhögtyskan. Namnet Görslöv förekommer i Bara hd som socken­ namn, vilket skrives G0terslef 1145 SD 1: 52 (avskr. fr. 1494) och G0thaerslef vid 1200-talets slut (LDL 43)- Under formen G0rslev (G0terslaeuae 1268 Trap 3: 343) är namnet känt som by- och sockennamn i B j se versko v hd på Själland nära Köge.

Svaluv, by i Farhults sn, skrives i Lunds stifts landebok 1569: Suall0f.

S valuv är samma namn som det bekanta sockennamnet Sval öv (uttal: Svalu med aksent 21) i Rönnebergs härad. Det senare skrives 1423 (in) Swaleff (rep.

6034 avskr.), och samma S valö v åsyftas väl med Necrologium Lundense’s: (Jn villa) Swalleue (omkr. 1123).2 Förra leden är väl ursprungligen gen. Sw al a av det fsv. mansnamnet Swali, som ingår i bynamnet Svalered, Alboga socken, Gäsene härad, Västergötl. (SOÄ 6, s. 8). Detta namn skrives 1391 Swalarydh.

Namnet Svali var vanligt i fornnorskan. Som tillnamn är det känt från Själland (Jacobus Swale 1387 rep. 3390, avskr.fr. 1400) och från Langeland (Nieholai Swole, gen. 1391, rep. 3801 or.). Det ingår som förra led i bynamnet Sv aleb0lle (Swaleb0le 1448 Trap 4: 831). Att i Svalelef andra stavelsens vokal tidigt fallit är av fonetiska skäl naturligt.3 Välluv, by och socken, kallas (in) \Vaethl0f 1390 (rep. 3761 or.), WedI0ff 1369 Llb och Well0ff 1383 jb. Uttalet är Vällu med aksent 21. Det i f. led ingående mansnamnet är antagligen ett kortnamn till det fornsvenska och fornskånska mansnamnet Vaether, som 1344 (SD 3: 260 avskr.) bars av en kor­ sångare i Lund och som synes ingå i bynamnet Värsta i Askers socken och härad, Närke (i V/aedrasta 1389, i Vaedhersta 1398 SRP:2438, 2943, i i Waedherstom 1406 SDns 1:394 or.). Sockennamnet Vejlev (Weteleue 1331 Trap 4: 741) på Fyen är väl samma namn som Välluv.

V ästerslöv eller Västerlöv, V4 mtl under Knutstorp i Kågeröds sn, är möjligtvis ett ungt namn. Det skrives djb 1631 Westersleff, jb 1662 Wästerslöff och av Gillberg 1763 Wästerslöf och kan vara uppkallat efter Västers1

Enligt meddelande av fil. lic. Erik Brukn. — 2 Necrologium Lundense, utg. av L. Weibull, s. y, jfr

s. xxxv. — 3 Så kallad kaplologi.

“5

Hälsingborgs traktens ortnamn lövs by i Kviinge socken, Ö. Göinge kärad. Kågeröds sn är delvis en sent upp­ odlad skogsbygd. Avse formerna Wästerl0f (Wasterl00f) från åren 1402 ock 1405 (Repertorium, nr 4510, 4703, 4705) denna gård ock ej Västerslöv i Kviinge, är namnet naturligen gammalt. Förra leden är, om namnet ej är ett uppkallelsenamn, ett fornskånskt mansnamn Västar (av Westa-karja-), se nedan under »Namnen på -stad».

Namnen på -lösa Sådana gamla bynamn som t. ex. Ramlösa, Harlösa o. s. v. innekålla ett ord lösa, som ännu ej är säkert tolkat, men som synes betyda 'äng'. Möjligen är ordet släkt med verbet luta ock ordet löt ’äng', vilket ursprungligen betytt 'sluttning'.

På de tider, då sumptrakterna ännu ej blivit utdikade, spelade de ängar, som på grund av sluttning kade naturligt vattenavlopp, en oerkört stor roll för såväl boskapsskötsel som åkerbruk. Praktiskt taget var kerden ock jordbrukaren så gott som uteslutande hänvisad till dylika marker. Även nu för tiden kan man skaffa sig en föreställning om sluttningarnas betydelse för vegetationen, om man i mellersta eller norra Sverige ger sig ut i outdikade skogs- och kagmarker. Som en rätt belysande parallell från våra dagar vill jag nämna, att jag i min barndom i Närke fick lära mig, att en bra trädgård borde slutta mot väster.

Då nu i stort sett i äldsta tider all bättre betesmark låg på sluttningar med gott vattenavlopp, är det ej besynnerligt, om ängar betecknades med ord, som eljest betydde sluttning.

På dylika ock andra grunder kar jag i Namn ock bygd 1919, s. 96 f., tolkat lösa i Ramlösa o. s. v. som ett till stammen i löt bildat ord, som ursprungligen betytt 'sluttning', men som senare övergått till att betyda 'äng'.

Min förklaring stödes i någon mån därav, att en del byar ock gårdar med namn på -lösa (da. -l0se) äro belägna vid eller på sluttningar. Svend Aakjaer, som i formellt hänseende ansluter sig till min tolkning, men som i ordet vill inlägga en annan betydelse, medger1, att en del av de danska lös a-byarna ligga högt på en backe med ängar på backens sluttningar, ock Gunnar Knudsen visar, att de bornkolmska lösa-byarna ligga vid sluttningar.2 Men i stort sett är lösa-byarnas nuvarande läge vid eller icke vid sluttningar ej av så stor betydelse för ordet lös a's förklaring. Då de yngre lös a-namnen 1 Danske Studier 1922, s. 23. — 2 Danske Studier 1922, s. 172 £.

Fig. 16j. De é vend ka och djällönddka namnen på -löda.

Haiding borg d trakt au ortnamn bildades, kan ordet lösa mycket väl redan ha övergått från betydelsen 'sluttning' till att betyda äng'.

Så vitt man kan se äro namnen på -lösa ursprungligen ej gård- eller bybe­ nämningar utan ha varit marknamn.1 I Danmark finnas ännu kvar namn på-I0se, som beteckna mark men ej bebyggelse.2 Namnen på -lösa (~l0se) äro talrikast i Danmark och södra Skåne, och från Skåne synas de ha spritt sig till Bornholm i sydost och i norr dels efter västkusten och dess floddalar, dels efter Lagan upp till Vätterbygden och Östgötaslätten.

Från Östergötland ha de vandrat upp i Mälare- och Jälmaredalarna (fig. 167).

De danska och skånska lösa-namnen äro till utseendet synnerligen ålder­ domliga.

De småländska, östgötska och uppsvenska lösa-namnen synas rent

språkligt sett vara betydligt yngre.

De skilja sig från de skånska och danska

lösa-namnen bl. a. därigenom, att de rätt ofta innehålla personnamn.3 Av ung typ synes också de bornholmska och norska lösa-namnen vara.

Då det gäller att avgöra lös a-namnens ålder, är att märka, att de namn, som äro sammansatta med personnamn, blott innehålla hedniska mansnamn, och vidare att dessa mansnamn alla äro av typer, som vi känna från den äldsta nordiska litteraturen eller från ortnamnen på -stad(a). För de skånska lösa-namnen sakna vi dylika hållpunkter, men sannolikt äro de betydligt äldre än vikingatiden.

Då Lindroth i sin avhandling »Studier över ortnamnen på -lösa»4 antar, att dessa namn (med undantag av de uppsvenska och en del andra) äro samtidiga och sammanhängande med »den megalitiska åkerbrukskulturen» och sålunda här­ röra från stenåldern, har han ingen fast mark under fotterna. Han synes emeller­ tid numera, sedan jag uppvisat, att alla hans »bevis» berodde på missförstånd, ställa sig mera tveksam. 1 »Våra ortnamn o. s. v.» (1923), s. 153 säger han: »Om typen till någon del tillhör stenåldern, måste jag nu anse åtskilligt o vissare än tidigare.» Han anför här intet skäl för härkomsten från stenåldern.

Innan något hållbart argument framkommit, som talar för en så hög ålder för en så spridd namntyp, gör man klokare i att räkna med att lösa-namnen här­ röra från järnåldern, särskilt som indicierna peka dithän.

1 Hj. Lindroths påstående i hans populärt hållna skrift »Våra ortnamn och vad de lära oss» att jag i Namn och bygd vid min bevisföring förbisett, att -lösa endast sekundärt är bebyggelsebetecknande, är fullständigt gripet ur luften. Jag anger tvärtom tydligt, att 1 ösa i bynamnen på -lösa vanligen betytt 'äng, fält, betesmark’ (Namn och bygd 1919, s. 105 f.). Lindroth synes ej riktigt ha satt sig in i min bevis­ föring, som ingalunda baserar sig på ett sådant antagande som att namnen på -lösa skulle vara primärt bebyggelsebetecknande. — 2 Svend Aakjeer i Danske Studier 1922, s. 15. — 3 Se Sahlgren i Rig 1920, s.

160 f. — 4 Fornvännen 1915, s. l ff.

Namnen på -löda Luggude härads tre lösa-namn äro de enda i hela nordvästra Skåne. De ligga alla inom det södra lev-namnsområdet, d. v. s. i närheten av Välluv och Bårslöv eller med andra ord i vad jag hädanefter skall kalla Rååbygden. Det norra le v-namnsområdet kallar jag Skälderviksbygden.

Kattslösa (katzl0sse 1569 Llb; uttal: Kasslösa), by i Kvistofta sn. Det är denna by (eller ock Risekattslösa) som vid 1200-talets mitt (LDL 174) skrives (de) Castlpsae. Namnet Kastlösa förekommer på ytterligare två ställen i Skåne. Så heter under medeltiden en socken i Ljunits hd och så kallades förr Risekattslösa socken i Luggude härad (varom mera strax nedan). Med detta namn sammanhänger påtagligen också det öländska sockennamnet Kastlösa, som 1271 skrives (in) kastarlpso (SD 1 : 456 or.).

Förra leden i det sista namnet är tydligen gen.

kastar till det mot fornvästnordiskt köstr m. svarande forns venska ordet kast (er) 'hög', som ursprungligen betyder 'något uppkastat el. sammankastat'. Det använ­ des i lagspråket särskilt om löv- och vedhögar. Förra leden i Kastlösa är tydligtvis stammen av samma ord eller av dess släkting kast n.

Ordet kast (m. eller n.) förekommer även i andra gamla ortnamn, t. ex.

K astberga i V. Sallerups socken, Harjagers härad, vilket 1347 skrives (in) kastbyerghae (SD 5 : 7^2 or.) och Kastager (Castager 1512 Trap 4: 123), by på Låland.

När det gäller att bestämma den närmare betydelsen av detta kast, måste man fastställa, att det måste ha betecknat något uppkastat, som haft en mera permanent karaktär. Man kan då knappast tänka på någon vanlig löv- eller ris­ hög. Bättre passar en betydelse, som kast n. har i äldre danska, nämligen 'et stykke omgr0ftet jord' (Kalkar), och den betydelse som förekommer hos det gam­ maldanska jordkast, nämligen 'jordvall'. »Ingen schulle lade gi0re jordkasth eller iordhdiige for eller om sziine iorde» (Jyske Sami. 2 : 132). Denna betydelse lever kvar i jutska dialekter. Ordet kast n. betyder enligt Feilbergs jutska dia­ lektordbok 'en liten, lågt uppkastad gränsvall' eller 'ett omdikat stycke jord där kreaturen kunna gå' eller 'grävt dike i äng' o. d.

Då ordet lösa betyder äng', kan sålunda kastlösa betyda 'med vall och dike instängd äng'. Då man kastat upp en jordvall, gjorde man samtidigt ett dike, och då man grävde ett dike, måste man med den uppkastade jorden göra en liten vall. Det är detta förhållande, som gör, att ordet d ike kan dels i mellersta Sverige beteckna det konkava, det urgrävda och dels i Skåne det konvexa, det uppgrävda.

De orter, som fått namn av inhägnader, äro, som litet var känner, synner­ ligen talrika, och min förklaring är sålunda ej utan analogier.

X19

Hälding borg d traktend ortnamn Man kan emellertid också tänka sig, att ordet kast i dessa namn betecknat en uppkastad stenhop använd till vägmärke. Men denna förklaring är i dessa slätt­ bygder vida mindre sannolik.

Risekattslösa, by och socken (uttal: Risekasslöse, med tonvikt på ö, ______

o

Billing, Asbomålet, s. 54). Namnet skrives 1362 (juxta) Kastl0sse (rep. 2660 avskr. fr. 1377) och i landeboken 1569 Kasl0sse (Sogn). Det begynnande Risehar tillagts i modernare tider för att skilja socknen från Kastlösa (nu Katts­ lösa) socken i Ljunits härad. Detta Rise återfinnes troligen i namnet på en medel­ tida kvarn Rizaem0llae juxta Kastl0sae in Ludguthse H. situatum(rep. 2660).

R amlösa, Västra, by i Hälsingborgs sn, och Ramlösa, Östra, by i Välluvs sn, skrives 1349 (in) Ramflöse (SD 6:96, avskr. 1494) och namnet uttalas av äldre Ramlöse, med tonvikt på ö (Billing, Asbomålet, s. 34)* Samma namn (Raml0se) finnes ock som by- och sockennamn i Holbo hd på nordöstra Själland ej långt från Fredriksvärk (Raml0sae 1389 rep. 3717 i ack.)

F. led. är ursprungligen väl det från Älvsborgs län, södra Halland och N. O

Asbo hd, Skåne, kända dialektordet ramm ’fuktig äng, träsk' osv. (Hof, Möller, Rietz). Av formella skäl kan man knappast tänka på ordet ramn ’korp'.

Namnen på -stad De svenska namnen på -sta(d) äro av skiftande ursprung. Sådana namn som Kristianstad äro sammansatta med låneordet stad 'köpstad'.

En del

namn på -stad synas innehålla fsv. stadh n. (no. dial, stad n. o. m.) 'åkant, strand'. Så är väl fallet med Vanstad, by i Vanstad sn, Färs bd, som 1332 skrives (de) watnstathse och (de) watnstatha (SD 4:272 or.) och som ligger utmed en åstrand. Vattensta, by i Hökhuvuds sn, Frösåkers hd, Stockholms län, som 1344 skrives (in) vatnastum (SD 5:332 or.), ligger på stranden av Olandsån. Senare leden i dessa namn tolkas av Hellquist (Sv. etym. ordbok) som 'ställe', en förklaring som är tänkbar men mindre sannolik.

De gamla stadsnamnen Båstad och Ystad innehålla säkerligen också detta ord stadh 'strand', möjligen i den något ändrade betydelsen 'landningsplats'.

Ystad betyder då 'Öjabornas strand el. landningsplats'. Öja (uttal Ye) är namnet på en socken vid Ystad.1 Båstad (Botzstsedae 1450 Hammarlund, Bå­ stad o. Bjärebygden, s. 28) betyder 'båtstranden, båthamnen’.

1 Jfr A. Noreen, Spridda studier 3, s. 88, Wigforss, S. Hallands folkmål, s. 179, E. Ekwall i Minnes­ skrift utg. av Ystads fornminnesf., s. 27.

120

Namnen på -dtad I vissa namn betyder -sta(d) 'ställe, plats'. Så bör det otvivelaktigt tolkas i Brännestaden (Brönnesta 1767 Gillberg, s. 247) i Perstorps sn, N. Åsbo bd samt i Brännestad, Munkarps sn, Frosta hd, och Brännestad (Brännesta 1767 Gillberg, s. 67) i Huaröds sn, Gärds hd. Förra leden i dessa namn är tvi­ vels utan, som redan Falkman (Ortnamnen i Skåne, s. 34) sagt, ordet bränna 'svedjeland'.1 Slutligen ha vi ett pluralt -stadhir, -stadha med betydelsen 'bostad', som ingår i en massa ålderdomliga svenska ortnamn. Det är blott denna typ, som är representerad i de gamla Luggudenamnen på -stad.

Som förra led synas nam­

nen på -stadha 'bostad' alltid innehålla personnamn. Dessa personnamn äro alla av ålderdomlig och hednisk typ.

I en mängd fall kan man visa, att person­

namn, som ingå i namn på -sta(d), även kunna ingå i namn på -löv. Sålunda in­ går det gamla namnet Skipar2 i såväl Skepp ar slöv i Skåne som Skeppers ta d i Småland.

Det hedniska namnet Arnthor (Andor) ingår i Anderslöv3 i

Skåne och Annerstad (i Anderstathse 1411 SDns 2:431 or.) i Småland. I Västerslöv, gård i Kviinge sn, Ö. Göinge hd (i Waesterl00ff 1396, avskr.

1494* rep. 4°5°X och i Västerstad (Wsesterstathe 1362 SD 6:352 or.) by o. sn i Färs hd, ingår ett mansnamn Västar (av 0ÄVesta-harja-). Lindroths för­ slag4 att Västerslöv skulle innehålla ett mansnamn Vestmar är av formella skäl omöjligt.

Osterslöv (Ostarslpf sl. 1300-talet LDL, s. 284), by och sn i Villands hd, innehåller ej, som Lindroth (a. st.) förmenar, namnet Östm a rutan ett mans• •

v

namn Ostar (av " Austa-har j a-, fhögty. Ostheri, anglosachs. Easthere).

Samma namn ingår i Öst er sta, by i Kungshusby sn, Trögds hd, Uppsala län, vilket 1410 skrives (i) 0stersthom (SDns 2:326 or.).

Då nu stad-namnen kunna innehålla precis samma personnamn, som ingå i lev-namn, är det troligt, att någon större åldersskillnad mellan dessa båda ortnamnsgrupper ej kan föreligga.

Man har sökt göra troligt, att de äldsta namnen på -stadha 'bostad' skulle härröra från bronsåldern. Den berömde geologen A. Högbom har med landhöjningskartor sökt visa, att Upplands namn på -sta ej kunna ligga nedanför brons1 Man kan jämföra de fornsvenska orden tbingstadb(er) bolstadb(er)

’bostad’,

b o db as t adb (er)

’fäbodställe?’

tingsställe’, tkorpstadk(er)

(jfr Boastaden

i

Gäsene bd,

torpställe’,

Älvsborgs

län,

SOÄ 6, s. 102). — 2 Detta namn återgår enl. Hellquist, Sv. etym. ordbok (under skepp) till ett “Skipabarja-. se

Vi känna emellertid ej något dylikt germanskt namn, men däremot ett “Skipa- war ja-, varom

Förstemann

ocb Scbönfeld.

Namnet

Skipar bar säkerligen utvecklat sig ur detta “Skipa- warja-

(Skipovar, Procop). — 3 Hellquist a. a. — 4 Fornvännen 1911, s. 179.

121

Häiolngborgotrakteno ortnamn ålderns kustlinje. Jag har emellertid sökt gendriva alla de argument, som tala för högre ålder än järnåldern.1 Tämligen säkert, är att ortnamnen på -stadha 'bostad' upphört att bildas i västra Skåne och i Danmark vid tiden för Normandies erövring. Att Normandies nordiska befolkning kommit från Danmark och Skåne håller jag efter Esaias Tegnérs utredningar för säkert. Men då Normandie saknar namn på -stadha, är det troligt, att dess nordiska erö vrare ej känt st a-namnen som användbar namngivningstyp.2 Likaså saknas st a-namn i Danelagen, d. v. s. det av danska vikingar erövrade landområdet i östra England.

Däremot förekomma st a-namn talrikt i de av norska vikingar erövrade om­ rådena i Nordskottland, på Island och Färöarna.3 Detta visar, att vår namntyp vid vikingatiden ännu levde i Norge men knappast i Danmark och sydligaste Sverige.

Att namnen på -stadha redan på 1000-talet voro gamla i Skåne visas därav att Knut den heliges gåvobrev från år 1085 nämner flera stycken. Att de i stor utsträckning blivit socken- och häradsnamn tyder också på relativt hög ålder.

Till Danmark och Skåne ha de säkerligen med folkvandringstidens kulturströmmar kommit från Tyskland.

Sta(d)-namnen äro utan jämförelse talrikast i Upplands, Västmanlands, Närkes, Södermanlands och Östergötlands slättbygder. Till dessa områden tyc­ kas de hava kommit söderifrån. Senast ha de kommit till Norge och dess kolonier.

De danska öarna äro fattiga på stad-namn. På Jylland äro de något talri­ kare. De skånska namnen på - stadha 'bostad' med personnamn i första sammansättningsleden äro talrikast i östra Skåne. I västra Skåne äro de sällsynta utan­ för Rååns flodområde. Deras utbredning i Luggude hd faller inom det område, som jag i det föregående kallat Råå-bygden.

Fjärestad, by och socken, skrives 13^1 (in) fyarestathe (SD 5, s. 48 or.) och i Lunds stifts landebok 1569 Fierrestad och Fierristadt Sognn.

Namnet uttalas Fjäresta.4 Förra leden är väl gen. av ett fornskånskt person­ namn *Fiari, vilket sannolikt är kortnamn till namn av typen isl. Fjörleif.

1 Se Högbom i Namn och bygd 10, s. 119 f. och Sahlgren därs., s. 127 £. — 2 Om de nordiska ort­ namnen i Normandie se särskilt E. Tegnérs uppsatser »Norrmän eller danskar i Normandie?» (Nord. tidskr.

1884, s. 183 f.) och »Ytterligare om de nordiska ortnamnen i Normandie» (därs., s. 652 f.), Jakob Jakobsens »Stednavne o g personnavne i Normandiet» (Danske Studier 1911, s. 59), Charles Jorets »Les noms de lieu d’origine non romane» (Paris 1913), A. Longnon’s »Les noms de lieu de la France», s. 276 (1922). o

— 3 J. Jakobsen a. a., s, 8/f. — 4 Enligt Billing, Asbomålets ljudlära, s. l^o, 221 uttalas namnet i åsbomålet fjärresta och fjäresta.

122

Namne n pä -höp Frillest ad, by och socken, skrives i Lunds stifts landebok 1569 Frillestad och Frillestadt Sognn. Namnet uttalas Frillesta. Förra leden är säkert ursprungligen gen. av det gamla nordiska mansnamnet Fr i dl ev.

Halmstad, by och socken, skrives vid 1200-talets mitt (in) Halmstahse (LDL, s. 319) och 1351 (ecclesie) Halmstathse (Erslev, Testamenter, s. 109, or.). I Lunds stifts landebok 1569 skrives namnet Halmstad, Halmsta (marek) och Halmsta »Sognn. Uttalet är Halmsta.

Namnet är otvivelaktigt detsamma som stadsnamnet Halmstad (Halmstatha, halmstath 1200-talet Valdemars jordebok, s. 48, 57), vilket namn ur• •

sprungligen bars av Ovraby strax norr om staden. Då staden vid 1300-talets början flyttades till Broktorp, följde namnet med, och det gamla Halmstad kalla­ des sedan Övraby. Säkert är emellertid att -stad i stadsnamnet Halmstad ej betyder 'köpstad’ utan är det inhemska -stadh(a) 'bostad’. Adolf Noreen översätter, säkerligen oriktigt, namnet i Spridda studier 3, s. 64, 88 med 'plats för halmupplag'.

Sannolikast är att förra leden är gen. av ett manstillnamn Halm, jfr fvno. tillnamnet Hålmi. Namnet Halm kan också förklaras på annat sätt.

Kingelstad, by i Ottarps sn, skrives 1415 Kyndelstada gård (rep. 5544 avskr.) samt Kyndistad och Kyngelstad i 1369 års landebok. Förra leden är gen. av isl. kyndill 'ljus', sv. o. no. dial, kyndel 'fackla, bloss' använt som till­ namn. Man kan jämföra det gamla isländska tillnamnet Eykyndill. Att nd i Kyndelstadha redan 1569 blivit äng-ljud är ej förvånande, jfr Wigforss, S. Hallands folkmål, s. 677 samt Yndesäte i Mörarps sn, som i landeboken 1569 skrives 0nge sedde.

Lyd estad, by i Mörarps sn, skrives i landeboken 1569 Lydisted och Lydestad och uttalas Lyesta eller Lydesta. Förra leden är väl gen. av ett fskå. kortnamn Lydhe till personnamn av typen fsv. Lydhfast, Lydholf, fda. Lydger (Lyder).

N amn en p a -hög De namn, som i äldre tider slutade på -hög eller -höge, ha ofta under tider­ nas lopp blivit så förändrade, att man nu ej längre kan känna igen deras senare sammansättningsled. Av "Isahöghe'Ises hög(?)' har sålunda blivit Isöghe, nu Isie, av Malmhöge har blivit Malmö o. s. v.

De gamla namnen på ursprungligt -hög (-höghe) innehålla ofta personnamn,

25

Hälolng borgotrakteno ortnamn och dessa äro aldrig av kristen typ.1 De erinra om eller äro desamma, som vi känna från namnen på (-löv), -stad och -torp. Man kan t. ex. jämföra Hammenhög av Hamundahögh med fsv. Hamundastadha (Uppl.) och fsv. Hamundathorp (Smål.).2 Haraldshög (Österg.) kan jämföras med fsv. Haraldzsta (Söderm.) och fsv. Haraldzstorp (Västerg.)2 och fsv. Räfshöghe (nu Rävsjö, Osterg.) med Rävsta (Uppl. o. Söderm.).2 Fsv. Särishöghum (Osterg.) innehåller väl samma mansnamn som fda. Säreslev (Skåne).

Att namnen på -hög redan på 1000-talet voro gamla i Skåne, framgår därav att Knut den heliges gåvobrev av 1085 upptar ej mindre än tre stycken. Säker­ ligen äro -hög-namnen i deras sekundära användning som gård- eller bynamn samtliga från järnåldern.. Då naturförhållandena flerstädes förbjuda tanken på att hög i dessa namn skulle betyda 'höjd', återstår här blott översättningen 'gravhög'. I en hel del ortnamn betyder hög dock säkerligen 'naturlig förhöjning'.

Om nu hög i t. ex. Vemmenhög (av *Vämundarhögh) betecknar 'gravhög', ligger det nära till hands att tro, att den Vämund som nämnes i förra leden är begraven i högen.

I en del fall kan nog traditionen ha bevarat den grav-

lagdes namn i ett ortnamn på -hög. Men man får nog också i stor utsträckning räkna med att det som förra led ingående mansnamnet helt enkelt har burits av en person som ägt den mark, varpå den åsyftade högen ligger.

Följande två Luggudenamn innehålla ordet hög som senare led. De ligga båda i Råå-området.

Hjortshög, två grannbyar i Kropps och Mörarps socknar. Namnet skri­ ves de Giurths hoc (rättat från Giurths hoec) 1100-talet, Necrologium Lundense, s. 53, gyrthisheog 1133 SD 1, s. 45 (avskr. fr. 1494), Gyurthish0g 1145 SD 1, 50 (avskr. fr. 1494), de Gurdeshog omkr. 1200 LDL, s. 12, de giurthishogh omkr. 1255 Necrologium Lundense, s. 1, gyurtsh0gh 1322 SD 3, s. 542 (avskr. fr. 1494), Giorsh0y 1569 Llb. Uttalas av äldre personer: j or se (med o som i jord och aksent 1).3 Förra leden är, som redan Falkman (Ortn. i Skåne, s. 133) antagit, gen. av det fornnordiska mansnamnet Giurdh, Giordh (isl. Gyrör). Namnet förekom­ mer som förra led i ett lev-namn i Gj örslev (Giordslef c. 1370 Trap 3:367), Holtug sn, Stevns hd, Praest0 amt, Själland.

1 Då Marius Kristensen i helgonnamn,

har

Fortid o g Nutid 1915» s. 117, påstår, att Jonsjö i Halland innehåller ett

han alldeles rätt.

kunna vara sena, misstar han sig.

(J onsryth o Asbomålet, s. 48.

12Z(

1300

Men då han menar, att man därav kan sluta, att namnen på - hög

Jonsjö i Veddige sn, Viske hd, Halland, kommer nämligen av

Möller Hall. fornh., s.

29).

Jons-

— 2 Lundgren, personnamn fr. medeltiden. — 3 Billing,

Namnen på -by Mörshög, by i Bjuvs sn. Namnet skrives de M0rsh0y 1355 rep. 2434 or., in Mprshögh 1356 rep. 2512 (avskr. fr. 1377). Uttalet är mårse med aksent 1.1 Förra leden är väl antingen gen. av ett tillnamn *Mör, vilket är känt från fornnorskan i sammansättningen Bloömgrr eller snarare av ett tillnamn v*Mör 'myra' svarande mot det fornnorska tillnamnet Maurr.

Det fvästnord.

ordet maurr ’myra’ är även känt från fornsv. (i sammansättningen mörestack) och möjligen från gammaldanskan (se Kalkar). Det förekommer än i nordsvenska och norska dialekter.

Ordet hög ingår väl också i namnet Höj ar, by i Farhults sn, vilket skrives Hper 1583 jb, Höjer 1765 Gillberg, s. 261 och uttalas höjjar.

Höjar är för­

modligen pluralis av ordet hög. Det slutande r:et är emellertid påfallande. Om Höj ar har samma ålder som Hjortshög och Mörshög är därför ovisst. Troligt är dock, att de tre namnen är ungefär samtidiga. Höjar tillhör lö v-namnsområdet kring Halsahamn.

N amn en på -by Ortnamnen på -by äro av rätt skiftande ålder.

Sådana bynamn som Möl-

neby, Mjölby kunna ej vara äldre än den romerska järnåldern, då de innehålla ordet mölna, mölla ’kvarn', vilket är lånat från det senlatinska molina. Det rätt vanliga ortnamnet Kyrkeby, -byn måste härröra från kristen tid, då ordet kyrka är ett låneord, som kom in med kristendomen.

För ett stort antal namn på -by måste man räkna med en högre ålder. Som prof. Elof Hellquist påpekat i sin bok »De svenska ortnamnen på -by», kan man ej med stöd av påtagliga fakta nå längre tillbaka än på sin högsta höjd till folkvandringstidens senare århundraden (600—700-talen). Hellquist menar, att nam­ nen på -by i stort sett äro barn av vikingatiden.

Att namnen på -by redan på 1000-talet voro gamla i Skåne visas därav att i Knut den heliges gåvobrev av år 1085 ej mindre än tre skånska dylika nämnas.

De i Luggude hd anträffade namnen på -by torde lämpligen kunna fördelas i två grupper, dels en yngre grupp, bestående av Östraby och de två Västraby, • •

dels en äldre grupp: Brunnby, Ekeby, Väsby och Orby. Av de senare äro Brunnby, Ekeby och Väsby även sockennamn, vilket även i sin mån talar för en högre ålder. Som jag strax skall visa, avslöjar sig det dunkla Väsby vid ett närmare studium som ett rätt alldagligt Västby. Det är emellertid ofrånkomligt, ••

att typen Västby, Ostby i stort sett är äldre än typen Västraby, Ostraby. o

1 Egen uppteckning, Billing Asbomålet, s. 48.

125

HäloLngborgotrakteno ortnamn Jag skulle för min del vara böjd att föra den yngre gruppen av Luggude hä­ rads by-namn till medeltiden, den äldre gruppen till hednisk tid. Västrabyi Kropps sn ligger omedelbart väster om Lydestad och är tydligen ursprungligen • •

helt enkelt västra delen av Lydestad by. Västraby i Välinge sn och Ostraby i Kattarps sn ligga väster, resp. öster om varann och ha troligen ursprungligen utgjort en by, vars namn försvunnit.

Av de till den äldre gruppen hörande namnen höra Brunnby och Väsby till Skälderviksområdet, Ekeby och Örby till Råå-området.

Brunnby, by och socken.

Sockennamnet skrives Brunby b. 1300-t., m.

1300-t. LDL, s. 263, 256, Brundby 1413 rep. 5252 or., Bryndby Sognn 1569 Llb. Förra leden är otvivelaktigt vårt svenska brunn, jfr Hellquist, De svenska ortnamnen på -by, s. 21, samt de själländska sockennamnen Brpndby-Vester och Br0ndby-0ster (brundby 1085 Necrologium Lundense, s. 5, avskr., Br0nby 0strse 1248, Brundby 0strae c. 1370 Trap, Danmark 2, s. 306), Sm0rum hd, Kpbenhavns amt.

Ekeby, by och socken. Namnet skrives 1353 Ekby rep. 2372 or. Förra leden är ordet ek, senare utbytt mot eke ’ekskog'.

Väsby, by och socken. Sockennamnet skrives Westby b. 1300-talet LDL, s. 60 och betyder helt enkelt »den västra byn». Förmodligen är byn ursprungli­ gen en del av Görslöv, som en gång varit grannby i öster.

Västraby, by i Kropps sn, skrives W^ästerby 1671 jb och Wästraby 1765 Gillberg. Som ovan nämnts, ligger byn väster om den gamla byn Lydestad och har fått namn därav.

Västraby, by i Välinge sn, skrives Vestreby 1569 Llb. Anledningen till • •

namnet är byns läge väster om Ostraby, varom nedan. Örby, by i Raus sn. Namnet skrives 0rby 1569 Llb, 0r(e)bye 1583 jb.

Förra leden är ordet ör ’grus’.

• o

,

Ostraby, by i Kattarps sn, skrives 0strebye 1583 jb. Byn har fått namn av sitt läge öster om Västraby i Välinge. Dessa byar ha säkerligen en gång burit ett gemensamt namn, som nu blivit bortglömt.

N amnen på -tofta Namnen på -tofta äro i Skåne talrikast i den nordvästra delen. I Rönneås dalgång ligga ej mindre än tio -tofta, i Rååns dal fem, i Saxåns fem, i Kävlingeåns nio (fig. 168). I övrigt äro de tunnsådda. I sydligaste och sydostligaste Skåne saknas

126

Namnen på -tofta

Flpj. 168. De okånoka namnen på -tofta. de fullständigt (Skytts, Vemmenhögs, Ljunits, Herrestads, Ingelstads och Järrestads hdr). Av utbredningen att döma synas de vara äldst i nordvästra Skåne, vars tofta-namn synas stå i någon sorts förhållande till namnen på -tofta i Köpenhamnstrakten. På nordostligaste Själland saknas namn på - t of te1, vilket tyder på att dessa äro äldre än namnen på -köp, vilka redan under den tidigaste me1 Det nordligaste på östra Själland är Fredstofte (Freethtoftbe c. 1370, Trap 2:82) i Karlebo sn, Dynge-Kronborg hd.

127

HäLoingborgotrakteno ortnamn deltiden voro representerade i nordöstra Själland. Namnen på -tofta ha mot­ svarigheter i de av danskar (och skåningar) befolkade länderna Normandie och Danelagen i England.1 friskt liv.

Under vikingatiden har namntypen sålunda levt med

Men förmodligen har man före 11 oo-talet i stort sett upphört att

bilda namn på -tofte, -tofta på Själland och i Skåne. De äkta tofta-namnen kunna ej häller vara sammansatta med kristna personnamn. Under senare tid har man till åkernamn på -toft(en) bildat bebyggelsenamn. Dessa äro emeller­ tid i regel lätta att avskilja. Marius Kristensen har uttalat2 den uppfattningen, att de egentliga bynamnen på -tofta på Lolland äro mycket gamla och att deras språkliga prägel är äldre än torp-namnens.

Att de själländska och skånska

toft a-namnen i regel äro äldre än torp-namnen på Själland och i Skåne torde vara säkert.

Om tofta-namnen kommit från Skåne till Själland eller från Själland till Skåne, kan jag ej med det material, som nu står mig till buds, avgöra.

Såsom jag redan 1912 i min gradualavhandling Skagershults sockens natur­ namn, s. 102 ff., visat, förekomma namnet Tofta och namnen på -tofta i Sverige i stort sett blott i den västra delen. I östra Sverige motsvaras de av Tom t a (-tomta). Tofta och Tomta äro pluraler till orden toft och tomt, och dessa båda ord äro dialektformer utvecklade ur ett enda grundord. Dialektgränsen -tofta) (-tomta existerade redan i äldre fornsvensk tid (se anf. arb.).

Tofta (-tofta) förekommer nu i Skåne, Blekinge (Lister), Halland, Krono­ bergs län, Jönköpings län (dock ett -tomta), Bohuslän, Västergötland (jämte -t om t a), Värmland (jämte Tomta).

Tomta (-tomta) har jag anträffat i Jönköpings län (ett, strax vid gränsen till Kalmar län), Kalmar län (även Öland), Gotland3, Östergötland, Västergöt­ land (jämte -tofta), Värmland (jämte Tofta), Västmanland, Närke, Söderman­ land, Uppland4, Hälsingland. Vidare finnes ett Tomta i Jämtland och ett i AnOrdet tomt synes särskilt utmärka sveamålen. Intressant är att ortnamnen utefter snart sagt hela Östersjön från Ångermanland och till södra delen av Kal­ mar län blott kunna innehålla sveamålens ordform. Detta är åter ett stöd för riktigheten av sammanförande av provinserna i östra Sverige »från Medelpad till 1 Se härom Harald Lindqvist, Middle-English place-names of Scandinavian origin, s. 208 IF., A. Longnon, Les noms de lieu de la France, s. 290. -—- 2 Lolland-Falsters historis.ke samfunds Aarbog 1922.

— 3 På Gotland finnes ett Tofta (sn i Banda ting), men detta skrives 1304 (Jn) thoptu (SD 2:^22 or.) och hör troligen ej hit. — 4 Tofta på Adelsön skrives 1318 (apud) T hy p ta (SD 3:368 or.) och hör troligen ej hit, jfr min Skagershults naturnamn, s. 106.

128

Namnen på -tofta Möre, från Gotland till Tiveden och Vättern» till ett särskilt dialekt- och kultur­ område, det östsvenska.1 Tofta är tydligen plural av det skånska och danska ordet toft. Enligt Feilbergs Ordbog over jyske almuesmål betecknar ordet på Jylland »det stykke jord af en gårds lod, som ligger omedelbart ved gården; tit hegnet, som et slags anhang til gårdsplads og have; i modssetning til den jordlod, som först afgraensedes ved udflytningen». Härmed stämmer översättningen i Videnskabernes Selskabs Ordbog: »Et Stykke Jord af lidet Omfång og i Alm. indhegnet, som laae umiddelbar ved en Bondegaard og var undtaget fra Jordfaellesskabet». Möller, Ordbok över halländska landskapsmålet (1858) översätter: »åker, tätt vid gården, eller der gården förr varit belägen». En liknande översättning har Schlyter (1859) och Rietz (1867) för Skåne.

Men den vida spridda betydelsen ’enskild mark med hus, hustomt’ är troligt­ vis ändå äldre, och det är snarast den vi ha att vänta i ortnamnen på -tofta. I så fall äro dessa primära bebyggelsenamn, och -tofta har då ungefär samma be­ tydelse som -stadha, som enligt min tanke äldst betecknat själva bostadsplatsen.

Då på en gård till följd av familjens förökning och fördelning i flera familjer nya hus måste byggas, tilldelades säkerligen varje hus sin bestämda toft.

Toften

var väl sålunda alltid enskiftad, vångarna däremot ej.

Så småningom övergick ordet toft att beteckna den till utsträckningen obetyd­ liga enskiftade jorden mellan husen och byvångarna.

Denna jord var vanligen

inhägnad. Den behövde ej vara odlad. Från min barndom minns jag tomten till o

Hälgarö prästgård, Åkers härad, Södermanland. Det var namnet på en hästhage omedelbart intill boningshuset.

Men denna sekundära betydelse kan ej gärna föreligga i namnen på -tofta, -tomta. De beteckna i regel utan tvivel bostadsplatsen i sin helhet.

Av de 7 tofta-namnen i Luggude hd ligga 6 i Råå-området, blott ett i Skälderviksområdet (Hustofta).

Bolstofta, gd i Halmstads sn, kallas Boelss Toffta 1671 jb. Namnet är säkerligen plural av ett ord bolstoft 'gårdstomt’, jfr fsv. bolstadh(er) 'bonings­ plats, gård, torp' samt Bullt ofta, by i V. Skrävlinge sn, Oxie hd, vilket 1346 skrives (in) booltoftae SD 5:602 or.

Bunketofta (Bunchetoffte Frillestads sn.

1651 djb, Bunchetofta 1662 jb), gd i

Förra leden är urspr. gen. av sv. dial, bunke 'skogsbacke',

1 Se Sahlgren, Västgötska ortnamn av typen Kölingared (Lund 1918), s. 6, Namn ock bygd 1919, s. 94 Rig 1920, s. 156. l6 — 24465

I29

HäLding borg d traktend ortnamn här väl i betydelsen 'höjd'.

Gården ligger på sluttningen av en skogbeväxt

höjd.

Böketofta, gd i Kågeröds sn, kallas (in) B0ghetoftae 1390 rep. 3761 or.

Förra leden är skånedial. böge 'bokskog'.

Gantofta, by i Kvistofta sn, kallas Gaffntoffte 1569 Llb och Gauentofft 1583 jb. Uttalet är ganntofta. Förra leden är oklar.

Hustofta, by i Väsby sn, kallas husstoffte 1569 Llb, Hustoffte 1583 jb.

Namnet är troligen gen. av ett ord hustoft liktydigt med det enkla ordet toft och med Skånelagens husaetoft.

I Sv. riksarkivets pergamentsbrev nr 610

{% 1364) talas om »en jorddel, kallad Husatoft» i Kvarnby i Oxie härad. Det är här tydligen Skånelagens husaetoft, som går igen. Jfr även det isländska gård­ namnet Hüsatoptir (Jaröatal 1847, s. 63).

Kvistofta, sn i Luggude och Rönnebergs hdr och by i Kvistofta sn, Rönnebergs hd.

Namnet skrives (ecclesie) Quistofthae 1351 SD 6:276 or. Förra

leden är flertydig.

Rycketofta, by i Frillestads s:n, kallas R0cketofft 1583 jb. Förra leden är oklar. Troligtvis är den terrängbetecknande. Byn ligger på sluttningen av en höjd intill sankmarker.

N amnen på -åkra Ortnamnen på -åkra innehålla som senare led pluralis av ordet åker. De äro ej särdeles vanliga i Skåne. I Malmöhus län finnas (minst) 25 och i Kristian­ stads län (minst) 20. Byar och gårdar med namn på -åkra ligga i regel i närhe­ ten av floderna. Enbart i Rönneåns dalgång ligga 8, i Helgeåns dalgång 7 (fig. 169).

I sydöstra Skåne äro de anmärkningsvärt sällsynta. I Herrestads, Järrestads och Ingelstads härader saknas de fullständigt.

De sammansatta namnen på -åkra förekomma nu blott i södra Sverige, när­ mare bestämt i Skåne, Blekinge, Småland (fyra -åker), Gotland, Halland (två -åker), Västergötland (jämte -åker) samt Bohuslän, där jag dock blott anträf­ fat ett enda. De motsvara namnen på -åker i mellersta och norra Sverige. Dessa äro anträffade i Lappland, Västerbotten, Jämtland, Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Dalarna, Gästrikland, Uppland, Västmanland, Värmland, Dals­ land, Bohuslän (ett -åkra), Västergötland (jämte -åkra), norra Halland (två), • •

Närke, Södermanland, Östergötland samt Småland, varest-åkra är det normala.

Jag har i Jönköpings län blott anträffat ett -åker (Tann åk er), i Kalmar län blott tre och i Kronobergs län intet -åker.

Flg. 16g. De dkåiuka namnen på -åkra.

Hä Id ing borg d t rakt end ortnamn Denna stränga geografiska fördelning liar emellertid först blivit fullständigt genomförd under nyare tid. Under medeltiden Kade vi både singulara och plu­ rala åker-namn i mellersta Sverige, och Sydsverige hade även ortnamn med ett singulart åker till senare led.

Följande exempel på plurala former av mellansvenska åker-namn må med­ delas.

Aspåker (j Aspakrum 1391 DD 3, s. 17, 18 avskr.), Husby sn och tings­ lag, Dalarna.

Bredåker (i Bredakrom 1382 SRP 1758), Gamla Uppsala sn, Vaksala hd, Uppl.

Rågåker (i Rughakrum 1399 DD 2, s. 11 or.; men: j rogakir 1414 DD 2> s. 11 or.), St. Tuna sn och tg, Dalarna.

Sandåker (de sandakrum 1281 SD 1, s. 583 or.), Grums sn och hd. Värml.

Sandåker (de Sandakrom 1348 SD 6, s. 57 or.), St. Mellösa sn, Askers hd, Närke.

Uppåker (in villa Vpaker 1349 SD 6, s. 91 or., i Wpakrum 1411 SDns 2, s. 429 or.), S:t Ilians sn, Norrbo hd, Västmanl. Öråker (Öörakra 1384 SRP 2066), Näs sn, Bro hd, Uppl.

Som exempel på sydsvenska åkra-namn med medeltida singularis må tjäna: Brödåkra (hos Br0dhager .. vppa Brödhager 1419 SDns 3, s. 480 or.), Ysby sn, Höks hd, Halland.

Harrie (de Harthagher 1330 SD 4> s. 147* harthakershaerseth 1343 SD 5, s. 153 or.), Harjagers hd, Skåne.

Uppåkra (In vpaccri australi . . In altero vpaccri 1085 SD 1, s. 43 avskr.), sn i Bara hd, Skåne.

Vallåkra (in Walaker 1349 SD 6, s. 96) i Skåne (se nedan).

Medges må emellertid, att förkortningarna i de medeltida skrifterna i avtryc­ ken någon gång kunna ha upplösts orätt. Vidare får man nog också räkna med att skrivare från åkra-område kunnat ändra om -åker till -åkra och vice versa. °

o

Fördelningen av de osammansatta namnen Aker, Akraär helt olika.

Aker förekommer i södra Bohuslän, i Sundals, Nordals och Väne hdr av Älvsborgs län, i Åse, Kållands och Kinnefjärdings hdr i Skaraborgs län. Inom detta sammanhängande område, som börjar vid Skagerack och sträcker sig utmed O

Vänerns sydvästra och södra strand, är namnet Aker rätt vanligt. Inemot två tredjedelar av samtliga svenska Aker tillhöra detta område. Mera sporadiskt förekommer Aker i Jönköpings, Kronobergs, Södermanlands och Stockholms län.

132

Namnen på -åkra Man bedrar sig säkerligen icke, om man ställer Aker i s. Bohuslän, s. Dals­ land och n. Västergötland i samband med de singulara Akr-namnen i sydöstra Norge. Det av Magnus Olsen (Hedenske Kultminder, s. 211 £.) framställda an­ tagandet, att dessa namn skulle beteckna hedniska kultplatser, finner jag ej till­ räckligt motiverat.

Det i Dalarna1, Hälsingland och Jämtland uppträdande namnet Åkre är uro

sprungligen dativ av det singulara Aker. Man frestas antaga ett samband melo

lan detta A k re och det singulara A kr i Tröndelagen.

Namnet Åkra (urspr. pluralis av åker, Aker) är vanligast i Söderman­ lands län och på Gotland. Det förekommer sporadiskt i Uppland, Dalarna, Gäst­ rikland och s. Västergötland. Det är sålunda i stort sett inskränkt till den öst­ svenska kulturprovinsen.

O

O

Av särskilt intresse är att märka, att de osammansatta namnen Aker, Äkre, O

A kr a fullständigt saknas i Skåne, Halland och Bleking och äro mycket sällsynta i södra Småland.

Då de osammansatta namntyperna i regel äro primära i förhållande till mot­ svarande sammansatta typer, frestas man draga den slutsatsen, att åker-namnen i regel äro äldre i mellersta Sverige än i södra Sverige. Härför tala också de ålderdomliga med gudanamn sammansatta åker-namnen i mellersta Sverige. °

Slutligen må nämnas, att namnet Åkerby blott är anträffat i det östsvenska kulturområdet närmare bestämt i Norrbotten, Medelpad, Gästrikland, Uppland, ««

• •

Västmanland, Närke, Södermanland, Östergötland och Oland. Ett undantag uto

gör Åkerby i Rogberga sn, Tveta hd, Jönköpings län. Detta ligger emellertid i Jönköpingstrakten, som sedan urminnes tider varit en mötesplats för olika kultur­ strömmar. Anledningen härtill är naturligtvis ytterst den, att i Jönköpingstrakten • •

flera viktiga floder rinna upp ex. Ostgöta Svartå, Emmån, Lagan och Nissan samt att Vättern här börjar.

Att närmare bestämma åkra-namnens ålder är ej möjligt. Namntypen är i Tyskland styrkt redan från 600-talet. Troligen beror den på romerskt inflytande.

Om Lålands bynamn på -ager skriver Marius Kristensen i Lolland-Falsters historiske samfunds Aarbog 1922, att de genomgående bära en prägel som snarare är yngre än äldre än namnen på -thorp. Troligtvis ha by- och gårdnamnen på -åkra haft en mycket lång bildningstid. Ännu under kristen tid ha nya namn på -åker och -åkra i stor utsträckning bildats. De äldsta äro troligen äldre än torp-namnen. Att de redan på 1000-talet nått Skåne visas av Knut den heliges 1 Åkerö i Leksand är ombildat av Akre.

Häbingborgdtrakteno ortnamn gåvobrev av 1085, som nämner Uppåkra (In upaccri australi . . Jn altero upaccri, Necrologium Lundense, s. 4). Namn på -åker äro i mellersta Sverige stundom sammansatta med gudanamn, däribland även Odens. Dessa åker-namn äro troligen bildade mellan romersk järnålder och vikingatid eller närmare be­ stämt under folkvandringstiden.

Förra leden i såväl namnen på -åkra som på -åker är i regel naturbetecknande, jämför Aspåker, Bredåker, Rågåker, Sandåker, Uppåker och Öråker ovan.1 Dessa äro sammansatta med orden asp, bred, råg, sand, upp och ör 'grus’.

Någon gång är förra leden ett personnamn eller en personbeteckning i genitiv.

Av Luggude härads åkra-namn förekomma tre i Skälderviksområdet: Rågåkra, Bölsåkra och Södåkra. I Råå-området ligga Nällåkra, Ö dåkra, Arnåkra, Vallåkra och Ölmesåkra.

Arnåkra, gård i Halmstads sn, skrives djb 1651 Arnagger, jb 1671 Arnager och av Gillberg 1765 oriktigt Arm åk ra. Förra leden är troligen urspr. gen. av mansnamnet Arne.

Bölsåkra, by i Jonstorps sn väster om Södåkra. Namnet skrives Bplsager 1569 Llb, Böllsager 1583 jb. Förra leden är väl ursprungligen genitiv av det gammaldanska böle ’hydda', fsv. böle ’bostad, gård’. Namnet har väl från början betecknat en åker, varpå en hydda blivit uppförd.

Nällåkra, by i Allerums sn, skrives Nelagre 1569 Llb, Neldager 1578 Falkman, s. 213 och namnet uttalas nällågra. Förra leden är otvivelaktigt, som även Falkman antar, ordet nässla, skånskt nälla. Byn har tydligen fått namn av åkrar, där vilda nässlor växt. Någon anledning att anta, att man här odlat nässlor, har man icke, låt vara att nässlan förr hade en rätt vidsträckt praktisk användning.

Rågåkra, by i Brunnby sn, skrives Ruffagher 1406 SDns 1, s. 566 avskr., Ruager 1583 jb. Uttalet är ruagra.

Förra leden är utan tvivel ordet råg,

skånskt ru. Namnet visar sålunda, att rå2; sedan gammalt odlats i Brunnby sn och Rågåkra by.

Rågåker förekommer som by namn i St. Tuna sn och tings­

lag, Kopparbergs län. Det skrives i Rughakrum 1399 DD 2, s. 11 or.

Södåkra, by i Jonstorps sn, skrives Sipdager (2 ggr) 1569 Llb, S0dager 1583 jb*

Namnet kan ej som Falkman, Ortn. i Skåne, s. 241, uppger innehålla

ordet södra.

I så fall hade ej r fallit bort. Den av Falkman angivna namnfor­

men Söderåkra är oriktig. Det troligaste är, att förra leden är ordet sjö, som i riksspråksintresse i 1569 års landebok förbättrats till Sipd-. Den nuvarande 1 Ock se vidare åkra-namnen i Luggude kd nedan ock jfr Brate i Fornvännen 1918, s. 211.

Namnen på -köp formen Söd- liar troligen utvecklat sig ur Siöd-. Man kan jämföra säl ’själv' (S. Halland, Wigforss, s. 425 ff.; Skåne, Rietz) och Billings uppgift i Asbomålet, s. 190, att äldre personer i synnerhet i Fagerhult, Örkelljunga, Rya och Oderljunga icke låta s och j sammansmälta till sje-ljud utan artikulera vart ljud för sig, t. ex. sjö eller siö, vilket kan utveckla sig till sö. Byn Södåkra ligger strax invid Skälderviken.

Vallåkra (Norra), by i Fjärestad sn. Grannbyn Södra Vallåkra ligger i Rönnebergs hd.

Namnen skrivas in Walaker 1348 SD 6, s. 96 or., i norra

Valagra 1376 SRP 1229, Walagger 1536 Falkman, s. 93, Vallagre (marek) 1569 Llb.

Uttalet är vallågra.

Förra leden är ordet vall i betydelsen ’slät

mark, slätt, fält’. Enligt Hellquist, Svensk etymologisk ordbok, skulle i ortnam­ nen på Vall ordet vall i synnerhet användas om slätter avsedda för ett visst all­ mänt ändamål (ting, marknad, kult). Detta antagande är oberättigat. Hellquist ___ _ _ •• stöder sig på en utredning av Elias Wessen i Meddelanden från Östergötlands fornminnes- och museiförening 1921, men WFssén själv har den meningen, att vall i de flesta ortnamn har »sin vanliga ursprungliga betydelse». Det råder emeller­ tid intet tvivel om att vall i alla ortnamn, där det förekommer, har »sin vanliga ursprungliga betydelse».

Den omständigheten att jämna slätter varit särskilt

lämpliga till folkförsamlingar, slag o. s. v. berättigar ej till att i ordet vall, den vanligaste beteckningen för jämn slätt, inlägga någon pregnant betydelse ’slätt för sammankomster i kultiska, juridiska eller ekonomiska syften’. Och försöker man att ge ett Vall-, om vars historia man intet känner, en dylik översättning, är man inne på gissningarnas gungfly. Vi ha sålunda ej någon rätt att i V all åk ra se några ’heliga åkrar' eller dylikt. Översättningen blir helt enkelt 'åkrarna på slätten'. Ödåkra, by i Fleninge sn, skrives 0agre 1583 jb. Namnet kan jämföras • •

med det i Västergötland vanliga by- och gårdnamnet Odegärde (t) och beteck­ nar från början åkrar som en tid legat öde. Ölmesåkra (Ylmesåkra), gård i Kågeröds sn, skrives Vlmisager 1651 djb, Vlmissåger 1671 jb, Ölmesåkra 1765 Gillberg. Förra leden är väl gen. av ett mansnamn eller manstillnamn.

N amnen på -köp Ortnamnet K öp (et) samt de ortnamn, som sluta på -köp, innehålla vårt vanliga ord köp i betydelsen 'köpt mark’, ’köpt gård'. Första delen av samman­ satta ortnamn på -köp är i regel ett personnamn. Stundom är den en personbe-

HäUitigborgotraktcno ortnamn teckning. De i köp-namnen ingående personnamnen äro oftast kedniska men någon gång tillhöra de den grupp av personnamn som inkom med kristendomen, t. ex. Jonsköp i Göteryds sn, Sunnerbo hd, Kronobergs län (Jonsskiöb 1538 jb), Persköp, Rya sn, N. Asbo hd, Kristianstad län (Pederskiöb 1583 jb) ochPålsjö av Pålsköp, varom mera nedan. Då förra sammansättningsleden är en per­ sonbeteckning, kan den också vittna om kristna föreställningar. Så är fallet med Prästköp, Hällestads sn, Finspångaläns hd, Östergötland (Presteköp 1550 jb) och Pro stek öp, Lidhults sn, Sunnerbo hd, Kronobergs län (Prostakiöp 154° jb), vilka innehålla de med kristendomen inlånta orden präst och prost.

Köp-namnen härröra sålunda i regel från kristen tid. Att typen redan fanns på 1100-talet är bevisligt, då namn på -köp förekomma i 1100-talsurkunder. Att för de äldsta namnen på -köp gå längre tillbaka än till 1000-talet är knappast nödvändigt.

Namntypens danska utbredning är begränsad till norra Själland. Särskilt talrikt representerad är den i Hälsingörstrakten. Möjligen är det här namntypen uppstått. De från 11 oo-talet kända formerna av namn på -köp äro alla från Häl­ singörstrakten.

Att köp-namn, åtminstone redan på 1200-talet, funnos öster om

sundet är säkert, ty Valdemar II:s jordebok nämner Sygritheki0p, det nu vaO

rande Sireköpinge, sn i Rönnebergs hd, Malmöhuslän. Gården Äkaköp i Vrigstads sn, Västra hd, Jönköpings län nämnes redan 1279 (akaecop SD 1, O

s. 566 or.). Ar 1276 nämnas skogar med namnet Cli0p vid Västerlösa i Rogslösa —•• sn, Dals hd, Östergötland (SD 1, s. 511 or.).

De skånska köp-namnen fördela sig på två områden, ett i nordöstra och ett i nordvästra Skåne (hg. 170). Det senare sammanhänger med det danska k ö p-namnsområdet. I Luggude hd ligga Pålsköp (el. Pålsjö), Tursköp, Elesköp och Viaköp. Sydost om Hälsingborg ha vi Sireköpinge, som i Valdemar II:s jordebok kallas Sygritheki0p, d. v. s. 'Sigrids köpegods' och ligger i Rönnebergs hd på gränsen till Luggude hd. I Bjäre hd ligger Att ek öp 'Attes köpegods'. I N. Asbo hd, Rya sn, ha vi Persköp. Detta är samtliga köp-namn i hela västra Skåne.

Från nordvästra Skåne ha köp-namnen tydligen kommit till Halland, där de emellertid äro mycket sällsynta. I Tönnersjö sn och hd ligger Eriksköp (Erickskiöb 1603 ml). I Morups sn, Faur ås hd, fanns förr en gård Kerstinköp (kerstine kpp 1 juli 1444 RA, kristineky0p omkr. 1450 Ake Axelsson Thotts jb, Kirstennkiöb 1612 jb). Köpsgärde i Tvååkers sn hette förr Köp (K00p 1351 SD 6:314 or., k00p 1364 Möller, Hall. Fornh. s. 89, or.). Möjligen är också Grönköp i Skepplanda sn, Ale hd, Alvsb. län. (Grönnekiöp 1564 1650, Grön-

136

Namnen på -köp kiöp 1632—1815, Grönköp 1825 1877 jb) ett äkta köp-namn.

Då emellertid

de äldsta namnformerna ka -köping (Gönaköping 154b ml, Grönekiöping 155° 15&4

är det emellertid mycket osäkert, om namnet kör kit.

Fig. 170. Namnen på -köp.

Från nordvästra Skåne ka köp-namnen efter Lagan trängt upp i Småland.

I Sunnerbo kärad, där Lagan ock Helgaån närma sig varandra, äro de tätast.

Köp-namnen i östra Skåne ligga alla i närketen av Helgaån. De tyckas ka kul­ turförbindelse med Sunnerbo kd efter Helgaån att tacka för sin tillkomst.

Från norra Småland ka köp-namnen vandrat vidare efter Vättern (ock Svart­ ån?) in i Motalaälvs dalgång. Vid Västerlösa invid Vättern i Rogslösa sn, Dals

*37

Häloingborgotrakteno ortnamn hd, funnos år 1276 skogar som kallades Ch0p (SD 1 : 511 or.). Nära Glan finns en grupp på sex (därav ett Köp) och nära Slätbaken en grupp på två köp-namn (därav ett Köp).

Utanför nu nämnda områden finnas i hela Norden mig veterligen inga köp­ namn, som beteckna gårdar eller byar. De ha sålunda en sammanhängande kul­ turström att tacka för sin tillkomst och visa sålunda riktningen av Hälsingborgstraktens kulturella förbindelser under den första kristna tiden.

Vi veta sålunda, att omkring år 1000 stod Hälsingborgstrakten i intim kon­ takt med den nordostsjälländska kulturen. Vidare funnos förbindelser med de halländska kusttrakterna och med Småland efter Lagan.

För de i Luggude hd förekommande köp-namnen må följande redogörelse lämnas.

Elesköp, gård i Välinge sn, skrives 1564 Eliskouff enligt Falkman, Ortn.

1 Skåne, s. 118, 1671 jb Ellieskiöp och 1765 Eleskiöp (Gillberg, s. 262) och uttalas numera äjlestjöp. Samma namn är Elisköp, by i Göteryds sn, Sunnerbo hd (Elleffsk iöb 1538 jb). Förra leden är gen. av ettdera av de fornnordiska mansnamnen El ev och Eliv.

Pålsjö eller Pålsköp, gård i Hälsingborg, hette förr Pawelsköb och 1656 Povelskiöp (Falkman, anf. arb., s. 67), och uttalet är nu Pålsjö. AttPålsköp 'Påls köpegods'1 kunnat bliva Pålsjö är ej så märkligt för den som en smula känner Skånes folkmål. I Luggudemålet heter nämligen köpatjöva. Pålsköp har sålunda en gång uttalats Pålstjöv. Förbindelsen s + tj har emellertid ut­ vecklat sig till sj-ljud, och sålunda uppstod uttalet Pålsjöv. Men vidare skulle v falla efter ö på samma sätt som i Luggudemålets gro av grov av grop och vrielö av vrielöv av vridelöp Vändbord på en vagn’.2 Uttalet Pålsjö av Pålsköp är sålunda i full överensstämmelse med Luggudemålets lagar.

Tursköp, by i Kattarps sn, skrives jb 1671 Tursskiöp och 1765 Turskiöp (Gillberg s. 263) och uttalas numera Tur st j öv. I äldre tider har man troligen sagt T ur sjö. Förra delen är gen. av mansnamnet Ture.

Viaköp, by i Farhults sn, skrives i 1569 års landebok Vieki0b och 1583 Wieki0b (jb). Uttalet är Viatjöv.

I ett avtryck efter en avskrift från en ko­

pia av ett original(?) från 1406 stavas namnet Winneköp (Molbech o. Petersens Udvalg, s. 262), men denna namnform är otvivelaktigt förvanskad. Grundformen är säkerligen Vivaköp eller Vivuköp, där förra leden är gen. antingen av det 1 Namnet Pål tillhör de kristna namnen. Det går nämligen tillbaks på apostelnamnet P aulus. — 2 Olseni i Sv. landsmål 6 :

x38

s. 55.

Namnen på -torp skånska mansnamnet Vive1 eller ock av det forndanska kvinnonamnet Vi va (Necrologium Lundense). I senare fallet skulle Vieköp ka ombildats till Vi aköp.

Den förra möjligheten är dock sannolikare.

Namnen på -torp Det gamla ordet thorp ’nybygge’ har i de skånska ortnamnen fått rätt väx­ lande öden.

Om förra leden var tvåstavig och slutade på -a blev thorp i regel

sammandraget till -rp. Av Attathorp 'Attes nybygge’ blev sålunda Attarp (i Bårslövs sn). I Danmark blev av Attathorp i stället Atterup, och detta är i de danska jordeböckerna den form, vari namnet Attarp (i Bårslöv) uppträder.

På herrgårdarna bodde under Skånes danska tid i allmänhet rena danskar.

Man finner därför den danska ändeisen -erup ännu bevarad i en del skånska herrgårdsnamn. Ett exempel härpå är Krapp erup. Den gamla byn bredvid Krapperups slott kallas dock ännu i dagligt tal Krapparp. Det medeltida nam­ net Krappathorp (1300-talet) ’Krappes nybygge’ lever sålunda kvar både i dansk form som Krapp erup och i skånsk form som Krapparp.2 Slutade första leden på -s, stod -thorp i skånskan kvar som -torp, ex. B juvstorp, Brandstorp, Fjällarstorp (el. Fjälastorp), Jonstorp.

Alla namn i Luggude härad som sluta på -(e)rup och -torp äro sammansatta med ordet thorp ’nybygge’.

Förra leden i namnen på -thorp är oftast ett personnamn. Att märka är att även i gamla torp-namn kristna personnamn kunna ingå.

Sockennamnet Jonstorp (Jonstorp 1361 Styffe, Skand.) innehåller det bib­ liska namnet Johannes förkortat till Jon. Men det är att märka, att detta namn såväl i Norge och på Island som i Danmark och Sverige är det tidigast anträffade kristna personnamnet. På 1000-talets svenska runstenar förekommer J o han (och Jon) ej sällan.3 På Island och i Norge användes det redan på 1000-talet.4 I Dan­ mark var namnet tidigt i ymnigt bruk.5 Det är sannolikt, att namnet Jonstorp bildats strax efter kristendomens in­ förande i Skåne, d. v. s. redan på 1000-talet.

Man har ofta utgått från att de första kyrkorna lagts vid de gamla hedniska offerställena. I detta fall synes ett motsatt förhållande ha ägt rum. Jonstorp 1 Se Sv. landsmål 6:7, s. 23. — 2 Se Axel Kock, Svensk ljudkistoria 2, s. 139. — 3 Grape, De i fornsv. inlånade personnamnen, s. a 80. — 4 Lind, Norsk-isl. dopnamn, sp. 6^9. — 5 M. Kristensen i Blandinger 2, s. 66.

J39

Hälsingborg J trakt end ortnamn är ett av en kristen man upptaget nybygge ock på detta nybygge har kyrkan byggts, ej i den angränsande uråldriga byn Gör slö v.

By namnet Pålstorp1 i Raus är sammansatt med namnet Pål (På v el), d. v. s.

Paulus. Detta namn (Påll) var mycket tidigt i bruk i Norge och på Island.

Orknöjarlen Påll f>orfinnz son var född före 1064.2 I Skåne var namnet åt­ minstone i bruk på 1100-talet.3 Påfallande är att det närbelägna Påls j ö el. Påls­ köp innehåller samma namn.

O

Perstorp förekommer som sockennamn i Norra Asbo hd.4 Detta namn är sammansatt med apostelnamnet Per (av Petrus), vilket under formen Psetar redan förekommer i svenska runinskrifter.5 Ett petarsthorp nämnes redan i Necrologium Lundense (1100-talet).

Av stort intresse äro de två sockennamnen Klagst o rp i Oxie och Vemmenhögs härader. De innehålla nämligen helgonnamnet Nikolaus, som tidigt för­ kortades till Klaus.

Helgonet Nikolaus av Myra var tidigt känt i Danmark.

Han nämnes i flera runinskrifter från 1200-talet. Hans namn användes åtmin­ stone redan på 1100-talet som dopnamn i Skåne (Necrologium Lundense). Man har anledning att antaga, att bynamnet Klagstorp åtminstone härrör från 11 oo­ talet.

Att namn på -torp tjänstgöra som skånska sockennamn även på den egent­ liga slättbygden är ganska vanligt. I Luggude hd ha vi förutom det nyssnämnda Jonstorp följande: Kattarp (Katathorp i3i56),Mörarp (Mörothorp 13306) och Ottarp (Othsethorp 13516). I Rönnebergs hd finna vi Asmundthorp och Tirup. I Bara hd funnos under medeltiden 20 socknar. Av dem hade ej mindre än 7 namn på -thorp. Av Oxie härads 23 sockennamn slutade 7 på-thorp. Av Vemmenhögs härads 24 sockennamn slutade 9 stycken på ordet thorp. I Ingelstads hd funnos också 9 sockennamn på -thorp.

Anledningen till att så många skånska sockennamn bildats av by- och gård­ namn på -thorp (under medeltiden funnos ej mindre än 72), trots det att torp­ namnen då voro helt unga, måste vara att söka dels i deras oerhört stora antal (i Luggude härad finnas ett 100-tal), dels däri att på torp-namnens grund efter kort tid större byar vuxit upp.

Det ser ej ut, som om de torp-namn, som innehålla »hedniska», d. v. s. in­ hemska, personnamn, skulle tillhöra annan tidsperiod än de, som innehålla de med 1 Pauilstorpe (marek) 1569 Llb, s. 19, Pollstrup 1583 jb. — 2 Lind anf. arb., sp. 829. -— 3 Ne­ crologium Lundense, ed. L. Weibull, s. 103. — 4 Namnet skrives Paetberstorp 1504 Styffe, Skand., sid.

62. — 5 Grape, anf. arb., s. 81. — 6 Styffe, Skand., s. 63.

lzfO

Namnen på -torp kristendomen inlånade. Såväl historiska som geografiska förhållanden tala för att de från tidssynpunkt äro likvärdiga.

Några bynamn på -torp inom häradet innehålla andra lånade personnamn eller ord, som kunna lämna bidrag till åldersbestämningen. Källstorp i Kropps sn (Kiellstorp 1583 jb) innehåller mansnamnet Käll (av Kätil), som ursprung­ ligen är ett låneord från latinet. Möllarp i Kågeröds sn (M.0llethorp 1390 rep. 3761 or.) innehåller ordet mölla 'kvarn', som också är ett latinskt låneord.

Påarp i Välluvs sn (Paaurp 1569 Lunds st. landebok, s. 23 f.) är sammansatt med ordet på 'påfågel' använt som manstillnamn. På är ett gammalt latinskt låneord. Orden kätil 'kittel', mölla och på 'påfågel' ha troligen kommit till Nor­ den tillsammans med den romerska järnåldern.

En del torp-namn innehålla namnet på en grannby. Sådana äro inom Lug­ gude hd Bjuvstorp i Bjuvs sn, Fjärestadtorp i Fjärestad sn, Fleningetorp i Fleninge sn och Välingetorp i Välinge sn. Dessa byar äro tydligen ursprung­ ligen nybyggen från de äldre byarna Bjuv, Fjärestad, Fleninge och Välinge.

Härav och ur en del liknande med bynamn sammansatta torp-namn framgår den snart sagt nödvändiga slutsatsen, att torp-namnen äro yngre än de gamla by­ namnen på t. ex. -stad, -inge och -by.

Av vad som ovan anförts torde man kunna sluta, att namnen på - thorp inkommo till Skåne ungefär samtidigt med kristendomen. De äldsta skånska nam­ nen på -thorp kunna då ej gå längre tillbaka än till 900-talet. Knut den heliges gåvobrev (Necrologium Lundense, s. 3 ff) visar, att år 1085 torp-namnen kommit till Själland. Där nämnas nämligen tollathorp i J0rlunde f. d. härad.

Vi kunna ytterligare göra den iakttagelsen, att i Danmark och sydligaste Sverige torp-namnens tillkomst synes stå i temporalt samband med vikingatågens O

upphörande. Åtskilligt talar för att detta samband även är kausalt.

Torp-namnen äro tidigaste anträffade i Tyskland. De nämnas redan därifrån i 600-talshandlingar. Till Danmark och Skåne synas de redan ha hunnit på 900talet. Ett torp-namn på nordöstra Själland nämnes som ovan meddelats redan 1085. Till Tveta härad i norra Småland hade de hunnit åtminstone under 1100-talet. Ett brev av år 1178 nämner thyrkilsthorp, d. v. s. Torkelstorp i Järsnäs sn, Tveta hd.1 Vid samma tid fanns redan torp-namn i norra Halland.

Ett domslut från 1177 nämner Mothorp, d. v. s. Morup, by o. sn i Faurås hd.2 På 1300-talet voro de redan rätt vanliga i sydöstra delen av Älvsborgs län i Västergötland.

Till södra Värmland tyckas de i större antal först ha kommit

1 Sv. dipl. 1, s. 99 avskr. — 2 Sv. dipl. i, s. 101 avskr.

Hälding borgdtraktend ortnamn på 1500-talet.

Se vidare min framställning om torp-namnens ålder i Namn och

bygd 1923, s. 88 ff. Redan 1390 nämnes dock ett torp-namn i sydöstra Värmland (SOV 13, s. 21).

Till Hälsingborgstrakten synas torp-namnen närmast ha kommit från nord­ östra Själland, där de förekomma mycket talrikt. I Hälsingörstrakten (LyngeKronborg härad) ligga bl. a. Nyrup (Nuthorp 1178 Trap 2, s. 66), Reerstrup (Retherstorp 1211 ibm), Tibberup (Tyberop 1184 ibm), Mördrup (Myrethorp 1340 ibm; jfr Mörarp i Luggude hd, vilket vid 1200-talets början skrives Myruthorp, Liber dat. Lund., s. 127), S0rup (Sedorph 1170 Trap 2, s. 80) och Svenstrup (Swenstorp 1177 Trap 2, s. 83).

N amnen på -röd De skånska ortnamnen på -röd innehålla det fsv. ordet rydh 'röjning, ny­ odling i skog'.

De förekomma alltid i trakter, där man kan misstänka, att det

varit skogigt vid tiden för dessa namns tillkomst. Adolf Noreens uppgift i Spridda studier 3, s. 113, att de i Skåne uteslutande förekomma på och kring Linderödsåsen är oriktig. I Luggude hd finnas ej mindre än 23 spridda över hela häradet.

I Hälsingborgs närmaste grannskap äro de ej sällsynta. Nämnas må Senröd i Hälsingborgs sn, Ry, Gnetaröd och Laröd i Allerums sn. Men de äro över­ allt begränsade till gamla skogstrakter. De svenska namnen på gammalt -rydh, -rudh kunna innehålla kristna personnamn, t. ex. Jonsjö i Veddige sn, Viske hd, Halland, vilket skrives Jonsryth 1300 (Möller, Hall. fornhandl., s. 29). De härröra sålunda med säkerhet åtminstone till stor del från kristen tid. Ur enbart historiska källor framgå följande dateringar.

Redan på 700-talet funnos enligt dokumentära vittnesbörd tyska ortnamn sammansatta med ett till stammen i rödj a bildat substantiv. Förstemanns Alt­ deutsches Namenbuch nämner ej mindre än 17 namn på -riuti, riod, -reod, -rod o. s. v., som redan belagts i dokument från 700-talet, ex. Tunriuda, S wabareod, Hagenrode, G er win es rode. Med belägg från 800-talet anför han ej mindre än 55. Och före 1200-talet äro hos Förstemann sammanlagt inemot 600 belagda.

De danska namnen på -r0d bero tydligen på inflytande från Tyskland. Till nordvästra Själland hade de hunnit åtminstone på 1000-talet. Knut den heliges gåvobrev från 1085 nämner nämligen Borstinger0d (broestingarythi etc.1) 1 Necrologium Lundense, ed. Weibull, s. 5.

1^2

Namnen på -röd i Liller0d och Norre-Herlev snr, Lynge-Frederiksborg hd, strax söder om Hiller0d (Trap 2, s. 153 f.).

Vid 1100-talets mitt voro de synnerligen vanliga i Skåne. Ärkebiskop Eskils gåvobrev av 11451 nämner ej mindre än fem, nämligen vuartsryd, Keldoryd, Hethoryd, Olaffryd och Langeryd. Med vuartsryd, som i registret ej kunnat identifieras, menas sannolikt Våtseröd i Hallaröds sn, Onsjö hd, vilket jb 1574 skrives Wodtzrpdt, med Keldoryd möjligen Killeröd i Billinge sn, Onsjö hd, med Hethoryd avses en av de byar eller gårdar, som nu heta Hörröd, troligen den i Hörröds sn, Gärds hd. Med Olaffryd menas säkerligen Olseröd i Maglehems sn, Gärds hd, och med Langeryd troligen Långaröds by (och sn) i Färs hd (se vidare Falkman, Ortnamnen i Skåne).

I Necrologium Lundense nämnas vidare Emnaröd i Stehags sn, Onsjö hd, samt Rörum (by och sn) i Albo hd, där som förra led gen. av ett ord ryf) 'röjning' förmodligen ingår.2 O

Ar 1178 funnos namn på -ryd i såväl södra som norra Småland. Ett brev av detta år3 nämner Wddesrydh i Njudung, Lökaryd i Rydaholms sn, Östbo hd, och Skåparyd i Hallaryds sn, Sunnerbo hd. Vid samma tid funnos namn på -ruth i norra Halland. I ett brev av år 11764 nämnes Bineruth (el. Biueruth) och i en handling daterad till tiden mellan 1201 och 12235 Thyrleruth, nuvarande Tyllered i Tvååkers sn, Himle hd. Åtminstone redan under 1200-talet funnos ryd-namn i Västergötland. År 1272 nämnes Fiflaeryd (nu Karlskoga) i Fivlereds sn, Redvägs hd,6 1288 nämO

nes Hädärydh (nu Hedared) i Sandhults sn, Vedens hd.7 Ar 1292 återges ett ortnamn slutande på det besläktade -rydher nämligen Soloryder (nu Sålared) i Timmele sn, Redvägs hd.8 Från 1300-talet finnas talrika belägg på västgötska ry d-namn, i synnerhet från Mark, Kind och Redväg.

Till norra Dalsland hade rud-, ry d-namnen hunnit åtminstone redan 1310.

Då nämnes Bokolzryö (nu Bocklarud) i Fröskogs sn, Tössbo hd (SOÄ 17, s. o

16). I södra Värmland fanns i varje fall rud-namn vid 1300-talets slut. Ar 1398 omtalas nämligen Swejiungxrud (nu Svenserud?) i Glava sn, Gillbergs hd 1 Sv. diplomatarium i, s. ^9 f., avskr. fr. 1-494* — 2 En £°r

oantaglig tolkning framställer Lind­

ro tk i De nord. ortnamnen på -rum. — 3 Sv. dipl. 1, s. 99, gammal avskr. — 4 Sv. dipl. 1, 3. 97. -—5 v. Möller, Fornkandl. rör. Halland, s. 11. — 6 Ortn. i Alvsborgs län 10, s. 56, bar Fifloryd efter Sv. dipl. 1, s. 522 or. Formen är emellertid i registret rättad till Fifleeryd. Namnet innehåller gen. av ett mansn. Fifle, svag form till fvno. Fifill. Ortnamnskommitténs förklaring ur fivla är säkerligen oriktig. —— 7 Ortn. i Alvsborgs län 11, s. 66. —

Ortn. i Alvsborgs län 10, s. 230.

Haloing borg o trakt eno ortnamn (SOV 4, s. 13). I Värmland synas rud-namnen vara äldre än torp-namnen, jfr min utredning om torp-namnens ålder i Namn och bygd 1923, s. 89 f.

En allmän jämförelse med namnen på -thorp visar, att rydh-, rudh-namnen äro ungefär samtidiga med dessa.

Till Luggude härad synas röd-namnen ha kommit från Hälsingörstrakten (Lynge-Kronborg härad), där de äro rätt vanliga.

Här ligga bl. a. Horser0d

(Horseruth 1178 Trap 2, s. 71), Ulleröd (Vlfruth c. 1173 Trap 2, 82) och Ludser0d (Lusseruth 1266 Trap 2, s. 83). Av häradets 8 socknar ha ej mindre än tre namn på -röd, nämligen Asminder0d (Asmundseruth c. 1370 Trap 2, s. 74), Bl ovstr0d (Blawestaeruth c. 1370 Trap 2. s. 83) och Birkerpd (Birkseruth c. 1370 Trap 2, s. 85).

O rtnamnen och det svenska jordbrukets historia Redan under den yngre stenåldern odlades i Skåne vete, korn och hirs. Detta har man lyckats fastställa genom på lerkärlsskärvor från gånggrifter befintliga av­ tryck eller förkolnade rester av dessa sädesslag. Under bronsåldern odlades i Danmark dessutom havre.1 Det skånska jordbruket har sålunda höga anor. Och vad kulturväxternas antal beträffar stod det redan under bronsåldern högt.

Ett annat intryck om Skånes äldsta jordbruk får man, om man tar hänsyn till den odlade arealens storlek. C. G. Weibull lämnar i sin jordbrukshistoria, s. 9, följande redogörelse: »Under den yngre stenåldern och bronsåldern togos huvudsakligen kusttrak­ terna en å två mil eller understundom ännu längre inåt landet under odling. Runt om hela Skåne finnas gravminnesmärken, som ådagalägga detta. Särskilt talrika finner man dem i norra hälften av den halvö, som utgör Bjäre härad, i Barkåkra O

9

strax norr om Ängelholm, i trakterna vid Kullabergs fot samt å Skånes motsatta sida i Simrishamnstrakten.

Där bebyggelsen sträckt sig längst inåt landet, har

den följt åarnas lopp; med förkärlek har nybyggaren slagit sig ned, där vad gjorde dessa överfarbara. Så har bebyggelsen i nordvästra Skåne längs Rönneån gått upp till trakterna vid Herrevadskloster — i närheten av flodövergången här ligga talrika ättehögar — och i nordvästra) Skåne utmed Helgeån nått ända vipp till Glimåkra med en utlöpare längs Almaån, möjligen hän mot Vankiva. Men en halv mil öster om Rönneån och väster om Helgeån finnas för övrigt inga grav­ högar från dessa tider. Här i Skånes inre utbredde sig ett av den åkerbrukande 1 Se C. G. Weibull, Skånska jordbrukets bistoria, s. 15, ocb där anvisad litteratur.

144

Ortn ämnen och det ocenoka jordbruketo hlotorla befolkningen länge föga berört område; det gick så långt söderut, att dit hörde större delen av Frosta och Färs härader.» Även inom den del av Skåne, som under yngre stenåldern och bronsåldern tagits i besittning av den åkerbrukande befolkningen, var den odlade arealen ytterst liten. Med den tidens enkla metoder voro såväl storskogar som slättmar­ ker utan naturligt gott vattenavlopp ej odlingsbara. Den tidens åkrar torde ifråga om storlek ej mycket ha överträffat vår tids trädgårdstäppor.

Under järnåldern ha förhållandena varit liknande. Våra äldsta gård- och bynamnstyper visa en stadig anknytning till floddalarna. Och tar man hänsyn till de små åkerlappar varmed gårdarna under de äldsta geometriska kartornas tid i regel voro utrustade1, kan man knappast undgå den slutsatsen, att järnålderns odlade areal måste ha varit mycket obetydlig.

Av de äldsta historiska källorna om germanernas liv framgår att de sysslade med åkerbruk. Men av Caesars yttrande i De bello gallico 6:22: »agriculturae non student (om åkerbruk vinnlägga de sig icke)»2, framgår att åtminstone för en romares öga var det ej mycket bevänt med deras jordbruk. Anledningen härtill var nog blott den, att deras åkerbruksmetoder voro för klena. Intresset synes ej ha sak­ nats. Enligt Livius krävde cimbrernas sändebud »sedem at agros, in quibus considerent» av den romerska senaten. Andra klassiska vittnesbörd om de vandrande germanernas jordhunger finnas anförda hos J. Hoops i Reallexikon der germani­ schen Altertumskunde 1, s. 22.

Genom folkvandringarna lärde sig germanerna av söderns folk bättre odlings­ metoder. Detta visas därav, att vid folkvandringstidens slut massor av nybyggen upptagas. Vid denna tid synas de äldsta tyska namnen på -torp ha tillkommit.

Redan med historiska källor kan man följa dem tillbaka till 600-talet.3 Men givet­ vis måste man räkna med att de äldsta tillkommo åtminstone redan på 500-talet.

Synnerligen hastigt har av dessa nybyggen blivit stora byar. Belysande för deras utveckling är att ordet thorp på gotiska (Faurp) betyder ’åker' men redan i de västgermanska fornspråken kan betyda ’by\ Som bekant är det tyska ordet dorf ’by' samma ord som vårt torp.

Att dessa nybyggen så raskt kunnat växa till byar jämbördiga med eller till och med överlägsna de äldre måste enligt min tanke bero på att de tillkommit och utvecklats genom nya odlingsmetoder. Så vitt jag av torp-namnens utbred­ 1 Jfr kartorna kos Anna Kristoffersson, Landskapsbildens förändringar i norra ock östra delen av Färs kärad under de senaste tvåkundra åren (diss. Lund 1924). — 2 J. Hoops, Waldbäume und Kulturpflanzen, s. 485. — 3 Förstemann, Altdeutsches Namenbuck 2, sp. 1076, 1079.

17 — 24465

Mö

Häloingborg4traktens ortnamn ning i Skåne kunnat finna måste torp-bebyggelsen förutsätta ett med konst åstad­ kommet vattenavledningssystem. Torp-namnen äro nämligen ej i samma grad som äldre bynamn till sin utbredning beroende av floddalarnas sträckning. »Endast sällan är jord av naturen så torr, att avdikning är obehövlig», skri­ ver H. Juhlin-Dannfeldt i Nordisk familjebok. I floddalarna var det emellertid lätt att anordna tillfredsställande avdikning. Men ju längre från de naturliga vattenkanalerna marken låg, dess svårare var det att dränera den. Det finnes flera orsaker till att vår äldre jordbrukskultur knöts till floddalarna, t. ex. fiske och kommunikationsskäl. Den viktigaste orsaken var dock den att dräneringen där var ordnad eller lätt kunde ordnas. »I dalarne är fruktbarhet, der frodas örterna, der skördar man hundradefalt», skriver med rätta den jordbrukande cistercienserordens stora helgon Bernhard av Clairvaux.1 Det svenska jordbrukets största problem har kanske varit just dräneringen.

Mellan 1757 och 1760 års riksdagar uppkastades i Jönköpings och Kalmar län ej mindre än 312,000 famnar diken.1 Dessa dikens sammanlagda längd motsvarar längden av banvallen mellan Stockholm och Eslöv.

Gustav Vasa, den store rikshushållaren, var synnerligen mån om att i sina skrivelser till allmogen inskärpa vikten och nödvändigheten av dikesgrävning. Att döma av hans skrivelse av 15 maj 1559 till allmogen i Östergötland tycks han dock ej ha varit nöjd med resultatet av dessa påminnelser. Ett utdrag ur brevet må här meddelas i översättning. »Eder är väl bekant, trogna undersåtar, huru ofta vi hava både muntligen uti egen kunglig person desslikes med våra öppna brev och mandat lärt, förmanat och tillsagt Eder att I med mera flit och förstånd skulle hävda och bruka Eder åker och äng både med dikning, röjning och annat, varav I till mera bröd och bärgning kunna komma, än som hittills skett och som ännu sker en stor del av Eder, vilken intet annat gör än fördärvar landet och av lättja och vårdslöshet öde­ lägger det, som många kunde ha sin rikliga bärgning av.»

På grund av all denna lättja och ohörsamhet, som Gustav ej längre kan lida, befaller han vid sin högsta ogunst och vrede sina fogdar och befallningsmän att årligen hålla dikessyn och rannsakning, så att de som ej vilja dika och röja sina åkrar skola bliva näpsta.

Hans fogdar skulle för vanhävdade åkrar skaffa sär­

skilda dikare och röj are, som skulle betalas av de vanskötta åkrarnas ägare. Dessa skulle dessutom böta 4 penningar till kronan för varje aln försummat dike.2 1 Enligt P. v. Möller, Svenska jordbrukets historia, s. 211, 219. — s. 152 f.

14ß

2

Gustaf den förstes registratur 29,

Namnet Luggude Redan i de forns venska lagarna finnas detaljerade bestämmelser om dikning.

I Södermannalagens byggningabalk 12 stadgas att laga dike skall vara 7 fot brett.1 I ett originalbrev av 23 juni 1310 omnämnes en ängslott i Förisäng vid Upp­ sala, vilken var omgiven av diken (fossatis).2 Romarna voro väl förtrogna med jordens dränering. Kn mängd ställen bos de klassiska författarna vittna därom.

Av romarna lärde sig germanerna inse

vikten av en rationell avdikning.

Jag vågar uppställa den hypotesen, att en av anledningarna till de germanska folkvandringarnas upphörande var den att genom från södern lärda utdikningsmetoder tillräckligt mycket odlingsbar mark ställdes till germanernas förfogande inom deras egna gränser. Först senare nådde den rationella avdikningen Norden.

Här blev den en av anledningarna till vikingatågens upphörande.

Av den föregående redogörelsen för Hälsingborgs trakt ens viktigaste daterbara ortnamnsgrupper framgår, att i och med vikingatidens slut och kristendomens införande i sydligaste Sverige en del talstarka ortnamnsgrupper uppstå, varibland särskilt må nämnas namnen på -torp, -röd och -köp. Dessa ortnamn beteckna en mycket stark utvidgning av den odlade arealen. Som en av anledningarna till denna omfattande nyodling räknar jag söderifrån inlånade bättre jordbruksmeto­ der, t. ex. systematisk avdikning. En annan anledning är väl att söka i trälarnas användning för upptagande av avgärda nybyggen.

Av det föregående framgår att under tiden före vikingatiden Luggude härad stått i förbindelse med mellersta delen av östra Själland. Från och med 900-talets och 1000-talets uppodlande av skogarna på nordöstra Själland står Hälsingborgstrakten i intim kontakt med nybygderna i nordöstra Själland eller närmare be­ stämt Hälsingörstrakten.

N amnet Luggude Av Luggude härads ortnamn torde själva namnet Luggude vara det mest intressanta. Namnet skrives på 1200-talet i Valdemars jordebok Lyuthgudhaereth, under förra hälften av 1300-talet Lyudghuthaehceret och under 1300talets sista tredjedel Lwthgutahseret (Liber dat. Lundenses, s. 263, 120). I en handling från 1332 skrives namnet luthgudseheret (Sv. dipl. 4, s. 274, gammal avskrift).

1 Jfr liknande stadgande i Upplandslagen V 4.

2 Sv. diplomatarium 2, s. 621.

HäUingborg o trakt au ortnamn Namnet har tolkats på flera olika sätt. M. F. Lundgren har i sitt år 1878 tryckta banbrytande arbete »Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverige» (s. 12) antagit att i namnet »ingår uppenbart ett liuFguFi, antagligen en titel, 'folk-gode’ (jfr isl. allsherjargoöi . .), eller ett propr. motsvarande Saxos Lyuthguthi . . en af Rings kämpar i Bråvallaslaget». Denna förklaring har sedan med lindrig reservation (»väl») upptagits av Axel Kock i hans Svensk ljudhistoria 2, s. 331.

Kock förklarar utvecklingen av Lj - till L- därigenom att huvudtrycket skulle ha legat på ordets senare sammansättningsled. Att emellertid huvudtrycket legat på första stavelsen visar den i gamla jordeböcker uppträdande formen Lugge Her­ re dt (jb 1593—94). Om namnet fått leva kvar i sin gamla talspråksform, skulle det nu ha lytt Lugge härad. Formen Luggude är lånad från äldre skriftspråk.

Det är möjligt, att den äldsta formen varit Ludh- och att ett j sedan i skriften stundom inskjutits. Det finnes emellertid en del danska ortnamn, som tyda på att Lju- kunnat utveckla sig till Lu-.

Det är vidare att märka att namnet Ljudhgudhi troligen aldrig existerat.

Som Axel Olrik påvisat är namnet Lyuth Guthi i Saxos pariserupplaga sanno­ likt förvridet från en grundform Ljudhbudhi, motsvarande ett isl. Hljoöboöi.1 Stöden för ett ord ljudhgudhi 'folkgode' bli då synnerligen bräckliga.

En jämförelse med de rätt likartade namnen Luggavi och Ludgo ger andra associationer. Ludgo (socken i Södermanland) skrives Liuthguthuwi 12932, lwdgodewi 13313 och Ludgude s. 1561—Luggavi (by i Närke) skrives ludhgudhwi 131 o5 och Ludgudhuwi 1313.6 Båda dessa namn synas innehålla en genitiv L(i)udhgudhu till en nominativ L(i)udhgudha, vars senare led synes vara fsv. gudha 'gudinna'. Förra leden i Ludhgudha är troligen ett verbalsubstantiv till det gamla verbet liudha 'växa', vartill vårt luden (egentl. 'beväxt') är particip. Man kan då jämföra ortnamnet Lo ckne vi (sn i S. Tjusts hd, Kalmar län), som 1382 skrives Ludhkonuwy7, där förra leden är genitiv av ett ord ludhkona.

Då senare leden i de tre namnen Ludgo, Luggavi och Locknevi äldst synes vara ordet vi 'helgedom' är det sannolikt att förra leden är beteckning för en gudinna. Ordet ludh (liudh) tyder på att denna gudinna haft med växandet att göra. L(i)udhgudha, Ludhkona skulle då betyda ungefär'äringsgudirinan’. Är denna av mig i Namn och bygd 1918, s. 28 ff, framställda förklaring riktig, 1 Arkiv för nord. filologi 10, s. 223. — 2 Sv. dipl. 2, s. 152 or. — 3 Sv. dipl, 4, s* 2-44* — 4 Rasmus Ludvigsson (Riksarkivet). -—- 5 Sv. dipl. 2, s. 626 or. — 6 Sv. dipl. 3, s. 128 avskr. — 7 Sv. riksarkivets pergamentsbrev nr 1775 (jfr registret).

I48

Namnet Luggude skulle sålunda Luggude härad äldst ha hetat L(i)udhgudhu härad, d. v. s. 'äringsgudinnans härad'. Ett dylikt namn är ej märkvärdigare än namnet på grannhäradet, Onsjö. Detta hette under medeltiden Odhens härad och namnet kan knappast förklaras på annat sätt än som bildat till guden Odens namn.

Den omständigheten, att det tredje u-t i Ludgudhu redan försvunnit i den äldsta från Valdemars jordebok hämtade formen, beror på att detta u stått ome­ delbart framför vokal.

H i härad har i sammansättningsfogen varit stumt. På

samma sätt har i Valdemars jordebok i stor utsträckning obetonad vokal fallit omedelbart framför hsereth.

Som exempel må nämnas Haeruaestathsereth

s. 41, Thundr0shaereth s. 43 (men s. 57: ThundrpScehsereth), Araestathsereth, s. 59.

Namnet Luggude härad är, även om den ovan framställda tolkningen är oriktig, otvivelaktigt ett namn, som minner om hednisk religion. Vi kunna då förstå att detta härad bestått som en särskild sammanslutning ända sedan hednisk tid.

Med häradsnamnet Luggude (Lyudghuthaehaeret 1300-talets förra hälft) har professor Otto von Friesen1 velat sammanföra det av Jordanes i hans Getica nämnda skandinaviska folknamnet liothida. Samma mening har förut uttalats av G. Schütte i (Norsk) Historisk tidsskrift r. 5, bd 4> s. 20. Varken Schütte eller v. Friesen ge sig in på en förklaring av namnet. Den senare menar att det är onödigt att i detta sammanhang gå in på häradsnamnets etymologi.

I själva verket tala alla hittills framställda förklaringar av namnet Luggude mot en dylik sammanställning.

Förra leden i Liudhgudhse has re dh har till

andra led en personbeteckning, bildad till ordet gud. Detta visar att härads­ namnet är relativt sent. Det är ej ett gammalt bygdenamn. Av Jordanes' övriga skandinaviska folknamn synes intet vara avlett av en personbeteckning.

Härtill kommer vidare att ej fullt två mil från Luggude härads sydligaste gräns rinner ån Löddeå. I likhet med F. LäffLer2, Adolf Noreen3 och J. V. Svensson4 måste jag sammanställa detta ånamn med Jordanes' liothida. Vad den formella tolkningen beträffar ansluter jag mig till Noreen, som anser att liothida mot­ svarar ett urnordiskt liuöiöoR. Därav skulle enligt Noreen ha blivit lyd dar, vilket namn skulle finnas kvar i "Lydd a-å och i namnet på det vid ån liggande "Lydda-köping, nu Lö dde-köpinge. Enligt min tanke är ånamnet det primära.

An har under medeltiden hetat Ludd(a) eller Lydd(a), jfr Loddaek0pingh m. 1300-talet LDL, s. 213, Ludd0k0pinghe sl. 1300-talet LDL, s. 33, Ludde1 Rö-stenen i Bohuslän och runorna i Norden (192^), s. 65 £. — 2 Sv. landsmål 13: 9, s. 7.

Folknamnet geatas, s. 12. — 4 Namn och bygd 1917, s. 119.

3

Schuck,

Hälsingborgstraktens ortnamn k0pinge 1334 Erslev, Testamenter, s. 71, avskr., Luddokppinge 1379 ibm s. 148 or., Luddek0pinge 1378, 1429 rep. 3238, 6388 avskr. Senare uppträda former med y eller ö: Löddekiöping 1546, Lyddeköpinge 1559 Falkman, s. 157. Ånamnet är enligt min tanke bildat till verbet *liudha 'växa'. De av­ ljudande stammarna liudb- ocb ludb- ka växlat. Till stammen ludh- är vårt svenska ludd bildat (<*luöiÖ-?)/ Anamnet är väl (svag) fem. av ett adjektiv vl(i)uöiöaR, bildat till ett substantiv l(i)uö- med tillhörighetssuffixet -ida (jfr lat. crinltus). Till bildningen är ånamnet * Ludda analogt med det norska och jämtländska fisknamnet lodda. Loddhanen har på sidorna ett långsgående ludet band.

Till verbet ~liudha Växa' hör participet luden. Detta förekommer ej sällan i ortnamn för att beteckna växtlighet.2 Ett typiskt exempel är Hornborgasjöns gamla namn Loöne 'den med vass och säv beväxta'. Löddeås naturförhållanden stämma bra med en förklaring 'den med rik växtlighet försedda'. Av en liknande anledning har väl den lilla ån Liudha vid Lödöse fått sitt namn. Som åns gamla os, det som givit Lödöse dess namn, numera är uppgrundat3, kan man förstå att där ej mött hinder för växtlighet.

Då man nu för ånamnet Löddeå måste uppställa en grundform L(i)uöiö-, behövas synnerligen starka skäl för att man skulle kunna undgå att sammanställa Jordanes' liothida med detta namn. Några sådana skäl ha ej hittills framställts.

Namnet Hälsingborg Efter den framställning, som ovan givits om Hälsingborgstraktens viktigaste ortnamn, följer som en naturlig avslutning en utredning om själva namnet Häl­ singborg. Den gängse tolkningen är att namnets äldsta form Hälsingaborgh innehåller som förra led gen. plur. av ett ord hälsing, som skulle vara en avled­ ning till ordet hals i betydelsen 'trångt sund'. Den åsyftade halsen skulle vara ••

den förträngda delen av Öresund mellan Hälsingör och Hälsingborg. Hälsingborg skulle betyda 'deras borg som bo vid halsen av Öresund'.4 Denna förklaring är emellertid synnerligen osannolik.

Namnet Öresund

(isl. Eyra(r)sund) synes för det första att äldst ha betecknat just Öresund mellan 1

Jfr Hellquist, Sv. etymol. ordbok. —

2

E. H. Lind i Namn

ocb bygd

1914, s- 177»

Sablgren därs.

1918, s. 34 f. — 3 Se Beckman, Vägar ocb städer i medeltidens Västergötland, uppl. 2, s. 30. — 4 Denna mening framställes bl. a. av F. Läffler i Arkiv

10, s. 168 (1894), av Adolf Noreen i Spridda studier 3,

s. 81, 4, s. 95. av Sablgren i Namn o. bygd 1920, s. 59, ocb av Hellquist i bans etymol. ordbok.

Namnet Hälsingborg Hälsingborg och Hälsingör. Förra leden i namnet är helt enkelt gen. av ordet ör, vilket troligen åsyftar den ör som senare kallats Hälsingör 'hälsingarnas ör'.

• •

Något namn på Öresunds smalaste del skulle då aldrig ha varit av nöden. An­ märkas bör emellertid att Eyra(r)sund redan i de gamla isländska sagorna synes • •

beteckna hela det nuvarande Öresund. Det är ej alldeles uteslutet, att även Ska­ nör haft inflytande på namnets bildning.

För det andra, det avgörande skälet, har man, som Hultman (Finsk tidskrift 1920, s. 435) påpekat, aldrig kunnat styrka att hals betytt 'sund’.

En utredning angående de namn som innehålla ordet hals är nödig. En under­ sökning av de danska Hals ger följande resultat. i Hal s är det gamla namnet på det näs, som i söder begränsas av Limfjorden, i öster av Kattegat. Näset omtalas ofta i isländska sagor. Snorre berättar i Heimskringla att den norske kungen Harald Gråfäll föll vid Hals »i Limafirdi».

Han bygger på en dikt från 900-talets senare hälft av Glumr Geirason, där platsen nämnes at Hålse. Finnur Jdnsson menar i sin Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog att detta Hals är namn på Limfjordens inlopp och egentligen be­ tyder 'förträngning av en vik'. Denna översättning är mycket fri. I Emil Olsons register till Knytlinga Saga läses riktigt »Håls vid Limfjorden». Redan N. M. Petersen meddelar i Oldnordiske Sagaer 12, s. 139: »Navnet er ligefrem kommet af den udgaaende Hals, som Landet danner». — Namnet Hals bäres nu av en socken på udden av det stora näset.

Tolkningen av sockennamnet Hals på Lässö är ändå klarare. Socknen ligger på det stora näs, som utgår från öns nordöstra sida. Något sund, som kan åsyftas, finnes icke. Mot söder och väster finnas sund, men mot öster och norr intet.

Hals vid Ys0r (Hals iuxta ys0r) omnämnes i Valdemars jordebok (1200-talet), s. 46. Med namnet åsyftas det stora näset Halsnses öster om Isefjords inlopp.

I Valdemars jordebok, s. 47, nämnes vidare »Rethses0 dim. Hals. SI aul0sse». Detta Hals är tydligen att söka mellan Reers0 och Slagelse. Enligt Valde­ mars jordebok, s. 33, låg gården Hals i Lpve hd på Själland. Denna gård mot­ svaras nu av HalsHuse (se Trap 2, s. 510) och har tydligen fått namn av det näs som sträcker sig mot Reers0. Ännu Trap a. st. talar om »H0jdedraget Halsen».

Nordöst om Kors0r finns i Taarnborg sn, Slagelse hd, en by Halseby (Hal­ sse by 1231 Valdemars jordebok, s. 32, 47). Byn har tydligen fått namn av det stora näset norr om Kors0r. De seldste danske Archivregistraturer 4> s. 141 kallar också år 1252(7) näset för Hals (enn schouiHals). Denna skog är väl densamma som senare kallats Hals sko v (Halseskow i425 Trap 3, s. 190).

HäUingborgotrakteno ortnamn Namnen Halsaeby 1231, Halseskow 1425 synas möjligen visa, att ordet hals ’näs, ed(?)’ i gen. ursprungligen haft ändeisen -ar.

I Hovs sn, Langelands Norre-Herred, ligger på en mycket trubbig udde »ladepladsen» Lohals (Louhalsz 1664 Trap 4, s. 858).

Vid byarna Longelse

(Liungehals 1231 Trap 4, s. 860) i Longelse sn, Langelands Sonder-Herred har tydligen förr varit en udde. Norreby Hals är namnet på en udde i Klinte sn, Skam hd, Fyn (Trap 4, s. 488) och Hals (el. Enebaerodde) kallas en lång udde i Norup sn, Lunde hd, Fyn (Trap 4, s. 464).

Följande danska ortnamn innehålla det av ordet hals avledda hälsing ’halsbo’.

K irke-Helsinge, by och sn i Lpve hd, Holbasks amt, Själland, skrives c. 1370 Kyrkaehaelsingae (Trap 2, s. 510). I socknen ligga de ovannämnda Hals Huse och »H0jdedraget Halsen». Helsinge är tydligen plur. av hälsing’per­ son från Hals’.

Vinde-Hel sin ge, by i Kirke-H elsinge sn, skrives 1307 Vindehelsingee (Trap 2, s. 510). Senare leden är densamma som i Kirke-H elsinge.

Hel singe, by och sn i Holbo hd, Frederiksborg amt, skrives 1231 Helsinghse (Trap 2, s. 108). I närheten finnes intet sund och intet näs. Byn ligger omkr. 2% mil fågelvägen från Helsingör.

Helsingör nämnes redan i Valdemars jordebok (Haelsingpr, s. 79, Helsingher, s. 83). Staden ligger på ett näs, som skjuter ut i Öresund. Senare leden är ordet ör ’sandrevel’ och åsyftar det sandgrund, som sköt ut från näset och som givit namn åt Öresund.

Undersökningen har visat, att ordet hals i de danska ortnamnen betyder ’näs’.

Vi gå vidare till Sverige. Följande orter med namnet Hals äro kända.

Hals, gd i Västergarns sn, Banda ting, Gotl. s. doms., ligger på ett näs mellan Pavikens avlopp och Östersjön (GS 31).

Hals, by i Långelanda sn, Orusts ö. hd, Bohuslän, vid Halsefjärden av Kattegatt. Ligger på ett näs, vars yttersta udde heter Halsanabben (GS zfi).

Hals, by i Brastads sn, Stångenäs hd, Bohuslän. Anledningen till namnet ej fullt klar. Ligger mellan bergshöjder (GS 41).

Hals, by i Motala sn, Aska hd, Osterg. Namnet skrives i Halse 1398 (SRP, nr 2908). Byn ligger på ett näs i Vättern. Något sund finns inte (GS 54).

• •

Hals, by i Tierps sn, Orbyhus hd, Uppl. Namnet skrives i Halsse 1413 (SDns 2, s. 645 or.). Byn ligger på och vid en liten höjd.

Halsa, gd i Alboga sn, Gäsene hd, Älvsborgs län (Halsa 1550 jb). Namnet

x52

Namnet Häidlngborg 0 •

är enligt SOA 6, s. 4 väl ursprungligen plur. av ordet hals i betydelsen ’låghöjdsträckning’. Gården ligger på en sådan.

Med ordet hals äro bl. a. följande svenska ortnamn sammansatta.

Fjärehals (1771 karta, 1819 Bexell, Hallands hist. 3, s. 410) är namnet på ett näs i Onsala sn, Fjäre hd, Halland. F. led. är troligen gen. av häradsbornas namn.

Hanhals, by o. sn, Fjäre hd, Halland (Hunaehals 1305 Dipl. norv. 3, s. 68 or.) ligger på ett näs. Längst ut på näset låg den gamla borgen Hunahals. För övergången Hun->Han- kan jämföras det bohuslänska sockennamnet Tanum <Tunhem samt det halländska bynamnet Gundal i Släps sn, Fjäre hd (Gundahl 1646 jb), som uttalas Ganndal, jfr vidare Sahlgren i Namn och bygd 1918, s. 181 f.

Hal snäs, gd i Ramkvilla sn, Västra hd, Jönk. län. Namnet skrives Halssnaess 1329 (SD 4 s. 125 avskr. Sparre). Gården ligger på ett näs eller snarare ed (GS 20).

Halsb er g, by och sn (stationssamhälle) i Kumla hd, Närke. Namnet skrives Hualsberg omkr. 1314 (SD 3, s. 152 or.), Halzberg sokn 1406 (SDns 1, s.

594 or.). Halsberg ligger på en rullstensås.

Halsahamn, vik av Skälderviken i Jonstorps och Farhults socknar, Luggude hd. På kartan till Linnés Skånska resa (1751) kallas hela Skälderviken Hal se­ hamn.

I själva resan, s. 330, användes namnet Halse-hamn riktigt om viken

vid Jonstorp. Namnet förklaras av Falkman (Ortnamnen i Skåne, s. 45) ur ordet hals ’landtunga, lågt berg’. Något sund finns icke men väl ett näs.

Ordet hälsing, avledning av ordet hals, ingår i namnen Hälsingborg och Häl singland och dessutom i en hel del namn, där man kan misstänka, att häl­ sing betyder ’person från Hälsingland’.

Namnet Hälsingland duger icke som bevismaterial för att hals betytt’smalt sund, smalt vatten’. Det är säkerligen någon höjdsträckning eller något näs inom Hälsingland, som givit anledning till namnet. Prof. Otto v. Friesen har meddelat mig att enligt hans tanke den ifrågavarande halsen troligen är en ås i Högs och Hälsingtuna socknar.

I finländska ortnamn ingår ordet hals ej sällan. I Österbotten betecknar det ofta uddar och grynnor, se härom Karsten, Svensk bygd i Österbotten 1, s. 175, 463. Någon anledning att för Finland anta en betydelse ’smalt sund’ föreligger ej alls. Stadsnamnet Hälsingfors och by namnet Hälsinge i Nyland förklaras av prof. O. Hultman (Finsk tidskrift 1920, s. 434 f.) innehålla hälsing ’Hälsing-

Häloing borgotraktcno ortnamn landsbo’.

Enligt min mening är det minst lika sannolikt att hälsing i detta fall

kan betyda ’person som bor på halsen d. v. s. näset’.

En blick på de norska ortnamnen ger samma resultat. O. Rygh skriver i Norske Gaardnavne, Forord og Indledning, s. 53: »I Stedsnavne vel altid sigtende til Ordets overforte Brug om lavere Hpider, som skille mellem to Dale, og om smalt Jordstykke mellem to Vande eller mellem Klipper; mulig ogsaa brugt om en fra en st0rre H0ide fremspringende lavere». I fornisländskan betyder hals, då det användes om lokaliteter, endast ’ås’ eller ’näs’, se Fritzners ordbok. I de isländska ortnamnen har ordet samma betydelse, se Kålund, Island 2, s. 510.

I tyska ortnamn betecknar hals enligt Förstemann ’halsförmiges grundstiick’.

Som exempel må nämnas Hals i Niederbayern (belägg hos Förstemann).

Slutligen må nämnas, att P. A. Säve i Tidskrift för skogshushållning 1876, s.

181, nämner ett ord häl se ’smal landtunga’, som tydligen är en ia-avledning till stammen i hals ’udde’.

På grund av vad ovan anförts är det sålunda tydligt och klart, att de som räkna med att Hälsingborg (Helsingaburg(h) 1085 Necrologium Lundense, s. 5) betyder ’deras borg som bo vid Öresunds hals’ bygga på en rätt luftig kon­ struktion. Det finns intet språkligt material som gör en dylik översättning sannolik.

Hals betecknar, så vitt man känner, land, ej vatten.

I det gamla danska riket är betydelsen ’näs’ bäst styrkt. Finns något näs som kunnat ge namn åt Hälsingborg och Hälsingör? Det ligger närmast att tänka på det näs, varpå Hälsingör ligger, vilket genom sin ör givit namn åt •• O resund.

Men man kan också tänka på den hals, som givit Halsahamn dess namn, d. v. s. antingen näset öster om viken eller måhända hela det stora näset söder om Skälderviken. Som ovan visats, är detta näs sedan gammalt en kulturbygd.

Den tanken att Hälsingborg skulle fått namn av den höjdsträckning, varpå staden är belägen, måste av flera skäl avvisas. De viktigaste skälen äro, att denna höjd ej har den skarpt avgränsade karaktär, som »halsar» eljest ha, samt att i det gamla danska rikets ortnamn hals betyder ’näs’. Vidare är att märka, att då den första borgen där byggdes (Hälsingborg nämnes redan av Adam av Bremen), bestodo de närmaste omgivningarna sannolikt av ouppodlade skogar. Det fram­ går av de unga ortnamnen i stadens närmaste grannskap. Som exempel må nämnas Pålsköp, Senröd, Tinkarp. Bygden var före 900- eller 1000-talet koncentrerad kring Råån, och Ramlösa var den äldsta Rååbygdens nordligaste utlöpare mot Hälsingborg. lE>4

Namnet Haloing borg De hälsingar som byggde borgen vid Öresund1 kommo sålunda från Häl­ singör eller möjligen från Halsahamnstrakten. Den senare möjligheten är dock synnerligen svag.

Jag har sålunda genom min undersökning kommit till en förklaring, som rätt mycket avviker från den gängse. Det är mig en glädje att kunna påpeka, att denna min förklaring redan förut antytts.

Danmarks förnämste ortnamnsforskare N. M. Petersen skriver nämligen år 1837 i sitt ortnamnsregister till Oldnordiske Sagaer följande: »Navnene Hel­ singborg, Helsing0r, utledes . . simplest af en udgaaende Hals, hvis Beboere först have vasret kaldt Helsingerne eller de som boede paa Halsen, hvoraf siden dannedes Navnene Helsingernes Borg och Helsingernes 0re».2 Petersen gör ej något försök att lokalisera denna »Hals», men man får väl tro, att han tänkt på näset vid Hälsingör. Från denna hals härstammade väl också de hälsingar, som givit namn åt den 2 x/a mil fågelvägen från Hälsingör be­ lägna byn Helsinge (i Helsinge sn, Holbo hd, Frederiksborg amt).

1 Det är säkerligen dessa hälsingar, som i den anglosachsiska dikten Widsith, författad c. 650, kallas hselsingas. — 2 Oldnordiske Sagaer 12, s. 1^1.

*55