Den typ av rötsvampar som dominerar i byggnadsvirke är brunrötesvampar. Det finns ca 180 arter vilka är mer eller mindre vanliga i byggnader. Den farligaste virkesförstöraren är den äkta hussvampen, Serpula lacrymans.
Äkta hussvamp – en farlig virkesförstörare Det gemensamma för alla arter av
Den absolut farligaste virkesförstöraren
är hussvampen. Svampen förmår nämligen under vissa betingelser att själv skapa förutsättningar för sin existens och utbredning. Hussvamp växer till en början ytligt på virket med ett vitt flockigt mycel. Så småningom övergår mycelet i ett hinnliknande överdrag, som kan bli smutsigt gulgrått till färgen. I denna mycelhinna bildas strängar, vanligen 3-4 mm tjocka. Med hjälp av dem kan svampen sprida sig över stora ytor. När svampen bryter ned virkets cellulosa kan den transportera fukt bland annat från marken där den ofta har sitt ursprung, ibland långt ifrån den skadade konstruktionen. I fuktig atmosfär avsöndrar svampens mycel klara droppar av rent vatten, vilket har gett svampen dess latinska artnamn (lacrymans = den gråtande). Hussvampen kan vid ca 30 % fuktkvot i virke och en temperatur på +20˚ C växa 5-6 mm per dygn. Vid nedbrytningen av virket utsöndrar hussvampen bland annat en syra, oxalsyra. För att överleva måste svampen neutralisera denna syra med hjälp av kalk. Därför förekommer ofta hussvamp i anslutning till skorstenar och andra murverk som den kan växa igenom med sina hyfer*.
Hussvamp.
Att få bort ett hussvampsangrepp är ett stort och krävande jobb eftersom den är en marklevande svamp som måste kontrolleras och saneras även i marken. Allt angripet byggnadsmaterial, samt en säkerhetszon in i friskt virke måste avlägsnas, all fukt torkas ordentligt och kringliggande byggnadsmaterial saneras med lämplig metod. Beroende på byggnadens konstruktion och val av byggnadsmaterial kan inte alltid bekämpningsmedel mot svamp (fungicider) uteslutas. I Anticimex Trygghetsavtal ingår försäkring
mot äkta hussvamp. Läs mer om Anticimex Trygghetsavtal på www.anticimex.se.
* Liten ordlista: Lignin = vedämne Hyf = svamptråd
91-98-302-5 Utg. 5
brunrötesvampar är att de genom en komplicerad biologisk process kan bryta ned virket. Den typ av röta som dessa svampar orsakar kallas brunröta men också för krympningsröta, beroende på att virket krymper och spricker sönder i form av kuber. Virket brunfärgas och blir sprött så att den går lätt att smula sönder. Vid krympningsröta förtärs cellulosan medan ligninet* förblir mer eller mindre intakt. Detta medför att hållfastheten påverkas starkt, och redan vid ett angrepp som för ögat förefaller obetydligt, kan hållfastheten vara halverad.