4 minute read
50-talet
50-TALET
När folkhemmet ryms i 3 rum och kök med kylskåp
Advertisement
ÅTERUPPBYGGNADEN AV EUROPA EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET GÖR ATT KONJUNKTUREN I SVERIGE FÖRBÄTTRAS UNDER HELA 1950-TALET. FOLKHEMSBYGGET TA FART PÅ ALLVAR. OPTIMISMEN OCH FRAMTIDSTRON ÖKADE STADIGT OCH NÄR 1950-TALET KOM HADE SVENSKA HUSHÅLL DET BÄTTRE ÄN NÅGONSIN FÖRR. DET KANSKE MEST SYNLIGA UTTRYCKET FÖR DETTA ÄR ATT BOSTÄDERNA BLIR RYMLIGARE OCH FÅR EN HÖGRE STANDARD.
ATT BO i villa betraktades nu som en rättighet för alla, oavsett samhällsklass. Tack vare att egnahemslånen Reformerades och staten garanterade en låg, fast ränta till den som byggde ett hus på högst 90 kvadratmeter (ytan ökades sedan till 125 kvadratmeter), vågade ännu fler ta steget att bli villa-ägare. Under 1950-talet byggdes det i genomsnitt 16 000 nya småhus varje år, i form av villor, kedjehus och radhus.
HJULEN SNURRAR snabbast i de stora städerna och inflyttningen tar fart.Där-med växer behovet av nya bostäder. Tack vare ökat statligt stöd och socialt engagerade politiker, arkitekter och byggmästare rivs och rensas även slumområdena upp. Det byggs barnrikehus för trångbodda familjer och bostäderna blir allt större.
I BÖRJAN av 1950-talet är drygt 30 procent av allt som byggs lägenheter om tre rum och kök och tio år senare är siffran uppe i 50 %. Lägenheterna får också större rum, inte minst beroende på att smalhusen blir allt bredare. Den vanligaste lägenheten är nu en välplanerad och välutrustad trea, med uppåt 2,60 meter i takhöjd och fönster i flera vädersträck.
Köken ökar i storlek. Kylskåp finns i de flesta nya lägenheter och i slutet av 1950-talet blir frysen allt vanligare. Linoleum ligger ofta på golven i kök och sovrum och i vardagsrummen läggs för det mesta parkett, antingen massiva stavparketter eller lameller med ett ytskikt av ek på furu.
Utvändigt händer också något. Det hände mycket på 1950-talet som påverkar bostadsbyggandet. En enhetlig standard för byggvaror, till exempel fönster, dörrar och kök påbörjas. 1950 fastslås köksstandarden som kom att få ett stort genomslag i produktionen. Den grova spritputsen tränger undan det synliga träet framförallt på lägre hus och villor, ej sällan i kombination med slätputsade fönsteromfattningar i vitt.
HÖGHUSEN, SOM var mer utsatta för väder och vind, får istället terrasitputs eller fasadtegel. Vid mitten av 1950-talet börjar man så smått bygga med prefabricerade betongelement.
Man kan också notera att entréerna utformas individuellt och det finns en stor variation av portar under denna period. De görs antingen i massiv ek eller kläs med teakfaner och är ofta glasade och får ibland stora sidopartier, också de glasade. Förkromade metallportar används däremot mer sällan och då främst till mer påkostade hus. En omfattning i tegel, natursten eller plattor är vanligt, framförallt i början av perioden.
DEN FÖRSTA 1950-talsförorten i Stockholm där alla dessa nyheter genomfördes torde vara Västertorp som började byggas 1949. Åren 1950–1952 byggde Svenska Bostäder 845 lägenheter i Blackeberg.
Strax därefter byggs Vällingby och där fanns inte bara bostäder och centrum, utan också arbetsplatser och därmed var ABC-förorten född.
50-TALET
PRYLARNA VI MINNS …
ERICOFON, I FOLKMUN kallad Kobratelefon, var en telefonmodell i ett enda stycke för fast telefoni, som lanserades av företaget LM Ericsson 1956 designades av Ralph Lysell och fick sin slutgiltiga form av Gösta Thames på 1950-talet.
TETRAPAK, SVERIGES kanske mest framgångsrika uppfinning i modern tid skapades av laboratoriebiträdet Erik Wallenberg och lanserades 1952 i form av en 1 dl-förpackning för grädde. En prototypmaskin hade då levererats med häst och vagn till dåvarande Lundaortens mejeriförening. Året därpå, 1953, installerades de första serietillverkade maskinerna hos Mjölkcentralen i Stockholm och Eskilstuna.
SPISA RIBB är en servis från Gustavsbergs porslinfabrik skapad till utställningen H55 i Helsingborg 1955 av Stig Lindberg. Den lanserades tillsammans med flamfasta serien TERMA, tänkta att användas tillsammans eller i kombination.
IDAG ÄR kallas det retro. Då blev de moderna första gången: Stringhyllan, designade av Nisse och Kajsa Strinning, stolen Myran, designad av dansken Arne Jacobsen och Fladdermusfotöljen, licenstillverkad av Svenska NK-bo, kom att bli en symbol för dåtidens ungdomsuppror mot en föräldrageneration som ansåg att ungdomar ska "sitta ordentligt".
Det kallas Design of Scandinavia
1950-TALET BLEV EN GULDÅLDER FÖR SVENSK OCH SKANDINAVISK FORM MED ELEGANTA, FUNKTIONELLA VARDAGSPRODUKTER, OFTA MED SPENSLIG STRÖM-LINJEFORM. SCANDINAVIAN DESIGN VAR ETT ENGELSKT BEGREPP, SOM MYNTADES PÅ 1950-TALET, DÅ EN MEDVETEN SATSNING PÅ SKANDINAVISK FORMGIVNING FICK STOR GENOMSLAG. UTSTÄLLNINGEN DESIGN IN SCANDINAVIA VISADES VID 25 MUSEER I USA OCH KANADA 1954-57.
FRÅN TRIENNALERNA I Milano kom många nordiska formgivare hem med medaljer, ofta i guld. Utmärkande för idén bakom den skandinaviska stilen var förståelsen för den för materialet lämpliga konstruktionen; ett minimum av materialförbrukning och ett maximum av nytta och harmoni. Allt för den moderna människan i ett demokratiskt välfärdssamhälle. Funktionen kombinerades med enkel och elegant form och gick igen i inredning, möbler och föremål. Utomlands beundrade man också nordiska föremål som i industriell form gav uttryck för vår hantverkstradition.
SVENSKA NAMN SOM förknippas med begreppet Scandinavian design är Astrid Sampe, Stig Lindberg, Nisse Strinning, Ingeborg Lundin, Signe Persson-Melin, Karin Björquist, Sixten Sason, Sigvard Bernadotte.
