Som balsam för själen

Text: Annica Hallquist Foto: Christopher Svensson

Isac Lidberg är snart 23 år och har spelat fotboll så länge han minns. Resan började i Hägersten redan som sexåring och via olika klubbar i Sverige och Norge landade han i februari 2020 i Gefle IF. Han gjorde succé som Gefles främste målskytt och fick erbjudanden om spel utomlands. I somras flyttade han med sin flickvän och hunden Frank till Holland för att spela i Go Ahead Eagles.

Via olika klubbar i Sverige och Norge hamnade Isac i Gefle, där målskyttet exploderade.

Foto: Christopher Svensson

Isac är född i Botkyrka utanför Stockholm där han bodde sina första 4-5 år, sen flyttade han med sin mamma till Hägersten och det var där det hela började. Fotbollsplanen låg alldeles nära där han bodde så det var där han började hänga.

– Jag var på fotbollsplanen med mina kompisar varenda dag efter skolan och jag sprang inte hem förrän jag var så hungrig att jag måste, säger han och skrattar. Jag hade en bra uppväxt där, vi var ute och spelade fotboll hela tiden, det var en härlig miljö att växa upp i. Han kommer från en familj där träning tagit stor plats och han började träna i tidig ålder, älskade att röra på sig, och har testat många olika sporter men alltid kommit tillbaka till fotboll.

– Jag har en extra kärlek till fotbollen och har alltid tyckt att det har varit roligast, säger han och det lyser upp.

Dagliga rutiner

En vanlig dag i Isacs liv börjar ofta vid 8-9 tiden på morgonen efter cirka 10 timmars sömn. Då startar han med frukost och kosttillskott för att sen beta av en lista med saker han vill göra. En lista som han tagit fram tillsammans med sin mentala tränare. Det kan vara andningsövningar, mental träning eller rörelseträning för ögonen.

– Träna ögonen kan man göra på många olika sätt. Till exempel att sätta upp tummen framför sig och ha huvudet helt still men följa tummen med ögonen när man för tummen först så långt till vänster man kan och sen byter man sida och för tummen så långt till höger man kan.

Efter avklarad morgonprocedur cyklar han upp till Gavlevallen, snackar lite med de som jobbar där, äter lunch, kanske tar en behandling eller massage, stretchar eller gymmar innan det är dags för samling där de pratar igenom träningen som ska genomföras.

– Efter träningen brukar jag hänga kvar med grabbarna här uppe, kanske ta ett varmt eller kallt bad. De kalla baden brukar inte vara så sköna men ska vara bra för återhämtningen. Sen cyklar jag hem, äter middag och kollar fotboll på TV.

Under hela intervjun har Isac ett leende på läpparna

Foto: Christopher Svensson

Matchdagarna ser ungefär likadana ut, förutom att han brukar vilja hinna med en promenad och sen tänker han mer på vad han äter då.

– Jag försöker äta väldigt clean mat på matchdag. Inga såser utan potatis, ris eller bönpasta med kyckling eller fisk till. Men ingen fet fisk. Och efter matchen gäller det att få i sig protein och kolhydrater så då brukar det bli en bar och kanske en smoothie.

Turkalsonger

Ett leende leker hela tiden i Isacs ansikte och det blir större när han pratar om matchdag som är den bästa och roligaste dagen på hela veckan. Han peppar inte på något speciellt sätt utan för honom räcker det med den positiva känslan att veta att snart är det match. Han har inte heller några ticks för sig som turkalsonger eller lyckostrumpor.

– Jag tänker att det är bättre att vara utan sånt, annars blir det lätt att man hänger upp för mycket på konstiga rutiner och det är skönt att klara sig utan. Vissa spelare har ju grejer för sig som att de måste springa sist i ledet under uppvärmningen till exempel. Jag njuter bara av att det är dags för match och att jag får gå ut och göra det jag har tränat på. När jag springer ut på planen är jag smånervös, taggad och vill visa mig från sin bästa sida.

Foto: Christopher Svensson

Känslor

Han berättar att det är lätt att laget tappar i självförtroende om det går dåligt och att man inte hjälper varandra på plan i samma utsträckning som när man har medvind. Han säger att efter en förlust är det inte direkt dålig stämning men det märks tydligt att det inte är samma glädje under veckan som följer. Det är lite tystare i omklädningsrummet.

– Jag blir väldigt besviken på mig själv om jag presterat dåligt under en match. Jag är min största kritiker och jag bryr mig egentligen inte om vad andra tycker, utan det känns som att jag har svikit mig själv på något sätt och jag tycker det är väldigt jobbigt. Jag kan må riktig dåligt efter vissa matcher och vill bara vara hemma och gråta.

Köps och säljs

I mars 2021 blev det klart att Isac blivit köpt av en dansk klubb så han packade väskorna och bokade Coronatest för att flyga till Danmark för läkarundersökning. Men dagen före avresa kom samtalet från agenten som sa att det hela måste blåsas av för att en av backarna i det danska laget hade dragit av ett korsband. Då var de tvungna att lägga pengarna på en ny back i stället för på en anfallare.

– Ja, jag var mentalt inställd på att flytta dit och hade pratat med familjen och min flickvän, så det var segt när det blev inställt. Men jag försöker tänka positivt och att allt har en mening och sen blev det ju väldigt bra ändå när jag blev såld till ett holländskt lag istället. Och det var dessutom en bättre deal, så det var nog meningen att det inte skulle bli Danmark ändå.

Livet och döden

Isac är en levnadsglad kille och det märks på hela honom. Mest hela tiden finns det skratt i ögonen och munnen är ständigt leende. Han säger att han alltid försöker vara snäll, trevlig och hjälpsam. En bra medmänniska som njuter av livet.

– Om jag är en bra människa på jorden behöver jag inte vara rädd för döden. Den skrämmer mig inte och den är ingenting jag går och tänker på. Den kommer när den kommer. Jag tror vi hamnar i himlen när vi dör, på en finare plats och att vi då får träffa alla vänner och släktingar igen, säger han och fortsätter:

– Jag går till kyrkan ibland, men jag ska inte ljuga, det är inte jätteofta men jag går dit när jag känner för det och jag tycker det känns väldigt bra. Det händer att jag går på gudstjänst men oftast går jag dit själv eller med Kerstin, min flickvän. Jag tänder ett ljus, kopplar av eller bara tänker på någon, det är en väldigt skön känsla. Som balsam för själen.

Foto: Christopher Svensson

Under tiden han bott i Gävle har det varit pandemi så av naturliga skäl har besöken i kyrkan inte blivit av här i stan och dessutom är han oftast hemma i Stockholm på helgerna så blir det besök i kyrkan så blir det oftast i Stockholm. Hans tro har vuxit fram med åren, genom egen insikt. Den kommer inte från mamma och pappa, trots att de är kristna är det ingenting de fört över på sin son.

– Min tro har kommit naturligt genom egen insikt, det känns väldigt bra.

Målgesten

Många fotbollsspelare övar in olika målgester men för Isac kommer målgesten naturligt. Han gör ett korstecken framför kroppen.

– Jag visar tacksamhet till Gud att jag får spela och att det går bra. Jag känner mig välsignad som får göra det jag vill i livet och att jag får göra mål. Jag brukar inte fira målen så mycket, antingen gör jag ingenting eller så gör jag korstecknet och tackar Gud.

Han berättar att han ofta ber till Gud att allt ska gå bra, att han ska få vara skadefri och att han får fortsätta göra det han älskar, att spela fotboll. Ibland ber han också innan match att de ska vinna.

– Känns skönt att veta att han är med liksom. Jag har en stark tro till Gud och mår väldigt bra i det. Sen är jag kanske inte världens mest kristna och långt ifrån perfekt för jag firar inte alla högtider och ber inte bordsbön och så, men jag trivs väldigt bra i min tro och jag är trygg i min relation till Gud.

Framtidsdröm

– När jag var liten bodde pappa i Tyskland och en gång när jag var där gick vi och såg på en Bayern München-match och sen dess har jag hejat på det dem och drömmen har varit att vara en i laget. När jag var yngre trodde jag att det var självklart att jag skulle spela med dem. Det gjorde ganska ont när jag blev äldre och förstod att det kanske inte alls blir så. Det är ju såklart möjligt men en tuff väg att vandra och just nu känns det långt borta. Men mitt mål varje dag är att fortsätta utvecklas och bli så bra som bara jag kan bli, sen får vi se hur långt det räcker.

Om Isac inte blivit fotbollsspelare hade han troligen sysslat med en annan sport eller jobbat med idrott på något annat sätt, kanske fystränare eller fotbollstränare. Han säger att han har väldigt mycket energi och hade svårt att koncentrera sig i skolan.

– Jag sprang på bänkarna och var hela tiden i rörelse, hade alldeles för mycket myror i brallan. till ett liv i extrem fattigdom och hunger. till ett liv i extrem fattigdom och hunger. Skolan var inte riktigt min grej, jag tyckte det var jobbigt och det tyckte nog lärarna och mina klasskamrater också, säger han och skrattar.

Han planerar att spela fotboll så länge som möjligt men när det är dags att lägga fotbollsskorna på hyllan tänker han eventuellt börja jobba i sin pappas gym i Bromma.

– Det skulle vara kul att jobba ihop med pappa, vi är väldigt tajta och jag ser mycket upp till honom, säger han och ler stort.

Nu fortsätter Isacs fotbollsäventyr i Nederländerna.

Foto: Christopher Svensson

Om Isac

Namn: Isac Lidberg

Ålder: 22

Utbildning: grundskola

Familj: flickvän Kerstin och hunden Frank (fransk bulldog)

Yrke: fotbollsspelare

Moderklubb: Hägersten SK

Spelar nu i: Go Ahead Eagles

Förebild: mamma och pappa

Gör på fritiden: umgås med familjen

Okänd talang: Chicago kortspel

Drömmer om: att spela i en topp fem-liga

Favoritserie: Sopranos

Motto: Allt är möjligt

Alltid/aldrig i mitt kylskåp: alltid havremjölk, aldrig snus

Hur ser ditt fredagsmys ut: dadlar och nötter