Ursprung Pomeranian härstammar från den tyska spetsen som är en urgammal ras. Den har givit upphov till samojed, chow-chow, keeshond, finsk spets med flera. Från början var den inte alls någon dvärghund, utan en stor hund med en vikt som hölls sig omkring 12-15 kg. Den användes som någon slags hushund och då den hade ett ganska besvärligt temperament och saknade lusten för jakt blev den inte särskilt populär i England när några exemplar importerades omkring 1800. I England fick hunden namnet ”Spitzdog” men efter en tid döptes den om till Pomeranian. Det var bara en tillfällighet att denna hund kom att tillhöra dvärgraserna. Det föddes nämligen dvärgexemplar i kullarna som avlivades då man trodde att de var mindre livsdugliga än de valpar av normal storlek. Men i slutet på seklet lät man på försök några av dvärgvalparna leva och upptäckte då att dessa var lika fullvärdiga som sina normalstora syskon. På så sätt var Pomeranian rasen (dvärgspetsen) etablerad och man började renavla de små dvärgexemplaren. De väckte stort intresse redan från början och inte minst drottning Viktoria satte igång en egen uppfödning av de små Pomeranian hundarna år 1888. Pomeranian (dvärgspetsen) kom till USA så tidigt som 1891 och till Sverige 1905. Ca 10 år senare började den svenska uppfödningen av rasen igång på allvar. Numera registreras ca 200 Pomeranian årligen.
Fakta Pomeranian är en stor hund i litet format Mankhöjden skall vara 20 cm +- 2 cm. Vikten varierar mellan 1,5 och 3 kg. Den är glad och pigg och för det mesta med på allehanda upptåg. Den är intelligent och tillgiven. Inte alls svårlärd. Men även om den är liten måste den uppfostras Karaktäristiskt för rasen är den korta plattliggande svansen över ryggen. Pommen skall beskriva en cirkel från sidan sett. Den skall ha en tät och tjock underull som bär upp den rakt utstående ytterpälsen. Bettet skall vara saxbett men tångbett är tillåtet. Kort rygg, högt svansfäste och avsaknad av störande element i periferin. Det är det som motiverar de små öronen placerade fem i ett, kattassarna och den korta nosen. Stor betydelse har också kontrasten mellan nätthet och styrka, mellan den förfinade, dock ej tunna, benstommen och den kompakta stadiga kroppen och den djupt välvda bröstkorgen. En psykiskt pararell till den fysiska pardoxen är förstås motsägelsefullheten mellan det lilla formatet och det stora självförtroendet.
Storleken på en Pomeranian Storleken på en pomeranian varierar, men enligt rasstandarden ska en pomeranian vara 20 cm + - 2 cm, dock ej under 18 cm (mankhöjd) Pomeranian härstammar från en större spetsras och har avlats ner till en dvärghund, därför varierar storlekarna mellan olika pomeranian hundar väldigt mycket. Det är inte ovanligt med pomeranians som till och med är ca 24-25 cm höga. Många uppfödare väljer att avla på större tikar då de har lättare att föda valpar och vanligtvis får större kullar. En större tik får 3-4 valpar och en mindre 1-2 valpar. Men det betyder inte alltid att en större tik får fler valpar, men storleken spelar en viss roll för kullstorleken. Både ekonomi och smaksak spelar in vilken sorts hund man väljer att avla på.
Rasstandard Pomeranian, även kallad dvärgspets, kommer ursprungligen från Tyskland och används som vakt-eller sällskapshund. Tysk spets härstammar från stenålderns torvhundar “Canis familiaris palustais Ruthimeyer” , sedan från boplatskulturers spetsar och är Europas äldsta ras. Många andra raser härstammar även från den. Spetsens vackra päls står ut från kroppen tack vare den rikliga underullen, den imponerande manliknande kragen runt halsen, den yviga svansen som bärs stolt över ryggen, det rävlikna huvudet med pigga ögon och de små tättsittande öronen ger spetsen dess karaktäriska utseende. Den tyska spetsen ska alltid vara uppmärksam, livlig och mycket tillgiven mot sin ägare. Den ska ha lätt att lära och uppfostra. Sin misstro mot främlingar och brist på jaktlust gör den idealisk som vakthund. Typiskt för rasen är en päls som står emot väder och vind, robust kroppsbyggnad och en lång livslängd. Huvud: Skallparti: Huvudet skall vara medelstort och uppifrån sett vara bredast baktill och kilformat avsmalna mot nosspetsen. Stop: Stopet skall vara måttligt markerat. Nostryffel: Nostryffeln skall vara rund, liten och rent svart. dock mörkbrun hos bruna spetsar. Nosparti: Nospartiet skall inte vara alltför långt varken grovt eller för snipigt och i god proportion till skallen. Förhållandet mellan skallparti och nospartiskall hos zwergspitz/pomeranian vara ungefär 4:2. Läppar: Läpparna skall inte vara överdrivna. De skall vara strama mot käkarna och inte vecka sig i mungipoma. Läppränderna skall vara helt svarta hos alla färgvarianterna, dock bruna hos bruna spetsar. Käkar/tänder: Käkarna skall vara normalt utvecklade med ett fullständigt, regelbundet och korrekt saxbett med 42 tänder. Hos Kleinspitz och Pomeranian tolereras ett visst premolarbortfall. Tångbett är tillåtet.
Kinder: Kinderna skall var mjukt rundade. inte framträdande. Ögon: Ögonen skall vara medelstora, mandelformade, något snedställda och mörka. Ögonlockskanterna skall vara svarta hos alla färgvarianter, dock mörkbruna hos bruna spetsar. Öron: Öronen skall vara små och högt ansatta och sitta tämligen nära varandra. De skall vara trekantiga och spetsiga, högt ansatta och alltid bäras upprättstående med styva toppar. Hals: Halsen skall vara medellång, väl ansatt på skuldrorna och utan löst halsskinn. Nacken skall vara lätt välvd. Halsen skall vara täckt av tjock ymnig päls som bildar en stor krage. Kropp: Rygglinje: Överlinjen börjar vid spetsarna på de upprättstående öronen och övergår i en mjuk båge i den korta. plana ryggen. Den yviga, ringlade svansen, som delvis täcker ryggen, avrundar silhuetten. Manke/rygg: Den höga manken sluttar omärkligt mot den plana, strama ryggen, som skall vara så kort som möjligt. Ländparti: Länden skall vara kort bred och kraftig. Kors: Korset skall vara brett och kort, inte sluttande. Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup, väl välvd och med väl utvecklat förbröst. Bröstkorgen skall sträcka sig så långt bakåt som möjligt. Underlinje: Buklinjen skall endast vara svagt uppdragen. Svans: Svansen skall vara högt ansatt och medellång. Den skall ända från roten vara rullad uppåt och framåt över ryggen. Den skall ligga an mot ryggen och vara täckt av yvig päls. En dubbelringla i svanstippen tolereras.
Extremiteter Framställ: Fronten skall vara rak och ganska bred. Skulderblad: Skuldrorna skall vara välmusklade och ligga väl an mot överarn, bröstkorgen. Skulderbladen skall vara långa och väl tillbakalagda. Överarm: Överarmen skall ha ungefär samma längd som skulderbladet och tillsammans bilda en ca 90° vinkel. Armbåge: Armbågsleden skall vara stark, åtliggande mot bröstkorgen och varken utåt- eller inåtvriden. Underarm: Frambenen/underarmarna skall vara medellånga i förhållande till kroppen, stadiga och fullständigt raka. Benens baksidor skall vara väl bepälsade. Mellanhand: Mellanhänderna skall vara starka, medellånga med 20° vinkel från lodlinjen. Tassar: Framtassarna skall vara så små som möjligt, runda och slutna s k kattassar, med väl välvda tår. Klor och trampdynor skall vara svarta hos alla färgvarianter, dock mörkbruna hos bruna hundar. Bakställ: Bakstället skall vara mycket muskulöst och rikligt bepälsat ner till haslederna. Sedda bakifrån skall bakbenen stp raka och parallella. Lår: Lårben och underben skall vara ungefär lika långa. Knäled: Knälederna skall vara starka och för spetshundsraser noramlt vinklade. De skall varken vrida sig inåt eller utåt i rörelse. Mellanfot/has: Hasorna skall vara medellånga, mycket starka och stå lodrät. Tassar: Baktassarna skall vara så små som möjligt, tätt knutna med väl välva tår, sk kattassar. Trampdynorna skall vara kraftiga. Färgen på klor och trampdynor skall vara så mörka som möjligt. Rörelser: Den tyska spetsen skall röra sig med god drivkraft, flytande och spänstigt.
Hud: Huden skall vara stramt åtliggande utan rynkor. Päls Pälsstruktur: Rasen skall ha dubbelpäls; lång, rak utstående ytterpäls och kort, tjock, bomullslik underull. På huvudet, öronen, framsidorna av benen samt på tassarna skall pälsen vara kort och tät (sammetslik). Resten av kroppen skall ha lång, riklig päls. Den får inte vara vågig, lockig, raggig eller dela sig på ryggen. Hals och skuldror skall vara täckta av en tät man. Frambenens baksidor skall vara väl bepälsad. Bakbenen skall ha riklig päls från kors till has (s k byxor). Svansen skall vara yvigt behårad. Färg: Svart, brun, vit, orange, gråschatterad och “andra färger” Svart: På svarta hundar skall underull liksom hud vara mörk. Fägen på ytterpälsen skall vara blanksvart utan något vitt eller andra tecken. Brun: På bruna hundar skall färgen vara enhetligt mörkbrun. Vit: På vita hundar skall färgen vara rent vit utan några skiftningar i synnerhet inte gulaktiga, vilka är de vanligast förekommande, särskilt vid öronen. Orange: Orangefärgade hundar skall ha enhetlig färg. Gråschatterad: Gråschatterade hundar skall vara silvergrå med svarta hårspetsar. Nosparti och öron skall ha mörk färg;runt ögonen skall väl definerade “glasögon” finnas, en fin svart pennlinje skall gå snett uppåt från yttre ögonvrån till nedreöronfästet; distinkta markeringar och schatteringar bildar uttrycksfulla men korta ögonbryn. Manen liksom pälsen på skuldrorna skall vara ljus. Framoch bakbenen skall vinte ha svarta markeringar nedanför armbågarna eller knålederna, utom svaga penselstreck på tårna. Svansspetsen skall vara svart. Undersidan på svansen och byxorna skall vara ljust silvergrå. Spetsar av annan färg: Termen “annan färg” omfattar alla färgnyanser som; creme, creme-sobel, orange-sobel, svart med tantecken och fläckig (alltid med vitt som grundfärg). De svarta, bruna, grå eller orange fläckarna skall födelade över hela kroppen.
Storlek/Vikt: Mankhöjd: 20 cm +/- 2 cm (Mankhöjd under 18 cm är inte önskvärt) Vikt: Alla varianter av tysk spets skall ha en vikt som motsvarar dess storlek. Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Allvarliga fel: - Felaktig kroppsbyggnad - Alltför flat skalle; Utpräglat äppelhuvud - Köttfärg på nostryffle, ögonkanter och läppränder - För stora och för ljusa ögon. Blå ögon - Felaktiga rörelsere - Avsaknad av distinkta ansiktsmarkeringar hos gråschatterade spetsar Ofullständigt antal premolarer hos keeshond, gross- och mittelspitz Diskvalificerande fel: - Över- eller underbett - Öppen fontanell - Ektropion eller entropion - Vippöron - Tydliga vita fläckar hos allaicke vita spetsar
Nota bene(Notera väl): Hund får ej prisbelönas om den är aggresiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen
Köttfärg på nostryffle Pigmentfärg eller köttfärg på nostryffle är ett allvarligt fel på en Pomeranian enligt rasstandarden. En Pomeranian ska ha ett helsvart nostryffle, men den är dock mörkbrun hos bruna spetsar. Man ser pigmentfel redan när valparna är små och en del valpar får aldrig den rätta svarta nosen utan de har en ljust köttfärgad nostryffle redan från när de är valp. Det är också vanligt att en valp kan ha en svart nostryffle enda till valpen blir omkring 10 månader gammal, sedan börjar färgen ljusna med en början från mittpartiet av nostryffle och ofta händer det att hela nostryffle blir helt köttfärgad. Pigmentfel på nos eller läppar är ett allvarligt fel och tyvärr så går det ofta i generna, det är svårt att avla bort. Även om du parar en hund med pigmentfel med en annan som har hel svart nos så föds det oftast avkommor med pigmentfel. Hundar med pigmentfel får oftast ett andra pris på utställningar. Det rekomenderas inte att avla på hundar med pigmentfel.
Pälsvård Hunden bör badas var 4-6e vecka får att hållas fräsch. Men då den är valp behöver den inte badas så ofta men ni bör vänja den vid badvatten. Blanda badvatten och lite schampo i ett badkar eller en balja. Ställ hunden i vattnet och blöt hela hunden med hjälp av badsvamp, även nos och huvud försiktigt. Ha en skål med vatten och schampoblanding klar, ta upp hunden ur badvattnet och häll schampovatten blandningen över hela hunden men akta ögonen. Låt verka ca 3-5 minuter och skölj sedan väl. Föna hunden torr då den är en valp, men se upp så att man inte använder en alldeles för varm fön, speciellt om man har en hanhund så man inte blåser för varmt på hundens testiklar. Ett bra schampo är tex Crown Royal Nr 3 (enligt dognews) Träna valpen att stå på ett bord och visa tänderna, det behövs för framtida veterinärbesök och eventuell utställning. Valpens tassar ska trimmas runt om och även under, så se till att den vänjer sig vid trimning. Trimma hela valpen efter behov. Ni kan be om hjälp av uppfödaren eller en annan kunnig person. Valpens klor ska klippas 1 gång i veckan, då den blir äldre räcker det med varannan vecka. Man bör borsta en pomeranian minst en gång i veckan, men absolut inte för ofta då det sliter på pälsen. Använd gärna en lite sprayflaska med vatten eller fönvätska för hundar på pälsen innan ni börjar borsta så slits pälsen mindre. Använd en borste som även lätt kan borsta igenom underullen. Vill ni börja borsta valpens tänder så börja med det redan från början. Bra tandkräm utan fluor finns att köpa hos Forever Living Products. Den är helt ofarlig för hunden ifall den skulle svälja tandkrämen. Vid frågor så maila eller ring alltid uppfödaren, de finns alltid där med svaren och är lika intresserade av att er valp har det bra som ni är.
Att skaffa en Pomeranian-valp En Pomeranian valp kostar allt emellan 15000 - 25000 kr. Kostnader som förekommer med att ha hund är veterinärbesök för vaccinationer och dragning av mjölktänder. Om din hund skulle bli sjuk behövs även dyra veterinär besök. Du bör därför skaffa dig en bra hundförsäkring som täcker så mycket av kostnader som möjligt ifall att något skulle hända din hund. En bra hundförsäkring kostar omkring 1000-2000 kr per år men är värt varenda krona. Man vet aldrig vad som kan hända en liten busig valp eller en vuxen hund. När du är medveten om kostnader för hunden är det dags att börja leta uppfödare, och bestämma vilken typ av pomeranian du vill ha. Det finns idag olika storlekar på rasen, med vikt från 1,5 kg upp till ca: 4 kg, de ser även lite olika ut, en del ha kort nos och andra har lång nos Är du ute efter en utställningshund bör du finna en uppfödare som avlar på rastypiska hundar. Men en uppfödare kan aldrig lova dig en champion, utan kan endast säga om den ser lovande ut. Du köper alltid en pomeranian för sällskap. Det är svårt att få köpa en lovande tik då uppfödare oftast vill behålla dem själva. Det föds omkring 1-4 valpar i varje kull och det finns en dödlighet på 33%. Har du tänkt att skaffa en valp eller en vuxen pomeranian kan du börja med att kontakta pomeranian klubben eller besöka deras hemsida: www.pomeranianklubben.se Där hittar du all information om rasen och vilka uppfödare som finns i närheten av där du bor. Då pomeranian är en ras som skall trimmas behöver du även lära dig grunderna eller få hjälp av uppfödaren. Du bör tänka på att en pomeranian behöver pälsvård varje vecka och bad ca var 4-6e vecka. Det är bra om du kan träffa valpens mamma och pappa så att du vet vad du har att vänta av din valp. Hör också efter om valpens föräldrar har Patella (knäledsfel) eller eventuella hjärtfel och om det finns några andra sjukdomar i linjerna. Då du är säker på att du vet så mycket som möjligt om rasen och valpen du tänker köpa kan du känna dig trygg. Be uppfödaren att tala om vad valpen behöver, som transport, borstar, klosax, schampo, leksaker och annat nödvändigt innan du hämtar hem valpen.
Skötselråd för valp
En pomeranian valp äter ca ½ till ¾ dl Royal Canine Starter puppy foder per dag, då den är 8 veckor gammal. Den är van vid att äta genast på morgonen och sedan var 5-6e timme. Valpen bör inte få någon annan mat, inte heller godbitar. Undvik att över huvud taget ge den något annat utöver fodret. Det är däremot bra att ge valpen ett tuggben av hud. Fortsätt med fodret tills valpen är ca 4 månader gammal, ni kan då försiktig gå över till Specific puppy. Vid 8 månaders ålder kan ni gå över till Specific Eucosa som är speciellt framtaget för att ge hunden en vacker päls. Valpen ska hela tiden ha tillgång till friskt vatten. En vuxen pomeranian ska äta ca ½ till ¾ dl torrfoder per dag beroende på dess egen vikt och hur aktiv den är. Mängden foder ska alltså inte ökas från att den är valp till vuxen. Får hunden något annat än foder skall mängden torrfoder minskas. Ger ni hunden kan ni vara säker på att hunden får i sig alla vitaminer och kalk den behöver. Ge ej vitamintillskott eller kalk om hunden äter torrfoder, det kan vara skadligt. För att ge hunden en vacker päls kan ni blanda 1 tesked linfröolja per dag i torrfodret. Det finns att köpa på vanliga matvaruaffärer eller på hälsokost. Vid 10 veckors ålder är valpen avmaskad 4 ggr med Banminth avmasknings medel för valpar. Vid 12 veckors ålder ska ni avmaska valpen och sedan varje vår och höst livet ut. Ni kan då använda er av Axilur som finns att köpa på apoteket. När ni fått valpen är den vaccinerad en gång, men ni bör vaccinera den igen vid 12 veckors ålder och sedan när valpen fyller 1 år. För mer information om hundens senare vaccinationer får du utav veterinären.
Det är viktigt att ni redan från början visar valpen att det är ni som bestämmer. Det kan verka gulligt med en valp som morrar då den inte vill att ni ska ta upp den eller då den vill ner från er famn. Men då hunden är vuxen är det inte lika roligt längre. De säger att en pomeranian är en stor hund i en liten förpackning. Visa allting hunden att det är ni är flockens ledare. Vid 5-7 månaders ålder kommer valpen att byta sina tänder, det kan då vara aktuellt att besöka en veterinär och eventuellt dra ut fram eller hörntänder som inte lossnar av sig själva. Annars kan hunden få bettfel ifall de nya tänderna inte får plats att växa fram. Kontakta uppfödaren innan besöket så kanske ni sparar några hundralappar. För att valpen ska bli rumsren är det bäst att ta ut den precis efter den ätit så att den får göra sina behov utomhus. Men om det är vinter och kallt kan en liten valp inte vara ute längre stunder, utan då är det bra att träna den att gå på tidningspapper. Ni bör tänka på att en liten valp äter allt, så se till att allt städa bort alla små prylar och elledningar som valpen kan tugga på och dö av.
Giftigt för en Pomeranian: Leverkorv/leverpastej Köttbullar All mat som innehåller lök eller vitlök. En liten bit lök kan förorsaka en död hund. Choklad är giftigt. Valpen gillar tuggben som är gjorda av hud, inte sådana som smular. Ge inte tuggben som har ”knutar” i ändarna till en Pomeranian. Den kan sätta ”knuten” i halsen och kvävas. Gäller även små bitar av tuggben då hunden har ätit på benet så det bara blivit en liten bit kvar, släng den innan hunden sätter den i halsen och kvävs.
Margareta Gustafsson - Uppfödare Ålder: 44 år Familj: Tvilling-pojkar på 5 år Bor: Östersund Husdjur: Hundar Intressen: Hundar & mina barn
När skaffade du din första hund? Jag skaffade min första egna hund -79 när jag var 12 år, men vi hade innan haft hundar i familjen sedan jag var ca 3 år gammal. Hur länge har du fött upp Pomeranian? Jag köpte min första Pomeranian 2000 och hade min första pomeranian kull 2002, hade sedan tidigare Golden retriever och hade min första kull 1995 på dem.
Hur många hundar har du haft genom åren? Jag har haft ca 30 hundar genom åren, vissa av dom delägda med andra (fodervärdar) och vissa som sålts redan som unga pga. att de ej gått att avla på. Har hemma boende oftast mellan 4-6 hundar. Vad är det bästa med att föda upp pomeranian samt det sämsta? Det bästa med att föda upp hundar, är spänningen med planerade parnings kombinationer, följa resultatet samt alla trevliga nya vänner man träffar runt om i världen. Det sämsta är våndan vid varje förlossning om allt skall gå bra eller om man måste göra kejsarsnitt, funderingarna om valp spekulanterna är lämpliga att bli nya pomeranian ägare. Vad är det bästa med denna ras samt det sämsta? Det bästa är storleken, piggheten, utseendet och trofastheten. Det sämsta är skälligheten och den sena rumsrenheten. Har du något tips till de som vill skaffa en pomeranian? Att gärna gå med i rasklubben innan man köper, granska hemsidor och bestäm vilken typ av hund du vill ha. Och viktigast! Träffa en levande hund titta inte bara på en bild innan du bestämmer vilken hundras du skall köpa. Köp heller inte av första bästa uppfödare, prata gärna med flera och känn efter vilken du får bäst förtroende för, för många gånger är det viktigare att person kemin med säljaren stämmer än att det blir en valp efter speciella föräldrar. Man skall vara medveten om att detta är en liten hundras, som oftast inte funkar för familjer med små barn eller andra hundar av större ras. Läs på om rasen innan du köper... på rasklubben hemsida finns lite information om några av rasens ärftliga sjukdomar, var frågvis när du söker valp, så du vet vad du köper, ingen hund är perfekt men att köpa en valp för dyra pengar utan att ta reda på valpens/föräldrarnas för och nackdelar tycker jag är oansvarligt.
K채llor http://blogg.aftonbladet.se/dognews http://www.pomeranianklubben.se
Bilder http://www.jackdows.se http//jackdows.bloggagratis.se