Kvartalsbrev 2010/3 by Kajsa Hartig

NORDISKA MUSEET

FOTOSEKRETARIATET

Kvartalsbrev 2010/3 Ett nyhetsbrev om svensk kulturhistorisk fotografi

ISSN 1653-9443

Innehåll 1.

Inledning

Aktuellt från Fotosekretariatet

Kurs i modernare analoga fotografiska tekniker Av Kajsa Hartig

Projektet Skapa, samla in och visa – om att omsätta över- gripande handlingsplaner i praktiken. Av Merja Diaz

Wilhelm Ek. Av Katarina Ek-Nilsson

Sökes! Fler svenska museer som använder Creative Commons. Av Kristina Alexanderson.

Fotoalbum på Kungliga biblioteket. Av Emma Arenhill.

Stora boken om familjebilder. Av Björn Axel Johansson.

9. 10.

Nyheter i korthet

Notiser

11.

Favoritbilden: ”Woodburytypi – en ovanlig teknik som sällan ses i våra samlingar”. Av Emilie Sabel

Om Fotosekretariatet

Omslagsbild: Modernare analoga fotografiska tekniker ställer stora krav på vård och bevarande. Olika tekniker kräver olika insatser och graden av benägenhet till nedbrytning varierar. Fotosekretariatet arrangerade en endagskurs i ämnet i september med fotokonservator Lennart Andersson som lärare. Läs om kursdeltagarnas erfarenheter av 1900-talsteknikerna, sid. 6. Foto: Kajsa Hartig.

1 Inledning

av fotografi på webben. I detta nummer av Kvartalsbrevet har vi glädjen att presentera två nya böcker om svensk fotohistoria. Den ena är Emma Arenhills kommande bok om fotoalbum som ges ut av Kungliga biblioteket. Den bygger på en inventering av bibliotekets albumsamling. Boken är ett välkommet tillskott till den svenska fotohistoriska litteraturen och beskriver en av de största och mest centrala albumsamlingarna i landet. Det andra boken är Björn Axel Johanssons Stora boken om familjebilder. För läsarna är Björn Axel känd som författare till boken De första fotograferna. Boken om familjebilder är en handbok med fotohistoriskt och tekniskt perspektiv. Fokus ligger inte på bevarandefrågor utan boken är snarare ett värdefullt stöd vid övergripande förvaltning av fotosamlingar, genom att placera dem i ett fotohistoriskt sammanhang. Inte minst är den ett nöje att läsa för alla med intresse för kulturhistorisk fotografi. Efter Nyheter i korthet och Notiser kommer som vanligt Favoritbilden. Denna gång bidrar Emilie Sabel från Tekniska museet med en woodburytypi av Gösta Florman.

I mitten av september arrangerade Fotosekretariatet en endagskurs om modernare analoga fotografiska tekniker. Ämnet återkommer ofta i de frågor som ställs till sekretariatet. Problemen som uppstår hos till exempel nitrat- och acetatnegativ eller färgfotografi är många. Syftet med kursen var att bidra till ökat medvetande om teknikernas skilda problemområden, och belysa behovet av aktiva insatser för vård och bevarande. För att ta tempen på hur fotobevarande institutioner arbetar med de modernare teknikerna ställde jag fem frågor till några av deltagarna. Svaren redovisas inledningsvis i detta nummer av Kvartalsbrevet. Därefter följer en rapport från Malmö Museer om ett genomfört dokumentationsprojekt som ligger i linje med det övergripande uppdraget Vidgat deltagande, att göra Malmökulturen relevant för flera. Projektet, som hade ett mångfaldsperspektiv, tilldelades stimulansbidrag från stadens kulturförvaltning. Tidigare i nyhetsbrevet har Björn Axel Johansson skrivit om bygdefotografi. I detta nummer skriver Katarina Ek-Nilsson om bygdefotografen Wilhelm Ek från Bäckaby i Småland. Texten är ytterligare ett värdefullt bidrag till kartläggningen av dessa skildrare av landsbygdens Sverige. Från bygdefotografi till Creative Commons kan steget måhända kännas stort, men licensieringssystemet kommer väl till pass vid förmedling av fotosamlingar på webben. Kristina Alexanderson, utbildningsansvarig vid Stiftelsen för internetinfrastruktur, och skolombud för Creative Commons Sverige, är angelägen om att komma i kontakt med minnesinstitutioner som använder licenserna vid publicering på internet. Ett inlägg från Kristina Alexandersons blogg presenteras i Kvartalsbrevet. Du kan också träffa Kristina den 17/11 på Fotosekretariatet, då vi arrangerar en kostnadsfri introduktionskurs till just Creative Commons, och hur man använder licenserna vid förmedling

Bonus Som en bonus till alla Kvartalsbrevsläsare bifogas Litteratur om svenska fotografer, http:// www.nordiskamuseet.se/Upload/documents/510. pdf. Sammanställningen är inte komplett utan kommer att utökas nästa år i ny version. Självklart är alla tips om litteratur och artiklar varmt välkomna. Hör av er till fotosekretariatet@nordiskamuseet.se Tack till alla som medverkat i detta nummer av Kvartalsbrevet. Kajsa Hartig, Fotosekretariatet

2 Aktuellt från Fotosekretariatet Kajsa Hartig

Nordiskt möte i Reykjavik

säljning av publikationer och registrering i Nationella fotografregistret. Fotosekretariatet och kollegorna på Nordiska museet har tackat av Karin, som bidragit med såväl värdefulla arbetsinsatser som en positiv och glad stämning. Fotosekretariatet kommer fortsättningsvis att få stöd av Ann-Mari Helander, avdelningen Samlingarna, med bland annat kursanmälningar och administration.

Den 29 september – 3 oktober träffades vi för ett möte, representanter för koordinerande arbete med kulturhistorisk fotografi i de nordiska länderna. Vi möttes i Reykjavik på det isländska Nationalmuseet väl omhändertagna av Inga-Làra Baldvinsdottir, ansvarig för de fotografiska samlingarna. Deltog gjorde Bente Jensen, Landsforeningen til bevaring af foto og film (LFF), Danmark, Per-Olav Torgnesskar, ABM-utvikling i Norge och jag själv från Fotosekretariatet, Nordiska museet. Även finska fotomuseet, Finnish Museum of Photography, ingår i nätverket. På agendan stod möjliga samarbetsområden samt aktuella frågor och problemställningar med koppling till arbetet med kulturhistorisk fotografi i de nordiska länderna. Mötet var mycket lyckat och ett längre reportage kommer i nästa Kvartalsbrev.

Fotosekretariatet på Twitter Den 1 september deltog Nordiska museet i evenemanget Ask a curator. Hundratals museer världen över deltog genom att svara på frågor via webbtjänsten Twitter. Frågor om kulturhistoria och om Nordiska museet kunde ställas direkt till museets intendenter, och frågor om kulturhistorisk fotografi kunde ställas till Fotosekretariatet, som nås på Twitteradressen @fotosekretariat.

Stora boken om familjebilder

Diskussionslista på Google groups

Den 22 oktober, 14.00, kommer Björn Axel Johansson till Fotosekretariatet, Nordiska museet, för att berätta om sin nya bok Stora boken om familjebilder, som nyligen utkommit på förlaget Historiska media. Lokal: Stallet, Rosendalsvägen 7. Anmäl dig till föreläsningen via e-post: fotosekretariatet@nordiskamuseet.se.

Fotosekretariatet driver en diskussionslista på Google Groups. Listan har nu 184 medlemmar, anställda vid arkiv, bibliotek och museer, medlemmar i hembygdsföreningar och alla med särskilt intresse för kulturhistorisk fotografi. Om du är intresserad av att delta kontakta: fotosekretariatet@ nordiskamuseet.se

Fotoveckan 2011

Lista över litteratur om fotografer

Nästa års Fotovecka äger rum i början av maj, den 2–6 maj. Temat för veckan blir ”Den digitala utmaningen”. Mer om evenemanget kommer i nästa nummer av Kvartalsbrevet.

Som bilaga till detta nummer av Kvartalsbrevet bifogas pdf:en Litteratur om svenska fotografer. http://www.nordiskamuseet.se/Upload/ documents/510.pdf. Listan är inte komplett utan kommer utökas till en uppdaterad version i vår. Alla tips på litteratur och artiklar är välkomna. Hör av dig till: fotosekretariatet@nordiskamuseet.se

Karin Wallin har gått i pension Karin Wallin som i drygt tio år arbetat som assistent på Fotosekretariatet har gått i pension i slutet av september. Karin har genom åren bland annat arbetat med kursarrangemang och seminarier, för-

Kalendarium Föredrag

Utbildning

FÖREDRAG 20/10, kl.19.00: Sveriges fotohistoria - 170-års jubileum

KURS 17/11, kl. 09.00–12.00: Grundkurs om Creative Commons Kristina Alexanderson skolombud för CC Sverige, gymnasielärare, utbildningsansvarig vid Stiftelsen för internetinfrastruktur, kommer till Fotosekretariatet och pratar om Creative Commons.

Om ett par veckor – onsdagen den 20 oktober kl 19.00 – är det dags för en fotohistorisk afton på Bernadottebiblioteket, Stockholms slott. Björn Axel Johansson, medlem i Fotosekretariatets referensgrupp, håller ett föredrag tillsammans med Nationalmuseets chef Solfrid Söderlind.

Utbildningstillfället omfattar en grundläggande genomgång av licenserna, och Kajsa Hartig, Fotosekretariatet, ger en inblick i hur Creative Commons används vid förmedling av kulturhistorisk fotografi.

Se länken: http://bit.ly/8Y7CaL Lokal: Bernadottebiblioteket, Stockholms slott Arrangör: Bernadottebiblioteket, Stockholms slott. Bokning är nödvändig och görs på telefon 08402 61 30, vardagar kl. 9-12.

Lokal: Nordiska museet, Stallet, Rosendalsvägen 7, Stockholm Arrangör: Fotosekretariatet, Nordiska museet OBS! Arrangemanget är gratis. Obligatorisk anmälan till: fotosekretariatet@ nordiskamuseet.se

FÖREDRAG 22/10, kl. 13.00–15.00: Stora boken om familjebilder Den 22 oktober kommer Björn Axel Johansson till Fotosekretariatet, Nordiska museet, och berättar om sin nya bok Stora boken om familjebilder. Tid: kl. 13.00 till 15.00. Arrangör: Fotosekretariatet, Nordiska museet Lokal: Stallet, Rosendalsvägen 7, Stockholm OBS! Arrangemanget är gratis. Obligatorisk anmälan via e-post: fotosekretariatet@nordiskamuseet.se

3 Kurs i modernare analoga fotografiska tekniker Text & bild: Kajsa Hartig, Fotosekretariatet

Diabilder är vanligt förekommande i de flesta arkiv, bibliotek och museer.

Den 16 september gästade fotokonservator Lennart Andersson, från Kulturlagret i Vänersborg, Fotosekretariatet för att leda en kurs i modernare analoga fotografiska tekniker. Efter kursen ställde jag fem frågor till några av deltagarna för att få en bild av hur vanligt förekommande de modernare fotografiska teknikerna är, och vilka problem de orsakar. Frågor och sammanställning av svaren redovisas nedan.

nyförvärvade samlingar. Men lika ofta förekommer de i det dagliga arbetet med uppordnande av samlingar eller eftersökningar åt forskare och bildbeställare. Många samlingar som är på väg att förvärvas innehåller till exempel diabilder och färgnegativ. Slutsatsen är att även om vi står inför att samla digitalt födda bilder kommer de analoga fotografierna att fortsätta förekomma i nyaccessioner ett bra tag till.

Hur kommer du i kontakt med modernare analoga fotografiska tekniker i ditt arbete?

Vilka tekniker orsakar störst problem i era samlingar? De institutioner som har klimatarkiv har definitivt mindre problem med till exempel nitrat- och

De nyare analoga teknikerna förekommer ofta i

acetatnegativ. Annars är det de tekniker som tycks orsaka mest problem, tillsammans med färgbilder. Med tanke på den stora mängd 1900-talsfotografier som finns på dessa båda tekniker är problemet helt klart omfattande.

Har ni klimatarkiv, och vad i så fall förvarar ni där? I huvudsak är klimatarkiven vikta för de mest problematiska teknikerna, dvs. nitrat, acetat och färgbilder av olika slag. Stockholms stadsmuseum har helt nya lokaler och kommer successivt att kunna förvara hela sin omfattande fotosamling i klimatarkiv. Endast en institution av fem tillfrågade har inte klimatarkiv.

Nitratnegativ utgör ett av de största problemen inom arbetet med bevarande av fotohistoriska samlingar. Dels är de brandfarliga, som Lennart Andersson visar ovan genom att bränna en smal remsa av ett negativ. Dels är tekniken instabil, den bryts ned av sig själv. Nitratnegativ är en av de tekniker som allra helst bör bevaras i klimatarkiv.

Vilka tekniker är vanligast förekommande bland de fotografier ni får in idag? Vanliga tekniker är färgfotografier (dia, negativ och påsiktsbilder). Ibland kommer även glasplåtar in. Ofta är bilderna i skadliga emballage och måste omgående läggas i fotokuvert och kartonger. Det förekommer även äldre fotografier, som visitkort i album. Digitala bilder börjar även förekomma i nyförvärvade samlingar. Under kursen berördes digital fotografi helt kort, och det är ett ämne som Fotosekretariatet ämnar återkomma till senare i höst och framförallt under vårens Fotovecka, 2–6 maj.

Vad tycker du Fotosekretariatet borde arrangera kurs om härnäst? De flesta svarade digital fotografi på den frågan. Det handlar om allt från nyförvärv till långtidslagring och förmedling på webben. Problemställningarna är många och för många institutioner nya. Önskemål fanns också om heldagskurs om diabilder, dvs. fördjupning i de moderna analoga teknikerna.

Kom med önskemål om nya endagskurser! Kontakta Fotosekretariatet på adress: fotosekretariatet@nordiskamuseet.se Mariann Odelhall och Ingrid Åkerlind från Stockholms stadsmuseum deltog tillsammans med andra erfarna kollegor i den intensiva kursdagen.

3 Projektet Skapa, samla in och visa – om att omsätta övergripande handlingsplaner i praktiken Merja Diaz, Malmö Museer

Fotografierna i denna artikel är tagna av intagna vid SiS Råby ungdomshem. Dokumentationen ingår nu i Malmö Museers fotosamlingar. Fotografernas namn kan av sekretesskäl inte anges.

Bakgrund

gemensamma visioner och huvudmål för kulturverksamheterna i Malmö: att genom ett breddat och fördjupat kulturutbud med hög kvalitet få allt fler med olika förutsättningar att med lust, delaktighet och stort engagemang i större omfattning uppleva och utöva kultur. Kulturnämndens uppfattning är att kulturen är till för alla och att delaktighet i kulturella aktiviteter är en mänsklig och demokratisk rättighet. Inför Mångkulturåret 2006 inleddes projektet Mångfald i Malmös kulturliv som hade till uppgift

Kulturförvaltningen i Malmö har i uppdrag att bedriva och stödja kulturverksamheter för alla Malmöbor. Detta innebär att verksamheten ska spegla den kulturella mångfalden som finns i staden. Malmös befolkning växer kraftigt och närmar sig 300 000. Befolkning består av närmare 170 nationaliteter, 26 % är utlandsfödda och 8 % har båda föräldrarna födda utanför Sverige. Med utgångspunkt i Kommunfullmäktiges uppdragsformulering fastställde kulturnämnden 2005

relevant för flera. Begreppet vidgat deltagande har delvis ersatt ordet mångfald för att förtydliga innebörden av mångfaldsarbetet. I vidgat deltagande fokuserar man på målgrupper med betoning inte enbart på etnicitet utan även på kön, klass, ålder och funktionshinder. Som en del av det strategiska arbetet utlyste Kulturförvaltningen så kallade stimulansbidrag för åren 2008 -2010. Bidragen kunde sökas till nydanande projekt som skulle genomföras inom de strategiska programmen. De skulle ha tydliga delaktighets-, mångfalds-, och jämställdhetsmål. Syftet var att involvera flera Malmöbor i kulturella verksamheter och att de anställda skulle lära sig mer om arbetet kring mångfald och delaktighet.

att mäta hur verksamheterna hade lyckats arbeta med den mångfald som faktiskt finns i staden och samtidigt utveckla nya metoder för en sådan mätning. Resultatet av projektet presenterades våren 2007 till kulturnämnden och utgjorde ett underlag för Kulturförvaltningens fortsatta arbete med mångfaldsfrågor. Resultaten visade bland annat att den publik som besöker Malmös kulturinstitutioner inte är ett genomsnitt av befolkningen. Alla Malmöbor tar inte del av dagens kulturutbud. Den socialt och kulturellt homogena sammansättningen av besökare på kulturinstitutionerna i Malmö kan jämföras med en liknande homogen sammansättning av personalen inom organisationerna. Hur påverkar denna homogenitet verksamheten och det interna arbetet på institutionerna? Som en direkt följd av resultat fastställde kulturnämnden våren 2007 handlingsplaner för två strategiska program, Vidgat deltagande och Barnoch ungdomskultur. De syftar till att utveckla praktiska arbetsmodeller för att göra Malmökulturen

Skapa, samla in och visa Fotoenheten på Malmö Museer sökte stimulansbidrag 2009 för ett samarbetsprojekt med SiS Råby ungdomshem för projektet Skapa, samla in och visa. Problemformuleringen var att Malmö Museer

Fotografierna i denna artikel är tagna av intagna vid SiS Råby ungdomshem. Dokumentationen ingår nu i Malmö Museers fotosamlingar. Fotografernas namn kan av sekretesskäl inte anges.

i alla tider. Svaren har ungdomarna formulerat i sina bilder utifrån sin egen verklighet. Fotografen Jenny Lindhe handledde ungdomarna i bildskapande och tekniska frågor under projektets gång. I Fotografins Rum visades utställningen Then & Now från Sydafrika som presenterade åtta sydafrikanska fotografers arbeten innan apartheids fall och efter frigörelsen. Utställningen fungerade som introduktion till projektet och som utgångspunkt i diskussionerna om identitet och utanförskap.

inte når marginaliserade grupper i samhället och att ungdomar som vårdas på Råby ungdomshem inte tar aktiv del av det offentliga kulturella utbudet. Genom projektet ville vi pröva nya och otraditionella arbetssätt och öka representationen i de fotografiska samlingarna. Inom Råby ungdomshem vårdas en sjättedel av de barn och unga som socialtjänsten i Malmö omhändertar, det vill säga en mycket belastad grupp barn. För Malmös del utgjorde Råby det vanligaste placeringsalternativet under 2008 och över 40 ungdomar från Malmö var placerade där under året. Malmö Museers fotografiska samlingar består nästan uteslutande av professionella bilder och bilder som är tagna för att skildra de ”andra”. Genom att ungdomarna själva skulle skildra och dokumentera sina liv skulle också berättelserna bli deras egna. Vi arbetade med tre frågeställningar - Vem är jag? Vem är viktig för mig? Vart är jag på väg? Det är centrala frågor som har oroat unga människor

Resultat Projektet resulterade i en uppskattad utställning på Råby ungdomshem. Ungdomarna fick verktyg för att uttrycka sig genom fotografi och Råby ungdomshem planerar att använda den fotografiska bilden i undervisningen. Bildmaterialet samlades in till Malmö Museer i form av digitala filer och utgör nu en del av de fotografiska samlingarna. Malmö Museer är en kulturarvsinstitution som förvaltar det gemensamma kulturarvet i form av föremål, skrifter, dokument, berättelser och fo-

Fotografierna i denna artikel är tagna av intagna vid SiS Råby ungdomshem. Dokumentationen ingår nu i Malmö Museers fotosamlingar. Fotografernas namn kan av sekretesskäl inte anges. tografier. Enligt etnologen Birgitta Svensson är det en demokratisk rättighet att kunna forma sin kulturella identitet utifrån det kulturarv som presenteras på kulturarvsinstitutionerna. Minnesinstitutionerna, som de också kallas, är starkt identitetsbekräftande och därför har dessa institutioner ett stort ansvar för att bygga och förvalta ett kollektivt minne som alla känner sig delaktiga i. Projektet Skapa, samla in och visa var ett första steg att bjuda in en grupp som sällan eller aldrig synliggörs i vår fotografiska verksamhet. Merja Diaz är chef för fotoenheten på Malmö Museer

3 Wilhelm Ek Katarina Ek-Nilsson, Nordiska museet

Detta är berättelsen om en av de många bygdefotografer som aldrig blev kända utanför sin omedelbara hembygd men som betydde mycket för bygden och dess människor, de som annars kanske aldrig skulle ha kommit i kontakt med fotomediet. Wilhelm Ek kom, sitt kejserliga förnamn till trots, från en enkel barndomsmiljö. Pappan var skomakare i en liten by i Bäckaby socken, på småländska höglandet. Här föddes Wilhelm, i faderns andra äktenskap, 1870. Det fanns oftast inte många alternativa livsstrategier vid den här tiden för en ganska fattig pojke från ett enkelt hem. Wilhelm valde till en början lärarbanan. Han utbildade sig på småskoleseminariet i Vetlanda, men fick aldrig någon anställning utöver kortare vikariat. 1891 sökte han en tjänst som ambulerande lärare i hemsocknen och fick göra ett prov inför prästen och skolrådet, men tjänsten gick i stället till en kvinnlig lärare. Möjligen blev Wilhelm Ek offer för en negativ könsbaserad särbehandling. Det var billigare med en lärarinna, eftersom dessa hade lägre lön. Kanske låg också andra överväganden bakom. Wilhelm Ek var känd för ett hetsigt temperament och dåligt tålamod med personer vilka han uppfattade som mindre intelligenta. Kanske ville skolrådet inte ha en lärare med uppenbart dåliga pedagogiska egenskaper. Wilhelm Ek inriktade sina krafter i stället på olika slag av verksamheter vilka samtliga kan betecknas som ”moderna försök i en icke-modern omgivning”. Hans omgivning var en utpräglat agrar miljö där småjordbruk och traditionellt hantverk utgjorde den huvudsakliga försörjningen. Wilhelm Ek för sin del var uppenbarligen mer intresserad av att utforska den moderna teknikens möjligheter. Vid sin ensamliggande stuga Strömslund, även kallad Skogsfors (i folkmun helt enkelt, och alltjämt, ”Will Eks”), längs en skogsväg mellan två byar, dit han 1899 flyttade med sin mor Eva, byggde han

Självporträtt av Wilhelm Ek (1870-1929). Bilden i privat ägo.

med egna händer upp en industrianläggning i miniatyr. Han anlade en damm för att få vattenkraft till ett elektricitetsverk, och han byggde en såg, där han sågade plank och bräder åt kunder. Han svarvade också stol- och bordsben, liksom krocketspel, i sin snickeriverkstad, byggde en smedja och hade ett tryckeri där han tryckte visitkort, reklamblad och liknande. Därutöver målade han och sålde små

Strömslund, eller Skogsfors. Wilhelm Eks bostad och fotoateljé. Planken visar att andra byggnader är under uppförande. Foto: Wilhelm Ek. Bilden i privat ägo.

person, slagfärdig, kvicktänkt, mycket händig och mångkunnig. Sina kameror satte han ihop själv, och när han önskade en fotofond utan söm i mitten och inte kunde uppbringa en vävstol med tillräckligt bred vävsked för att väva en bred fond såg han sig tvungen att själv bygga en ny vävstol med en särskilt bred vävsked. Jag har lyssnat på många berättelser om Wilhelm Ek men aldrig kunnat dra slutsatsen att någon känt honom, eller förstått sig på honom, särskilt väl, trots att han tyckte om att diskutera olika frågor, gärna rörande religion, psykologi och det ockulta. Delvis beror det säkert på att han sökte kontakter utanför hemsocknen med sina produkter och att hans intressen inte delades av så många i omgivningen. Tryckeriverksamheten vände sig exempelvis till företag i de närbelägna tätorterna, och krocketspelen producerades för en borgerlig kundkrets i Vetlanda. I samband med begravningar, syföreningsmöten, bröllop och konfirmation brukade man kalla på Wilhelm Ek. Ett annat tillfälle som påkallade en fotograf under 1900-talets första decennier var också när någon i en familj stod i begrepp att lämna hemmet och landet för att emigrera till USA. Då ställde

glastavlor med gudfruktiga texter som ”Vaken och bedjen”, ”Se Guds lamm” och liknande, producerade och sålde honung, var frisör, bokbindare och reparerade allahanda ting som spisar, orglar och separatorer. Som innehavare av en radioapparat kunde han också ta betalt för radiolyssning. Mest känd i bygden har han blivit för sin gärning som fotograf, och intill boningshuset byggde han en enkel fotoateljé. Det är osäkert hur mycket han egentligen använde sin ateljé. De flesta av hans foton, som finns bevarade hos privatpersoner och i Bäckaby hembygdsförenings samlingar verkar inte ha tagits i ateljé. Han fotograferar i stället ofta familjer, barn eller ungdomsgrupper ute i naturen eller utanför hemmet. Fundersamma bond- och torparbarn står i gräset eller bland ljungen och tittar allvarsamt in i kameran, och deras finklädda föräldrar ser också ut att vara tagna av stundens allvar. De ungdomar som låter sig fotograferas ser ofta mer avspända ut på korten. Hur Wilhelm Eks relationer till sina kunder var är svårt att bestämt säga något om. Det berättas alltjämt en del skrönor om honom, vilka samtliga ger vid handen att han uppfattades som en originell

familjen i stort allvar upp sig framför boningshuset för att förevigas. Jämfört med fotograferandet av bond- och torparfamiljer i hemsocknen var inkomsterna antagligen större när han under somrarna 1907–1910 fotograferade brunnsgäster vid brunnsorten Lannaskede Brunn i en grannsocken. Han kunde, enligt den bevarade kassaboken, tjäna upp till 50

kronor per dag, vilket bör ha varit en icke föraktlig inkomst. Tyvärr har jag inte haft tillgång till några fotografier från den delen av Wilhelm Eks verksamhet. Det skulle vara intressant att jämföra dem med ”sockenbilderna” och försöka utröna om kompositionen är annorlunda och om det går att säga något om kundrelationen. Wilhelm Ek deltog alltså i verksamheter som bru-

Okänd familj. Foto: Wilhelm Ek. Bilden i privat ägo.

Familjen i Stockagård, Bäckaby, antagligen inför den äldste sonen Sigfrids avfärd till USA (Sigfrid är tvåa från vänster). Familjens äldsta barn Josefina hade redan flyttat hemifrån. De övriga barnen heter Signe, Aron, Alfred, Nanny och Hulda, föräldrarna Anders och Anna Lovisa Samuelsson.Bilden i privat ägo.

kar tas som tecken på en modernisering, samtidigt som han var mycket rotad i en traditionell agrar landsortsmiljö. Han var inte främmande för nya, moderna yrken som frisör, fotograf, tryckare eller reklamman, och han förstod att utnyttja det uppåtstigande borgerskapets behov av förströelse när han fotograferade vid Lannaskede Brunn eller tillverkade och sålde krocketspel till köpingens direktörer. Ändå lämnade han aldrig sin hembygd och

han hade heller inte förmåga eller vilja att utveckla en av alla de färdigheter som han prövade på. Ingen tog heller över någon av hans verksamheter efter hans död 1929. Han avled på ett sanatorium i en av tidens fruktade sjukdomar TBC. Wilhelm Eks bevarade fotografier finns idag dels i Bäckaby hembygdsförenings ägo, dels hos privatpersoner.

4 Sökes! Fler svenska museer som använder Creative Commons Kristina Alexanderson, Creative Commons Sverige

Buss och spårvagn på Munkbron 1964. Fotograf: Håkan Trapp. Spårvägsmuseets arkiv, bildnr: 2108-56.CC-licens: BY-NC. Denna text är ursprungligen ett blogginlägg av Kristina Alexanderson, skolombud för Creative Commons Sverige, gymnasielärare, utbildningsansvarig för Stiftelsen för internetinfrastruktur (.SE). Kristina är även redaktör och skribent för Kollakällans idélåda, en blogg med praktiska tips och idéer för lärare om lektioner i informatonssökning och källkritik.

// Till Kolla Källans Wiki [Anm: en systersajt till Kolla Källan] vill vi ha en lista över svenska museer som har material: • Bilder, • Ljud, • Filmer

Inlägget, som här är något redigerat, publicerades på bloggen www.kristinaalexanderson.se den 1 september 2010

som finns tillgängligt digitalt och som är licensierat under Creative Commons. Alltså bra intressant material som tillhör det svenska kulturarvet som vi i skolan kan använda för att lära elever Creative Commons eller som vi, lärare/elever i skolan, kan

Transport av mjölk och säckar med häst och släde. Degeberga, Skåne. Foto: Erik Liljeroth, ca. 19551960. Nordiska museets arkiv, NMA.0029860.CC-licens: BY-NC-ND

• •

använda fritt för att de ligger är licensierade under Creative Commons. Jag och Hanna Johansson, skolbibliotekarie vid Enskilda gymnasiet, har påbörjat listan och än är den blygsam men med din hjälp kan den nog bli fyllig och omfattande. Den ser ut så här och länkarna går till de platser som museerna/arkiven/biblioteken valt att publicera bilderna under CC: • Historiska museet, Sök i samlingarna. Finns även på Flickr Historiska The Museum of National Antiquities (Sweden) • Riksantikvarieämbetet, Swedish National Heritage Board (Sweden) /flickr/ • Spårvägsmuseet /flickr/

• •

Nordiska museet /flickr/ Stockholms länsmuseum har CClicensierat delar av sin bildsamling Kungliga biblioteket /Flickr/ Regionarkivet i Göteborg /Wikimedia Commons/

Så om du känner till fler museer, arkiv, bibliotek (svenska) som har material som är digitaliserat och som är digitaliserat snälla berätta i kommentarsfältet, gärna med en länk, så lägger jag till dem. // Hjälp gärna Kristina att sammanställa en så komplett lista som möjligt. Du kan också skicka tips till fotosekretariatet@nordiskamuseet.se.

5 Fotoalbum på Kungliga biblioteket Av Emma Arenhill

Omslagsbild: Kungliga biblioteket.

Kungliga biblioteket ger i dagarna ut en bok om sin samling av fotoalbum. Författare är Emma Arenhill som under ett par års tid har arbetat med att inventera samlingen. Här presenterar vi bokens inledande kapitel. Inledning

Varje enskilt fotografi bär på en berättelse men sammanställda i ett album skapar fotografierna en gemensam historia. Ett album kan berätta om familjelivets vardagliga detaljer men också om sin samtids sociala och politiska omständigheter. I Kungliga bibliotekets kart- och bildmagasin 40 meter ner i berget under Humlegården förvaras cirka 1 020 fotografialbum. De upptar 60 hyllmeter och omfattar 140 års fotografihistoria. Här förvaras Matias Lehmans självbiografiska album, vackert inbundet i oxblodsrött skinnband liksom familjen

En hel värld kan rymmas mellan två pärmar på ett fotografialbum; det kan vara en sommar vid havet med lekande barn, kärleksfullt fångade av en amatörfotograf, eller män i karriären avporträtterade i en välrennomerad ateljé. Barnen vid havet har sedan länge slutat leka; de har levt sina liv och kanske minns ingen längre deras namn. Ändå finns de kvar, frusna i tiden, bevarade i ett album som en gång skänkt glädje och påmint om havets sälta och sommarlovets oändlighet.

Roselius första färgbilder inklistrade i ett enkelt album av grå papp. ”Porträttalbumsamling” kallas den separata sviten om drygt tusen album men innehållet är långt mer varierat än titeln avslöjar. Här finns konventionella studioporträtt i mängd, särskilt 1860-talets visitkortsfotografier, men också amatörfotografers bilder och fotografier knutna till ett jubileum eller annan viktig händelse en gång värd att fira. Samlingens äldsta material består av saltpappersfotografier daterade tidigt 1850-tal med porträtt av blivande överbibliotekarie G E Klemming, yngst är färgkopior från KB:s personalfest 1994, men där emellan finns ett material som sträcker sig långt utanför institutionens väggar; ateljéporträtt tagna i 1870-talets Paris, fotografiska vykort av krigsinvalider, handkolorerade idolporträtt och ögonblicksbilder från resor i Nordafrika och Sydamerika.

Välkommen in i porträttalbumens värld! Porträttalbumsamlingen

Foto: Emma Arenhill, Kungliga biblioteket.

Kungliga biblioteket förvaltar ett omfattande fotografiskt material vilket huvudsakligen återfinns i samlingarna på Enheten för handskrifter, kartor och bilder. Som ett led i arbetet med att bevara, beskriva och tillgängliggöra KB:s samlingar inleddes 2007 en inventering av det fotografiska materialet. I samband med denna övergripande inventering påbörjades ett år senare en särskild inventering av porträttalbumsamlingen. Arbetet slutfördes 2009 och denna bok är en lätt omarbetad version av inventeringsrapporten. Den fotohistoriska utvecklingen låter sig inte delas in i tioårsperioder, däremot kan en sådan indelning vara användbar för att åskådliggöra hur album och fotografiska tekniker förändrats över tid. Då porträttsamlingen visade sig vara mer komplex än förväntat krävdes en form som på ett översiktligt sätt kunde presentera innehållet. De album som finns presenterade i boken har valts ut av olika skäl: vissa är representativa för sin tid eller sin genre, några är intressanta på grund av sitt ovanliga innehåll. Tillsammans är de utvalda för att åskådliggöra bredden i porträttalbumsamlingen vad gäller motiv, material, format, tekniker och utseende. Det är inte bara albumens innehåll som är komplext; albumen i sig uppvisar en stor variation.

Majoriteten är fabrikstillverkade men det finns ett mindre antal praktfullt inbundna samt några få helt hemmagjorda. Även storleksmässigt är variationen stor, ett av de största albumen mäter 80 x 42 cm med en tjocklek på en decimeter medan ett av de minsta endast mäter 6 x 10 cm. Beroende på albumens storlek, antal sidor, bildformat och layout råder också en stor variation vad gäller antalet bilder per album. Som mest innehåller ett album över 400 fotografier, motsatsen är album med endast en handfull bilder. Denna skillnad gör det svårt att exakt fastställa antalet fotografier i porträtt-albumsamlingen men uppskattningsvis rör det sig om ca 140 000 bilder. Det fotografiska materialet i samlingen ger prov på ett stort antal tekniker, från ferrotyper till rcpapper, men det ger också en inblick i hur fotografiet som medium utvecklats under cirka 140 år. Motivmässigt bjuder porträttalbumsamlingen på stora forskningsmöjligheter inom humaniora och samhällsvetenskap. Etnologer, sociologer, historiker, genusvetare, medievetare och modevetare kan alla finna spännande källmaterial i dessa drygt tusen album. Det går att studera detaljer i en klädedräkt eller möbler i en interiör, men också mer

Foto: Emma Arenhill, Kungliga biblioteket.

I 1800-talets album avbildas kungligheter och kulturpersonligheter som författare, konstnärer och skådespelare. Från denna tidsperiod är det också i huvudsak högre tjänstemän, industri- och finansmän, adel, politiker, militärer och präster samt deras fruar och barn som återfinns i porträttalbumen. Detta har sannolikt två orsaker, för det första var fotografi fortfarande en lyx för arbetare och ortsbefolkning, för det andra är det i hög utsträckning borgerskapets och adelns album som donerats till KB. Det amatörfotografiska materialet under 1900-talet är till största delen taget av svenskar i Sverige eller på resa utomlands. Klassaspekten är mindre synlig i det senare materialet då fotografin med tiden kom att bli en naturlig del av vardagen för alla samhällsgrupper. Det är oklart när porträttalbumsamlingen skapades men första albumet med accessionsnummer i förteckningen är nr 76 och inkom i juli 1965. Mellan 1965 och 1969 är 358 album förtecknade, under 1970-talet 222 stycken. Samlingen fortsätter däref-

övergripande historiska skeenden och sociala processer. Albumen är öppna för en mängd läsningar. Huvuddelen av porträttalbumsamlingen utgörs av professionella fotografers bilder men det finns också en betydande del amatörfotografi. Förutom fotografier innehåller albumen inte sällan annat material som vykort och pressbilder samt brev, tidningklipp, näsdukar och pressade blommor. Det är företrädesvis svenskt fotografi i porträttalbumsamlingen men det finns även material från ateljéer i Frankrike, Tyskland, England, Italien och Nordamerika. Ett litet antal fotografier finns också från nordafrikanska och indiska ateljéer. Denna geografiska fördelning gäller huvudsakligen för visit och kabinettsfotografier tagna under 1800-talet. Ateljéerna är oftas belägna i de större städerna, i Sverige huvudsakligen Stockholm, Göteborg, Uppsala och Norrköping. I de fall det är fråga om ateljéer utanför städerna är de oftast belägna på orter som är sommarnöjen för stadsbefolkningen, som ex Marstrand för göteborgarna.

ter att växa men i allt lägre takt: 1980-1989 inkommer 159 album, 1990-1999 är antalet 174 medan det under 2000-talet endast finns tolv förtecknade album. Detta förhållande speglar också den tidsmässiga fördelningen i samlingen. Majoriteten av albumen kan dateras till 1800-talets fyra sista årtionden och utgörs i princip helt av visit- och kabinettsfotografi. 1900-talets första årtionden representeras huvudsakligen av amatörfotografi. Överlag tunnas dock samlingen ut och efter 1930-talet är det glest mellan albumen. Sannolikt har detta flera orsaker. För det första råder en naturlig fördröjning i insamlingsprocessen, fotografialbum är personliga och ofta uppskattade ägodelar som i de flesta fall når KB först efter ägarens död. Äldre album, från exempelvis avlidna släktingar, lämnas in när de inte längre är emotionellt laddade för givaren. Samtida album inkommer ytterst sällan. På KB har tidigare de fotografialbum som inkommit med personarkiv plockats ut för att införlivas

med porträttalbumsamlingen. Detta görs inte längre och är ytterligare en anledning till att samlingen inte växer till i samma takt som under 1960- och 70-talen. Det går inte att fastslå hur stor del av porträttalbumsamlingens album som lyfts ur enskilda arkiv men sannolikt är det en inte obetydande del. I vissa fall är förflyttningen noterad i förteckningen men detta är troligtvis inte alltid fallet och därmed har information om kopplingar till ursprungsarkiv gått förlorad. Fotografiska samlingar är en del av vårt kulturarv och ger oväderlig information om sociala konventioner, mellanmänskliga relationer, dagligt liv och historiska skeenden. Porträttalbumsamlingen är i detta sammanhang ytterligare ett exempel på att fotografi utgör ett källmaterial i sin egen rätt. Förhoppningsvis kan denna bok inspirera till framtida forskning på fotografialbum; dessa komplexa, ofta sinnliga objekt som bildar skärningspunkter mellan det privata och det samhälleliga.

Foto: Emma Arenhill, Kungliga biblioteket.

6 Stora boken om familjebilder Av Björn Axel Johansson

Ett högtidligt fotografi. Vid sekelskiftet 1900 gick Augusta Olausson, född 1875, till fotografen tillsammans med sin nyblivne make Algot. De lät ta varsitt porträtt och kostade även på sig förstoringar, sannolikt de enda som makarna lät göra under sin livstid. Bilderna skickades till en förstoringsanstalt i Norrköping. De två ramade porträtten har hängt i stugans kammare sedan dess. deras barnbarn, Sigvard Olausson, visar upp farmoderns bild.”Ur Stora boken om familjebilder” sid. 92.

Med kameran i högsta hugg

Björn Axel Johanssons ”Stora boken om familjebilder”, utgiven på Historiska media, är en lättillgänglig fotohistorisk handbok som gärna kan användas vid identifiering av fotografisamlingar, och som kommer väl till hands i arbetet med kulturhistorisk fotografi. Inte minst är den en ovärdelig kunskapsbank som fyller en del av det tomrum som finns inom svensk fotohistorisk litteratur. Även för släktforskare och andra med intresse för historia är den ett nöje att läsa. Här presenterar vi bokens förord.

För drygt 50 år sedan tog jag mitt första fotografi och fick uppleva de magiska ögonblick då bilden växte fram i framkallningsbadet: den röda lampans sken, sköljvattnets stilla gurglande, tångens klirr i den rostfria skålen, tidurets mekaniskt tickande sekunder. Vid det laget hade fotografin funnits i mer än hundra år, men på många sätt var arbetsprinciperna desamma som under 1800-talets senare hälft. Som assistent på en porträttateljé blandade jag vätskor, sköljde i rinannde vatten, kontaktkopiera-

de i svart och vitt, torkade, renskar och monterade. Vi använde glasplåtar för vissa typer av bilder, och den drivna retuschösen handkolorerade de svartvita porträtten efter fotografens noteringar: ”Röd blus, blå ögon, cendré. OBS fräknar bort!” Porträtten togs mot en vit fond. Skuggor och ljusdagrar mejslade fram bilden, och under en sittning tog man i allmänhet hel-, halv- eller närbilder i olika kombinationer. Profil, halvprofil eller en face var andra varianter. Porträtt av mor och barn, syskon, äkta par eller enkelporträtt var vanligt förekommande liksom snabba pass- och körkortsfoton. Bröllop och stora grupper var de mest kvalificerade och roligaste uppdragen, särskilt om de gjordes på plats i kyrkor eller andra lokaler. Redan då förundrades jag över alla yrkesknep. För förstoringsarbetet tillverkades ”pjattar” – tillklippta kartongbitar fästade på ståltråd – som vi ”viftade” med i förstoringsapparatens ljusstråle för att hålla tillbaka vissa delar av bilden. När papperskopian väl låg i framkallningsbadet kunde vi lyfta upp bilden, hålla den tätt framför munnen, andas på ett särskilt parti och sedan försiktigt gnugga med handflatan. Värmen gjorde att just de delarna av bilden framkallades snabbare och fick en mörkare nyans. Samla enkla trick förekom ute i ateljén. Det extremt mjuktecknande objektivet, som gav bilden en glamourkänsla à la Hollywood, bestod till exempel av en plåtskiva med utstansade hål runt linsens centrum. Ett annat sätt att få mjuk teckning och överstrålning vid fotograferingen var att stryka ett tunt lager med vaselin på en glasskiva och montera den framför objektivet. Bruket av glas, vaselin, gasväv och plåtskivor byggde på en traditionell kunskap inom en yrkeskår som behärskade ett hundraårigt hantverk. Men i början av 1960-talet stundade nya tider, och färgbilden visade sig bli en vattendelare. Många i den äldre generationen fotografer mäktade aldrig med att växla över till modernare metoder, och gradvis försvann dessa yrkesutövare på ort efter ort. De fick aldrig några efterträdare. Själv valde jag till slut att söka mig andra vägar ut i vuxenlivet. Mitt extraknäck som inhoppare på Domus nya fotoavdelning blev dock ett kitt mellan de olika världarna. Vid fotodisken blev jag och mina kollegor till en länk mellan den fotograferande allmänheten och de framväxande centrallaboratorierna, den nya tidens operatörer av vardagens fotografi.

”Spånkorgen på vinden. Ett undanställt familjearkiv kan innehålla bilder som spänner över mer än ett århundrade. Ofta rör det sig om både pappersbilder och negativ, men också färgdia och ramade porträtt kan finnas i samlingar av det här slaget.” Ur Stora boken om familjebilder, sid. 16.

”Flyttlådan med bilder. Fotokuvert, buntar med osorterade bilder, färgkopior och diabilder har aldrig satts in i album eller diamagasin utan blivit liggande i källare och vindsförråd.” Ur Stora boken om familobilder, s. 14.

”Redan på daguerreotypins tid fanns möjligheter att få starkt förminskade porträtt. Miniatyrerna var eftertraktade som gåvor inom familjen och till släkt och vänner. Tekniken utvecklades och olika material kom till användning.” Ur Stora boken om familjebilder, sid. 98.

Idag ser den fotografiska scenen helt annorlunda ut. Den digitala revolutionen sopade undan äldre teknik och gav det ursprungliga hantverket ett nostalgiskt skimmer i lampans röda sken. Ändå kvarstår den ursprungliga drivkraften, människans vilja att bli sedd, oavsett vilket tekniskt system som för tillfället dominerade.

6 Nyheter i korthet

Foto: Rune Jonsson, ur Nordiska museets arkiv.

Rune Jonsson har avlidit Rune Jonsson växte upp på Tomtebogatan i Vasastan i Stockholm. Ett år efter realexamen började han 1949 på Nordisk Rotogravyr som retuschör. Här arbetade han i tio år. Rotogravyr var 50-talets främsta tryckeri för fotografi och hos reprofotograferna upptäckte den konstintresserade och i teckning begåvade ynglingen den svartvita fotografins konstnärliga värde. Tamburen hemma blev mörkrum. Han fick priser i tidningen Fotos tävlingar och deltog i den uppmärksammade utställningen Subjektiv fotografi II i Saarbrücken 1954.

Fotografen, bildläraren och skribenten Rune Jonsson, Stockholm, har avlidit vid en ålder av 78 år. Under 50 år var Rune Jonsson en av de mest framträdande i svensk fotografi, på 50-talet som ung uppmärksammad fotograf och senare med att generöst förmedla sina kunskaper i fototidskrifter och böcker, som föreläsare och under trettio år som lärare vid Konstfack. I en tid när fotoklubbarna fungerade som plattformar för utbildning reste han från söder till norr för att undervisa, hålla föredrag och vara domare i pristävlingar.

Som medlem i Fotografiska föreningens Juniorsektion var han en ivrig samtalspartner med stor överblick av internationell fotografi. Kamraterna var Sune Jonsson, Mats Holmstrand, Berndt Klyvare och andra, vilka snart etablerade sig som fotografer. Rune, som var ytterst anspråkslös, såg sig hela livet som en amatörfotograf, eftersom han inte försörjde sig på egna fotografier utan som pedagog.

Han levde också sitt liv enkelt och skrev hemma vid soffbordet i den lilla lägenheten i Fruängen, där han bodde i över fyrtio år. Rune Jonsson sörjs av vänner och otaliga människor som fått ta del av hans stora kunskap och värdighet.

På gång på Fotografiska

Stockholm 10 september - 28 november 2010

Annette Rosengren, Nordiska museet

Fashion! – modefotografi genom tiderna 24 september - 2 januari 2011

Pieter ten Hoopens Stockholm är en undersökning och berättelse om ensamhet i den urbana miljön. Bildsviten som fotograferades mellan 2008-2010 är uppdelad i offentliga och privata utrymmen.

Fashion är en grupputställning, ett representativt urval av modefotografiets utveckling, från 1920 till idag. Utställningen är baserad på Camera Works omfattande samling av modefotografi och presenterar 51 fotografer och cirka 200 bilder – varav flertalet är vintageprintar. Modefotografiet lyckas som ingen annan genre att fånga tidsandan med stor skärpa. Dessutom berättar bilderna livligt och klarsynt om respektive generationers längtan, begär och drömmar. Modefotografiet struntar konsekvent i konventionerna och trotsar varje definition. Det är därför fel att påstå att det finns en linjär utveckling inom genren. Det handlar snarare om ett komplicerat och livligt bildspråkligt system med analogier, referenser och en hisnande nydaning. Det är modefotografiets innovationer och glamour som trollbinder oss. Vi lever och drömmer genom modellerna i bilderna. Och vi njuter av fantasierna i dess bildberättelser. Med detta som bakgrund är det berikande och spännande att se den stora variationsrikedomen hos modefotograferna i den här utställningen.

Trogen sin fotojournalistiska bakgrund arbetar Pieter ten Hoopen intuitivt. Han arrangerar aldrig sina porträtt, istället strävar han efter det sanna och naturliga kroppsspråket hos personerna han fotograferar. Genom åren har Pieter ten Hoopen utvecklat ett unikt bildspråk. En stillhet omsluter hans bilder likt en dimma. Människor i bilderna tycks gå förlorade i dimmans täthet, något verkar förhindra deras rörelse. Bilderna befinner sig på gränsen mellan bildjournalistik och konst. Pieter ten Hoopen är bland annat influerad av Rembrandts konstnärskap och Egon Schieles expressionism. Pieter ten Hoopen flyttade från Holland till Sverige 1998, och inom fem år var han en framgångsrik bildjournalist. Han blev ett internationellt känt namn efter att ha utvalts till World Press Photo Masterclass år 2004.

Medverkande fotografer är bland andra Diane & Allen Arbus, Richard Avedon, Brassai, Karl Lagerfeld, Annie Leibovitz, Peter Lindbergh, Robert Nettarp, Helmut Newton, Irving Penn, Man Ray, Herb Ritts, Edward Steichen, Ellen von Unwerth och Camilla Åkrans.

6 Notiser Av Karin Wallin

Tommy Arvidsson bakom nominerad författarfilm

De nominerade till Svenska Fotobokspriset 2010

Fotografen Tommy Arvidsson har gjort en film om kollegan Thomas H Johnsson och hans arbete med fotoboken ”Mer blues från Landskrona”. Nu har filmen blivit nominerad till årets bästa författarfilm. www.fotosidan.se 2010-09-08

Nu står det klart vilka fem fotografer som nominerats till Svenska Fotobokspriset 2010. De nominerade är Åke E:son Lindman, Karl-Johan Stigmark, Kent Klich, Hannah Modigh och Gerry Johansson. Svenska Fotobokspriset instiftades 1996 av Fotoförfattarsektionen inom Svenska Fotografers Förbund för att uppmärksamma och stimulera kvalitativ fotoboksutgivning. www.fotosidan.se 2010-09-05

Svenskt fotogalleri i Berlin Den 11 september öppnar fotogalleriet Swedish Photography i Berlin. I anslutning till galleriet kommer östgötska NevaBooks att öppna butik för fotoböcker. Galleristen Nina Grundemark hoppas att med galleriet sprida just ”svensk fotobaserad konst av hög kvalitet utanför Sveriges gränser”. www.sfoto.se 2010-09-03

Fotoskatt bevaras i Hudik Fotografier från bland andra mästerfotografen Hilding Mickelsson ska nu räddas till eftervärlden. Ett nytt klimatanpassat arkiv har invigts för bilderna på Hälsinglands museum. Arbetet med arkivet har pågått i många år och kostat över en miljon kronor. Fortfarande återstår ett stort och tidsödande arbete innan Hilding Mickelssons och museets övriga 150 000 fotografier finns på plats i det kyliga arkivet. Svt.se 2010-05-12

Nackas bildskatt i ny databas Sedan starten på 1940-talet har uppemot 100 000 fotografier samlats i Nackas lokalhistoriska arkiv, som numera är beläget i Dieselverkstaden. Kultursekretarare Catharina Wikström och hennes kollegor på arkivet har nu påbörjat ett tidskrävande arbete då 50 000 av dessa bilder ska scannas in och läggas i en databas. Nacka Värmdö Posten 2010-09-07

Ny bildutställning söker svar Bildarkivet i Kristinehamn visar en ny utställning med cirka 100 av sina 500 000 bilder i samlingen. Den här gången ska allmänheten hjälpa till med information som saknas. Liknande utställningar har gett många svar. Många av bilderna är tagna under 1950- och 60-talen men det finns också bilder med tidigare datum från slutet av 1800-talet och framåt, tagna av kända och okända fotografer Värmlands Folkblad 2010-09-02

Okända platser på Flickr – hjälp Spårvägsmuseet I Spårvägsmuseets bildsamling finns cirka 300 000 fotografier från ett svunnet Stockholm. Hittills har ca 20 000 bilder scannats. Museets personal har lyckats identifiera var många av dem är tagna men behöver hjälp att reda ut vad många gamla bilder visar upp för område och uppmanar nu stockholmare att gå in på Flickr och kommentera var bilderna är tagna. Metro 2010-09-13

6 Favoritbilden Av Emilie Sabel, Tekniska museet

Woodburytypi – en ovanlig teknik som sällan ses i våra museisamlingar Fotografiet är taget av Gösta Florman någon gång mellan 1870 och 1879 då prinsen Louis Napoleon Bonaparte befann sig på resa i norra Europa. Glasplåtarna fördes sedan till Frankrike där kopior framställdes i woodburytypitekniken. Enligt Tekniska museets äldre noteringar till fotografiet, fick plåtarna inte föras in i Frankrike och smugglades därför in. Woodburytypi är en fotomekanisk process, uppfunnen och patenterad 1866 av engelsmannen Walter Bentley Woodbury. Tekniken användes flitigt mellan 1870 och 1900, främst för att illustrera böcker. Woodbury-”trycket” var ett av flera populära kopieringsförfaranden under 1800-talet och innebär att fotografen skapar en gelatinrelief som sedan täcks med bly och trycks samman, vilket skapar ett avtryck i metallen. Avtrycket färgas sedan in med pigmenterat gelatin och trycks ihop med ett papper som gelatinet kan fästa på. I Tekniska museets samling återfinns 16 exemplar av porträttet, alla woodburytypier. Bilderna kom till museet 1933 då hovfotografen Ernst Florman skänkte en stor mängd fotografier och fotografisk apparatur till Tekniska museet. Samlingen innehåller inte bara hans egen utrustning och fotografier utan framförallt också föremål använda av fadern, fotografen Gösta Florman och dennes bilder.

Porträtt av ”Kejsarprinsen”, Louis Napoleon Bonaparte, Napoleon IV. Ur Tekniska museets samlingar.

Om Fotosekretariatet Om Kvartalsbrevet

Fotosekretariatet vid Nordiska museet är en nationell funktion för samordning, utbyte av erfarenheter och rådgivning om svensk kulturhistorisk fotografi. Verksamheten riktar sig till museer, arkiv och bibliotek och andra fotobevarande institutioner, forskare och studenter, lärare, fotografernas organisationer samt enskilda personer.

Kvartalsbrevet ges ut fyra gånger per år och har cirka 550 prenumeranter i Sverige och Norden. Redaktör är Kajsa Hartig.

Kontaktuppgifter Fotosekretariatet Nordiska museet Box 27820 115 93 Stockholm

Sekretariatet arbetar för den kulturhistoriska fotografin i Sverige, såväl den äldre som den som produceras idag. Vid Fotosekretariatet arbetar Kajsa Hartig, intendent.

Tel: 08 - 519 547 50 Hemsida: www.nordiskamuseet.se/fotosekretariatet E-post: fotosekretariatet@nordiskamuseet.se

Referensgruppen Till Fotosekretariatet är knuten en referensgrupp, som träffas fyra gånger per år. Referensgruppen, som stöttar sekretariatet i dess arbete, består av följande ledamöter: • • • • • • • • • • • • •

•

OBS! Om du av någon anledning fått detta Kvartalsbrev av misstag eller fortsättningsvis inte vill ha det, kontakta oss så tar vi bort dig från vår utskickslista.

Lennart Andersson, Regionmuseum Västra Götaland Christer Bergin, Dalarnas museum Anna Dahlgren, Nordiska museet Merja Diaz, Malmö Museer Carl Magnus Gagge, Västmanlands läns museum Johan Gidlöf, Stockholms stadsarkiv Kajsa Hartig, ordförande Ann Hörsell, Riksarkivet Björn Axel Johansson, Kungl. Myntkabinettet Torsten Johansson, Kungl. biblioteket Ola Kellgren, Västerbottens museum Mariann Odelhall, Stockholms stadsmuseum Kate Parson, ABM-centrum Christina Wistman, Jamtli/Jämtlands läns museum Maria Larsson Östergren, Landsarkivet i Visby