MIN PASSION JACOB FELLÄNDER

Levererar bara på lust

Jacob Felländer började som fotograf och gled sömlöst över till ett skapande som konstnär på en plattform där fler kreativa discipliner kunde adderas: digitala dimensioner, musik och modesamarbeten och lärande verksamhet. Hans senaste projekt är en mobilapp som gör oss alla till konstnärliga upptäcktsresande. Möt en modern renässansmänniska som hellre ger vidare till nästa generation än säljer sina verk på dyra gallerier.

text ANNA ZETHRAEUS-FALKIRK foto JACOB FELLÄNDER

Konstnären Jacob Felländer i sin ateljé i Slakthusområdet i Stockholm. Men jobbar gör han överallt och helst hela tiden.

JACOB FELLÄNDER

YRKE: Konstnär. FAMILJ: Gift med skådespelaren Eva Röse, sönerna Floyd, 14, Flynn, 12, Florian, 9, och Franke, 5. BOR: Saltsjöbaden. AKTUELL: Appen The Great Escape, ett konstnärligt samarbete med musik, en kollektion med H&M och inkluderar också ett samarbete med Skapaskolan där appen används i undervisning.

Läser man bara multikonstnären Jacob Felländers cv, som spänner över många kreativa områden, verkar alla nya projekt organiskt sammanlänkande som en porlande vårbäck. Det bara rinner fram, friskt och till synes utan ansträngning. Så är det förstås inte. Länge drevs han av en jakt på perfektion. Med en sträng sida hos honom, som aldrig nöjde med annat än det absolut högsta resultatet. Det var först när han kunde släppa perfektionen som han hittade sin lust, nyfikenhet och sitt egna uttryck i utforskandet. Något som också gjorde Jacob Felländer till en internationellt erkänd konstnär – även om detta inte var något han nöjde sig med att stanna i. Men vi börjar från början när vi ses i hans nya ateljé, belägen i Slakthusetområdet i skugga av Globen i Stockholm, där de bedagade industrikvarteren nu ligger och vippar på gränsen till att bli köpenhamnskt hippa kvarter.

Jag blir insläppt av Jacob som förvarnar om en bristande ordning.

– Förlåt, det är stökigt! Jag är helt nyinflyttad, vi är mitt i utställningen och jag har knappt hunnit vara här.

Själv är han som alltid stilsäkert casual och med sitt axellånga lockiga hår och isblåa ögon ser han ut som ett slags hybrid: surfhipster, berlinsk varitéartist och Jesusikon. Samt mycket åtråvärda sneakers på fötterna, som visar sig vara golfskor.

NÅGRA AV HANS bilder står lutade mot väggarna, tillsammans med gitarrer och rekvisita och på en bänk finns ett modellbygge av den pågående utställningen i lanseringen av hans senaste projekt: mobilappen The Great Escape. Modellbygget har miniversioner av Jacobs bilder och små legogubbar som lajvande besökare och precis som ateljén är det intressant stökig. Medan vi slår oss ned i de låga skinnsofforna mitt i ateljén pratar vi lite om det där: stökighet, kontroll och perfektion. Och varför han från början jagade efter det högsta resultatet. – Ja, det ligger väl också i att jag kommer från idrottens värld från början. Golfen. Det var också den som ledde mig in till fotograferingen.

För det var som lovande golfspelare han som 18åring fick stipendium till Flagler College i

Ett självporträtt: Jacob Felländer framför ett av sina verk, som samtidigt flyttar ur tavlan och ut i rummet.

»Allt som kom ut från de gamla kamerorna var något helt annat, jag blev plötsligt nyfiken och då först släppte jakten på perfektionen.«

Florida på USA:s golfkust. Väl på plats skulle fler kurser väljas till vid sidan av golfen, det blev ekonomi, psykologi – och foto som ett tredje spontant tillval. Vad Jacob inte visste var att foto var en statuskurs dit studenter sökt med mycket förkunskap och teknisk grund. – Folk från hela världen hade sökt fotokursen – och jag hade inte ens en kamera!

Som tur var fanns en gräddfil för collegestudenter med idrottsstipendium, där så kallade pink slips gav företräde bland ansökningarna till kurserna. – Så med pink slip kom jag in på fotokursen, gled in på första lektionen och läraren, mr Baret, nickade bara åt mig med orden: ”Okej, okej, sätt dig längst bak.” Och elva minuter in i första lektionen var jag helt hooked! Sedan dess har jag inte haft något annat mål i livet.

KANSKE BLEV DET lektionen som gjorde Sverige ett golfproffs fattigare, för där och då övergav Jacob Felländer tankarna på en idrottskarriär. Han slukades upp av fotografiets magiska värld. Men också drömmen om det felfria fulländade. – Jag blev helt besatt! Lärde mig allt om kontraster, ljus och perfekta gråskalor. Jag ville göra det perfekta fotot och jag drevs in i jakten på det.

Förebilden var amerikanen Ansel Adams, 1900talets stilbildande mästare inom landskapsfotografering, vars svartvita fotokonst är en uppvisning i teknisk fulländning och magnifik estetik. – Problemet med att jaga perfektionen är att du bara kan uppnå EN enda sak om du lyckas. Om! Och kanske. Helt säkert är att du på vägen dit får 100 miljoner bilder som du INTE är nöjd med.

Hans lärare på fotokursen, Mr Baret, förutsåg vad som var på väg att hända och gav Jacob gamla analoga kameror som egentligen var omöjliga att jobba med. Kameror som tekniskt sett flyttade honom 100 år tillbaka i tiden och aldrig levererade det väntade bildresultatet. Det blev en väg ut ur perfektionen. – Allt som kom ut från de här gamla kamerorna var något helt annat! Resultatet i bilderna hamnade så oerhört långt ifrån det som var tanken, på en plats där jag aldrig kunnat tänka mig eller ens förstå att jag skulle hamna.

Där och då förstod han att om han skulle kunna skapa något nytt, då måste han också starta från ett helt annat håll, för att en ny dörr ska öppnas. Nollställa alla förväntningar. – Jag blev plötsligt otroligt fascinerad och nyfiken, ”vad var det där för ljus, vad hände egentligen där”. Då först släppte jakten på perfektionen. Jag blev fri.

Det gav Jacob andra tankar om att gå emot den vanligaste definitionen av en bild som ett fryst ögonblick, fångat från en vinkel och tvådimensionellt presenterad på en vägg. Vad händer om man i stället försöker fånga flera ögonblick i samma bild med dubbelexponeringar så tidsperspektivet förskjuts? Och hur blir det om man sammanfogar flera olika platser i samma bild så också det geografiska perspektivet förskjuts?

Jacob bestämde sig för att utforska vidare och gav sig 2003 ut på en jordenruntresa med sina

”Konsten har en decimal roll, därför kände jag mig tvungen att välja om jag bara skulle nå fram till en liten klick privilegierade människor.”

analoga kameror. I dubbelexponeringar och genom att använda stadsvyer från olika kontinenter i ett och samma foto föddes hans egna uttryck. – Från och med den resan hamnade jag på en ny plattform, där jag drevs av ambitionen att se allt på ett nytt och annat sätt, upptäcka och undersöka samtidigt som jag skapade.

The great escape. Den stora flykten. Från perfektion – till det okända.

DET LEDDE FRAM till de abstrakta stadsbilder där Hongkong, LA och Paris kunde upplevas i samma foto och blev Jacob Felländers signum. Verk som samlats i utställningar på Moca Miami, Hamilton Gallery i London och Camera Works i Berlin, Miami och London. Och fått paret Bill och Hillary Clinton att bli hängivna samlare.

Att nöja sig när man står på toppen av allt ligger däremot inte för Jacob Felländer. Han ville mer. Framför allt ville han ge vidare, dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. – Konsten har en decimal roll, därför kände jag mig tvungen att välja om jag ville verka i en värld för rika. Ställa ut på tjusiga gallerier och museum och bara nå fram till en liten klick privilegierade människor.

Konsten behöver demokratiseras menar Jacob, och i det föddes tanken om att koka ned allting till något som kunde göras mer tillgängligt. Som gör det möjligt att uppleva konst överallt, i det vi ofta bär med oss hela tiden: en app för mobilen. The Great Escape laddas ned precis som en vanlig app och med hjälp av streckkoder kan Jacob Felländers bilder bli hologram och tredimensionella verk som flyttar ut i

Ett av Jacob Felländers verk från utställningen The Great Escape, där både tid och geografiskt perspektiv förskjutits. Du är på olika platser i olika tider – samtidigt.

Konsten är avkoppling och en fristad. Någon mer semester än så varken vill eller behöver Jacob Felländer.

rummet, de kan till och med sväva upp mellan Hötorgsskraporna i Stockholm. Eller i ett gathörn i Berlin. – Visst, drömmarna i kombination med mitt inneboende Napoleonvansinne gör att jag hela tiden vill göra allting större, internationellt och på flera plattformar samtidigt.

Det ger också Jacob chansen att leka vidare inom fler discipliner. I musiksamarbeten där hans verk tolkas av artister som Moneybrother, Anna Ternheim och Kent till musik som kan streamas via Spotify. I ett modesamarbete med H&M har konsten fått flyta ut på textilier i en liten kollektion. Allt kan samlas under Jacob Felländers konstnärliga paraply.

Kärnan i appens tillkomst är dock en annan: sätta i gång användarnas egna kreativitet. Att genom en teknisk tillgänglig plattform öppna möjligheter till nya resor genom bildkonsten för den nya generationen. Därför ingår The Great Escape i ett samarbete med Kunskapsskolan, med Skapaskolan i Huddinge som närmaste partner. – Jag delar med av det jag kan, genom att ge vidare min metod till nästa generation. Kidsen är orädda, nyfikna, fattar snabbt och vill bara köra. Men med appen kan de också tränas i kreativitet för framtiden.

Det blir ett sätt att berika och nå fler, men Jacob vinner också en egen frihet.

»Jag skulle inte orka skapa om jag hela tiden dealade med andras åsikter, jag är extremt lättstött.«

– I det här metoden finns inget som ska bedömas eller utvärderas, det är fritt. Jag skulle inte orka skapa om jag hela tiden dealade med andras åsikter, jag är extremt lättstött.

Vad blir drivkraften när allting är fritt?

– Mina tyngsta röster är mina egna demoner och The Great Escape är en flykt ifrån dem också. Allt blir intuitivt, i stället för intellektuellt. Bilderna kommer genom mig, inte från mig. Jag är en kanal – inte en avsändare.

Drivkrafter måste få vara olika för olika tillfällen menar Jacob. Ibland handlar det om att förbättra världen, andra gånger om något helt annat. – Ibland kan drivkrafter som ilska och girighet vara energi. Jag är långt ifrån perfekt och komplett, tvärtom, en ganska löst ihopskruvad figur med sidor som inte är hundraprocentigt ädla. Men jag är inte så rädd för det, jag behöver inte dölja eller trycka undan det. De mörka sidorna måste får vara med, det är en utmaning i hela samhället.

Som en del i projektet The Great Escape gjordes ett samarbete med H&M, en modekollektion som utgår från Jacob Felländers konst.

SÅ FUNKAR APPEN

I appen The Great Escape har Jacob Felländer samlat sin kreativa metod, fri att använda för alla som vill utforska sin omvärld och skapa egen konst eller interagera med hans konst. Appen ingår även i ett utbildningssystem, utvecklat tillsammans med Apple och FN och ett hundratal pedagoger över hela världen, som en kreativ plattform för undervisning. Skapaskolan i Huddinge är en av de skolor som använder appen och genom den samarbetar direkt med skolor i Kenya och Los Angeles. Du hittar The Great Escape i Appstore.

»Att vara inspirerad är det högsta tillståndet och kommer efter många timmar av hårt arbete.«

Har du jagat perfektionen i andra roller, som förälder?

– Nej, inte på det sättet. Jag kommer själv ifrån en ganska kaosig uppväxt, som inte blev så fantastisk, men jag klarade mig och saknade aldrig kärlek. Fast hade jag ens kunnat vara en perfekt förälder själv … Tror inte det. Snarare har mitt fokus handlat om att försöka vara vuxen med mina barn. Det saknade jag själv: vuxna som betedde sig som vuxna.

Föräldrarollen rullar på mindre ansträngande nu när barnen är större, tycker han. Kanske för att han säger sig ha ungefär samma intressen som sina fyra söner: fotboll, Star warsfilmer och snygga sneakers.

När har du som roligast i ditt skapande?

– Jag använder inspiration som belöning, det är inte startpunkten. Att vara inspirerad är det högsta tillståndet och kommer efter många timmar av hårt arbete … åt rätt håll. Då blir man välsignad med inspiration.

Kan du få inspiration när du gör något helt annat … spelar golf?

– Det går ju inte att tänka utanför boxen i golfen, man kan liksom inte sikta mot skogen för att det ska hända något nytt, spännande där. Men golfen har en helt annan meditativ funktion. Precis som vågsurfning. Annars har jag ingen hobby eller något annat jag hellre vill göra.

Men kan du gilla att bara vara ledig och ha semester?

– Eftersom jag inte har något riktigt jobb finns heller inget tillstånd av ledighet. En vanlig semesterdag är ju det tuffaste en fyrbarnsförälder kan ha – då jobbar man stenhårt all vaken tid.

Så konsten är också avkoppling?

– Det ger frihet, jag blir kvitt det där som annars cirkulerar i huvudet, konsten är en välgörande fristad. Jag har inte mer semester än så.

Vad skulle du sysslat med om du inte blivit konstnär?

– Ja … jag vet inte. Det är klart att jag kunde blivit idrottspsykolog. Eller tennistränare. Men i grunden är jag oanställbar. Och oanpassningsbar.

När jag går från ateljén skickar Jacob med mig en av miniatyrtavlorna från modellbygget av sin pågående utställning: en av de förminskade abstrakta stadsvyerna. Med den i handen kliver jag på tunnelbanan, plus en takeawaykaffe, som spills ut när tåget sätts i gång. Bilden suger snabbt åt sig kaffemjölken, blir vågig med helt nya nyanser av sepiabrunt. Inte omedelbart vackert. Men kanske som det ska vara. Jacob Felländer skickar bara vidare en bildresa som måste starta från ett annat håll än det tänkta. •