5 minute read
INRE HÄLSA PROMENADSTÄDER
from Kupé 01 2022
framtiden Flanera in i
Att promenera är bra för kropp, tanke, själ – och självklart miljön. Nu är flanören framtidsvänligare än någonsin. Över hela världen pratas det om den nya 15-minutersstaden. Där alla når det som behövs på en kvarts promenad.
text ANDERS MATHLEIN illustration MAJA NORRBY
Säga vad man vill om elsparkcyklar, men nog är det märkligt att så många numera hellre förflyttar sig stående än gående också på korta distanser.
Inte nog med att åkaren måste inta en löjeväckande krampaktig kroppsställning, han eller hon går också miste om de fördelar för både kropp och psyke som en promenad skulle ge. Promenerande förebygger såväl övervikt som hjärtbesvär, benskörhet och sömnstörningar, det ger energi och är dessutom omvittnat humörhöjande. Att promenera är också ett utmärkt sätt att umgås, eller ett gyllene tillfälle till ostörda funderingar.
Att gå är en av människans mest naturliga aktiviteter och fortfarande det vanligaste sättet att ta sig fram. Vi har hållit på med det alltsedan vi reste oss upp och upptäckte att vi både fick bättre överblick och händerna fria till annat – på gott och ont, bör man väl tillägga.
Vi gick ut i världen, och på den vägen var det under lång tid. Skulle man någonstans till lands fick man gå, och det gäller fortfarande för en stor del av jordens befolkning. Först sent i historien började vi finna andra sätt att förflytta oss, från hästdragna vagnar till bilar, jetplan och höghastighetståg.
Pilgrimer, gesäller, luffare och flyktingar har vandrat genom historien, senare blev det fråga om fritidsaktiviteter som fjällvandring och mer modesta söndags och tipspromenader. Det var först mot slutet av 1700 talet som människor som hade tid började vandra, spatsera och ströva för nöjes skull, och något sekel senare var det en viktig del av ett alltmer organiserat friluftsliv som ansågs befrämja både hälsa och karaktär. Man gick över daggstänkta berg eller utmed vindlande kuster. ”Du, som är ung, kom med och sjung / och sitt ej hemma slö och tung”, heter det i I sommarens soliga dagar. ”Vår sångartropp han gångar opp / på kullens allra högsta topp.”
DÄR SKULLE MAN dock aldrig träffa på flanören. Denne stadens genomskådande och melankoliske vandringsman förknippas inte med det käcka och friskusaktiga. ”Dagdrivare” är en betydelse av det ursprungligen franska ordet, och den planlöst vandrande flanören är framför allt en viktig gestalt i myten om Paris. Figuren är förknippad med författare som Walter Benjamin, Charles Baudelaire och Honoré de Balzac, som skrev att ”flanörerna är Paris enda lyckliga människor”. Med utsikt från ett gathörn eller kafébord vid boulevarden observerar denne ”stadens diktare” och ”trottoarens botanist” människornas strävanden.
Bland svenska flanörer brukar Hjalmar Söderberg hamna främst, liksom Sigfrid Siwertz och senare Jan Olof Olsson, Jolo. För August Strindberg var den dagliga promenaden obligatorisk, och till exempel i långnovellen – eller kortromanen – Ensam från 1903, kan huvudpersonen sägas vara ett slags mollstämd Stockholmsflanör.
FLANÖREN HÖR STORSTADEN till, man driver inte omkring osedd och observerande på landsvägen eller i en småstad. Och flanören var en man, för en kvinna sågs det länge som högst opassande att ensam gå utan mål i en stad. Först på 1900talet steg ”flanösen” ut på trottoaren, något som litteraturvetaren Carina Burman har beskrivit som ett viktigt led i jämställdhetssträvandena. Fredrika Bremer och Virginia Woolf hörde till pionjärerna.
Flanören – ”ett kalejdoskop med medvetandets gåva”, enligt Baudelaire – finns fortfarande med i bilden när man
Svenska 15-minutersstäder där du kan promenera till allting du behöver på en kvart: Sundsvall, Enköping, Skellefteå, Linköping, Trollhättan.
diskuterar till exempel moderniteten eller städers sociala strukturer och funktioner.
Och det är ett ämne som just nu knådas i stora delar av världen under beteckningen ”15minutersstaden”. Begreppet står bland annat för en stad planerad för hållbarhet och socialt liv, dimensionerad så att en promenad eller cykeltur är tillräcklig för att invånarna ska få de flesta viktiga behov uppfyllda. Alltså en stad bestående av mindre men sammanlänkade områden i stället för en kärna med utspridda satellitorter. Digitalisering, närhet, variation och förtätning nämns ofta i målbeskrivningar för omdaningar som också är led i kampen mot klimatförändringarna.
EN FRONTFIGUR FÖR konceptet är Carlos Moreno, franskcolombiansk professor och expert på så kallade komplexa system. Idén har gett gensvar i hela världen, men det skiljer sig stort mellan olika städer i vilken omfattning och i vilken takt som förändringar genomförs, från utbyggda cykelbanor till omdaning av hela stadsmiljöer. Men här finns också fallgropar. Till exempel visar erfarenheten att gentrifiering och höjda kostnader lurar när stadsmiljöer förtätas och görs mer promenadvänliga.
Den här rörelsen mot mindre och mer överblickbara stadslandskap svarar mot ett uppsving för mindre och medelstora städer. En undersökning som konsultföretaget Afry låtit göra i sex europeiska länder visar att bara tolv procent av de tillfrågade i åldern 18–35 år vill bo i städer med över en miljon invånare. Trenden har förstärkts av coronapandemin, då många jobbat hemifrån.
Hos oss marknadsförs Sundsvall som ”den svenska 15minutersstaden”, andra städer som räknas som ”heta” för framtiden – att döma av bland annat utländska investerares intresse – är till exempel Enköping, Skellefteå, Linköping och Trollhättan. Men flanören, och flanösen, föredrar nog fortfarande städer där man kan förbli en anonym observatör eller voyeur i människomyllret. •
PROMENADPERSPEKTIV
Det finns många infallsvinklar på den till synes enkla verksamheten att gå. Här är tre boktips för olika promanadperspektiv. • I Wanderlust: att gå till fots (Daidalos) tecknar Rebecca Solnit vandrandets kulturhistoria, inte minst vikten av att vandra ”i tankarnas tempo”. • Stadsvandring ur ett feministiskt perspektiv är basen i Flâneuse: Women Walk the City in Paris, New York, Tokyo, Venice, and London av Lauren Elkin (Farrar, Straus and Giroux). • I Franska flanörer: författarnas Paris från Balzac till Modiano (Appell förlag) skriver litteraturprofessorn Lena Kåreland om i första hand 1800talets metropol och dess skrivande observatörer.
200 000 FLYTTLASS TILL STADEN PER DAG
Över hälften av jordens befolkning bor i städer, och urbaniseringen mattas inte. Omkring 200 000 människor per dag flyttar från landsbygd till städer enligt den brittiske historikern Ben Wilson som skrivit boken Metropolis. Historien om mänsklighetens största triumf (Natur & Kultur).
