Intervju med Mauritz Nyberg 78 år. Den 20/6 1972
Intervju med f.d. fjärdingsman Mauritz Nyberg, en välkänd person i Oxelösund. O:
Vi ber nu Mauritz Nyberg berätta om sin ungdomstid och hur Du kom till Oxelösund.
M N:
Om min tidigare ungdom är väl inte så mycket att säga. Den 1 januari 1920 började jag som fjärdingsman i Tunaberg som en extrabefattning med en lön utav 82:50 per månad. Det var inte storslaget men även det gick. Vi var ändock 5 stycken i familjen under en del utav den tiden. Den 1 juli 1929 fick jag anställning i Oxelösunds municipalsamhälle med en lön då på 182:50 per månad. Det tyckte vi ju var rätt storslaget, men hyran var inte billig då precis. Vi fick betala 600:- kronor om året och då fick bi själva hålla våra expeditionsrum. Det var inte som nu för tiden att man skulle ha allt gratis. Tiderna var hårda. Kanske inte när jag kom hit men lite senare. Glasverket har just kört igång 1928 och det kom ju en massa främlingar. Dom hade varit i de nordiska länderna tidigare många av dom och placerade sig i Oxelösund. Det var ju en rätt bedrövlig tid beträffande bostäder, för det var faktiskt ett par familjer som bodde tillsammans därför att de skulle få arbete. Och det gick bra till de fick nya bostäder, och så drog vi oss fram. 1931 – 33 är år som man inte skall glömma. Det var otroligt dåliga tider, inget arbete….. och vi kan väl säga det att avsättningen för produkterna t.ex. vid Oxelösunds Järnverk var ju inte storslagna för när jag kom hit så låg så gott som alla upplag fulla med tackjärn. Men det kom sedermera en ingenjör som hette Pettersson hit och han var tydligen en durkdriven karl som snart gjorde av med det där järnet. Han reste ut, han reste till Frankrike i synnerhet och de europeiska länderna, och hur det var så blev det slut. Och så blev det undan för undan fart även på järnverket. Glaset var ju också en bra handelsvara att bli av med. Men det lättade. Under den här tiden som var då 1931-33 då kan vi väl säga att…. Jag kan ta ett exempel: Hamnarbetarna tjänade ungefär 1.000 – 1.200:- 1931 – 33 och då skulle man ändå driva in skatt utav dom stackarna. Det var ju inte så roligt och det var inte underligt att det var arga på mig ibland, det måste jag säga. Men lagen skulle ha sin gång. Men det var en tid ändock som man lärde mycket av. Vi fick inte ha stora fordringar på den tiden, men vi drog oss fram och jag tror ingen som var i sin fulla arbetsvigör då har lidit utav den där tiden så dålig den var. Vi hade inte råd att köpa en massa dyra konsumentartiklar, men det fick gå ändå. Ja, vi kan ju gå tillbaka. Det visade att det har varit dåliga tider, det har jag sagt nu för när jag kom hit så låg det skatter efter sedan 1925. Visserligen små detaljer, men det var ju inte mycket att ta. Hur det var så försökte man ju, man var ung och djärv och det gick hyggligt ändå att få in det även om skatterna började på så småningom att stiga och de blev större och större. Och så fortsatte jag. 1 januari 1932 då var det en gammal kollega fjärdingsman Larsson i Rosenhill, som slutade utav ålder, och då blev jag pådyvlad hela Nikolai socken som räckte ända upp till Fjällskär i Stigtomta. Jag fick 250:- kronor i månaden i lön, men
sen hade man ju sin provision och ska jag vara ärlig så har jag väl alltid skurit ut några pipor i vassen vid sidan av mitt arbete. Då kan jag ju nämna det att under de åren som jag tjänstgjorde i Nikolai socken så byggdes F 11 upp. Jag vet, jag besökte F 11 2 gånger i veckan hela tiden tills kriget bröt ut 1939. Jag måste då skaffa mig en bil och då tog de bildäcken så vi fick fortskaffa oss på cykel. Och det var till att hänga cykeln på bussen till Nyköping och så cykla ut till F 11 som var en halvmil. Men även det gick, man dog inte av det. O:
Ja Mauritz, du var ju relativt ung när du kom till Oxelösund. Hur upplevde du då oxelösundarna, jag tänker närmast på, du har ju nyss talat om att det var väldigt dåliga tider under hela 20-talet med nödhjälp osv. en bit in på 30-talet, men vi vet också när det gäller hamnarbetarkåren så var ju den känd för att det var rejäla människor och det var väl svårt för dig många gånger och komma och kräva skatt du visste att de inte hade något och betalningsförmågan var god. Socialhjälpen den fungerade ju inte på den tiden. Det var någonting som hette fattigvård och då fick man väl vara rätt så medellös innan man fick någonting.
M N:
Ja, om vi ska tala om arbetarkåren, den kroppsarbetande kåren i Oxelösund så var ju vid järnverket… det bestod ju av rätt mycket uppblandning. Men hamnarbetarkåren var ju den där stabila människorna som har rekryterats eller kommit från kringliggande socknar. Från Tunaberg, därifrån jag är så var det många många som sökte sig hit. Och sedan från grannkommunerna överallt. Men jag måste säga det, beträffande hamnarbetarna som jag ändock hade ett livligt samarbete med även om de var ilskna ibland och det är ju förklarligt. Men de var hederliga framför allt. Och sen var det en annan sak, det var idealister, verkligt goda idealister det var dom. Dom förstod sig på vad idealism är, det gör inte människorna nu för tiden. Förlåt att jag säger det, men det är så. De där hamnarbetarna de fick ett väldigt gott beröm av min chef då, landsfiskal Einar Götman, han sa det att: ”Hamnarbetarna i Oxelösund är ett hederligt och rejält folk som vill göra rätt för sig om de kan”. Men vi visste både han och jag att det inte var så gott. Jag har tänkt många gånger på nutidens människor de fordrar allt gratis och allt utan någonting. Jag tänker på de gamla hamnarbetarna. Först byggde de sina kollektiva bostäder, de s.k. ”bondkvarteret” m.fl. Det var en ideell anläggning som de lade ner arbete på och sina slantar på. Men det var en annan sak som jag också har tänkt på, de byggde på sin fritid Folkets Park. De hade ingen hjälp utav några människor utan det gjorde dom på fritid. Det var ingen 8 timmars arbetsdag då, men de orka med att göra det ändå. Det är väl en sak som är värt att anteckna. Jag tänker på idrottsorganisationerna som nu ska ha det dukat framför näsan. Jag tänker på, här nedanför oss på det här oxelökärret här, hur dom var med och ploga på söndagarna när de spela bandy. Hur det gick till. De var nere alla man, det var inte skillnad på den ene eller andre. Jag kommer ihåg när konsul Oskar Elander, när han skotta snö så svetten rann av honom där nere till exempel. Det var ingen skillnad på människorna. Sen åkte de väl hem och fick lite i sig och sen stod de hela eftermiddagarna på matcherna. Det är väl idealitet av högsta märke det måste jag säga.
O:
Ja, Mauritz innan vi går in på dina många andra sysslor här i Oxelösund, du har ju varit kommunalpolitiker i synnerhet men också något av oxelösundarnas allt i
allo, boupptecknings- och utredningsman, deklarerat m.m. Har du någon förklaring till talet om ”Tunabergarna”, du är ju född där ute. Det ligger väl mest positivt i det, man säger: ”han är från Tunaberg, det är en rejäl karl, och han klarar sig”. Många gånger har det en skämtsam anstrykning, har du tänkt på det någon gång, vad det innebär? M N:
Nej, det har jag väl inte tänkt på. Tunaberg var ett gammalt rotfast släkte som är uppvuxet ur gruvornas folk, som också stod på jorden med båda fötterna och hederliga, det fanns väl en och annan ohederlig där med men i stort sett….. Då erinrar jag mig en liten historia som skedde vid järnvägen. Gamla stationskarlsförman Carlén han vart arg på nån gubbe där nere vid järnvägen och då sa han: ”Du är väl en tunabergare”. – ”Nej, sa den andre, ”det är jag inte”. –” Ja, då är du från Stigtomta då”, sa Carlén. Ja, så var det. Men det var kanske ett hårdfört släkte, även gruvfolket men dom var hederliga. Dom var lika hederliga som det sas om de gamla rallarna, det var folk som stod med båda fötterna på marken.
O:
Ja, ni blev ju rent riksbekanta med Olrogs ”Samling vid pumpen, hitåt tunabergare”.
M N:
Ja, visst blev vi det. Det var Olrog som höll till hos Karl Hedins och det var ju en jycke. Hans fader kände jag ju mycket väl igen Tore Olrog och den här göken han var skojig och tyckte att det där var trevligt att göra visor. Men han ådrog sig disponenten Nils-Ove Danielssons förbannelse genom den där visan, för han tyckte att han blev utskämd när de slogs och det där. Ja, jag kommer väl inte så mycket ihåg för övrigt. Det har ju hänt otroligt mycket. Det skulle har varit verkligt roligt att hunnit skriva dagbok, för trots allt motgångar har det varit och besvärligheter och trätor och väsen, men det har varit mycket glädjeämnen också i Oxelösund det kan inte hjälpas.
O:
Ja, Mauritz vi hade kommit in i början på 30-talet och det var fortfarande dåliga tider här i Oxelösund. Då började du väl så smått komma in i kommunalpolitiken?
M N:
Ja det gjorde jag. Ja kanske inte. Jag började nog i kyrkan egentligen för jag tillhörde i början på 40-talet så tillhörde jag Nyköpings Nikolai, Nyköpings Västra S.t Nikolai församling som det heter, och där var jag kvar så länge vi var församling. Det var många hårda duster där också, jag har varit lite besvärlig som du kanske vet. 1941 eller –42 blev jag ordförande i nykterhetsnämnden som jag sedan hade i 23 år och det var ju många gånger både tragik och besvärligheter och kanske glädjeämnen också när man någon gång lyckades. Om vi ska ta upp tjänsten igen så kan säga att 1 januari 1945 då blev arbetsbelastningen så stor så då delades distriktet och jag fick ungefär nuvarande Oxelösunds stad på mitt område. Oxelösund hade ju också växt då och Gunnarsson som var välkänd här och var en mycket hygglig karl han fick landsorten. 1946 eller –47 då kom jag in i socialnämnden efter gamla Viktor Almlöv och där var jag i 16 år.
Det var både glädjeämnen och tragik som det alltid kan bli inom de sociala nämnderna. Det känner vi väl ungefär till hur det är inom dessa församlingar. 1951, Oxelösund blev ju stad som vi vet 1 januari 1950 och 1951 då kom jag in i stadsfullmäktige. Ivar Kull på Järnverket han var ju första stadsfullmäktigeledamoten ifrån dåvarande högerpartiet och han stannade bara 1 år. Han lovade bara att han skulle vara med vid starten. Sen kom jag in där och det var ju synnerligen spännande och trevligt. Det var många trevliga angreppspunkter. Sen blev jag förresten ordförande i Högerföreningen till förargelse för många, men jag må väl säga att det var ingen mer en enda, en gammal skolkamrat till mig som var syndikalist, han sa till mig en gång, frågande vad jag tog mig före med. –”Ja, sa jag, ”det är ett utav de demokratiska partierna så det anser jag mig ha rätt att tillhöra. Och jag sa till honom då att: ”sköt du dina syndikalister så får jag sköta mina högermän”. Och det gick många år, det var bra. Samarbetet var bra även i fullmäktige. Jag tror jag tillhörde fullmäktige i 11 år för att 1951 blev det fyllnadsval. Och det var mycket angenämt, visserligen var det hårda duster det var det men vi blev aldrig någonsin ovänner med varandra, även om tagen var rätt hårda. Det fanns ju saker som behövde och tålde diskuteras här i Oxelösund. Det var inte så lätt att bli en ny stad med alla dessa problem. O:
Vilket år kom källskatten?
M N:
Det är jag inte absolut säker på men jag skulle tro att det var –52. Stämmer det? Men jag må väl säga det, att källskatten skulle ha införts 10 år tidigare för det var en hjälp, för alla måste ju betala skatt. Men det var en hjälp för dom människorna som hade lite svag ekonomi. Av en eller annan anledning så blev skatten betald, de behövde inte betala några restavgifter. Att skatten har blivit vanvettig nu det må väl vara en annan sak men källskatten var ett utomordentligt instrument det måste jag säga.
O:
Under de här depressionsåren och med de arbete du hade fick du ju en ovanlig insyn i oxelösundarnas framför allt ekonomi och du kom ju också sedermera att syssla med nykterhetsvård, där du har gjort en lång och betydelsefull insats. På så sätt fick du ännu en insyn hos oxelösundarna. Vilket år började du i nykterhetsnämnden?
MN:
Jag är inte riktigt säker på om det var 1940. Det var också ett fyllnadsval och det var Ernst Frelin, gamla skräddarmästarn som var ordförande. Men jag kan säga en annan sak i samband med nykterhetsnämnden att på den tiden fanns det motböcker som vi alla vet. Och de som var på rest på skatt dom fick inte köpa någon sprit helt enkelt. Och jag var inte sen när det var någon som misskötte sig, jag var fjärdingsman, så anmälde jag det till systembolaget. För kunde de inte betala skatt då skulle de inte supa heller. Absolut inte. Jaha, och det var en speciell historia som jag inte vill nämna här som gjorde att Ernst Frelin blev faktiskt avskedad. Det gällde en sprittilldelning för ett kräk som inte skulle ha haft någonting. På det där sättet så kom jag in i nykterhetsnämndssvängen. Och då hade jag både nykterhetsnämndsarbetet och så hade jag skatterna så jag kunde sammanföra arbetet på ett annat sätt och det gick utomordentligt bra även om det var hårt. Det hände ibland att man kanske fick lyfta ut dom där när man hade kontoret hemma.
O:
Det fanns problem med alkoholism på den tiden med fast de inte hade så mycket pengar att röra sig med.
M N:
Jaa då det fanns det. Det var en eländig tillvaro för många familjer. Visserligen, man knöt ju upp svansen på dom, det erkänner jag gärna och det skäms jag inte för att säga för det var det enda dom begrep så var det att göra det inte tu tal om, men det fick ordna sig. Men det var inte som vi sa förut, det var inte att gå till fattigvårdsstyrelsens ordförande och få pengar utan vidare. Men jag tror inte någon mådde illa utav det heller.
O:
I de sammanhangen var du någon gång inblandad i några intermezzon?
M N:
Ja, det kan nog tänkas. I samband med något speciellt intermezzo var jag väl inte så utsatt, men det var ju hårda tag. Jag hade ju på den tiden svarade jag i alla tullmål och det kunde ju bli rätt hårda tag, för alla som smugglade, när båten skulle gå, då fick dom skriva på ett erkännande, en fullmakt, och då svarade jag inför rådhusrätten som handlade tullmålen. Och då var det hårda tag. Kanske jag fick löfte om ett kok stryk ibland, det är möjligt men det fäste man sig inte för på den tiden.
O:
Du talade om att man kunde använda sig av indragning av motboken om de inte betalade skatterna. Var det ett bra påtryckningsmedel?
M N:
Ja det anser jag. Indragning var det inte frågan om utan inskränkning. Den som har gjort en brottslig gärning…. Jag hade ett fall som….. Han drack ju obegränsade mängder och då tog vi upp den där saken. Han blev inkallad till direktör Karlsten på Systembolaget och han erkände, han visste ingenting och då ringde Karlsten mig och då svarade jag det att: ”Fråga honom hur många gånger han har hämtat spritpaket i den och den boden får du höra vad han säger”. Och det tog skruv Men jag fick ju en ärkefiende, men det gjorde ju ingenting. Han drack kopiösa mängder.
O:
De här familjerna där mannen var alkoholist hur klarade de sig. Fanns det över huvud taget någon hjälp för sådana familjer?
M N:
Inte mycket. Det var några alldeles speciella saker dom kunde få som hjälp ifrån fattigvårdsstyrelsen. Mycket sällan. Det var mycket lite kostnader då det måste jag säga. Och att de hade eländigt, människorna var vana att ha det eländigt. Dom där familjerna levde ju under särskilt usla beklagliga förhållanden, det må jag säga. Jag brukar alltid säga ungefär så här: ”om det är ett kräk till karl och han har ett duktigt fruntimmer så klarar de sig bättre än tvärtom”. Många har haft det besvärligt. Jag skulle kunna ange mängder utav fall men det är diskreta saker som man inte skall nämna om.
O:
Eftersom du har en ganska lång tjänstetid bakom dig och har upplevt båda perioderna dels av arbetslöshet och depression osv. Du tjänstgjorde också så sent som när folk hade bättre ekonomi, tycker du att det är någon skillnad i det fallet när det gäller t.ex. alkoholproblemen.
M N:
Ja, det är klart, dom fick ju lite mera pengar att supa av. Och sen var det en annan sak som var negativ och det är arbetstidsförkortningen på det sättet att dessa spritmissbrukare, om vi ska kalla dom så, dom fick mera tid över. Det var den negativa sidan av saken tycker jag.
O:
Familjerna i övrigt tror du att dom fick mera del av pengarna eller var det fortfarande dom som fick sitta emellan?
M N:
Ja, men inte i så stor utsträckning. Jag kommer ihåg en gubbe. Han lämnade alltid, han söp mycket, men jag skall inte säga några namn, men han lämnade hela sin avlöning hemma åt sin fru, men sen smet han. Du kanske förstår vem det är. Och dom pengarna dom sa han att dom använder jag saklöst för min egen del. Du vet nog vem det var. Det var så.
O:
Sen hade vi även på den tiden ett gäng ”Ölgubbar” men dom var helt medellösa på gamla dar?
M N:
Det kan vi väl säga, dom samlade ingen förmögenhet. Det gick över bryggeriet. Det var deras sparbank. Men de var rätt fredliga trots allt, det var inga bråkstakar de där gamla ölgubbarna. Det är klart att det hände ju ibland. Jag vet speciellt en gubbe som, han drack mycket öl och sen tog Linder honom och satte in honom. Han skrek rätt kraftigt. Du kanske förstår vem det är. Men sen på morgonen skulle Linder släppa ut honom och då sa han: -” Neej, du jävel, har du dragit mig hit så ska du få ha mig kvar.” Det är sånadär glimtar som man minns.
O:
Hur många år höll du på inom nykterhetsnämnden?
M N:
23 år. Jag fick en tenntallrik som minne utav den tiden, med alla nykterhetsnämndens ledamöter ingraverade.
O:
Så vad du inte vet om oxelösundarna och deras nykterhetsproblem det är det inte värt att veta.
M N:
På den tiden visste man allting. Tenntallriken är mycket trevlig och jag blev verkligen glad över den. Och den där silvertallriken den fick jag när jag slutade i tjänsten. Då var landshövding Hammarsköld nere. Då fick jag förresten guldmedaljen.
O:
Citat: Till Mauritz Nyberg med tack för gagnelig gärning. Överlämnad av Bo Hammarsköld då. 1954
M N:
Det är roligt att ha.
O:
Men du har sysslat med mycket mer. Vi har talat om oxelösundarna och din insyn som fjärdingsman och nykterhetsnämndens ordförande. Men du kom ytterligare att känna oxelösundarna genom att du också gjort bouppteckningar och deklarationer och så har du haft bosättningslån.
M N:
Ja, det har jag haft och jag kan väl säga det att det var angenäma förbindelser. Jag hade förbindelser med Riksbanken som var alldeles utomordentliga att ha
med att göra. Direktör Welander och Hagströmmer det var ju karlar att tala med det må jag säga. Och det har funnits mycket pengar i Oxelösund det kan jag väl säga med det är en hemlighet. Jag får säga så här att om jag suttit och gjort en deklaration, när jag lämnat den då är alla siffror borta. Det går inte att hålla i huvudet, och förresten är det en tjänstehemlighet. Det är likadant med en bouppteckning, det är en tjänsthemlighet som inte får läcka ut på något sätt. O:
Jag har ibland läst om att boupptecknare upplever osämja och dylikt. Har du samma erfarenhet. Jag tänker då på syskon och övriga släktingar osv.
M N:
När det gäller bouppteckningar är det väl inte ofta det förekommer någon missämja. Lite stickord det kan väl hända men i stort sett så bouppteckningar som är rätt fredliga tillställningar. Men det blir ju besvärligare när det är skifte. Det är då habegäret kommer. Det finns en sak som jag brukar använda mig av, om det är riktigt eller inte det vet jag inte men när det finns ett inbördes testamente så vid bouppteckningar då brukar jag se till att vederbörande skriver på och godkänner testamentet. För när det har gått en tid kanske en månad eller någonting, då är det inte säkert att de är villiga att skriva på. Då har habegäret kommit fram. Jag kan ju säga att i år har jag haft en utredning där det var en sats syskon som inte kunde enas. Men jag gjorde i ordning, till sist ett tvångsskifte. Tvångsskifte kanske du inte vet vad det är det vet jag inte, men ett tvångsskifte det är när man inte kan ena dem. Man är utsedd av rätten till boutredningsman. Då kan man göra upp ett skifte och sedan begära fastställelse av detta hos tingsrätten som det heter numera. Och sen dom som inte är nöjda får klaga. Jag har haft ett i vår till exempel, men när det gick så långt då föll dom till föga och enade sig. Men för några år sedan var det en fastighet här i krokarna och det gick inte att ena så jag gick till rätten men då ringde Lasse Dehner till mig och sa att: -” Hör du jag har fått i uppdrag att försöka att vi skall klara ut det där. Jag tycker du och jag ska göra upp det där:” Men det är den sista och den hårdaste åtgärden man kan vidta i ett dödsbo, för då får motparten stämma den andra. Så visst har man träffat underbara människor där också och hårdfjällade också men jag har försökt hålla mig vid gott humör och det har jag klarat mig länge med.
O:
Du har också varit engagerad i kyrkan, ska vi prata lite om det. När kom du först in i bilden där?
M N:
Ja där kom jag in i Nyköpings Västra Nikolai. Där kom jag in på 40-talet, jag minns inte vilket år. Och sedan kom jag ju in här också efter kyrkofullmäktige här. Och sedan kom vi fram så långt som till 1955 då började vi planera kyrkan vilket var både intressant och roligt. Ett stort jobb. Jag kom inte med i byggnadskommittén först för de blev draendes i i kyrkofullmäktige här. De sopa bort dåvarande kyrkofullmäktiges ordförande här. Det gör inget att säga för det var Erik Larsson och satte in Gunnar Gunnemyr i stället. Och det där passade inte mig så jag reserverade mig för Larssons förmån. Det finns i protokollen. Hur det var så, han var inte med mera än något sammanträde sedan avgick han och jag kom in i stället. Och vi hade ett underbart samarbete det måste säga i kyrkobyggnadskommittén. Ingemar Nilsson var ordförande, det var Allan Pettersson, K G Göransson och jag och en kvinna Wilma Ekenberg var med.
Och vi var en kommitté när kyrkan byggdes upp. Men sen så småningom avgick ju jag 1970 på grund utav hög ålder. O:
Jag kommer mycket väl ihåg när den här arkitekttävlan var utlyst om vår nya kyrka. Kommer du ihåg om kyrkorådet och fullmäktige var eniga om det förslag som sedermera kom till byggnad. Därför att under utställningstiden var det ju en väldig diskussion om kyrkans utseende.
M N:
Det kan vi nog säga för det var ju en oändlig samling utav kyrkotyper. Det var den traditionella kyrkan. Det var den traditionella kyrkan och det var lappkåtor och alla möjliga underliga saker. Men av någon anledning så fastnade vi för, vi var väl inte ense riktigt till att börja med men hur det så enades vi om Rolf Bergs förslag. Det var förresten Rolfs första bygge som han fått ritningarna godkända till och han var mycket välkänd i Kungliga Byggnadsstyrelsen som det hette då, så att striderna var väl inte så stora. Striderna var väl om vi skulle få kyrka i Oxelösund eller inte för Nyköping var inte så vidare snälla mot Oxelösund det må jag säga, i kyrkligt avseende. Och det blev inte egen församling 1950 inte för den 1 januari 1953. Och de skulle ha allt möjligt i Nyköping men i Oxelösund skulle de inte ha någonting. Och så blev det så att vi enades om det här förslaget. Det kanske är lite knepigt men jag tycker att kyrkan är fin.
O:
Du tycker inte du har anledning att ångra dig nu när du sett att kyrkan fungerar i alla fall.
M N:
Det fungerar. Även kyrkogården, där har jag varit engagerad i många år, där har vi ju byggt ut som du vet och det skall byggas ut lite mera. Men jag har haft glädjen att få vara med och bygga ut kyrkogården, själva gravområdena, gravkvarterna och hade också glädjen att få vara med och bygga ekonomibyggnaden och även personalhus där ute. Men det har varit diskussioner där så väl som på alla andra ställen men någon större oenighet har vi väl egentligen inte haft.
O:
Du har ju upplevt Oxelösund när det var ett litet samhälle och du har också varit med om utbyggnaden. Nu när du njuter ditt otium och börjar få litet perspektiv på det hela tycker du då att den här perioden från 1956-57 och framåt är riktigt planerad, eller skulle du som gammal kommunalman och ledamot av många nämnder och styrelser vilja att det gjorts annorlunda.
M N:
Ja, jag vet inte. Det har väl varit både på gott och ont den här utbyggnaden. Det som har varit ont i det hela det har ju varit planeringen utav bostadsbebyggelsen. Dom trodde blint på vad Pelle Holm sa i sina prognoser, men där ådrar vi oss väldiga saker, ekonomiska förluster. Det har jag lite svårt att smälta. Det kanske finns en hel del annat också. Det kanske beror utav hög ålder, men jag kan inte fördra alla möjliga sammanläggningar som dom gör. Jag må säga det att de har bildat något som heter Centrala Socialnämnden där alltihop ligger under en, och jag kan inte avstå ifrån att säga att det är inte lyckligt , utan var och en hade sin lilla nämnd och de hade på ett bättre sätt grepp om frågorna. Jag tror inte de har det nu riktigt. Det vill ingen erkänna, men den känslan har jag. Och sammanslagningar över huvud taget tycker jag inte om. Jag vet inte om det är min politiska färg som gör det,. Men det är både på gott och ont.
O:
Det är klart att det är allt färre människor som får delta i besluten när det blir sådan centralisering.
M N:
Personkännedomen försvinner.
O:
När du nu har både tillbakablick och överblick, om du då skulle säga några visdomens ord till oss kommunalmän som fortfarande sysslar med detta. Vi ska ju börja med budgeten för –73 snart nu och du känner till arbetet, är det någonting som du tycker speciellt har släpat efter och som du skulle vilja råda oss att satsa på.
M N:
Ja, jag vet inte, jag tycker att satsningarna är stora nog. Och jag tror att alla förvaltningar måste ta skeden i vackra handen och börja på att vara försiktiga. Jag får säga som landshövding Eliasson sa i Växjö, det måste börja på att dras in. Och jag tror också att hela förvaltningsapparaten borde på något sätt rationaliseras. Jag tycker det är för mycket folk det erkänner jag. Och rationaliseringen det är ju dagens lösen och det tycker jag är en viktig sak. Men jag kan inte förstå att det är någonting som speciellt ligger efter. Jag tycker att folk har fått, har det så hyggligt som de över huvud taget kan få. Det får lov att börja på och dras in och sparas. Det är inte säkert att våra konjunkturer kommer att stå. Vi skall inte tala om världspolitiken, men vi får vara glada så länge som våra industrier kan hållas i rörelse och folk har arbete. Det tycker jag är det allra viktigaste. Då kan folk få inkomst. Men jag är inte riktigt övertygad om att det kommer att hålla.
O:
Den sociala sidan har ju fått en väldig utbyggnad under den sista 10-årsperioden kan man väl säga och det finns folk som tycker att den skall fortsätta att utveckla sig. Håller du med om det?
M N:
Jag vet inte om jag vill göra det, därför jag tycker att den är så pass utvecklad och tillmötesgående som den över huvud taget kan vara. Jag tror inte att vi ska ösa på oss allt för mycket. Vi ska ha lite självkänsla och lite känsla för att själva hjälpa till. Jag må säga att de klagar på pensioner och de klagar på allting, dom ska ha allt. Men vi ska inte klaga på pension, det må jag säga, för vi klarar oss på den, Åtminstone vi som bor på något så när hyfsat. Det finns ju bostadstillägg och allt vad det nu heter, som vi inte kan få någon nytta av men det spelar ingen roll, vi klarar oss ändå. Vi är två personer och vi klarar oss.
O:
Till de sociala sidan hör ju också alkoholproblemen som du jobbat med i många år. Så här lite vid sidan om idag ….. när man nu diskuterar vad man skall göra, jag tycker att man kommit fram till en situation där många på något vis känner sig hjälplösa, man vet inte vad man skall ta sig till, man säger sig delvis ha ekonomiska resurser. Har du någon synpunkt på det?
M N:
Ja, säg det. Hjälplösa och hjälplösa, jag vet inte om jag vill hålla med om att de skulle vara hjälplösa. Vad som är ett stort problem här ur nykterhets- eller vårdsynpunkt sett så är det mellanölet. Jag säger på en gång att jag inte är absolutist så jag rackar inte ner på det, men jag ser så mycket för jag har ögonen med mig när jag är ute. När man ser en som står på gatan och halsar en ölburk så
är det något galet. Och jag tror att det här mellanölet det skulle aldrig ha fått komma ut. Utan ha ett ordentligt öl, drickbart öl och sedan ha en starköl och ha det på systemet. Det tycker jag skulle vara nyttigt får jag säga. O:
Anser du att alkoholismen är ett medicinskt problem eller enkelt uttryckt dålig karaktär?
M N:
Både och. Både och finns det. Det finns ju otroligt mycket svaga karaktärer som bara dom får ett glas så är det färdigt. Det fick man lära sig på alla dessa kongresser där man var ihop med läkare och sådana, att det finns faktiskt. Och det var de som sa till mig att de enda var, om de kom i den situationen, det enda var att låsa in dem som dom inte kom åt något, för de var så pass svaga så att om de fick ett glas så var begäret tänt. Och det måste vara något sjukligt. Annars är det ett förbannat okynne det håller jag gärna med om.
O:
Nu när du är ute och åker på stan och ser den som turist. När det gäller trafikfrågorna vad anser du om dom?
M N:
Ja, jag kan väl säga att det är väl inte så förfärligt förnämligt trafikkultur det är det väl inte. Här är väl inte så farligt men när man kommer ut så tycker jag det är fruktansvärt det må jag säga. Jag åker ut och man ser hur folk kör och gör omkörningar och sådana saker. Och det har du väl erfarenhet som nämndeman inför rätten också att det är vårdslöshet i allra högsta grad. Mycket utav dessa svåra olyckor skulle kunna undanröjts. Och absolut ingen sprit vid ratten det måste jag säga.
O:
Vi är ju nu i färd med att omplanera Peterslundsområdet. Det är ju avsett för flerfamiljsfastigheter tidigare, men nu anser man att man skall bygga mindre villor där ute. Håller du med om det?
M N:
Ja, obetingat ja. Höghus är utav ondo det ska jag säga. Det kan man använda, det är klart att det är inte alla som vill arbeta och bygga för det tarvas både ekonomi och arbete, ett otroligt arbete, så det måste ju finnas hyreshus också. Men höghusen är utav ondo absolut. Det skulle absolut inte vara mer än tre våningar.
O:
Till sist en liten inriktat fråga: När tycker du vi ska slå ihop påsarna med Nyköping?
M N:
Aldrig Aldrig. Jag anser att vi hade inget vidare erfarenhet utav den kyrkliga församlingens samarbete och det är alldeles vansinnigt att slå ihop Oxelösund och Nyköping för vi klarar oss väl. Vi behöver inte leva högre än vi klarar oss på det här. Och vad vi kan vara 100%-igt övertygande om är att vi skulle få betydligt högre skatt. Det vore mjölkko för Nyköping det må vara hänt, men absolut inte. Vi klarar oss själva. Och jag tror att jag är nog inte ensam om att tycka så. Det hoppas jag.
O:
Ja, Mauritz jag tackar dig för en trevlig pratstund. Det är alltid trevligt att prata med personer som varit med om Oxelösunds utveckling Detta material kommer att användas när vi skriver Oxelösunds historia. Tack.