Intervju med Valborg Melander-Jansson 73 år och Nisse Ljunggren 78 år Den 23/1 1973 Intervju med Valborg Melander-Jansson, 73 år och Nisse Ljunggren 78 år, medlemmar i Oxelösunds Revysällskap och tidigare aktiva inom amatörteatern och lokalrevyer i Oxelösund.
Ett revygäng från slutet av 20-talet. Stående fr.v. Sven Nylund, Nisse Ljunggren och Algot Melander. Sittande fr.v. Valborg Melander och Erik Jansson.
O:
Vi sitter nu hemma hos fru Jansson med affischer, recensioner och gamla kort från den tiden och skall höra vad de har att berätta. Ska vi börja med en affisch från 1918 på vilken det står: Fredagen den 8 februari OXELÖSUNDS TEATERAMATÖRER ger ”MOTTAGNINGSTIMMAN” skämt i en akt. ”Oxelösundsrevyn – Kan man göra det – ” En rappakalja i två portioner med mat, prat, gnat och mycket surrogat. Tyvärr finns det inte angivet i någon personlista vilka som spelar de olika rollerna, utan endast en beskrivning av vad sketchen innehåller. Den är i två avdelningar. Nu skulle jag vilja fråga dig Nisse om Du kommer ihåg något av det här ”Kan man göra det”?
N L:
Jag kommer ihåg, Mottagningstimman, det var en pjäs, författaren står nog där på affischen, så det var inget sammanhang med revyn. Det var ett förspel till revyn. Mottagningstimman var en pjäs och där var jag doktor, professor var jag,
Form hette jag. Och vi hade en kompis som hette Volrad Jonsson, han kom in till mig och sökte mig som läkare och då rekommenderade jag honom motion för att han skulle bli något tunnare i kroppshyddan. Och då säger han så här: ”Ska jag ha motion som är brevbärare och får gå 5 trappor varje dag med post.” – Det är det enda jag kommer ihåg av det sammanhanget, att han protesterade så att säga mot doktorn uttalande om att han skulle ha motion. Så var det en annan kille som kom in och var sjuk. Han hade fel på hjärtat sa han. Då kände jag på pulsen på honom. –” Pulsen slår jämt, drick två gånger om dagen 1 kopp te med Assa Foitida”. Och det där Assa Foitida det har jag aldrig fått klart för mig vad det är, men det kanske är någon doktor som kan upplysa om det. Assa Foitida hette det enligt rollen. Sen kommer vi till revyn. Nu ska vi titta på det där får vi se vad det står för något, om jag kan komma på. O:
Renhållningsverket, Lumpgrossisten och Fröken Hattnål osv. Badande flickor, Betrodd Kommunalpolitiker.
N L:
Ja, det var Eklund förstås. Det gjorde jag förmodligen, gjorde jag Eklund. Det gjorde jag för jag maskerade mig rätt så bra för jag var lik honom, sa dom publiken.
O:
Kommer du ihåg vad sketchen gällde?
N L:
Ja det var bara för det där om att han ordna med gatubelysningen som var mycket dålig på den tiden. Vi hade en lykta här nere vid Hagströms Cigarraffär, det var en och så stog en här nere utanför Jacobssons på, vad heter gatan nu den heter väl Föreningsgatan…..
O:
Trädgårdsgatan, Föreningsgatan.
N L:
Ja, där nere stog det en lykta. Det var järnstolpar. Och när vi hade sammanträden om kvällarna, vi ungdomar, då sa vi det att vi samlas vid Hagströms hörna. Och det var vid den lyktstolpen, där var lite ljust också där kunde man stå och ha trevligt och prata och sjunga.
O:
Du Valborg, var du med på den här revyn?
V J:
Ja, det var jag.
O:
Och vad gjorde du för någonting?
V J:
Det kommer jag inte ihåg.
N L:
Nej, inte kommer man ihåg det, det är ju 50 år sedan.
V J:
Jag gjorde hushållerskan i den här Mottagningstimman.
O:
Vem var det som var idékläckaren och drivkraften bakom tillkomsten av Oxelösunds Teateramatörer?
N L:
Det var en som hette Friberg egentligen, han var elektriker, men han var dalmas och kom härifrån ganska snart. Han skaffade sig väl ett annat arbete, han trivdes inte med tillställningen nere vid Järnverket, så han flyttade.
V J:
Och sedan kom Eriksson, barberaren.
N L:
Och så kom Nisse Eriksson, barberaren ja.
O:
Då har vi Nisse Ljunggren, Valborg som då hette Melander och så Nisse Eriksson, kommer ni ihåg ytterligare namn som var med från början?
N L:
Det står i det där pappret där, i den där boken jag har allihop antecknade där.
O:
Nej, det är inte där.
N L:
Jo, i det där programmet som du la in där.
O:
Men det är senare det.
N L:
Nej det är inte senare, här står det ifrån första stund, på sista sidan. Här nere står det någonstans vilka vi var.
O:
Jaha, här har Nisse Ljunggren i ett Folkets parkprogram från 1950 gjort några återblickar på revyerna och bl.a. nämner han dem som var med i de tidigare revyerna. Det var Monrad Jonsson, Valborg Lanz, hette du då ja och blev gift senare Melander, Kristian Olsson, Oskar Helin, min store bror Fritz, Sven Nylund, Alice Pettersson, Algot Melander, Vilma Pettersson, Greta Andersson, Helmy Andersson, I Kollberg vad hette hon, det var en flicka också, Ingegerd Kollberg, Karin Åhlund och många flera. En orkester hade de som bestod av Rodén, Rickard Jansson och Martin Gustavsson, Gunnar Lindkvist, Ivar Hammarström m.fl. Ja, det var den ensemble som återkom sedan i flera revyer eller hur?
N L:
Just det ja.
O:
Ja så hoppar vi fram till 1920. Då kommer det en revy som heter: DET STORA VIRRVARRET eller SJÖSLAGET PÅ BADIS. Ett sammelsurium om dunder här och där. Och här finns faktiskt en personlista. Det är fru Lena Hansson, Ingeborg Dahlgren, Alice Pettersson. Romeo: Hellberg, Tullman: Nisse Ljunggren, Maja: Valborg Lanz, Långa Anton: Manne, Fagra Konstantin: Nisse Herman, Polisen: Monrad Jonsson, En uppasserska: Alice Pettersson. Kan ni komma ihåg någon från den här revyn då?
N L:
Ja, jag kommer inte ihåg något särskilt men låt mig tänka lite. Sjöslaget på badis…. Jo, det var väl bara det att vi var sjöfolk allihop egentligen med uniformer och det var flottister, det kanske står i programmet, och det var sjöfolk i allmänhet och de var på badhotellet där och där drack dom grogg som det fanns på den tiden. Va då? Ja punsch var det ja. Man satt på verandan där men så slopa dom det där. Det var Grängesbergsbolaget som hade den där restaurangen där, men när det blev vad heter det, det blev spritförbud eller något i den stilen, så slopade dom badhotellet och sedan har det inte varit någon rörelse där uppe alls, utan det var tyst i parken. Nu kan man däremot gå upp och sätta sig på en soffa där, och det har jag sett folk som gör alltså. Dom går upp och har ett ¼:er med sig och tar sig en grogg i skuggan av björkarna som står där. Det är just var dom gör det. Hade hotellet varit kvar hade det inte behövs någon sådan där smuggling.
O:
Valborg, kan du minnas någonting från den här revyn?
V J:
Neej, jag tror inte, vad var det den hette?
O:
Det stora virrvarret eller sjöslaget på badis.
V J:
Nej inte det inte. Det var inte då jag gjorde fågelmamman inte?
N L:
Nej det kom senare.
O:
Ja, då går vi till 1921. Ja det är förmodligen handlingar från 1920. För första gången: AB ABRAKADABRA eller DET STORA BESLAGET En historia om ve och förbannelse i två gluggar. Första gluggen: Järnvägsstationen när sista tåget på kvällen anländer. Andra gluggen: På Högbergs Konditori. Det handlar om vedhandlarexpressbud, redbara affärskvinnor, polis, arbetslös, sjöman, Oxelösunds böna. Ja, har ni någonting att säga här. Ska Valborg börja, kommer du ihåg något från den här revyn?
V J:
Jag kommer ju inte ihåg vad jag gjorde där för något. Kommer du Nisse ihåg det?
N L:
Hör du, det där Abra Kadabra kanske man ska tala om vad det betyder egentligen. Det är nog ganska många som inte vet det. Det betyder meningslöst pladder, enligt ordboken. Så enkelt var det. Men det var många som sa Abrá Kadabrá.
O:
Nåja vi har ju många andra affischer här, de är gulnade av ålder. Här har vi en. Det är uppe i föreningslokalen den här gången. Det är 1924. Oxelösundsrevyn ELD I BERGE eller HÄR SKA VÄLTAS Ett nödhjälpsarbete i två sprättar. Det är två avdelningar och den första handlar om sillsexa på Danviksholmen och den andra heter I nöden. Det är om valutasvin och befälhavare, grosshandlare, syndernas drottning, Napoleon Pumpernickel. Biljettpris: 1 krona och 1:50. OBS: + skatt. Eld i berge det hör man en del gamla oxelösundare tala om även om det inte kommer ihåg några detaljer precis. Minns Nisse något?
N L:
Nej, jag kommer inte ihåg så mycket detaljer mer än det att vi hade en vält. Dom hade en vält här i stan som de körde med häst alltså. Det var ju en stor stenrulle som gick på axlar och den där körde med. Åkar-Pelles hästar drar Och baketter går en karl Och i tömmarna han drar Skepp åhoj. Det var så här: /sång/ Tänk att vi har fått en vält, Ja jag kommer inte ihåg texten men jag vet hur det var för då kom vi in ett par tre stycken och körde den där välten. ”Akta er för här så kommer välten vår, vältan vår, vältan vår”, gick det där. ”Det gick inte bra i går och det gick inte bra i vår” eller något sådant. Men i alla fall så var det om arbetet, de fick ju hålla på med gator och spränga i berget och så, det var ju ett jädrans slit på den tiden, vi var alla rallare.
O:
Valborg, kommer du ihåg något?
V J:
Nej, jag kommer inte ihåg ett dyft. Det här är det recensioner.
O:
Nej det är från 1024 det kommer senare. Jaha, vi hoppade över 1923 där vi har en revy som heter ”Dunk för mej” och det var en revy som gick hem på den tiden för den har man hört många oxelösundare tala om och jag har själv sett det som liten pojke.
DUNK FÖR MEJ. Manasse Fridolfssons underbara upplevelser i Oxelösund. Det är en massa truggel och lite smuggel ett par parader som gör ingen glader, en trådlös rammelbulavälling i två långa öppningar och en liten på slutet. Och Manasse det var du Nisse. N L:
Just, jag fick den stora äran att vara Manasse. Och när vi startade den där revyn så trodde inte jag att jag skulle behöva vara bonndräng flera gånger men då kom Nisse Herman och sa till mej att: ”du får verkligen ursäkta men du får lov att göra en bonddräng den här gången också”. Och efteråt så tänkte jag för mig själv: ”det ångrar jag inte”. Men däremot ångrade han det för han skulle själv gjort den där gubben kanske. Men jag tog det där så låna jag kläder av en förstugranne som hette Einar Johansson. Han hade sådan där jägarkostym, grön var den, och så stövlar och så hade jag en sådan där smålandsportmonnä randig. Och så fick jag låna ett plommonstop också. Och så la jag på mig mustasch. Och folk sa att jag var lik Åkar-Gustav och det kan hända jag var, men det var inte meningen från min sida sett. Ja, så kom jag väl i alla fall ner till sjön jag skulle smuggla var min mening. Så när jag kom ner till vattnet kom det för mig att jag skulle tvätta fötterna det hade jag inte gjort på år och dag så det kunde passa bra. Men så satt jag där i gräset och somnade, eller satt, jag la väl mig i gräset. Så när jag vaknade till då sjöng jag en kuplett vilken jag gjort själv och de accepterades livligt av publiken. Nå i alla fall, jag fick inte tag i någon sprit utan jag fick vända åter hem till min mamma i Kila. /sång/ ”För hemma i Kila där är bäst ändå, bullifulli, bullifulli ä bäst ändå, för där söver jag middag från tölv och till två kila hopp ska du tro, kila hej. Ja, så var en vers, det var ju många fler, men detta var näst sista. Det där slog kan man tänka sig. Ja, jag åkte väl hem så småningom det minns jag inte.
V J:
Du var ju kvar och badade Nisse.
N L:
Nej, jag tvättade fötterna.
O:
Bland pappren här så hittar jag en recension från föregående revy som hette Eld i berge” och den får rätt så fina vitsord här och slutar med: ”De talrika kupletterna voro i regel trevliga åtskilliga bland dem verkligt spetsiga och roliga. Ett par baletter utgjorde lyckade inslag. Som totalt kan konstateras att frisör Nisse Eriksson även denna gång lyckats förträffligt med sin revy. Den talrika publiken applåderade våldsamt, ofta inför öppen ridå. /det kan nämnas i sammanhanget att frisör Nisse Erikssons dotter är den numera mycket kända aktrisen Siv Eriks./
Med ledning av affischerna fortsätter vi och försöker minnas lite. Det är kanske inte så lätt att minnas så mycket av vad som hände för 50 år sedan men här har vi en från 1925 som heter: LÄGG Å eller SIGNALEN ÄR GIVEN En idioti som finns snärtar i båd till höger och vänster Om felstag och förtjänster. Radioaktiv 96-% historia om bröderna Sjöblom från Hartsö en rolig promoria. Ja det kommer jag faktiskt ihåg när det var den här smuggeltiden. Och den förra revyn Dunk för mej, den anspelar väl också på smuggeltiden. N L:
Ja, där sjöng vi en kuplett som gick: /sång/ Vid Ringsö och Hartsö man lagt beslag På massor av sprit i dunkar Och upplysningsmannen Ekström så glad Kring holmarna sakta lunkar. Det var Nisse Herman och jag som gjorde de där bröderna Sjöblom. Då hade vi ställt upp en liten sjöbod där på scenen där vi satt utanför och han laga nät och jag laga nät, men så fick vi se en fågel uppe i luften, och jag får tag i min bössa där och lägger av ett skott. Det smällde så förskräckligt och luktade krut över hela salongen. Och det kom ner en mås. Jag tror det var höns dom släppte ner som jag sköt i luften då. Det där accepterade folk och det var väl rätt roligt. Och så sjöng vi den där kupletten: Vid Ringsö och Hartsö man lagt…….. Det var väl en upplysningsman i tullverket som hette Ekström antar jag.
O:
Valborg, hade du någon roll där som du kommer ihåg?
V J:
Nej, jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag gjorde här.
N L:
Ja, men med var du.
V J:
Ja, med var jag men vad jag gjorde det kommer jag inte ihåg. Man skulle ha rollhäfte.
N L:
Vi fick ju aldrig några rollhäften.
V J:
Jo, jag hade den där lilla boken vet du.
N L:
Ja man skrev lite repliker i den men det var väl inte så många. Man fick komma ihåg det mesta utantill.
O:
Vi går vidare minnes. 1926 finns det något som heter: FÖRLÅT JAG BESVÄRAR eller LÅTOM OSS SKILJAS FRÅN MASSAN 3 akter tukt för att söka få bukt med den rysliga lukt men goder och glader och även parader med finfina vader. Revyn som sagt är i 3 små akter Och goda takter. Vad handlar det här om? ”Förlåt jag besvärar” var det något med lokala inslag ifrån samhället?
N L:
Det var det väl troligen.
V J:
Det var det väl alla gånger.
N L:
Jag kommer inte ihåg vad det där var. Jag tror inte jag var med den gången.
O:
Det kanske inte var någon riktig spets på då.
V J:
Vi sjöng väl kupletter och sen var det väl inget vidare.
N L:
Nej, det var inget som slog ser du. Vet du vad dom sa i Nyköping? -Den där jävla operan, sa dom i Nyköping när vi var inne och körde ”Dunk för mej”. Den körde vi flera gånger, hela pingsthelgen i parken. –Den där jävla operan, sa Kalle Johansson.
O:
Det är en gammal revyhaj som hette kalle Johansson. Ja, då går vi till Oxelösundsrevyn 1927 den hette: DYNING eller DET KOMMER IGEN Ett litet försök utan gök Det går upp det går ner För fler och fler. Ryckt och knyckt, kupletter, baletter och Duetter, i 3 akter. Första akten: Groggmans kontor Andra akten: På en badstrand Tredje akten: På Malmgatan på teater /Palladium/ Kommer ni ihåg något av det här?
N L:
Jag tror inte jag kommer ihåg någonting utav det där.
O:
Om Anders Pillman innehavare av firman Groggman.
N L:
Det var Algot som gjorde det ja eller hur?
V J:
Ja, det tror jag att det var. Vad gjorde Nisse Ljunggren då? Saima Linton, det var jag, jag var filmdiva nämligen. Men jag kommer ju inte ihåg något speciellt vad jag gjorde.
O:
Skulle du vara vacker också då?
V J:
Mycket vacker jaadå.
O:
Det var ingen speciell stjärna då som du skulle imitera?
V J:
Neej då det var det inte. Det var någonting jag skulle sjunga just där. Det var en kuplett jag sjöng men jag minns inte vad den handlade om.
O:
Det finns också ett gammalt urklipp, en recension från den här revyn Dyning, som slutar med: ”Hänsyn tages till de resurser i olika avseenden ett mindre amatörsällskap har att förfoga över. Måste erkänna att Oxelösunds teateramatörer skött sin sak bra. Revyn är utan tvivel åtskilligt starkare än förra årets och i fråga om spelet kan man i regel konstatera en avgjord förbättring. En del typer var utmärkt tecknade och ett par av rösterna synnerligen tilltalande. Författarfirman Melander och Ljunggren får förmodligen glädjen att se sitt verk uppföras inför fullsatt hus ännu några kvällar. Den fulltaliga publiken applåderade flera gånger för öppen ridå.”
N L:
75 öre kostade det att gå in och sitta och 50 öre så det var höga priser på den tiden.
O:
Sedan har vi kommit fram till att det tydligen har varit ett hopp emellan på några år fram till 1934 och nu har vi framför oss en affisch som förresten är från Folkets Park i Vrena. Revyn heter: TRALL OCH SPRALL En kabarérevy Det finns också ett foto på affischen där 5 personer finns med och det är från vänster: Sven Nylund, Valborg Melander, Nisse Ljunggren, Erik Jansson och Algot Melander. Killarna i stråhattar ser glada ut. Kommer du ihåg något av det då Nisse?
N L:
Nej. Jo, jag kommer ihåg det att när vi var i Vrena, att det enda instrument som fanns att få tag i till ackompanjemang det var Verner Mattsson som ackompanjera där och han ackompanjera oss på orgel. Och det står här i det där
programmet att det var väl enda gången som en revy har ackompanjerats av en orgel. O:
Och det gick bra det med.
N L:
Det gick bra det också. Och då uppträdde vi på dansbanan där i Vrena, de hade ingen teater utan vi fick sätta upp våra arrangemang där på dansbanan och så körde vi hårt. Och folket jublade som vanligt.
O:
Valborg, du är ju med på fotografiet på affischen, kommer du ihåg vad du gjorde? Du är klädd som en raffig böna här, det måste du väl komma ihåg.
V J:
Jag tror att det var där vi sjöng ”I en grönmålad båt” Algot och jag. Jag kommer faktiskt inte ihåg mera. Den där ”Fågelmamman” som jag sjöng det var väl tidigare det. ”Jag har en fågel i denna bur……
O:
Hur går melodin då?
V J:
/sång/ Jag har en fågel i denna bur Ett rart kanariefågeldjur Hans namn är Swensson med dubbelt w C d e a h f g a h c. Så låter en vers men det var många fler.
O:
Trots att vi försökt ordna alla papper i tidsföljd har vi hoppat över ett litet rollhäfte från Oxelösundsrevyn 1927 som hette ”Dyning eller Det kommer igen”. Här finns också texten till några kupletter Nisse om du tittar i den här kommer du ihåg något av det här då?
N L:
Neej.
O:
Jo, det gör du visst det, Snurrtävlan kommer du ihåg.
N L:
/sång/ Melodi: Vi ska ställa till en roliger dans Aktersnurraklubben tävlar allt ibland Om vem av dem som bäst nu snurra köra Kan man tänka. Snurran den finns av många slag Ingen av dem som är i lag kan-tänka. Varje gång en tävling ska av stapeln gå Med sin snurra har man då ett väldigt sjå Kantänka. Det är fel på snurra och magnet Liksom på Svala och Komet kantänka. Det är så många verser så jag sjunger inga fler.
O:
Det kan väl erinras om att Nisse Ljunggren som sitter här och minns de gamla kupletterna han är 78 år. Valborg hon är mycket yngre.
N L:
Nu ska vi se. Det är klart om jag anstränger mitt minne så kan jag väl komma ihåg mer, men jag vill inte anstränga mitt minne.
O:
Vi går vidare och hittar en revy från 1938 som spelades både i föreningslokalen och Folkets Park och den heter: HAR NI HÖRT HAR NI SETT eller PEPPAR, PEPPAR Sopp, hopp och kokkologi i 2 avdelningar Om 40 portioner. Musik av Ragnar Janssons kapell. Biljettpris: 1:50 – 3:- + skatt Nisse!
N L:
Ja, det där kommer jag inte ihåg ett dugg av.
O:
Men så långt fram som –38 då hade väl en del av dom som började på 20-talet hoppat utav.
N L:
Ja, som Kristian Olsson han åkte till Amerika, och Monrad Jonsson han dog så småningom och Greta Andersson hon kom bort hon dog, och så var det några flickor dom åkte till Stockholm och fick arbete där.
O:
Och Alice Pettersson åkte till Amerika.
N L:
Alice Pettersson åkte till Amerika och där dog hon för några år sedan. Så dom försvann så småningom, det var då det blev ett uppehåll mellan vissa årtal som du nämnde.
O:
Men det fanns dock en lite kärna kvar av ni som började. Det var du Nisse och det var valborg, Algot Melander och Sven Nylund.
N L:
Sven Nylund var med så länge han levde. Sen var det inte så många flera. Nu är det bara jag och Valborg egentligen.
O:
Vad ska nästa revy heta då?
N L:
Ja, ”Det vet jag icke” kan den heta /sång/ Jag med min person förenar…….. Med sång av Sven Hedin Jag var med……… helt i slott Jag är en ny Wilhelm Tell.
Ja, sen var det: Uppå nya äventyr jag törstar Måla tavlor är ej nåt för furstar. Det var ju prins Wilhelm, Eugen hette målarn Prins Eugen han målade han, men Wilhelm han Åkte ut på jägaräventyr han. Och då kommer jag ihåg, sockerbagarn han Städsla upp örona på Melle med tändstickor För att de skulle stå framåt. Vilket jäla Larv egentligen. O:
Affischerna berättar vidare om en revy från 1939: KUSTEN ÄR KLAR Och ni var med här fortfarande.
N L:
Ja, det var jag väl. Får jag se, Kusten är klar, musik av Lindys orkester, var det inte han från Nyköping.
O:
7 man det var inte dåligt det.
N L:
Jag tänkte vi skulle få tag i den recensionen som han i Sörmlands läns tidning skrev när vi var inne i Nyköping och spela. Där slutade han sin recension med: Godare sångresurser, bra musik, Vad hette han Lindelöv.
V J:
Lindelöv.
N L:
Nej, inte i Länstidningen, han hette väl Ali. Ali hette han nu kommer jag ihåg det. Han var recensent i Sörmlands läns tidning det var en jäla fin gubbe, han tålde grogg också kommer jag ihåg.
N L:
Det var för det han skrev så bra. Goda sångresurser, bra musik skrev han, och visst sjöng vi bra allihop. Till och med jag kunde ju sjunga på den tiden.
O:
Den sista affischen vi har framför oss den är från 1943. TEATER I FÖRENINGSLOKALEN HÖRT OCH SETT ett Oxelösundsspex i 2 avdelningar Utan balett men med tablett. Musikarrangemang av oxelösundspojken Erik Lövgren.
N L:
Det där är nog en affisch där vi inte är med.
V J:
Jo Nisse och Algot var med. Det är där som där korten hör till.
N L:
Ja kanske det, jag minns inte. Jo, just i Bälinge.
V J:
Ja han var från Belínge sa han för det lät lite trevligare. Jag har för mig att det var Dunk för mej hör du.
N L:
Det skulle komma lite oftare sådana här påminnelser då kunde man bättre komma ihåg det, det är för långt emellan.
V J:
Ja så skulle man ha haft sina rollhäften.
N L:
Det var –43, Nej –43? Står det inget på baksidan?
V J:
Det är en lampa här uppe som lyste och vi var, det var från Vinga fyr och vi hade någon signalanordning, det här med smugglingen vet du. Tullen var efter dem och de där gubbarna hade smugglat. Visst var det så. För här uppe hade vi i alla fall inkopplat ett batteri för när vi gjorde så här så var det på Vinga fyr vi signalerade.
N L:
Kommer du ihåg när Signe Andersson, hette hon väl som bodde i kåken intill oss, när hon skulle dansa balett med sockerbagarn och hon slår upp med handen så här, hon tappa balansen, och slår ut en tand på honom. – ”Jävlar, sa han, nu slog du ut en tand på mig.” Men då sa hans fru till honom: ”det var väl inte så farligt den där var ju så dålig så.” –” Ja, men jag kunde nog ha haft den ett år till,” sa han.
V J:
Ja det var vid träning, ja vi var väl fullärda skulle vara.
N L:
Ja de skulle kasta med varandra där, sån där, vad heter det det heter gangster eller något sådant, ja det var balett där de skulle kasta med tjejen och tappa balansen och tryckte upp käften på honom och tanden åkte dän. –” Jävlar” sa han. –” ja men den där var ju så dålig sa hans fru., den skulle i alla fall gått dän. –”Ja men jag kunde ha haft den något år till”. Kommer du ihåg när de där flickorna var med och skulle sjunga Sov du lilla videung, och dom jävlarna satt och somna allihopa. Då skulle dom skaffa sig, vi hade ju beställt jaketter åt dem hos skräddaren, och så skulle de ha vit skjorta och slips. Och då skulle dom inte köpa det där, men vi sa vi betalar, köp så det passar. Anton Karlssons jänta hon hade lånat farsans krage och den var ju så stor åt tjejen förstås det var ju hopplöst det såg man från första stund. Så vid repetitionen så sa vi ifrån, det blir ingenting utav med det där uppställningen utan vi betalar de där jävla kläderna, smokingar och svart korta kjolar och strumpor åt dem. Men det gick ju inte att använda, som dom bar sig åt. Jäntan kom med en som var 3-4 nummer för stor, det såg ju ut som f-n.
V J:
Ja så satt de och sov.
N L:
Sov du lilla videung, sjöng dom och så somna dom.
V J:
Vi skulle ju ha varit ute tidigare med då var det någon som ropade på oss: ”Sover ni”!
O:
Hur förflyttade ni er på den här tiden när det knappast fanns varken bilar eller bussar i början på 20-talet. Ni var ju ofta utåt och spelade.
V J:
David-Pelle skjutsa oss, han hade bil med kapell över.
N L:
David-Pelle skjutsade oss till Stigtomta och Vrena. Och så hade för värmen en fotogenkamin som stod och osade och kapell över det hela. Jag kommer ihåg när vi åkte till Nävekvarn en gång, men då hade vi vanlig buss, det var Lindkvist som skjutsade oss. Men jag vart bussjuk på den tiden kolossalt. Jag tålde inte åka buss, så när vi kom till Stjärnholm då börja på och kräkas och så fick jag stå där i dörröppningen ända till Nävekvarn.
N L:
Och när vi kom fram där så fick jag tabletter av föreståndarens fru och så fick jag ligga någon timma eller den tid vi hade på oss, och så upp och spela. Det var Dunk för mej. Men så fort jag kom ner där var jag ifrån plågorna så vi körde lika hård för det. Men det var ett krux där, de där draperierna vi hade där, det hängde en stång på varje sida och så skulle någon gå på varje sida och dra isär de där. Och så var vi inne och klädde av oss där. Vi fick hålla till på scen och flickorna var nere i ett omklädningsrum. Vi stod på scen och vi stod i bara kalsingar där en del och en del hade rakt ingenting på sig, kan jag tro, och så var det någon som höll på och krångla med det där och drog isär. Men det hade publiken roligt åt. Det gjorde ju inte så mycket för publiken tyckte det var trevligt. Vi var väl i Nävekvarn flera gånger sedan antar jag.
O:
Det sanitära var inte så utbyggt på den tiden.
N L:
Hör du angående det sanitära. På Nyköpings Teater, så gammal den teatern var, så hade de f-n i mej lite vatten en gång där inne på teatern. Och avträder som fanns där det var en burk som stod fullskiten där hela tiden. Så när vi kom in och skulle använda den så fick man ta en pinne och stöta ner med så man kunde sitta. Det var hygien det på Nyköpings Teater.
O:
Ja men det är Nyköping det.
N L:
Det var Nyköpings Teater det ja.
V J:
Det var inte bättre här.
N L:
Jo det var något bättre här.
V J:
Ja den där lilla skrubben under trappan.
N L:
På föreningslokalen, ja, men här fanns det väl. Det minns jag inte men det kan ju hända att det var dåligt här också.
V J:
Det fanns ingen toalett.
O:
Men det fick literbuteljerna klara ibland.
N L:
Ja, det talade jag om förut när Röda Korset hade tillställning där och direktör Medins flicka och så en främmande dam, de skulle göra dockteater. Och jag blev pinknödig så det var inte klokt och fullt med folk och jag tänkte, jag kan ju inte gå ut.
N L:
Då sa jag till den där vaktmästaren Karlsson att skaffa en ny pyts. Han kom tillbaka och sa: det finns ingen hink. Ta en butelj eller vad f-n du vill, sa jag, bara det blir någonting för jag dör annars. Då kom han med en literbutelj. Och jag kröp bakom den där jäla biografduken som stod på sidan där för det var en som var flyttbar och det var ett utrymme som var så stort ungefär bakom där så jag kom in i alla fall, och tog fram den där literbuteljen. Jag trodde aldrig jag skulle pinka färdigt. Och buteljen han blev ju full så småningom, men då måste jag ju sluta. Men du förstår vilka plågor detta var för mig innan jag fick flaskan. Och gubben han kunde väl ha tagit vad som helst och kommit in med, men ej literbutelj. Vad hette han Karlsson, vaktmästaren.
O:
Herman Karlsson.
N L:
Herman ja. Men han kunde inte skaffa mig en pyts eller handfat, men det kunde de skaffa åt Rakel. Kommer du ihåg när hon pinka i handfatet. När jag fick blommor över scenen. Det vart avundsjuka det. Sockerbagarn Helin han vart avundsjuk som f-n för att jag fick blommor. Jag fick tulpaner, en sjujävla stor bukett, jag tror det var 16, 17 tulpaner i den där. Och han börja: jävla tulpangubbe, eller något sådant, sa han till mig. Men jag tänkte det är bäst jag går till tåget, för jag hann till tåget. Sista tåget det gick någon gång straxt före 11, så jag hann med tåget hem. Och hade buketten med mig hem orörd. Och Göta tyckte det var skojigt. Sen kom vi tillbaka dagen därpå, då hade det varit några grabbar uppe bl.a. Nelle Forrén och Monrad Jonsson, de hade haft sockerbagarn och Nisse med sig också på Stora Hotellet, så dom var inte riktigt nyktra när de kom. Men de fick blommor över scen det var narcissor hade de köpt, det hade väl Molle och Nalle kommit överens om. Och dom fick blommor över scen och det var jävla trevligt det, men sen vid sista akten sista min entré så kommer det en sån där stor bukett tulpaner upp och där står det: ”Från beundrarinnor i Nyköping” till mig. Då kom sockerbagarn: Jävla tulpangubbe, sa han. - Ja det vet du narcissan,sa jag. Han ville att jag skulle dela med mig där och det kunde jag väl ha gjort, men jag tänkte delar inte han med sig så gör inte jag det. Jag visste precis hur dant det var, det var direkt avundsjuka från en skådespelare alltså.
O:
Men det är väl inte ovanligt bland artister och konstnärer.
N L:
Nej man han var ju yrkesman han skulle väl förstå att jag var amatör och tyckte det var roligt att få en blomma över scen. Och så stod det: från beundrarinnorna i Nyköping. Det var fina fisken det. Det var damer som hade samlat till Nisse.
O:
Det värmde hjärtat.
N L:
Det värmde hjärtat. Sen dess har jag inte varit i Nyköping. Jo, det har jag, om söndag ska jag åka in. Då är det Karl och det heter min bror, Karl Fritiof.
O:
Kommer Valborg ihåg någon rolig historia från förr i tiden.
V J:
Nej, jag kommer inte ihåg.
N L:
Låt mig tänka nu. Jo, jag kommer ihåg med det här var inte revysammanhang, utan det var Nisse Herman som hade ringt till Valla, Akthagen hette en nöjesplats där i Valla. Vi skulle upp och sjunga där, det var jag och Nisse och Fritz och så hade vi Erik Olsson med oss som dragspelare och så var det en fiol, det var Ragnar. Och vi skulle uppträdda där på lördagskvällen. Och vi hade ju utlyst det där med affischer och grejer. Då hade de en logdans strax intill där så vi fick inte en människa på lördagen, utan vi gick upp till den där som skötte det, det var en konditor, och där hade vi jädrit trevlig allihop på natten förstås, så vi hade inget uppträdande. Men sen på söndagen då kom det massor med folk så det betalade våran resa upp och till musiken, men själva fick vi lägga ut 5 kronor på det där att vi var ute och reste. Men vilken härlig plats neråt sjön där en sluttning neråt, grönt och fint och vackert väder och månljust var det. Det var så fint så det kan ingen tro där nere i hagen. /sång/ Månen i ljusa natten Lyser kring land och vatten. Sjöng jag i en kuplett där bl.a. Men det betalte resan och musiken och själva fick vi lägga ut varsina 5 spänn. Vi var 3 stycken. Men vilket nöje för 5 kronor. Och den där jävla sockerbagarn han hade 2-3 lådor öl stog uppe på vind där som vi drack av på natten och spela och sjöng däruppe för honom. Det var en fin sockerbagare, jag har inte träffat honom sen dess. Vi hade varit i Valla Akthage. Men det var en fin festplats förstår du, men det är ju klart att när de hade logdans på ett ställe det var en faslig skillnad. Inga ordningsvakter ingenting på en logdans. Där fick de väl vara som de ville.
N L:
Dom fick skära varandra med kniv och äta snus och spotta varandra i ansiktet och slåss. Och flickorna de fick väl hålla sig undan antar jag. SLUT!