Oxelosundsdikt

Dikt Från en Oxelösundsbo i förskingringen har vi mottagit följande hyllningsdikt till hembygden inför stadsbildningen.

Oxelösund, du är hembygden kära vid Östersjöns stränder där vågorna slå.

Minnen, som med mig jag alltid skall bära, så länge jag lever, de leva också.

Minnen av stränder och vågorna svala, minnen av kajer där kranarna gå, minnen av klipporna gråa och kala, minnen…så ljusa ni äro ändå.

Oxelösund, Du är rytande stormar och Du är sol över spegelblankt hav, Oxelösund, du i minnet Dig formar till platsen som mest här i livet mig gav.

Oxelösund, Du är barndomens lek, Du är ungdomens kärlek och kiv.

Ja, Du är höstvind och vårvindars smek, skogssus och havsbrus Du är i mitt liv.

Oxelösund – jag hör bränningar fräsa när över Örsbaken månen står ny.

Jag genom vinden hör Järnverket väsa, ser eldskenet kastas mot mörknande sky.

Oxelösund, du är Badhusparken där ungdomen svärmar i vaknande vår.

Där ville jag vandra på välkända marker än, när jag går emot höstliga år.

LISA 1950