Afton i båten Musik: Melker Öhman Text: Eric Lövgren 1. Efter en strävsam och arbetsfylld dag Träffas så gärna min flicka och jag. Solen går ner bakom barrskogen grön, Kvällen är ljuvligt skön. Dagen har varit tryckande het, Nu väntar oss åter det bästa vi vet, En afton i båten med den man har kär. Och kyssen bland holmar och skär. När månen står rund Över vikar och sund Då lämnar vi hamnen i Oxelösund. När morgonen gryr Vid Hävringe fyr Mot framtid och lycka vi styr. 2. Kom alla glada känn doften av hav Hoppa ombord för just nu bär det av. Kom ska vi göra en tur runt vår kust Kom med oss om du har lust. Vi går på kryss ner mot Gustav Dahle’n Vinden har mojnat så timmen blir sen. Stjärnorna tindra i ljus sommarnatt Därför så sjunger vi glatt. När månen står rund Över vikar och sund Då lämnar vi hamnen i Oxelösund. När morgonen gryr Vid Hävringe fyr Mot framtid och lycka vi styr. 3. Stig nu ombord för hos mej finns det plats, Kom och följ med på en månskensseglats. Du kan få jobb i min varma kabyss, Lönen du få r är en kyss. Månstrålar glittrar på böljan den blå, Då är det inte så svårt att förstå Att vi tillsammans i gungande båt Sjunger en glad Sjömans-låt Refr:
När månen står rund --
Här ska sopas!! Kuplett från en Oxelösundsrevy 1918 upptecknad efter hörsägen från mina föräldrar. Textförfattare lär vara: Nisse Ljunggren, Nisse ”Barbis” Eriksson och Christian Olsson. Texten kan ha förändrats något under resans gång. 1 april 1990 Bo Olsson. Tempo di Marcia. 1. Vid Öster havets salta våg där ligger Oxelösund Man roar sig för varje dag som om den sista stund Var kommen ibland surrogat som gör´n i knäna matt Kanhända drunknar man en dag på gatan som en katt Men här ska sopas ja ständigt sopas Så gatan blir som en parkett Ja här ska sopas ja ständigt sopas Så gatan blir som en parkett. 2. På gatan kommer klivande en ståtlig ingenjör I hatt och handskar var han klädd och eleganta rör . Men ett tu tre försvann han uti gatans dy och slam Han hitta blott en byxknapp kvar men den var inte hans Men här ska sopas ja ständigt sopas Så gatan blir som en parkett Ja här ska sopas ja ständigt sopas Så gatan blir som en parkett. 3. Tre käringar från ett bönhus kom de sakta hemåt gå Men vilken ändalykt som dessa trenne kär´ngar få Ty som de gick försvann de uti gatans dy och slem Och än har ingen män´ska sett om de flott igen Refäng: Men här ska sopas………
Milskärs-valsen Musik: Melker Öhman Text: E. Lövgren 1)
2)
Över havet dansar lätt en stilla sommarbris. Skären ligger ganska tätt i skimrande morgondis. Men Du känner leden väl, dess kobbar , grund och skär. Tärnor, Trut och där en säl en hälsning till dig bär. ./. Milskärens bruna berg fjärran i sydväst, målas av solens färg, de lyser som till fest. Vågor, som slår mot stranden, sjunger nu en sång, den melodi de sjöng ibland När Du var ung en gång ./.
Ofta går din tanke dit där Du i unga år med möda och mycken slit I vinter och höst och vår satte Dina strömmingssköt, att fånga havets gull. Och Du blev glad men genomblöt när båten var överfull. ./. Milskärens sköna vik väntar Dig, min vän. Måsarnas hesa skrik där möter Dig igen. du finner här en vrå långt bortom strid och jäkt. Det susar över vass och strå en stilla sommarfläkt. ./.
3) Men när nordan blåste hårt slog ofta fisket fel. I snö och is var jobbet svårt, Din kropp då blev öm och stel. Du slet för allt vad Du var värd, all kraft och mod Du gav. Du vågade för hem och härd Ditt liv på ett stormigt hav. ./. Milskären då Du såg i dimma, snö och is. Piskad av stormig våg där låg Ditt paradis. Där fanns den säkra hamn Du sökte i Din nöd, och hemmets lugna, trygga famn välkommen hem Dig bjöd. ./.
Oxelösund min barndomsstad Melodi: Wien mina drömmars stad 1. Jag här träder fram och hoppas jag kan besjunga med glädje vår stad. En stad som växt fram tack vare dess hamn och ett järnverk med stor expansion. åren har gått omdaning har rått men staden har kvar sitt behag. En sjöstad det är med sjöns atmosfär vår stad som jag alltid haft kär Refräng: Oxelsund vår stad med dina stränder som än finns kvar och med den skärgård som är unik den gör ju fritiden glad och rik. Tanken på utlandsfärd gör för mej här inte alls besvär. fastän jag nu är en glad pensionär är ännu min stad lika kär. 2. I ungdomens vår det var som igår man lekte i vattentornets skog Jag minns än idag vi tog oss ett bad i badhuset som då fanns kvar. En kyrka byggts upp uppå bergets topp men blicken mot hamnens inlopp. Man var då så nöjd det sjöngs då med fröjd om staden vid Östersjön. Refräng: Oxelösund vår stad………….
3. När livet var ungt det kändes så tungt att lämna min födelsestad. Mina tankar här går tillbaks till de år när allt var en lek varje dag En lärdom jag fått att ej glömma hembygdens stad Fast gammal jag är och en glad pensionär så har jag ännu så kär. Refräng: Oxelösund vår stad…………
OXELÖSUNDAR´N Text: Bo Olson Musik efter Richard Forsman Nu sjunger vi en låt som kallas ”oxelösundar´n. Här får man ha bråttom, tonerna går undan. Hämta luft så att det räcker hela rundan. Snart får vi en liten paus. Så börjar samma visa likadant som nyss den maler som en kvarn, så skärp er nu och lyssna så att inga toner saknas för då går det snett och slutar i ett kaos. Så byter vi repris när skjortan börjar fukta. Knarr i knäna, takten måste vi nu tukta. Stamp med foten som är övligt uti gubbstöt. Andas får vi göra sedan. Mera glöd i takten, aj, jag tappa knappen. Byxorna på knäna. Flickorna är väna. Rena långkalsonger, känner ingen ånger. Polskan går i heta svängar. Tonerna vi sjunger hördes förr om åren ifrån Gamla Oxelösund i törnesnåren spelades i fiskatorp och bygdegården. Spelman vilar under vården. Finns ej bättre sätt att umgås än i polska. Gubbar kråmar sig, om avsikter är dolska ges ett slag på käften, sen är allt som vanligt. SPELMAN HETTE RICHARD FORSMAN
Rambytarvalsen En dag i ljuvlig sommartid, jag börja´knoga o kokseri´t, å ner på rampen jag gick på trampen, där fann jag arbets melodi, de goda dagar tog dock slut, jag till Kjell-Inge sen åkte ut, då blev humöret ej alls som förut… Refr: Att byta ramar på ugnar, det hör till vardagens slit, ty man får bila all gammal skit, när nya ramar ska läggas dit, å man får jävlas i värmen å slita som fan, å svetten rinner i strida strömmar hela dan… Ja, man blir trött, ja man blir led, man tycker allting går på sned, å äktenskapliga fröjder man orkar ej med, en gång när dagjobbet är slut, jag häver opp ett glädjetjut, då blir min livslust precis som förut, tjoho… Jag har en önskan dagen lång, att jag får komma igen en gång, dit ner på rampen å gå på trampen, med själen fylld av musik och sång, att skåda morgonsol i brand, som stiger opp över havets rand, när jag i gryningen matar mitt band… Refr: Att täta luckor på ugnar, det är nog inte så lätt, ty det finns tusentals knep och sätt, när man för gaser ska hålla tätt, man får försöka i springor och hål att få täppt, med något fanstyg som nästan liknar ”Mimosept”, man klättrar opp, man klättrar ner, tills man ej mer nån läcka ser, å sen på luckor i grannskapet tätar man mer,
men när som arbetsda´n är slut, jag häver opp ett sorgetjut, nog strömmar gaserna ut som förut, oj oj!!
Sommarstad Text: Kjell Granrot Melodi: Gershwins ” Summertime”.
Sommarstad, tänk att du varit så isig. Du som strålar av segel och sol. Vintern var sträng, men till slut fick den ge sig. Och vågorna smeker dig nu min sommarstad. Vi sticker ut, midsommardagen till Högsten. Havets dofter, kittlar skönt och svalt. Varma klippor, och den trotsiga grönskan, den ger oss en mättad känsla av livets lust. Dina kvällar, med solens rodnad i väster. Och i öster, flitens kranar i mängd. Här vid kyrkan, med sin ståtliga resning, står jag och njuter och bugar för Oxelösund.
1988
Utsikt från en bro Mel: O, gamla stan Textförfattare: John-Herman Eriksson. Sign. ”Krick”, född i Oxelösund 1913, Avflyttad till Norrköping 1933. 1. Jag står uppå bron och så blickar jag ner, ut över viken och hamnen Där upp kajen står kranar i led – väntar att lasta i malmen uti de båtar som väntar i hamn och som ska segla till främmande land Ut förbi Ljungskär och så Betens fyr, sen mot Hävringe styr OXELÖSUND, vad Du tjusar mig med Dina stränder med din teknik och en fläkt av en sällsam mystik. Oxelsund, skönsta staden vid östersjöns stränder Du har en flik av en utländsk romantik! 2. När jag mig vänder och ser emot stan – och tittar ut över höjden då ser jag berget jag lekte som barn, nu finns ej mycket av fröjden. Uppå dess topp har en kyrka byggts opp, blickande ut över hamnens inlopp Rivna är skolan och Järnvägens hus, till förmån för vårt Folkets Hus. OXELÖSUND, vad Du tjusar mig med Dina stränder…….. 3. Åren de går ju förunderligt fort, staden den ändrar på dragen Vi har blitt gamla, en del har gått bort – hjärtat finns dock kvar i staden! Minnena kommer och tankarna går, till denna platsen och ögat det får en liten tår när man tänker uppå – tiderna som svunnit har. OXELÖSUND, vad Du tjusar mig med Dina stränder…………..
Victoria År 1925 gjorde ”Viktoria” en resa, som blev besjungen i Nyköpings nyårsrevy. Skeppare Andersson hade fått i uppdrag att föra ett lass passagerare ut till Falkens grund utanför Kungshamn, där det vetelastade fartyget Sveadrott gått på och brutits i två delar. Men - skeppare Andersson var van vid inomskärstrafik via Viktorialeden och Bråviken blev honom övermäktig. Sjösjukan Tvingade skepparen att vända utanför Femörehuvud med alla Snopna passagerare. Den lokale kuplettförfattaren kalle Johanssons skrev visan om Viktoria Sakta över mörkblå vågor går Viktoria stolta stam skepparen har så svåra plågor han har ont båd bak och fram Vart man vända må sitt öga rännan den var full av is där ute det vågor höga det var tjocka, det var dis Skepparn vände nu sitt norra öga emot himlen opp: Herre, hjälp mig på det torra på havet går så höga glopp. Var man ombord var nu i spänning man skulle ju se Sveadrott men plötsligt skutan gör en vändning vi såg Kungshamn, det var däråt. När vi kommo in till bryggan i hamnen uti Oxelösund mänskor voro rysligt stygga en missnöjd en, han skällde som en hund. Alla små, små motorbåtar foro ut till Falkens grund vad tjänar att Viktoria ståtar vi skrota ner´na nu på stund.
Ålderdomsromantik Text: Carl-Olof Sandberg ” Joakim Gamle Johan Aronsson flyttat har till fattiggår`n jag hoppla, hoppla, fadderi å rej, han på ”hemmet” stannar kvar för att njuta ålderns dar, ja hoppla, hoppla, fadderi å rej…. Gubbens liv är ganska så trist, hustrun Malin har han mist, men kaffetår och ettans snus, i någon mån gör själen ljus.. Aronsson fyllt åtti år, han har lämnat livets vår, men på ålderns sena höst, försöker han att finna tröst.. Men gammalt gubblod kokhett är, Aronsson har blivit kär, åt ett kvinns i systerdräkt, han köper blommor och konfekt… Alla andra fattighjon i Västerbo på fattiggår`n, häver upp ett ramaskri över gubbens slöseri……… Men gubben han är helt förbytt, han har blitt som ung på nytt, vecka in och vecka ut, svärmar han för syster Ruth…. Aronsson ej älska kan, han har ej kvar sin kraft som man, han har bara viljan kvar, men ej förmågan att bli far… Det vore bäst på gamla dar, att gubben sina pengar spar, skänker bort dem till sin släkt, och ej till kvinns i systerdräkt… Aronsson är mäkta stolt, ty han har sitt hemman sålt, men uttagen i socknens bank, gör gubben som en lus så pank… Aronsson han finns ej mer, han i kista stoppas ner, medan syster Ruth som bäst, gifter sig med socknens präst…
Moll, andante: Livets möda har et slut, Aronsson har tjänat ut, ja hoppla, hoppla, fadderi å rej, först tre skovlar jordisk mull, sedan öses gropen full, ja hoppla, hoppla, fadderi å rej… Dur, allegretto: Råd till alla äldre män: Skaffa aldrig er en vän, ja hoppla, hoppla, fadderi å rej, innan ni på ålderns dar, hän från jordelivet far, ja hoppla, hoppla, fadderi å rej! ”