Ung sångfågel som vill bli präst

För varje bön kände han kallelsen starkare.

Elias Byström har bestämt sig: han vill utbilda sig till präst.

– Jag har funderat länge och känner nu att det är ett helt självklart val. Relationen till Gud är det viktigaste i mitt liv.

Elias Byström läser just nu tredje året på Estetprogrammet på Oscarsgymnasiet och har imponerat på många med sin sångröst och musikalitet.

Senast på jul- och nyårskonserten i Döderhults kyrka. Då sjöng 19-åringen ett solo, Min herde är Herren, och en duett, The Prayer, på församlingens största konsert på året.

– Musiken är en stor del av mig. Det är ett väldigt bra sätt att uttrycka sig på. Jag har identifierat mig som troende hela mitt liv och musiken är ett starkt verktyg i bön. Det för med sig så mycket känslor, säger han.

Kände en stark närvaro

Elias sjunger i församlingens lovsångsteam Vox, som tränar om onsdagarna. Från allra första början spelade han gitarr men övergick sedan till sång.

– Jag tycker om båda. När det gäller gitarr spelar jag gärna hårdrocksmusik, men när jag sjunger är det ofta klassiskt eller musikalmusik. Hade tankar på att bli musikalartist faktiskt, började med sånglektioner redan i sjuan. Nu har jag i stället siktet inställt på att bli präst. Inget har varit så tydligt förut.

Hur kommer det sig?

– Jag har sagt majoriteten av mitt liv att jag inte ska bli präst. Trots att jag lekte gudstjänst i trädgården som sjuåring. Det var först under konfirmationstiden som tankarna om att bli präst föddes. Under en mässa på konfalägret

Elias Byström

ÅLDER: 19 år

Sångfåglar i församlingen

BOR: Äshult, utanför Oskarshamn, men kommer ursprungligen från Högsby

FAMILJ: Pappa Anders, mamma Jenny, bröderna Emanuel, 23 och Johannes, 21, hunden Stan och katterna Zelda och Lisa

GÖR: Studerar tredje året på Estetprogrammet på Oscarsgymnasiet

GÖR PÅ FRITIDEN: Musik i alla dess former, både sång och gitarr. Umgås med flickvännen Medéa på Gransnäs stiftgård 2019, kände jag en stark närvaro av den heliga Anden. En känsla av helhet. Det var inte bara jag – många började gråta den kvällen, minns Elias.

Upplevelsen skakade om honom och trots att han alltid sagt nej till att följa i sin pappas fotspår (Anders Byström är kyrkoherde i Döderhults församling), var det något som förändrades i honom. Kanske var det präst han skulle bli. – Det var en känsla som bara fortsatte att återkomma. Till slut kunde jag inte ignorera den längre. Genom bön har känslan vuxit och nu förstår jag att det är ett kall. I höstas kände jag till hundra procent att det är präst jag ska satsa på. Inte på grund av min pappa, utan för att det känns rätt helt enkelt.

Vad hände i höstas?

– Vi åkte på ministrantresa till Rom. Jag har engagerat mig som ministrant i flera år, det känns som ett bra sätt att bidra i gudstjänsten. Runt tio minuter efter avfärd inser jag att jag glömt telefonen hemma. Panikkänslorna avtog dock ganska fort och väl i Rom blev det mycket tid för reflektion och bön, eftersom vi pilgrimsvandrade mellan kyrkorna. I stället för att vara distraherad av telefonen hittade jag en närhet till Gud. Jag insåg att relationen till Honom är det viktigaste i mitt liv. Kanske var det Guds plan att jag skulle glömma telefonen, säger han.

Gud lyssnar

Att Gud kommit att betyda så mycket för honom, bottnar i att Elias känt en stor trygghet i tron när livet varit tufft.

– Jag har haft, och har fortfarande, en hel del panikångest. Men tack och lov är jag inte nedstämd längre. En stor anledning till att jag har klarat mig igenom det, är att jag har känt att Gud har burit mig. Han är där i både

Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Matteusevangeliet 7:7 glädje och smärta. Jag vet att Han är närvarande i bönen och lyssnar till vartenda ord. Gud hör – och Gud ger.

Nu ser Elias fram emot att ta studenten och därefter utbilda sig till präst i Lund till hösten. Men först väntar en praktikperiod i en annan församling i fyra veckor och en antagningskonferens med flertalet intervjuer för att bli godkänd som prästkandidat.

– Det jag längtar efter med prästskapet är att få hjälpa andra komma nära Gud. Att vara en vägledare och en medföljare i tron. Jag ser fram emot att få leda alla ritualer, alltifrån dop till begravning. Det är ritualer som har stor betydelse i människors liv, säger Elias.

Till en början ville Elias Byström bli musikalartist, men nu är i stället Döderhults kyrka hans arena oavsett om det är körsång eller solosång. Här sjunger han förbönen på Askonsdagsmässan.