KÅLLANDSÖ

Man kan vara pilgrim på många sätt. Vår reporter satte sig på en mountainbike och cyklade pilgrimsleden över Kållandsö. En svindlande resa i en trakt där människor bott sedan stenåldern.

Fynden från stenåldern indikerar att Kållandsö varit bebott i upp till 11 000 år, att människor slog sig ner här så fort inlandsisen dragit sig tillbaka. Det svindlar, precis som när man tänker på att människor pilgrimsvandrade här för mer än tusen år sedan. Hängivna vandrare kom från hela norra Europa via Varnhem och Skara. Vid hamnen i det som i dag är fiskeläget Spiken letade de upp fartyg som tog dem över Vänern till Lurö. Därifrån fortsatte de via Säffle och Arvika upp till Nidaros (Trondheim) för att besöka Olav den heliges grav.

Pilgrimsleden Forshem–Läckö slott är 86 kilometer. Men vi fuskar och nöjer oss med de 14 kilometerna från bron över till Kållandsö vid Ullersundet fram till Läckö slott. Turen inleds med en brant backe som i dag leder upp till en vacker hage med ett 70­tal grova ekar. När 1000­talets pilgrimer gjorde samma klättring möttes de av en fästning i trä, uppförd av den aggressive norske kungen Magnus Barfot för att ha koll på Ullersundet. När 1600­talets pilgrimer tog sig upp för samma backe möttes de av Läckö skans.

I dag kan man bara skönja låga konturer av murar som för länge sedan erövrats av gräset. Men de leder in oss på vägen mot Läckö slott – som går via vackra ängar, ljusa gammelskogar och lämningar från en annan tid. Då och då bjuds på en glimt av den mäktiga Vänern. Ett första naturligt stopp ligger efter fem kilometer. En liten utförslöpa leder in i Otterstad och planar ut vid en samling äldre hus, bevarade av Kållandsö Hembygdsoch Fornminnesförening. På andra sidan vägen finns Otterstads kyrka, uppförd på 1800­talet enligt principer som i dag nog kan kallas återbruk – eftersom den delvis är byggd på material från äldre kyrkor i omgivningen.

Här får den moderna pilgrimen göra ett val – att hålla fast vid leden eller att ta en extra runda bland betade sjöängar invid den vackra Fröfjorden. Belöningen för extrajobbet ges i form av vackra utsiktspunkter över Vänern, till exempel murarna efter Otterstads gamla kyrka från 1200­talet. Efter nån halvtimmes cykling är man åter på Pilgrimsleden.

Vi passerar Ekebo gårds ekologiska odlingar, fårhagar och fjällnära lantraskor. Nära gården bjuder naturen på några kristna uppenbarelser i form av tolv stora stenar vid en grillplats som kallas Apostlarna och lite längre in i skogen tre präktiga tallar, Kasper, Melker och Baltsar, uppkallade efter de tre vise männen.

Några kilometer senare går pilgrimsleden i in den vackra stiftsskogen, en gammelskog som en gång i tiden var en prästlönetillgång. Nu har den inte sett kommersiellt skogsbruk på många år utan är en vacker ljus skog med stora mossbeväxta stenar.

När skogen öppnar sig ligger Spiken, en av Europas största insjöhamnar och en port ut mot Ekens skärgård som omger norra Kållandsö. Här lockas vandrare att avstå från pilgrimens askes för en stund och äta en stärkande lunch på någon av Spikens restauranger – till exempel fish & chips på Vänergös. Aktiviteten i hamnen, där en fjärdedel av Vänerns yrkesfiskare finns, är i sig underhållning.

Med mätt mage tar man sig igenom det vackra lilla samhället Spiken och ger sig in på de sista kilometrarna mot Läckö slott på grusvägar och fina stigar, omgivet av prima jordbruksmark. På en höjd stoltserar det barockslott som är byggt på resterna av Skarabiskoparnas fort. tomas eriksson

Pilgrimsleden har vackra ljusa skogsstigar, exempelvis i stiftsskogen som leder mot Spiken.

På utsidan finns den imponerande slottsträdgården och en restaurang i gamla stallet. Tittar du noga upptäcks Naturum Vänerskärgården–Victoriahuset. Där bjuds på en utställning om Vänern, en restaurang med lokala råvaror samt hotellrum.

Men här är dagens pilgrim i mål. Inga båtar väntar för att ta färden över Vänern mot Lurö. Dagens cykelpilgrimer får cykla tillbaka till utgångsplatsen. Trötta vandrare kan ta bussen från Läckö in till Lidköping.

KÅLLANDSÖ/LÄCKÖ

ta sig dit: Buss eller tåg till Lidköping. Därefter buss mot Spiken eller Läckö slott. Vid Läckö slott finns även en parkering med laddplats för elbilar.

Läs mer på vastsverige.com/lackokinnekulle/kallandso/ vandra-pa-kallandso/

Örnbo är en fjällägenhet, alltså en av de många bosättningar i fjällvärlden som reglerades av staten 1915 där nybyggaren fick äga byggnaden medan staten ägde marken. Den ligger högt uppe på en sluttning över sjön Gautsträsk, i Vindelfjällens naturreservat. Hit går ingen väg, trots det har kontakterna i området varit täta. Vattendragens ådernät lade grunden för kommunikationerna. Mellan fällor, fäbodar och bygder löpte stigar – en del sedan urminnes tider, där var stig haft sin säsong. Ska du till Örnbo måste du använda fötterna. Det finns flera leder att välja på och besökaren utgår enklast från naturum i Ammarnäs. Turen mot Örnbo är cirka 5 kilometer och går längs den så kallade Georgsvägen – inte stort mer än en bred stig. Den börjar vid en grusad vändplan norr om byn. Vi följer den gropiga lilla vägen längs Gautsträsk där björkarna avtecknar sig i svart, vitt och gult mot sjöns blåa vatten.

Vi passerar en liten fjällbäck och njuter en stund av det por lande ljudet innan vi fortsätter. Vid den större Bissasbäcken dundrar vattnet fram. Här hittar vi också en rekonstruerad skvaltkvarn och en rastplats med vindskydd, bord, bänkar och ett dass. Så blir det dags att svänga av – nu är stigen smal och barrskogen trolsk. Vi följer den längs broar och spänger genom lingonriset och det börjar gå rejält uppför. Här och var längs vägen skymtar sjön allt längre ned och nu börjar det kännas i benen. Vid ett litet vägskäl berättar en skylt att den som vill gå upp till bergstoppen svänger vänster och fortsätter någon kilometer. Där finns förutom en vidunderlig utsikt ett utpekat naturminne i form av ett övergivet boträd för örnar.

Den som vill till själva fjällägenheten svänger höger. Vi sparar utsikten till senare och väljer höger, för nu vill vi ha kaffe och mat över öppen eld. En liten grå sommarladugård med torvtak gömd mellan träden berättar att det inte är långt kvar och vi anar att det öppnar sig längre fram. Så när vi passerat sista backen ligger det plötsligt där – Örnbo. Med utsikt över sjön ligger några små hus – en lada, en visthusbod och ett litet bostadshus vars gråbruna timmer skiftar vackert kanelbrunt i solen. elisabet hesseborn

Fjällägenheten Örnbo lades ned när den sista innehavaren Jonas Andersson dog på 1950­talet. Det var hans far och mor, samerna Anders Jonsson och hans hustru Eva, som mot 1800­talets slut började bruka marken. Vi försöker föreställa oss hur det en gång var att leva och verka på denna plats – ett strävsamt liv i självhushållning bestående av jakt, potatisodling, myrslåtter, några kor, får och getter.

Idag är det ett statligt byggnadsminne och förvaltas av Statens fastighetsverk. Ängar och byggnader sköts med hjälp av Ammarnäsbor. Örnbo är en populär dagsutflykt för vandrare och i området finns ett rikt fågel­ och djurliv. Då och då syns lodjur och vi får veta att man nyligen hittat björnspillning. Så när vi sitter där vid elden ser vi plötsligt, högt där uppe, en liten prick som seglar i den klara höga luften. Pricken blir två och vi inser att det är ett par kungsörnar som spanar ned mot oss och landskapet.

Rnbo

ta sig dit: Bil till parkering där vägen tar slut i norra Ammarnäs. Vandra 4,5 km från bilvägens slut. Örnbo fjällägenhet ligger strax öster om sjön Övre Gautsträsk i Sorsele kommun.

Läs mer på naturkartan.se/sv/vasterbottens-lan/ ammarnas-ornbo på Örnbo är omålade men solens strålar har färgat det kådrika träet i silver och gyllenbrunt.

Från förstukvisten på Örnbo kan vandraren både vila benen och ögonen. Den högt belägna gården vänder sig mot solen i sydöst.

En liten avstickare till bergstoppen ovanför Örnbo bjuder både på ett gammalt örnbo och på en hän-förande utsikt över sjön Gautsträsk och fjälltopparna runtomkring.