Kungliga slottet ett samhälle i miniatyr by Statens fastighetsverk

Kungliga slottet â&#x20AC;&#x201C; ett samhĂ¤lle i miniatyr

Karl XI 1660–1697

Karl XII 1697–1718

Ulrika Eleonora 1719–1720

Fredrik I 1720–1751

Adolf Fredrik 1751–1771

Gustav III 1771–1792

Gustav IV Adolf 1792–1809

Karl XIII 1809–1818

Karl XIV Johan 1818–1844

Oskar I 1844–1859

Karl XV 1859–1872

Oskar II 1872–1907

Stockholms slott i ständig förändring

Femton svenska regenter från 1660 till Konung Carl XVI Gustaf. Illustrationer: Annika Gudmundsson

Gustaf V 1907–1950

Kungliga slottet utformades för den enväldiga kungamaktens representation, boende och riksadministration och den fortsatta byggnadshistorien speglar utvecklingen till demokrati. Slottet började byggas på 1690-talet av de enväldiga kungarna Karl XI och Karl XII under en militärmonarki och slutfördes av frihetstidens ståndsriksdag. Riksdagen finansierade färdigställandet genom att ta ut en extra skatt, slottsbyggnadshjälpen, och överlämnade slottet den 7 december 1754 till kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika. Ändringar av rumsdispositioner, inredningar och verksamheter speglar förskjutningen av makten från kungen till folket. Utifrån sin maktställning, sin personlighet och sin tids smak har varje regent bidragit till slottets byggnadshistoria. Slottet är kungens officiella residens och arbetsplats samtidigt som Representationsvåningarna, Rikssalen, Slottskyrkan, Ordenssalarna, Slottsarkivet och de fyra museerna – Gustav III:s Antikmuseum, Skattkammaren, Livrustkammaren och Museum Tre Kronor – är öppna för allmänheten.

Gustaf VI Adolf 1950–1973

Carl XVI Gustaf 1973–

Ritningen visar den gamla borgens byggnader och försvarsmurar. Det nya slottets plan är markerad som en blå övertoning. Grundritning av Martin Olsson och Tord O:son Nordberg, 1924. Modellen visar Stockholms slott strax före branden 1697 med den gamla borgens byggnader och Tessins nya norra länga. Modellen är tillverkad av Lars Agger. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren.

Stockholms slott – Tre Kronor På samma plats som det nuvarande slottet fanns en äldre borg. I slottets norra länga bevaras äldre murverk och inom slottsområdet finns lämningar i marken, som utgör viktiga källor till kunskap om den gamla borgen. Lämningarna tillhör den borg, som spelade en central roll när det svenska riket enades och den svenska monarkin befästes. De berättar om utvecklingen av det kungliga borgbyggandet under medeltid och renässans. 1900-talets byggnadsarkeologiska forskning har ökat kunskapen om borgens historia, som visar på ständiga förändringar för att motsvara olika tiders krav på försvar, boende, representation och administration. Karl XI önskade modernisera det gamla slottet med en ny festvåning och representativa bostadssviter åt sig och sin drottning. Uppdraget att förverkliga dessa idéer gick till Nicodemus Tessin d.y., som höjde den norra längan med två våningar så att den fick ungefär samma utseende som i dag. Två medeltida hörntorn byggdes då in i våningarna. Vid slottsbranden år 1697 klarade sig den nya byggnadens murar utan omfattande skador och utgör fortfarande slottets norra länga. Dagen efter branden fick Tessin i uppdrag att rita ett nytt slott. Innan bygget sattes igång schaktade man ner södra delen av borgområdet så att nästan alla spår efter den gamla borgen försvann.

Ett monument över svensk byggnadsoch inredningskonst fick under 1700-talet stort inflytande på de svenska bostadsmiljöerna ända in i bondehemmen och blev mönsterbildande för konstindustrin under frihetstiden då man försökte utveckla den inhemska produktionen. Slottets sällsynta rikedom på välbevarade konstnärliga inredningar, både ursprungliga och senare tillkomna, representerar konstutvecklingen såväl i Sverige som på kontinenten. Slottets rokokorum beskrivs som de bästa exemplen på fransk inredningskonst utanför Frankrike.

Stockholms slott utgör ett monument över Sveriges främsta arkitekter, konstnärer och konsthantverkare och representerar mötet mellan svensk byggnadstradition och utländska influenser. Senaste nytt och inspiration till Tessins slottsprojekt inhämtades genom studieresor i Sydeuropa och genom att anställa ett stort antal konstnärer och hantverkare från Frankrike och Italien. Vid slottsbygget arbetade och utbildades de som under lång tid skulle komma att påverka det främsta inom svensk byggnadskonst. Slottsinredningarna

Enligt traditionen föreställer denna teckning överintendenten Carl Gustaf Tessin och slottsarkitekten Carl Hårleman, som studerar ritningar framför slottsbygget. Teckning av Carl Gustaf Tessin, 1733. Privat ägo, foto: Nationalmuseum.

Storkyrkan

Hovrättshus

Mynthus

Tessinska palatset

Nöjespalats

Börs

Rådhus

Tessin hade under sina resor i Italien och Frankrike studerat slott och palatsbyggnader av sin samtids arkitekter liksom byggnader från antiken och renässansen. Utifrån dessa intryck skapade han sin egen vision av ett slott för en evig, orubblig kungamakt. Tessins slott invid vattnet i centrala Stockholm dominerar över den omgivande staden genom sin storlek och genom att utnyttja den gamla borgens strategiska läge på en höjd invid inloppet till Mälaren. Karl XII:s krig slukade landets alla ekonomiska resurser och därför avstannade slottsbygget under närmare 20 år. Trots att Tessin avled 1728, innan bygget var klart, förblir han upphovsman till slottets plan, utvändiga gestaltning och grundstruktur i de mest representativa rummen liksom de delvis bevarade inredningarna i norra längans översta

Tessins generalplan över slottet med omgivningar. Riksarkivet.

våning. Carl Hårleman, som år 1729 övertog den konstnärliga ledningen av slottsbygget, följde Tessins ritningar och anvisningar med stor trohet men tillförde sin tids nya inredningsstil, rokokon. En kungastad i centrum Både symboliskt och praktiskt utgjorde Stockholms slott rikets absoluta centrum. För att ytterligare framhäva slottet utarbetade Tessin en plan över omgivningarna. Från slottets norra portal planerade han en paradgata via Helgeandsholmen med hovstall fram till en kunglig gravkyrka i fonden av ett torg. Flera av idéerna i Tessins paradgata kom senare att förverkligas genom att Norrbro byggdes och Gustav Adolfs torg ordnades som en monumental plats med Operabyggnaden och Arvfurstens palats.

Kungliga slottet

Slakt- och fiskbodar

Hovstallet

Palats för överstemarskalk och ståthållare

Tessins slott en symbol för stormakten

Kunglig gravkyrka

Arsenal

Kungsträdgården

NORR

”fördelachtigt situerat”

Stockholms slotts norra fasad på 1690-talet innan de lägre längorna tillfogades, gravyr. Riksarkivet.

Slottets fyra fasader ut mot staden är i stort sett oförändrade. Var och en har fått sin egen karaktär och symbolik. Norra fasaden med ett stramt och enkelt formspråk dominerar över staden genom sitt fria läge på en höjd invid vattnet. Till den strama fasaden fogade Tessin variation genom att lägga till de lägre flyglarna som också utgör länkar mellan slottets väldiga skala och den omgivande lägre stadsbebyggelsen. Utifrån höjdläget skapades en storslagen entré med dubbla ramper upp till slottets norra portal. Kopparstick Ritningar var ömtåliga och kunde förstöras. Därför ville Tessin att de skulle föras över till kopparplåtar, som kunde tryckas i stora upplagor. Gravyrer användes som den tidens media för att sprida nyheter om arkitektur och konst över Europa. Kopparsticket av Tessins första norra fasad beställdes av Karl XI för att visa vilket storslaget slott som stormakten Sverige höll på att uppföra. Sticken fick stor spridning genom de svenska ambassaderna i Frankrike, Tyskland och Italien. Ritningarna till den nya slottsanläggningen var klara år 1704 och man började då överföra dem till kopparplåtar. Ett antal kopparstick skickades år 1712 med sändebud till Karl XII, som efter kalabaliken i Bender var fånge hos den turkiske sultanen. Då Tessins son Carl Gustaf år 1714 skulle resa till Paris fanns gravyrer av slottets alla fasader, planer och sektioner. Dessa fick sonen med sig för att sprida bland konstnärer och inflytelserika personer i Frankrike.

Gravyrerna. Foto: Riksarkivet.

Stockholms slotts södra fasad och längdsektion genom södra längan, gravyrer. Riksarkivet.

to:

Praktfasaden Södra fasaden är praktfasaden och utformad som en romersk triumfbåge med hyllningstexter till Karl XII. Bakom ligger Södra valvet, en vestibul i hela husets höjd, enligt Tessin ”en av de mest magnifika som man kan se”. Härifrån nås slottets ceremoniella rum, Rikssalen och Slottskyrkan, som representerade det goda samhällets två poler, den världsliga och den gudomliga makten.

”en av de mest magnifika som man kan se” så beskrev Tessin den södra vestibulen.

Kungens sida Västra fasaden, med krigiska attribut och medaljonger av svenska kungar från Gustav Vasa till Karl XI, utgör kungens sida och vänder sig mot den militära uppställningsplatsen på yttre borggården. Denna länga har alltid utgjort huvudentré till slottet.

Drottningens sida Östra fasaden vänder sig mot vattnet och har på framsidan en trädgård (Logården), som planerades med formklippta buxbomshäckar, citrusväxter och springbrunnar. Detta ger en behagfull och informell karaktär åt den sida av slottet som var drottningens.

Stockholms slotts västra och östra fasader, gravyrer. Riksarkivet.

Kungens trapphus i V채stra l채ngan. Foto: Fabio Galli.

”tvenne de mest magnifika trappor” Trapphusen i västra och östra längan var enligt Tessin själv ”tvenne de mest magnifika trappor, varav en för upp till kungens och den andra till drottningens apartement”. De är ordnade för att skapa rymd och ”från alla håll ser man dem, som uppstiga för trapporna”. De har ”en mycket säregen plan” med rymliga vilplan som förbinder de kungliga bostadsvåningarna. Det finns ingen ritning som visar hur Tessin tänkte sig utsmyckningen av trapphusen, däremot finns nedteckningar som nämner statyer och rikligt med reliefer. Trapphusens dekor skulle vara underordnade paradvåningarnas inredningar så att upplevelsen av prakt stegrades ju längre in i våningen man kom. Trapphusen karaktäriseras av olika svenska stensorter och stenimitationer i målad stuck. På 1740-talet försågs de med perspektivmålningar, som bygger vidare på rummens arkitektur. Lyktgrupperna i rokoko tillkom vid mitten av 1700talet. Takens målningar och stuckdekor utfördes på 1890-talet på initiativ av Oskar II, som med utgångspunkt från Tessins ritningar ville sätta slottet i ett skick som var värdigt ”detta det stoltaste monumentet över det svenska stormaktsväldet”.

Längdsektion genom norra längan med de kungliga representationsvåningarna på de två övre höga våningsplanen, gravyr. Riksarkivet.

Slottet – en komplett värld planlösningar och 110 meter långa rumsfiler medan den övre våningen har större rumshöjder med välvda tak. De två våningarna innehöll var och en två likadana men spegelvända bostadssviter. Under de första drygt 150 åren inrättades kungens och drottningens bostäder på ett av dessa två våningsplan. Planen, med två symmetriska bostadssviter, kungens i väster och drottningens i öster, som nås via separata trapphus, utformades av Tessin utifrån franska förebilder. Från trapphusen räknat består rumssviterna av drabantsal, förmak, stor audienssal (det gamla slottets fyrkantstorn), liten audienssal, paradsängkammare, kabinett och i längans mitt möts våningarna i ett långt galleri.

Slottet, som byggdes för kungafamiljens boende, representation, uppvaktning, riksadministration, hushållning och service, rymde ett samhälle i miniatyr. På slottet arbetade och bodde så många människor att de bildade en egen församling, Hovförsamlingen. Den består av ”de kungliga hovstaternas tjänstemän och betjäning samt deras familjer och tjänstefolk”. Inom Svenska kyrkan är den en av fem församlingar, vars medlemmar inte bor inom ett geografiskt begränsat område. Slottskyrkan är församlingskyrka med gudstjänster öppna för alla. Kungens officiella residens Slottets längor i norr, väster och öster innehöll de kungliga bostadsvåningarna. De bestod av två parallella rumsfiler med paradrum för det officiella hovlivet ut mot staden och bekvämare mindre bostadsrum in mot borggården. Våningarnas betydelse uttrycks i planlösningen: ju längre rumsfiler desto viktigare våningar och ju viktigare rum desto större takhöjd och mer arbetade tak. Norra längans kungliga representationsvåningar, på Stora våningen 1 och 2 trappor, har närmast identiska

Ständiga förändringar vid regentskiften Vid regentskiften utfördes nyinredningar i kungens och drottningens bostadsvåningar i enlighet med senaste mode. För dessa ombyggnader anlitades tidens mest namnkunniga arkitekter, konstnärer och konsthantverkare. I många rum finns därför flera inredningsstilar samtidigt. Även konstitutionella förändringar avspeglas i ändringar av rummens inredningar och funktioner.

Paradsängkammare Liten audienssal

Kabinett

Galleri

Paradsängkammare Kabinett

Stor audienssal

Förmak Drabantsal

Liten audienssal

Förmak Kungens och drottningens likadana men spegelvända bostadssviter.

Drabantsal

En illusorisk bild av slottets våningsindelning med höga paradrum ut mot staden och låga rum för boende, service och administration in mot borggården. Illustration: Annika Gudmundsson

Karl XI:s galleri. Foto: Nina Broberg

Karl XI:s galleri I Festvåningen ligger Karl XI:s galleri, som är den svenska barockens praktrum och gestaltat som ett promenadgalleri med Spegelgalleriet i Versailles som förebild. Enligt Tessin själv var galleriet det ståtligaste rum han någonsin skapat, och ”där allt som var möjligt – har låtit göra sig”. Galleriet var avsett för olika officiella ceremonier, som då aristokratin och ansedda utlänningar gjorde artighetsvisiter hos kungen och drottningen. Detta galleri är ett av de minst förändrade av slottets alla paradrum. Rummet användes av Gustav III vid maskeradbaler och används fortfarande vid stora galamiddagar. Stora våningen 2 trappor ”Herren är vorden min beskyddare I Gud mitt öde, Han själv skall göra det”

N 20

Gustav III:s paradsängkammare. Foto: H. Hammarskjöld, Kungl. Husgerådskammaren.

Gustav III:s paradsängkammare

Stora våningen 2 trappor

Gustav III strävade efter att återupprätta den enväldiga kungamakten och införde ett franskt hovceremoniel från Ludvig XIV:s tid. Till slottets förnämsta mottagningsrum lät Gustav III inreda var sin paradsängkammare åt sig och drottning Sofia Magdalena. Rummen användes vid de kungligas påklädning inför utvald publik – levéerna. För dessa rum utfördes slottets första gustavianska inredningar med klassiska kolonner och pilastrar liksom kransar och girlander av lager, ärans symbol, i vitt och guld. Det var till detta rum som Gustav III fördes och där han ett par veckor senare avled av skadorna efter skottet på operamaskeraden.

N 21

”Fäderneslandet”

Karl XIV Johan i sin sängkammare på Stockholms slott. Litografi av Deroy efter målning av hovmålaren C.S. Bennet. Kungl. Husgerådskammaren.

Karl XIV Johans sängkammare Precis som i Versailles låg de mindre bostadsrummen, som var lättare att värma upp och bekvämare att bo i, mot borggården. Ett av dessa var Karl XIV Johans sängkammare, där han inte bara sov utan även åt, arbetade och gav audienser – det så kallade sängkammarregementet. Rummets rokokoinredning – dörrens överstycke med rikt skulpterad ram och taklisten med ornamentik i hörnen – tillhör den inredning som var klar då kungafamiljen år 1754 flyttade tillbaka till slottet. Det var då ett förmak och ingick i den endast ett år gamla prinsessan Sofia Albertinas våning. Stora våningen 2 trappor

”Folkets kärlek min belöning”

”Hvita hafvet ordnadt till julförning”, 1897. Foto: Kungl. Husgerådskammaren.

Oskar I:s balsal – Vita havet Efter Karl XIV Johans död år 1844 beslutade sonen Oskar I att den övre kungliga bostadsvåningen i norra längan endast skulle användas vid officiella fester och den kallas därefter Festvåningen. Detta var inledningen till en rumslig uppdelning mellan kungens offentliga och privata liv. Vita Havet i nordöstra delen av Festvåningen byggdes om till balsal för Oskar I och drottning Josefina. Slottsarkitekten Axel Nyström skapade på 1840-talet denna sal med musikläktare genom att slå samman två rum och förse den norra delen med ny inredning. Stora våningen 2 trappor

”Rätt och sanning”

Spegelsalongen med levande ljus. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren

Karl XV:s spegelsalong Första gången som bottenvåningen i norra längan togs i anspråk som bostad för ett kungapar var för Karl XV och drottning Lovisa. Åt dem utformade slottsarkitekten F. W. Scholander år 1859 den illusionistiska balsalen – Spegelsalongen. I festkvällens ljus glittrar de förgyllda ornamenten och rummet mångfaldigas genom speglarnas optiska effekter. Kolonnerna, räcket och kandelabrarna står med plana baksidor mot spegelglaset och fullständigas genom sina spegelbilder. Den förgyllda inredningen har stommar av trä, zink, mässingsbrons, pastellage (krita, gips, olja och limvatten) och pappersmassa tillverkade med hjälp av tidens nya maskiner.

Bottenvåningen

”Land skall med lag byggas”

Oskar II:s och drottning Sofias frukostrum. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren.

Oskar II:s frukostrum

Stora våningen 1 trappa

Oskar II och drottning Sofia var det sista kungaparet som bodde i en representationsvåning. Från denna tid bevaras frukostrummet med 1700-talets rikt skulpterade rokokopaneler av ek, som frilagts från färg och förgyllning. Rummets träinredning var ursprungligen pärlgrå och dekorerad med så mycket guld att det kal�lades det förgyllda rummet. Som en reaktion mot industrialismen under senare delen av 1800-talet fick naturmaterial och hantverksskicklighet ett egenvärde, vilket lämnat tydliga spår i slottet. På fasaderna rengjordes stenen från färg och vid samma tid togs färg och ibland också förgyllning bort på dörrar och paneler. Efter drygt hundra år accepteras de trärena snickerierna som ett uttryck för det sena 1800talets smak och inredningskonst.

”Brödrafolkens väl” ”Sveriges väl” (efter upplösningen av unionen med Norge år 1905)

Gustav V:s biljardsal. Foto: Anton Blomberg, Kungl. Husgerådskammaren.

Gustaf V:s biljardsal I en av östra längans bostadsvåningar, som ursprungligen var avsedda för övriga medlemmar av kungafamiljen, ligger Gustav V:s biljardsal. Rummets samling av jakttroféer från både Sverige och andra länder berättar om Gustav V:s stora intresse för jakt. Från Nilen finns en uppstoppad krokodil ”såsom det dyrbaraste jaktminnet från Egypten”. Inredningen och biljardbordet visar att detta var ett sällskapsrum för herrar. Taklisten med skulpterade romerska hjälmar berättar om rummets ursprungliga funktion som drabantsal. I slottets bostadssviter var, från trapphusen räknat, det första eller de två första rummen avsedda för drabanterna, den kungliga familjens livvakter.

Stora våningen 2 trappor

”Med folket för fosterlandet”

Carl XVI Gustafs jubileumsrum. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren.

Carl XVI Gustafs jubileumsrum

Stora våningen 1 trappa

Från och med början av 1900-talet accepterades de äldre inredningarna som en del av den kungliga bostaden. När Gustav VI Adolf och Margareta som kronprinspar år 1905 flyttade in i sin privata våning i nordvästra flygeln, gjordes inga större ändringar av den fasta inredningen. Genom att representationsvåningarna inte längre används som kunglig bostad har trycket på förändringar minskat. Jubileumsrummet inrättades som ett modernt audiensrum för att visa det sena 1900-talets inredningskonst. Rummet, med bevarade äldre fasta inredningar, utformades av inredningsarkitekten Åke Axelsson. Den nya inredningen var en gåva från riksdag, regering och kommuner till kungens 25-årsjubileum som monark.

”För Sverige – i tiden”

Under 1700-talets slut reste Gustav III och hertig Fredrik Adolf i sällskap med ett antal konstnärer och arkitekter till Italien och kom hem med den tidens moderna inredningsstil. Denna var inspirerad av framgrävda lämningar efter Roms antika byggnader som Titus badhus (termer) och Neros gyllene palats liksom av Vatikanens loggior dekorerade av Rafael på 1500-talet. In mot borggården ligger den inre salongen med ett antikinfluerat dekormåleri från 1790-talet. Karaktäristiska mönster är dels ett figur- och färgrikt måleri med spegelvända motiv kring en mittstam dels bårder med upprepade motiv, här vita figurer mot blå bakgrund.

Målat väggfält influerat av antika väggmålningar. Foto: Håkan Lind, Kungl. Husgerådskammaren.

Hertig Fredrik Adolfs inre entresolerade salong med antikinspirerade väggmålningar. Foto: Håkan Lind, Kungl. Husgerådskammaren.

Övriga kungliga bostadsvåningar Slottet innehöll från början bostadsvåningar för hela den kungliga familjen; förutom kungen och drottningen också änkedrottning, kronprins och kronprinsessa, prinsar och prinsessor. Under 1700-talet fick de endast ett par år gamla kungliga barnen egna våningar. Den övriga kungafamiljens bostäder låg i södra delen av östra och västra längan. I västra trapphuset mitt emot entrén till kungens våning finns ingången till hertig Fredrik Adolf. Precis som i kungens och drottningens våningar låg paradrummen ut mot staden. Våningens stora takhöjd tillät att man i de privata bostadsrummen in mot borggården lade in ett bjälklag, så att man fick två låga våningar, så kallade entresoler. Hertigens våning iordningställdes som gästvåning inför tsar Nikolaus II:s besök år 1838 och används fortfarande som bostad för officiellt gästande kungligheter och presidenter.

Stora våningen 2 trappor

Dörröverstycken med riksvapnet tre kronor över entréerna t.v. Gustav III:s våning och t.h. hertig Fredrik Adolfs våning.

Kunglig service i tre våningar Slottets nedre våningar inrättades som servicevåningar. Entrévalvens stora rumshöjder gav möjlighet att i anslutande längor inrätta låga halvvåningar, som enligt Tessin var mycket användbara för att ”hysa de många betjänter som herrskapet måste ha nära till hands”. Halvvåningen innehöll ca 115 rum. Dessa användes till största del som bostäder, enkelrum och våningar om flera rum och kök med jungfrukammare för den kungliga uppvaktningen. I södra längan låg den kungliga köksavdelningen, som troligen av brandsäkerhetsskäl försågs med valv. Här fanns stekkök, tekök, kaffekök, kavaljerskök, konditori, skafferi och i anslutning till dessa separata förvaringsrum för glas, porslin, linne, silver, koppar m.m. De kungliga representationsvåningarnas inre rumsfiler, de tidigare kungliga privata bostadsrummen, används sedan 1950-talet för servicefunktioner t.ex. vid galamiddagarna i Karl XI:s galleri. Hela källarvåningen upptas av tunnvälvda rum och där förvarades bl.a. den stora mängd ved som krävdes för att värma upp slottet. Källarvåningen stod i förbindelse med Skeppsbron, Stockholms dåtida hamn, genom fyra portar i Logårdsflyglarna. De nedre våningarna fungerar idag som hovpersonalens arbetsplats. Källarvåningen upptas till stor del av tre museer.

Kung Oskar II:s kök, 1898. Foto: Kungl. Husgerådskammaren.

Ovan. Ekonomifรถrvaltarens matsal, 1906. Nedan. Frรถken H Wennbergs kรถk, 1906. Kungl. Husgerรฅdskammaren.

Ovan. Överhovmästarinnans salong, 1899. Nedan. Ståthållarens matsal, 1897. Foto: Kungl. Husgerådskammaren.

Rikssalen, Gustav III öppnar 1789 års riksdag, målning av Louis Jean Desprez. Nationalmuseum.

Från envälde till demokrati Slottet är kungens officiella residens och fungerar som kunglig arbetsplats och som landets främsta representationslokal.

Slottet började byggas under slutet av stormaktstiden då kung Karl XI fick allt mer makt. Det slutfördes under frihetstiden då i stort sett all makt koncentrerades hos regering och riksdag. Genom 1719 års regeringsform övergick den verkliga makten till ständerna, som utsåg riksrådet. Rådets ämbetslokaler låg i den s.k. Rådsvåningen, mellan kungens bostadssvit och Rikssalen. Efter statskuppen 1789 avskaffade Gustav III riksrådet. Rådsrummen, som därefter användes av Konungens Högsta Domstol, kallas i dag Ordenssalarna. Enligt nuvarande regeringsform utgår all makt från folket och kungen är statschef med i huvudsak ceremoniella och representativa uppgifter.

Rikssalen var möteslokal för ståndsriksdagen under kungens ordförandeskap. Den invigdes år 1755 och användes till och med år 1974 för den årliga ceremonin vid riksdagens högtidliga öppnande. Konseljsalen, Gustav III:s matsal i Festvåningens hörnrum, inreddes på 1860-talet av slottsarkitekten F. W. Scholander för de kungliga konseljerna, som fortfarande hålls i detta rum.

Konseljsalen, skifteskonselj oktober 2006. Foto: Clas Gรถran Carlsson.

Slottsarkivet, 1906. Foto: Anton Blomberg, Kungl. Husgerådskammaren.

Kansliflygeln Adolf och sedan för hans mor, änkedrottning Sofia Magdalena.

Den nordvästra flygeln planerades för att rymma de centrala delarna av riksadministrationen, de kungliga kanslierna, och kallas därför Kansliflygeln. I denna flygel och i norra längans bottenvåning uppläts rum för Inrikes-, Utrikes- och Krigsexpeditionerna och Riksarkivet. Den statliga administrationen som till en början rymdes inne i slottet växte efter hand, flyttade ut och bildade självständiga myndigheter. Knappt 30 år efter inflyttningen inrättades Kansliflygeln som bostad, först för den treårige kronprinsen Gustav IV

Riksarkivet, som grundades av Axel Oxenstierna år 1618, hade sina första lokaler i gamla slottet och vid branden förstördes cirka 2/3 av arkivhandlingarna. Kansliflygelns arkivvåning planerades med dubbla valv, ett av Tessin från början inbyggt brandskydd. Här inryms idag Slottsarkivet, hovstaternas och kungliga slottens arkiv, som är en del av Riksarkivet.

Högvakten Genom två fristående svängda flyglar, Kommendantsoch Högvaktsflygeln, formas den militära uppställningsplatsen som en halvcirkelformad förgård framför slottets västra länga. Från början projekterades flyglarna med helt öppna vakt- och promenadgångar men de byggdes med slutna rum förlagda mot utsidan. Mellan flyglarna planerade Tessin att för hovrätten uppföra en fondbyggnad som en tillbyggnad till Oxenstiernska palatset. År 1523 inrättade Gustav Vasa högvakten, ett militärförband av dalkarlar, för att försvara Stockholms slott och kungafamiljen. Den kungliga livvakten, som senare bestod av 100-200 man ur gardesförbanden, fungerade också som ordnings- och brandvakt i Stockholm. Andra förband började successivt gå högvakt och sedan 1960talet genomförs högvakten av officerare och värnpliktiga, både kvinnor och män, från landets alla militärförband. Idag finns 45 man dygnet runt i högvakten på slottet. Högvaktssoldat 2007. Foto: Marianne Johnson. Kronprins Carl Gustaf tillsammans med en soldat ur högvakten, 1952. Foto: K.W. Gullers, Nordiska museets arkiv.

Ungdomar från Fryshuset uppträdde vid seminariet ”Från utanförskap till innanförskap” i Bernadottebiblioteket, 2006. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren.

”Slottet är ett kulturcentrum mitt i Stockholm” Carl XVI Gustaf

Boksamlingen och namnet Kungliga biblioteket, KB, flyttade 1877 över till sin nya byggnad i Humlegården. Idag innehåller biblioteket familjen Bernadottes privata boksamlingar.

De furstliga privatsamlingarna av konst, böcker och kuriosa började under upplysningstiden ombildas till publika institutioner. Under andra hälften av 1700-talet öppnades museer som Uffizierna i Florens och Museo Pio-Clementino i Vatikanen. Med franska revolutionen väcktes de folkliga kraven på att alla kungliga samlingar, som till stor del inköpts med statliga medel, skulle vara tillgängliga för allmänheten. Från 1790-talet blev flera av de kungliga samlingarna på Stockholms slott offentliga och, troligen med början på 1910-talet, öppnades representationsvåningarna i norra längan för allmänna visningar.

Gustav III:s Antikmuseum Efter Gustav III:s död instiftades 1792-94 ett museum för kungens antiksamling i bottenvåningen av nordöstra flygeln, Biblioteksflygeln. Utanför Italien blev detta det första offentliga konstmuseet, där lokal och samlingar bildade en enhet. Två långsträckta gallerier byggdes om efter arkitekten Carl Fredrik Sundvalls ritningar. För de stora skulpturerna i helfigur utformades det större rummet som ett nyklassicistiskt praktgalleri. Antiksamlingen flyttades år 1866 till det nyöppnade Nationalmuseet. Antikmuseet är åter öppet för allmänheten sedan rummen återställts och den kungliga antiksamlingen flyttats tillbaka.

Bernadottebiblioteket Tessin planerade att den nordöstra flygeln, Biblioteksflygeln, skulle innehålla ett nationalbibliotek öppet för allmänheten. Inredningen, som ritades av Carl Johan Cronstedt, var färdig 1796.

Överst. Stora galleriet i Gustav III:s Antikmuseum, 1952. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren. Ovan. Stora galleriet eller skulpturgalleriet i Kongl. Museum, nuvarande Gustav III:s Antikmuseum, målning av Pehr Hilleström d.ä., 1790-talet. Nationalmuseum.

Skiss över tavelhängningen i Nedre galleriet (Bernadottegalleriet), Fredenheims hängning 1795, färglagd ritning av C.D. Göbel. Nationalmuseum.

Bernadottegalleriet Gustav III lät ta bort väggdekor och boaseringar på väggarna i Bernadottevåningens galleri för att spänna väggarna med grönt siden som bakgrund för sin tavelsamling. Denna samling utgjorde grunden för Nationalmuseum och flyttades år 1866 över till den nya museibyggnaden. I galleriet utfördes 1917 en kronologiskt ordnad hängning av släkten Bernadottes familjeporträtt. T.v. Bernadottegalleriet med släkten Bernadottes familjeporträtt. Foto: Alexis Daflos, Kungl. Husgerådskammaren.

Skattkammaren. Foto: Sven Nilsson, Kungl. Husgerådskammaren

Skattkammaren Skattkammaren, i södra längans källarvåning, visar sedan 1970 den svenska monarkins viktigaste symboler som de kungliga regalierna: krona, spira, äpple, nyckel och svärd. Ombyggnaden till museum utfördes av slottsarkitekten Sven Ivar Lind. Museet med inredning i ett modernt formspråk fick stor uppmärksamhet främst genom ljussättningen, som lyfter fram de utställda regalierna i effektfull kontrast mot de dunkla och rustika tegelmurarna.

slottsarkitekten Sven Ivar Lind. De välvda källarrummen fick tillägg i moderna material och ett avskalat modernistiskt formspråk. De från puts frilagda murarna i granit och tegel utgör bakgrund till montrarna. Efter att från 1660-talet ha flyttat runt i slottet och mellan andra lokaler i Stockholm flyttade museet år 1978 åter in i slottet. Museum Tre Kronor Slottsmuseet inrättades på 1930-talet för att visa resultaten av de då nyligen avslutade byggnadsarkeologiska undersökningarna i slottet. Slottsarkitekten Ove Hidemark ansvarade för den senaste ombyggnaden av museet, som återinvigdes år 2000 under namnet Museum Tre Kronor. Här har de gamla murverken lyfts fram och gjorts till museets främsta utställningsföremål.

Livrustkammaren Livrustkammaren är sedan 1500-talet de svenska kungarnas vapenarsenal och blev museum år 1628 då man skapade ett minnesrum över stora män och händelser i svensk historia. Källarna i slottets sydöstra del iordningställdes för Livrustkammaren av

Modern teknik i kunglig tjänst Modern teknik har alltid varit ett självklart val på slottet och där installerades en av landets första åskledare (1861), vattenledning (1864 och 1873), elektrisk belysning (1883), telefon (1884), centralvärme (i början av 1900-talet) och Sveriges första brandlarmsanläggning (1912). I slutet av 1990-talet utvecklades dagens digitala styr- och kontrollsystem för slottets tekniska försörjning.

Maskincentralen med det digitala styr- och kontrollsystemet. Foto: Per Adolphson.

Överst. Vind med tegelgolv och brandvägg. Ovan. Branddörr av plåt med ekådringsmålning och två korslagda facklor, en symbol som visar funktionen som branddörr. Foto: Elias Andersson, Statens fastighetsverk. T.h. Flygbild över Gamla stan med slottet i bakgrunden, 1951. På bilden syns hur Tessins brandmurar sticker upp över slottets tak. Foto: K. W. Gullers, Nordiska museets arkiv.

Med slottsbranden i tydligt minne byggde Tessin från början in ett brandskydd i byggnaden. Vindarna försågs med golv av tegel, en brandbotten, som skulle hindra elden från att spridas mellan våningarna och vinden. En del av mellanväggarna, som fungerar som brandmurar, drogs upp över yttertaken. På 1890talet förstärktes slottets brandmurar med dörrar av plåt. I våningarna målades plåtdörrarna in i samma färg som rummens inredningar och under visningarna ställs de upp så att de utgör väggar i dörrsmygarna.

Ritskola med två lärlingar, målning av Pehr Hilleström, 1777. Konstakademien.

I slottsbyggets spår För att inreda slottet lät Hårleman på 1730-talet anställa målare och bildhuggare från Frankrike. På det halvfärdiga slottet undervisade franska konstnärer konstnärligt begåvade svenska ungdomar fyra kvällar i veckan. Undervisningen inrättades år 1735 som Kongl. Ritarakademien och är ursprunget till dagens Konstakademi. Under sommarmånaderna fick slottets hantverkare utbildning i ornamentsteckning. Tack vare att många konstnärer och hantverkare fick sin utbildning av slottets konstnärer kom Hårlemans inredningsstil, rokokon, att spridas i Sverige. I samband med slottsbygget blev Tessin år 1697 överintendent med ansvar för de kungliga slotten. Han efterträddes av sonen Carl-Gustav och sedan av Carl Hårleman. Överintendentsämbetet, som förvaltade statens byggnader, grundades som självständig myndighet år 1818 och har därefter ombildats först till Kungliga Byggnadsstyrelsen (1918) och sedan till Statens fastighetsverk (1993). Fastighetsverket förvaltar Kungliga slottet genom att vårda och underhålla byggnaden och den fasta inredningen, att tillgodose funktionella krav utifrån slottets förutsättningar, att använda modern teknik för att vidmakthålla slottet och att medverka till att slottet görs tillgängligt för allmänheten. De många unika interiörerna står under kontinuerlig uppsikt och vård av konservatorer och hantverkare med specialistkompetens inom områden som måleri, förgyllning, trä, sten och gips. Möbler och annan lös inredning förvaltas och vårdas av Kungl. Husgerådskammaren.

Carl XVI Gustaf och hantverkarna studerar ett av parkettgolven inför renoveringen, 2006. Foto: Åke Ericson.

I flera rum renoveras 1700-talsgolven i massiv ekparkett. Inget golv är det andra likt utan har olika konstruktion, mått och mönster. Parkettgolven består av ca 1x1 meter stora golvtavlor med en ram, som håller ihop ett flätverk av sammanfogade ekstavar. Under 2005 rengjordes och fästes stucktaket i Victoriasalongen. Detta rum moderniserades på 1860-talet i nyrokoko och slottsarkitekten F. W. Scholander utformade det nya taket med kungliga kronor och ett gallerverk i guld mot vit botten. Slottets nya fasadbelysning, med låg energiförbrukning och lång livslängd, invigdes år 2006. Förutom att spara energi var syftet att skapa en helhetsverkan med ett varierat ljus för att lyfta fram viktiga detaljer i slottets fasader och att samordna belysningen med ljuset i den omgivande staden.

Konservering av takmålningarna i Victoriasalongen, 2005. Foto: Ullenius ateljéer.

Den nya fasadbelysningen på Stockholms slotts östra fasad, 2006. Foto: Åke E:son Lindman.

Slottets färgsättning har växlat under århundradena. Tessins norra länga står kvar efter slottsbranden och rester av den ursprungliga tegelröda fasadputsen finns bevarade inne på slottets vindar. Eftersom det tog närmare 70 år att bygga det nya slottet valde man den då moderna fasadfärgen, den franska rokokons ljusgula sandstensfasader, som ersatt den italienska barockens röda tegelfasader. Under de drygt 140 år som fasaderna var gula var stenen i hörnkedjor, runt fönstren m.m. målade först i en ljusgul, sedan i en rosa och sist i en varmgrå kulör.

På 1890-talet bedömdes fasaderna vara så smutsade och putsen så skadad att den måste ersättas. Utifrån arkivstudier och som en anpassning till omgivande bebyggelse valde man en Tessintrogen rödbrun fasadkulör. Vid dessa arbeten, som utfördes under en tid då naturmaterial värderades högt, togs all färg bort från stenen i fasaderna. Från slutet av 1940-talet till början av 1970-talet putsades fasaderna åter om och fick då samma färgsättning och samma putsstruktur som på 1890-talet.

Nedan. Rekonstruktion av fasadernas färgsättning från 1690-talet till i dag. Illustration: Hans Landberg (underlag från Restaurator).

1690-talet

1750-talet

1810-talet

1820-talet

1890-talet

Kungliga slottet Lättläst sammanfattning

Efter slottsbranden 1697 Där Stockholms slott ligger idag fanns tidigare en kungaborg med höga och tjocka murar som skydd mot fiender. Den förstördes vid en brand 1697. Efter branden ritade arkitekten Nikodemus Tessin den yngre ett nytt slott. Tessin bodde flera år i Rom och Paris och lärde känna populära arkitekter, som ritade palats och slott åt kungar, adelsmän och rika personer. Tessin tittade på de husen och tänkte på dem när han ritade ett modernt slott åt Sveriges kung. Hantverkare och konstnärer från Frankrike och Italien inredde slottet. Utländska konstnärer startade en konstskola som finns kvar och heter Konstakademin. Så bodde kungen och drottningen Slottet byggdes för att passa ett kungligt hov. Kungen och drottningen hade varsin likadan våning, där de tog emot sina gäster. Det fanns två likadana trapphus. I det ena gick man upp till kungen och i det andra till drottningen. Lyxiga rum I det första rummet kontrollerade livvakterna alla som kom dit. I de andra olika stora rummen tog kungen och drottningen emot gäster. Ju längre in man kom i våningarna desto lyxigare var rummen. Det finaste rummet var långt och smalt med stora speglar, ett spegelgalleri och där hade kungen och drottningen fester. Här bjuder nu kungen nobelpristagare på galamiddag.

Innanför mot borggården låg kungens och drottningens privata rum. De var mindre och mer bekväma att bo i. Varje gång en ny kung eller drottning flyttade in gjorde man om våningarna. Därför finns ofta möbler och annat från olika tider i samma rum. Många arbetade och bodde på slottet Hela kungafamiljen bodde på slottet. Kungen, drottningen, kronprins, kronprinsessa, prinsessor och prinsar. På 1700-talet fick kungabarnen egna våningar. I slottet fanns flera kök och i källaren låg all ved, som man värmde upp slottet med. De som skötte landet tillsammans med kungen hade sina kontor i slottet. I Rikssalen hade kungen möten med riksdagen. Många som arbetade på slottet bodde också där. Där finns också en kyrka, Slottskyrkan. Slottet idag När slottet byggdes bestämde kungen nästan allt i Sverige. Nu röstar folket på partier som ska bestämma i regering och riksdag. Kungen kallas statschef och arbetar på slottet. Alla kan besöka festvåningarna, några rum som kungafamiljen bodde i förr, Rikssalen och Slottskyrkan. Det finns också fyra museer i slottet.

SFV strävar efter att göra sin information tillgänglig för funktionshindrade. Mer lättläst information hittar du på www.sfv.se

The Royal Palace A building and the changes it has undergone provide us with a picture of a society, its time and the owner’s social status. It does so through its architecture, its design and the materials used and also, in a more abstract sense, through the functions it performs and its symbolism. This is particularly true of a building like the Royal Palace of Stockholm. In 1697 much of the Royal Palace was destroyed in a devastating fire. In the years preceding the fire, work had begun to redesign the north wing. This part of the palace survived the flames and its Roman Baroque architecture came to set the style for the new palace designed by Nicodemus Tessin the Younger (1654-1728). Construction work on the new palace began during the military reigns of Karl XI and Karl XII and the palace was designed as a society in miniature, providing state apartments, living quarters and administration for the absolute monarch. Tessin the Younger created a vision of eternal and enduring royal power with clear authority over Sweden’s capital and a role at the absolute centre of the kingdom. With the subsequent shift in power from the king to the people, the functions the building performs and the message it conveys have changed. In each new reign the foremost architects and artists of the period have updated the King’s and Queen’s apartments in line with the latest fashion. New additions and functions have been introduced but today there is less impetus for change. The palace became a monument to what could be achieved by Europe’s top artists, sculptors and craftsmen. The Rococo rooms, in particular, are often cited as the best example of French art outside France and during work on the palace artistically gifted young Swedes were trained who later came to have a major influence on Swedish architecture. After Tessin’s death in 1728, work following his designs and plans was completed by Carl Hårleman. Deriving their inspiration from the masterworks of the ancient world, the Renaissance and the Baroque period, the plans were demanding in terms of construction techniques, function and aesthetics.

With the experiences of 1697 in mind, Tessin placed great emphasis on making the building more resistant to fire. In later years too the palace has come to lead the way in new techniques, boasting Sweden’s first lightning conductor, for example, in 1861. The palace’s north, west and east wings housed the royal apartments. They in turn comprised two parallel rows of rooms with state rooms facing the city. The more important the apartments, the longer the rows of rooms and the higher the ceilings. The everyday, slightly more comfortable rooms were placed facing the inner courtyard. Tessin’s design with two symmetrical suites of accommodation – the King’s on the west side and the Queen’s on the east – were directly derived from French examples such as Louis XIV’s Versailles. Each of the palace’s four façades has its own distinctive character: The north façade in Roman style is a monumental paean to power. The south façade is designed to be imposing and impressive in the shape of a triumphal arch. The east façade, the Queen’s wing, faces the sea with gardens. The west façade is the King’s side decorated with military attributes. The Royal Palace began to be seen as a monument as early as during the nineteenth century and the restoration work carried out over the years has followed two different ideologies: The older restoration ideology had as its aim completing Tessin’s original vision of the most glorious monument to Sweden’s Age of Greatness. The twentieth century approach was instead to allow the building, with all its different impressions, to tell its own history spanning over three centuries. The palace is still the King’s official residence and today acts as a royal workplace and Sweden’s foremost venue for official functions. The royal apartments and four museums in the palace are open year round to visitors.

© Statens fastighetsverk – National Property Board Sweden 2007 Box 2263, SE-103 16 Stockholm Tel +46 8-696 70 00 Fax +46 8 696 70 01 www.sfv.se Med tack till Kungl. Hovstaterna för generös utlåning av bilder och omsorgsfull innehållsgranskning. Redaktion Lotta Günther, Marianne Johnson och Annika Gudmundsson Text Marianne Johnson Grafisk formgivning Annika Gudmundsson © Illustrationer Annika Gudmundsson © Fotografer och bildkällor är angivna vid respektive foto och bild. Sammanfattning av text Lars Hjertberg i engelsk översättning av Exacta Lättläst sammanfattning är omskriven av Lättlästtjänsten på Centrum för lättläst. Tryckeri Trydells, Laholm 2007 ISBN 91-866 70-28x

Tradition i utveckling. Vi har många kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i vårt land. De är en del av vår gemensamma historia och framtid. Statens fastighetsverk vill göra svenska folket stolt över statens egendomar, våra nationalbyggnader och fria marker; slott och kungsgårdar, teatrar, museer, ambassader och en sjundedel av Sveriges mark. Vi äger allt detta tillsammans och SFV:s uppgift är att förvalta det på bästa sätt. Vi ska också se till att bevara byggnadernas själ och karaktär, men samtidigt anpassa dem efter dagens behov och användning – till nytta och glädje för både hyresgäst och allmänhet. Lika viktigt som att förmedla historien bakom dagens byggnader är att skapa ny byggnadshistoria för morgondagen. På uppdrag av Sveriges regering driver vi därför även nya byggprojekt som på olika sätt representerar vårt land. SFV förvaltar också statens skog och mark. Det gör vi på ett långsiktigt hållbart sätt, så att biologisk mångfald bevaras och renbetesland kan brukas även i framtiden.

Tradition is change. Sweden has many buildings and environments of great value to its cultural history. They are part of the nation’s history and its future. National Property Board Sweden administrates public buildings and open spaces; palaces and royal parks, theatres, museums, embassies and one seventh of Swedens total land mass. All this is owned by the Swedes collectively, and the duty of the Board is to administer them in the best possible way.

Statens fastighetsverk +46 8-696 70 00 www.sf v.se