Genomgång av inventarier i Västra Eneby kyrka

Inför biskopsvisitationen i mars har inventarierna i alla kyrkor i Kinda pastorat granskats.

Det är ett roligt arbete – föremålen berättar om bygdens människor och historia. Det är viktigt att bevara och vårda dem på bästa sätt, att föra berättelserna vidare och så tillkommer ju nya föremål och nya berättelser!

Närvarande denna dag i Västra Eneby kyrka var stiftsantikvarie Eva Nyström Tagesson, kyrkvaktmästare Eva Lindh samt inventeringsansvariga i Västra Eneby: Maria Kindesjö, Mathias von Wachenfeldt och Bodil Söderberg.

Text och bild Bodil Söderberg

Välkommen på öppna samtal med biskop Marika Markovitz

Måndag 27 mars kl 18.00 Tidersrum g:a församlingshemmet

Mat och öppet samtal med Biskop Marika

Tisdag 28 mars kl 19.00 Kisa församlingssal

Församlingskväll med fika och föresläsning.

Biskop Marika föreläser, om sig själv och sin vision, frågestund.

Torsdag 30 mars kl 18.00 Horns kyrka

Församlingskväll med musik. Biskop Marika berättar om sin vision.

Alla varmt välkomna!

Kyndelsmässodagen i Västra Eneby

En liten hälsning från Kyndelsmässodagens lilla familjegudstjänst i sakristian i Västra Eneby. Det blev ett litet format.

Sara samtalade med 2 gossar och församlingen om Simeon o Hanna i templet och om hur vi alla får lysa som ljus. Liksom ljus som lyser kan se olika ut, så får vi lysa och se olika ut - långa, korta, vackra, runda, gröna, blå mm.

Roland spelade så att vi sjöng som en hel kör.

Tack Sara o Roland

Ni gjorde så att det blev bra!

Text och bild Britt-Marie Lennman

Ungdomskören Più Canto sjöng i Hycklinge

Söndagen den 12 februari sjöng ungdomskören Più Canto vid gudstjänsten i Hycklinge församlingsal. Eva Falsjö dirigerade och Anders Broo Larsson ackompanjerade.

Axels psalmhörna

Korset har alltid betytt mycket för mig.

Martin Lönnebo skriver: ”Kristendomen är den världsreligion som har korset som kännetecken. Det är rätt tecken för den religion som så betonar utsatthet och barmhärtighet. Korset bär den kristna tron. Ingen religion har som kristendomen betonat inkarnationens, lidandets och försoningens mysterium. Detta är den kristna trons omistliga skatt och dess bidrag till världens förhoppningar. Ansiktet bär människans mysterium, sårbarhet, okränkbarhet, förhoppning, glädje och smärta. Det är möjligt även för den moderna människan att skymta detta vårt gemensamma ansikte – det gemensamma Kosmiska ansiktet, det som är både mänskligt och gudomligt.”

Han citerar en dikt av Ingemar Leckius:

Se ansiktet! Se hur allt förvandlas! Det finns i den blå himlen och i Dachaus gyttja. Jag skymtar det i historiens hjulspår… Jag ser det misshandlat, förödmjukat, utplånat. En skugga i gruset. Även jag trampar på den. Det finns i fågeldun. I ett barns lykta.Det åldras inte. O stränghet! O mildhet!... I denna blick finns jag till.

Hemma i Västra Eneby har vi en särskilt värdefull stund efter skärtorsdagsmässan – i stillhet släcks ljusen och altaret kläs av inför Långfredagen – kvar finns korset och fem röda rosor. Och nu stannar jag inför psalm 144: Här verserna 1- 4.

O huvud, blodigt sårat, av hån och smälek höljt. O huvud, slaget, fårat, i kamp och ångest böjt. O huvud som skall siras med ärans krans en dag, men nu med törne viras, dig ödmjukt hälsar jag.

O ansikte, du höga, som nyss betvang en värld, din makt nu gäller föga, din fägring är förtärd, din glans till intet vorden. O vem har släckt den blick vars ljus allt ljus på jorden i klarhet övergick?

Den börda du har burit min synd och ondska är, den skörd som du har skurit jag sådde, Herre kär. När skuldens tyngd mig böjer hos dig jag söker råd. Till dig mitt rop jag höjer: se ned till mig i nåd!

Jag vill hos dig förbliva som återlöste mig och dig mitt hjärta giva och alltid älska dig. När, Herre, du mig sluter uti din kärleks famn, jag lugn och trygghet njuter i denna sälla hamn.

Psalmen har sitt ursprung i en tröstande text av abboten Arnulf av Löwen fr 1200-talet. Sedan har den gått en lång väg med början i Paul Gerhardts tyska ”O Haupt voll Blut und Wunden” – i Sverige via otaliga bearbetningar fram till Emanuel Linderholm 1920 med Samuel Ödmanns bidrag fr 1700-talet i v4. Hans Leo Hasslers melodi från 1601, från början en världslig melodi, har haft många former i rytm och tonart. Den är som körkoral en omistlig del av Matteuspassionen av J S Bach (troligen första gången på Långfredagen 1727 i Lepzig). I samband med reformationsåret 2017 gav Sveriges Kyrkosångsförbund i uppdrag till Ylva Eggehorn att skriva en nytolkning av texten att kunna kännas relevant i vår tid och sjungas som församlingssång i framförandet av Matteuspassionen i S:t Johannes i Malmö och i Linköpings domkyrka. Här ett par verser:

Ditt ansikte är sårat Jag ser det överallt.

Du blöder, du är plågad Och gatan är så kall.

Din värdighet i trasor. Jag såg det här idag: Din vanmakt, dina fasor. Det kunde varit jag…

Du böjer dig mot jorden och säger: -Allt är klart. Hos mig i paradiset är grönskan underbar. Och dödsriket är öppet, för dig ska jag gå dit. Jag överger dig aldrig. Jag trampar upp en stig.

När jag en gång skall resa, följ med mig dit jag går.

När fågelsången tystnar, sjung du i mina spår.

När ångesten tar strupgrepp och tomheten slår till, sträck ut din hand och säg mig: -Nu går vi, om du vill.

Vi återkommer till texten överst – psalm 144.

Jag tänker särskilt på vers 3 och 4 – hur de handlar om vår befrielse och försoning. Vi kan vila i att Jesus gick vägen mot Jerusalem och Golgata som försoning för våra synder. Det är gott att tänka på…

Med hälsningar

Axel Söderberg