Hej då Stefan ... sid

Hej då Stefan!

För ungefär 25 år sedan började en barngrupp i Horn och en i Hycklinge. I Hycklinge var det Öppet hus i sockenstugan och i den första gruppen gick Fanny Kallström som sedan många år senare kom till Stefans barngrupper med sina egna fyra barn och när nu Stefan går i pension i höst tar hon över hans grupper och välkomnar stora och små till ”Kyrkkids”! Läs mer om Fanny på sidan 12.

Det är ett stort antal grupper och barn som har gått igenom dörrarna till Hycklinge dåvarande församlingshem och Går´n i Horn. Det var kyrkoherde Hans Merzeburg som tog mig under sina vingar berättar Stefan. Innan arbetet i kyrkan var jag trädgårdsmästare med eget trädgårdsmästeri och odlade ekologiskt, bl a blommor till kyrkan. Så fick jag kontakt med kyrkan och blev kyrkvärd. Så arbetade jag på kyrkogården i Horn en sommar, med Sven Molander och Börje Carlsson. Därefter sökte jag tjänsten i barnverksamheten i Horn och Hycklinge. Det har varit en resa fortsätter han.

- Jag var själv ett ganska livligt barn. Inte hemma men i grupp. Då kändes det viktigt att hävda sig och t ex ljuga om saker och ting. Den erfarenheten har gett mig mycket tålamod när jag själv arbetar med barn. Jag tycker t ex att det är viktigt att låta pojkar vara pojkar. De får vara livliga och brottas, men om någon blir ledsen är det viktigt att bryta och prata med varandra.

Med stigande ålder och mer visdom kan jag se tillbaka på att i början hade jag många idéer och tankar om att när barnverksamheten var i kyrkans regi så skulle det vara upphöjt och lite heligt. Jag trodde att det fanns en press på mig. Det gjorde mig stressad och jag tjatade mycket på barnen. Senare, efter ca tio år, när jag var mycket vanare i arbetet tänkte jag – nej, vi är ju vanliga människor. Jag kan se på barnen med mycket mer tålamod och barmhärtighet. Att barnen får vara lite dumma och busiga. Det blev som ett skifte i verksamheten då. Jag var inte längre stressad utan tog allt lite mer som det var. Det är den största lärdomen som jag har fått; att ta situationer och människor och barn som de är. Viktigt att låta barn vara barn. Det är så mycket press på barnen. När barnen kommer till mig är de väldigt trygga med att inte passa in. De vet att de behöver inte det.

Jag är van vid att ta hand om barn själv. Jag har gett mina egna barn frihet och ansvar – det hänger nog ihop tror jag.

Nu efter många år kan jag säga att jag är ganska nöjd med det jag har gjort. Jag har ansträngt mig och gjort mitt bästa. En grupp med 3-5-åringar kan bli så här: Först sätter jag mig i mitten och så är det fri lek en stund. Det är viktigt för att lära sig socialt, att det inte är för uppstyrt. Därefter, blir det bibelundervisning.

Som anställd i kyrkan har jag förutom att vara barnledare även varit med på flera konfirmandresor till Italien. Det har varit väldigt trevligt och äventyrligt och gett många minnen och starka intryck.

Det har varit jättekul att få jobba i kyrkan. För mig har det varit enda forumet där vi kan prata om Gud. Barn är så nyfikna, och det är roligt att bolla tankar med barnen säger Stefan.

Anledningen till att jag själv var intresserad av Gud berodde på att när jag döptes fick jag en Bibel och när jag var fyra år tittade jag i den och såg en bild på Jesus med en gloria. Det var coolt tänkte jag – undrar hur man blir så? Så gick jag i söndagsskolan, konfirmerade mig och var på Taizémässor med Martin Lönnebo några år. Jag har alltid varit intresserad. Det är den största nåden. Vad är Gud? Vad är världen? Det är jättespännande att se olika trosuppfattningar.

När jag tänder ljus med barnen brukar jag säga att vi kan tänka att Gud är inom allt, helt stilla. Gud är oändlig. Gud är oändlig tålmodighet. Alla kommer dit – vi har evigt liv – det är ingen stress.

Många fyra-åringar reflekterar över döden berättar Stefan. Jag var själv livrädd för att dö. Min uppväxt var helt ateistisk. Det är jag på ett sätt tacksam för – för det gjorde mig till sökare. Men, jag fick veta att döden är som att slå av en strömbrytare – det blir helt svart. Det kunde jag inte acceptera – jag hade ju sett bilden på Jesus, med glorian. Numera är jag trygg i min urskiljning. Jag är 100% bekräftad 24/7 och behöver inte få bekräftelse utifrån. Gud är alltid med oss. Det är som att vara i en kängurupung. Du är redan med på tåget. Du kan sätta ner dina bördor. Sinnet är begränsat medan Gud är obegränsad. Vi behöver inte kämpa för att komma till himmelriket – vi är redan där.

Kyrkan är ett forum. Jag ser det som något gott med Moses lag, därför att den gör sinnet lugnt. Det är som sunt förnuft utan så mycket stress och oro. Tänker också på det Jesus sa; att himmelriket är inom er.

För några år sedan började jag studera Vedanta (historiska texter på sanskrit som handlar om bl a icke-dualitet) och det gjorde att jag uppskattade kristendomen ännu mycket mer. Vi får det vi är mogna för. En viktig mission är det som Jesus sa; Så som du själv vill bli bemött så ska du bemöta andra – jag vill känna mig bekväm och hoppas att alla som kommer känner sig bekväma och inkluderade.

Det är så outgrundligt. Jag hade inte en tanke på att jag skulle arbeta med barn i 25 år! Hur gjorde jag det här jobbet? Det gjorde jag mest med Guds hjälp! Det är som ett visdomsord som jag har hört, och Gud, det är ju verkligen så!

Nu när jag går i pension ska jag fördjupa mina andliga studier. Fast jag kommer också ligga på sofflocket emellanåt och köra en ”kisa-meditation” (ligga på sofflocket och slumra) säger Stefan och skrattar!

Svenska kyrkan är så bra! Jag är så glad att jag har fått jobba här avslutar Stefan med ett leende!

Text och bild Karin Svensson

Allhelgonahelg i Västra Eneby kyrka 2021. Ljusen tända - de vi tänt i böner för de som gått bort under året, de vi tänt i böner och tankar för människor vi minns i våra hjärtan…

Psalmtavlan avslutas med den självklara pilgrimspsalmen 297 ”Härlig är jorden” och psalmen dessförinnan - 172 ”De skall gå till den heliga staden…”, också den en pilgrimspsalm, av senare tid, som blivit älskad och ofta sjungen.

De skall gå till den heliga staden, de skall samlas i himlen en gång. De skall häpna gå in genom porten till en okänd värld, till ett annat liv. De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande sång. De skall minnas den grönskande jorden, och de somrar som blommade där. De skall glömma det onda och svåra i en gammal värld, i ett svunnet liv. De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande sång. De skall möta de trofasta vänner som de miste på jorden en gång. De skall leka med änglar och helgon i Guds paradis. De skall dansa där. De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande sång. De skall möta den levande Herren, de skall se honom sådan han är och förvandlas i ljus till hans likhet. Deras hopp han var, deras liv han är. De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande sång.

Jag har valt den för att den är så ljus och handlar mycket om hoppet.

En lovsång om evigheten, att mötas igen, om helgonen och de som gått före oss. Vi får sjunga mycket i himlen!!!

Britt G (Gerda) Hallqvist har gett oss så många texter - psalmer, bearbetningar, texter i den svenska kyrkohandboken, böner, dikter, barnböcker, översättningar (t ex Djungelboken, Det lilla huset på prärien, De knepiga katternas bok …, Goethes Faust… - Ingmar Bergman menade att G i hennes namn står för genial!).

172 har faktiskt varit en omdiskuterad text. Varför ”De skall…” och inte ”Vi skall…”? Britt G kände bestämt att ” Vi skall” skulle i upprepning för henne låta så självbelåtet. Allra viktigast är anknytningen till Bergspredikans saligprisningar (Allhelgonadagens evangelium Matt 5:1-12) ”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade…”

Vad har du för tankar om himlen?

Jag tänker - mycket natur och att få möta människor igen… Britt G ger bilder från Uppenbarelseboken men använder också sin egen fantasi om en ”okänd värld” - härliga bilder om dans och lek. Somliga menade att det inte står något i Uppenbarelseboken om dans men i Lukasevangeliets version av saligprisningarna säger Jesus: ”Gläd er på den dagen och dansa av fröjd” Och leken tillhör ett gudomligt ursprungligt tillstånd.

Så detta att få återse vänner man mist. Britt G var personligen tilltalad av den tanken och tyckte att Wallins text i psalmen ”Så skön går morgonstjärnan fram” var så underbart vacker: ”jag i den glädjen hamnar där vännen återfår sin vän” (sv ps 319:3). Jag frågade pappa - han tänker på att Jesus sade: ”Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnrosbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande”.

Oscar Ahlén, präst i V Eneby 1939-1953, saknade en slutvers om att få möta den levande Herren. Texten till vers 4 kom till honom i drömmen en natt! I det speciella växelspelet dem emellan tog Britt G emot kompletteringen och hon bearbetade hans ”Sänd av himlens sol en strimma…” (sv ps 291).

Britt G och Egil Hovland kom att samarbeta på många sätt (bibelspel, sånger, olika kompositioner - mycket för barn, psalmer - 7 st i vår psalmbok bl a ”Måne och sol…” (sv ps 21).

De blev nära vänner. När han hälsade på henne i Lund blev det idogt arbete (Britt G skaffade ett piano för hans skull) men han kunde också bistå med fönsterputsning eller matlagning, gärna svamp eller torsk.

Britt G var tondöv och brummade när hon sjöng. Men Egil Hovland sade ”Hennes diktning ger uttryck för en djup musikalitet, själva orden vibrerar av musik genom sin rytm och klang.”

Hovland har sagt om melodin att den skiljer sig från det mesta han skrivit. ”Den gränsar till väckelsesångernas intimitet och medryckande melodier.” Han förlängde slutraden i ursprungstexten genom att upprepa ordet ”sjunga” och lade till ett ”ja”. ”Detta <ja> är mitt verbala bidrag till svensk psalm”! Den stegring som byggs upp i melodin kulminerar så i upprepningen av ordet ”sjunga”.

Så är det - Vi får sjunga mycket i himlen! Härligt! tycker Axel Söderberg med hälsningar i Allhelgonatid

Allhelgonahelgeni Kinda Pastorat

Fredag 4/11

Alla våra kyrkor är öppna för stillhet och andakt Vi finns på kyrkogården för frågor och samtal Vi bjuder på fika - kaffe/glögg och pepparkaka! Västra Eneby, Hycklinge och Tidersrum kl 10-18 Kisa kyrka, Horn kyrka kl 10-19

5/11 Alla helgons dag

Kisa kyrka 11.00 Högmässa Tidersrum kyrka 15.00 Mässa Kicki Westerdahl, sång Horns kyrka 15.00 Mässa med ljuständning Kyrkokören Västra Eneby kyrka 18.00 Minnesgudstjänst Ronny Lindgren trumpet, Mårten Ängmo saxofon

Söndagen efter Alla helgons dag

Hycklinge kyrka 14.00 Minnesgudstjänst Kisa kyrka 18.00 Minnesgudstjänst, Gospelkören