![](https://assets.isu.pub/document-structure/221122123420-3f430c1a909a613928155afb0aa62cdb/v1/d56b6ad6176011cead56dc4e74ae412a.jpeg?width=720&quality=85%2C50)
8 minute read
Debora, en ovanlig kvinna .. sid
Bild Eva Söderström
Debora, en ovanlig kvinna
Advertisement
I Bibeln finns många kvinnor. Debora är en av dem. Debora var en ledare, domare, och en profetissa i Israel, en som Gud kunde avslöja sina hemligheter till. Gud kommunicerade till Israels folk genom henne. Domarboken i Gamla Testamentet i Bibeln skildrar Israels historia efter Josuas död. Josua är den som övertar ledarskapet efter Mose. Domarboken handlar om tiden mellan 1200-1020 f. Kr. men boken är tillkommen betydligt senare. När och av vem är dock inte möjligt att säga, eftersom också denna bok - liksom så många andra gammaltestamentliga skrifter - är anonym. Domare kallas de ledare som uppträdde under denna tid, och de är ledare snarare än domare i snäv mening. Bokens budskap är dystert och skildrar i hög grad olydnadens och avfallets historia. Men den skildrar också ångerns och gudsingripandets. Domarboken handlar om ett splittrat folk som avfaller från Gud, och som straffas och räddas. Det är det mönster som sedan upprepas genom hela boken. Större delen av Domarboken handlar om de olika domarna. När folket utsätts för anfall utifrån ropar man till Gud om hjälp. Då sänder Gud ledare som kan samla och försvara folket. Dessa personer skildras som karismatiska gestalter; ofta är de militära ledare. Flera av dem är mycket speciella personligheter. En är kvinna: Debora.
Debora och Barak
Debora brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och israeliterna gick till henne med sina rättstvister. Siare och vise män brukade sitta under ett heligt träd när de förmedlade budskap från Gud och domsutslag i forma av orakel. Nu sände hon bud efter Barak, Avinoams son, från Kedesh i Naftali, och sa till honom: Herren, Israels Gud, har befallt: Dra upp på berget Tabor med tio tusen man från Naftali och Sebulon. Jag vill få Sisera, Javins befälhavare, att dra ut mot dig med stridsvagnar och trupper vid Kishonbäcken. Jag ger honom i ditt våld. Barak sa till henne: Jag går, om du följer med. Men om du inte följer med, går jag inte. Hon svarade: Ja, jag går med dig, men du kommer inte att få äran av ditt företag. Herren ska prisge Sisera åt en kvinna. Och Debora bröt upp och följde Barak till Kedesh. Där bådade Barak upp Sebulon och Naftali och tog med sig 10 000 man. Debora följde honom.
När Sisera fick veta att Barak, Avinoams son, hade marscherat upp på Tabor samlade han alla sina stridsvagnar, 900 järnbeslagna vagnar, och allt sitt folk och förde dem från Haroshet Haggojim till Kishonbäcken. Då sade Debora till Barak: Framåt! Nu är dagen kommen då Herren ger Sisera i ditt våld. Herren går före dig. Barak marscherade ner från Tabor med sina 10 000 man, och när han anföll spred Herren förvirring hos Sisera, bland alla hans stridsvagnar och i hela hans här. Sisera lämnade sin vagn och flydde till fots, medan Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroshet Haggojim. Hela Siseras här föll för svärdet. Ingen enda kom undan.
Jael dödar Sisera
Sisera flydde till fots och kom till Jaels tält. Hon var keniten Hevers hustru, och Hasors kung Javin och keniten Hevers folk levde i god sämja. Jael gick ut och tog emot Sisera. Kom in, herre, sade hon. Kom med mig in, var inte rädd. Han följde med henne in i tältet, och hon lade ett täcke över honom. Ge mig lite vatten, bad han, jag är så törstig. Hon öppnade en lägel med mjölk och gav honom att dricka. Sedan lade hon täcket över honom igen. Han sa: Ställ dig i tältdörren. Kommer man och frågar dig om det finns någon här, så svara nej. Men Jael, Hevers hustru, tog en tältplugg, smög fram till honom med en hammare i handen och slog pluggen genom tinningen på honom, så att den trängde ner i marken. Hon dog där han låg i djup sömn, förbi av trötthet. Då kom Barak på jakt efter Sisera. Jael gick ut och tog emot honom: Kom, sa hon, jag ska visa dig den du söker. Han gick in, och där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen. Den dagen lät Gud den knaaneiske kungen Javin kuvas av israeliterna. Israeliterna ansatte den kanaaneiske kungen Javin allt hårdare, tills de slutligen förgjorde honom helt.
Deborasången
Den dagen sjöng Debora och Barak, Avinoams son, denna sång: Israel reste sig till kamp, folket slöt villigt upp. Prisa Herren. Konungar, hör! Furstar, lyssna! Jag vill sjunga, besjunga Herren, jag lovprisar Herren, Israels Gud! Herre, när du drar ut från Seir, går fram från Edoms nejder, då skälver jorden, det strömmar från himlen, ja, vatten strömmar ur molnen! Bergen bävar inför Herren, Sinais herre, inför Herren, Israels Gud. På Shamgars tid, sonen till Anat, på Jaels tid fanns inga vägar mer, vandrare följde vindlande stigar. Ledare fanns inte mer, fanns inte mer i Israel, förrän du trädda fram, Debora, trädde fram, du Israels moder. Inte en sköld, inte en lans fanns att se bland Israels fyrtio tusen. Mitt hjärta brinner för Israels hövdingar, för folket som villigt slöt upp. Prisa Herren! Ni som rider på vita åsnor, som sitter på praktfulla täcken, som vandrar på vägarna, stäm in! Vid rännorna där vattnet hämtas besjunger man Herrens segrar, hans segrar i spetsen för Israel. Då drog Herrens folk mot portarna: Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din sång! Framåt Barak, tag fångar, fångar, Avinoams son! Då drog Israel ut som tappra män, Herrens folk som hjältar. Furstar från Efraim drog fram över slätten, de följde dig, Benjamin, och ditt folk. Från Makir drog hövdingar ut, från Sebulon de som bar ledarstav. Isaskars furstar följde Debora, Isaskar som var Baraks stöd sändes med honom ner på slätten. Rubens ättlingar höll grundliga rådslag. Varför dröjde du kvar bland fållorna och lyssnade till herdarnas flöjter? Rubens ätter höll grundliga rådslag. Gilead stannade bortom Jordan. Och Dan - varför väntade han vid skeppen? Asher blev kvar på havets strand, hemma vid sina hamnar. Sebulons folk visade dödsförakt, liksom Naftali på höglänt fält. Kungar samlades och gick till anfall, Kanaans kungar gick till anfall i Tanak vid Megiddos vatten, men inget silver blev deras byte. Från himlen anföll stjärnorna, de anföll Sisera från sina banor. Han vräktes undan av Kishonbäcken, bäcken överföll honom, bäcken Kishon. Fortsätt min själ, att sjunga med kraft! Då dånade hästarnas hovar, bort i galopp, i galopp. Förbanna Meros, säger Herrens ängel, förbanna dem som bor där, för att de inte kom till Herrens hjälp, till Herrens och hans hjältars hjälp. Välsignad bland kvinnor är Jael, keniten Hevers hustru, välsignad bland tältens kvinnor. Han bad om vatten, hon gav honom mjölk, bjöd honom tjockmjölk i herrskapsskål. Hennes hand grep efter tältpluggen, hennes högra hand efter klubban. Med klubban slog hon Sisera, spräckte hans skalle, genomträngde och klöv hans tinning. Vid hennes fötter sjönk han ner. Han föll och låg stilla. Vid hennes fötter sjönk han samman, föll, tillintetgjord. Genom fönstret blickade Siseras mor, ropade ut genom gallret: Varför kommer inte hans vagn? Varför hörs inte hästarnas hovar? Den klokaste hovdamen svarade henne så som hon ville ha det: De skiftar nog bytet de tagit: en kvinna eller två åt varje karl, mönstrade tyger som byte åt Sisera, mönstrade tyger som byte, brokiga dukar, en eller två, om halsen på den som tog byte. Så förgås alla dina fiender, Herre. Men de som älskar honom blir som solen när den går upp i all sin kraft. Landet hade sedan lugn och ro i fyrtio år. Domarboken kap 4-5 Deborasången som är skriven i poetisk form, är mycket svårtolkad men handlar om planen och striden mot Sisera och hans här som håller Israel i slaveri. Om att Jael välsignas av Debora för sin insats. När Debora fick tydliga befallningar från Gud, att hon skulle sända efter en man vid namn Barak, och säga till honom att Gud beordrade honom att ta tiotusen män och gå till berget Tabor - då var det självklart för Debora att följa med. Gud skulle hjälpa Barak och israeliterna att besegra Sisera, Kanaaniternas befälhavare, vars armé hade förtryckt Israel i många år. Detta förtryck hade fått israeliterna att ropa till Gud om hjälp, och detta var Guds plan för att besegra honom, en gång för alla. Debora var full av tro på att Gud skulle ge segern till Israel. Hon trodde på Guds ord, och handlade efter det. Israel saknade ledare tills Debora trädde fram. Debora visste att Sisera skulle falla för en kvinnas hand. Eva Söderström skriver i sin bok, Det pågående samtalet, att det är oerhört uppmuntrande att det finns en sådan intressant kvinna, som var den högsta chefen under Domarbokens mörka tid. Gud utrustade henne med de specifika gåvorna och egenskaperna, och han valde ut en kvinna! Guds kraft arbetade genom Debora och Jael. Debora planlägger taktiskt och förutseende hur fienden ska tillintetgöras. Sedan kommer Jael in i berättelsen som utan att tveka är handlingskraftig och använder sin list och charm för att få Sisera att släppa ner sin gard. Jael avslutar sedan Deboras plan och avrättar Sisera. Man kan säga att de utförde halva planen var. Det var en annan tid. Då gällde lagen öga för öga, tand för tand. Att vända andra kinden till fungerade inte. Där och då handlade det om ren överlevnad och att vinna över fienden för att få fred för en tid. Striden som beskrivs är en yttre strid. Idag, i en annan tid kan det även beskriva en inre strid. Striden mot ett hårt, utmanande och anfallande sinne som håller oss i slaveri. Varken Debora och Jael tvekar när det gäller. Att lyssna på sin egen inre röst i stridens larm är fortfarande lika viktigt och säkert fortfarande lika svårt, om vi tror att det handlar om att vinna eller förlora. Idag förstår vi att fred är vägen till fred. Det vi har fått till hjälp är den Helige Ande, Jesus Kristus som visar vägen till förlåtelse och friheten i att vända den andra kinden till. Ett arbete att öva på.