Pål Steigan
En gång skall jorden bliva vår Strategi för en ny värld Översättning från norska Inge Knutsson
L E O PA R D F Ö R L AG S T O C K H O L M 2 0 11
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 3
11-06-27 11.34.25
Innehåll
Henning Mankell: Framtiden som domedag. Eller: en bättre värld är faktiskt möjlig
9
Varför skriver jag den här boken?
13
1. Största krisen någonsin? Optionsfest, giriga spekulanter och krig Bør Børson på Wall Street Tillväxt på krita Tigrar av sojabönspudding Fascismen är tillbaka Fattigdom i EU Ekonomi, energi och klimat Undernäring och arbetslöshet i USA ”Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.” Luk. 19:26 Finansoligarkerna Mode och kött Den största arbetarklassen någonsin
17 23 29 31 33 38 40 43 45
2. Kina skakar världen ”Det kinesiska folket har rest sig … ” Handel Stål och cement Elektricitet och annan energi Kina och energin Höghastighetståg Militärutgifter
63 66 68 69 70 72 75 77
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 5
48 53 55 58
11-06-27 11.34.26
Den nya bilkungen Annan industri Kina köper upp världen Jordbruk Transport Från lågteknologi till högteknologi Internet och mobiltelefoni Forskningskapplöpningen Banker och finanser Taiwan När kommer kraschen? Extrem utsugning av arbetarklassen Rovdrift på naturen Kapitalismen i Kina Skickliga diplomater med rymliga konton Inte någon ny Sovjetunion En parentes om Ryssland Kan detta fortsätta? Ska Kina lyckas?
79 80 81 85 86 87 89 90 91 92 93 95 101 103 104 106 108 110 112
3. De sju stora kriserna 115 Klimatkrisen 118 Klimatförnekarnas scoop 118 Vi behöver statsmannakonst – och får kvotbluffar 123 Ekologiskt fotavtryck 126 Kvothandeln – lika norsk som osthyveln 128 En farlig urspårning 130 Tvivelaktiga projekt 130 Svindel och korruption 132 Monsanto – varför ska de ha norska oljepengar? 133 Regeringens klimatbluff 136 Skrinlägg Mongstad 137 Norwegian wood 139
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 6
11-06-27 11.34.26
Peak oil – energikris Drivmedel eller mat? Kärnkraft Finns det inga lösningar då? Olja i solnedgång Men är det så farligt då? Olja används till så mycket Biologisk mångfald? När kedjan brister Kväve och fosfor Kampen om vattnet Det törstiga klotet Privatisering av vattnet Jord och mat Världshaven Mycket måste lösas snart Förvarningar Var finns de kvalificerade kritikerna?
141 141 146 147 151 158 161 166 166 172 174 174 175 177 178 180 182 184
4. Kan kapitalismen överleva 2000-talet? De två varucirkulationerna Varureligionen Ekologisk kapitalförslitning Marxistisk ekonomi och naturen Båtliknelsen Barbari eller solidaritet? Lester Browns plan 4.0 De farliga icke-lösningarna
187 189 192 195 197 199 202 205 211
5. Kommunism 5.0 213 Varför kommunism 5.0? 215 Kommunism 1.0 – den religiösa kommunismen 219 Kommunism 2.0 – den utopiska kommunismen 221
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 7
11-06-27 11.34.26
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 8
Kommunism 3.0 – Marx och Manifestet Kommunism 4.0 – De socialistiska staterna Kommunism 5.0 Kommunism som handlingsparoll Det lünga perspektivet
223 226 229 238 241
Noter 249 Litteratur 261
11-06-27 11.34.26
1. Största krisen någonsin? Den 15 september 2008 ansökte investmentbanken Lehman Brothers i USA om konkurs. Bolaget hade då en skuld på över 600 miljarder dollar och det var den största konkursen i historien. Det var inledningen till en ekonomisk kris av väldiga proportioner. Men redan i mitten av mars året innan hade de första tecknen på en finanskris börjat dyka upp i amerikansk ekonomi. Den stora lånefest som både myndigheterna och finanskapitalet hade organiserat och uppmuntrat till hade efterlämnat räkningar som inte kunde betalas. Banker och andra finansinstitutioner hade i många år gett lån som de visste var ruttna. Sedan hade de utvecklat en rad smarta metoder då de delade upp och sålde dessa lån på den internationella finansmarknaden. Profiterna var skyhöga. Men låntagarna kunde inte betala och 2007 började låneinrättningarna gå i konkurs. Sommaren 2007 var finanskrisen ett faktum. Beräkningar visar att från 2007 till 2010 förlorade amerikanska och europeiska finansinstitut omkring 2 800 miljarder dollar på grund av lånemarknadens sammanbrott. Krisen började i finanssektorn när den amerikanska bostadsbubblan sprack men orsakerna till krisen gick mycket djupare, och ännu fyra år efteråt finns det inga tecken på att den kapitalistiska världsekonomin är på väg tillbaka till där den var före juli 2007. Kanske förebådar det slutet på kapitalismen, som Øystein Stray 17
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 17
11-06-27 11.34.27
Spetalen sa till Dagens Næringsliv. 1 För att komma från en investerare och en av Norges femtio rikaste män är ju det ett intressant uttalande. Det som i alla fall är helt säkert är att kapitalismen, så som den har sett ut under den senaste generationen, är knäckt. Kapitalismen kommer att resa sig efter fallet men det beror först och främst på att det ännu inte finns något alternativ. Men den kommer inte tillbaka till där den var. Ett intressant sammanträffande är att omedelbart innan krisen började, 2006, nådde världens oljeproduktion toppen, den så kallade ”peak oil”. Det betyder att oljeåldern, som sammanfaller ganska exakt med kapitalismens glansperiod, är på väg mot solnedgången. Fortsatt tillväxt grundad på allt större förbrukning av billig olja har blivit en omöjlighet. Detta handlar om sättet transportsystemen är uppbyggda på, sättet världshandeln bedrivs på, sättet städerna är byggda på, sättet maten produceras på, sättet det mesta i det moderna industrisamhället är sammansatt på. Ända sedan jag blev politiskt aktiv vid mitten av 1960-talet, och särskilt sedan jag började betrakta mig som kommunist och marxist, har jag talat och skrivit om den kapitalistiska krisen. Blir det inte som att ropa ”Vargen kommer”? Vad är det som är så speciellt den här gången? Låt oss se på det. De som använder det uttrycket nedsättande glömmer att pojken i sagan fick rätt till slut. USA gick ur andra världskriget som den suveräne vinnaren. Det var den ökade offentliga konsumtionen, knuten till krigsekonomin och den socialt planerade krigsinsatsen, som drog upp den ameri kanska ekonomin ur den depression som dominerade 1930-talet. USA var den överlägset starkaste imperialistmakten efter andra världskriget, så stark att landet hade råd med att låta Västtyskland och Japan och senare Taiwan och Sydkorea få särskilda fördelar som exportörer till USA . Det var politiskt viktigt för att kunna bygga upp alliansen mot de socialistiska länderna och säkra stabilitet och tillväxt i en amerikanskdominerad världsekonomi. Tillväxten på den amerikanska hemmamarknaden gjorde det också möjligt för arbe18
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 18
11-06-27 11.34.27
tarna i bil-, olje- och stålindustrin att få en större del av ”The American Pie”. Reallönerna ökade och amerikanska arbetare fick det betydligt bättre ställt. Genom Bretton Woods-avtalet från 1944 knöts de deltagande ländernas valutor till guld och med dollarn som internationell reservvaluta. Frihandelssystemet etablerades och Världsbanken och Internationella valutafonden grundades. USA :s ekonomiska dominans fastställdes. Storbritannien fick rollen som prioriterad juniorpartner. Men efter hand som Västeuropa och Japan kom på fötter igen blev de allvarliga konkurrenter till USA . Samtidigt hade Vietnamkriget medfört stora sociala och ekonomiska kostnader. Räkningarna betalades genom att sedelpressarna kördes allt fortare. Till slut lyckades USA inte hålla dollarn knuten till guldet längre och 1971 bröt president Nixon Bretton Woods-avtalet när han ensidigt frikopplade dollarn från guldet, införde löne- och prisstopp och lade en avgift på all import. Dollarkrisen 1971 var den första av de stora skakningarna i det USA -dominerade Väst efter 1945. Och den följdes snabbt av oljekrisen 1973 när oljepriset ökade med 130 procent på några månader därför att de oljeproducerande länderna i OPEC reducerade oljeproduktionen som en reaktion på västs stöd till Israel. Det var också en stor kris i början av 1980-talet. Den kallas vanligtvis skuldkrisen. Finanskapitalet i de rika länderna fick en hel del regimer i tredje världen att ta stora lån som bland annat användes för att köpa industrivaror, lyxvaror och vapen från industriländerna. Sedan steg dollarkursen och räntorna och fattiga länder stod i bottenlös skuld. Först ut var Mexiko som 1982 inte längre kunde betala räntor och amorteringar. Senare drabbades alltfler länder av skuldkrisen. De sattes under förvaltning av Världsbanken och Valuta fonden och tvingades pressa ner de offentliga tjänsterna till ett minimum för att betala sina skulder till kreditorer i rika länder. År 1987 kom den svarta måndagen, den 19 oktober, då Dow Jonesindexet i New York föll med 22 procent under loppet av bara några 19
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 19
11-06-27 11.34.27
timmar. Det var den dittills största börskraschen sedan 1929. Den ekonomiska politiken under Ronald Reagan hade skapat en marknad för finansspekulation. Detta ledde till en våldsam övervärdering av aktier och finansprodukter som till sist medförde ett dramatiskt fall. År 2000 slog den så kallade dotcom-krisen till på allvar. Det var den så kallade ”nya ekonomins” kris, då ideologer av olika slag hade påstått att informations- och kommunikationsindustrin hade gjort det möjligt att ha en sagolik tillväxt utan risk för kris. Bolag värderades till miljontals dollar enbart på grundval av en powerpoint-presentation och några snygga linjediagram. Det var tredje gången ITsektorn drabbades av en kris men den här gången var den betydligt mer omfattande och fick större betydelse för hela samhället. Strax före kraschen frågade jag en norsk investerare hur de valde ut de vinnande projekten. Han svarade ärligt nog att ”vi lägger ut miljoner på så många projekt som möjligt. Om ett av tio går bra har vi tjänat massor med pengar”. Så kom smällen. Naturligtvis. Den amerikanska teknologibörsen föll med mer än 60 procent på ett år. Men jag vill påstå att krisen som började 2007 är betydligt större, djupare och allvarligare än någon annan kris det kapitalistiska systemet har stått inför. Krisen omfattar långt fler länder och långt fler människor än krisen på 1930-talet. Det lever så många fler människor i dag och världsekonomin är så globaliserad att krisen sprider sig i de flesta väderstreck på ett ögonblick. Dessutom sker detta samtidigt med två andra kriser, som man på trettiotalet inte ens hade hört talas om eller hade begrepp för. Den ena är klimatkrisen, som är en tickande bomb under världsekonomin, då själva jordens hållfasthet sätter gränser för den kapitalistiska tillväxtekonomin, ja, för varje slags tillväxtekonomi. Och den andra är en energikris som kan tillskrivas att världens energikälla nummer ett, oljan, är på upphällningen. Världens oljeproduktion nådde sin höjdpunkt samtidigt som den amerikanska börsen kollapsade. Oavsett vilka åtgärder man nu kan tänkas tillgripa så är oljeåldern på väg mot sitt oundvikliga slut. 20
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 20
11-06-27 11.34.27
Detta gör den ekonomiska krisen ännu värre. Hittills har det varit möjligt att få hjulen att rulla igen genom att höja insatsen. Genom att få i gång tillväxten har de underliggande svagheterna kunnat döljas. Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 fick det USA-dominerade kapitalistiska systemet andrum. Genom en hårdhänt globalisering öppnades nya marknader, och globaliseringen genomfördes på USA:s premisser. Amerikanska bolag ryckte in i det före detta östblocket. Råvaror och marknader som aldrig tidigare hade varit tillgängliga kunde plötsligt utnyttjas hämningslöst. Men vad analytikerna inte ville se var att den amerikanska ekonomin hade stora problem som inte syntes därför att USA, som innehavare av världens reservvaluta, kunde trycka pengar för att hålla ruljangsen i gång. De två decennier som har gått har visat att föreställningen om Det nya amerikanska seklet var en naiv illusion och att USA står kvar som en industrimakt i förfall. ”Girighet är bra”, säger Gordon Gekko, spelad av Michael Douglas i Oliver Stones film Wall Street. Kortare och enklare är det inte möjligt att uttrycka världsåskådningen, etiken och målen hos det skikt av finanskapitalister som har regerat USA och världen de senaste tjugo åren. Det sista decenniet av 1900-talet och det första av 2000-talet blev samtidigt den epok då finanskapitalet helt och hållet tog över styrningen av ekonomin. Kapitalisterna, särskilt i USA , lyckades inte längre få ut tillräckligt stora vinster ur den traditionella ekonomin. Ackumulation grundad på produktion var inte tillräckligt för de rikaste av de rika. De kom fram till att de kunde bli ännu rikare på att låna pengar, flytta pengar och blåsa upp bokslut med luftiga förväntningar som inte hade det ringaste med den faktiska ekonomin att göra. År 2007 utgjorde enligt McKinsey Global Institute det totala värdet av världens finansiella egendom 194 000 miljarder dollar, eller 343 procent av världens samlade bruttonationalprodukter.2 Detta betyder naturligtvis att det inte fanns något samband mellan de så kallade finansiella värdena och den verkliga ekonomin. 21
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 21
11-06-27 11.34.27
De som gick alltför långt med att manipulera med siffrorna blev anhållna, så som Kenneth Lay i Enron. Bolaget hade i åratal arbetat för att få till stånd en fullständig privatisering av elförsörjningen i USA , och då man lyckades med det etablerade man sig som den dominerande aktören på den marknaden. Toppcheferna hade försäkrat sig om bonusavtal knutna till bolagets aktievärde och var länge stora hjältar på Wall Street, tills det upptäcktes att de hade manipulerat och svindlat för att blåsa upp aktievärdet och skapa illusioner om förväntade intäkter. Genom att blåsa upp aktiekursen pumpade de också upp chefslönerna utan att det fanns täckning för det i den verkliga världen. Så sent som år 2000 betraktades Lay som kandidat till finansministerposten i George Bushs regering. Men 2001 föll korthuset ihop. Lay hann bli dömd för bedrägeri och sammansvärjning innan han dog av hjärtslag. Men de flesta av hans likar på Wall Street fortsatte i samma spår. Vi hade fått det som de amerikanska marxisterna Sweezy och Magdoff kallade ”finansialiseringen av kapitalismen”.3 Affärsmodellen blev att ta lån för att finansiera lån och så länge det pågick kunde de rikaste toppledarna kvittera ut miljardförtjänster. Kapitalismen gick in i en kasinofas. För att få detta att fungera som en världsomspännande penningautomat drogs också enskilda personer, kommuner och stater in i systemet. Den amerikanska konsumenten belånade sin fastighet långt över skorstenen och kunde därmed upprätthålla illusionen om tillväxt och framsteg. Bankerna lånade ut pengar till personer med dålig betalningsförmåga med en förmodad värdestegring på fastigheten som säkerhet. Både amorteringar och räntekostnader sköts på framtiden. Lånen delades ofta upp och såldes vidare till finansaktörer i flera omgångar. Den amerikanska drömmen levde på intravenös blodöverföring och konstgjord andning. Kommuner, landsting och stater var med i spelet. I stället för att behålla kontrollen över den egna ekonomin sökte de efter snabba förtjänster på finansmarknaden. Det mest kända exemplet i Norden är Island, där en liten grupp spekulanter fick 22
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 22
11-06-27 11.34.27
med sig nyckelmän inom politik och samhällsliv på en uppblåsning av bankerna Glitnir och Kaupþing, som på kort sikt skapade en skenbar rikedom i landet innan allting rasade samman. Den första stora konkursen i USA inträffade när finansinstitutet Lehman Brothers gick omkull i september 2008. Där hade den norska Oljefondet investerat sex miljarder kronor, och även fler norska och svenska banker var med som investerare. De skandinaviska bankväsendena, inte minst det svenska, har mycket aktivt deltagit i skapandet av en motsvarande bostadsbubbla i Baltikum. Ett par år såg det ut som om det hade skapats en blomstrande ekonomi – tills bubblan sprack.
Optionsfest, giriga spekulanter och krig Everybody knows the fight was fixed The poor stay poor, the rich get rich That’s how it goes Leonard Cohen Krisen 2007–2011 var ursprungligen en finanskris och den var påtaglig nog. Men så småningom blev de underliggande svagheterna i den verkliga ekonomin synliga. Men det var mer än så. Vad vi bevittnar är en systemkris som är den största kapitalismen har befunnit sig i. Först och främst är det en kris för det ekonomiska världssystemet med USA som dominerande makt. Svagheterna i detta system har blivit allt tydligare under de två perioderna med George W. Bush som president, men de går mycket längre tillbaka. Bushregeringen använde den 11 september 2001 till att genomföra något som närmast måste kallas en statskupp. Centrala element i grundlagen åsidosattes, internationella konventioner bröts och det som skulle bli det permanenta ”kriget mot terrorn” inleddes. 23
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 23
11-06-27 11.34.27
Genom The Patriot Act från 2001 begränsades eller åsidosattes många av de civila rättigheter som garanteras i grundlagen. Myndigheterna fick rätt att övervaka medborgarnas telefonsamtal, e-post, bibliotekslån och privatekonomi på ett sätt som tidigare var okänt i USA . Senare har det avkunnats enstaka domar i USA som förklarar flera av dessa åtgärder för grundlagsstridiga. Ekonomiskt sett betydde kriget mot terrorn en våldsam militarisering av amerikansk ekonomi. Den amerikanska regeringen etablerade en enorm marknad åt rustningsindustrin och alla dess underleverantörer, vilket skenbart gav ekonomin ett kraftigt uppsving. När dotcom-krisen inte fick så stora verkningar berodde det till stor del på kriget mot terrorn. Den 11 september 2001 gav republikanerna den förevändning de behövde för en storstilad militarisering av ekonomin och klartecken till krig i Afghanistan och Irak. Militärutgifterna, som 2001 uppgick till 380 miljarder dollar, hade 2011 ökat till 721 miljarder.4 (Till detta kommer stora militära utgifter som ligger utanför försvarsdepartementet.) Detta skapade stora statsfinansierade marknader. Rättare sagt var de bara delvis finansierade av den amerikanska staten. USA hade inte de ekonomiska resurserna att genomföra detta på egen hand. Militariseringen var lånefinansierad och finansierades indirekt av Japan, Kina, en del arabiska stater, Ryssland och – Norge. Oljefondet, eller Statens pensjonsfond – utland, har varit en viktig bidragsgivare för att hålla den amerikanska ekonomin under armarna. (I juli 2008 stod Norge som ägare till 1,6 procent av de amerikanska statsobligationerna i utländska händer, eller på tolfte plats, platsen före Tyskland.)5 Under Bush-perioden steg USA :s statsskuld enligt Joseph Stiglitz6 med 65 procent till närmare 10 000 miljarder dollar. I december 2010 hade skulden kommit upp i 14 000 miljarder dollar. Stiglitz har också räknat ut priset för bara Irakkriget till mer än 3 000 miljarder dollar, om man räknar med de långsiktiga ekonomiska utgifter det medför. För den amerikanska rustningsindustrin har detta naturligtvis varit en guldgruva. När Dwight D. Eisenhower avgick som presi24
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 24
11-06-27 11.34.28
dent 1961 lanserade han begreppet ”det militärindustriella komplexet” och anmärkte med viss oro att USA varje år använde mer på upprustning än vad landets samtliga privatägda bolag hade i sammanlagd intäkt.7 Från 1950-talets början har det militärindustriella komplexet mer än något annat varit den bärande bjälken i amerikansk ekonomi. Det har till och med talats om en ”militär keynesianism” där regeringens rustningsbudgetar skulle fungera som en permanent motor för den privata industrin och därigenom säkra förtjänst, jobb och social stabilitet. Eller som U.S. News and World Report skrev den 14 maj 1950: ”Regeringens planerare anser att de har funnit en magisk formel för nästan evärdligt goda tider.” Och den magiska formeln var inget annat än permanent upprustning. Så länge USA har varit en dominerande supermakt har detta fungerat, och Bush–Cheney lanserade sin säregna version av den genom det permanenta ”kriget mot terrorn” med en föreställning om att kriget nästan är självfinansierande. Detta har lett till en fördubbling av försvarsbudgeten från 2001 till 2009 och att USA använder nästan lika mycket på försvaret som resten av världen tillsammans. 44 procent av skatteintäkterna i USA går till militära ändamål.8 Under samma period har amerikansk industri och övrig produktion i stor omfattning förlorat marknadsandelar till konkurrenterna. USA har ett ständigt växande handelsunderskott, inte minst i förhållande till Kina. Enligt officiell amerikansk statistik var handelsunderskottet jämfört med Kina 2008 uppe i 258 miljarder dollar.9 Under tiden har också hushållen i USA kraftigt ökat sin skuld. Mellan 2000 och 2008 ökade konsumtionen, medan medelinkomsten för amerikanska hushåll sjönk. Konsumtionstillväxten berodde därför inte på att folk fick bättre råd. Man lånade pengar, framför allt med fastigheten som säkerhet, för att finansiera sin ökade konsumtion. Från 1980 till 2008 växte de amerikanska hushållens skuld från 25
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 25
11-06-27 11.34.28
2 000 miljarder till 13 500 miljarder dollar och denna skuldökning berodde i allt väsentligt på ett uppblåst bostadsvärde, inte på reellt ökade inkomster.10 Den amerikanska arbetarklassen, de fattiga, och till och med stora delar av medelklassen, har inte varit delaktiga av tillväxten i den amerikanska ekonomin. Om levnadsstandarden skenbart inte har sänkts beror det på lånade pengar och billiga importvaror från Kina. Bushepoken har däremot ökat de rikas, i synnerhet de superrikas, förmögenheter. Dessa har med både lagliga och olagliga medel ökat sina inkomster, optioner och bonusar på samhällets bekostnad och under applåder från regeringen. De rikaste tio procenten av den amerikanska befolkningen tjänade 2007 sexton gånger så mycket som de fattigaste tio procenten. År 2003 ägde en procent av hushållen 38 procent av all egendom, och om man bortser från egen bostad ägde denna enda procent hälften av all egendom. Det är en klasskillnad som man i USA måste gå hundra år bakåt i tiden för att finna en motsvarighet till. Efter 2003 har klyftan mellan de allra rikaste och resten av samhället blivit ännu djupare.11 De åtgärder Obama satte in på grund av finanskrisen har kanaliserat tillbaka hundratals miljoner dollar från statskassan till den lilla finanselit som skapade krisen. Hedgefondförvaltaren John Paulson är ett typiskt exempel. Han lyckades öka sin förmögenhet till en miljard dollar genom att sälja ut subprimekrediter. Det betydde att han sålde lån till personer som sannolikt inte hade råd att betala dem. Därefter slog han vad om att fastighetsägarna inte skulle klara av att betala skulden – och vann. Nu kastas miljontals människor ut i arbetslöshet och djup fattigdom. Men Paulson kan skratta åt dem hela vägen till banken. År 2010 tjänade han mer än 5 miljarder dollar.12 Kapitalismens högborg har visat att systemet inte alls skapar välstånd åt alla, utan tvärtom favoriserar de rikaste, medan de fattiga störtas i elände. Och när den ameri kanska regeringen äntligen frångår sina principer angående statliga ingrepp är det inte för att trygga skolor, sjukvård eller bostäder åt de fattiga, utan för att säkerställa de rikas förtjänst. De inre motsätt26
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 26
11-06-27 11.34.28
ningarna i USA kommer att öka dramatiskt och kanske får vi se en social oro som landet inte har upplevt på mycket länge. I Wisconsin genomförde de offentliganställdas fackföreningar en strejkaktion 2011 mot guvernör Scott Walkers försök att krossa fackförenings rörelsen. Tiotusentals personer demonstrerade både i Madison, Wisconsins huvudstad, och i mer än 100 städer i hela USA . I Madison ockuperade de strejkande regeringsbyggnaden, och då guver nören kommenderade ut polisen för att avlägsna dem, anslöt sig poliserna till de strejkande ockupanterna. Det finns mycket raseri i USA nu. Folk känner sig svikna av både storkapitalet och regeringen. När finanskrisen slog till och det stod klart att hundratusentals arbetsplatser och hem var i fara demonstrerade vanligt folk på Wall Street med plakat där det bara stod ”Jump!”, alltså ”Hoppa ut genom fönstret, ni som är ansvariga för det här!”. Men det finns en viktig skillnad mellan 1929 och 2007–10. År 1929 var det faktiskt en del spekulanter som tog livet av sig för att slippa nederlaget och skammen. Deras likar i dag hoppar inte. De har ingen skam i kroppen och överlåter åt staten att rädda dem när katastrofen drabbar dem. Räkningen skickas till vanliga löntagare. Den kris som vi nu knappt har sett början på representerar ett sammanbrott för den ekonomiska modell som har dominerat världen de senaste generationerna. Vi har sett de första dramatiska händelserna under den största kris som någonsin har drabbat kapitalismen. Vicechefen för Bank of England, Charles Bean, beskriver krisen som ”den största finansiella krisen av sitt slag i mänsklighetens historia”.13 Efter börskollapsen kom krisen i den verkliga ekonomin. Industriföretag världen runt avskedar anställda. Från General Motors till Samsung kommer det varsel om inskränkningar, nedläggningar och uppsägningar. De som drabbas hårdast blir de som inte har någon skuld i krisen, arbetare och fattiga i hela världen. Den här krisen blir långvarig, hård och brutal. Marx skriver redan i Det kommunistiska manifestet att de kapitalistiska handelskriserna visar att de väldiga produktivkrafter 27
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 27
11-06-27 11.34.28
som kapitalismen har utvecklat kommer i motsättning till den privata egendomsformen och då bryter handeln samman. Därigenom förstörs stora produktivkrafter. Det betyder i praktiken att produktivkrafterna blir så starka att de spränger alla ramar för privat styrning, så att samhället måste ingripa för att förhindra ett sammanbrott. I denna kris har vi redan sett hur världens liberalistiska stormakt nummer ett, USA , har kompromissat med alla principer, skjutit undan den osynliga handen och ersatt den med gigantiska statsingripanden. Man har infört ”socialism för de rika” för att rädda kapitalismen. I det amerikanska samhället finns det en notorisk motvilja mot att staten ska ingripa i ekonomin. Det uppfattas som ”socialism” och är därför en styggelse. Att säkerställa välfärdssystemet och den offentliga sjukvården, eller förhindra att folk står utan bostad och levebröd, väcker vrede bland de rika och mäktiga. Men när det är risk för att miljardärerna kommer att förlora pengar finns det inga gränser för hur mycket den amerikanska staten är villig att använda av samhällets intäkter för att säkra profiten. Så var det med kapitalismens anpassningsförmåga. Vad vi bevittnar är sammanbrottet i den amerikanskdominerade ekonomi som har styrt större delen av världen sedan 1945. När det gäller industriproduktionen så har tyngdpunkten redan flyttat sig till Asien, i synnerhet till Kina och Indien. Efter hand kommer också alltmer av innovationen att ske där. Det vi upplever är inte bara ett dramatiskt konjunkturomslag. Det är en systemkris och framtidens historiker kommer kanske att säga att hösten 2008 började den långa utförsbacken för USA som supermakt. USA :s fall kommer inte att bli vackert eller att ske utan motstånd. Tidigare har sådana fall alltid inträffat brutalt, våldsamt och förödande. Inte mycket talar för att det blir annorlunda den här gången. Men det kan ställas en ännu större fråga: Är detta början till slutet för kapitalismen, eller kommer Kina och Indien att se till att kapitalismen återuppbyggs, och dessutom blir starkare än tidigare? Det återkommer jag till. 28
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 28
11-06-27 11.34.28
Vad som är helt klart är att Asiens giganter har möjligheter att kraftigt stärka sin ställning genom krisen. Även om de båda kommer att förlora marknader, kommer de också att tjäna på konkurrenternas problem, och i synnerhet Kina håller på att omsätta handelsöverskottet i starkare kontroll över produktionen i andra länder, inte minst genom att köpa upp företag och resurser. Men frågan är om inte Kina också är en koloss på lerfötter. Ekologiskt sett bränner Kina sitt ljus i båda ändar och det i ett tempo som ingen tidigare har sett. Tillbaka till Marx ord i manifestet: ”Varigenom övervinner bourgeoisien kriserna? Å ena sidan genom en tvungen tillintetgörelse av en mängd produktionskrafter, å andra sidan genom erövring av nya marknader och en grundligare utplundring av de gamla. Varigenom alltså? Därigenom att den förbereder mera omfattande och våldsamma kriser och minskar medlen till krisernas avböjande.”14 Detta betyder att man försöker motverka kriserna genom att lägga ner företag, samtidigt som man lägger grunden till en ännu hårdare konkurrens om marknader och resurser och på det sättet bidrar till att nästa kris blir ännu större. Detta, som många har ansett vara ett föråldrat tänkesätt, demonstreras nu mitt för ögonen på oss.
Bør Børson på Wall Street Finanskrisen har varit ett pyramidspel där fiktiva värden har pumpats upp till orimliga proportioner, och som i alla pyramidspel är det de som börjar med pyramiden som behåller förtjänsten när alltihop rasar samman. Den norska varianten av detta pyramidspel är känt som Terraskandalen. Fyra kommuner som alla var rika på vattenkraft lockades med stora förtjänster om de satte vattenkraften i pant för investeringar på den amerikanska grå marknaden. Smarta säljare påstod att det var helt säkra investeringar. Genom att bara utnyttja några 29
112303_Steigen_En_gang_ORG.indd 29
11-06-27 11.34.28