Rätten att kritisera överheten. Kring den svenska tryckfrihetens historia

Leopard debatt Stockholm 2012

Christer Hellmark & Ingemar Folke

rätten att kritisera

Ăśverheten Kring den svenska tryckfrihetens historia

120609_Tryckfrihet_ORIG.indd 3

12-03-01 16.12.39

Tack till Ingegärd Waaranperä utan vars hjälp den här broschyren inte hade kommit till.

Christer Hellmark 2012-03-01

Rätten att kritisera överheten Kring den svenska tryckfrihetens historia Leopard förlag S:t Paulsgatan 11 118 46 Stockholm www.leopardforlag.se © respektive författare, 2012 Omslag: Andrea Kellerman Omslagsbild: Folket uttrycker sin glädje över tryckfriheten under Franska revolutionen. Gravyr från 1797 Sättning: Team Media Sweden AB, Falkenberg Tryck: Print-It, Litauen 2012 ISBN 978-91-7343-411-9

120609_Tryckfrihet_ORIG.indd 4

12-03-01 16.12.39

Förord Christer Hellmarks broschyr Rätten att kritisera överheten – kring den svenska tryckfrihetens historia kom ut 1978 och ingick i opinionsbildningen mot de förändringar av den grundlagsskyddade yttrandefriheten som planerades under 1970-­talet. En uppdaterad nyutgivning aktualiserades av att regeringen 2007 och 2011 utfärdade tilläggsdirektiv till en statlig utredning, Yttrandefrihetskommittén (YFK), med uppdrag att undersöka om det går att avskaffa tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

En nyutgåva borde dock förses med en redovisning av vad som hänt med tryckfriheten sedan 1978.

Texten i denna skrift är författad av Christer Hellmark när det gäller skeendet fram till tillkomsten av 1949 års TF och är baserad på broschyren och på hans text i katalogen till utställningen Ord mot ordningen som visades på Carolina Rediviva 1990.

Tiden efter 1949 behandlas i en nyskriven text av Ingemar Folke. Hans framställning är huvudsak­ligen samlad kring två teman, som visat sig innehålla hot Rätten att kritisera överheten

120609_Tryckfrihet_ORIG.indd 5

5

12-03-01 16.12.39

mot TF: dels idén om teknikoberoende eller som man också säger teknikneutral grundlagsreglering, dels de utifrån, särskilt från EU, kommande hoten. En kortfattad redogörelse för innehållet i YFK:s debattbetänkande ”Ny yttrandefrihetsgrundlag?” (SOU 2010:68) har inarbetats i texten under respektive tema. År 1978 fanns inte Internet. Användningen av telefax var begränsad till vissa yrkesområden. Mobila telefoner fanns, men var nätt och jämnt bärbara.

Försäljningen av VHS-bandspelare i Sverige anses ha börjat just 1978. Text-TV började sändas reguljärt två år senare. CD-skivan kom 1983. Att ta emot satellit- och kabeldistribuerade TV-program blir i Sverige vanligt först mot slutet av 1980-talet.

Den tekniska utvecklingen efter 1978 skulle kunna inge betraktaren uppfattningen att den tryckta skriftens betydelse kraftigt har minskat. Detta är dock inte hela sanningen.

När motståndet mot FRA-lagen blommade upp på försommaren 2008, så skedde det visserligen med start i den så kallade bloggosfären. Men de många bloggarnas opinionsbildning blev riktigt drabbande för regeringen först då de traditionella medierna, dagstidningar och etermedier, tog upp saken. Det var först då som regeringen måste göra halt.

6

Christer Hellmark och Ingemar Folke

120609_Tryckfrihet_ORIG.indd 6

12-03-01 16.12.39

Exemplet visar på betydelsen av tryckfrihet i en tid då man gärna säger och tror att den tekniska utvecklingen har sprungit förbi de så kallade gammelmedierna.

Ur överhetens perspektiv måste man säga att det var ett misstag att stifta en så stark och detaljerad grundlag om tryckfri­heten som TF. Det misstaget har lyckligtvis kommit att upp­repas ett antal gånger sedan 1766, senast 1949 då vår nu gällande TF kom till. Överheten är medveten om sitt misstag och gör vad den kan för att rätta till det.

Vi klarar nog att försvara våra grundlagar, så länge regeringen och riksdagen finner det meningsfullt att göra motstånd mot exempelvis EU. Farligt blir det först om politikerna vill ge efter. Ibland hörs sådana signaler. Men flera gånger på senare år har Sverige framgångsrikt satt ner foten. Av detta finns något att lära för framtiden. Något som motiverar att också de senaste 30 årens tryckfrihetshistoria studeras.

Christer Hellmark förklarade i förordet till broschyren 1978 varför det var nödvändigt att känna till bakgrunden till tryckfriheten: ”Det var först när vi började studera historia som vi förstod vad tryckfriheten var för en slags rättighet. Vi fann att kampen för den formella tryckfriRätten att kritisera överheten

120609_Tryckfrihet_ORIG.indd 7

7

12-03-01 16.12.39

heten var mer än tvåhundraårig och att dess vänner och fiender grupperade sig likartat från strid till strid. Många argument som fördes fram i den pågående diskussionen var inte- som det sades – dikterade av IB-affären ­eller andra sentida påfund. Argumenten gick gengång i historien, många av dem hade använts förr i den långa raden av strider om tryckfriheten i Sverige.

Vi såg bilden av en långvarig kamp mellan tryckfri­ hetens fiender: kungar, regeringar, ämbetsmän, höga jurister och utländska aggressiva makter, och dess vänner: folkliga krafter i ständerna, radikala tidningsmän och författare, folk i arbetarrörelsen och en bred samling ur olika politiska läger: konservativa demokrater, liberaler, socialister och kommunister som enade sig i försvaret av den formella tryckfriheten.

Det var först när vi fick detta perspektiv klart för oss som vi kunde formulera problemet så att folk förstod vad vi pratade om. Och först då var det möjligt att vinna stöd i kampen mot de allvarliga inskränkningar i tryckfriheten som höll på att genomföras.”

Stockholm i februari 2012 Christer Hellmark Ingemar Folke 8

Christer Hellmark och Ingemar Folke

120609_Tryckfrihet_ORIG.indd 8

12-03-01 16.12.40

Christer Hellmark

Rätten att kritisera överheten. Kring den svenska ­tryckfrihetens historia

Det första boktryckeriet i Sverige anlades i Stockholm år 1483 av Johann Snell – invandrad boktryckare från Lübeck.1 År 1495 skaffade sig Vadstena kloster ett eget tryckeri. År 1510 satte Uppsala domkapitel upp ett tryckeri och 1522 startade biskop Brask eget i Söderköping. Dessa tryckerier tryckte mest gudstjänstlitteratur, främst så kallade breviarier (böneböcker). De arbetade utan speciellt tillstånd eller övervakning från världsliga myndigheter – de drevs av kyrkan för kyrkans behov.

Den svenska tryckfrihetshistoriens första censurstadgande hade stannat på pappret. Då gällde det Lutherska skrifter. I augus­ti 1523 utfärdade Gustav Vasa ett påbud som förbjöd undersåtarna vid livsstraff och egendomskonfiskation att in­föra, sälja eller köpa Lutherska skrifter. Men detta kungliga brev unRätten att kritisera överheten

120609_Tryckfrihet_ORIG.indd 9

9

12-03-01 16.12.40

dertecknades aldrig och trädde troligen aldrig i kraft.

Gustav Vasa insåg med tiden fördelarna med protestantismen och samtidigt vad den nya boktryckarkonsten innebar för möjligheterna att sprida politisk och religiös propaganda och stärka den statliga centralmakten. År 1526 startade han ett tryckeri i Stockholm, som bland annat kom att trycka de bibelöversättningar som behövdes i reformationen. Ett av de första arbeten som sattes upp var nya testamentet på svenska, som trycktes i en upplaga på 2000 exemplar.

Vid det laget hade kungen börjat irritera sig på att katolicismen fortsatte spridas från Brasks tryckeri.

Kungen bemöter listigt biskop Brask, som vill se verksamma förbud och repressalier mot import, spridning och försäljning i riket av de lutheranska propagandaskrifterna. Kungen svarar att ingen opartisk domare dömt Luthers läror, bara hans motståndare. För övrigt kommer även skrifter mot Luther in i landet: ”kan för then schuldh nyttigt vara ephter vort föga förstondh At swa vell then ene som then andre komma för ögan Paa thet atj oc andre förstondighe mæn moga thes bæthre ther vth taga huar oretteliga med farriid ær.” (Gustaf I:s Registratur, I, 1524, s. 232) En öppen diskussion får avgöra sanningen i tros­ saker, tycks kungen nu mena. Men räven anas bakom 10

Christer Hellmark

120609_Tryckfrihet_ORIG.indd 10

12-03-01 16.12.40

örat. Det är en tradition som börjar här: klyftan mellan ord och handling i över­hetens inställning till tryckfriheten.

Bara två år senare har Gustav Vasa bestämt sig – i augusti 1526 utkommer Nya testamentet på svenska och det är slut på kungens tålamod med den katolska propagandan som utgår från Brasks tryckeri i Söderköping. Den 9 november 1526 skriver Gustav Vasa till biskopen: ”Ær ecke heller vor vilie at ­nogit prentarij skal vprettes i Sudercöping Thet prenterii till förfong som nw j Stockholm med swaar kost vpretthet ær fför ty thet ena kommer thet annet till forderff”. (ibidem, III, 1526, s. 314).

Därför stängde Gustav Vasa helt enkelt trycke­riet i Söder­köping och boktryckaren Olaus Ulrici fördrevs.

Redan den 6 november hade kungen anbefallit hövitsmannen Nils Olsson på Stegeborg ”at han aristereth lather the prentteredhscap j Sudherköpungh medh aldhra snareste” (ibidem, III, 1526, s. 311). Detta är vår bokhistorias första och mest ingripande konfiskationsåtgärd. Ingen fri och öppen tävlan om sanningen här. Och i februari 1527 utfärdar Gustav Vasa i ett brev till Brask det första påbudet om censur; inga skrifter får spridas som kungen inte förhandsgranskat: ”Vele vj för tesse for:ne szaker skyll atj epter thenRätten att kritisera överheten

120609_Tryckfrihet_ORIG.indd 11

11

12-03-01 16.12.40

ne tiid ingen deel lathe vtgaa bland simpell folk för æn vj thet sett haffue…” (ibidem, IV, 1527, s. 43) Men oppositionen mot de religiösa omvälvningarna fortsatte. Brask lät trycka nya försvar för den sanna katolska läran, bland annat ett herdabrev i Danzig 1533. Herdabrevet hade blivit uppläst från predikstolarna i Linköpings stift redan 1522 men trycktes alltså först elva år senare. Brask varnade menig­heten för att sätta tro till Luthers falska läror och uppmanade alla att förbli i den rätta kristna tron. Brevet förbjöds och undertrycktes, tydligen effektivt, bara ett enda exemplar är känt.

Gustav Vasas tidigare gunstling, senare ärkefiende, Berend von Melen, hade 1528 författat en smäde­skrift mot Gustav Vasa – ”den skändlige bondekonung­ en”. Kungen (eller den ”förmente kungen”, som von ­Melen titulerade honom) tog mycket illa vid sig av skriften och försökte under flera decennier få von ­Melen att ta tillbaka. Bland annat spelade skriften en viktig roll vid en rättegång i Köpenhamn 1537 – vår bokhistorias första tryckfrihetsmål, om man så vill.

Något utslag i saken är inte känt och ett enda exemplar av skriften finns bevarat.

Censur av de skrifter som sattes upp eller importerades var självklar. Bland annat förbjöds Olaus ­Petri 12

Christer Hellmark

120609_Tryckfrihet_ORIG.indd 12

12-03-01 16.12.40

svenska krönika därför att författaren vågat fälla smädliga yttranden om Sten Sture d.ä. I stället spreds verket i handskrivna exemplar. Övervakningen av de fåtaliga tryckerierna i riket var oregelbunden och några lagar fanns inte på området. Boktryckar­konsten hade ännu inte utvecklats till industri, den var från början bara ett något snabbare – men dyrare och mer omständligt – alternativ till bokpräntande munkar som gjorde avskrifter för hand. De flesta skrifter som trycktes var av religiös art eller avsedda att användas i undervisningen vid universitet och klosterskolor. Ännu hade boktryckandet inte blivit ett ur överhetens synpunkt vådligt politiskt redskap. Därför behövde det snarare uppmuntras än övervakas.

Det var svårt att få folk att ägna sig åt yrket. Boktryckarna – eller konstförvanterna som de kallades – erbjöds därför under senare delen av 1500-talet förmåner av olika slag, till exempel befrielse från skatter och tullfrihet. Gustav II Adolf inrättade ett statligt litteraturstöd till förläggare som gav ut nyttiga och viktiga böcker. Under första hälften av 1600-talet började konstförvanterna och bokbindarna att organisera sig i skrån och en reguljär bokhandel växte upp. Tidigare hade spridningen av skrifterna skötts Rätten att kritisera överheten

120609_Tryckfrihet_ORIG.indd 13

13

12-03-01 16.12.40

av kringfarande kolportörer, s k bokförare. Nu var det oftast bokbindarna som drev bokhandel, medan boktryckarna samtidigt var förläggare. De nya yrkesgrupperna försökte omgärda sin verksamhet med skråregler och privilegier av olika slag.

I och med att boktryckerierna blev fler ökade kungamaktens och kyrkans behov av övervakning och censur för att hindra reli­giösa och politiska irrläror att få spridning. År 1665 fick bibliotekarien vid Uppsala universitet i uppdrag av Karl X Gustav att fungera som övervakare: Han skulle fastställa rim­ liga priser på undervisningslitteratur och se till att alla akademiska skrifter som gick i tryck hade skriftligt godkännande av decanus eller professor vid någon av fakulteterna.2 Att boktryckerierna vid denna tid tryckte sådant som kungamakten inte fann önskvärt framgår av en varning som Karl X Gustav utfärdade 1656. Han befallde att boktryckarna ”ej så indifferenter skulle trycka och publicera alla materier, som förekomma, förrän K.M.:s consens [kungens samtycke, förf. anm.] vore däröver kommen”.3 Under 1660-talet kom en rad lagar och förordningar som lade bojor på tryckerierna i landet. Censuren drevs fram av prästerskapet som fruktade för fri be14

Christer Hellmark

120609_Tryckfrihet_ORIG.indd 14

12-03-01 16.12.40

handling av religiösa ämnen. Det blev också de kyrkliga myndigheterna som fick i uppdrag att kontrollera de böcker ortens tryckare satte upp. Misstänkta skrifter skulle skickas in till kungens Kanslikollegium, som avgjorde om de skulle få tryckas eller ej.

Prästerna uppmanades i ett kungligt brev daterat juli 1662 att hålla ögonen på allt ”som i någon måtto rör den allmänna friden och enigheten antingen i andliga eller världsliga saker”.4 Och under de följande åren kom gång på gång förordningar som slog fast vad som var förbjudet och förgripligt att sätta på tryck.

Den långa raden av påminnelser tyder på att överträdelser var vanliga.

Den 21 april 1665 kom ett ”Plakat” som slog fast principerna för censurtvånget och som ger en god bild av det tryckta ordets ställning under 1600-talet.

Den direkta orsaken till plakatet var en skrift som förtalade kungen av England. Liksom i senare tid var det ofta rikets förhållande till främmande makt som påverkade och styrde den svenska tryckfrihetspolitiken. Plakatet fördömde skriften och andra av samma slag som ”en del illviljande Människor, utav en vanartig obetänksamhet, sig understå att sammanflika och förmedelst dem, Potentater och Stater vanvördeligen att beskymfa”.

Rätten att kritisera överheten

120609_Tryckfrihet_ORIG.indd 15

15

12-03-01 16.12.40