GSªHPS PN JTMBN RFK QnJRW IlUUH VYDU
BW .BUT #FSHFOIPSO "SNJO %BOOFOCFSHFS 1IJMJQ )BMMEnO +BO )KjSQF 3JDIBSE -BHFSWBMM +POBT 0UUFSCFDL -FJG 4UFOCFSH +POBT 4WFOTTPO #FBSCFUOJOH PDI SFEJHFSJOH +BO )KjSQF
-FPQBSE GzSMBH 4UPDLIPMN
1\D VWDUWVLGRU IUnJRU RP LVODP SRFNHWB1< LQGG
GSlHPS PN JTMBN -FPQBSE GzSMBH 4 U 1BVMTHBUBO 4UPDLIPMN XXX MFPQBSEGPSMBH TF Â&#x2030; 'zSGBUUBSOB 0NTMBH 3BTNVT ,FMMFSNBO 0NTMBHTCJME Â&#x2030; J4UPDLQIPUPT *OMBHB $ISJTUFS )FMMNBSL 5SZDL 4DBOE#PPL 'BMVO 'zSTUB VQQMBHBO GKjSEF USZDLOJOHFO UPMGUF UVTFOEFU *4#/
1\D VWDUWVLGRU IUnJRU RP LVODP SRFNHWB1< LQGG
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 5
INNEHÅLL Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 I . E N B A K G R U N D . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
Inledning: Varför svarar vi som vi gör? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Bruksanvisning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Hur skrivs de arabiska orden? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 En kort historisk översikt och lite grundläggande information: En ram kring frågor och svar . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Hur ser Koranen ut? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 I I . O M M O R A L , M AT O C H H Ä L S A . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29
Finns det en islamisk etik? Vad menas med sharî‘a? Vad är fiqh? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur är det med matreglerna? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vinförbudet? Kommer inte »alkohol« från muslimsk tradition? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Varför finns matreglerna? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Finns det en islamisk medicinsk tradition? Vad menas med »den profetiska medicinen«? . . . . . . . . . . . Hur förhåller modern läkekonst sig till profetmedicinen? . . . Är religion bra för hälsan? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Var inte den muslimska världen förmedlare av filosofi? . . .
29 34 37 39 40 46 48 49
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 6
I I I . K V I N N L I G T O C H M A N L I G T . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52
Vad står det om slöjan i Koranen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Måste kvinnor bära slöjor? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Finns det olika sorters slöjor? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur är det med männens klädsel? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Äktenskap och familjeliv: är sex bra eller dåligt? . . . . . . . . . . . . Får män ha flera fruar? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur ska man förstå det kvinnoförtryck som finns? . . . . . . . . . Får hedersmord stöd i islam? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad menas med tribalism? Har det med hedersmord att göra? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur går det till att gifta sig? Kan man skilja sig? . . . . . . . . . . . . . Finns det särskilda riter när barn föds? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
52 57 59 60 61 62 64 69 70 72 76
I V. D Ö D E N . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78
Vad gör man vid död och begravning? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Finns det liv efter döden? Vad uttrycker begravningen? . . . Kan religionen ge tröst i sorgen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Är självmord accepterat? Hur är det med självmordsattentaten? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
78 80 87 88
V. K A M P E N O M S A N N I N G E N . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90
Hur är det med ledarskap och makt? Olika riktningar: Sunniter och shiiter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad är en imam? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad är en mulla? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad är en ayatollah? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad är en fatwâ? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vad menas med sufism? Vad är dervischer? . . . . . . . . . . . . . . . . . Är islam en politisk ideologi? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
90 94 95 95 95 96 99
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 7
Vad är »fundamentalism«? Vill muslimer inte ha demokrati? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Vad är »wahhabism«? Vad är salafiyya? Muslimska Brödraskapet? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 Vem är muslimernas ledare? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 Har muslimerna någon »påve«? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 Finns det kvinnliga muftier, imamer, ayatollaher? . . . . . . . . . . 111 V I . R E L AT I O N E N T I L L A N D R A . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114
Vad är islamisk tro i relation till andra? Kan islam jämföras med andra religioner? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur ser muslimer då på andra religioner? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur är det med antisemitismen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Det farliga felslutet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
114 117 119 123
V I I . R I T U A L E R , H Ö G T I D E R , P L AT S E R . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125
Vilka är de viktiga högtiderna, de heliga platserna? Hur fungerar kalendern? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 Hajj – vallfärden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 Sawm, fastan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 Fester: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 ‘Îd al-fitr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 Offerfesten, ‘îd al-adhâ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 Mawlid, Maulid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 Isrâ’ och Mi‘râj, Profetens nattliga resa och himmelsfärd . . . 135 ‘Âshûrâ’ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 ‘Îd al-Ghadîr och några andra shiitiska högtider . . . . . . . . . . . 136 Heliga platser, pilgrimsorter: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 Mekka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137 Medina . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138 Jerusalem, al-Quds . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 8
Shiitiska pilgrimsorter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Helgongravar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur fungerar moskén och tidebönen? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Moskén i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Salât (persiska, turkiska, urdu: namâz) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bönekallelsen, adhân . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den rituella renheten, tahâra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur går bönen till? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
139 140 141 143 144 145 145 146
V I I I . N Å G R A F R Å G O R T I L L . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147
Hur är det med musik? Är det tillåtet eller förbjudet? . . . . . Vad händer i Sverige? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Islamofobi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Var kan man läsa mera? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sajter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
147 153 159 162 168
Efterord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 Index . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 11
I. EN BAKGRUND Inledning: Varför svarar vi som vi gör? Här förklarar vi varför en del frågor inte får något svar och berättar om våra teoretiska utgångspunkter som religionshistoriker Något som ofta kommer på tal när det gäller islam är förbudet mot att dricka vin. Vi kommer också att ta upp det mer utförligt längre fram i den här boken. Det är en vanlig uppfattning att islam förbjuder alkoholhaltiga drycker i allmänhet, inte bara vin (som är nämnt i Koranen) utan även t.ex. starköl och whisky. Ändå kan det förekomma att människor som anser sig vara muslimer dricker alkohol. När vi förberedde den här boken berättade någon om ett restaurangbesök i Jordanien för några år sedan. En muslimsk kompis hade beställt en starköl till maten. Beställningen gick inte obemärkt förbi. Sällskapet kring bordet – som då bestod av en grupp unga världsovana svenskar – frågade kompisen hur det kunde komma sig. Var han inte muslim? Svaret blev kort: »Jo, men vadå? Jag är ingen särskilt bra muslim!« Egentligen är det inte så konstigt. De flesta människor vet att alkohol inte är nyttigt och att man borde avstå. Men det är ju inte alltid man rättar sig efter det som är bäst för en själv. Den som vill dricka ett glas vin eller en starköl, utan att överge sin identitet som muslim, kan också finna på förklaringar som får rättfärdiga att man bryter mot något som av många trosfränder uppfattas som ett bestämt förbud. Så t.ex. kan man hävda att det är en privatsak. Kanske Gud trots allt förlåter synden på Domens dag om man i övrigt är en
11
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 12
god människa? Om man anstränger sig för att följa islam och vara god mot sina medmänniskor kanske det i det långa loppet uppväger en mindre försyndelse. Gud är ju också känd som den Barmhärtige, den som förlåter. Och även om många håller fast vid att det finns ett alkoholförbud, så håller inte riktigt alla med om det. I så gott som alla frågor finns det olika åsikter, olika synsätt, olika attityder till hur man ska förhålla sig. Vi möter i praktiken många olika former av tro och beteende. Varför får frågor om islam så olika svar från olika människor och ibland från en och samma människa? Många av de frågor som vi fått under årens lopp gäller vad »islam egentligen säger« om det ena eller det andra. Man vill veta vad islam är »i sig«. Vad som är »sann islam«. Det är frågor som är mycket väsentliga för den troende, den som för egen (eller andras) del vill få reda på vad man borde göra och borde tro, alldeles oberoende av om det är så som människor faktiskt tror, handlar och beter sig. Då gör man en åtskillnad mellan vad man menar att religionen egentligen skulle innebära och det vi möter när vi ser och talar med människor, och vad vi ser och hör genom media. Vi är sekulära religionshistoriker-religionsantropologer. Det innebär att vi inte anser att vi ska fungera som religiösa rådgivare, eller religiösa ledare, predikanter och domare gör (och ska göra). Vi vill besvara frågorna om vad det är som människor faktiskt möter, gör och uttrycker – och se hur det förhåller sig till religiös tradition av olika slag. Normativa svar får var och en söka hos sig själv, eller hos de auktoriteter, rådgivare och troende personer som man har tilllit till. Men man får då vara beredd på att de svar som ges ofta inte motsvarar vad som faktiskt sker i det praktiska livet. Normativa svar utgör knappast några prognoser för vad man kommer att möta. 12
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 13
Ändå är det viktigt att lyssna till de normativa svar som troende människor ger. Vi försöker återge sådana utsagor men samtidigt peka på att det finns andra svar på samma frågor, att åsikterna är olika och motsägande. Då vill vi också försöka få fram på vad sätt svaren är olika, och vad anledningarna till olikheterna kan vara. De kan bero på att man faktiskt har olika traditioner, att man har olika inställning till hur religionen ska tolkas och tillämpas och att man sätter in den i olika sociala, kulturella och politiska situationer. Ingen religion, ideologi eller tankevärld är någonsin »i sig«. Den finns alltid hos människor, i människors hjärnor, kombinerad med olika personers erfarenheter och egna kunskaper. Vi är alla, var och en, olika, vi lever alltid, var och en, i de speciella villkor som vår miljö, våra personliga förutsättningar och erfarenheter ger och som bestäms av i vilken tid vi lever. Uttryckt på annat sätt: Det vi möter är konkreta människor, var och en med tankar, idéer, känslor, upplevelser. Vi möter aldrig en religion som är utanför människorna – även när det är fråga om en enda människa (kanske jag själv). Utan muslimer finns inte islam, utan kristna finns inte kristendom, utan buddhister finns ingen buddhism. Men det finns inte två människor som är likadana. I den meningen finns det lika många olika religioner som det finns människor. Ofta kommer då frågan tillbaka formulerad på ett annat sätt: Men vad står det i de heliga texterna, vad står det i Koranen? Vad har Profeten sagt? Ingen bok innehåller något »i sig«. Det är läsaren som upplever boken, förstår den på sitt sätt, och accepterar eller förkastar vad andra har sagt om texten i den. »Vad säger Koranen?« Lägg örat till boken och lyssna: Den säger inget! Det är först när man öppnar den, eller lyssnar till den som läser den, som den börjar få innehåll. Men hur detta uppfattas beror på vad 13
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 14
man har för »kognitivt universum« i sin hjärna, vilken kunskapsvärld man har, vilka innebörder orden har fått för var och en under livet och lärandet, vilka av ens erfarenheter och kunskaper orden motsvarar. Den här utgångspunkten förklarar varför vi använder orden i flertal: islamer, kristendomar, buddhismer. Vårt mål är att peka på de olika former religionen och religiositeten tar sig, de olika tolkningar och tillämpningar som vi möter hos olika grupper och individer. Vi vill peka på de förändringar som sker. Religion är inte något konstant och oföränderligt. Tvärtom. Människor upptäcker ständigt nya saker i den religiösa traditionen, nya innebörder i texterna, läser dem i ljuset av nya erfarenheter och kunskaper. Berättelser och ritualer får nya funktioner som de inte haft förut och sådant som inte längre fungerar sjunker undan, sådant som inte längre ter sig som viktigt. Eller att man – numera – ser åsikter och beteenden som man tidigare haft som felaktiga, som förvrängningar och missförstånd. Vårt religionsstudium är och vill vara empiriskt, alltså inriktat på det som man kan observera, vad människor faktiskt gör. Men det betyder inte att vi anser att det normativa studiet skulle vara onödigt eller felaktigt, dvs. studiet av hur det bör vara – det studium som religiösa aukoriteter bedriver för att undervisa i vad som är »rätt« och »fel« islam. Det är något som kan vara mycket viktigt för den troende som vill följa religionens normer, tillägna sig dess synsätt, och därför vill veta vad den »egentligen« är, vad den är »i sig«, till skillnad från vad människor faktiskt tror, tänker och gör. Vi undviker, som sekulära religionsvetare, denna essentialism. Med essentialism menas att en företeelse som en religion eller konfession har en essens, något som är dess egentliga väsen. Eller uttryckt på ett annat sätt: att den har vissa väsentliga »huvudmotiv«, som ger 14
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 15
den dess speciella särart genom alla århundraden. Vi nämner det här, eftersom ganska mycket religionsforskning har haft och ännu har karaktären att söka efter det »väsentliga« eller vara »motivforskning«. Vi står alltså inte i den traditionen. Vårt synsätt utgår från en teoretisk bas som brukar kallas nominalism. Begreppen är »namn«, inte verkligheter. En konsekvens är att man ser ordens innebörder som konventioner, något som man i det praktiska bruket kommer något så när överens om, medan orden inte har någon »egentlig innebörd« eller någon innebörd »i sig«. Ett och samma ord kan då brukas och fungera i olika betydelser, glida i sin innebörd, få nya betydelser och bruk, utan att man slår fast att ett av dessa olika (tillfälliga) begrepp som det används för är det »rätta«, eller att det överhuvud skulle vara möjligt att fastställa en sådan rätt innebörd. Ordens innebörder är konventioner och konventioner ändras med tid och rum. I ett filosofiskt lexikon karakteriseras nominalismen så: »Nominalism (av latinets nomen: namn, benämning): det filosofiska antagande som är knutet till W. Occam, ca 1300, att språkets ord endast är namn (nomina) på fenomen i verkligheten. Genom sinnesförnimmelse eller intellektuellt skådande förstås verkligheten, oberoende av språket, som enbart får den funktionen att indela intrycken i medvetandet. Teorin går tillbaka på sofisterna som hävdade att ordens betydelse inte är »av naturen« (fysei) utan »på grund av sedvänja« (thesei). På grund av en gemensam överenskommelse ger man ord betydelse och använder dem som redskap för att ordna intryck. I senmedeltidens universaliestrid bekämpades nominalismen av begreppsrealismen, som hävdade att orden var mer än bara namn. Den nominalistiska uppfattningen banade vägen för den moderna naturvetenskapen och dess många gemensamt vedertagna konstspråk.« [Svend Bjerg i Religion Livsanskuelse, Gyldendal, Köpenhamn 1979, s. 281] 15
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 16
Nominalismen, som är grunden för det sekulära vetenskapliga tänkandet, bekämpas fortfarande t.ex. inom katolsk teologi, liksom den ter sig som främmande för många muslimska teologer. Det finns där en tradition av »platonism«, eller en begreppsrealism, som karakteriseras så: »Realism: Medeltida filosofisk åskådning som i motsats till nominalismen (och som en fortsättning på Platons filosofi) hävdade att endast allmänbegreppen existerar i absolut mening, medan den fysiska verklighetens olika enskilda fenomen härleder sin existens från dessa.« [Bjarne Troelsen i samma lexikon, s. 322]
Man menar alltså att tingen existerar, men sekundärt, som ett utflöde av Guds tänkande eller liknande. Begreppen (eller »orden«) ingår i Guds medvetande och har därför sin djupaste innebörd och mening oberoende av människors konventionella bruk av orden. Sådana antaganden gör det möjligt att hävda en skillnad mellan »religionen i sig« och de yttringar av religiös tradition som vi kan iaktta och studera i människors ord och handlande. Vår framställning har alltså en nominalistisk utgångspunkt. En forskare som inte själv är muslim bör inte alls uttala sig om vad »sann« islam är.
Bruksanvisning Bokens svar på frågor om islam kommer i en löpande framställning, uppställd efter övergripande teman som framgår av rubrikerna på respektive avsnitt. Den som söker svar på en särskild fråga, vill ha förklaring till ett ord eller en företeelse
16
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 17
går lämpligen till indexet i slutet av boken och finner där hänvisningar till avsnitt eller sida.
Hur skrivs de arabiska orden? Vi använder här samma system för skrivningen av arabiska namn och termer som i Nationalencyklopedin. Det är samma som används i det stora engelska uppslagsverket Encyclopædia Britannica. Långa vokaler markerar vi med cirkumflex: â, î, û. På så sätt kan vi skilja hajj, »vallfärd till Mekka«, från hâjj, »en som gjort vallfärden till Mekka«. De flesta bokstäver har ungefär samma uttal som i svenskan, men det är några som skiljer sig åt: Dh uttalas som i engelskans this. H ett h med punkt under bokstaven, är det »bakre« h. Det uttalas längre bak, i svalget, och är mer hörbart än det vanliga, svaga, h. J uttalas som i engelskan (i Encyclopædia of Islam skrivs i stället dj, och den skrivningen är rätt vanlig i svenskan också). Kh motsvarar tyskans ach-ljud. (Båda de här ljuden finner vi i namnet på Muhammeds första hustru, Khadîja.) Q betecknar ett »emfatiskt« k-ljud, uttalat längre bak i munnen än det vanliga k. Emfatiska konsonanter påverkar också vokalen som följer efter, som får ett mörkare uttal. I Encyclopædia of Islam skrivs i stället för q ett vanligt k, men med punkt under bokstaven. På det sättet gör vi med de övriga emfatiska konsonanterna: d, s, t, z, som på samma sätt har ett uttal längre bak i munnen än de vanliga d, s, t, z.
17
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 18
Th W Y Z
(Det är alltså skillnad i uttalet mellan qalb, »hjärta«, och kalb, »hund«, mellan dalâl, »koketteri«, och dalâl, »vilsegångenhet«.) uttalas som i enskelskans thing. uttalas som i engelskan. betecknar det vanliga j-ljudet, och uttalas alltså inte som i svenskan. är tonande s.
Det finns tre ljud som betecknas på speciellt sätt: Först är det stämbands-klusilen (’), detta att man stänger av luftströmmen före en vokal, eller mellan vokaler. Pröva med att riktigt tydligt säga namnet Elsa Almén! Då gör man ett sådan luftströmsstopp mellan a i Elsa och A i Almén, och gärna också före E i Elsa. I början av ord bryr vi oss inte om att sätta ut den här klusilen (t.ex. i namnet på den första människan, Âdam), men väl inuti ord, så att två vokaler aldrig står i följd: rasâ’il, »sändebrev«, »traktater«. Sedan har vi »stånkandet i svalget« (‘). Det ligger på samma ställe i svalget som stämbandsklusilen, men så att lite luft släpps genom … Till sist gh som uttalas närmast som ett tungrots-r. I olika dialekter, och när orden har lånats in i andra språk i den muslimska världen, har uttalet ofta blivit ett annat. Så blir dhikr, »erinran« (den meditationsövning som består i att man »erinrar« sig Gud genom att t.ex. upprepa Guds 99 namn, med radbandets hjälp), på turkiska zikir. Fastemånadens arabiska namn ramadân blir på persiska, turkiska, urdu, ramazân. (Övriga emfatiska konsonanter får samma uttal som de 18
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 19
»vanliga«; ibland kan q förvandlas till ’.) Th blir till s; hadîth, »berättelse (om vad Profeten sagt eller gjort)« förenklas till hadis. ‘ försvinner i uttalet eller blir samma som ’. I egyptiskt uttal blir j till g. Och så vidare. Vi använder de här noggranna skrivningarna bara när orden står i kursiv. I övrigt i texten har vi en förenklad »svensk« skrivning, där punkterna under de emfatiska konsonanterna försvinner och likaså cirkumflexen över långa vokaler. En del ord är ju också redan väl införlivade i svenskan, ibland med en annan stavning och då böjer vi oss för det. Åtminstone ibland. Detta är förklaringen till att vi skriver »Muhammed« när det syftar på profeten, för så är det kutym att skriva på svenska, men det mer korrekta »Muhammad« när det är en annan persons namn, och Mohammad när vederbörande person själv skriver namnet på det sättet. Titlar och beteckningar som mujtahid, murid, muslim och så vidare anges som regel i maskulinformen. För att få den feminina motsvarigheten lägger man som regel till ett –a (muslima).
En kort historisk översikt och lite grundläggande information – en ram kring frågor och svar På grundval av den islamiska historiska traditionen kan vi ge en bild av hur man uppfattar religionens tidiga tid, den som mer än andra epoker får karaktären av modell och föredöme. Vi får här förlita oss på sådana källor och vad man kan utläsa från dem. Det saknas t.ex. i stort sett arkeologiskt material eller oberoende, icke-islamiska källor. Som en religion i historisk tid grundades islam i början av
19
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 20
600-talet i staden Mekka på Arabiska halvön (i nuvarande Saudiarabien). En man av stammen Quraysh, Muhammad ibn Abdallah (ca 570–632), hade upplevelser som han själv och hans anhängare upplevde som direkta uppenbarelser från Gud (Allâh), förmedlade av ärkeängeln Gabriel (Jabrâ’îl, Jibrîl). Han framträdde som profet och predikant. Muhammads förkunnelse innebar att hans landsmän och medmänniskor skulle bekänna sig till och dyrka en enda Gud istället för flera olika avgudar. Ordet Allâh betyder helt enkelt »guden« (bestämd form singularis) på arabiska. Vid sidan av denna tro på en enda gud, Allah, präglades Muhammads mission också av ett starkt socialt engagemang för svaga grupper i samhället, för föräldralösa barn och änkor. Ett centralt tema i de tidigaste uppenbarelserna är varningarna för den kommande Yttersta Domen som skulle föregås av väldiga naturkatastrofer. Vid Domen kommer de döda att uppstå och varje enskild individ får ta ansvaret för sina gärningar i en dom som kan leda till helveteselden (jahannam, an-nâr) eller till lustgården (al-janna), paradiset (firdaws). Muhammads predikningar väckte till en början löje och förargelse bland de ledande i Mekka, hemvisten för stammen Quraysh, som var engagerad i karavantrafik och handel. Efterhand blev det ett allt starkare motstånd eftersom hans budskap utmanade samhällets traditionella värderingar och de ledandes ställning. Budskapet betonade att människan skulle dyrka Gud, vara Guds tjänare (‘abd Allâh). Den som inte erkände Guds välgärningar var otacksam (kâfir). Det ordet fick så betydelsen »otrogen«, icke-troende, till skillnad från den som var »troende« (mu’min) och som var »en som underkastade sig Gud« (muslim). Att lyda Gud och underkasta sig hans bud var islâm. Uppenbarelserna och förkunnelsen kom då att ta upp berät20
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 21
telser om tidigare profeter, som också mött otro, på samma sätt som nu Muhammed: Nûh (Noa), Yûsuf (Josef), Mûsâ, (Mose), Yahyâ, (Johannes Döparen), ‘Îsâ (Jesus) och hans mor Maryam (Maria). Där finns berättelser om Da’ûd (David) och Sulaymân (Salomo) och drottningen av Saba, om Yûnus (Jona), och om de arabiska profeterna (inte nämnda i Bibeln), Hûd och Sâlih, men framför allt är det berättelserna om Ibrâhîm (Abraham) och hans söner Ismâ‘îl och Yishâq (Ismael och Isak) som spelar stor roll. Muhammed blir den som fortsätter (och fullbordar) de tidigare profeternas uppdrag eller »sändning« (risâla). Den tydliga monoteismen (tawhîd) formuleras: tron på en enda Gud, den som inte har någon vid sin sida. Efter att ha utsatts för hån och trakasserier och gjort ett misslyckat försök att predika i grannstaden Taif, kom Muhammad och hans anhängare att bege sig till staden Yathrib, som sedan fick namnet Medina (madînat an-nabî, »Profetens stad«, eller al-madîna al-munawwara, »den upplysta staden«). Där utvecklades då ett samhälle som kan kallas den första muslimska staten. »Emigrationen« (hijra) skedde år 622 e.Kr. Det året bildar utgångspunkten för den islamiska tideräkningen. Under den följande tioårsperioden utkämpades flera strider mellan invånarna-muslimerna i Medina och de allianser som de ledande i Mekka formade. Uppenbarelserna får en annan karaktär i det nya läget: de blir kommentarer till det som händer i och kring Medina. De ger också i ganska hög utsträckning anvisningar för alla de praktiska problem som detta nya samhälle möter. Vi möter regler, ofta i detalj, för hur man ska bete sig, hur arv ska fördelas, hur äktenskap ska ingås och hur skilsmässa ska genomföras, hur brott ska bestraffas, osv. År 630, två år före Muhammads död, hade muslimerna blivit så starka, genom konversioner, genom krig och politiska 21
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 22
allianser, att de ledande i Mekka erkände sig besegrade och staden intogs. Därmed lades grunden till islams vidare utbredning över Arabiska halvön och områdena däromkring, bl.a. Egypten, Syrien, Palestina och Irak. Denna expansion kom igång på allvar först efter Muhammads död år 632, under de första kalifernas tid. Kalif (khalîfa) betyder »ställföreträdare«. Det blev titeln på islams högste ledare när Muhammad var borta. Kalifatet, som funnits i olika former och under olika dynastier alltsedan Profetens död, försvann år 1924 till följd av Turkiets omvandling till en sekulär stat under Atatürk. Det har sedan dess inte kunnat återupprättas, även om det har funnits de som har gjort anspråk på titeln. Uppenbarelserna upplevde Muhammed dels i form av visioner, dels och framför allt som auditioner, dvs. att han hörde eller på annat sätt uppfattade de gudomliga orden. Hans anhängare lärde sig dem efterhand utantill. En del antecknades också i skriftlig form. Uppenbarelserna samlades efter hans död i en helig bok som kallas Koranen (en försvenskning av arabiskans al-Qur’ân, »recitationen«, »uppläsningen«). Den form som texten har nu är den som blev norm under den tredje kalifens tid (‘Uthmân, 644–656). Det är i första hand till Koranen som den troende förutsätts vända sig när man vill ha vägledning för tro och handlande. Ett viktigt komplement till Koranen är det som kallas hadîth-litteraturen, samlingar av oftast korta berättelser om vad Muhammad och hans följeslagare brukade säga och göra i olika situationer. Genom sin omfattning har denna väldiga litteratur spelat en avgörande roll i utvecklingen av såväl det dagliga livets regler som den islamiska rättstraditionen. Koranen är den mest normativa källan, men haditherna utgör den största och mest omfångsrika. Med utgångspunkt i dessa källor har det utvecklats en rik lärdomstradition med kommentarer och utläggningar. Med hjälp av 22
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 23
haditherna har också korantexten förståtts och utlagts. Men även om muslimer åberopar samma källor, så tolkar man dem inte på samma sätt och har faktiskt ganska olika åsikter om hadithernas trovärdighet, giltighet, innebörd och praktiska tilllämpning. Islam spred sig snabbt till områdena omkring Arabiska halvön. När man talar om »islam« avses religionen, men också ofta den kultur och civilisation som utvecklades i det vidsträckta geografiska område, där islam blev den dominerande religionen. Bara hundra år efter Muhammads tid sträckte sig islams område i ett brett bälte från Marocko i väster till Indiens gränser i öster. Spridningen fortsatte och idag finns muslimer på alla kontinenter och i praktiskt taget alla länder. Med »den muslimska världen« kan man mena de länder och regioner där islam utgör majoritetens religionstillhörighet, men också syfta på den muslimska tankevärlden och kulturtraditionen både där och i områden där muslimer är i minoritet. Många människor av olika bakgrund har under århundradens lopp kommit i kontakt med varandra och utbytt kunskaper, idéer, handelsvaror, kulturella yttringar och erfarenheter. Utbytet underlättades länge genom den gemensamma religionen islam och det arabiska språkets roll som kommunikationsmedel. Det hade ju en särställning som religionens speciella språk. I samband med att islam utvecklades till en världsreligion integrerades alltså en mängd olika folkslag i en mäktig och storslagen civilisation. Från 900-talet och framåt var det ofta icke-araber, bl.a. perser (iranier) och turkar, som styrde och dominerade i många områden. I den västliga delen av den muslimska världen blev arabiskan det kulturbärande språket, medan i de östliga delarna arabiskan utkonkurrerades av persiskan som kulturspråk. Arabiska, persiska, turkiska 23
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 24
och urdu (på indiska halvön) har varit kulturspråken för den muslimska civilisationen (idag till stor del utkonkurrerade av engelska och i viss mån franska, som i hög grad blivit språk för muslimskt tänkande och kultur). I länderna runt Arabiska halvön fanns också sedan gammalt traditioner av vetenskap, filosofi och lärdom, äldre än islam. Denna lärda tradition kunde nu uttryckas och förmedlas vidare och utvecklas med det arabiska språket som gemensamt kommunikationsmedel. Den antika och hellenistiska filosofiska traditionen kom att förenas med islamisk teologi. Många böcker av antika grekiska filosofer, främst Aristoteles och Platon, översattes, och kommenterades. Redan på 800talet hade mycket av den antika filosofiska och vetenskapliga litteraturen översatts. Utvecklingen fortsatte med nya och självständiga tänkare och filosofer. Under perioden 1000–1500 ökade den muslimska civilisationens etniska och kulturella mångfald ytterligare genom islams spridning österut till delar av Indien och Sydostasien, inklusive Indonesien, söderut i Afrika och norrut till delar av sydöstra Europa. Vid år 2000 uppgick antalet muslimer (inräknat alla som på ett eller annat sätt hör till den islamiska civilisationen) till uppskattningsvis drygt en miljard människor vilket motsvarar ungefär 20 procent av världens befolkning. Som all religionsstatistik är siffrorna mycket osäkra. Islam är, näst efter kristendomen, den största och mest utbredda religionen i världen. Muslimerna är i majoritet i Mellanöstern och Nordafrika, Pakistan, Bangladesh och Indonesien, liksom i flera av länderna i Centralasien och i det subsahariska Afrika. Dessa länder ingår sedan gammalt i islams kärnområde. Men numera finns det betydande minoriteter av muslimer i alla världsdelar, inklusive Europa och Nordamerika. Förutom den geografiska och kulturella mångfalden i den 24
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 25
muslimska världen är uppfattningarna om vad som är »rätt« islam mycket olika. Vad islam är eller bör vara är en fråga som i högsta grad debatteras och diskuteras. Vi får heller inte glömma att många idag är mer eller mindre sekulariserade – religionen spelar för många i praktiken en rätt underordnad roll. Många anser till exempel att religionen är en privatsak som inte ska sammanblandas med politik. Andra grupper ifrågasätter detta och hävdar att islam måste ha en tydligare och mer framträdande roll i samhällslivet och politiken. Företrädare för den inställningen brukar kallas islamister eller (ibland) fundamentalister. Att någon säger sig vara muslim kan också vara ett sätt att uttrycka vilken etnisk och kulturell bakgrund eller grupptillhörighet man har, snarare än ett uttryck för religiöst eller politiskt engagemang. Man använder då ordet »muslim« som en markör av en viss grupptillhörighet. Även om religionen spelar en roll för den egna identiteten är det inte säkert att man bryr sig särskilt mycket om vare sig religiös praktik eller politik. Det kan finnas andra saker i livet än religion som upplevs som viktiga även om man är medveten om sin kulturella bakgrund. För islamisterna däremot är just den inställningen problematisk, eftersom de eftersträvar ett mer totalt engagemang för islam, religionen som en konkret samhällsordning. Den inommuslimska debatten om just detta har varit påtaglig och ibland hätsk under senare decennier. Särskilt efter terrorattentaten i USA den 11 september 2001 har en allt tydligare skiljelinje utvecklat sig mellan muslimer i allmänhet och militanta islamistiska grupper. De militanta islamisterna har också tenderat att utmåla andra muslimer, de som inte delar deras särskilda övertygelse, som avfällingar (murtaddûn) eller »hycklare« (munâfiqûn) och därmed islams fiender. Det har lett till att många regeringar och folk i allmänhet i muslimska länder, 25
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 26
har vänt sig emot de militanta grupperna och hävdat att det är just de som har en felaktig förståelse av islam. Det visar att islams källor, främst Koranen och hadith-litteraturen, kan läsas och förstås på olika sätt. Det är därför en utomstående inte kan eller bör säga något bestämt om vad »islam« är eller bör vara. Man får helt enkelt olika svar beroende på vem man frågar. Men däremot kan man försöka se hur och varför de olika synsätten utvecklas och fungerar.
Hur ser Koranen ut? Koranen är alltså en bok på arabiska. För den troende är den Guds eget talande till mänskligheten. Den består av 114 olika långa kapitel (varje kapitel en sûra). Kapitlen är uppdelade i verser (varje vers en âya, ett »[Guds] tecken«). Men boken är också delad i ungefär lika långa »läsestycken«, 30 stycken (juz’, plur. ajzâ’) eller 60 stycken (hizb plur. ahzâb), dvs. varje juz’ delad i två. Det är en uppdelning som har att göra med koranrecitationen; en uppdelning för den dagliga läsningen, eller för läsningen vid speciella tillfällen. Man kan t.ex. läsa ett stycke varje dag i månaden. Surorna är olika långa. Den första suran, som utgör den ofta lästa bön som kallas al-Fâtiha, »den som öppnar [boken]«, är kort. Den andra suran är den längsta. De långa surorna finns i början av boken och de kortaste finns i slutet. Surorna är inte ordnade i tidsföljd (dvs. i den ordning som de uppenbarades). Det gör att de rätt korta texter som hör hemma i början av Muhammeds tid som förkunnare, de som handlar om yttersta dagen och om människans individuella ansvar, står mot slutet. De långa surorna med berättande material, och de som syftar på händelserna i Medina, återfinns till större delen i den första halvan av boken. Det är då sådana suror som till stor del be26
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 27
handlar regler och normer som successivt behövdes i det samhälle som där växte fram. Koranens texter är rimmade. En koranvers slutar oftast på samma bokstav som den föregående versen och/eller den följande. Ibland är det många verser i följd som har samma slutrim. De tidiga texterna (de som nu finns i slutet) har korta verser och det gör att slutrimmet (saj‘) märks tydligare i dem än i de texter med ganska långa verser som kommer från tiden i Medina. Människor upplever ofta att texten, i synnerhet när den reciteras högt, är skön, att den ger känsloupplevelser. När man citerar ett koranord så anger man ofta stället genom surans namn (inte dess nummer). Alla 114 har namn, ett eller ibland flera olika som brukar vara något ord som finns i texten. För den som är hâfiz, dvs. en som kan hela Boken utantill, så är det ändå lätt att identifiera vilken sura och vilken vers (âya) det är fråga om. Versnumreringen är ett problem för sig. Den är olika i olika tryck och översättningar. Det beror på att det var först under 1800-talet som man började trycka koraner och det blev praktiskt att numrera verserna. Då kom olika utgåvor att få delvis olika system för numreringen. I K. V. Zetterstéens svenska koranöversättning (från 1917) följs den numrering som kallas den syriska. Den numreringen har man nästan alltid i äldre europeisk litteratur om islam. I den korantolkning som gjorts av Mohammed Knut Bernström (1998) används den »egyptiska« numreringen. Den går tillbaka till de utgåvor som kom till vid Bulaq-tryckeriet i Kairo på 1800-talet. Den är numera den vanligaste. I den här boken anger vi koranversernas nummer efter båda numreringarna (när de inte sammanfaller). Då kommer den »egyptiska« först och efter ett snedstreck den »syriska«. Några korantexter är särskilt uppskattade. Det är t.ex. de båda sista surorna, »skyddssurorna«, där man ber om Guds 27
40906 99 frågor om Islam Orig 08-09-30 15.45 Sida 28
beskydd mot allt ont, det är »ljusversen« (sura 24:35), som handlar om Gud som himlarnas och jordens ljus, och det är »tronversen« (sura 2:255/256), om Gud som aldrig sover, som vet allt, och utan vars tillåtelse inget sker och vars tron omfattar himlarna och jorden. Det är nog den mest älskade av alla koranverser. Det är sed att vackert skrivna korantexter finns som prydnad och andaktsföremål i hem och i offentliga lokaler. Den konstfulla sjungna eller reciterande koranläsningen är en högt uppskattad konstart. Den utförs gärna i samband med högtider och speciella firanden, både privata och offentliga. Koranen är alltså inte enbart en källa för regler och läror, utan framför allt något som används rituellt, som en del i ritualer, högtider och för personlig upplevelse och andakt. Det finns en övertygelse om att dess skönhet, särskilt när den reciteras, är något som ger djupa intryck på känslan.
28