jakten p책 kapten kl채nning
LEOPARD_TROLLE_JAKTEN_PA_KAPTEN_KLANNING_ttelsidor.indd 1
2014-03-03 16:41
”Varje möte i livet med en annan person skall präglas av respekt.” Göran Lindberg
LEOP
JONAS TROLLE
Leopard fรถrlag Stockholm 2014
LEOPARD_TROLLE_JAKTEN_PA_KAPTEN_KLANNING_ttelsidor.indd 3
2014-03-03 16:41
Jonas Trolle: Jakten på Kapten Klänning Leopard förlag S:t Paulsgatan 11 118 46 Stockholm www.leopardforlag.se © Jonas Trolle 2014 Omslag Niklas Lindblad/Mystical garden design Omslagsfoto Anette Nantell/Scanpix Sättning RPform, Richard Persson Tryck ScandBook, Falun 2014 ISBN 978-91-7343-508-6
Innehåll
Mannen som föll ut från balkongen 7 Lådan 11 Upptäckten 13 Möte med internutredarna 21 Snuskluren 25 Hemliga tvångsmedel 32 Vem i hela världen kan man lita på? 35 Spaningarna inleds 38 Husrannsakan på Polishögskolan 44 Uniformen 55 Julia, 14 år 61 Jennifer och Frida 65 Telefiket 81 Utpressning? 86 Ensam 91 På resa med Lindberg 96 Sambandscentralen på hotell Ronja 105 Jobbcoachning i Skåne 111 Johan Falk 116 Känslolivet rubbat 122 Mot Falun 125
Inför tillslaget 134 Pedofilen vid skolan 136 Gripandet 139 Tove 144 Polishuset i Falun 149 Husrannsakningar 154 Koppleri 162 Ida 165 Häktningen 171 Olivia, Karin och Tove 177 Locket på 184 Therese 195 ”Ett fint möte” 203 Fortsatta förhör 208 Lindberg förhörs om Julia 215 Bea 218 Sidoaffärer 223 Nätverken och den stora konspirationen 227 Domen 234 Betong 245 Epilog: Tiden i fängelset och frisläppandet 249 Efterord 251 Tack 254
Mannen som föll ut från balkongen
I juli 2009 berättar Karin för sin pojkvän Jussi att hon sålt sex till en man i 60-årsåldern. Kenneth, som vi kan kalla mannen, har utsatt henne för omfattande övergrepp, många gånger i grupp tillsammans med flera andra män. Kenneth har sålt Karin till dem. Jussi blir förbannad och bestämmer sig för att skipa någon form av rättvisa. Han är definitivt inte en person som går till polisen. Jussi ska lösa det här på sitt sätt. Den 27 juli ringer Karin till Kenneth och talar om att hon har en tjej under 18 år hemma i sin lägenhet som han kan få ha sex med. Kenneth tycker att det låter lockande och beger sig till Bredäng, ett område han normalt inte brukar besöka, som boende i det mer fashionabla Enskede. Någon minderårig flicka väntar inte på Kenneth i lägenheten på Vita liljans väg i Bredäng. Där sitter istället Karin, Jussi och Karins mamma. Vad som händer sedan råder det delade meningar om. Klart är att Jussi är förbannad på Kenneth för vad han gjort och att han konfronterar honom. Kenneth ska i fortsättningen låta Karin vara. Budskapet blir mycket tydligt. Under två timmar misshandlas Kenneth i lägenheten, därefter hamnar han ute på balkongen med Jussi. Jussi får fatt i Kenneths 7
ben. På något sätt hamnar Kenneth utanför balkongräcket och faller de tolv metrarna ned i backen. När han påträffas på marken klockan halv sju, fyra våningar ned, är han död. Chockade grannar springer ut på gatan eller rusar ut på sina balkonger. ”Det rann blod från hans huvud”, berättar en granne för Expressens reporter. Vid obduktionen kan rättsläkaren konstatera en hel rad skador på och i Kenneths kropp, också sådana som inte kan ha orsakats av fallet från balkongen. Urinblåsan är spräckt och har lossnat från bukväggen och hans testiklar är krossade. Jussi medger i förhör att det har gått våldsamt till i lägenheten. Inte så våldsamt att någon skulle kunnat dö, men så att Kenneth i framtiden skulle inse att det inte var någon vidare idé att förgripa sig på Karin eller någon annan ung kvinna. Tingsrätten kan inte fastställa hur det gått till när Kenneth hamnat utanför räcket, det kan inte bevisas att Jussi haft uppsåt till mord, vilket åklagaren yrkat. Jussi döms till fängelse i fyra år och sex månader för vållande till annans död, grov misshandel och olaga frihetsberövande. Karin och hennes mamma får båda villkorliga domar för olaga frihetsberövande. Hovrätten friar sedan Jussi från vållande till annans död och han döms till två år i fängelse, men bara för grov misshandel och olaga frihetsberövande. Karin och mamman får samma påföljd som i tingsrätten. Under utredningen inser Lilian, en utredare på polisen i Söderort, att det är något mer än ett mord hon och hennes kollegor kommit på spåren. Lilian tror att det i hennes material säkert ska finnas något som jag, som jobbar på Människohandelssektionen vid 8
Stockholmspolisen, och mina medarbetare ska kunna arbeta vidare med. – Tja, säger hon på sitt vanliga vis när hon ringer mig under hösten 2009. Lilian känner jag sedan gammalt så jag vet att hon kan ha vad som helst mellan himmel och jord på hjärtat. Men den här gången är det ett tjänsteärende. Hon berättar att den mördade och en av de mordmisstänkta troligen var inblandade i koppleriverksamhet, med den döde som något slags huvudman. Jag känner mig mest modfälld. Hur ska vi kunna utreda en misstänkt koppleriverksamhet med en misstänkt huvudman som är död? Men det säger jag förstås inte. Dagen därpå kommer Lilian in till polishuset på Kungsholmen med en vanlig flyttkartong. I den ligger förundersökningsprotokoll, utredningsmaterial som telefonmätningar, protokoll från tekniska undersökningar, e-postutskrifter och brev. Sådant som bland advokater och journalister brukar benämnas som ”slasken”, något som ofta beskrivs som extremt värdefullt och hemligt. Solen lyser upp dammet i rummet mellan de nedhissade men uppvinklade persiennerna. Linorna har gått av så jag kan inte dra upp dem. Nedanför fönstret hörs röster från personer som väntar på gatan utanför passexpeditionen eller den intilliggande säkerhetssalen. Lilian slår sig ned i en av mina omaka besöksstolar. Hennes hår är rött, och har inte blivit grått trots att hon närmar sig de sextio. Lilian är bullrig och hennes beskrivningar är ofta målande. Hon är för det mesta glad, men kan också bli helvetes förbannad. Lång är hon också med långa händer och fingrar som hon använder när hon ska sätta tyngd bakom sina ord. Hon börjar berätta. 9
Den mördade mannen hade varit rik och hade en tid innan sin död sålt ett stort företag med god förtjänst. Han hade, enligt Lilian, ett sidointresse. Han tyckte om att köpa våldsamt sex med unga kvinnor. Sex i grupp, gärna med flera män på en flicka, tyckte han särskilt mycket om. Jag börjar ana att Lilian har rätt. Det här är nog något för min sektion.
10
Lådan
Nu sitter vi där, Lilian och jag, med en massa papper. Jag börjar läsa förhör, promemorior, utlåtanden och rapporter. Tar del av många uppgifter och namn. Lilians tanke om ett nätverk med män som köper sex av unga kvinnor verkar stämma. Men ska det gå att bevisa? Kan någon gärningsman identifieras? Vi har en, men han är ju död. Det vore hyckleri att påstå att jag kastar mig över handlingarna. Vi har många ärenden som känns långt mer angelägna och lättare att utreda. Svensk polis arbetar mycket ogärna med brott där det inte omedelbart går att se så kallade framgångsfaktorer. För att vara så effektiva som möjligt ska vi, enligt nuvarande praxis, arbeta med färska ärenden, som kan leda till påföljd. Det dåliga med nuvarande praxis är att svensk polis, i sin iver att vara effektiv, tappat sin uthållighet. Allt är så pressat och tidsmaximerat att i princip ingen har möjlighet att sitta en längre tid med ett ärende. Bilden av den piprökande detektiven som lägger pussel dag ut och dag in stämmer inte. Att gräva vidare uppfattas i vissa lägen till och med som illojalt mot de medarbetare som får beta av inkorgar fyllda med nya ärenden. Detta gör att mycket brottslighet aldrig blir utredd. Den finns mitt framför ögonen på oss men många varken kan eller vågar ge sig på den. 11
Människohandelssektionen har i viss utsträckning möjlighet att borra i gamla ärenden. Detta beror dels på att den finansieras med särskilda medel, dels på att insynen är ganska låg. Resultatet av vårt arbete rapporteras i medierna och vi får brottslingar i fängelse. Politiker och polischefer läser tidningar och ser på tv. Alltså får vi hållas. Immi är en av mina nära kollegor, en vass, seriös och systematisk 50-åring. Nu är hon helt slut. Hon har haft huvudansvaret för en utredning som vi kallar IX-ärendet, efter den chattsida där inblandade kommit i kontakt med varandra. Ett stort antal väletablerade män mellan 30 och 65 år hade roat sig med att förgripa sig på unga flickor i grupp. Ärendet har satt stor press på spanarna och utredarna som fått höra och se mycket. När jag har gått igenom lådan tänker jag att Immi kan ta vid. Det vore kanske bra för henne att få lite avkopplande detektivarbete, gräva lite i ett ärende som inte skulle bli så mycket? Ett sådant som vi inom svensk polis egentligen inte har råd med.
12
Upptäckten
Det är höst, den 29 oktober. Vi som jobbar på Citypolisens utrednings-, tillstånds- och spaningsrotlar släntrar in på arbetsplatsen i en ojämn ström. Vi kliver in på polishuset på Bergsgatan 48, genom samma tunga kopparport som stadens alla passansökande medborgare. Går uppför en halvtrappa med ramp för barnvagnar till vänster. Därefter in i den stora entréhallen med ett stort antal diskar utmed väggarna. Bakom skyddande glas sitter polisanställda och utfärdar pass hela dagarna. Den här morgonen ser jag en barnfamilj med skrikiga ungar. En stressad affärskvinna som trots att hon har bråttom stannar och tittar på fotot när hon fått ut sitt pass. Vid en fotoautomat står en funktionshindrad man och får hjälp av sin assistent som hjälper honom så att bilden blir så bra som möjligt. Jag går vidare mot hissen. Först ska kortet dras i kortläsaren, koden knappas in, sedan in i det glasade vändkorset. Därefter passerar jag ytterligare några dörrar med kodlås för att till sist öppna dörren på plan fyra. Människohandelssektionens chef Ewa Carlenfors är på semester och jag vikarierar för henne. Jag är sist till jobbet, som vanligt. Jag ska ha utsättning med Immi, Mikaela, Ann, Anette, Walle, Nina, Mia, Catrine, Jeanette och Jane som jobbar inne. Spanarna 13
är också där. Vilka prioriteringar ska göras? Vad har telefonavlyssningen gett? Vem ska vara var? Jaha, han vabbar och hon måste gå tidigare. Immi har sedan några veckor suttit med materialet i lådan. En mordutredning som gläntat på locket till något större, måhända ett koppleriärende, en eventuell pedofilring eller kanske ett människohandelsärende. Unga flickor har haft sex med äldre män, oftast mot betalning. Ibland tillsammans med andra flickor, ibland ensamma med en man eller flera. Det som beskrivits har varit tämligen grovt. När det handlar om sexualbrott och perverterade människor är nästan allt de sysselsätter sig med brottsligt. Det är bara för polisen att försöka navigera bland smutsen och reda ut vad som går att bearbeta. Övrigt får man lämna därhän. Immi konstaterar att det finns hur många trådar som helst att dra i, om man vill. Hon tycker att är värt att förhöra någon eller några för att se om det kan ge något mer. Jag har inga invändningar. I Kenneths mobiltelefon finns ett stort antal kontakter, bland andra ett nummer och sms till och från flickan Ulrika. Sms:en gör att hon blir intressant. När hon sedan kan identifieras genom sin telefon blir hon än mer intressant och kallas till förhör. Ulrika berättar för Immi att hon fått kontakt med Kenneth genom en tjej som hon träffat på nätet när hon var 14 år. Ulrika och den andra tjejen hade först chattat med varandra, sedan hade de träffats och fikat tillsammans. Tjejen hade berättat att hon kände Kenneth och sålde sexuella tjänster till honom och andra män. Hon kunde tjäna upp till 30 000 kronor i månaden på det. Efter en tids kontakt tog tjejen med sig Ulrika till hotell Ibis i 14
Västertorp för att träffa Kenneth. På hotellet bjöd han den 14-åriga Ulrika på några glas vin samtidigt som han berättade om sig själv och föreslog Ulrika att hon skulle kunna sälja sex. Han sa att han ville träffa en söt och trevlig tjej. Det var inget avancerat upplägg från hans sida vid deras första möte. Ulrika och Kenneth träffades omkring 30 gånger under de följande fyra åren. Kenneth hyrde ett hotellrum vid Södra Station och en lägenhet vid Sabbatsbergs sjukhus. Dessutom ytterligare en lägenhet på Trollesundsvägen i Bandhagen. Ulrika hade sålt sex till Kenneth själv. Hon hade även haft sex med fem–sex män tillsammans med Kenneth. Männen var mellan 30 och 50 år gamla, ofta okända för varandra och givetvis också för Ulrika. Hon hade nästan alltid haft ögonbindel på sig under sexmötena. I mer allmänt tal kallas denna typ av sex för gangbang, alltså gruppsex som många gånger kan betecknas som gruppvåldtäkter. Ulrika berättar att hon i januari 2009 blivit uppringd av Kenneth, som sa att han ville att hon skulle komma till lägenheten på Trollesundsvägen i Bandhagen där han hade en liten etta. Där skulle hon träffa Kenneth och en annan man som skulle ha sex med henne. I hallen fanns ett skåp och en bänk att sitta på. Till höger låg toaletten. I själva rummet fanns en kokvrå. I ett hörn stod en säng och ett bord med två stolar och en tv. Ulrika tyckte att lägenheten var lite sunkig. Kenneth sa åt henne att gå in på toaletten för att byta om till ett raffset med flygvärdinnetema, bh, stay-ups, svarta höga läderstövlar, en scarf och en liten tillhörande hatt. Hon skulle också sätta 15