Olika inriktningar inom häxkonsten

Om rötter, traditioner och att finna sin väg

”En häxa är en vis kvinna som är samstämd med jorden, en helare. Under denna avgörande tidsepok måste vi avstigmatisera detta ord. I det här skedet av planetens historia är vi i desperat behov av den feminina läkekonsten för att återskapa balans bland människorna och på jorden.”

– SARAH DURHAM WILSON

Det finns massor av inriktningar inom häxkonsten, och man kan vara häxa på flera olika sätt.

Vissa betraktar att vara häxa som något heligt och andligt. För andra är det en politisk identitet, en livsstil eller ett trossystem. Och för några är häxkonsten en religion.

Vissa former av häxkonst grundar sig på historiska händelser, medan andra är sprungna ur arkeologiska och antropologiska upptäckter. Vissa är kulturella seder som gått i arv från mamma till dotter, från en mormor till ett barnbarn, från en generation till en annan. Andra har sina rötter i en muntlig tradition som förts vidare genom familjer, samhällen eller kulturer.

Några av de nyhedniska inriktningarna – mer specifikt den alexandrinska och den gardnerianska, som är grundade av män – är hierarkiskt uppbyggda. I dessa grupper måste man bli upplärd innan man kan bli initierad av en överstepräst eller prästinna och förlänas en titel. Vissa andra tillber bara Gudinnan och struntar i den manliga guden.

Och jag då? Tja, jag är inte en wiccan, men vissa av människorna jag har studerat ihop med är det.

En

del av

Mina Metoder

är präglade av wiccakulturen – mer exakt av Doreen Valientes lära (läs mer om henne på sidan 56). Dock har jag kryddat dem med inslag från mina familjetraditioner och andra traditioner som jag har studerat. Min spirituella orientering är eklektisk, och det jag delar med mig av är inspirerat av alla de läror som har format min magiska relation till verkligheten. Min magiska stil – och min relation till magi rent generellt – är intuitiv.

Man skulle kunna säga att jag är som häxorna var förr.

Och med ”förr” menar jag för väldigt länge sedan – på den tiden då ”witchcraft” (häxkonst) ännu var wiccecraeft. Då betraktades häxkonst som just en konst, som utövades av en wicce (uttalas wit-cha).

En wicce var en listig kvinna, helare, den kloka gumman i en stam eller ett samhälle som hade förmågan att ”förändra och skapa”. Japp, hon var en magiutövare som var så samstämd med sin intuition att hon kunde manipulera naturens energier i syfte att hela, få ting att växa och skapa. Hon och hennes samhälle levde i harmoni med Moder jord.

Hon förlitade sig på och tillbad källan, Gudinnan, HENNE – och betraktade sig själv som en reflektion av HENNE.

Den typen av häxkonst tilltalar mig.

Vilken häxa är du?

Häxkonsten har så många förgreningar att det skulle vara omöjligt att berätta om alla i en enda bok. Därför kommer jag att fokusera på de populäraste traditionerna och nyhedniska inriktningarna.

Min lista är bara en ledstjärna – jag menar inte att du måste välja en gren. Jag lägger heller ingen värdering i de olika grenarna. Jag vill bara ge dig ett hum om vad som finns där ute och kanske ge dig mersmak att utforska vidare på egen hand.

Min lista är bokstavsordnad, så om du söker efter en specifik tradition bör den vara enkel att hitta.

Alexandrinska häxor

Den alexandrinska häxkonsten grundades i England under 1960-talet av Alexander Sanders, som kallade sig själv för ”häxornas kung”.

Den är en förgrening av gardneriansk häxkonst och fäster stor vikt vid övning. Den fokuserar på områden som förknippas med ceremoniell magi, såsom kabbala och änglamagi.

En klassisk alexandrinsk häxgrupp har en inre hierarki och brukar sammanträda i så kallade ”cirklar” varje vecka. Om inte annat så träffas gruppen när det är fullmåne, nymåne och sabbat. Under ritualerna är man i regel skyclad (naken).

De flesta alexandrinska häxgrupper låter även icke-initierade delta i cirklarna, oftast i egenskap av ”nybörjare” som får genomgå en grundläggande upplärning om cirkelmagi innan de uppnår den första initieringsgraden.

Alexandrinsk wicca använder sig i stort sett av samma redskap och ritualer som gardneriansk wicca, men ibland med vissa modifikationer. Deras gudar och väktarna av de fyra väderstrecken brukar gå under andra namn.

Skillnaderna mellan de två inriktningarna kan te sig rent kosmetiska, men i deras grundfilosofier finner man större skillnader.

Appalachernas folkmagi

Den här traditionen uppstod då de första skotska och irländska nybyggarna slog sig ner i bergskedjan Appalacherna på 1700-talet och tog med sig sina gamla magiska seder.

Nybyggarna kombinerade sina egna seder med de lokala Cherokeestammarnas traditioner och skapade en ny förgrening som byggde på örtmedicin och besvärjelser, läkning, historieberättande och magi.

Äldre kvinnor spelade en viktig roll bland bergsfolken och man brukar referera till dem som ”Granny Witches”.