Det osynliga yrket
text: Ania Obminska
Glassätande, läskdrickande och soldyrkande Uppsalabor fyller de nya träbryggorna längs med Fyrisån om somrarna. Många utan en tanke på vem som ligger bakom dem, precis som det ska vara. För en landskapsarkitekt är ett framgångsrikt projekt ofta något som vi andra inte tänker på. Det ska smälta in i den övriga miljön och vara en pusselbit som vi inte visste att vi saknade. – Allt måste passa ihop, förklarar Sofia Dahlbäck, som skriver sitt examensarbete vid landskapsarkitektutbildningen på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Att landskapsarkitekters projekt ska smälta in kan förklara varför de själva inte är så framträdande. Varför många av oss inte riktigt vet vad en landskapsarkitekt gör. – Den vanligaste reaktionen vi får när vi säger att vi är landskapsarkitekter är Åh vad roligt! Och sedan Vad gör en landskapsarkitekt förresten?, berättar Sofias gamla klasskompis Johanna Andersson. Yrket är brett. Enklast förklarar man det som att landskapsarkitekter gestaltar uterum, de arbetar som arkitekter fast utomhus. I stadsmiljö kan det innebära att de gör allt från att planera lekplatser till att rita innergårdar. En viss typ av material eller skyltar skapar ett områdes eget formspråk och identitet.
Både Sofia och Johanna lockades till landskapsarkitektutbildningen efterssom den rymmer så många element, naturvetenskap, samhällsvetenskap, estetik, hantverk och teknik. Johanna kände inte någon som var landskapsarkitekt innan hon började plugga. Det var när hon såg utbildningen i en katalog som hennes intresse väcktes. Här fanns möjligheten att syssla med både problemlösning och kreativt arbete. – Det fria konstnärskapet är inte min grej, men det här kändes helt rätt, säger Johanna. Sofia hade läst teknik och musik innan. Hon hittade, liksom Johanna, programmet i en utbildningskatalog och blev genast intresserad. – Jag gillar blandningen, säger Sofia. En av landskapsarkitektens viktigaste egenskaper är att vara kreativ trots begränsningar. Johanna arbetar just nu med planeringen av en förskolegård som ska rymmas på en smal och liten yta. Den ska ge största möjliga utrymme för lek, men samtidigt måste man ta hänsyn till säkerhetskrav, tillgänglighet, budget och regler. Problem ska lösas på flera plan. Redan tidigt under utbildningen arbetar man med att få igång en tankeprocess, både genom dialog med lärare och genom att utföra olika projekt, där studenter också uppmuntras att låna bra idéer av varandra. – Det finns flera svar på samma fråga och vi får lära oss att tänka tvärtom, säger Johanna. 18
I juni blev Johanna klar med sin utbildning. Samtidigt lämnade hon också in sitt examensarbete som handlar om hur den nya byggnad som planeras vid Ångströmlaboratoriet kan bli energismart. Tillsammans arbetar Johanna och Sofia på ett kontor i Stockholm. Eftersom de ofta får arbeta med flera projekt samtidigt har de många bollar i luften under en dag. Det kräver struktur och fokus på det man ska göra för stunden. När det sedan har blivit dags för deadline är det bara att släppa ifrån sig sitt arbete, något som kan vara svårt för en del. – Ambitionen är alltid att göra något bra. Har man uppnått det, känner man sig lugnare med att lämna ifrån sig ett projekt vid deadline, trots att man skulle kunna jobba ännu mer med det, säger Sofia. Både Sofia och Johanna tycker att arbetet som landskapsarkitekt har motsvarat deras förväntningar. Variationsrikedomen gör att arbetet aldrig blir tråkigt och utbildningen har öppnat deras ögon för de detaljer som många av oss andra kanske missar. – Jag kan se ner på en trottoar och upptäcka det mönster som gatstenarna ligger i. Det är något som någon annan har skapat, men jag tror inte att de flesta funderar över det. Många vet nog inte hur mycket tid och tanke som ligger bakom, säger Sofia. Bilder från Johanna Anderssons examensarbete: Energiaspekter på gestaltning: fallstudie energihuset i Uppsala skriven tillsammans med Cecilia Andersson.
19