S e b a s t i a n ö p p n a r. . .
Hjärtligt välkommen till detta höstspäckade nummer av den digitala nättidningen +MagazineFishEco! Hösten är kommen, en tid då t.ex. alla gäddfiskare vaknar till liv på allvar. För vår del började hösten lite tidigare, redan i augusti var hösten kommen i Lappland där vi var på vertikalexpedition. Vertikalfiske är synonymt med gösen, visst fångas det en och annan mal, lake, gädda osv. men hur många Lappländska kanadarödingar har fått sätta tänderna i en vertikaljigg? Vi vet om några i alla fall, och längre fram i detta nummer får du också bevis för detta! Fiskeguiden Jesper Larsson följer med oss ut på denna expedition i de kalla djupa fjällsjöarna där kanadarödingarna lever. Vi äter gott, dricker gott och får verkligen plocka fram alla våra kort ur
rockärmarna för att lyckas med expeditionen. Jag ska passa på att tacka alla er som följer vårt kära +MagazineFishEco, det värmer mer än ni kan ana när vi får mail och brev med uppskattande ord, som undrar när nästa nummer kommer, och även med synpunkter om vad som kan bli bättre. Om du har några synpunkter eller frågor till oss på redaktionen, maila då till info@fisheco.se. Att testa nya prylar har blivit en av våra starka sidor, och även i detta nummer kommer det mycket av den varan. Som vanligt är det vår medarbetare Bo Gunnars som testat en uppsjö olika produkter, eller vad sägs om vattentäta sockar och handskar, ekolodet Humminbird 898 si combo, ett snyggt snabbt och smidigt givarfäste för montering på relingen, eller de olika betena från Darts Ab,
färgstarka vertikaljiggar och smarta vobblers? Jag kan redan här avslöja att Bo Gunnars fångade en riktigt fin gädda under test av betena, hur stor den var och på vilket bete den högg läser du senare i detta nummer så klart! Kanske har ni sett vertikalfilmen i förra numret? Om inte så >> KLICKA HÄR << för att se den gratis nu! I detta nummer kommer jag att förklara mer hur ”diagonalt” vertikalfiske fungerar, ett av huvudspåren i ovan nämnda film. Inget nytt för somliga, men för många en ganska revolutionerande insikt om hur man kan vända hård vind till sin fördel i vertikalfisket. Vi har fångat gös, gädda, lake, kanadaröding och abborre på metoden vilket gör den väldigt mångsidig, och det bästa är att du slipper vara hemma en blåsig höstdag! Trevlig fortsatt läsning!
//
iman W n a i t Sebas
• Vapenbunker med 250 vapen • Ammunitionsbunker • Exklusiva jaktkläder • Uppstoppade troféer i massor • Handplockad expertpersonal
FLYTOVERALL
SVERIGES STÖRSTA JAKT- & FISKEBUTIK
Cardinal Sorön SX med 7 kullager. Fem olika storlekar.
990:-
(Ord. pris 1.595:-)
695:-
(Ord. pris 1.399:-)
SHIMANO
STÖVEL
Technium
999:-
(Ord. pris 1.895:-)
Neoprenstövel från Avignon för extrem kyla: fungerar för temperaturer mellan +15°C och -40°C.
495:-
595:-
(Ord. pris 1.295:-)
Bakbromsad superrulle. 4 kullager, S-system. 3 storlekar.
995:-
(Ord. pris 1.395:-)
AMBASSADEUR Revo Inshore LH
BESTÄLL HÄR >> 3 stycken Westin Jerk Sjunkande 56 gram i Berras egna färger.
• För varje såld fiskeutrustning sätter vi i en Gös i skärgården!
(Ord. pris 899:-)
Wobbler
BESTÄLL HÄR >>
• Grym flugbar
BESTÄLL HÄR >>
WESTIN 3-pack
Avignon Grubs
BESTÄLL HÄR >>
• Stockholms bästa Tailvägg i vår
Super GT
BESTÄLL HÄR >> MagTrax magnetbroms. Wiffle-spole 5 kullager + 1 glidlager. Durabrass huvuddrev. Vänster- eller högervevad.
SHIMANO
Silver Max
BESTÄLL HÄR >>
S–XXL. Levereras i smart segelsäck.
Frontmanövrerad rulle med S-system. 3 kullager.
AMBASSADEUR
Sorön SX
BESTÄLL HÄR >>
• Akvarium med Gös, Öring, Röding och Regnbåge
1200m LIGGER I VÅRBY 2
CARDINAL
ABU Garcia
• Sveriges Största Jiggbar
BESTÄLL HÄR >>
275:(Ord. pris 447:-)
Vänstervevad lågprofilrulle. Utmärkt till spinnfiske efter t ex. abborre, gädda & gös.
2.099:(Ord. pris 2.499:-)
NU INGÅR ÄVEN BERRAS JAKT & FISKE I GNESTA I HUNTYARD & BERRAS – (ej vapen i Gnesta) – KOM IN OCH MATA KARPARNA OCH KLAPPA PÅ VÅRA STÖRAR! Berra Mårdh med Blue Marlin ca 100 kg. Cap Verde.
Gå med i Kundklubben!
Besök vår E-handel
KLICKA HÄR!
Coci Philipson med Brown Bear, Kodiak Alaska.
Vårby allé 53 Vard 10–18 lö–sö 10–15
☎ Ordertel 08-740 20 20 Ågatan 2 Gnesta Vard 10–18 lö 10–15 ☎ 0158-216 00
200 fria P-platser
Bonus på alla inköp!
www.huntyardberras.com
Sortimentet kan skilja sig mellan butikerna. Priserna gäller t o m 30/11 eller så långt lagret.
www.huntyardberras.com
DETTA NUMMER
6-16 Expeditionen som knäckte kanadarödingen vertikalt...
18-19
32-34 Expedition - Den gamle och havet, på Svt i oktober...
Smart och praktiskt hållare till ekolodsgivaren.
20-29 Diagonalfiske - Så här funkar det! En metod det blåser om.
Äventyrligt fiske på Kola, inte bara storöring...
36-42
58-61 Näst tyngsta fisken fångad av en svensk - Håkäring!
Bobbo djupdyker och testar Humminbird 898 si combo.
44-46
30-31 Gäddfajten är över, här är de fem finalisterna.
48-56
Nya spön och beten från Abu+Svartzonker.
62-64 Helt ny teknik för att sammanfoga lina & krok...
INNEHÅLLER... Omslagsbild: Sebastian Wiman
66-71 ”I mörkret kommer dom...” Magiska havsöringar!
72-74
98-105 Jockfall - En världsmästares bakvatten...
106-110
86-89 Vertikalfiske efter storgädda - Riktigt hett just nu!
Projektarbetet som blev kajakäventyr i Klarälven.
112-119
90-92
75-77 Tafsmaterial inför höstfisket efter våra rovfiskar.
Bobo testar vertikaljiggar från Darts - sköna färger!
80-84 Elis fotohörna: ”Därför är min väska så tung...”
Solglasögon från Costa - En investering som lönar sig.
94-96
Bobo testar beten från Darts - Prowler & Stump Jumper.
En romantisk skildring av höstens harrfiske...
EXPEDITION Vertikalfiske efter kanadaröding
Ska det vara så här? Förhållandena för vertikalfiske är allmänt dåliga, det blåser och regnar, och värst av allt är att det är soprent på ekolodet vart vi än kommer. Ska ännu en resa efter vertikalfiskad kanadaröding gå i stöpet? Men då kommer det, det första hugget för resan...
Text: Sebastian Wiman Foto: Sebastian Wiman & Jan Ohlsson
Det är inte bara pojkscouter som alltid är redo. Det gäller att ha utrustning som gör fisket anpassningsbart för olika situationer.
“Jespers spö bugar sig och det rycker konstant i spötoppen. Vad som huggit vet vi ännu inte, men med alla tre hängandes över relingen ser vi snart en sprakande vacker kanadaröding komma slingrandes i det klara vattnet...”
S
jön ligger insprängd mellan de snöklädda fjälltopparna, stäppens träd är låga och krumma, som om de försöker växa men hindras av ett osynligt tak. Hösten är redan kommen här uppe i norr, söderöver är det kräftskivor i kortärmat som gäller ännu. Förra årets resa för att försöka vertikalfiska lappländsk kanadaröding blev för tidig, ryssvärmen knäckte både oss och alla kanadarödingar, det blev inte ens ett hugg på tre dagars fiske. Nu är förutsättningarna bättre, det är senare på sommaren och minusgraderna har redan börjat göra intrång om nätterna här uppe. Vi glider ut från stranden och ut i de obarmhärtiga vågorna. Vinden låser oss till bestämda delar av sjön, på vissa delar av den är det fullstorm p.g.a. att fjällen skapar en vindtunnel i vilken vinden tar ordentlig fart. Vi har spanat in ett sund som utgör sista anhalten innan den stormiga delan av sjön börjar, och vi sätter av mot detta område. En flock renar har fått vittring på betesmarken på andra sidan sundet, och simmar helt sonika över, en exotisk syn för en värmlänning och en stockholmare. Väl framme åker ekolodet över relingslisten, vi ska försöka hitta och prickskjuta på kanadarödingen till att börja med, det var tanken i.a.f. Vertikalfisket finner nya vägar... Vertikalfisket har funnits i drygt 10 år i Sverige ungefär, och bedrivs till 99 procent efter gösen. Gädda har man fångat av en ren slump egentligen, men lake har det visat sig att man kan vertikalfiska riktat på under perioder. En del av Sveriges duktiga vertikalfiskare har med framgång även fångat röding på exempelvis Vättern, med Jonas Hellströms prickskjutna dunderklump på 8,12 kg färskt i minnet. Vertikalfisket efter kanadaröding har det ryktats om, jag gjorde ju själv ett försök för drygt ett år sedan
Vinden ilar mellan fjälltopparna som pudrats med snö under natten. Det är perfekta förutsättningar för diagonalfiske.
som sagt, men inget konkret har mig veterligen skrivits i Sverige om detta. Nog låter det som en utmaning, och det är därför vi gör expeditionen här, långt upp i fjällvärlden, för att försöka lyckas med något som ingen gjort innan oss (som vi känner till).
pelagial. Den ojämna bergbottnen är svår att tyda, plötsligt tornar något upp sig som ser ut att separera från botten, men det visar sig vara klippor som skapar dessa effekter, vi ser ingen fisk, någonstans...
Dag två startas precis som dag ett, med en kopp Pelagiskt fiske övergår till ”diagonalfiske”... av Jespers goda kokkaffe, och en bit av hans egentillverkade rökta älgkorv. Även rådjur har blivit Vi söker och vi söker, puttrar fram sakta och analyserar möjliga träffar, men kan efter några ett par fantastiskt god rökt och torkad korv. Vi sitter snart timmars fruktlös irrande konstatera att vi inte sett ett åter i båten och idag har vinden vänt, nu kan vi fiska enda vettigt eko, och ändå har vi finkammat sundet. området på andra sidan sundet. Väl där ser vi vita Vi fortsätter leta mer ute på den sida av sundet där dunkar guppa här och var. Hundratals meter långa det inte blåser så mycket, men här hittar vi bara nät ligger och spärrar av stora delar av sjön, en både glädjande och inte så rolig syn. Näten ligger ju här 100 meters djup, några botten-nät och en helt tom
av en anledning, området håller garanterat fisk, även om det kan vara så att den redan fastnat i något av de kilometer med nät som sammantaget ligger här. Vi börjar söka av området, här är botten flack och mjuk och vi ser till en början ingenting, precis som gårdagen. Ett otvivelaktigt eko av en större fisk uppenbarar sig plötsligt på den regnbeklädda ekolodsskärmen och vi försöker stanna ovanför detta, men det är snart spårlöst borta. Vi fortsätter leta, men det är hopplöst, allt vi ser tydligt är näten på botten när vi passerar mellan två vita dunkar. Jag föreslår att vi provar att fiska av botten, klassiskt vertikalfiske, men att vi istället med hjälp
Sensommar? Kräftskiva på altanen? Glöm det! Här i fjällvärlden är det vintern som gör sig påmind redan...
“– Jävla skit också! Utbrister jag och börjar veva hem jiggen för inspektion. När jag får upp den i båten ser jag till min och de andras förvåning att stjärten på shakerjiggen saknas, den är avbiten, frustrerande! “
Expeditionens första hugg slutade i ett stycke avbitet stjärtparti...
av vinden driver fram med båtens bredsidan, istället för att använda elmotorn. Första gången jag hörde talas om ”diagonalfiske” var när jag spelade in vertikalfiskefilmen ”Vertikalfiske med Jackie Farrnona” med franska vertikalfiskespecialisten Jackie Farrona. Han använde under blåsiga dagar vinden till sin fördel genom att driva över heta områden, och fiska vertikaljiggarna i släptåg bakom den drivande båten. Till skillnad mot traditionellt vertikalfiske då linan önskas peka nästan rakt ner, gör avdriften att linan vid diagonalfiske får just en diagonal vinkel. På detta sätt kan man fiska tre, t.o.m. fyra personer samtidigt, och eftersom man driver fram så täcker man även bra med yta på detta sätt. Vi knäcker koden... Vi sadlar om och lägger oss på drift. Jag känner hur min jigg studsar på botten, ibland får jag släppa ut mer lina för att kunna hålla botten, men det är inga problem trots att vi med hjälp av vinden driver tämligen fort. För att kunna fiska på det här viset, och på relativt stora djup tvingas vi använda ganska mycket vikt till jiggarna. Skallar mellan 35 och 50 gram fungerar till jiggar i storleken 5 -10 tum som är de storlekarna vi kör mest med. Vi använder 0,15mm lina och lite kraftigare spön än ”vanliga” vertikalspön. Vi kör samma spön som vi brukar ha till det pelagiska fisket efter gös, Abu Fantasista och Veritas samt BFT vertical extreme. Spöna pallar de tunga betena och ger bra ryggrad att kroka med. Rullarna är Abu revo MGX, de mycket lätta vilket underlättar när man fiskar så länge som vi gör. Betena vi använder är främst Fin-S och Shaker från Lunker City, men även jiggar från AMS och Illex provas när tillfälle ges. Det dröjer inte länge innan jag känner ett distinkt hugg, precis som en gös, men den fastnar inte... – Jävla skit också! Utbrister jag och börjar veva hem jiggen för inspektion. När jag får upp den i båten ser jag till min och de andras förvåning att stjärten på shakerjiggen saknas, den är avbiten, frustrerande!
En knapp minut efter det första, missade hugget, lyckas vi med målet för resan. En vacker kanadaröding har precis gått i håvmaskorna...
– Där, där satt den! Utbrister plötsligt Jesper och fullkomligt lyser av upphetsning! – Jaaaa! Härligt Jesper! Skriker jag och JanO i kör. Som vi väntat på detta. Jespers spö bugar sig och det knycker konstant i spötoppen. Vad som huggit vet vi ännu inte, men med alla tre hängandes över relingen ser vi snart en sprakande vacker kanadaröding komma slingrandes i det klara vattnet. Den är inte stor, men den är där, och den har lurats på en vertikaljigg, och det är nog första här uppe! Jubel och fest utbrister i båten, trots dess storlek känns det plötsligt som om karnevalen i Rio hälsar på innanför relingskanterna! Vi har lyckats fånga kanadaröding i
Men den satt långt inne...
Vacker miljรถ, vacker fisk, och en fantastisk triumf. Jesper har all anledning att le...
Artikelförfattaren med sin första kanadaröding, fångad på vertikalfiske!
lappland, på ”diagonalt” vertikalfiske! Alla mörka moln skingras, även om den bitande vinden faktiskt piskar oss med höstkallt regn under den mulna himlen, så är det värmande glada miner i vår båt! Vi lägger nya drifter, täcker mycket vatten och missar några klockrena hugg. Många av dessa missade hugg är placerade längst bak på stjärten av jiggen, så vi flyttar bak stingerkrokarna så långt det bara är möjligt. – Ja, nu sitter den, äntligen! Jag känner hur fisken som högg aggressivt börjar slunga kroppen fram och tillbaka, den krigar från krokningsögonblicket och hela vägen upp, vilken kämpe! Inte heller denna fisk är särskilt stor, men det är en kanadaröding till och vi har cementerat ett lyckat resultat! Det ska va´gött å´leva... Fisken som Jesper fångade tar vi med oss till vårt lilla läger vid rampen, vi passar på att äta och dricka gott när vi är ute, och att vi måste smaka kanadaröding känns ju givet! Jesper svingar snabbt ihop härligt renskavswook med korv och bacon, och fisken proppats full med jordnötter tillagas vid sidan om. Allt smakar fantastiskt, kanadaröding är fast och ljus i köttet, lite som en korsning mellan kyckling och gädda, men den smakar i sig självt ganska lite. Med sältan från jordnötterna och en touch av rök från eldstaden blir det dock njutbart och mättande. Till ljudet av kluckande vågor och med de snöklädda fjälltopparna som fond slappar vi efter maten med en kopp kaffe. Jespers kaffepanna är sotigare än skorstenen på ett kolkraftverk, en viktig detalj för att kaffet ska smaka rätt menar Jesper, och så rätt han har. Vi sticker ut igen, vinden och regnet försöker bryta ner oss, men vi är stärkta av god mat och dryck samt framgången från förmiddagens fångster. Vi sliter muntert på, men känner inget mer på hela dagen, och när kvällen gör sitt intåg är det dags att vända
Äta bör man annars dör man. Jesper är en rutinerad herre och kan svänga ihop både det ena och det andra att mumsa på. En kanadaröding avnjuts bäst späckad med jordnötter...
hemåt. Hemma på fjällstationen tar vi ett glas whisky och njuter av värmen och den lyckade dagen, snabbt börjar vi också diskutera hur vi ska lägga upp nästa dags fiske. Senare på kvällen äter vi röding fångad i en sjö ett stenkast från restaurangen på fjällstationen, nåväl, ett norrländsk stenkast kanske. Det är himmelskt gott, och vi gör så när det stora misstaget att skicka in rödingskinnet till diskaren, jösses vilken delikatess det är! John Blund vallar sedan oss i våra hytter och bäddar ner oss för natten. Snart är det dags att stiga upp igen, och då väntar ännu en dag av vertikalfiske efter kanadaröding... Motgång föder en ny strategi... Dag tre känns bra, vädret är detsamma men vinden ligger rätt så att vi kan fiska på samma område där vi fick fisk igår. Dagen börjar också bra, hugg direkt i första driften, men fisken fastnar inte på någon av krokarna. Scenariot återupprepar sig, igen och igen, vi har alla hugg men ingenting verkar vilja fastna. Vid inspektion av jiggarna syns revor och hål i dem, men precis i stjärtpartiet eller mellan krokarna, typiskt... Vi flyttar runt, testar nya områden och kämpar på, men det blir bara trögare och trögare ju mer dagen går. Till slut enas vi om att riva ihop, ta en lunch och fundera på vad vi ska göra. Vi kommer fram till att sjön är helt stendöd, nej inte riktigt, men att den inte levererar mycket fisk just nu är ett faktum. Det finns en annan sjö några mil härifrån som jag fiskade i förra året, vi bestämmer oss för att åka dit istället, och vi reser redan ikväll... Jespers stora kontaktnät här uppe i Lappland leder oss till en liten by utanför Koskullskulle som heter Tjautjasjaur, en magisk plats fylld av mystik, bastubad och folkmusik. Vi bastar, badar och njuter av en kall punköl, innan vi motvilligt lägger oss i timmerstugan och somnar till den knastrande braskaminen. När morgonen gryr packar vi oss raskt in i bilen och
“Scenariot återupprepar sig, igen och igen, vi har alla hugg men ingenting verkar vilja fastna. Vid inspektion av jiggarna syns revor och hål i dem, men precis i stjärtpartiet eller mellan krokarna, typiskt... “
“Stora beten, stora fiskar...” Nej, den devisen gäller inte alltid, även om resultatet den gär gången var ack så tillfredsställande...
beger oss mot sjön där kanadarödingarna bor. Innan vi vet ordet av har morgonkaffet passerat strupen och vi sitter med vertikalstickorna i handen. Här i sjön finns det lite historik om fisket och vi har ett område som vi vill testa först. Även idag är det regn och blås på vädermenyn, men vi får kontakt redan efter några minuters fiske, dock är det inte mer än ett hugg, igen... Sista chansen ger utdelning... Flyget hem går senare idag så vi har begränsat med fisketid, vi försöker vara så effektiva och taktiska i vårt fiske som det bara går. Sex hökögon scannar
metodiskt av ekolodsskärmen, men det är inga tecken på fisk som uppenbarar sig. Plötsligt spänner sig Jesper som en gitarrsträng och flaxar till i ett bestämt mothugg! – Haha, jaaaa där satt den, där satt den! Utbrister han med ett otvivelaktigt äkta leende som sånär sträcker sig från öra till öra. Fisken tog en Lunker City Shaker 7” i färgen Alewife på nästan 30 meters djup, så Jesper tar det försiktigt och pressar inte fisken. Sakta, sakta närmar den sig, och fem meter ner i det klara vattnet ser vi en mycket vacker kanadaröding krumbukta sig. Nu har vi fångat en tredje kanadaröding på vertikalfiske, diagonalt
sådant dessutom, och i två olika sjöar, fantastiskt! Vi tar farväl av Jesper innan flyget lyfter, det har varit en själavårdande upplevelse att få vara här uppe i Lappland. Vi satte ut för att fånga kanadaröding på vertikalfiske i Lappland, och vi lyckades. Tyvärr undgick de stora våra vertikaljiggar, men ni kan tro att nästa resa redan är under planering, och då kommer vi även att fånga lite större fisk hoppas jag! Om du vill fiska med Jesper så hittar du honom på >> FACEBOOK <<, eller så kikar du på hans >> HEMSIDA <<. Tack Jasper för att du tog hand om två vertikalfiskande sörlänningar, vi ses snart igen...
m o a t Fak ing:
kanadaröd
Latinskt namn: Salvelinus namaycush Organimsgrupp/art: Strålfeniga fiskar (Actinopterygii). Laxartade fiskar (Salmoniformes). Laxfiskar (Salmonidae). Storlek och utseende: Kanadarödingen har avlång kropp med varierande färg beroende på årstid och population. Arten kan vara ljust grön eller grå, till mörkt gulbrun eller olivgrönaktig till nästan svart, marmorerad med gäddlikt mönster med små vita eller beigefärgade fläckar som markeringar på kroppen samt ljus buk.Det finns uppgifter om maximal längd på hela ca 150 cm och rekordvikt på drygt 46 kg. Vanligtvis blir dock kanadarödingen drygt en halvmeter lång och väger 3-5 kg. Ursprung: Nordamerika, där den är spridd över i stort sett hela Kanada (utom öarna Newfoundland, Prince Edward Island och den högarktiska arkipelagen) och stora delar av östra USA. Kanadarödingen i Sverige: Kanadarödingen infördes till Sverige 1958 som en gåva från Ontario Departement of Lands and Forests, Fish and Wildlife. Som yngel utplanterades kanadaröding under tidigt 1960-tal på många håll i Sverige, främst i reglerade vatten i norr men också i Vänern, Mälaren (Lilla Ullevifjärden) och Östersjön (Bråviken). Fram till 1972 hade kanadaröding planterats ut i 111 sjöar i Sverige, men har etablerat sig i endast ett fåtal sjöar. Levnadsmiljö: Kanadaröding är en utpräglad kallvattenfisk och helst lever i klart, kallt, syrerikt vatten i stora, djupa sjöar, gärna i bergsområden, i norr. Den föredrar en vattentemperatur omkring +10oC. Föda: Kanadaröding äter företrädesvis andra arter av fisk, t.ex. nors, siklöja, röding och andra laxfiskar, abborre samt andra fiskarters yngel (t.ex. regnbågens smolt). Arten lever också på t.ex. kräftdjur, mysider, insektslarver, sniglar, iglar och små musslor. Den är också känd för att kunna fånga och äta små däggdjur, som möss, och små fåglar. (Info från : www.frammandearter.se)
Test Minn kota
Ekolodsfäste
H
ar du följt med en hängiven vertikalfiskare ut i hans båt någon gång? Jag lovar dig, det tar inte lång tid innan du själv önskade att du hade med ett eget ekolod. Jag garanterar dig att den som äger båten kommer att titta mest på ekolodet som sitter i båten, och inte du. Du sitter där och hör, honom skrika -kolla kolla vilken gös! Eller kolla vilket stim med småfisk! och kolla gösen som simmar efter!! Du själv hänger över pulpeten och försöker få en bild av vad som händer. När man har hållit på med vertikalfisket ett tag så inser man till slut att man vill ha möjligheten att flytta ekolod samt givare mellan olika båtar och även olika platser i båten. Man vill helt enkelt ha möjligheten att ha en flexibel lösning till givaren, och kunna ställa batteri och ekolod ganska lätt där man kommer att sitta och sänka jiggen. Jag har vid det här laget provat lite olika ekolodshållare för just att ha till mobilt fiske kunna ta loss eller bara flytta i båten. Ska även säga att den goda-idé-fen har varit och hälsat på satt man har köpt olika kvastskaft på Ica och provat att sätta i båten med hjälp av silver tape. På omvägar fick jag höra att Minn kota hade en hållare och efter har kastat mig på telefonen bönat och bett Comstedt så fick jag låna ett. Jag måste säga att jag anser att det är det bästa på marknaden. Varför ? Det är enkelt att använda, det är robust och det håller. Om du har det på akterspegeln så kan du köra ganska många knop, jag tänker inte säga hur många knopp jag har kört med det nere i vattnet men det var mer är 15....
Text & Foto: Bo Gunnars Längden kan ställas in lätt med längdskruven. Total längd blir 85 cm då har jag mätt från kanten på båten och ner till slutet på röret/fästet.
Avståndet mellan skruvarna och bakplattan är 8,4 cm. Från den nedre delen av skruven till plasten är det 5,5 cm, och den höjden på baksidan är 8 cm. Den passar på de flesta akterspeglar, men tänker du ha den på relingen är det bäst att mäta noggrannt innan.
Men tänk på att det satt på akterspegeln då ! Varför tar jag upp detta? Jo det är ganska lätt att glömma vissa saker när man har fiskat några timmar, man glömmer att ta upp givaren ur vattnet när man ska lägga till, eller kommer på att den är i vattnet när man ligger i 20 knop när jag väl slet upp den hållaren så var den ganska böjd och blev inte rak igen, eller att man har den i fronten och man kör in till land för att tömma blåsan och glömde att höja upp givare.. Jag har testat alla dessa roliga saker och det blir bara dyrt. Just vid dessa tillfällen vill man ha en hållare som är enkel att rädda situationen med. Och med det här fästet så antingen så skruvar du upp höjdskruven och drar det rakt upp eller trycker på fällknappen och fäller undan det. Sen vill jag bara påminna om att om du ska ta upp givaren ur vattnet glöm inte att stänga av den. Detta är MYCKET viktigt annars är det risk att den pajar, det har hänt mig. Den skickar iväg en puls och när botten inte svara så skickar den en starkare osv, osv. Till slut var min sönder.
Så här ser det ut i sin hel het uppe ur vattnet.
Här ser ni själva hållaren till givaren som i det här fallet är oseriös tejpat av en person som älskar tejp... Vad som inte syns är att på den platta ytan är skruvhål gjorda för att underlätta fastsättning.
Det finns dock några saker att tänka på. Jag har använt en soffa vid vattnet för att enkelt visa på funktionerna. I bildtexterna så ser ni vad som är viktigt att tänka på. Tyvärr så funkar inte detta fästa på alla båtar, så börja med att kolla att ni kan använda det som ni tänkt det. Det går att öka på vissa mått lite, exempelvis kan man såga bort dom runda plattorna på skruvarna och på så sett få några cm extra men.. då blir det nog svårt att lämna tbx och skylla på att det inte passar. Om du letar efter en ekolods hållare som ska kunna flyttas, eller om du inte vill lämna givaren i båten så rekommenderar jag denna, en kanon produkt. Kolla bara att den passar din båt.
Fästet går att montera på kantlisten på en plastbåt, men det är inget man åker fort med.
Diagonalfiske S책 funkar det
Text: Sebastian Wiman Foto: Sebastian Wiman & Elis Wessmark
V
Vi stävar ut i den tidiga morgonen. Vågorna tacklar vår båt hårt och vinden viner och gör så att linorna på spöna tjuter ödesmättat. Regnet ligger horisontellt och det går inte att skydda sig mot dropparna som kommer flygande som små hårda projektiler. Varje träff i ansiktet känns som ett myggbett, minst... ...Och så hörde jag talas om ”diagonalfiske”. Vi kommer till slut fram till fiskeplatsen. Båten guppar okontrollerat i de höga vågorna, det är svårt att förmå fingrarna att trä in beteslåset i jiggskallens ögla. Elmotorn går på högvarv. Den spottar och fräser när propellern når ytvattnet i vågtopparna. Linan pekar bakåt, det finns inte tillstymmelse till kontakt med vare sig betet eller botten. Va fan håller vi på med? Att försöka vertikalfiska i så här hårt väder är som att försöka använda en igelkott som duschsvamp. Det går, men det går inte bra, alls... Så vi vänder hemåt, mot den trygga hamnen, mot den varma bilen, men bort från en dag av härligt fiske. Men så måste det inte vara... Visst, regnet, vinden och det bistra vädret går inte att ändra på, men med rätt teknik kan du utnyttja just dessa förhållanden till din fördel. Första gången jag kom i kontakt med metoden var under inspelningen av filmen ”Vertikalfiske med Jackie Farrona” som jag spelade in i maj 2011. Vi fiskade på en öppen och vindkänslig sjö, och hade också oturen att drabbas av just hård vind. Jag trodde vi skulle få avbryta första dagen innan den ens hann börja, men Jackie manade på och vi for ut på sjön. Jag satte kameran mot ögat och började filma. Jag har ju vertikalfiskat många gånger, enligt konstens alla regler och så som vi blivit upplärda av diverse gösorakel. Men Jackie höll på med något helt annat, något jag aldrig sett förut. Min nyfikenhet växte och när Jackie berättade att det han bedrev var ”Diagonalfiske”, ja då tände jag på alla cylindrar!
Bottenkontakt är A och O i diagonalfisket, och det gäller att vara med på noterna...
Duktiga Per Stenberg från Splash international har flera diagonalgösar under bältet.
– Dagar när det blåser så här mycket är det praktiskt taget omöjligt att fiska traditionellt vertikalfiske, men om man istället utnyttjar vinden och använder den som ”motor” så kan man få uppleva ett väldigt effektivt fiske, på diagonalen, säger Jackie på franska. Han sitter bekvämt i sin stol. Lundbåten är avsedd för fiske, men vågorna är obarmhärtig även mot sportfiskebåtar. Med blicken koncentrerad på ekolodsskärmen navigerar Jackie mot en plats, det är kanten upp till grynnan han vill finna visar det sig. Plötsligt kastar han i en markör, och fortsätter färdas över grynnan för att sedan leta upp och markera den andra änden på den med ännu en markör. Mellan markörerna går det en tänkt linje i vindriktningen.
Jag tror jag börjar förstå hur detta ska gå till, men hur effektivt kan det egentligen vara, är det inte bara ett desperat försök att få fiska lite trots vädret? Jackie åker upp mot den första markören, han håller sig dock på gott avstånd från själva grynnan för att inte störa fiskeplatsen. När vi är framme vid markören lägger han upp båtens bredsida mot vinden och släpper ner vertikaljiggen. Mikael Tono som också är ombord, och tolkar det Jackie säger, släpper ner han också. – Är det inte lätt att det trasslar? Frågar jag Mikael, som sedan ställer frågan till Jackie på franska. – Nej, genom att hålla båtens bredsida mot vinden och parera med elmotorn så kan vi fiska parallellt utan något trassel, det går att ha fler spön också
Jackie Farrona med en 106 cm lång gädda som inte kunde hålla sig från att hugga i det blåsiga vädret.
faktiskt, menar Jackie. Linorna pekar mycket riktigt inte rakt ner, dvs. vertikalt, utan diagonalt vilket innebär att jiggarna ligger och släpar en bra bit efter båten. Med vindens hjälp driver båten mellan markörerna och området fiskas av effektivt. När det är mycket liv och rörelse i ytan p.g.a. vind så blir många fiskarter mer aktiva. Bytesfisk följer med vindriktningen vilket innebär att rovfisken kan stå och vänta på att maten ska komma förbisimmande. – Jackie säger att gösen helt klart verkar stå med munnen i riktning mot vinden och väntar på att bytesfiskarna ska komma till dem, säger Mikael efter att Jackie har pratat och gestikulerat om ämnet på franska. Vi har inte drivit långt från första
Så kan det gå när haspeln är på...
”Att metoden är fruktansvärt effektiv på gös har jag fått erfara flera gånger, blåser det bara tillräckligt så kan man ha ett fantastiskt gösfiske med roliga och stenhårda hugg..."
markören innan det tjongar till i Mikaels spö. Det är ett aggressivt hugg, men gösen som kommer upp är inte någon jätte. Sedan blir det Jackies tur, sedan Mikael igen, sedan båda samtidigt, och så håller det på tills vinden mojnar något.
Även kanadarödingarna gillade våra diagonalfiskade vertikaljiggar...
Under filminspelningen fångas många gösar, men också några större gäddor hugger vilt på de diagonalfiskade betena som studsar fram längs botten. För egen del öppnade detta ögonen för metoden och hur den skulle kunna tillämpas på andra arter. Att metoden är fruktansvärt effektiv på gös har jag fått erfara flera gånger, blåser det bara tillräckligt så kan man ha ett fantastiskt gösfiske med roliga och stenhårda hugg. En metod för andra predatorer? Jag började fundera på hur metoden skulle kunna fungera på gädda, kanske är det en supermetod som kan ersätta trollingfisket på vår och höst, speciellt de där riktigt blåsiga dagarna? Tanken är densamma, men utrustning kraftigt uppskalad. Beten som stora shadjiggar, bull dawgs, snablar, ålar och allt man kan tänka sig borde ju kunna fiskas på samma vis som en vertikaljigg? Våren 2012 testades fisket det diagonala gäddfisket för första gången, på Vänern en mycket blåsig dag. Dagen till ära testade jag ett haspelspö på 8,6 fot som pallar dryga 150g utan problem, men är klassat upp till 120g. Det visade sig vara ett perfekt spö för metoden, även om jag måste säga att det vanliga spinnspöt med multirulle också fungerade riktigt bra. Jag och min kumpan Tommy Blixt drev över grundflak, nedför branter, uppför branter, ner i djupet och upp på grunt vatten. Tekniken fungerade bra, men fisket var för trögt och gäddorna bet varken på våra diagonalfiskade gummibeten eller flötestrollade stormörtar den här dagen. Vi fick dock chansen att experimentera med metoden, vi hängde på extra päronbly ibland, bytte till tyngre
och lättare jiggskallar för att se vad som krävdes för att hålla botten och ha kontroll på betena. Jiggar som XXL-tailar, eller ”snablar” som de ockås kallas, stora shadjiggar, real eel och liknande beten som inte är viktade, passar utmärkt för detta fiske där man kan behöva justera viktningen efter rådande förhållanden. Det är bara att ladda upp med varierade vikter på jiggskallar, alternativt om man vill hänga ett päronbly framför jiggen eller i beteslåset. Kanadaröding på diagonalfiske? Under en expedition i Lappland där vi skulle försöka fånga kanadaröding på vertikalfiske, möttes vi av fjällvärldens nyckfulla och tidvis hårda klimat. Fjällen bildar vindtunnlar som effektivt accelererar
vindhastigheterna på både land och sjö. Vågorna och den lilla lätta båten gjorde fisket omöjligt att bedriva, vi provade både pelagiskt fiske och bottenvertikal, men det gick helt enkelt inte. Istället svidade vi efter en behövlig lunch om till diagonalfiske, och ni resultatet lät inte vänta på sig! Kontakt i första driften, men den kanadarödingen gick vinnande ur kampen och fick stjärtpartiet på jiggen som souvenir. Minuten senare hugger det igen, den här gången på Jesper Larssons jigg och den här gången sitter den luriga kanadarödingen. Vinden transporteras i rätt riktning mellan fjälltopparna och låter oss driva i linje med sjön, vi täcker massor av yta och vi kan alla tre fiska utan att trassla sida vid sida. Det är lätt
Abborren tog på en 7 tums AMS Finslow som var ämnad för en göskäft.
Inga blygsamheter här, det är så roliga hugg vid detta fiske!
att med hjälp av GPS:en markera de platser som gett hugg, och spåret visar vart vi redan driftat, och vilka områden som är ofiskade. Vi fiskar på detta sätt resten av expeditionen och kan slutligen summera tre kanadarödingar totalt, men då har vi haft en hel del hugg som vi inte lyckats kroka ska tilläggas. Abborre på diagonalfiske? Diagonalmetoden är egentligen en komplett predatormetod när vädret är i sitt värsta slag. Alla rovfiskar är präglade på att fånga flyende beten
vilket gör att metoden beroende på betesval och fiskeplats kan rendera i alla möjliga arter. Under ett gösfiske i en sjö i Östergötland möttes vi åter av hårda vindar, attans, vi som skulle fiska pelagiskt och varva med lite dropshotfiske. Efter att ha letat upp en djupbrant som låg utmed vindriktningen började vi istället att drifta längs denna. Bottnen är kuperad och vi får hela tiden jobba med rullen, släppa ut och veva in lina, för att kunna hålla kontakt med botten. Plötsligt driver vi över ett jättestim av betesfisk, och som på given signal hugger det på en
av våra bottenslickande jiggar. Det är Elis spö som denna gång kröker sig, och vi tippar alla på en liten gädda, men det får vi alla äta upp när en praktfull abborre bryter ytan en bit från båten. Det är en kanonfisk som väger hela 1,22kg och är 47 cm lång, en smakstart på diaonalfisket i sjön! Dagen efter fiskar vi i en annan sjö i Östergötland och drabbas ännu en gång av vind, men inte lika kraftfull, det går faktiskt att fiska ”normalt” vertikalfiske med hjälp av elmotorn, och det är så vi börjar dagen. Många fruktlösa timmar senare är vi nästan redo att ge
En riktig “diagonal-triumf”. Elis Wessmark släpade en 7 tums Fin-S under driften i busvädret. Abborren vägde 1,22 kg och var 46 cm lång, efter fotografering fick den simma hem igen...
upp, men den lilla vinden som faktiskt pustar fram över sjön är tillräcklig för att kunna ta oss på drifter över heta grynnor och kanter. Vi driver längs en långsträckt liten stenö mitt i sjön och hinner komma precis till slutet av denna när det smäller på ett rejält hugg på min jigg, jag krokar och möter härlig tyngd, men lika fort rätar spöet ut sig. Då hoppar Dan till bredvid mig och står med spöet i en fin krökt båge, det blev ju nästan dubbelhugg. Efter en kort batalj kommer en gös mellan 2,5 och 3 kilo upp, och i mungipan sitter min stingerkrok. Vi fångar en hel del smågös på våra drifter den dagen, men tyvärr undgick storgösarna våra diagonalfiskade beten.
En klart godkänd gös smackade på som om det var sista mörten i sjön som simmade förbi...
Diagonalfisket nu och i framtiden. Det här är mig veterligen det första som skrivs ingående om metoden, och första gången som den fått ett namn i Sverige. Jag är väl medveten om att några av er har fiskat på detta eller liknande sätt förut, men hur många som faktiskt praktiserat metoden aktivt, och inte som en plan B eller plan C, ja det är kanske inte så många? Att drifta med hjälp av vinden vid vertikalfisket är betydligt vanligare i Frankrike och Holland. Jackie Farrona och Luc Coppens är två välkända herrar som har just denna typ av fiske som specialitet, och eftersom Jackie berättade om detta ”diagonalfiske” för mig första gången, är det så jag också väljer att kalla metoden. Jag har sett möjligheterna i denna typ av fiske, man täcker mycket yta, man fiskar under förhållanden då fisket ofta är som bäst och man slipper sitta hemma och tjura över att ha blåst inne. Man kan experimentera med olika typer av beten, viktning, tackling och annan utrustning för att ta metoden vidare. Allt handlar om att anpassa sig till rådande förhållanden, att utnyttja stark vind, som många ser som ett hinder, till sin fördel. Jag hoppas att många av er där ute provar på detta om ni inte redan gjort det, jag hoppas att metoden får de framgångar som den förtjänar, och jag kan bara säga att jag kommer
fortsätta att försöka utveckla och förfina detta fiske. Tycker du om det klassiska, bottennära vertikalfisket efter gös så kommer du garanterat gilla tillskottet av diagonalfisket! Missa inte vårens upplagor av detta magasin då jag kommer skriva mer om diagonalfiske efter exempelvis gädda, gös och abborre, kanske t.o.m. lake. Rent teoretiskt skulle man ju kunna fånga öring, harr, röding, lax, asp och andra rovfiskar så här. Så ut och testa, kanske kommer nya koder att knäckas på diagonalen? Ps. Det är väldigt miljövänligt också...
Blade-baits kan vara ruggigt effektivt när man diagonalfiskar abborre.
Några heta tips för ett lyckat diagonalfiske:
1. 2. 3. 4. 5.
Gör vinden till din vän, jubla varje morgon du vaknar och det blåser så det sjunger i husknutarna, det är nu du har din chans! Ha med dig extra tyngder, päronsänke, kulsänke eller annan vikt, så att du kan variera betets vikt beroende på fiskedjup och vindstyrka. En elmotor kan vara ett bra hjälpmedel för att räta upp driften. Ibland kan strömmar i vattnet och kastvindar skicka båten att driva med aktern eller fören först, en liten puff med elmotorn och så driver du med bredsidan mot vinden igen. Går det för fort? Ja ibland blåser det så in i bängen, och vissa båttyper är mer vindkänsliga än andra. Då kan det ibland gå lite väl fort, och då kan man helt enkelt kasta ut ett drivankare. Det finns att köpa specialtillverkade produkter för detta ändamål, men billigast blir det att använda en vanlig bärkasse från Ikea, det fungerar kanon! Försök att störa det område du fiskar så lite som möjligt, därför är det viktigt att du inte kör med bensinmotorn rakt över fiskeplatsen. Runda istället och lägg båten i position för en ny drift.
Dax för
final
Nu har det tävlats färdigt i Gäddfajten. Vår spännande gäddfajt har pågått sedan den första januari och avslutades den 16:e september. Drygt 40 personer har deltagit och det har fångats mängder med gädda. Fem personer har kvalat samt en lottats till den stora finalen i Västervik. Vinnare i kvalet blev suveräne betestillverkaren Magnus ”MangeBoy” Lindgren. Mange fångade fem fantastiska fiskar på sammanlagt 579 cm (118, 118, 116, 114 samt 113 cm). En riktigt fin bedrift. Extra roligt är att vi har en tjej i finalen, Susann Stolt, som kom trea i kvalet med sammanlagt 560 cm. Alla hennes flotta gäddor fångade i Siljan. Sammanlagt alltså sex personer kommer att tävla om de 50.000:- som är första pris i Gäddfajten. Stort grattis till er som lagt ner er själ i vår tävling. Vi ses i den 27:e Oktober för ”le grande finale” i Västervik...
1. Magnus Lindgren 579 cm
2. Nicklas Hallnor 572 cm
3. Susann Stolt 560 cm
5. Stefan Fors 554 cm
Lottad. Thomas Lundblad. 481 cm.
4. Christer Stolt 554 cm
Foto: Pasi Helin
SVT1, tisdag 23 oktober, kl. 20.00-21.00
en gamle och havet blir ekologiskt äventyr. Följ med Martin Falklind på ett äventyr i Ernest Hemingways fotspår. Det blir en tankeväckande resa där vi får perspektiv på havens tillstånd idag, kontra den tid då Hemingway skrev sin prisbelönta roman. Budskapet är att vi aldrig ska ge upp hoppet, varken på våra egna drömmar eller om att det finns lösningar för att återställa livet i havet. Som 14-åring läste Martin Falklind Ernest Hemingways roman ”Den gamle och havet”. Sedan dess har han närt drömmen om att någon gång få dras fram över havet av en fisk större än både han själv och båten. Mitt i livet bestämmer sig Martin för att försöka förverkliga sin dröm. Han lockar med två vänner på en expedition som kommer att bli långt svårare än vad han har förespeglat dem… Finner ett levande hav Det som börjar som ett personligt äventyr, förvandlas snart till något ännu större. I sin jakt på den stora spjutfisk som Hemingway skriver om, gör trion den sorgliga upptäckten att dessa fiskar idag är på randen till utrotning i de flesta delar av våra världshav. – Men så hittade vi en stad i Mexiko, där havet utanför fortfarande kokar av liv. Valar, sjölejon, hajar, fåglar och spjutfisk – precis som på Hemingways tid. Den naturliga frågan vi ställde oss var: Vad har de gjort här, som resten av världen inte har gjort? berättar Martin Falklind. Det visade sig att för bara några årtionden sedan var staden, Cabo san Lucas, en fattig fiskarby. Men de framsynta byborna insåg att framtiden var mörk om de fortsatte att tömma havet. De stängde helt enkelt ned sin konservfabrik och startade ett ekologiskt hållbart turistfiske istället. – Idag har byn förvandlats till en välmående stad som
Sportfiskejournalisten Martin Falklind har gjort många galna expeditioner i sitt liv. Expedition “den gamle och havet” hör nog till de mest spektakulära. Foto: Johan Bergmark
lever gott av havet, utan att förbruka det. Detta goda exempel vill vi visa i filmen, säger Martin Falklind. Mycket vedermödor Att filma i det salta Stilla havet, där fyrametesvågor rullar in, var en extra stor utmaning.
När pelikanerna börjar störtdyka i havet, så är det ett tecken på att stora rovfiskar har jagat upp betesfisk mot ytan. Foto: Pasi Helin
Kajakteamet från vänster: Pasi Helin, Fredrik Möller och Martin Falklind. Foto: Johan Bergmark
– Det är allt från detaljer som hur man håller mikrofonerna torra till större problem som 30-tons sillvalar under kajaken, berättar Martin Falklind. – Man lär sig nya saker hela tiden, till exempel att man inte ska ha med sig extra beten släpandes i relingen på kajaken. Det hade jag första gången och det dröjde inte länge förrän jag hade sällskap av en hammarhaj. Jag fick avvärja hajattacken genom att peta hajen i ansiktet med mitt spö och sen släppa betespåsen. Det tog fyra år och krävdes flera Mexikoexpeditioner innan filmen var klar. Filmteamet var flera gånger nära att ge upp, men precis som den gamle mannen i Hemingways roman vägrade att ge sig, så gjorde Martin Falklind och han filmteam inte det heller. – Det är vi glada för nu. Det känns riktigt bra att projektet är i hamn och jag hoppas att publiken kommer att gilla filmen. Det är inte helt ofarligt att sitta i en kajak när en spjutfisk bestämmer sig för att hoppa. Foto: Pasi Helin
Att meta efter marlin från en kajak, innebär många timmar av paddlande och väntande. Ett ensamt tidsfördriv ute på Stilla havet. Foto: Johan Bergmark
Delfinerna var ständiga följeslagare under expeditionen. De jagade ofta makrill och sardiner på samma ställe som spjutfiskarna. Foto: Martin Falklind
SVT1, tisdag 23 oktober, kl. 20.00-21.00
Bobo djupdyker
Stort test av: Humminbird 898 cx SI Combo
Att äntligen få chansen att sitta i båten och titta på tv kändes lite märkligt. För det är så man i början känner när man ser vad som finns på botten, i och för sig i svartvitt eller bärnstensfärg eller vilken färg du nu väljer.
I
och med att det pelagiska vertikal fisket har gjort sin entré så har den nya tekniken verkligen fått sig ett eget användningsområde. Side- eller Down-imaging-tekniken är inte ny, men nu när man aktivt kan leta efter fisk/storfisk med den som ett verktyg så har den och ekolodet verkligen fått ett nytt användnings område. Den som har fått för sig att fisken för den delen hugger bara för att man använder TV-spelteknik i båten får dock nog tänka om lite. Det tar tid att lära sig att se och förstå vad som är stor fisk. Att dessutom kunna manövrera båten så att man kommer över fisken så att man får chansen att släppa sin vertikaljigg och förhoppningsvis få se gösen stiga i realtidsfönstret kan kräva lite träning innan man får ordning på det. Räkna dessutom med att se fisken ta sig en titt bara för att sedan dyka och totalignorera i din jigg.. Du kommer känna din puls gå i 150 slag mer än en gång i både upphetsning och frustration. Elektroniken, både mjukvara och hårdvara Humminbird har släppt den så efterlängtade “patchen” (898 Version 6.420 Release Date:
Text & Foto: Bo Gunnars 07/09/2012) som gör att du nu kan ha realtidsfönstret och side-imaging-fönstret bredvid varandra vilket gjorde lodet som jag ser det fulländat. Du behöver inte längre sitta och switcha mellan olika fönster när du letar efter fisken vilket förenklar fisket ordentligt. När det gäller side- och down-imaging-tekniken så kommer den bäst till sin rätt på de större skärmarna från 800-modellerna och uppåt. Det är svårt att se fisk och mindre saker på de mindre skärmarna så därför rekommenderar jag 800 och storlekarna uppåt om du ska ägna dig åt pelagiskt- eller vertikalfiske. Jag säger inte att det inte fungerar på de mindre modellerna men man ser detaljerna bättre på de förgående. Vill man verkligen skapa sig ett system för att leta fisk för pelagiskt vertikalfiske så
köper man även en quadragivare som man sätter i fören just för att kunna söka av stora områden efter fisk. Ett annat tips om man inte har en frontmonterad elmotor att sätta en givare på, är Minn kotas nya hållare för just givare och som som är den bästa jag testat hittills. Den ser ut som en Minn kota-elmotor fast utan överdel. Man kan lätt montera av den på fronten av båten och dessutom höja och sänka den. Därtill har man en switch så att man kan växla mellan givaren i fören och givaren som man sitter och håller sitt vertikal spö över. Tanken bakom detta är som följer: Med givaren i fören, quadragivaren, söker du av breda områden med. Du ser mer yta åt höger och vänster och du har inga störningar av motorn. Detta väldigt skönt/säkert om man är osäker på var en
grynna börjar. Vi säger nu att du ser mycket fisk på vänster sida. Här använder du GPS:en för att göra en GPS-markering. Sedan använder du sjökortet för att söka dig till GPS-markeringen och när du närmar dig denna slår du över till den vanliga givaren med realtidsfönster och side imaging fönster... Nu kan du sitta och leta efter fisken med den givaren du sitter med spöt över. Låter det svårt? Den kan som sagt vara lite trixigt i början, men när du börjar få till det och när du kan se din jigg och firren som stiger mot den så kommer du att uppleva adrenalin, frustration och sedan total lycka när du får till det. 898cx SI är ett av Humminbirds flagskepp i 800 serien, prislapp 19995 kr. Till det tillkommer karta/ sjökort. Om du dessutom vill ha ett värstingsystem som är crème de la crème så köper du till en quadragivare à 995 kr och en splitter så att du kan växla mellan de olika givarna. Jag ska i ärlighetens namn säga att även om du väljer att “bara” köper lodet så kan du skruva det på plats och sätt igång och fiska hur bra helst. Det finns en sak som du verkligen ska överväga och det är om du ska köpa en givare som sitter på akterspegeln eller en som går genom skrovet. Den som går genom skrovet blir dyrare men du behöver inte vara orolig för att det ska slå i någonstans. Nackdelen med den är att när du vertikalar så vill du ju sitta över över givaren eller ha givaren så att du kan släppa jiggen något framför den så att jiggen kommer upp i realtidsfönstet ASAP. Eller så kan du ju ha givaren flyttbar vilket möjliggör att du kan sätta den bak när du letar fisk eller kan ha den på relingen när du aktivt sitter och fiskar vertikalt.
vatten drivs upp bakom båten. Dessutom skyddas den något. Något som är EXTRA EXTRA viktigt är att du sätter en säkring på pluskabeln mellan batteri och ekolod, du behöver bara köpa en enkel säkringshållare med en säkring på. Dessa finns på macken eller Clas Ohlson. Kolla i din manual vad det ska vara för styrka på säkringen. Obs! Detta är ditt eget ansvar. Oftast så har man ju satt pluskabeln till samma batteri som motorn sitter på och när du startar din motor så kan det bli ganska ordentliga “spikar” i strömmen. En sak till som är mycket viktigt när det gäller givarna är att när givaren är ovanför Montering av ekolodet vattnet SKA den stängas av!! Det som annars händer När det blir dags att skruva i båten så är att givaren kommer att skicka ut en strömpuls och rekommenderar jag att du läser igenom guiden både när den inte får ett svar så kommer den att skicka ut en och två gånger. Givaren som följer med är stor, så en starkare och sedan en starkare osv. Till slut finns jag satte en aluminiumplåt över för att förhindra att risken att givaren går sönder och en ny givare i den
här klassen är dyr 898 Skiljer sig i installationen på det sättet att den sitter med en båge och har två skruvar på sidorna som du skruvar fast det med. Elektroniken sätts ihop med lodet med hjälp av en stor sockerbit med en skruv på baksidan av lodet. Ska jag vara ärlig så saknar jag fästet från de mindre loden som du bara klickar ihop, men det är mest en vanesak. Om du skall ha två stycken givare till lodet så måste du ha en sk “splitter” som helt enkelt är en knapp som gör att du kan välja mellan givare 1 eller 2. Ekolodet har två kortplatser en (den vänstra) är för SD kort med karta och den högra för ett vanligt blankt SD kort där du kan lägga programuppdateringar för ekolodet samt ta “snapshots” på det du ser på lodet, och spara dessa för att sukta kompisarna med...
Plotter & Navigering Detta ämne kommer jag inte gå in på så mycket då det enda jag begär av dessa är att de ska ta mig dit jag vill åka och sedan hem utan problem. Jag har använt både Humminbird 898 och 798 och tycker att dessa är i högsta klass. När det gäller navigering måste du själv lära dig regler och hur man på ett säkert sätt använder en plotter som ett verktyg på sjön. Man alltid ha även sjökort på papper med sig. När det gäller kartor till Humminbirds 898 så använd Navionics kartor/sjökort. Här väljer du vilken storlek på området du vill ha. Ska du fiska i flera av de stora sjöarna så köper du ett kort för det, ska du bara fiska lokalt så köper du ett mindre kort. När det gäller navigering så tycker jag att om man ska ut på sjön bör man i alla fall ha LÄST boken för förarintyg. Det handlar om säkerhet - din och andras. Praktisk Användning för Fiske. Allt sitter där det ska. Dags att fiska! Du är på plats och nu ska du försöka hitta fisk. Här kommer några tips:
1: Ta bort fisksymbolen i menyn. den hjälper dig inte att förstå ditt ekolod. 2: Ställ in lodet på att jobba på förslagsvis 83kHz, du får då en kon på 60 grader under båten. Nu går du in i menyn igen och slår på Switchfire på max. Sedan släpper du din jigg bredvid givaren, därefter sänker du känsligheten så mycket att du ser din jigg bra på realtidsfönstret. 3: Förutsatt att du laddat på nya patchen så ställer du lodet på delad skärm med side-imaging på ena skärmen och 2D realtidsfönster på andra skärmen. På side imaging kan du nu se om du har fisk på höger eller vänster sida, eller om du har fiskstim. Och på 2D realtidsfönstret kan du se exakt vad som händer under båten. Ser du nu något som ser ut som en stor fisk så lägger du antingen i backen för att se om du kan hamna ovanför fisken igen, eller så gör du en GPS-punkt med hjälp av GPS-markören (Läs i manualen om hur du gör detta). Sedan
byter du så att du har kartplottern på ena sidan av skärmen för att komma tillbaka till GPS-punkten, och realtidsfönstret för att se om du hittar fisken igen. Om du hittar den så sänker du ner vertikaljiggen eller det du valt som bete där. OBS! Sänk den inte för nära fisken, stanna ca 1,5 – 2 meter ovanför och det ska gå fort. Sänker du för nära så kommer du se din fisk dyka och räkna med att detta kommer att ske mer än en gång. Och du, om du försöker släppa din vertikaljigg i huvudet på den bara för att du blev sur och du tror att den kommer hugga i ren ilska... glöm det! Gör om, gör rätt. På nästa fisk. Ju starkare färger och ju fler färger bågen har desto mer centrerat är fisken under båten. Att fiska på dåliga ekon är bortkastat. I början fiskar man på allt och får ingen fisk. Fast man är ju flitig, och det är aldrig fel.... För att lära sig det här kommer du få öva och åter öva. Köp inte tusen jiggar utan köp femton. Lägg pengarna på bensin
Vi låg och fiskade hårt på ett stort löjstimm som var under attack av både gös och gädda. Eftersom att inget fungerade så satte jag på en tung spinnare. På väg upp genom vattnet såg jag som en stor vit hink som låg bakom spinnaren. Det jag ser är en ofattbart stor käft på vid gavel som precis är på väg att svälja min spinnare. Till min förtvivlan vänder gädda gigantus och simmar ner mot botten igen när den ser båten. Jag skriker till Ola vilken J-a gädda jag missade! Han svarade “Jo tack, jag ser den på lodet, jag gör en markering så att du ser vad du missade..” sa han och garvade. Här har jag fått syn på en fisk som står på vänster sida på botten vid en sten. Jag använder markören för att göra en GPSmarkering för att kunna vända tillbaka och prova att vertikala på fisken. Typisk bild på att fisken inte är intresserad och dyker.... och att min jigg fortsätter rakt fram. Man ser också att båten driver för fort då man vill att ekot från jiggen ska vara under båten och inte långt bakom.
Här är vi på väg till en grynna. Man ser mindre fisk som ligger på 6,3 meter och större fisk under som jagar... Dessutom fisk på botten som blir alldeles utmärkt att vertikala vanligt på. Observera fisken (bananen som syns precis under 6,3 meter). Titta på bågen med mycket färg, så ser det ut när fisken är rakt under båten och så ska fiskarna se ut färgmässigt när du fiskar pelagiskt på dem, fast bågen ska vara STÖRRE. ;-)
Här har jag både realtidsfönster öppet och sideimageing. Om jag bara hade tittat på ett lod med ekolodsfönster/realtidsfönster så hade jag trott att jag fiskat på rätt ställe. Men när man tittat på side-imaging fönstret så ser man att stimmet är på vänster sida och fisken som låg och tittade på min jigg har dykt och vik av till höger. Här inser man hur lätt det är att bli lurad av bara ekolodsfönstret.
till motorn istället och spendera din tid på sjön så du kan lära dig hur du vill att ditt lod ska jobba. Ta en dag och åk ut med ett erkänt proffs låt honom/ henne visa dig hur du ska göra för det största felet man ofta gör är fiska på fel ekon. Side-imaging Jag använder side-imaging fönstret mest p.g.a. då vet jag och fisken står på höget eller vänster sida sedan använder jag realtidsfönstret för att avgöra och se var fiske befinner sig. Glöm inte att downimagin fönstret är ett MINST lika bra vertyg. Tänk på att det här är mitt sätt att fiska med det här lodet, jag har programmerat ”snabbknapparna” som jag vill ha, det är likadant med att köra på 83 kHz eller 200 kHz välj det du tycker fungerar bäst för dig. Dessutom tycker jag att det är underbart att ha en quadragivare i fören och den vanliga på akterspegeln. Du måste prova dig fram efter det DU tycker är bäst för dig. Jag ska ge dig ett par exempel: Jag och min fiskefrände Ola Åkerlind fiskade på Mälaren. Jag sade till honom: Kolla stimmet med löja! Smack pang och Olas spö stod som en båge rakt ner. Efter en 30 minuters fight med vertikalspö så kom det upp en gädda som mätte 1 meter och vägde 9,5 kg - en smällfet falukorv helt enkelt. Bildbevis kommer senare i en artikel om John Andree och hans vertikaljiggar.
allt för att fisken inte skulle gå in i motorerna så låg äntligen gäddan i håven. En 10,5 kilos bjässe under provfiske på Prowler från Dart. Som sagt – svårt ibland att avgöra vad som är vad, och det är väl det som är lite av spänningen... Summa summarum. Jag tror det framgår att jag tycker att det här är en mycket bra och prisvärd produkt. När du betalat 19995 kr så har du allt. Ok, du måste köpa till en karta men ekolodsgivare, fästen o.s.v. är egentligen allt du behöver för att kunna sätta igång och fiska. Dessutom får du gratis uppgraderingar och det är en sak som inte alltid är självklart.
Ett målande exempel Vi låg och trollade när vi såg ett monstereko på både ekolod och side-imaging-fönstret (skärmen var delad). Vi skrek och stojade: Kolla ekot! Det måste vara en riktig fetgädda! Och den här gången gissade vi rätt. Medan vi - tre man starka - hängde över 898:n och dreglade så hörde jag hur mitt S:t Croixspö började gunga med feta gung och Revo-rullen bara Produkten säljs nu genom Comstedt som är sprutade ut lina... Jag slängde mig över spöet och generalagent i Sverige, vilket innebär att du får bra fick brotta loss det ur hållaren. Efter en hysterisk fight service om du får problem förutsatt att du har satt dit som innebar att jag fick springa runt båten och göra en säkring. För mig slutade testet med att jag köpte
hela kitet, okej det grävde ett hål i bufferten men har man en gång testat så är det svårt att gå tillbaka till livet innan 898cx S.. Se bara till att du har ett vattentätt argument när frugan ifrågasätter vad det vara för fel på det gamla lodet.. Support gällande programvara När det gäller Patchar till Humminbirds ekolod så går du in på deras hemsida och lägger upp ett konto under support fliken. Där slår du in serienummer m.m. som följde med köpet. När det sedan kommer en ny uppgradering laddar du ner det på ett SD-kort som du sätter på plats brevid kortet som innehåller kartan. Lodet frågar då om du vill uppgradera, gör detta! Ditt lod blir bättre, och det utan att du behöver betala något extra. Detta är något som fler tillverkare gärna får ta efter.
Tips Du som väljer att enbart köpa Humminbirs ekolod kan också uppgradera programvaran i det. Där blir det bara lite krångligare då dessa inte har korthållare och du måste göra proceduren genom dator och kabel. Var bara noga med att kolla att din dator har rätt port. Humminbird 898 cx SI Combo Pris 19995 sek exklusive karta/sjökort. DISPLAY 7” 480x800 16:9 TFT färg GPS ANTENN Utvändig 50 kanals GPS/WAAS KARTOGRAFI (SD minneskort) Bas världskarta Navionics Gold (tillval) Navionics Platinum+ (tillval) MINNESKAPACITET Rutter - 50 Waypoints - 3000 Spår - 50st m/20000 mrk i varje
Strömförsörjning Spänning 10-20VDC Förbrukning 780mA MÅTTUPPGIFTER Bygel 286 x 171 x 108 mm Infälld 286 x 152 x 64 mm EKOLODSDATA Typ: HD Side/Down Imaging Dual Beam Plus Effekt: 8000W (PTP) 1000W (RMS) Frekvens: 800/455/200/83/50kHz Djup: 45m (HDSI), 450m / 900m (Dual Beam)
Humminbird 898cx SI Combo har HDSI (High Definition Side Imagine) sidoseende ekolod och kartplotter kombinerat i ett instrument, Hummingbirds flaggskepp som visar närmast ett fotografi av förhållanden under båten. All Humminbirds teknologi finns inbyggd i denna produkt, även Side och Down Imaging och vanlig traditionell 2D ekolodsbild kan väljas. Levereras med sidoseende - Side och Down Imaging givare med integrerad Dual Beam Plus. Med fyra strålar täcks 180° av botten. Två extremt smala sidostrålar pa 86° sköter sidoskanningen medan tva strålar pa 20° och 60° ger den traditionella detekteringen.
360 imaging™
we have you surrounded.
NYA HUMMINBIRD® 360 IMAGING™ GER EN DETALJERAD 360˚ VY.
90m täckning
Söker av stora områden, framför, bakom och vid sidan.
Side Imaging® och Down Imaging® var början, nya Humminbird® 360 Imaging™ skapar helt nya bilder av världen under ytan. Nu får du 360° täckning och en klar bild av struktur och fisk runt om båten. Humminbird 360 Imaging givare monteras på aktern och ansluts till en Humminbird Side Imaging® enhet med ethernet anslutning. Läs mer på www.humminbird.com/360imaging eller www.comstedt.se.
Text & Foto: Bo Gunnars
Nytt bete från Svartzonker på väg ut på marknaden! Gången är makalös, den både vaggar och slår med rumpan. Jag hoppas Claes snart lägger upp en undervattensfilm som visar detta. Testfisket med betet har varit MYCKET bra.
Handtaget består av tre sektioner kork i olika dimensioner, snyggt.
Mycket snyggt spö...
Jag har provat Claes Svartzonkers nya jerkspö på 7 fot, som är gjort i samarbete med ABU. Spöet är lätt, ca 200 gram, viktat till 40-140 gram och hör och häpna - det stämmer! Dessutom kastar du utan problem mer är 140 gram. Det är lättkastat och otroligt förlåtande att kasta med. Jag är så makalöst trött på vissa nordiska spötillverkare som skriver att spöna ska klara si och så mycket, men som knäar när man lägger på maxvikten. Trots detta faktum så går de ut med jättereklamkampanjer som lovar att deras spön ska klara 140 gram när de på sin höjd klarar 100...*suck* Inget sånt trams här inte; lätt spö med fett tryck i
klingan och som dessutom trivs med såväl jerks och spinnerbaits, som gummi och tailbeten. Det passar därför otroligt bra som allroundspö. Med en klassning på 140 gram på spöt och en revo eller liknande rulle kastar du rejält långt. Skönast är det om rullen är lätt. Jag testade att kombinera med större revorullar och även om dessa fungerade så upplevde jag ändå att revo inshore gav den skönaste upplevelsen. Eftersom spöet är så lätt blir det otroligt skönt att jerka med också. Du kan liksom leka med dina beten och få dem att gå dit du vill. Det känns verkligen att det är man själv som styr betet. Nästan perfekt Det enda som jag skulle önska är att det bakre handtaget vore lite längre, jag vill ha den där lilla
Fakta Abu Svartzonker: Modeller: 7 Fot 40-140 gram. 8,6 fot 40-140 gram. Aktion: Progressiv/snabb Pris: Mellanprisklassen. (Jag har i skrivande stund ingen prisuppgift. ) Antal spöringar: 9 st. (7fot) Delning: Tvådelat.
extra längden så att jag kan ta i max verkligen. Hellre lite kortare handtag framåt och längre bakåt så att man kan låsa spöt ordentligt i armhålan när man gör mothugg. Den befintliga längden räcker till utan problem, men jag vill ändå ha lite till. Det är alltså min högst personliga smak, detta är lätt att lösa med en decimeters förlängning. Design som andas passion Det känns att designern är en person som brinner för sitt fiske, som verkligen tänkt igenom vad det är han vill åstadkomma, och som lagt ner en del av sin själ i spöet för att få det rätt. Det märks verkligen. Du kan
kasta lätt och du kan kasta tungt, du behöver inte byta spö bara för att du byter betestyp. Dessutom, fiskebröder och systrar, så är det tvådelat! Här kommer ett spö som visar marknaden fördelarna med ett tvådelat spö. Bara för att man ska fiska gädda så behöver spöna inte vara i en del. Jag vill ge en stor eloge till både Abu och Claes för detta! Hållbarheten på spöet har jag testat genom att sätta beten i botten för att sedan slita loss dem. Efter att ha fått upp en 5-6 vassrötter m.m. så känns det inte som att det skulle vara ett problem med kvaliteten.
Och du, det finns visst en beteshållare att sätta betet i, och den sitter på triggern... Idén är amerikansk och tanken är att man inte ska repa lack och spö. När man har använt det ett tag så inser man att det är en riktigt trevlig touch. Summa summarum. Om du behöver ett nytt jerkspö, om du tycker att ditt gamla har ful färg eller om du helt enkelt bara vill tillfredsställa ditt begär efter det senaste på marknaden så har du här ett jerkspö som är värt varenda krona. Det är det mest kompletta jerkspö jag har fiskat med.
gear for serious
Gädda
121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149 150
91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119
Gös
51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89
Abborre
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49
121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149 150
pike
Gädda
91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119
Gös
51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89
Abborre
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49
Serious
Äventyrsfiske
på Kola Om någon hade sagt vad vi skulle gå igenom under årets kolaresa hade vi bara skakat på huvudet. Hade samma person sedan sagt att älven skulle stiga en halvmeter dagen före vår ankomst hade vi kanske förstått vad vi stod inför...
Text & Foto: Johan Nygren
Å
rets kolaresa ser inte ut som tidigare resor. I år ska vi som första grupp köra gummibåt nerför Kharlovka. Vi börjar nedanför ordinarie öringsträckor och ska ta oss hela vägen ner till laxcampen som ligger ganska nära mynningen. En sträcka på ungefär 3 mil, lagom för en vecka. En äventyrlig och utmanande miljö Vi tänker paddla och stanna för att fiska där det ser hett ut. I älven finns lax och öring. Vi vet att vi kommer få bära båtarna och packningen förbi minst ett vattenfall, men det ser vi bara som en del av även-
tyret. Några dagar har passerat. Vi sitter i våra gummibåtar. Med den senaste forsen i färskt minne paddlar vi in till stranden. Framför oss har vi en blanknacke. En nacke som snabbt övergår till vitt skum. Här och där bryts det vita av stenar som sticker upp, som skalliga trollhuvuden, villiga att sluka allt som kommer för nära. Vi gör fast båtarna på säkert avstånd från forsen och går tillsammans ned längst stranden och spanar.
starkt rep, säkert fastgjort i fören. När strömmen och forsarna blir för uppkäftiga går vi på stranden med båtarna dansande utför forsen. Forsen vi nu har framför oss är kanske den mest självklara ”repforsen” hittills på resan. Men det kommer inte bli problemfritt. På vår sida av älven övergår längre fram den steniga stranden till en mer eller mindre lodrät bergvägg. Vi ser att det finns klipphyllor, men de är ganska högt över vattenytan. Räcker repen och kan vi manövrera båtarna där uppifrån?
– Här åker vi inte nedför, tycker vår ryske kock Genna. Fast då på engelska med kraftig rysk brytning. Genna börjar. Han har den tyngsta båten, packad – Vi får repa ner båtarna, fortsätter han. med både lägerutrustning, käk och dessutom Alex stora ryggsäck med alla hans personliga grejer. Allt I alla båtar ligger det bortåt 20 meter smidigt men
går enligt planerna och båten dansar så fint mellan stenar och skum. Ju längre ner i forsen han kommer desto hårdare blir strömmen. Den sliter ordentligt i båten och Alex blir tvungen att hjälpa Genna att hålla båten. Trots att de är två som håller båten får de den inte att gå på rätt sida om en större sten. Båten fastnar i ett bakvatten, vände aktern upp mot forsen och sugs in under ett mindre vattenfall. Båten blir på en sekund halvfull med vatten och trots att det är en gummibåt börjar den kantra. Alex och Genna lyckas inte reda ut situationen utan måste blixtsnabbt släppa repet och låta båten åka nerför forsen helt okontrollerat. Snopna står vi kvar på klipphyllan och ser båten försvinna nerför älven. Någon mil nedströms kommer nästa vattenfall, och så långt vill vi inte att båten ska hinna innan vi kommer ifatt den. Om vi kommer ifatt den! Nu får vi bråttom. Den andra stora båten repas utan några problem nerför forsen. Alex och Genna hoppar i och försvinner mellan de branta bergsidorna, febrilt roende. Den första båten har redan försvunnit ur vårt synfält. Thomas och jag går på stranden med våra båtar ute i forsen då vi hör ett glatt tjoande ute i forsen. Det är Daniel som tagit beslutet att köra utför forsen. Han hittar rätt spår och den lilla gummibåten dansar fint på vågorna. På en minut har han avverkat forsen och sätter fart efter de andra, och efter ytterligare någon halvtimme har hela gruppen lämnat forsen bakom sig. Miljön vi nu befinner oss i slår det mesta. Tillsammans med älvens djupa stämma härskar tystnaden och lugnet mellan de lodräta bergväggarna. Andaktsfullt ror vi sakta med strömmen, fascinerat ser vi oss omkring. Det är en miljö som hämtad från Tolkiens böcker. Eller John Bauers målningar. I bergväggens håligheter väntar vi oss nästan att se trollen sticka ut sina huvuden och hungrigt kasta stenblock på oss.
Men vi klarar oss. Den här gången. En halvmil nerströms hittar vi den försvunna båten. Den har lyckats passera några forsar på vägen, men hållit sig på rätt köl. All packning är kvar. Genomsur men på plats. Det långa repet hade lagt sig runt en sten, och när vi hann ikapp båten svängde den långsamt i strömmen. Nu är vi värda en paus. Utmattade sjunker vi ner på stranden. Solen bryter igenom det gråa molntäcket och Genna, som är överlycklig att vi hittat båten, kokar kaffe och plockar fram korv, ost och bröd. Vi trycker i oss några smörgåsar och intar ryggläge med nosarna riktade mot solen och snart studsar ekot av våra snarkningar mellan bergväggarna. Samma dag men ytterligare en halvmil nedströms. Vi landar med våra båtar vid Twin Junction, området som först väckte vårt intresse. Hit har det inte gått några resor, här har inga andra grupper campat. Här går det inte att landa med de stora IM8-helikoptrarna. Visst, en och annan laxfiskare har blivit uppflugen med någon av de små helikoptrarna, så marken är inte direkt obruten, men vi känner oss ändå som pionjärer. Vi är de första som fått ha vår camp här, de första att tillbringa flera dygn här. Och det finns mycket att utforska. Det rinner ner två småälvar i Kharlovka, en från öster och en från väster. Båda enligt uppgift fulla med öring. Följer man den östra älven hamnar man uppe på fjället. Där breder ett antal sjöar ut sig. Rödingsjöar. Vi frågar försiktigt om det finns stor röding där. ”Well, not so big. The average size is about a kilo.” svarar Genna. Vad säger man? Och så har vi förstås Kharlovka. Stor och mäktig rinner den fram utanför vårt kökstält. Just nu en halvmeter högre än normalt. Här finns gott om ståndplatser för fisken. Där den lilla, västra älven rinner ut bildas en intressant strömkant. På älvens motsatta sida bildar ett pärlband av stora stenar tillsammans med den branta stranden något som liknar en kanal, där strömmen är massiv. Säkert är det djupt. Kanalen avslutas med en nacke, efter nacken en
mäktig fors. Nacken och kanalen luktar fisk, och vi ser flera skapliga laxar hoppa där. Tyvärr räcker vår tid inte till, och vi hinner inte fiska av alla heta ställen. Ingen lax den här gången. Däremot flera fina öringar. En smörgul öring i femkilosklassen tar en nära titt på Alex torrfluga, men efter att ha granskat flugan två gånger valde fisken att hitta något annat att äta. På kvällen får vi besök. Det är Justin och Volodja som kommer i en av företagets nyinköpta Euro Helicopters. Kanske kan man se den som en helikoptrarnas sportbil? Justin är bas för verksamheten här uppe på tundran och Volodja ansvarar för helikoptrar och
transporter. De är nyfikna på hur det gått för oss och inleder med att berätta att de flugit längst älven, samma sträcka som vi paddlat, och Justins kommentar säger en hel del: – We flew along the river to see what you guys have gone thru, and I must say I’m glad to find you alive!. Sedan plockar de fram ett bord där de dukar upp salami, skinka, ostar, bröd, kex, vindruvor, oliver. Och en flaska konjak. Äkta vara, och inte det rävgift som Alex köpte i Murmansk. Sedan står vi där i solnedgången och blickar ut över älven och pratar om framtiden. De är intresserade av att göra raftingprogrammet mer permanent och undrar hur vi ser på det, om vi
vill vara med och utveckla det. Och ja, det kan vi väl tänka oss. Om ni ber snällt. Ny dag, nya utmaningar. Idag är den första hela dagen vikt för fiske. Tyvärr blåser det en hel del, så vi väljer bort den östra älven och med den rödingsjöarna. I stället satsar vi på den västra älven. Vi packar ner matsäck och kameror och beger oss västerut. Bakom lägret är älven liten, kanske inte mer än ett par meter bred. Den lockar ändå och Thomas gör ett kast. Om han hade en nymf eller torrfluga på tafsen ska jag låta vara osagt, men fisk fick han. En sådan där fet, gulbukig kolaöring på kanske 1,5 kilo. Vilken smak-
start! Längre upp på fjället blir älven bredare och med det grundare. Överallt står det öring och vi fiskar med fridriftande torrfluga. Fisken vakar inte, men när flugan flyter över de djupare partierna i de små poolerna stiger öringen. Jag kör med ett mjukt bambuspö i klass fyra och roar mig kungligt. När vi kommer över en kulle står vi öga mot öga med tre ståtliga rentjurar. Hornen är imponerande! De gör helt om och springer bort mot horisonten, men så tar nyfikenheten över och de stannar upp ett par hundra meter ifrån oss. De vänder och kommer sakta tillbaka. Jag vet inte vem som var mest fascinerad över mötet, de eller vi. Trots avståndet fick vi några schyssta bilder. Vi står och blänger på varandra en stund, men sedan tar fiskesuget över och vi vänder åter till öringarna. Vi är borta hela dagen och knallar en mil eller mer på fjället. Utsikten är fantastisk, luften klar och öringarna stridbara. Vi äter lunch bestående av den för året typiska picnic-smörgåsen: två skivor torrt bröd och tre sorters korv. Och en rejäl skiva ost. Vi gapar så att käften nästan går ur led, och sköljer ner med kall öl. Thomas kokar kaffe på sitt nya multi fuel-kök och bränner nästan bort ögonbrynen på köpet. Men gott blir det. När vi senare summerar dagen kommer vi fram till att vi nog fått ett tjugotal öringar. Med kolamått inga bjässar, men med vikter mellan 8 hekto och två kilo är det ändå ett godkänt resultat. Fantastiskt med så mycket fisk i ett så pass litet vattendrag. På torsdagen är det dags att dra vidare. Målet är satt till Kushin Park, en erkänt bra laxpool. Där ska vi bli upplockade av helikoptern på lördag morgon, så vi får ett drygt dygns fiske där. Avståndet är ungefär en halvmil, och Justin lovar att det inte är några fler forsar vi måste passera. Att det inte var riktigt sant, och att det var här, på veckans sista transportsträcka, vi hade två nära-döden-upplevelser är en annan historia…
In good times and in bad... For better and for worse...
Näst tyngst
i världen! En fisk på närmare ett ton är en helt galen tanke, speciellt när man betänker att fisket sker, bara några timmar från våra egna vatten...
Text: Henrik Karlén Foto: Henrik Karlén & Markus Lundgren
I
många år har fiskesuget från Trondheimsfjordens djupa vattensystem hägrat. En extrem spänning, i denna fjord kan man aldrig kan vara säker vad som simmar i djupet. En lång planering för fyra dagars kummelfiske i Fröya blev drygt en vecka innan avresa ändrad så att två av fiskedagarna kunde spenderas på djupt vatten i Trondheimsfjorden. Ett val vi sällan kommer ångra… Vi möter upp mästerskepparen Frederik Kullin i hamnen dagen innan vår djuphavsexpedition för lite agnfiske. Samtidigt som båten sakta tuffar ut mot grundtopparna flödar nyfiket frågor om fisket från våra munnar. Frederik berättar spännande historier om stenhårda fajter med monsterhajar, stora rockor och hälleflundror. Fajter som ibland slutat med allt från knäckta spön, trasiga rullar, till avkapade stålwirar. Vi inser snabbt att det inte är någon barnlek vi gett oss in på, här är alla detaljer viktiga, både vad det gäller utrustning och fiskare. Men tankarna kretsar mest om vi ens kommer få chansen till att komma i kontakt med djupets invånare. För några av Frederiks berättelser innehåller inte bara lyckade fiskepass utan också historier om hårt letande där hjärncellerna verkligen fått arbeta under många fisklösa pass. En nära kompis till honom har spenderat 19 fisklösa pass på fjorden... Väckarklockan ringer och vi är sex fiskgalna fiskare med höga förväntningar som kliver upp ur sängen. Efter en stabil frukost är det bara att lasta ombord all utrustning i båten. Under tiden båten körs mot fiskeplatsen börjar fiskespöna att förberedas. De 20 meter långa tacklen knyts fast och agnas på. När ankaret tagit fäste och båten ligger stilla börjar vi släppa. Efter cirka 10-15 minuter når de första tacklen botten på 560 meters djup. Tiden går snabbt och efter bara två timmar får jag första nappet. Så fort spöbältet har fästs börjar jag veva för att få kontakt med fisken. Motståndet från fisken tippas snabbt
Plogjärnsrockan är en häftig fisk...
Att bända tungt får en helt ny innebörd...
som att det är en rocka som nappat. Halvvägs upp så krokar även Tomas en liknande fisk, men något tyngre. Efter en tids fajtande kommer en plogjärnrocka på 8,1 kg upp, som efter fotografering och vägning får friheten åter. Även Tomas fisk är en plogjärnsrocka på fina 11,1 kg. Det tar inte allt för lång tid innan Tomas åter är igång. Denna gång med en betydligt spralligare fisk som visar sig vara en smällfet lubb på 13,95 kg. Fisken är endast 50gram från båtrekordet. Plötsligt händer det! Efter totalt fem timmars fiske känner jag två kraftigare gung och linan börjar löpa
En helt galet stor Håkäring har besegrats...
ut. Spänningen är olidlig när man gör sig klar. Med rullen på högsta växeln vevar jag så fort jag kan. När linan spänts upp är det tvärstopp och rullen bara slirar på bromsen. När jag lägger i lågväxel lyckas jag veva in några meter innan fisken börjar gå. Frederik är tvärsäker på att det är en stor haj vi har att göra med. Pulsen stiger och varje meter jag vinner känns otroligt skön. Efter en timmes fajt, med vattenblåsor på händerna som följd, kommer tafsen äntligen till ytan. Frederik och Mats börjar dra in fisken och säger att det är rejält tungt. När fisken blottas under ytan hör man lyckoskrik från sju
Klart att man ska bada med sin drömfisk!
förväntansfulla personer. Fisken säkras med en tamp kring stjärtspolen. Vi tror knappt våra ögon när en 370 cm lång håkäring ligger längs båten. Med sin omkrets på 215 cm beräknas en vikt på hela 592kg! Vi är mållösa. Endast fem timmars fiske och vilket resultat vi redan har uppnått! Kunde knappast blivit bättre. Strax efter vi släppt iväg hajen dröjer det inte länge innan vind och ström ändras. Trots att klockan nästan är sex på eftermiddagen tvekar inte Frederik att ankra om. Vi väljer en ny plats, några hundratals meter bort. Denna gång hamnar vi riktigt nära
den stupande kanten, men ändå på rätt fiskedjup, 565 meter. För att få en verklighet om hur branta kanterna är i Trondheimsfjorden kan tilläggas att vi endast ligger cirka 700 meter från land och fiskar. Fisket fortsätter och Mats och Markus landar varsina lubbar på 10,1 respektive 12,6 kg. Även om vi fångar fina lubbar, så är det ändå håkäringen som står i fokus. Tankarna går och det känns som vi ligger för nära kanten för hajarna. Vi bestämmer oss för att fiska 20 minuter ytterligare innan vi avbryter. Magnus sätter spöet i spöhållaren precis innan han ska veva upp.
Artikelförfattaren med den mystiska plogjärnsrockan.
Utan förvarning börjar rullen att knarra med jämna uttras. Han greppar spöet och vevar med all sin kraft. Frederik kommer ut från hytten och frågar om han sitter fast i botten. När fisken börjar gå är det inte längre någon tvekan. Magnus får slita som ett djur. När han fått upp fisken 100 meter och svettdropparna rinner, rusar linan ut i rasande tempo och fisken går rakt ner till botten igen. Det kraftiga spöet står i rejäl bugning men Magnus fortsätter pumpa... Regnet ökar allt mer och mörkret intar sin plats.
Tomas krokar en haj. Efter en ganska snabb fajtning kommer en håkäring på 120 kg upp till ytan. En grymt fin fisk som släpps åter. Betena får inte ligga När en timme har gått kommer tafsen upp till ytan och Mats är snabb att greppa den och börja dra. Han på botten länge innan det är Mikaels tur att kroka tar i med all sin kraft och skriker att det är det tyngsta nästa fisk. Vi tippar även denna gång att det är en håkäring som slukat betet. han har känt. Strålkastaren lyser mot vattnet när en monsterhaj bryter ytan. Denna håkäring är betydligt Tyvärr går fisken förlorad efter någon minut. större. Fisken mäts till 410 cm med en omkrets på Medan Mikael vevar upp sitt tackel, signalerar hela 240 cm. Efter att fisken släppts sätter Frederik Markus fisk och krokar. När håkäringen kommer till sig ner och beräknar fram en vikt på grymma 824 ytan säkras den via en tamp kring stjärtspolen och vi kg. Den näst tyngsta håkäringen som är spöfångad mäter och fotograferar den. Denna gång beräknades och näst tyngsta fisken som en Svensk har fångat fisken till en vikt om 138 kg. En fantastisk sista fisk någonsin! under vår djuphavsexpedition vi sent kommer glömma. Vi bär med oss flera mäktiga händelser Dagen därpå väljer vi inte helt otippat samma och fiskar från resan och även om kroppen känner område. Dagens första ankring ger oss två lubbar, sig helt mörbultat, kan vi nog alla erkänna att vi fått även dem över tio kilo. Tidsvattenströmmen vänder och vi tvingas ankra om. Det dröjer inte länge innan blodad tand och redan längtar tillbaks.
Tummen upp för ännu en Håkäring vid båtsidan.
LYNX
En helt ny metod fรถr att sammanfoga lina och krok
Text: Jan Ohlsson Foto: Jan Ohlsson, Lynx & Cwc
D
et är inte ofta man kan säga: ”I have seen the future”, men banne mig om det inte skedde idag. I Sollentuna på CWCs lokaler har jag träffat Andrew Petherick från Lynx Fishing Ltd, England. Andrew är förutom företagare och entreprenör även genuin sportfiskare. Genom en ännu hemlig teknik, Precision Compression Technology, har man skapat ett system för att sammanfoga linor av samma eller olika material med 100 % hållbarhet. En revolution inom sportfisket? Det gäller även sammanfogning av lina och krok. Ingen hetta, inget lim utan bara friktion och “omformning” av linmaterialet samt en ”kil” via en liten ståltub fixerar materialet på plats. Tekniken är tillämplig på i stort sett alla linmaterial som vi idag använder vid sportfisket. Fördelarna är många, allt från att vi kan använda tunnare tafsar till att vi kan skippa hela frågan om vilka knutar som håller bäst.
70 mm
Hook size 4
90 mm
Loop Stinger Rig Hook size 6
modeller för jerkbaitfiske. Tafsmaterialet är vajer och titanium av högsta kvalitet med Staylock beteslås i olika storlekar. Till detta kommer färdiga tackel för allt från vanligt ismete/ gäddmete till havsfiske och vertikalfiske. För det vertikala fisket kommer det både tackel med en stingerkrok och tackel med dubbla stingers. Man har utgått från jiggar såsom storsäljarna Shaker och Fin-S i olika storlekar och anpassat tafsarnas längd efter det. Dessa mått är dessutom säkert utmärkta till många olika jiggar. Så håll utkik i butikerna framöver, det ska verkligen bli spännande att se vad ni tycker. Lynx kommer att marknadsföras i Sverige av CWC AB.
80 mm
Hook size 4
Många användningsområden Initialt kommer det alltså bara att finnas färdiga produkter i handeln. CWC AB tar hem ett antal olika tafsar för ordinärt fiske men också styvare
Hook size 6
Efttex-vinnande produkt I första hand kommer man att satsa på redan färdiga lösningar, tex tafsar mm. På frågan om när vi sportfiskare själva kan börja göra våra Lynxprodukter blev svaret ”You never know”, med en blink, så vi vår väl vänta och se. Lynx egen beskrivning av fördelarna med deras system lovar stort, ett kvitto på att det stämmer kom på Efttexmässan och gav det prestigefulla priset för bästa innovation och även besökarnas eget pris för bästa produkt. “Precision Compression Technology always achieves 100% strength of the line used, with 100% consistency allowing the user 100% confidence in the rig they are fishing with”.
Fastach Stinger Rig
100 mm
Twin Treble Stinger (Fin-S Fish 25 cm) Hook size 4
Hook size 2
100 mm
60 mm
Double Stinger (Shaker 15 cm)
10 mm
Hook size 4 105 mm Hook size 4
Stefan Trumstedt och Andrew Tetherick skakar hand fรถr framtiden.
Dina sportfiskenyheter varje dag
www.fisheco.se
I MÖRKRET KOMMER DOM...
– Som dom kommer här Jonas ! Jag förstår inte meningen riktigt först, där jag sitter på bänken under eken bredvid min gode vän Kent i det bäcksvarta septembermörkret...
Text: Jonas Runnberg Foto: Jonas Runnberg, Andreas Micklasson & Mattias Helde
D
en här gången har jag styrt min kosa till vackra Emån för att fiska efter höstens skönprickiga och enormt eftertraktade giganter nere på Em’s herrgård. Jag och Hadi fick chansen på ett återbud från ett par fiskare som tyckte att de 4 kubik som vattnet rann med inte kändes så lockande. Vi tog chansen bara för att få vistas vid och fiska två dagar i den så mytomspunna ån.
är 22:20 sista kvällen, och jag går i mörkret från Stonepool ner mot herrgården. Då och då knakar det till och ett par ögon lyser i den sena kvällen. Dovhjortarna kommer väldigt nära såhär i höstmörkret. Det har varit mulet hela dagen och kvällen. Så vi har hoppats på att öringarna skulle våga sig up i ån. Men inte ett liv, inte ens ett hopp eller en head n tail.
När jag kommer fram till den gamla träbron kollar Jag har aldrig sett henne så låg och klar. Och som jag klockan. Hmm en halvtimma kvar. Lika bra att förväntat är fisket mycket trögt och svårt. Ingen fisk ta en snabbrepa nedåt. När jag närmar mig Homefångad på flera dagar. Vi ser ingen fisk, och det verkar pool, kan jag urskilja en gestalt som sitter lite hukad som öringarna väntar på vatten ute i havet. Klockan
på bänken. Det är Kent som njuter av tystnaden, mörkret och stillheten vid sin å. Jag sätter mig tyst bredvid honom. Vi säger ingenting, bara sitter där och tittar ut över den kolsvarta, oljiga, blanka ytan. Det är helt tyst sånär som på det lilla porlande ljudet Em lyckas åstadkomma med sina 4 kubik. – Som dom kommer här Jonas! Jag förstår först inte, samtidigt som det går en rysning genom kroppen, och jaktinstinkten får mig att vakna ur den stilla trötta dvalan jag hamnat i. Precis när jag ska fråga om han skojjar, så bryts tyst-
naden av ljudet från en fisk som hoppar precis framför oss. Sekunden senare landar en tung öring med ett jätteplask som får blodet att rusa och hjärtat att slå med dubbla slag. Stora svallvågor fortplantar sig över den blanka nacken. – Var är Hadi? Frågar Kent. – Vid bilen. Svarar jag. – Jag går och hämtar honom, du ska gå i nu Jonas! Jag glider försiktigt i och ställer mig i position för fisken. Hjärtat bultar så hårt att jag tycker mig se små vågor komma ut från kroppen och ut över vattnet. Försiktigt låter jag första kastet gå ut. Ren flytlina, lång tafs och i änden på den en liten svart/magenta muddler helt oförtyngd för detta låga vatten. Jag tar ett djupt andetag av den kalla september natten och försöker sansa mig. Plötsligt exploderar ytan och linan rycks ur mina händer. Jag lyfter spöet instinktivt och vinglar till lite av den svindlande känslan av att äntligen ha krokat en av Em’s giganter. Fisken skummar ytan hårt och rullar vilt, det är en riktigt stor fisk. Jag börjar sakta ta mig in mot land. Fisken går upp igen och det knycker hårt i det mjuka Salar spöet. Ytan fullkomligt ryker när den piskar ytan med sitt huvud. Lika plötsligt som den tog, lika plötsligt är den borta igen. Nu känns allt bara tomt. Jag tar in linan och kollar flugan. Allt är som det ska, krokarna är vassa. Jag gör en ny knut på flugan och lägger ut igen. Hugget kommer direkt, lika snabbt som innan men med mjukare tunga rörelser. Jag tar fisken relativt hårt som vanligt och kan efter en ganska odramatisk fight landa en fantastisk nystigen öringhona på ca 6-7 kilo. Kent kommer precis när jag landat henne och vi jublar åt denna vackra fisk. Hon får snabbt friheten åter och jag sätter mig på bänken igen och bara njuter av huggen som fortfarande svallar i mina ådror. Det blir inget mer denna kväll, men säsongen är räddad och jag ler fortfarande när jag tänker på händelsen såhär några år efteråt.
“Plötsligt exploderar ytan och linan rycks ur mina händer. Jag lyfter spöet instinktivt och vinglar till lite av den svindlande känslan av att äntligen ha krokat en av Em’s giganter...”
Precis så här kan öringfisket ofta vara, laxfisket också för den delen. Man tycker allt stämmer och att det borde hända grejor, men ingenting sker. Inga vak, inga hopp eller plogar. Man börjar misströsta och fundera på hur man ska göra. Och så plötsligt så kommer dom. Jag fiskar havsöring oftast i Emån eller Mörrum. Min utrustning är i huvudsak 11-13 fots 1 och 2-hands spön i klass 8-9. Linorna varieras efter plats, tid och vattenföring. Allt från ren flytlina till sjunk 1/3/5. Om jag fiskar dagtid så försöker jag hitta platser och tider då det är så ofiskat som möjligt. Linor från ren flyt till F/S 3 med mycket lång tafs. PÅ natten kör jag oftast samma linor men ibland fiskas det hårt och då får man gå lite djupare. Nattflugorna är uteslutande klassiska stora burriga svarta flugor med volym. Muddlers i lite varierande storlek och utförande fungerar oftast. Gummiben är alltid spännande både på nattflugor och dagflugor. Dagflugorna är små och neutrala. Bruna och svarta med ett tunt yvigt hackel och kanske en liten röd eller grön huggpunkt som butt. Ju enklare desto bättre, varianter på T,N,L är alltid bra. Eller varför inte prova en MLI. Till sist gäller det ju som vanligt att hitta en ny bitvillig fisk, eller att lyckas smyga sig på en så den inte hinner bli varslad om att du är där. Plaska alltid så lite som möjligt eller inget med linan. Gör helst inga mellanlägg när du ska kasta och definitivt inte ut över vattnet du ska fiska. Gå gärna sträckan du tänkt fiska på natten ett par gånger under dagsljus. Då kan du memorera stenar, strömmar och blankfläckar som kan vara ståndplatser för den nattaktiva öringen. Håll samtidigt koll på hur mycket lina som du fiskar med, så slipper du sätta dig i träd mm när det blivit mörkt. Du kan också då ha koll på hur långt kast du behöver göra för att nå vissa heta platser. Kent sa till mig en gång när vi fiskade Em. Att den som vågar vada fångar de flesta fiskarna. Och det kan
"Nattflugorna är uteslutande klassiska stora burriga svarta flugor med volym. "
stämma på många platser som är lite svår vadade. Speciellt i Em, där kan det både vara lite svårt med stora stenar och djuphålor. Samt lite läskigt att veta att där simmar malar på 3 meter när man smyger ut i mörkret i midjedjupt vatten. Försök därför att hitta en bra väg att vada redan när det är ljust. Låt sedan vattnet vila en bra stund innan du vadar ut i mörkret. Och tänk på att det alltid bildas en tryckvåg framför dig när du vadar ut till din plats. Vada därför sakta
och försiktigt så du inte trycker undan fiskarna. Ett hett tips är att passa på att fiska tex Mörrum nu de sista dagarna. Där är riktigt gott om fisk i år och ju kallare det blir desto huggvilligare lär dem bli. Men glöm inte att vara varsam med dem så de kan fortsätta sin väg mot leken lite senare. Läs noga reglerna innan ni fiskar då det alltid är speciella regler för höstfiske, fiska sedan med sunt för-
nuft. Och skräpa inte ner, där är så vackert som det är. Vi kommer att blogga om årets sista fiskedag i Mörrum 30/9 på >> www.fiskebloggen.com << Dagen efter kan ni följa min kollega Mattias när han fiskar med en grupp i fantastiska river Dee under en vecka. Vi kommer också att arrangera våra populära vår, sommar och höstresor till Mörrum 2013. Läs om dessa och boka in er på: >> www.fiskeresor.nu << Snart spöböj igen…
a r b r a p t t E solglasรถgon ! t l l a r e d y t be
Text: Jan Ohlsson Foto: Jan Ohlsson & Sebastian Wiman
J
a, ursäkta rubriken på detta test. Den är snodd från en höjdarlåt som heter ”Shades” med den gamla rocklegenden Iggy Pop. Men, han var faktiskt inne på något bra och intressant...
Skyddsglasögon? Det är faktiskt så att bra solglasögon är jätteviktigt. Inte minst för sportfiskaren och eller den som vistas mycket på sjön och i naturen. För alla dom är bra solglasögon idag ett måste. Förutom att man ser bättre, med rätt glasögon, så är det viktigare än man tror att skydda ögonen från skadlig UV strålning. UV strålning, även i små mängder, är verkligen farligt och kan utveckla tex gråstarr och skador på näthinnan. Själv har jag vid två tillfällen drabbats av sk ”svetsblänk”, en inflammation i ögat som inte är kul, man får ont som attan av starkt ljus och ögonen rinner värre än näsan vid svår förkylning. Fördelarna med att använda glasögon som dessutom är polaroidiserande vid vistelse på eller vid vatten är enorma, glasögon som är polaroidiserande tar bort det bländande ljus som reflekteras från vattnet och tillåter att man ser nästan obehindrat genom vatten. P.g.a. detta har jag blivit en ofrivillig storkonsument av solglasögon. Jag har nästan alltid ett par på mig, även när solen inte är speciellt stark och tom när det är mulet. Det känns helt enkelt bra att skydda ögonen och vid fiske hjälper ett par bra solglasögon mig klara en hel dag vid sjön, utan huvudvärk, svetsblänk eller hemska tanke, krokar som hamnat fel... Costa del Mar Under en längre tid har jag provat fyra olika par glasögon av märket Costa del Mar. Costa har utvecklat och producerat solglasögon för sportfiske sedan 1983 och tillhör verkligen de yttersta när det gäller kvalitet. Det hela blir inte sämre av att företaget faktiskt startades av just sportfiskare som inte var nöjda med dåtidens utbud av riktigt bra solglasögon. När
och förstärker färger enligt Costa själva, det är bara att hålla med, det stämmer i verkligheten. Glasen är otroligt klara. Bomba Bomba är snäppet än värre (dvs bättre) i slim och ljusinsläpp. Runt delar av bågarna och näspartiet har dessa glasögon en gummilist som effektivt skyddar mot allt elände som vind, reflexer mm. Den enda nackdelen med att det blir så tätt runt ögonen är att det lätt blir kondens på linserna om man tex svettas. Dessa glasögon har linser i färgen ”Green Mirror” 400, det är en blandning av koppar och bärnsten. Utsidan på linserna är av spegeltyp. Det sistnämnda enligt Costa för att få än bättre skärpa i glasögonen.
man granskar Costas sortiment inser man snart att dom menar allvar, förutom att ett antal bågar och linser är patentskyddade så är antalet modeller och kombinationer enormt. Det är nästan omöjligt att inte hitta ett par individuellt perfekta kombinationer för just dig! På Costas hemsida kan du göra dina egna kombinationer av bågar, glas/ plast och färgkombinationer. De två första glasögonen jag använt är av modellerna Hammerhead respektive Bomba. Alla Costas
modeller är polaroidiserande och blockerar UV strålning till 100%. Hammerhead Hammerhead är en klassisk ”slimmad” modell som sitter bra på ansiktet. Just att modellen är slimmad gör att ljuset har svårt att tränga in och skyddet blir riktigt bra. Linserna är av hållbart glas i kombination med färgen ”Silver” och beteckningen 580 (580 innebär att linsen filtrerar bort delar av det gula och det blå spektrat). Silver släpper in optimalt med ljus
Under tiden jag använt dessa har dom åkt på rejält med stryk, tappats i grus, i båtar, på fjället och ramlat av huvudet här och där vid ett flertal tillfällen. Några microrepor som inte märks vid användande är allt som uppträtt. Bågarna är rejält stryktåliga. Linserna fungerar utmärkt i både starkt och svagt ljus med mycket angenäm och lagom färgförstärkning och otrolig klarhet. Det finns inga tendenser till förvrängning av synbilden via linserna vilket tyvärr händer ibland tom på relativt dyra solglasögon. Ja, slutsummeringen är självklart mycket positiv, det blir 9 FiskEkon av 10 för dessa mycket kompetenta solglasögon. Prismässigt ligger Costas samtliga glasögon i en lite högre prisklass vilket är svårt att kritisera när man ser vad man får för pengarna. Du får betala ca 2195:- för Bomba 400G och för Hammerhead 580G ca 2595:-. Costa del Mar marknadsförs av generalagenten Fly Dressing i Sverige och kan köpas via butiker som saluför Fly Dressings produkter. Glöm inte vad Iggy Pop sa: ”a really fine pair of shades, means everything” Kolla in alla modeller och linser här: >> Fly Dressing/ Costa del Mar <<
l a i r e t a m Tafs hรถstfisket infรถr
Text & Foto: Sebastian Wiman
Titanium-
vajer
Höstfisket efter gädda är bland det roligaste man kan pyssla med om du frågar mig, men är man inte noga med sin utrustning du bli fattigare ganska snabbt. För att kunna fiska effektivt och med förtroende är det viktigt att man kan lite på sin utrustning. Det finns en uppsjö olika tafsmaterial på marknaden, vanlig spunnen stålvajer med olika många trådar, coatad vajer, flertrådig titaniumvajer och den enkeltrådiga titaniumvajern. Den sistnämnda är vanligen använd av gäddfiskare, till jerk, spinn och trollingtafsar t.ex. Anledningen till att detta är ett populärt material är att det håller länge och är nästan omöjligt att kinka vid normalt fiske. BFT har sex olika storlekar på sin meny, där alla har det gemensamt att de har inbyggd stretch. Den grövsta som pallar 75 pund används allt som oftast till jerktafsar. Minstingen på 20 pund är otroligt tunn och följsam, den kan användas vid vertikalfiske i miljöer efter gös där det är mycket gädda i farten. De andra storlekarna kan väljas med tanke på ändamålet, vikt, styrka och smidighet är några av faktorerna att tänka på.
Lekanden
Till sin titaniumvajer behöver man lekanden, och här har BFT ett antal olika storlekar av rostfria dito. Styrkan hos dessa är enligt förpackningen hög i förhållande till produkternas storlek, eller vad sägs om den minsta varianten, storlek 8 (Perch) som bara är en knapp centimeter långa. Dessa som söta lekandena pallar 90 pund innan de brister, riktigt kaxigt!
Vidare har man en rejäl doning i andra änden av storleksspektrat, nämligen en massiv 1/0:a (Seafishing 2)som enligt förpackningen ska hålla för 510 punds dragstyrka innan de packar ihop. Som beskrivningen anger är detta ett lekande avsett för havsfiske, t.ex. som länk till stingerkrok eller någon annan sammankopplande funktion på havsriggen.
Mitt emellan dessa extremiteter så finner man en hel hög mellanstorlekar som kan användas till allt möjligt. Här återfinns (Sea trout) (Zander) (Pike), alla i storlekar för att täcka de flesta behov som kan finnas inom det moderna sportfisket. Lekandena är ganska tunga och det är därför en bra idé att välja storlek med omsorg om ändamålet är känsligt för vikt.
gear for serious
Gädda
121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149
91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119
Gös
51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89
Abborre
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49
121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149
pike
Gädda
91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119
Gös
51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89
Abborre
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49
Serious
ELIS
FOTOHÖRNA
Därför är min väska så tung... Därför är min väska så tung...
Text & Foto: Elis Wessmark www.teammosbricka.blogspot.com
snabb autofokus underlättar fotandet av fisk i rörelse.
M
ina fiskekamrater brukar alltid klaga på mig att jag näst intill sänker båten med all packning som alltid skall med. Det spelar ingen roll om det skall bedrivas mete efter betesfisk eller flera dagars gäddtrolling på Vättern. Väskorna är alltid lika tunga. Kamerautrustning för alla tillfällen En stor anledning till detta är alla kameraprylar som måste med. En liten smidig kompaktkamera i all ära men den slår aldrig bilderna tagna med en riktig systemkamera med ett par vettiga objektiv. En fisketur kan vara lyckad på många olika vis.
Hus, glugg, energi och ljus Kameran jag använder är en Nikon D300s. Den är snabb, vädertätad, har riktigt bra autofokus och är en av mina bästa vänner. Ofta använder jag även ett batterigrepp på den. Dels för att öka hastigheten från sju till åtta bilder per sekund men även för att det ger ett bra fast grepp när man fotar på höjden. Jag har tre objektiv som alltid åker med. Ett Nikon Vetskapen att det på kamerans minneskort ligger en guldbild räddar hela dagen. Man vill gärna kunna 70-300 VR. Ett riktigt gediget och skönt teleobjektiv. täcka in så många olika situationer som möjligt vilket Fungerar inte till att fota saker i båten men perfekt till allt runt omkring. Fiskar som hoppar, rusar det gör att det snabbt drar iväg i prylar. Det finns alltid en standarduppsättning i min kameraväska för under drillen, fåglar eller polarna i båten bredvid är fisketurerna. perfekta motiv. Mitt förstaval för fiskbilderna är ett För mig är inte alltid kravet en fet fisk även om det gör vägen till lycka snabbare. Jag kan vara ute i spöregn, blåst och haft ett riktigt helvetespass. Komma hem kall, trött och genomblöt utan att ens ha skymtat en fisk på hela dagen. Ändå är det med ett leende på läpparna man kliver in i lägenheten.
Lång slutartid och stativ är en bra kombo för landfiske.
Tele fÜr att kunna dokumentera dina fiskekamrater när de tar en tupplur i büten.
Sigma 30 1,4. Riktigt fin optik som ger knivskarpa bilder och snygg bakgrundsoskärpa. För lite närgångna bilder väljer jag ett macroobjektiv från Tamron. Ett fast 90mm. Kan vara lite svårfotat med det korta skärpedjupet men när man vant sig är det en dröm att fota med. Förutom alla objektiv har man mycket användning av en bra blixt. Själv använder jag en SB600. Mycket användbar för att få upplättningsblixt i motljus samt för alla gryningar och kvällar man är ute i kasst ljus. Skall jag fiska från land åker alltid stativet med för att kunna ta lite snygga omgivningsbilder. Vid båtfisket får det däremot stanna hemma.
Skarpa bilder och snygg bakgrundsoskärpa med ett fast 30mm objektiv.
Sist men inte minst Utöver detta packar jag alltid extra batteri till både kamera och blixt, extra minneskort, fjärrutlösare till de gånger man fiskar själv, motljusskydd, lite olika filter samt regnskydd till kameraväskan. Tro det eller ej men även en liten vädertätad kompaktkamera för de gånger vädret helt enkelt gör det omöjligt att ta fram systemkameran. Tänk på att nedpackad längst ned i packningen får du inga bra bilder. Det gäller att ha kameran nära till hands för att snabbt kunna fånga alla väntade och oväntade händelser som sker under fisketurerna. snabb autofokus underlättar fotandet och fisk i rörelse.
Med rätt glugg kan man fånga även små detaljer.
Ha alltid kameran redo när det oväntade händer.
Fåglar och andra saker längre från båten fotas förslagsvis med ett tele.
Vi finns Ăśverallt, till och med pĂĽ facebook...
Vertikalfiske
efter grov
GÄDDA
Ett modernt fiske som vi bara sett början på...
Text & Foto: Robin Utbys & Björn Larsson
11,60 kg, 110 cm
14,58 kg, 124 cm
T
eam Mieko Norr riktar sitt vertikalfiske efter grov gädda. Läs Robin Utbys och Björn Larssons artikel om hur de vertikalfiskar gädda. Eftersom många har hört av sig och frågat om vertikalfisket efter gädda så tänkte vi att det är dax att dra ihop en liten snabbguide! En riktigt effektiv metod för feta gäddor! Vi har alla några ställen som man vet är riktigt heta men för stora för att spinnfiskas och för små för att
trollas effektivt, här kommer vertikalfisket verkligen på sin plats. Även mindre hålor som är för små eller för djupa för att spinnfiskas så funkar vertikalfisket kanon! Redan förra året lyckades Rickard fånga en 10+ gädda på riktat vertikalfiske men det är inte förrän nu vi har insett vilken grym metod detta verkligen är. Det var av en slump vi trillade över en filmsnutt på Youtube där dom vertikalade efter den amerikanska muskyn. Jon Bondy hade skapat ett
bete skräddarsytt efter detta fiske och självklart blev vi tvungna att testa hur våra gäddor skulle reagera på denna metod. Vi beställde direkt ett par beten av herr Bondy men med förra höstens hällregn och skyhöga vattennivåer så det blev som sagt varken många eller seriösa test. Bondy Bait är ett kanonbete men kan trots sina 200g vara för lätt i vissa förhållanden och tenderar att försvinna ut ur ekolodsbilden allt för ofta och allt för lätt att tappa kontrollen på vilket djup man fiskar.
För att verkligen kunna precisionsfiska under snabbare drift och i mer strömmande vatten så testade Robin att tackla Miekos egna superjigg (Predator Shad), hälleflundrastyle, med Miekos 175g skalle och ett par stingerkrokar som används vid vanligt jiggfiske. Miekos jiggskalle kan tyckas väga onödigt mycket men faktum är att du kan fiska mitt i djupfåror, snabbdrifta i storm, fiska på rejäla djup och du har fortfarande 100% kontakt med betet och alltid betet under båten. Vi blev själva chockade över vilken mångsidighet som helt plötsligt erbjöds med så tung skalle. Du kan t.o.m. slowtrolla/ precisionstrolla betet med bra linvinkel!! Jiggen syns nu oftare på ekolodet vilket gör att man har full koll på var betet befinner sig i förhållande till botten, ett krav där det är mycket nivåskillnader på botten och träd, sprängsten osv som kan sticka upp. Viktigt att poängtera är att ett bra ekolod är till stor hjälp precis som till VJ-fisket efter gös. Den stora skillnaden mot trolling är att du kan svepa över en hotspot hur många gånger som helst och verkligen nöta ut gäddorna med näst intill statiskt fiske istället för att lägga 100st spinnfiske kast över platsen. I och med att vi började fiska med riktigt tunga skallar så har inte resultaten från vertikalfisket efter gädda låtit vänta på sig. Bara under dom senaste tre passen har vertikalfiske med denna metod levererat dessa: Gädda 11,0 kg, 117 cm Gädda 11,22 kg, 111 cm Gädda 11,60 kg, 110 cm Metoden verkar få även mätta madammer att bli sugna igen... Eller vad sägs om denna? Gädda 14,58 kg, 124 cm
11.22kg 111cm Miekos jiggskalle har också en annan väldigt intressant egenskap i och med dom olika infästningspunkterna. Fäst tafsen i en av öglorna på sidan av skallen så ligger jiggen på sida som en plattfisk, vid “pilkningar” drar den ut och göra stora cirklar - väldigt hett när gäddorna vill ha lite mera fart! Men det är inte alltid dom vill ha fart och liv, många gånger har vi upplevt bäst fisken när man hållit jiggarna helt still med små, små darrningar. En grundregel är dock att göra ganska snabba ryck upp
följt av långsamma nersläpp, oftast kommer huggen i “nersläppen”. Det roligaste med detta fiske är just huggen. Dom är helt sinnessjuka! Man blir lika paff varje gång. Vet att många “over there” som VJ:ar muskie har knäckt flertalet jerkspön pga de sjuka huggen som suger ner spöt (ofta i relingen) och sedan gått över på 8 fotare för att motverka det och få betydligt skönare drillningar. Det är väl ungefär det vi också har kommit fram till och efter lite testande så blev ett Okuma spö slutligen favoriten!
Till detta fiske rekommenderar vi: - Styva 8 fots spön. Tex Okuma EVX Musky 8,6 Heavy. - Vanliga Ambassadeur 5000-6000 rullar. - Lintjocklek 0,28-0,30. - Fluorocarbon tafsar ca 1m långa med pålitliga beteslås. - Beten med rejäl vikt och bra balans t.ex. Mieko Jighead 175g med en Predator Shad 25eller Mieko Jighead 175g med en Predator Tail 28, Bondybait m.fl. - Ett bra ekolod. Vi kör allihopa på Garmins «nya» Echo 550c, ett riktigt prisvärt ekolod som funkar kanon till detta fiske. Bondy Bait på tuben här –> BONDY BAIT
10.28g 112 cm
Effektiva beten fรถr
predatorfiske
Text & Bild: Bo Gunnars
Prowler Bandit
Här kommer ett bete från Darts, det är en vobbler som är framtagen främst till göstrolling, men det visade sig under testet också fungera ypperligt på andra predatorer... Prowler Bandit kommer i två modeller, en som fiskar på omkring fyra meters djup, och en som fiskar på ca: sex meters djup. Betets längd är 115 mm och finns i tolv olika färger. Under testet trollade vi med detta bete och fick en gädda på 10,5 kg som var 110 cm lång, samt en 5 kilos gädda. Utöver dessa fick vi några mindre gäddor och dessutom en asp vilket var riktigt coolt! Vobblerna kommer ursprungligen från ” Down Under” och skedens utformning ska göra bottennappen blir färre, att dom inte ska fastna lika lätt i botten helt enkelt. Prowler Bandit rasslar på ordentligt och är pigg i gången. En sak som du måste vara mycket noggrann med är hur du knyter fast den. På förpackningen rekommenderas att man ska göra en ögleknut, men då gäddorna är ganska sugna på den här vobblern skulle jag köra med en fluorcarbontafs (för att inte skrämma gösen) och sätta en extra fjäder ring i öglan på vobblern. Sedan kan man med fördel använda ett beteslås som är ”U” format i änden på tafsen. Darts har två olika beteslås som fungerar utmärkt, Hard Lock eller Inter Lock. Använder du ett beteslås som styr wobblern kommer den att gå galet fint. Kvalitén på dessa vobbler är mycket bra, vi har knappt några repor på de vobblerna som vi fick fisk på under testet. Behöver väl knappast säga att jag rekommenderar dessa beten?
10,5 kg som var 110 cm lång gädda tagen på Prowler Bandit.
Stump Jumper
Här kommer ännu en vobbler från Darts, även denna framtagen för främst gösfiske. Den är mångsidig tack vare de utbytbara skedarna som går att variera efter olika förhållanden och fiskedjup. Stump Jumper är ett bete som jag tokgillar. En wobbler som man kan byta skedar på så att man kan få den att gå på tre olika djup. Du kan fiska den utan sked, då flyter den, sedan dyker den ner grunt när du vevar hem den, och om du jerka den lite så får den riktigt rolig gång. Gör du sedan vevstopp så flyter den uppåt, ett riktigt bra som ytbete helt enkelt. Till vobblern så medföljer två skedar, en dykare och en djupdykare. Skedarna drar du loss rakt framåt. Betet kommer i tre storlekar, en som är 105 mm lång, den kan du använda som jerkbait för grunt vatten efter gädda, och jag vill här verkligen uppmana att prova den. De andra storlekarna är 75 mm och 55 mm. Då alla dessa är ganska korta och knubbiga till formen så gör dom ett ordentligt ”avtryck” i vattnet. Dom rasslar ordentligt och man ser dom bra underifrån tack vare betets breda profil. Jump Stumper passar lika bra till trolling som till jerk eller spinnfiske, dessutom finns massor med roliga färger. Betet är lite som ett multiverktyg, man kan använda det till allt möjligt. När man trollar med den största modellen med den stora skeden går betet på ca: åtta meters djup, så det gäller att ha spön som pallar motståndet som betet skapar. Vi bommade två gäddor då spöet var för vekt och inte orkade kroka gäddorna när dom högg, men nu vet vi det!
Tittut!
HAVSÖRINGSDA X! BESÖK VÅR WEBSHOP
F채rgstarkt
vertikalgummi
fr책n Darts
Text & Bild: Bo Gunnars
Vertikal Split-tail Så var det dags att titta på två stycken vertikaljiggar från darts. Den ena modellen heter Vertikal Split-tial. Modellen är tänkt att vara riktad direkt mot vertikalfisket och kommer i två storlekar 14 och 16 cm. Rekommenderad storlek på krok är 14cm-1/0 till 4/0 och 16 cm 2/0-5/0. Sammanlagt så kommer den i 13 färger. Rörelsemönstret är lugnt och följsamt och tänkt att vara en trigger när fisken är trög. Något som är nytt är ett antal nya färger. Om dom hade legat i en godis affär så hade jag i alla fall ätit upp dom, vissa blev snabbt blev mina favoriter är ( gös-ambulansen ) 204 Orange Pearl, 203 Ghost Pearch 105 Gold Flake och 088 Glitter guld svart rygg. Här måste jag säga att här finns årets snyggaste färger. Vi hade väldigt bra fiske på gös ambulansen och den röd/gula vid mulet och blå/silver när det var soligt. Skön lugn gång när man lyfter den. Här hoppas jag på att det kommer STÖRRE gärna i storlek 17-20 cm....
Super Forktail Super Forktail är gjorda för att fungera både till vertikalfisket och dropshotfisket. Jiggarna är doftsatta och jiggarna ska passa på både jiggskalle, offsettkrok och enkelkrok. Den kommer i två storlekar 10 och 15 cm. Det som är nytt är att antalet färger har utökats. När man fiskar dom så är dom lite fladdrigare i vattnet. Vi körde dom mest som vanliga vertikaljiggar, men fick bra fiske med dom när vi satte en forktail/vertikalkrok som upphängare färg 056 ( gul/vit ) och sedan hade 30 grams jiggskalle längst ner med en vanlig vertikal jigg och dunkade den rejält och mycket i botten. Gösen verkade bli sotis och tog forktailen på vertikalkroken. Här ser jag gärna ÄNNU mer färger!
I V
O E D
70 minuter gratis vertikalfiske Vertikalfiske med Jackie Farrona
Se den nu!
Klicka h채r!
Jockfall
En världsmästares bakvatten...
Text & Bild: Dan “Bruno” Forsberg
En världsmästare kan få det att se så enkelt ut...
T
våhands flugfiske efter lax har aldrig varit en paradgren för undertecknad. Mina erfarenheter sträckte sig tidigare till några tafatta försök till kastträning i Forshagaforsen, under min tid som student där. Anledningen är enkel; i min del av landet finns helt enkelt inga vatten att flugfiska efter lax i. Under ett par intensiva nätter sommaren 2011 fick jag dock, för första gången, en inblick i varför vissa blir som besatta av just detta fiske. Under en tio dagar lång bilfärd norrut i landet skulle jag, Sebastian Wiman och Elis Wessmark utforska lite okonventionella metoder på diverse prickiga fiskar i olika vatten. När jag hade bokat in ett par nätter på sportfiskecampen i Jockfall slog dock gäddjävulen en påk i skallen på Elis och Sebastian. Själv skulle jag fiska lax med Ronny Landin, världsmästare i Casting. Med tanke på att mina tidigare försök till att kasta med tvåhandsspö slutade någonstans mellan katastrof och misär så kunde man nog ana att jag bar på en viss nervositet, minst sagt. Ronny visade sig dock ha båda fötterna stadigt förankrade i jorden, och dessutom vara en utomordentligt kompetent kastinstruktör. Casting och praktiskt fiske skall inte förväxlas med varandra, laxen kan som tur är inte se om du lägger ett perfekt kast eller gör som jag -dvs tar i så vadarna spricker och hoppas på gudarnas försoning. Klarar man att få ut flugan till fiskarna så räcker det gott, men skall man orka fiska en hel natt är det givetvis en fördel om man gör det med någorlunda minimerad ansträngning. Det hjälper givetvis om man även kan hantera besvärliga situationer såsom utstickande träd och allmänt krånglig terräng. På sommaren smälter dagen samman med natten i norr, och så även i Jockfall. En långsam gäspning till skymning glider obemärkt in i gryning, och efter att Ronny med väl valda ord och instruktioner fått
Kalixälven forsar förbi orten Jockfall och transporterar storlaxar i sina vattenmassor.
mig att lyckas vispa ut linan ett par tiotal meter utan att behöva byta kalsonger började jag få den där heta känslan. Ni vet den där som infinner sig när man glider över en hård fläck när man vertikalfiskar, eller sakta glider in i en gäddvik där man ser småfisk sprätta uppjagat i ytan. Kanske skulle laxförtrollningen brytas just den här natten, kanske har jag skaffat mig ytterligare en svindyr och beroendeframkallande hobby inom fiskets ramar!? I ärlighetens namn har jag aldrig haft en sådan där bra känsla vid något laxfiske innan, inte ens
vid trolling. Känslan har givetvis en rimlig förklaring, jag står bredvid en guide med minst sagt god lokalkännedom. God lokalkännedom är förresten en grov underdrift, grabben har fiskat i den älven sedan han lärde sig gå upprätt och föräldrarna förankrade honom i ett träd med ett långt rep för att stilla sin oro. För en sportfiskeguide finns inget viktigare än just den typen av lokalkännedom, och en god portion gott humör och tålamod. Ronny besitter båda delar. Jag är dock, handen på hjärtat, mycket bättre på att fotografera än på att fiska lax och de här norrländska nätterna i mitten av juni är verkligen helt magiska. Det som på fotofackspråk brukar kallas ”blå timman”
varar här i evigheter. Lagom mjukt ljus, kryddat med lite dimma och det där blå skimret kan driva vilken fotonörd som helst till vansinne. Ronny hävdar att det där med dimman inte är något vidare för fisket, men i ärlighetens namn känns det som skit samma. Jag har sett laxarna och öringarna i älven, de visar sig retande nära flugan några gånger och för mig är alltsammans tillräckligt spännande, rena kalsonger är dessutom redan en bristvara. Med en stor och svindyr kamera, goda kamrater och kontakter är det lätt hänt att man emellanåt får glida räkmacka genom vissa passager i ens fiskeliv. Orsaken till den c:a 350mil långa bilresan heter Jesper Larsson, sportfiskeguide samt projektledare
för Leader Polaris, ett EU projekt som syftar till att främja sportfisketurism på landsbygden och föra samman entreprenörer inom sportfisketurism. Enligt Jesper var Jockfall ett ”måste stopp” på vår resa norrut. Den här campen skulle utan tvivel kunna platsa som ett case på sportfiskeakademin. Det som på turismspråk kallas mottagningsapparat visar sig här vara helt utan anmärkningar, hjälpsamma människor ser till att man får bra mat, fint boende och helt kan fokusera på sitt fiske. Campingen i Jockfall har varit i familjen Landins ägo i 25 år, det innebär lika många
år av erfarenheter och värdefullt kunnande. Det har fångats nystigen och blank lax på 23,6 kilo utanför campen, och om målet är en riktig rekordlax ligger Jockfall också bra till, i somras simmade nämligen en lax förbi laxtrappan som finns bredvid själva fallet med en imponerande längd av c:a 149cm. En sådan fisk väger säkerligen i regionen 30-35kg! Den dokumenterades av den undervattenskamera som
förser en bildskärm på campen med livebilder från laxtrappan. Det är sådant som kan få den mest hårdhudade laxfanatiker att få spaghettiben. Fisket visade sig vara precis så svårt som många andra sportfiskeskribenter försökt förmedla tidigare.
Det gäller att ha fingertoppskänsla och god teknik för att bli världsmästare i casting...
Skoskav, för lite sömn och för mycket kaffe kan göra blicken dimmig och drömmande. Man existerar bara ”här och nu” och livet är inte det minsta svårt – trots att ”turistlaxarna” visar sig med jämna mellanrum utan att hugga. Vi fick ingen fisk, men ett par tydliga dragningar i linan höll mitt mod uppe genom
hela fisket. Det är två fler hugg än förväntat, och kanske var det lika bra. Jag slapp bli allt för biten av laxflugfiskets demon och min första flugfångade lax får vänta ett tag, men det är klart det hade ju varit trevligt med en ”reportagefisk”. Ni andra som sysslar med den här typen av fiske har säkert överseende
för dennes uteblivande, ni vet att de aldrig hugger på beställning och att det går några kast på varje landad fisk. Stora kameror verkar dessutom ha en utomordentlig förmåga att hålla alla fiskarter på ett behörigt avstånd.
Namn: Ronny Landin Född: 1989-08-10 Bor: Överkalix Började med flugcastning för ca 3år sedan.
Lugnet i norr... Personbästa på Lax: 13kg (blygsamt med tanke på de stora som gått förlorade
Första laxen: 7,6kg (vid tio års ålder)
Favoritspön: Hardy Angel TE 2 9`#5 och Hardy Sintrix Zenith 15,1`#10
Placeringar etc. – VM guld i Trout Distance #5 på 44m – Nordisk Mästare i Salmon Distance på 51,2m. – 3st brons medaljer i SM.
Sponsrad av Fairpoint Outdoor A/S, med bland annat spön och rullar från Hardy, Linor från RIO övrig utrustning från bl.a. Kinetic och Greys.
Kajakäventyr på Klarälven Elias Nygren, 18 år gammal, valde att paddla längs Klarälven som projektarbete i skolan. Paddelturen började i Sysslebäck och slutdestination var Karlstad. 23,5 mil paddling med åtta kraftverk som hinder blev hans utmaning!
Text: Markus Teilus Foto: Elias Nygren
All utrustning testades noggrannt innan äventyret påbörjades...
”Hur kom du på idén?” – Jag är i grund och botten en riktigt friluftsmänniska och gillar därför att vara ute i skog och mark. Tidigare har jag bl.a. bestigit Kebnekaise, vilket var en riktig upplevelse som rekommenderas. Därför tyckte jag att någon slags expedition som projektarbete skulle passa mig perfekt. En bekant till mig nämnde paddling, vilket jag givetvis tyckte var intressant. Eftersom jag studerar på SportfiskeAkademin i Forshaga och har Klarälven ett stenkast bort så var det absolut möjligt. Jag spann vidare på denna idé och kollade upp om det var möjligt. ”Hur förberedde du dig inför resan?” – Eftersom jag tidigare endast prövat på att paddla kajak behövde jag alla tips och råd jag kunde få. Så därför tog jag kontakt med folk som hade erfarenhet av att paddla i strömmande vatten och även utfört egna expeditioner. Men för att kunna utföra mitt projekt var jag behov av utrustning, framförallt en kajak. Så under Sportfiskemässan 2012 i Kista, passade jag på att berätta om mitt projekt och söka sponsorer. Där hittade jag Hobie Kajak som sponsrade med kajak och all övrig paddelutrustning jag behövde. Dessutom fick jag sponsring av Buff med vattentäta väskor m.m. Innan jag begav mig, testade jag all utrustning och tränade på att paddla med kajaken, för att känna mig så säker och bekväm som möjligt. Jag tränade en hel del i Forshaga med även en tur upp till Olsätter. För att vara riktigt förberedd så studerade jag flera olika kartor över de områden jag skulle paddla, för att vara redo! ”Hur gick paddlingen?” – Det gick över förväntan! Innan resan hade jag hört talas om andra som gjort samma typ av tripp på sju dagar. Givetvis ville jag vara lite bättre och satsade på sex dagar. Jag hade som mål att paddla i snitt fyra mil per dag. Men det hade endast gått fyra dagar när jag var framme i Karlstad, där Klarälven mynnar ut i Vänern. Jag var och är fortfarande otroligt nöjd över mig själv och vad jag åstadkommit! Men Hobie-kajaken har varit till stor nytta och den har fungerat otroligt bra. Med hjälp av tramporna blir paddlingen mycket lätt och
" När jag passerade kraftverket i Forshaga och den kända fiskedestinationen Forshagaforsen öste regnet ner och jag såg knappt land."
resan behaglig. Givetvis kunde jag endast låtit strömmen ta mig ner till Karlstad, men för att hålla det tempo jag höll behöver man minst en vanlig grundkondition. Jag kan dessutom lägga till att jag hade rätt så tur med vädret. Under nästan hela turen var det ca 12 grader varmt och växlande molnighet med sol. Regnet kom först sista dagen... ”Klarälven är en känd för sitt fiske. Fiskade du något?” – Ja absolut! Strax innan jag skulle inleda min resa, fick jag ytterligare en sponsor. ABU Garcia sponsrade mig med diverse schyssta fiskeprylar som jag under paddlingen fick stor användning av. Jag hade faktiskt med
hjälp av en djupkarta kollat ut en del fina platser som jag tänkt fiska på. Men tyvärr var vattenståndet riktigt högt och älven strömmande på rätt bra, så de fina fiskeplatser jag sett ut, gick inte att fiska på. Jag lyckades dock fånga ett par harrar och några snipor under dagarna. Den stora satsningen låg på paddlingen. – När jag passerade kraftverket i Forshaga och den kända fiskedestinationen Forshagaforsen öste regnet ner och jag såg knappt land. Regnet började tränga igenom kläderna och vattenytan var blank och svart som asfalt. Då, helt plötsligt hoppar en stor öring bara någon meter framför kajaken. Jag skulle tippa den vägde mellan fem och sju kilo.
”Har du något övrigt att tillägga?” – Hehe, har en liten lustig historia som skedde den andra dagen. Jag hade precis hittat ett fint ställe att slå läger på för att tillbringa natten där. Av ren rutin kollade jag kartan innan, för att se var jag befann mig. På kartan står det ”Kropphedens avrättningsplats”. Inte för att jag var rädd, men lite kusligt kändes det, så jag fortsatte. Till sist vill jag tacka alla vänliga själar som ställt upp och stöttat mig under projektets fortlöpande.Givetvis ett stort tack till ForshagaAkademin för sponsring av kläder, resor och hjälp med ekonomi, Hobie Kajak för den superfina kajaken, Buff för den vattentäta utrustningen och ABU Garcia för de fräcka fiskeprylarna!
Checkar in p책 sandbanken med fullastad kajak...
gear for serious
Gädda
121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149 150
91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119
Gös
51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89
Abborre
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49
121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149 150
pike
Gädda
91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119
Gös
51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89
Abborre
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49
Serious
Bli en vinnare i längden...
Med resta segel... En romantisk skildring av hรถstens harrfiske...
Text: Therese Lundin Foto: Therese Lundin & Markus Teilus
N
u har höstens ankomst fått den annars så välväxta skogen att förbereda sig inför den stundande vintervilan, lövens gula nyanser blottläggs och världen visar oss sin vackraste färgpalett. Längs den välbekanta fiskestigen har de alltmer nakna träden lämnat efter sig ett blodrött täcke av prasslande, rödrostade löv och mina steg fram till vattendraget känns inte längre lika välbekanta. Den annalkande vintern gläntar varsamt sin dörr och sommarens kommande dvala är ofrånkomlig.
“Man blir en ostoppbar superhjältinna med oanade krafter och ingenting är längre omöjligt...” Jag tror att vi alla i någon form har fått erfara den. Känslan av oövervinnlighet, i samband med att vi ägnar oss åt någonting som vi verkligen älskar. En svag glöd som omvandlas till flammande lågor vid blotta tanken på detta utförande. En passion så stark att den har förmågan att försätta berg. Ibland kan det räcka med att ta första klivet in i vadarna för att en helt ny värld plötsligt skall uppenbara sig framför ens fötter. Man blir en ostoppbar superhjältinna med oanade krafter och ingenting är längre omöjligt. Med ens besitter man förmågan att bestiga de högsta av fjälltoppar, korsa de mest strida av älvar och åsidosätta alla andra behov, enbart för att få återuppleva den där obeskrivliga känslan av lycka och total frihet vid resans mål. Trots att det är en förtrogen känsla så tycks risken för att någonsin bli mättad vara otänkbar. Fisket är föränderligt på ett helt fantastiskt sätt och själv slutar jag aldrig att förundras över de växlande skepnader som naturen kan presentera oss. Bara det faktum att två identiska fiskedagar inte exis-
terar får mig någonstans att förstå den drivkraft som vi hyser inför denna sysselsättning. För hur kan man någonsin tröttna på en resa mot ett mål som aldrig är slutgiltigt och som ideligen tycks vara diffust i kanterna? Fisket för mig är frihet och spänning i en oslagbar kombination och den dagen som jag mot förmodan upplever mina två identiska fiskedagar så kommer
jag att stå än mer mållös inför naturens oberäknelighet. När jag påbörjar min vadning ut i vattnet så lägger den påtagliga kylan sina frostbitna händer runt mina ben och min utandning förvandlas till svävande virvlar av vit rök. Vattnet är grumligt och ogenomträngligt vilket gör det svårt att beräkna nästkommande steg. Vattennivåns plötsliga stigning efter många dagars ihållande skyfall har ombildat den fiskeplats som jag annars känner så väl till
genom förtvivlan och hopplöshet, men främst genom de stunder som har gjort allra störst avtryck i mitt hjärta. Med höstens intågande kommer tid för eftertanke. Det blir dags att sammanfatta och utvärdera den gångna sommarens händelser och när jag sitter där så slår det mig att jag verkligen har funnit det som jag så länge har letat efter. I samband med fisket har jag funnit plats för andrum, eftertanke och själaro. I naturens hus finns alltid ett rum ledigt för rekreation och återhämtning.
“Som av ett trollslag skingras plötsligt molnen och några näpna solstrålar söker sig trevande fram till min lilla glänta...”
För mig är fiskets essens att lyckas finna en inre ro som sedan avspeglar sig i hela mitt liv. Ibland är behovet av att kunna försvinna in i mina egna tankar, förtränga alla vardagens bestyr och bara vara för en stund starkare än allt annat. Den där känslan av att man är ett med allt det vackra runt omkring är i sanning oöverträfflig. Om man inte kan stanna upp och njuta av det, så är enligt mig en av fiskets allra viktigaste byggstenar förlorad. Som av ett trollslag skingras plötsligt molnen och några näpna solstrålar söker sig trevande fram till min lilla glänta. Världen återfår sin färg och de höstmålade löven tycks lysa av glädje när ljuset vidrör dem. Den tidigare häftigt krusade ytan omformas till en mjuk spegel när vinden avtar i en långdragen utandning. Jag ler i tanke, hjärta och själ när jag med nyvunna krafter på nytt greppar mitt spö, med siktet inställt på den vakande harr som under en tid har fångat min uppmärksamhet. Försiktigt vadar jag allt djupare till dess att jag har kommit inom räckhåll. någonting närmast främmande. När jag lägger ut det första kastet öppnar sig himlen och regnet piskar mitt ansikte vid vart nedslag. Blåsten tilltar och när min fluga når vattnet försvinner den hjälplös ned under ytan utan tillstymmelse till samarbetsvilja. Jag känner hur hoppet långsamt rinner av mig tillsammans med de vågor som nu våldsamt slår mot strandkanten. När så solens sista enträgna strålar försvinner bakom en bastant molnhop får jag nog.
Uppgiven vandrar jag tillbaka till min lägerplats vid den lilla gläntan. Härifrån kan jag blicka ut över det vidsträckta sel som nedströms avslutas i ett sluttande fall. En lyckosam dag kan man här få erfarara remarkabla kläckningar med mängder av hänförande vak som efterföljd. Jag slår mig ned och betraktar min omgivning. Försöker att ta in alla de intryck som möter mitt öga. Åtskilliga timmar har spenderats vid detta ljuvliga älv. Det har följt mig på min färd
Fisken fortsätter att omättligt stiga till ytan och lämnar efter sig tydliga vakringar i sin strävan efter någonting ätbart. Jag stannar upp och njuter till fullo, totalt hänförd av naturens oslagbara skådespel. Utvadad till midjan förnimmer jag återigen den där känslan av oövervinnlighet. Här är jag ett med naturen, ett med det kraftfulla vattnet som fortskrider sin vana färd mot nya destinationer, ett med
“Den ögonblickslånga stiltjen får ett abrupt avslut när jag plötsligt får ett häftigt anslag mot min fluga. Jag famlar efter linan, lyfter spötoppen och ramlar nästan baklänges i min strävan efter mothugg...” evigheten som för längesedan har utformat den plats som jag just i detta nu får äran att närvara vid. Min omgivning skänker mig precis den dos av självförtroende och kraft som jag behöver för att åter försöka mig på ett utlägg. I ren iver blir det första kastet alldeles för kort. I det påföljande gör flugan en skaplig landning och när jag som förstenad ser fisken stiga mot vattenytan så spänns varenda muskel i min kropp. Men jag inser snart att det inte var min fluga
som fisken sökte och förbereder således ett nytt försök. Jag insuper ett djupt andetag och intalar mig själv att denna möjlighet är för bra för att spoliera. Nu går linan ned precis uppströms den tidigare vakplatsen. Jag håller nära på andan medan jag koncentrerat följer flugans svävande gång över vattenytan. Under några få sekunder tycks så världen avstanna. Fågelsången tystnar, vinden upphör och forsens mäktiga bakgrundsbrus tonas ned till ett
dovt brummande. Ingenting annat har längre någon betydelse. Det är bara jag, i samverkan med det oförutsägbara som döljer sig under ytan. Den ögonblickslånga stiltjen får ett abrupt avslut när jag plötsligt får ett häftigt anslag mot min fluga. Jag famlar efter linan, lyfter spötoppen och ramlar nästan baklänges i min strävan efter mothugg. Efter den första kraftiga rusningen känner jag adrenalinet pumpa i kroppen. När fisken därefter går upp och högryggat
stoltserar med sin rödskimrande fena kan jag inte längre hålla tillbaka leendet. Den är riktigt vacker. En sådan harr som hade varit ett ultimat avslut på denna enastående sommar. Men fortfarande är det många meter lina emellan oss. I nästkommande flyktförsök är siktet inställt nedströms mot den avsmalnande forsnacken. Jag försöker desperat att styra frammarschen bort från den starka strömkanten och lyckas precis ta in nog med lina för att rädda ett annars förlorat slag. Nu börjar krafterna långsamt tryta och något motsträvigt kan jag till sist locka in mitt byte på lugnare vatten. Så ligger hon äntligen där i min håv, outtröttligt sprattlande. De silverfärgade fjällen skimrar regnbågslikt och fenorna målar vattenytan i flera nyanser av rött. Jag drar en suck av lättnad. Beskådar fascinerat den varelse som nu varsamt placeras i min högra hand. Att så otroligt mycket liv och styrka kan rymmas inuti är förundrande. När jag sedan lossar mitt försiktiga grepp försvinner hon bort i en orkanliknande virvel, återgår till sin plats i det fördolda djupet, innan allt slutligen blir tyst och stilla. Naturens förmåga att skapa mönster är fängslande. Av lösa delar formger den sin helhet och ju mer vi vet desto tydligare avtecknar den sig som en självklar bild. Förståelsen inför det vi ser förmår oss att ytterligare njuta av det vi erfar. Men allra mest spännande är när naturen avviker från sitt inrutade nät och visar oss nya, oväntade sidor. Allt eftersom åren har passerat är det många upplevelser som har etsat sig fast i mitt minne. När jag tänker tillbaka på alla mina stunder ute vid olika vattendrag så är det särskilt några ögonblick som välbevarade har sparats djupt inuti. I synnerhet minns jag de tillfällen som av olika anledningar har lämnat mig som mest förvånad och betänksam.
smultronställe undangömt långt borta från allt som kan betecknas som civilisation. Vad som gjorde att jag en gång i tiden fastnade så starkt för just denna plats kan jag omöjligen sätta fingret på, men var gång jag återvänder så är känslorna alltid lika starka och överväldigande. Jag brukar benämna det vid ”min första kärlek” av den enkla anledningen att det var här som flugfisket på riktigt entrade mitt liv. Jag Under den föregående sensommaren befann jag mig skulle ljuga om jag hävdade att det inte tog mig med vid en älv som jag år efter år har återvänt till. Ett litet storm. Det bar mig i sina kraftfulla armar, lyfte mig till
“Jag brukar benämna det vid ”min första kärlek” av den enkla anledningen att det var här som flugfisket på riktigt entrade mitt liv...” nya höjder och lärde mig att på riktigt se den sagolika värld som låg just precis framför mig. Det visade mig världens helhet i den vackraste av bilder och skänkte mig kravlöst det rofyllda lugn som jag så väl behövde. Just denna kväll var särdeles praktfull. Solnedgången spred sitt ljus och tecknade himlen i ett hav av spektakulära röda toner. Vattnet som långsamt flöt förbi mina fötter reflekterade ljuset i sin spegel likt glim-
rande diamanter. De massiva sommarkläckningarna hade för längesedan avtagit och endast ett par sporadiska vak skvallrade om fiskarnas befintlighet Långt ute på ytan landade en superpuppa försiktigt, till följd av ett utomordentligt kast av min fiskekavaljer. Men det tycktes inte ha någon större inverkan. Kylan hade smygande anlänt och livet ovanpå ytan avstannade mer och mer för var dag. Ytterligare ett fint flyt passerade förbi min utsiktsplats. Otaliga kast utan tecken på rörelse gör lätt att koncentrationen tryter och till slut blir man ouppmärksam och loj. Kanske hamnar man i andra tankar, ser andra saker än man borde. Det är ofta just då. Då som man överraskas av oväntat liv. Nästintill osynligt går så en fisk upp och suger i sig flugan. Jag har svårt att tro mina ögon när jag på håll synar de mäktiga rusningar som som får rullen ge ifrån sig ett ljudligt knarrande. När kontrollen är återtagen simmar fisken tungt och släpande ned och trycker alldeles vid botten. – ”Hur stor är den”, viskar jag villrådig med en svag darrning på rösten. Det är vid sådana här tillfällen som jag är glad att jag inte är ensam. Med tanke på alla de fantastiska fiskehistorier som florerar ute i världen så slår det mig emellanåt att trovärdigheten i ens berättelser då skulle bli totalt förkastad. Risken finns att man därmed bli direktplacerad på den välrenommerade ljugarbänken. Men nu är vi två om detta ögonblick och vi ser samstämmigt på varandra och enas i tanken om att detta är en högst egendomlig händelse. Det är någonting som inte står inte helt rätt till, inte är som det brukar. Långsamt vevas linan in och avståndet mellan oss och det obestämbara som befinner sig på andra sidan linänden förkortas med var sekund. Det är stumt och kompakt men kommer långsamt närmare. Så avtecknar sig plötsligt fångstens konturer nedanför mig. Häpen granskar jag det som jag möts
“Jag har svårt att tro mina ögon när jag på håll synar de mäktiga rusningar som som får rullen ge ifrån sig ett ljudligt knarrande...”
”Farväl min älv, vi ses igen när träden knoppas och solen åter värmer vår vackra värld...”
Therese favoriter: – Streaking caddis – Red tag – Superpuppa – Klinkhammer av genom vattenytan. Inte kan det väl vara. – ”Det är en gädda, en fin”, ropar jag förbluffat och beskådar den lilla superpuppan som sitter perfekt krokad i ena mungipan mellan raderna av sylvassa tänder. Det stora huvudet kastas våldsamt av och an i en virvel av vattenkaskader, men kroken tycks om möjligt vara orubblig.
över landskapet och dagens lampa tonas ner, känner jag djupt i mitt hjärta en känsla av tacksamhet för vad denna dag har medfört. Med nattens ingång välkomnar jag nyfiket och öppenhjärtigt den påföljande gryningen medan jag påbörjar min vidsträckta vandring hem.
känner jag enbart ren och skär lycka. Fisket ger en så ofattbart mycket i gengäld och de nya lärdomar som jag har samlat i mitt inre kommer jag att bära med mig resten av livet. Visst har även det sina skönhetsfläckar, men inte värre än att de går att putsa bort genom att förflytta fokus till den förtjusande omgivningen. Att möta naturen i sin renaste form förändrar en som människa och får en att växa, såväl fiskemässigt som personligt. Jag stannar vemodigt upp och kastar en sista blick bakåt. Med ett leende på läpparna och vetskapen om att ett återseende inte ligger i en alltför lång framtid, viskar jag tillgivet,
Kopparfärgade björkhuvuden bugar tungt sina kroDen påfallande besvikelsen övergår snart i förtjusta nor där jag strövar likt en främmande besökare skrattsalvor och trots att det kanske inte var den eft- genom mark av svunnen tid. Någonstans i fjärran spelar en ensam sångare en välbekant avskedsmeloerlängtade drömfisken så är vi tillfreds med det faktum att vi återigen har blivit utspelade av naturens di. Hela världens klockor slår våldsamt i enad ton och förunderliga spel. För mig är det ofta de mest förkunnar att nu är höstens era kommen. Det är dags oförutsägbara stunderna som verkligen fastnar i min- att avtacka sommarens efterlängtade visit och blicka net och det är tveklöst de som utvecklar oss mest framåt mot nya, ännu outforskade destinationer. ”Farväl min älv, vi ses igen när träden knoppas och När aftonskymningen lägger sig likt en böljande slöja När jag i tanken sammanfattar denna fiskesommar så solen åter värmer vår vackra värld...”
Tack!
Ja, tack igen, vi menar verkligen det. Tack till alla som läser vårt +Magazine och tack till er alla som delar detta på Facebook och på andra sätt, till vänner, nära och kära. Vi skulle gärna vilja att ni gav oss än mer feedback, framför allt på sådant ni inte tycker var så bra. Vi vill lära oss att bli bättre, det är jätteviktigt för oss. Kom också gärna med förslag på vad du vill ha mer eller mindre av här i vårt kära onlinemagazine, t.ex. mer eller mindre tester, produktnyheter mm, så ska vi försöka att tillgodose detta. Maila oss på info@fisheco.se. Nästa nummer av +MagazineFishEco kommer i slutet av november. Då är det nära Jul och därför ska du inte bli förvånad om magazinet är än mer fullsmockad med mer prylar än vanligt. Många julklappstips kommer det alltså att bli. Ps, tack igen för att du läst vår tidning. Varje gång någon läser vårt +Magazine har vi fått någons förtroende att förvalta just denne läsares tid. Vi gör vårt bästa för att förvalta denna tid och detta förtroende så bra vi bara kan. //Jan O
Fiskenyheter varje dag
Bland annat i nästa nr: > Ismete efter gädda > Vi testar nya produkter. > Hur är en Quintrex 390?
Detta magasin görs av: Layout/AD - Sebastian Wiman Red.Chef - Sebastian Wiman Ansv.Utgivare - Jan Ohlsson KONTAKT: Jan Ohlsson - Ansv. Utgivare tel: 070 2088 030 jano@fisheco.se Sebastian Wiman - Red. Chef tel: 070 5559 758 sebastian@fisheco.se
Foto: Sebastian Wiman Copyright © +MagazineFishEco 2012 All rights reserved