GÄDDBRUNNAR OCH ISBORRAR - MAGKÄNSLA UNDER SPORTFISKE!

GÄDDBRUNNAR &

ISBORRAR Vad säger magkänslan? Den frågan kommer ofta upp inför ett stundande fiskepass när val av plats och strategi diskuteras i diverse olika trådar i kollegiet inför det som komma skall. Högt i tak som vanligt och förslagen är många om när, var och hur det stundande fisket ska bedrivas. Tidigare fisken vid samma tid och förutsättningar vävs in i diskussionerna och ställs mot den där besynnerliga känslan som sitter någonstans vid naveln. Vad säger magkänslan? Beslut fattas och tidpunkt och plats blir bestämt. Men vad är egentligen magkänsla för något? Svårt att sätta fingret på men det man kan konstatera genom åren är att ju längre vi fiskat desto oftare stämmer magkänslan. Lite som Stenmark än gång konstaterade” jag vet ingenting om tur men ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Att vara uppmärksam på vad som sker under ditt fiske. Att försöka förstå varför just den specifika fisketuren blev lyckad eller för den delen misslyckad är en stor del i att över tid ha ett bra och stadigt fiske och kanske är det just det som är magkänsla? Att man är övertygad om att man fattat rätt beslut och därför fiskar bättre? Mer avslappnat och med stort självförtroende. Hur svårt kan det vara?

TUR ELLER MAGKÄNSLA?

En halvdags fiske stod på schemat. Björn, Conny och undertecknad var på väg mot den närliggande skärgården för ett eftermiddagsfiske. Vi hade inte fullt ut bestämt oss för vilken del av skärgården vi skulle fiska men vi visste att i korsningen två mil längre fram var vi tvungna att bestämma oss. Båda ställena kändes heta och diskussionerna gick höga i bilen. Rakt fram eller höger? Vad gör vi? Mitt i korsningen enas vi och svänger höger, vilket skulle visa sig bli ett bra beslut då det kom upp stora gäddor under den dagen och ett nytt båtrekord blev satt. Om det var turen eller magkänslan som sa att vi skulle svänga höger vet jag inte men bra blev det…

Holtari och undertecknad sitter vid elden och väntar på att kaffehurran ska börja väsa lite och skvallra om att dagens första kaffetår är på gång. I

gryningsljuset ser vi Conny komma emot oss över isen. Han har riggat sitt sista spö och är snart framme vid oss och sätter sig ned vid brasan. Hörni säger han, jag har tänkt på en sak! Kaffe fylls på och baksnusen åker in innan han fortsätter. Det här med isborrar börjar han. Hur kan det skilja så mycket på kvalité från borr till borr? Min går ju knappt att borra med! Den har samma status som UIF, alltså division 3 norra mässar han, och din Johan är som en mittenklubb i allsvenskan och din Tomas är ju i sammanhanget Barcelona, fullständigt överlägsen. Ska det behöva vara så att man måste investera i det dyraste för att… Ett svagt bjällrande från ett av Connys spön avbryter utläggningen och vi kan se en vippa som sakta bockar sig mot isen innan den med ett kraftigt ryck åker ända ner mot iskanten innan linan släpper och bjällran larmar för full hals. I mothugget svarar det bra och dom tunga bugningarna avslöjar att det är en bättre fisk som fattat tycke för rudan som fram tills nyligen simmat 3 meter under iskanten. Avkrokningsmatta och vågpåse förbereds. Siffrorna låser till sist på digitalvågen och skratten och ryggdunkningarna värme. Än en gång har en av ”Gäddbrunnarna” bjudit oss på en kloss att minnas!

UTTRYCKET GÄDDBRUNNAR

För att förklara uttrycket ”gäddbrunnar” får vi backa tiden, ca fem, sex år, innan det nyss ovan nämnda ismetepasset. Det är senhöst och vi har sjösatt Connys Ockelbo. Just idag har spinnspöna lämnats hemma till förmån för 12 fots karpspön med testkurva på 2.75 och på durken står en tunna med ca 25 rudor i bra storlek för ändamålet, nämligen flötestrolling efter gädda. Conny lotsar vant Ockelbon mellan grynnor och öar och det dröjer inte länge innan vi är framme och fisket kan börja. Elmotorn tippas i och flötena släpps ut bakom båten och dagens första ”rutt” kan börja. Någon

Läs hela historien i MagazineFishEco #3 2020!