När betet har betydelse!

BETET

I grund och botten vill jag inte att ett bete ska vara bättre än ett annat, eller så vill jag det… i alla fall om det är jag som har det bättre betet, är på ”rätt sida om staketet” kan man säga. Hopplöst att fundera över men jag tror inte att jag är ensam om att ändå göra just detta, fundera mycket över betesval, färger, storlekar och andra egenskaper som emellanåt verkar vara magiskt för fisken.

JAN OLSSONJAN OLSSON, GABRIEL ELFSTRÖM & OVE FREDRIKSSON

Jag har alltid tyckt att det är så svårt att avgöra när ens framgång beror på betet, färgen på betet, rätta knycken, rätt tempo på betet eller helt enkelt tur men oavsett allt detta finns det faktiskt dagar då betet avgör och avgör helt och absolut, dom dagarna man blir ”krossad” av kompisen och en regel vid dessa tillfällen, en absolut regel vill jag säga, är att kompisen bara har ett ex av betet och själv är man alltid utan…

Ja, det har nyligen hänt mig, igen, även om det nu var rätt länge sedan det sist skedde. Jag har fiskat röding med min vän Gabriel Elfström på BIOS, vi åkte tillsammans för hans första vertikala rödingfiske, själv har jag faktiskt rätt många pass i ryggen, han var taggad till tusen och han… fiskade bättre än mig med hästlängder, jag fick storstryk på gränsen till ren förnedring, vi återkommer till det.

Hemmamålad jerk

Första gången det här hände mig var i början på 2000: talet när min vän Linus tog 20-25 gäddor under en dag på ett Buster Jerk som han målat brun, det var typ en ”tånglake” men det visste vi inte då på den tiden, den var i alla fall brun och inte speciellt vacker. Tillsammans fiskade vi på Eriksbergs legendariska vatten i Blekinge, självklart inspirerade av filmen Gäddfeber, och det ska tilläggas att vi fick tips av en annan sportfiskare om att just brunt hade levererat bra. Vår första dag var rätt seg för oss alla i gänget men det där tipset med brunt fick Linus i spinn, han är den mest fixiga och trixiga sportfiskare jag känner.

Jag tror att han faktiskt åkte till den lokala bensinmacken och köpte en sprayburk med brun färg, ägnade natten åt att spraya jerkar – och det lönade sig grymt… Dagen därpå fiskade han som en gud, det högg tidvis i vartannat kast. Smisk fick i alla fall jag, mina Bustrar i färger som Skitmört, Kexchocklad mfl dög inte alls! Självklart fixade även jag bruna bustrar inom kort efter denna trip och vissa perioder och vissa dagar fiskade dom helt överlägset, speciellt på södra delen av Östersjökusten.

Tidigt 2000-tal,

Buster Jerk regerar ofta på många vatten.

I ärlighetens namn har jag faktiskt varit på andra sidan också, när man själv sitter på betet som är ”the shit” och befinner sig på ”rätt sida om staketet”. Ett av de absoluts mest minnesvärda tillfällena var under min första Rügenresa år 2012 när jag själv landade fyra gäddor över 10 kilo på fyra dagar. Det här var resan när både Söderjiggen och Big McRubber fick sina genombrott kan man säga. Med på resan var självaste Claes Svartzonker Claesson och i bagaget hade han ett gäng Big McRubber som gjorde total succé hos dom tyska gäddorna.

Några av dessa Big McRubber hamnade i min beteslåda och det var en sån galen tur, mitt förtroende för just detta bete har hållit i sig genom åren och jag vill aldrig vara utan det på sjön. Det här

“Fyra gäddor över 10 kg”

Big McRubber var betet som gällde på Rügen 2012.

blev faktiskt en riktigt kul artikel i Magazinet, läs den gärna här. Jag vet att flera av dom skickliga guiderna i Rügen fortfarande än idag håller just detta bete som en riktig storgäddmagnet.

Det hände igen

Som sagt, det har nyligen hänt mig igen, att man var på ”fel sida om staketet” alltså… vi snackar storstryk! Varje år försöker jag ta några turer till Vättern för att vertikala röding. Älskar det, så svårt men ibland så enkelt. Lite som abborrfiske faktiskt men det drar lite mer i grejorna och rödingen är ju så otroligt vacker bara att se på. Om det finns en fiskegud så var han på mycket gott humör när han målade den fisken. Man vet aldrig riktigt vilket humör fisken är på dock.

Nåväl, Gabriel var verkligen supertaggad och själv hoppades jag bara att det inte skulle gå åt skogen, ni vet, när man tar med kompisen på något nytt och tidigare berättat hur jäkl…. skoj och bra det kan vara, då går det oftast åt skogen. Men

Gabriel fångar fisk på fisk på fisk.

inte nu. När vi landade på dagens första hotspot fanns rödingen där, inte i mängder men den fanns där. Jag minns att jag sa till Gabriel.

- Ha inte för stora förhoppningar, vi måste ha fler rödingar under båten för att det ska vara bra…

Men då stod han redan med böjt spö och skrek rätt ut av glädje när en riktigt flott röding tog lina från hans rulle.

Ja, och han fortsatte att kroka och drilla, vid lunch var jag rejält frånåkt, tvåsiffrigt bättre, vi pratar som jag tidigare skrev på gränsen till ren förnedring… Det är bra storlek på fisken också, flera passerar säkert tre kilo med råge och Gabbe lyser av fiskeglädje, ja även om det gick sämre för mig sjöng det faktiskt lite i mitt hjärta också. Det tog inte lång tid att analysera framgången.

Ny på rödingfiske och supersugen som han var och eftersom han jobbar i branschen på BIOS ville

Stagger 70 mm 22 gram, ett bete med fångstgaranti.

han ju självklart fånga fisk på sina egna beten. Innan resan hade han gjort sin läxa och tagit med sig ett gäng havsöringsdrag och lite annat smått å gott. Ett av dessa visade sig inte bara vara bra för havsöring, det attraherade också röding på ett sätt jag aldrig tidigare sätt och jag har faktiskt provat rätt många olika beten från jigg till många pirkar och skeddrag. Vilket drag var då detta, jo, ett Stagger, ett smalt skeddrag eller pirk, vilket man vill, vitt med ett rött öga och en liten smal röd strimma på en sida.

Ombytta roller

Vad jag och Gabriel kunde urskilja definitivt skiljde detta drag från alla andra vi testade var att Staggern roterade runt sin egen axel från början till slut under en speedjiggning. Rotationen var också riktigt stabil och havererade inte i hög fart. Var det hemligheten? Ingen aning men det kan ha varit så. Hur många sådana drag hade vi i båten då? Ett, one, uno, singular, ett enda jäkl… exemplar… som satt på Gabbes spö, typiskt va!

Här kunde ju historien slutat, men icke, Gabriel stannade en dag i vår stuga och avlöstes dag två av min kompis Ove den grove! Vad tror ni? Hade jag lurat av Gabriel hans Stagger, kanske… eller? Jodå, jajamän, det satt på mitt spö nu. Historien upprepade sig och plötsligt var det jag som var ostoppbar, en rödingfiskets Tyson eller varför inte Zlatan, i alla fall denna dag.

Stackars Ove kämpade på, bytte drag, bytte jigg, bytte tillbaka, bytte krok, satte på färgkrok… han kämpade verkligen, fick några fiskar då och då, hade ändå kanske helt ok fiske om det varit en normal dag, men jag! Jag var ostoppbar, eller Staggern var ostoppbar måste sägas, det enda jag gjorde var att veva den upp och ner och tog bort fisk från betet när det nappade… Lite ödmjukhet får man kanske ha, jag var helt enkelt ”på rätt sida staketet”.

Ja, vad är det egentligen som gör att betet har betydelse? Inte vet jag, det är säkert både mycket mer komplicerat än man tror och ibland säkert jätteenkelt men det har det i alla fall ibland, och då är det så viktigt att vara på ”rätt sida om staketet! “Så ere me de”.

Ove Den grove kämpade hårt och då kom fisken.