OLA ESBJÖRNSSON - DEN GRÄNSLÖSE!

Läs mer här - https://issuu.com/magazinefisheco/docs/fisheco_4_2019

Det blir ingen podcast denna resa. För mig som kör mycket har detta medieformat fullkomligt räddat trista bilresor till och från möten i jobbet, men inte idag. Det enda jag hör är ett dovt motorljud medan jag lämnar Värmland och närmar mig Skaraborg. Gula höstlöv och rodnande trädtoppar, böljande gul vass och skummade vågtoppar passeras. Jag är på väg att besöka Ola i hans nya hem och mina tankar är många, men framförallt kan jag inget annat än flina lite för mig själv när jag tänker på hur han kämpat för att vara anonym. Ofta är det tvärtom i dagens sportfiskesverige.

Han har offrat allt, gjort det omöjliga möjligt och tänjt på alla gränser man kan göra inom sportfiske. I tre decennier har han försökt tygla och nyttja sin outsinliga drivkraft på jakt efter de stora exemplaren inom alla fiskarter som simmar i våra svenska vatten. Målfiskarna har framgångsrikt betats av och pionjärandan har gjort honom unik, men allt har ett pris. Inga ord är tillräckliga för att berätta Ola Esbjörnssons historia, och den är definitivt inte färdigskriven än…

drivkraft är starkare än någon annans. Det, i kombination med ett innovativt tänk och en förmåga att lista ut var chansen är som störst att hitta gynnsamma förhållanden för stor fisk, har blivit hans varumärke. Om det är någon som kan ”tänka som en fisk”, är det Ola. En förmåga som genom åren gett honom olja på maskineriet och ett självförtroende så starkt, att när väl ett mål är satt – då finns bara en utväg. Det skall uppnås.

Jag har känt till Ola i hela mitt vuxna liv. En fiskets Greta Garbo, lika framgångsrik som skygg för rampljuset – ett högst aktivt val. Att vara fiskekändis ger honom ingenting, det är ett hinder. Att fiska iklädd ett enda varumärke, sponsrad, är omöjligt. Och då menar jag inte konsten att kränga på sig en tajt cykeltröja utanpå två lager Gore-Tex och en flanellskjorta innan bilden skall tas, eller att lära sig de tekniska numren med att använda sig av raka armar, lustiga kameravinklar och i vissa fall spekulativa vikter för att sätta någon form av spotlight på sig själv och sin fångst. Nej. Enligt Ola handlar det om att skydda sina vatten och fiskeplatser genom att inte synas och sen

Metoder utvecklades och finslipades för att fånga stora fiskar. Allt fler koder knäcktes för hur, var och när och det växte fram giganter inom genren. Jag skulle kunna rabbla ett gäng olika specimenfiskare som utmärkt och fortfarande utmärker sig, men hur jag än vänder och vrider på det är det en person som sticker ut, ett namn som inhyser vördnadsfull respekt av både nutida och dåtida framgångsrika specimenfiskare. Det hade inte sett likadant ut om inte hans lykta lyst så starkt. Han är en pionjär som banat vägen för hur specimenfisket ser ut idag och har visat att inga mål är omöjliga att uppnå. Hans

Idag kan man förlita sig på individuell fiskeskicklighet utan att behöva jaga rätt på okända fiskeplatser eller nya vatten. En gång såg det annorlunda ut, det trampades nya stigar och man sökte med ljus och lykta efter platser med individer över gränsen för storfiskregistrering.

Den finns en grupp sportfiskare som totalt dedikerat sig åt det formidabelt svåra och spännande specimenfisketa. Personer som får samma kick av en stäm på 300 gram som en gädda på 12 kilo. Många av dem far land och rike runt på jakt efter nya storfiskar, där en ruda ena dagen kan skänka glädje medan storröding skapar stor frustration dagen efter - specimenfisket är minst sagt fascinerande och mångsidigt.

FÄRNA Flytbrödfiske med frilina efter färna är fortfarande magiskt roligt, ren fiskeglädje. Metod och art har följt Ola sen ungdomens dagar och fiskepassen vid Frändeforsåns stränder.

ÅL Apis susam, cuptat excestia se por soluptatest utati aut eariorest invere dolupti stinctiamusa sam, necepudit latentur rerum.