+MagazineFishEco #5 november 2013 by +MagazineFishEco

#5 er - 2

3 1 0

lj ö F

e ild

B * r

l k i rt

* r e

å p s

in n d

n ä s

b m

e v No

r a g

il F *

iL ve

– Denna magiska månad innan en ny årstid tar vid... Text & Foto: Sebastian Wiman

November. Egentligen skulle det ha stått oktober men vi har haft så mycket spännande för oss att vi helt enkelt fått skjuta på detta nummer. Hösten har bjudit på massor av spännande fiske runt om i Sverige men också på andra håll i världen. Här hemma har många laxälvar levererat, bl.a. har Klarälven haft ett fint fiske i extremt lågt vatten. Gäddfisket kan väl heller inte klagas på, speciellt inte om man tänker på Jonny Thofeldts drömgädda på 18,26 kg! Lite längre fram berättar Jonny om hur du ökar dina chanser att fånga en storgädda, om du är mogen för en ”femtonplussare” vill säga? Abborrfisket har på sina håll också levererat väldigt mycket stora fiskar. Fortfarande i skrivande stund nås vi av rapporter om riktigt grova borrar, kul!

Tyska Rügen behöver ingen närmare presentation nu för tiden, och har också varit blixtrande bra i vanlig ordning. Jonny Thofeldt har även där lyckats bända upp några riktiga drömgäddor på sin söderjigg. När +MagazineFishEco´s Jan Ohlsson var liten, drömde han om att få besöka rullfabriken Abu i Svängsta, lite som Kalle med sin chokladfabrik. Tänk att det skulle gå trettio år innan drömmen slog in. Rollen som Willy Wonka blev ingen mindre än Abu Garcias VD Jan Sjöblom, som guidade Jan genom den sagolika fabriken. Besöket på Abu Garcia i Svängsta kan du se och läsa om i detta nummer. +FishEco´s bloggtävling ”Sveriges bästa fiskeblogg” är i full gång, nomineringarna haglar in varje dag. Tänk att det finns så många bloggare, det är väldigt kul att vår tävling även i år skänker ljus på bloggar som tidigare var ganska okända. Följ tävlingen och alla bloggar på www.fisheco.se.

iman W n a i t Sebas

// Detta nummer görs av: Redaktionschef:....................Sebastian Wiman Ansvarig Utgivare:..................Jan Ohlsson Art Director:...........................Sebastian Wiman

Kontakt: Ansvarig Utgivare:................ Jan Ohlsson............070 - 208 80 30 Redaktionschef:.................. Sebastian Wiman....070 - 555 97 58 Mail: info@fisheco.se

they communicate. you dominate.

Turn right.

On it! i-pilot® link™ trådlös fjärrkontroll

Minn Kota®, Humminbird® och LakeMaster® har sammarbetat för att skapa i-Pilot® Link™. Med direkt kommunikation mellan din plotter/ekolod och elmotor, kan du skapa, lagra och återuppta positioner och spår. Det är den saknade länken till bättre fiske.

06 Kristian Keskitalo berättar om båten Starweld 1900 DC

DETTA NUMMER

36 Nya solglasögonen Wiley X testade av vår egen ”Skvalp”

Trött på att tappa dina dyra drag? Gör en dragräddare!

20 Dropshot med Lubbe del 2. Dropshot från land + film!

Jan O har varit på besök i ambassadeurfabriken Abu.

Följ med Claes ”Svartzonker” Claesson på äventyr i USA!

42 Jan O har testat nya BFT Monsternet, håv för stor fisk!

52 Jonny Thofeldts 5 bästa tips för jakt på den stora gäddan!

INNEHÅLLER... Omslagsbild: Lubomir Pytel

70 Kamouflagekläder för jakt och fiske. Bobo har testat!

Therese Lundin på äventyr i outforskade gäddsjöar.

86 Lilla Ån - En flugfiskeoas närmare stan än man tror!

St Croix Tip N Tail - Bobo har testat detta gäddspö.

Matilda Leijons långa dröm om aligatorbengäddan...

76 Fryser du? Bobo berättar om värmevästen från Pinewood.

Rimfrosteffekten på Fårö Havsöringfiske med Felix.

101 Underbara Grönland - Följ med till rödingarnas rike!

Välkända fiskeguiden och profilen Kristian Keskitalo har haft förmånen att testa många olika sorters båtar i sin karriär. I den här artikeln berättar Kristian om erfarenheter av sin senaste båt som han nu kört i över 500 timmar. Starweld 1900 DC. Text & Foto: Kristian Keskitalo

Rejält med plats!

Det är en tydlig trend i fiskevärlden att allt fler numera väljer att köpa sportfiskeanpassade båtar. En del nya båtfirmor har poppat upp och äldre etablerade har även de valt att ta in dessa båtar. Båtbranschen i stort är fortfarande i ett stålbad och för många har dessa fiskebåtar varit räddningen och det som hållit företaget flytande så att säga.

Varför sportfiskeanpassad båt? Min egen resa började våren 2011 då jag köpte min första Amerikanska sportfiskebåt. Jag hade ett drygt år innan slutat som heltidsfiskeguide och hade svårt att få glädjen tillbaka i fisket, så för mig kom vertikalfisket och min nya sportfiskeanpassade fiskebåt som en räddning! Amerikanarna har varit föregångare med sina olika märken och modeller där allt från början är genomtänkt med fiskaren i fokus. Vertikalfisket kräver även en bra ”arbetsmiljö” då

fisket och kroppen annars snabbt blir lidande. Kan man dessutom använda båten till allt annat fiske och även kombinera den med familjeutflykter, ja då blir investeringsbeslutet lättare att få igenom hos högsta instans... Mina första 500 timmar Den båt jag nu kör är en Starweld 1900 DC aluminiumbåt som nu är hårdtestad i praktiskt fiske minst 500 timmar, och kanske lika många fiskar.

Rymlig förarmiljö.

Båten är testad under kallt trollingfiske efter insjölax i Vänern, gäddspinn och en hel hög vertikalfiskepass både efter gös och röding. Båten är utrustad med senaste Suzuki 140 hk fyrtaktaren som jobbar med Suzukis Lean Burn-teknik och som ska reducera bränsleförbrukningen. I fören sitter en Minn Kota Terrova 80 lbs 24V elmotor med ipilot. Båten transporteras mellan olika fiskepass och vatten på en Thule 15022B trailer med självjusterande vagga

avsedd för totalvikt 1500 kg. Jag ville ha en båt som klarar alla mina behov och som även är anpassad för stora vatten men som inte blir otympligt stor i mindre. Elektroniken består av 2 st skärmar från Humminbird där 5 tums-skärmen används som ren prickskytteskärm och 7 tums-skärmen ofta används till navigation och side image. Valet i mitt fall blev Humminbird då jag främst gillar dess Side Image funktioner.

Sjöegenskaper Mitt första intryck och en ofta återkommande kommentar från de gäster som åker med, är att båten går tyst även i besvärlig sjö. Detta beror sannolikt både på skrovets form och all den stoppning som sitter i båten. Inget skrammel eller ljud från skrovet som stör, och bakom den stora rutan sitter man lätt och kan prata i samtalston med varandra trots att båten går i marschfart. Med marschfart menas 25-27 knop och då ligger 140 hästaren och jobbar mjukt och tyst i ett varvtal under 4.800 varv, vilket också märks på bränsleförbrukningen som ligger på låga 0,65 liter/sjömil uppmätt i praktiken. Maxfarten är ca 38 knop med 3 personer men för att uppnå detta krävs att du kan tilta ut maximalt. Vid full tilt släpper du in luft under skrovet och ökar farten med 2-3 knop. Båten går bäst i motsjö där även höga vågor klyvs fint. I medsjö märks båtens bredd vilket gör att man dels får sänka farten något och tilta upp fören för att åka behagligt. Rutan gör att man går torr i de flesta situationer. Sikten från förarplats är god även om den självklart skyms något när du monterat på en elmotor i fören. Stuvutrymmen I fören finns 3 rejäla stuvfack av vilka ett fungerar som live well, eller sump om man så vill. Längst bak hittar man ytterligare ett stuvfack som i mitt fall går åt till motorbatteri och bränslefilter. Bak finns även en rostfri live well. Något som gör en fiskare glad är det faktum att man slipper släpa sina spön fram och tillbaka! I båten finns spöfack på båda sidor som rymmer odelade 8 fots-spön, och facken är så väl tilltagna att det inte är några problem att ha med sig minst 10 färdiga utrustningar. I durken finns det dessutom en lucka som jag använder för mina trollingspön, jag har alltid med mig hela vapenarsenalen. Viktigt att säga är att det i denna

Batteriförvaring för två batterier.

Skensystem för olika tillbehör.

båt, så som i samtliga Amerikanska sportfiskebåtar, saknas ett helt vattentätt stuvutrymme. Vid rikligt regn kommer vatten att sippra in i alla utrymmen.

motorn får jobba på 2/3 av sin förmåga. Jag har ofta t.ex. enbart trollingfiskat med elmotorn utan att ens starta bensinmotorn under en hel fiskedag.

Tillbehör Båten är som sagt utrustad med en Minn Kota 80 lbs och 24 volts elmotor med ipilot. Till denna finns 2 st 95 A batterier monterade i utrymmet under passagerarsidans pulpet. Även en Minn Kotaladdare för batterierna är monterad ombord vilket gör att endast en 230V sladd behöver pluggas in. Batterierna klarar minst 10 timmars tuff körning där

Starweld saknar färdiga system för spöhållare som finns integrerat i vissa andra fabrikat. Lösningen är ett system med skenor och spöhållare från Berts Custom tackle i USA. I båten sitter ett antal skensystem monterade som möjliggör individuell placering av spöhållare beroende på situation och fiskemetod. Dessutom är skensystemet anpassat för extra givarfäste vid montering av prickskyttegivare

och för djupriggar vid trolling. Fästen från RAM används för att få flexibla skärmar. Jag måste klämma in några ord om trailern som levereras från Thule med aluminiumfälgar och lite tuff design. Kul att trailertillverkarna äntligen vågar sticka ut lite. En riktigt smart och praktisk detalj är ljusrampen som lossas med enkelt tryck på den svara knappen på rampens ovansida! Praktiskt fiske Första farhågan var om båten, med tanke på sin storlek, skulle fungera bra vid t.ex. pelagiskt

Längd: 5,64m Bredd: 2,39m Vikt: 630kg Godkänd för: 7 personer Skrovtjocklek: 2,54mm

Max motorstyrka: 150hk Bränsletank: Fast 142liter Importör: Borgs Motor AB www.borgsmotor.se

Testvideo på båten med Mark Romanack:

vertikalfiske efter gös. Jag har sedan massor med år vant mig vid styrpulpet och kan krångla in den fint även i jobbiga förhållanden. Allt handlar om träning, så också att få båten att stanna och stå still över ett göseko. De som åkt med mig vet att båten stannar på ekot, men också att det krävs en hel massa rattande. Därför är en bra rattknopp avgörande för att lyckas. Förarplatsen är också ganska låg vilket gör att man får hålla armen lite högre än man kanske skulle vilja om man själv ska släppa på ett eko. Genom att koppla in en dator med diagnostikmjukvara kan man ur den nya Suzuki 140-hästaren få ut en massa intressant information som man bara kunde gissa sig till tidigare. Man får förutom självklarheter såsom varvtal och timmar även ut tiltlägen och hur många växlingar man gjort. Min motor visar redan på drygt 10.000 växlingar! Det här ställer krav på bra mekaniska lösningar i reglage men inte minst på regelbundna oljebyten i växelhusen. Suzuki lämnar 7 års garanti vilket känns skönt när man som jag använder båten yrkesmässigt. Både den stora kastplattformen fram och det enorma kastdäcket bak fungerar fint vid spinnfiske. Kastdäcket bak förvandlas enkelt till en soffa genom att man fäller över dess framkant. Båten är relativt hög fram vilket gör det svårare att nå ner till vattenytan eller till fisken om man har behov av detta. Båtens bredd på 2,39 meter gör att den är stadig och knappt reagerar även om samtliga passagerare befinner sig på en och samma sida. Vid trollingfiske efter lax eller gäddtrolling på sommaren där farten ska vara över 2 knop, fiskar jag med stormotorn igång. Nya 140:an är utrustad med ett så kallat ”trolling mode”, som gör det smidigt att justera varvtalet och därmed farten upp och ner. Jag använder dessutom elmotorn i fören som autopilot

Stort kastdäck eller soffa, välj själv.

Smart förvaring.

Redo för trollingfiske!

och det kan gå en hel dag utan att jag ens rör ratten till Suzukin. Ställ bara elmotorn att gå i t.ex. läge 3-4 och ställ önskad kurs. Tryck sedan på N-knappen för att låsa kursen och båten går dit du vill. En annan praktisk fiskefiness är att det vid drillning av stor fisk är enkelt att bara lägga i friläge på stormotorn och trolla sakta fram med elmotorn tills fisken är håvad. Oslagbart vid landning av större fisk! Summering Det har kommit fram mycket positivt här, men finns det verkligen inte mer ris att ge? En detalj som kräver noggrannhet är såklart det snyggt lackerade skrovet. Här får man tänka till vid varje sjösättning så man inte repar lackeringen. Vidare blir det även

synliga stenskott i fören efter många mil på trailer. Det fina är dock att färgen är tacksam att laga och även stenskott blir enkla att lacka över efter några år. Hur lätt och billigt är det att få en plastbåt snygg igen när den är full med stenskott? Tryggt ägande utlovas av Starweld som lovar livstids skrovgaranti vilket med stor sannolikhet ger många problemfria år. Amerikanare är vana med mindre skärmar än vi i Sverige varför utrymmet att montera elektronik skyddat, är både svårt och minimalt. Det här ser man i alla båtfabrikat. Stora skärmar hamnar på oskyddade ytor. Tanklocket sitter helt suveränt i motorbrunnen och gör tankningen enkel. En nackdel är dock den platta tankformen som leder till att de sista 10 litrarna tar en del tid att fylla upp vilket kan

vara irriterande eller besvärligt om man har bråttom till fisket eller om man står och tankar i minusgrader. Att köpa en båt är ungefär lika svårt som att köpa en bil. Ska du bli absolut 100 % nöjd med allt så får du lova att köpa 3 bilar: En sportbil när du vill ha kul, en familjekombi och en terrängbil. Det leder till att de flesta kör en Volvo V70 med fyrhjulsdrift eller kanske en Volkswagen Passat. Detsamma gäller båtar. Det slutar med en kompromiss. För min del är den här båten det bästa valet då den fungerar fint i alla fiskesituationer, den är stabil och sjösäker utan att bli alltför stor men även ger fin komfort när familjen ska ut och bada. Jag ser fram emot nästa 500 timmar i den!

Pang! Hugg. Det är stumt. Det rör sig inte. Bottennapp. Jävlar... Vi har alla varit där, förlorat favoritbeten och andra dyrgripar, men nu är det slut med det. Så här gör man en dragräddare. Text & Foto: Sebastian Wiman

Hur många gånger per säsong händer inte detta, speciellt för oss som gillar att fiska gädda i gamla timmerflottningsleder och liknande? Bottennapp är aldrig roligt. Inte nog med att man ofta spenderar en hel del dyrbar fisketid med att försöka rädda sina dyrgripar och favoritbeten, ibland går man dessutom förlorande, och en hel del fattigare ur situationen. Men misströsta ej för det finns enkla lösningar på detta dyra problem! Ett dyrt problem har en lösning Det var i och med mitt och mina kamraters fiske i Klarälven tillsammans med en begränsad ekonomi, som tanken på en dragräddare föddes första gången. Ibland händer det att man fastnar med flera beten varje dag i älven, Bulldawgs, amerikanska vobblers, handgjorda jerkbaits och tailbeten, de flesta med en högst kännbar prislapp. När man efter en dags älvfiske efter gädda kunde konstatera att tre fiskande herrar hade satt beten för närmare 1000 kronor i älvens stockar och stenar, ja då börjar man ju fundera. Inte nog med att man inte vill skräpa ner där under ytan, det är ju inte ekonomiskt hållbart att ”vaska” med dyrgriparna på det där sättet. Vidare får detta som konsekvens att man fiskar försiktigare och därmed inte så som man egentligen helst vill. ”Bättre att fiska betet högre upp i vattenmassorna för att undvika de värsta farorna”, men detta får ju givetvis konsekvenser för fiskets effektivitet. Kanske undviker man att använda sina favoritbeten eller beten som är svåra att få tag på, på vissa platser. Jag kollade runt lite bland mina bekanta och hittade snart en enkel men effektiv dragräddare som såg ut att kunna fungera. Konstruktionen var

När man efter en dags älvfiske efter gädda kunde konstatera att tre fiskande herrar hade satt beten för närmare 1000 kronor i älvens stockar och stenar, ja då börjar man ju fundera...

Släpp ner dragräddaren på linan, ner till betet.

enkel, den bestod i ett knippe kedjor som satt ihop i en karbinhake, och i andra änden av den, en lagom lång lina. Jag bestämde mig direkt för att göra en själv. Konstruktion och funktion Jag såg direkt ett problem med konstruktionen på den dragräddare jag försökte härma, kedjorna var för tunna och lätta, hela ”paketet” blev helt enkelt för lätt. Hur menar jag nu, är det inte bra att den väger lite? Jo men egentligen bara ur en synpunkt, att den blir lätt att bära med sig, annars finns inga fördelar. När man fiskar i älv så gör man ofta så på ställen där strömmen är relativt stark. Man får bottennapp,

Upp kommer allt som oftast betet som fastnat.

man placerar då båten så man når fram till platsen där betet sitter, man knäpper på dragräddaren på linan och skickar ner den. Strömmen tar då den allt för lätta dragräddaren och linan och du missar betet med en meter. Det gäller alltså att dragräddaren väger en hel del för att den ska fara ner snabbt och utan för mycket avdrift i det strömmande vattnet för att det ska fungera.

Tommy med sin ärrade gamla Bulldawg som räddats flera gånger från en permanent plats under ytan.

Det beror helt på hur betet sitter, och vad det sitter fast i. Min dragräddare väger omkring 5 kilo och består av en fyra meter lång kedja som jag lagt upp i slingor på en karbinhake. Genom att göra slingor behöver man inte kapa kedjan i bitar, och man får dessutom ”öglor” som kan fånga upp krokar på beten som sitter fast. Om man vill kan man klä in kedjorna i rep eller lina för att ge krokarna något ytterligare att fastna i. En ytterligare aspekt med vikten är att man inte i alla Nackdelen med en grov kedja som väger mer är att fall skickar ner sin dragräddare, fastnar i en krok på dimensionerna blir större vilket minskar chansen betet med kedjorna, och sedan drar loss det. I många för krokarna att fastna. Man kan istället använda en fall är det så att den tunga dragräddaren slår ner mot lättare kedja och sedan använda en eller flera vikter betet och tvingar ut krokarna samma väg de kom in. för att tynga ner dragräddaren.

Tv. Dragräddare med grövre kedja och väger drygt fem kilo.

Trä på kedjan i öglor på den ena karbinhaken, och flagglinan i andra änden av den. Den andra karbinhaken sätter man i den första, piece of cake.

Hur tillverkar man dragräddaren? Jo, det man behöver för att göra en dragräddare är två karbinhakar, fyra meter kedja av valfri grovlek, eventuellt extra vikter för att göra dragräddaren tyngre, och en 5 mm flagglina på 25 meter. Flagglinan förvaras enklast på en spole av något slag, en tom bulkspole till vanlig fiskelina fungerar bra, det kan du fråga efter i din lokala fiskebutik, de har säkert några som ligger och skräpar. Sedan lägger man upp flagglinan på spolen, och när det är dags för räddningsuppdrag så kommer flagglinan att rulla av spolen lätt, och lindas tillbaka igen när betet är räddat. Eftersom man inte nödvändigtvis

behöver kapa kedjan i bitar är det bara att börja trä på den ena änden av kedjan på en av karbinhakarna, därefter måttar man upp hur lång slingan ska vara och trär på nästa länk på karbinhaken. Mina slingor, eller öglor, är ca 40-45 cm långa. När man trätt på kedjan och fått en slags kjol av slingorna är det dags att fästa ena änden av flagglinan i karbinhakens övre del. Detta görs med en lämplig knut, förslagsvis en tre- till fyravarvs grinner eller liknande, huvudsaken är att knuten ALDRIG går upp. Nu är allt på plats utom den andra karbinhaken, och den sätter man helt enkelt fast i den första karbinhaken. Tanken

med den andra haken är att man knäpper fast den på själva fiskelinan, och glider på linan ner till betet som sitter fast. Har man en lättare kedja så kan man som sagt använda sig av extra vikter för att få ner dragräddaren i strömmande vatten, och för att kunna slå ut krokarna som fastnat, uppifrån, då detta fungerar väldigt bra ibland. Som vikt kan man använda t.ex. tunga havsfiskevikter eller något passande järnskrot utan vassa kanter. Alltid hittar man något som passar om man letar lite, dessutom kan man själv välja och experimentera med hur mycket vikt som krävs i sina vatten.

Åter ett lyckat räddningsuppdrag, där sparade Tommy in 200 spänn ännu en gång..

En värdefull investering Sedan jag byggde min dragräddare har jag räddat beten för många tusenlappar, och endast ett fåtal gånger har betena suttit såpass illa att de inte gått att rädda. Om betet t.ex. har snarat fast sig i fiskelinan runt något, eller om betet kilat fast sig i en bergsspricka så kan det vara svårt att rädda, men får man bara tag i en eller ett par krokar på betet med kedjorna så kan det gå att slita upp det. Allt som oftast går det dock bra, och inte nog med att man sparat massor av pengar och även miljön, man vågar fiska med sina favoritbeten och dyrgripar även på platser där man garanterat kommer att fastna förr eller senare. Detta medför att man kan fiska effektivare, precis som man vill, och fastnar man tar man sig ändå loss i 9 av 10 fall. Kostnaden för en dragräddare av denna modell är inte många hundralappar, den är väldigt enkel att tillverka och att använda, den tar inte så mycket plats och kommer sannolikt att hålla i många år. Det är helt enkelt väl värt att investera i, speciellt om man har för vana att fiska med beten som kostar 300-800 kr styck vilket inte är ovanligt idag. Jag har räddat många av mina kamraters favoritbeten,

Visa att du stödjer gäddan helhjärtat! En vanlig fråga vi får men det finns ett konkret svar. Om du verkligen är en riktig gäddfiskare så varför inte stödja* gäddan med 200 kr per år? En bra investering för framtida fiskepass, tycker vi. Skriv tydligt namn, adress och mail som meddelande vid betalning via internet. Välkommen! Medlemskap inkl prenumeration 4 nr per år: Senior....................................

200 kr

Junior (upp till 18 år)...

50 kr

Familj.....................................

300 kr

Utlandsmedlemskap...

300 kr

Upp till kamp nu! Bli medlem & stöd gäddan! *

Endast 200 kr/år

Postgiro: 92 97 85-4

* I Sverige finns 1,5-2 miljoner svenskar som utövar fiske som sysselsättning enligt sportfiskarna.se. Vi är övertygade om att det i Sverige finns fler som vill stödja gäddan genom medlemskap i SGK!

Äntligen har vi klubbkläder som man kan boka för leverans! Vill du beställa så skicka ett mail till: info@svenskagaddklubben.se eller gå in på facebook.com/gaddklubben för mer info. ** Porto tillkommer. Avgiften kan variera.

SGK Hoddie Pris.499** kr Skön tröja i gråmelerad kraftfull bomull som håller värmen när tempen sjunker. Storlek: M - XXL3

SGK T-shirt Pris.120** kr En klassisk vit t-shirt som som funkar på sjön och hemma. Storlek: S - XXL6

SGK Keps Pris.120** kr Gäddkeps med brodyr och kardborrband. Skönt när det blåser på gäddpassen. Storlek: Passar alla

Del 2

med Lubbe

Text & Foto: Lubomir Pytel

I det förra numret kunde ni läsa om det generella konceptet kring dropshotfiske, hur man knyter sin rigg, vilket tafsmaterial, krokar och vikter man kan använda samt hur man kan fiska med sin rigg från båt. I denna del tänkte jag gå igenom lite av utrustningen man faktiskt fiskar med, samt ge tips på hur man fiskar dropshot från land. Spö med känsla & kontroll Hela metoden, som så många andra, bygger mycket på känsla och kontroll över ditt bete. Det går aldrig att säga; ”använd denna prylen så tar du mest fisk”. Det hela är ett välsmort maskineri som ska funka så optimalt som möjligt till det du vill uppnå. Fiskeutrustning är bara en förlängning av din kunskap och vilja att få ut det mesta av ditt fiske. Om vi slopar hippie-snacket så kanske vi kan täcka rent konkret vilken utrustning som funkar för t.ex. mig. Kontroll på riggen är A & O vilket betyder att det krävs en del av fiskespöet för att få rätt känsla, rätt aktion vid fiske samtidigt som det ska vara roligt att drilla på, från den minsta abborren till den största, eller vilken art man väljer att fiska efter. Jag fiskar med ett spö som heter Draugen D4 från FKP-GEAR som jag hjälpt till att plocka fram för att få det precis så som jag vill ha det till det fisket jag bedriver. Det är ett UL-spö av kolfiber, med vad jag anser, perfekt känsla för dropshotfiske men även till kast med crankbaits och småvobblers. Utan att gå in för djupt om spöets specifikationer då det redan recenserats i +MagazineFishEco #2 april 2013, så är det ett spö med bra ryggrad samtidigt som att toppen registrerar varje nafs och man känner mycket i händer och fingrar när man arbetar med tacklet på

Fiskeutrustning är bara en förlängning av din kunskap och vilja att få ut det mesta av ditt fiske.

Dropshotfiske från kan vara effektivt.

botten. Att man känner nafsen tycker jag är viktigare än att se dem på spötoppen, med detta spöet får man båda. Rullen som kompletterar spöet Till detta spö så kör jag en haspelrulle av modell Abu Garcia Revo SX10. Detta är en riktigt schyst kvalitetsrulle som jag rekommenderar varmt och som kompletterar Draugen D4-spöet perfekt. Setet kastar superbra och ger en riktigt skön balansering som är väldigt viktigt för att kasta och fiska optimalt. På spolen sitter det Fireline Exceed 0,12 mm flätlina som jag nuförtiden uteslutande kör till abborrfiske. Är inte en linexpert så det jag kan säga är att jag tycker att linan kastar bra, flyger genom ringarna och helt enkelt aldrig svikit mig. Jag kör röd lina då

jag finner den behagligast rent visuellt på rullen och när jag tittar efter den på vattnet vid t.ex. ett släpp samtidigt som man driver med båten. Sammanfattningsvis är det bara till att hänvisa till det där välsmorda maskineriet jag snackade om tidigare. Bra spö till dropshotfiske som tillsammans med rätt rulle och lina gör att man får ut det mesta av fisket helt enkelt. Jiggar, jiggar, jiggar... Jiggar till dropshotfiske finns det hur mycket som helst av på marknaden. I vissa vatten, vissa dagar, vissa lufttryck så har storlek, form och färg stor betydelse, det är ingen tvekan om det. Eftersom jag har mitt egna sportfiskemärke så fiskar jag med FkpGear jiggar som jag helt enkelt finner effektivast för

En grann borre lurad på dropshot.

mitt fiske. Missförstå mig inte, jag är ingen uppoljad säljare som vill kränga Fkp-Gear prylar med denna artikel, jag kan säga det rätt ut; SPRO-jiggar som jag fiskat en del med tidigare har gett mig mycket fisk, Gulp och Berkley-jiggar är riktigt nice och Darts har i många butiker fina jiggbarer o.s.v. Och gissa vad? De funkar allihopa. Eftersom jag nu fiskar med produkter som jag själv plockat fram för Fkp-Gear och endast med dem, så finner jag det helt enkelt vettigt att skriva om vad som funkat för mig de senaste åren. Då vi för tillfället endast kör tre olika varianter av jiggar i en färgsättning så känner jag lite att jag vill visa på en tes som jag funderat ofta på. Nämligen att det i de flesta situationer handlar mer om hur jiggen rör sig och beter sig i vattnet än vilken färg och specifik form den har. Jag fiskar

En mörk höstmorgon och storabborre, vad kan bli bättre?

dropshot med Fkp-Gear JigLure JL3 och ibland även 8 cm shadvarianten med paddel JL2 när abborren är på schemat. Dessa jiggar är tillräckligt mjuka och ”sladdriga” för att ge största möjliga rörelse i vattnet, och som triggar abborren till hugg. Färg kan i allra högsta grad spela roll, därför har jag sett till att de har den färgblandningen som funkat för mig i alla vatten jag fiskat i. Denna blandning har ljus underdel som skimrar i blått, grön överdel som skimrar i grönt och ett rosa streck som skiljer färgerna åt, och som även den är en skimrande pärlemorfärg. Detta är inte på något vis en ”ny och innovativ” färg som jag själv plockat fram, utan snarare en beprövad färg som aldrig svikit mig. Aktionen på JigLure JL3 under vatten är enastående och har gett mig fisk från tusenbröder i samma storlek som jiggen, till maffiga pjäser som slukat den med sitt aggressiva baksug i käften. Eftersom färgkombinationen funkat så bra där jag fiskat så har det i princip endast handlat om att klippa ner jiggen till mindre storlek om abborren är kinkig och endast accepterar små beten, detta funkar grymt bra då jiggen fortfarande arbetar med sin mjuka och lockande tvestjärt. Dropshotfiske från land Det är inte alltid att man använder båt vid sitt dropshot fiske, jag tänker främst på åar, kanaler och liknande platser. Här briljerar verkligen dropshot efter abborre, även om vissa åar och sjöpartier från land inte lämpar sig för konstant kontakt med botten (jag tänker på grenar och växtlighet o.s.v.). Benämningen ”aktivt mete med artificiellt bete” känns ännu klarare från land. Man kastar ut, får kontakt med botten och fiskar hem sitt tackel i små knyck och vevtag. I en sådan statisk position utan en båt som rör sig så kan man verkligen fiska

Jag fiskar dropshot med Fkp-Gear JigLure JL3 och ibland även 8 cm shadvarianten med paddel JL2 när abborren är på schemat.

långsamt, och därav få känslan av att det är ett mete man slängt ut med en liten artificiell fisk som beter sig galet där nere bland våra befenade vänner. För maximal kontakt med riggen så håller man upp spöet mot skyn när man börjar att fiska hem tacklet efter att ha kastat ut. Låta jiggen dansa, gör små knyck och ibland totala stopp som får den att sjunka

till botten. Nyfikna abborrar brukar följa den och ofta suger de i sig jiggen när den lagt sig på botten. Detta brukar vara effektivt på slöa men nyfikna borrar. Är det jagande borrar i området så kan det vara en god idé att försöka ge jiggen en så ettrig gång som möjligt och kanske fiska hem den lite snabbare.

Riggning av dropshotsänke.

Recoilriggen Vill man fiska riktigt sakta, det vill säga att stanna kvar på ett ställe med sin rigg och bara guppa och dansa med jiggen tills en abborre simmar förbi och kniper betet, så föredrar jag en så kallad ”recoilrigg” . Riggen är knuten som en vanlig dropshotrigg fast har inte lika lång tafs till sänket under kroken då man istället fäster (oftast via ett lekande) ett gummiband eller elastisk tråd ca: 15 cm under kroken på tafsen. Längst ner på den elastiska tråden fäster man sedan sitt sänke så klart. Längden på tråden beror på dels hur elastisk den är och dels på hur mycket du vill att man ska kunna dra i tacklet innan den elastiska tråden spänns så pass att sänket lämnar botten och förflyttar sig några centimeter. Jag brukar oftast ha ca: 15-20 cm av flourocarbontafsen under kroken fäst till ett lekande och sedan ca: 10-15 cm av den

Exempel på en upptacklad jigg.

elastiska tråden knuten i andra ögat av lekandet. Men längderna varierar så klart beroende på hur högt ovanför botten man vill ”dansa” så att säga. Det enklaste är att prova riggen vid land så att man ser vad jiggen pysslar med beroende på hur kraftigt man ”guppar” med spötoppen. Man får förståelse ganska snabbt för att det inte krävs speciellt mycket för att få liv i riggen och därmed jiggen. Dessa elastiska band finns att köpa på spole eller i klippta längder i butik, men det går givetvis att hitta bra och tunna gummiband eller andra elastiska band i t.ex. hobbybutiker. Fördelen med en recoilrigg är som tidigare nämnt att man kan fiska på samma ställe och ändå vidhålla attraktionsförmågan, utan att behöva flytta riggen alls. Vanlig dropshotrigg fiskar man hela tiden lite,

Recoilriggen.

lite framåt, centimeter efter centimeter. Är man t.ex. ute i båt och har abborrarna precis under båten i ett koncentrerat stim så är det helt ypperligt att slänga ner en recoilrigg på det heta stället och nyttja ”uppner rörelsen” som gummibandet/tråden möjliggör. Från land blir det så klart alltid lite diagonalt, men samma där, hittar man sitt stim som kanske är väldigt koncentrerat så guppar man runt i ett område som ibland bara är några kvadratdecimeter stort, och lockar dem till hugg. Men recoilriggen funkar även perfekt om man fiskar vertikalt tex från en brygga eller liknande ställen från land. Samtidigt så går det givetvis utmärkt att fiska av ett större område med recoilrigg, den elastiska tråden ger en annan dimension till dropshotfisket som jag funnit väldigt effektiv både när de är på hugget och man knycker lite mer intensivt för att få jiggen att ändra djup med någon decimeter, samtidigt som man konstant tar små vevtag för att få jiggen att även röra sig framåt. Det funkar lika bra att fiska den försiktigt, ibland utan att ta några vevtag på kanske 30 sekunder, och bara guppa lite försiktigt. Detta brukar funka riktigt bra när abborren är lite skyggare och inte lika aggressiv. Dropshot efter abborre på lätt kolfiberspö är fantastiskt roligt helt enkelt, men framförallt effektivt och tillåter en att vara väldigt kreativ, det är väl oftast då metoder blir roliga för många. Så prova dig fram och ge dropshot en chans om du inte varit i kontakt med det tidigare. Absolut ingen ny metod men den har helt klart fått nytt liv i Sverige bland fler och fler sportfiskare. Vi på +MagazineFishEco tackar Lubbe för denna gång, det har varit mycket lärorikt att läsa hans artiklar om dropshotfiske. Ut och testa detta nu!

Dubblé!

Abborrfilm med

e b b Lu

Förbered dig på en fiskeupplevelse utöver det vanliga. Starweld är stenhårda aluminiumbåtar optimerade för fiske! Vare sig det gäller trolling, spinnfiske eller vertikalfiske så finns en båt för dig.

Läs mer på

www.borgsmotor.se Klicka för att se 1600 Pro SC in action!

Yxhultsvägen 135 692 92 KUMLA 019-57 04 81 info@borgsmotor.se www.borgsmotor.se

AutoChart

AutoChart PRO TM

kartlägg sjön och skapa ett unikt sjökort.

spela in djup data

omvandla data

exportera kartan

autochart sjökort

minn kota i-pilot link

humminbird autochart

Kartlägg sjön genom att köra i ett zick-zack mönster med din Humminbird i inspelningsläge.

Överför den inspelade datan till PC programvaran med Humminbird SD kort. AutoChart omvandlar datan till ett detaljerat sjökort.

Spara det nya sjökoret på Humminbird AutoChart SD kort för använding i din Humminbird.

AutoChart ger täta djupkurvor och unika funktioner. Justera vattennivån, markera speciella djupområden, skapa waypoints m.m.

En mycket uppskattad funktion är att följa djupkurvor med Minn Kota iPilot Link.

AutoChart består av ett SD kort för att lagra inspelningar och sjökort samt en PC programvara på CD.

ENDAST SVERIGE

SVENSKA

HAR AMBASSADEURER

Text & Foto: Jan Ohlsson

När jag var liten spenderades många somrar hos släkten i Skåne. Varje år körde vi den gamla E22:an ner från Stockholm mot Åhus och Kristianstad för sol och bad. Vi passerade Emån och många andra ställen som för en liten sportfiskeälskande palt på kanske 1213 år var rena julafton. Janne och ambassaduerfabriken... Det fanns ett ställe som faktiskt var lite mer magiskt än de andra, orten Svängsta som redan då i mitt huvud var synonym med redskapstillverkaren Abu och deras nästintill oåtkomliga drömrullar som kallades ambassadeurer. Det var såna som Bengt Öste använde när han fiskade gädda på TV i programmet ”Visst nappar det”! Eller som gäddprofessorn Leif Engström syntes med på bild i gamla nummer av Fiskejournalen, där poserade han också oftast med gäddor av megaformat ackompanjerade med 7000-rullar fyllda med dacronlina, den tidens föregångare till de moderna flätlinorna. Jag dreglade också i timmar över varje Napp & Nytt som jag fick tag på, där läckra ambassadeurer trängdes på bild, vackra men

Unik specialrulle på väg till USA

Klara för manuell inspektion, alla rullar testas innan leverans.

Rullkomponenter tillverkas…

dyra och oåtkomliga för en ung pojk. Min pappas ursäkter till varför vi inte kunde ta omvägen förbi Svängsta och Abu var många, han är dessutom en sportfiskeanalfabet, men plötsligt ett år veknade han och jag fick min vilja fram. Pappa svängde muttrande av stora vägen och trasslade ner oss till Svängsta och Abu´s stora fabrikskomplex vid mörrumsåns vackra pooler, och det som inte fick hända, hände… Det var stängt! Inte en människa syntes någonstans,

Alla detaljer måste ha exakt precision.

jag minns inte nu varför det var så, kanske var det helg, kanske var det semester, inte vet jag… Jag vet heller inte riktigt vad jag egentligen hade väntat mig, det kanske var lite naivt att tro att man bara kunde knacka på och be att få komma in på saft och en rundtur, men efter att besvikelsen lagt sig så var jag ändå ganska nöjd. Nöjd med att faktiskt bara ha fått vara där. Pappa var nog än gladare för jag tjatade inte fler gånger, och vartefter jag växte upp hägrade

Gavlar färdiga för ytbehandling.

tjejer, moppar och en och annan trevande folköl, mer än att följa med på familjesemester till Skåne. Abu´s VD Jan Sjöblom som Willy Wonka Minnet av Abu och hur jag ändå såg fram emot att verkligen få se och insupa karaktären av den legendariska fabriken sitter djupt rotat i mitt minne, och i år fick jag äntligen chansen att inte bara se fabriken igen, jag fick till och med en rundtur mitt i

110-115.000 ambassadeurer l채mnar Sv채ngsta varje 책r.

det heligaste av heligt, själva produktionslokalerna. Abu´s VD Jan Sjöblom tog av sin tid för att visa mig hur ambassadeurerna produceras, från idé till en färdig produkt i en låda, redo att skickas till något av världens alla hörn. För det är faktiskt så att här tillverkas faktiskt fortfarande, ända sedan 1952, ambassadeurrullar. Från några stycken obearbetade metallklumpar och plastbitar förvandlas det färdiga ambassadörer! Här finns helt automatiserade processer med robotar där olika komponenter tillverkas eller fräses ut. Här finns stora rum där olika delar såsom rullsidor och mässingsdetaljer badas i olika vätskor för chromning, eloxering eller anodisering för att få rätt ytbehandling och tålighet. I slutändan finns ett rent hantverk där rullarna sätts ihop och till slut kontrolleras för hand av kunnig personal. Stolta svenska traditioner Så, fortfarande år 2013 kan vi stolt säga att den svenska traditionen att tillverka några av världens bästa och mest spridda multiplikatorrullar finns kvar, den lever, utvecklas och frodas bredvid mörkrums vackra pooler hos Abu Garcia´s fabriker. Ca 110-115.000 ambassadeurer lämnar årligen Svängsta för att användas av sportfiskare runt precis hela världen. Bland de svensktillverkade rullarna finns bland annat de stora klassikerna såsom recordfamiljen, dom exklusiva mörrumrullarna och slitvargarna C3 och C4. Totalt handlar det om över 100 olika varianter! I detta arbete finns över 40 personer inblandade, från produktutvecklare till montörer och servicepersonal. Så, det är ett faktum att ”Endast Sverige svenska ambassadeurer har….”

Exklusiva superrullen ”Mörrum” är mångas dröm, helsvensk från topp till tå.

Specialdesignad modell i Trophy Collection...

Wiley Text & Foto: Fredrik Johansson

Wiley X har tillverkat skyddsglasögon i ett par årtionden till bland annat den amerikanska militären, polisiära myndigheter och till andra yrkesgrupper där det ställs höga krav på skydd och säkerhet. Utöver detta så tillverkar de även solglasögon för strandhäng, friluftsliv, jakt och fiske.

I Sverige är CWC distributör och de har tagit hem deras polariserande solglasögon anpassade för sportfiske, det är hela 28 stycken modeller fördelade över fyra olika serier. Dessa fyra serier som har lite olika inriktningar är, Climate Control, Street, Active och Changeable. Samtliga modeller är klassade som skyddsglas. Det innebär att de ger skydd och kan användas yrkesmässigt där denna klassificering krävs. Vissa modeller möter till och med militära krav, vilket kan vara väldigt bra om man vill använda dom i samband med jakt.

Linserna är i materialet Selenit polykarbonat med åtta olika lager vilket gör dom okrossbara, reptåliga och vattenavisande. Det polariserande filtret har man placerat i ett mellanskikt för att det inte ska skadas när man rengör dom. Det går att få linserna receptbelagda med styrka, i olika färger och även med färgskiftande glas. Det kan dock krävas specialbeställning för detta.

att denna störande effekt var minimal. Jag fiskade vid ett tillfälle tillsammans med två vänner som gång på gång misslyckades att se följare, även om jag pekade ut fisken åt dom. Jag kan inte avgöra om det berodde på deras taskiga syn, deras solglasögon eller mina solglasögon från Wiley X. Klart var att det var skillnad i alla fall. Just linserna skulle jag nog säga är det allra bästa med dessa solglasögon.

Jag tyckte att återgivningen av färger och detaljer var riktigt bra. Polariserande solglasögon kan jag ibland uppleva som rätt ansträngande att bära. När man vrider på huvudet så förändras hela bilden ljus och färgmässigt. Med just dessa solglasögon tyckte jag

Bågarna ska klara av mycket stryk enligt Wiley X och de känns riktigt tåliga. Skalmarna är breda och gjorda för att skydda för ljusinsläpp från sidorna. Den modell jag testade kommer från serien “Climate Control” och alla modeller i denna serie har en

Den modell jag testade kommer från serien “Climate Control” och alla modeller i denna serie har en löstagbar inre skumgummimask. En patenterad lösning för Wiley X som de kallar “Facical Cavity Seal”.

löstagbar inre skumgummimask. En patenterad lösning för Wiley X som de kallar “Facical Cavity Seal”. Syftet med denna är sluta ännu mera tätt än vad solglasögonen normalt sett gör och på så sätt skydda mot ljusinsläpp, vind och damm.

fungerar riktigt bra när man åker båt och när det blåser mycket. Masken är alltså även löstagbar vilket gör att solgalsögonen kan användas utan den. När det gäller passformen så tyckte jag de modeller som hade innermask var riktigt bekväma och satt bra med masken. Tog jag däremot bort innermasken Principen med innermasken påminner mycket om en så blev passformen en annan. Då tyckte jag inte att nedbantad version av vanliga skidglasögon. Jag var de satt riktigt lika bra som ett par som i grunden var orolig att det skulle kännas lite instängt och klumpigt designade för att användas utan mask. med denna mask men det gjorde det inte. Det blev inte heller för varmt och igenimmat som jag var rädd Jag tyckte det var rätt förståeligt, dock så gillade för. Glasögonen har ett ventilationssystem som tar jag innermasken så mycket att jag mestadels in luft i överkant och släpper ut den i nederkant, behöll denna på. Ljusinsläppet var minimalt men vilket verkade fungera. Lösningen med innermasken stundtals fick jag in lite sol ovanifrån. Värt att nämna

är att de har hela 28 modeller som skiljer sig från varandra och passformen på solglasögon är ju också väldigt individuellt så detta är en väldigt subjektiv bedömning. Ska man köpa solglasögon så bör man prova ut dom i butik tycker jag, speciellt när de är i denna prisklass. Helhetskänslan efter att ha testat solglasögonen under en månad är att det är riktigt bra glasögon och att de håller väldigt hög kvalitet rakt igenom.

Det rekommenderade priset ligger mellan 1599 kr och 1699 kr beroende på modell.

Testat - BFT

Monsternet Text & Foto: Jan Ohlsson

Under i stort sett hela den här säsongen har jag haft en ny håv i båten på test, BFT Monsternet, den största av BFT´s två nya håvar i samma serie som företaget släppt i år. Den andra är snarlik men med mindre diameter på nätet och något mindre djup (BFT Vertical Net). Håven har fått bekänna färg under både gösoch gäddfisken där de största fiskarna legat i 10 kilosklassen, men vi ska börja lite baklänges. En bra håv behöver tre egenskaper. Den ska ha ett reglerbart skaft så att fiskaren själv kan avgöra hur långt detta ska vara, allt beroende på fiskesituationen. Nätet ska ha bredd och djup som med råge överstiger minimimått för de arter man fiskar efter, d.v.s. håvnätet ska enligt mitt tycke vara rejält brett och djupt, ingen kompromiss. Håven ska också, inte minst, vara skonsam mot fisken. Här får det inte finnas knutar eller skarvar mellan material som kan skada fiskens slemhinnor eller ögon. BFT Monsternet har dessa egenskaper, den är dessutom tillverkad i aluminium vilket gör den förhållandevis lätt att hantera när du är själv i båten vilket jag personligen ofta är. Det ska också tilläggas att det är en fördel om håven kan förvaras på ett vettigt sätt i båten. Håven är enkel att fälla ihop men

en nackdel är att vill du ha den riktigt kort måste du separera handtag och håv i två delar för att den ska gå att få ner i t.ex. ett stuvfack. Ett råd generellt är att alltid rigga ihop håven innan fiske, oavsett hur bra en håv är så krånglar det garanterat om du ska börja montera den samtidigt som du har en fisk på kroken, been there done that… Håvens botten är platt vilket underlättar hantering av fisken och den generösa bredden och djupet på nätet är en fröjd om du vill kroka av fisken direkt i håven utan att ta upp den i båten. Håvar i denna storlek funkar faktiskt perfekt som små ”keep nets”.

BFT t e n r e t s n Mo

+–

Håvskaft: 110-200 cm Håvnät: 80x75x85 cm + Låg vikt + Bred och djup +Skonsam mot fisken + Robust och tålig + Lågt pris - Måste delas i två delar för att få plats… Betyg: 4,5 mothugg av 5. Rek pris: 699:-

Distributรถr sedan 1978 I www.darts.se

Se den fantastiska filmen om Abu Garcias historia

SVA Text: Fredrik Johanson

RTZONKER

USA

Foto: Claes Claesson

Claes “Svartzonker” Claesson är en av sveriges främsta betesbyggare vars beten finns i mångas beteshinkar, lådor och troligtvis även i en hel del vassar. Hans beten har skördat en hel del framgångar i tävlingar och det var efter att Oskar Norlin knep vinnargäddan på en McTail under Trexgäddan 2008 som det började rulla på ordentligt. Två år senare, 2010, kom de första av hans egna beten i plast och när det visade sig vara en lyckad satsning sa han upp sig från sitt ordinarie arbete för att lägga all tid på betesbyggandet. Samma år inledde Svartzonker ett samarbete med Abu Garcia och de första betena med Svartzonkers signatur under Abu Garcias flagg kom ut året därpå. Nästa kapitel i sagan om Svartzonker håller på att skrivas just nu och det utspelar sig på andra sidan av Atlanten. I somras berättade Claes att han hade satt sin kråka på ett papper som innebär att väldigt många sportfiskare i Nordamerika kommer att fiska musky och gädda med beten som han har designat. Det Nordamerikanska äventyret började med att Solveig “Solle” Rask-Nielsen på Abu Garcia Sverige visade Andrew Wheeler på Abu Garcia i USA de beten Claes hade designat för den europeiska marknaden. Andrew tog med sig betena till USA och lät bland andra Al Maas, som guidat musky i över 40 år, provfiska dessa. Betena levererade fisk och de gillade vad de såg. Abu Garcia är stora på rullar i USA men har aldrig gjort någon riktig satsning med beten för musky. De frågade Claes om han ville vara med i denna satsning och därmed designa denna predatorserie för den nordamerikanska

marknaden. Ett riktigt drömerbjudande för många betesbyggare och Claes tackade ja direkt. “Det är otroligt smickrande och hedrande att de har frågat mig som kommer från ett annat land att göra detta”, säger Claes. Av sekretesskäl kan Claes inte avslöja så mycket om exakt vad det kommer att vara för beten

eller när de kan väntas komma ut på marknaden. Vad som är klart är att det handlar om muskybeten och att produktutvecklingen pågår för fullt för tillfället. Vi kan väl anta att det handlar om riktigt stora spinnare, stora gummibeten och gliders. Musky är inte något som Claes vanligtvis fiskar men någon

Claes med resans största musky som snuddade vid magiska 50 inch...

oro för att tillverka beten till detta fiske har han inte. Han läste Musky Hunter och fiskade med Jack Cobbs muskybeten långt innan han gjorde sina första egna beten. Så som många andra svenska betesbyggare influerades han av dessa amerikanska beten och betesbyggare när han snidade sina första egna gäddbeten. Utvecklingen av beten för muskies har åtminstone fram tills nu kännetecknats av det skett relativt små förändringar. För att lära sig mer om muskyfisket och testa de prototyper han har tagit fram åt Abu Garcia var Claes nyligen över till Minnesota. Flyget gick till Minneapolis där Claes hyrde en bil och körde till staden Parkers Prairie. Där mötte han upp den smått legendariske muskyguiden Jason Hamernick som

Legenden Jason Hamernick med en bitig pjäs i famnen.

skulle guida honom de första fem dagarna. Han fiskade även med guiden Drake Herd två dagar och avslutade fisket med en dag på sjön med den skickliga amerikanska betesbyggaren Joe “Trueglide” Peterson och Jeremy Knutson. Muskyfisket skiljer sig mot gäddfisket då det generellt sett går många fler kast per fisk och det finns en anledning att musky kallas “de 10 000 kastens fisk”. “Tänk dig så segt det kan vara vid Rügen och ta det gånger tre”, säger Claes. Det kan alltså vara otroligt tålamodskrävande. Ett fiske som passar Claes tänker jag, då han är en av de mest tålmodiga jag har fiskat med. Han behövde dock inte vänta de mytomspunna 10 000 kasten mellan fiskarna utan det blev relativt snabbt en musky och några till efter den. Den tredje fiskedagen sjönk temperaturen fem grader och han fick uppleva

hur trögt det kan vara, en följare var allt de såg på hela den dagen. Trots detta så blev det totalt tretton muskies med en topp på 49 ¾ tum (126,5 cm), en helt galen fisk som var en hårsmån ifrån den magiska gränsen på 50 tum. Samtliga fiskar tog på de beten som han har utvecklar för Abu Garcia. Att kroka tretton muskies på egna beten första gången man fiskar efter denna art kan inte anses vara annat än en enorm bedrift. “Målet var att få en fisk, så jag är extremt nöjd med testfisket”, säger Claes själv något blygsamt. De beten som Claes nu tar fram är gjorda för den nordamerikanska marknaden men om de faller väl ut så är det väl inte helt otroligt att de kommer att säljas även på den här sidan av Atlanten. Det får framtiden utvisa.

44,5 inch

43 inch

49 他 inch

44 inch

Är du mogen för en 15-plussare? Det är en viktig fråga du bör ställa dig innan du påbörjar jakten på den riktigt stora gäddan. Här följer Jonny Thofeldts fem bästa tips för en lyckad storgäddsatsning.

Text: Jan Ohlsson Foto: Stefan Trumstedt, Peter Nordmark, Claes Claesson, Sebastian Wiman

För en tid sedan skrev jag i en artikel att det finns vissa gäddfiskare, som av dom allra bästa och mest hängivna gäddfiskarna, hålls högre än andra. En av dessa är Jonny Thofeldt. Jonny är en gäddjägare som aldrig är oförberedd... Recept för framgång Medan vi vanliga studerar sjökort har Jonny redan gjort det, och ringt kollat vilka fiskarter sjön har och storleken på dessa, samt kollat fångststatistik och pratat med någon på Länsstyrelsen, pratat med lokala fiskare och kollat vilken färg vattnet har och... Ja, o.s.v. Det är så här Jonny lyckats bli den enda, vad jag vet, som fångat tre gäddor över 15 kilo under året, och detta dessutom på spinnfiske! Bragden är enorm och kommer utifrån Jonnys järnvilja, och en sak till som inte går att vara utan, noggranna förberedelser! Första gången vi möttes, det är faktiskt inte länge sedan alls, var under ett Rügenäventyr med isande vindar och kallt vatten. Jonny försvann lätt i mängden av kända sportfiskare på denna resa, varav flera, undertecknad inkluderad, gärna pratar och ofta högt. Men när Jonny lite sådär i förbifarten nyper allt fler stora fiskar, och plötsligt bara klappar till men en 15,5:a på 126 cm så hade i alla fall jag hittat en kille jag hellre lyssnade på, än talade själv. Speciellt intressant var att lyssna på hur Jonny lagt ner hela sin själ och massor med timmar på att fiska och utveckla betet han fick alla gäddor på. Det som sedan blev ”Söderjiggen”. Det landades ytterligare ett antal fiskar under denna resa över 10 kilo men ingen som var i närheten av Jonnys enorma tyska krokodil. Tre femtonplussare! Sedan dess har jag haft förmånen att fiska ytterligare en gång med Jonny, i Värmland på Glen Grant

”Är du mogen för en femtonplussare?”, ”Fattar du vad det innebär?

Fishing Experience, och jag kan inte låta bli att vara imponerad av Jonny igen! Under dagarna i Värmland pratades det mycket gädda och det fångades också mycket fina gäddor, med en stygg fisk tagen av Nicklas Jonssons på 13,78 kg som topp. Men, vad många av oss inte visste var att Jonny en knapp månad tidigare klippt en av årets största svenska gäddor på hela 18,26 kg. Nä, den fisken fick vi allt vänta på och se senare i en mycket bra artikel designad Jonny-T i FiskeFeber nr 7 2013. ja jäklar, han kan verkligen hålla masken den gode Jonny, otroligt starkt gjort! Nåväl, det var ju faktiskt

tre över 15 kg. Den tredje kom nu i oktober när Jonny återigen befann sig i Rügen, fisket var svårt men Jonnys numer ganska stora lokalkännedom i de tyska vattnet resulterade i två riktigt fina fiskar, en 13,8 kg på 123 cm, och en 15,1 kg på 128 cm. Naturligtvis togs också dessa på Söderjiggen som blivit legendarisk med raketfart. Ja, med denna fisk på 15,1 kg och 128 cm skrev också Jonny in sig, för all framtid i det Internationella sportfiskets ”Hall of Fame”. Tre över 15 på ett år med en toppfisk på 18,26! Och bara så att ni vet, ”luck has nothing to do with it”. Nu följer Jonny fem bästa tips för storgädda!

Jonnys fem tips hur du kommer närmare att fånga en riktigt stor gädda.

1, Ställ dig frågan först: Vill jag överhuvudtaget påbörja denna vansinnesresa med allt vad det kan innebära, sedan fråga dig själv varför? Om svaren inte pekar åt; för att du kan och verkligen vill eller för ditt eget personliga intresses skull, så skulle jag avråda. Bara för att skälen är egoistiska så får ditt beteende inte bli det, då kommer du hindras i din resa. Till långsiktig och återkommande framgång finns inga genvägar, den förtjänas genom ansträngning och hårt arbete. Jag glömmer

aldrig första gången jag fick frågan av en rutinerad klubbkamrat : ”Är du mogen för en femtonplussare?”, ”Fattar du vad det innebär?” Den gången visste jag det inte, men idag är jag en bit på väg.

För att få något, måste man ge något och det är dessutom kul att höra hur andra ser på samma sak med deras ögon. Man kan lära sig mycket genom att utvärdera skillnaden i hur dessa synsätt skiljer sig.

2, Skaffa dig ett litet nätverk av pålitliga kamrater som du unnar och som unnar dig framgång i ditt fiske, vilka det är känner man tydligt. Du kan lätt rasera en påbörjad plan genom att berätta för mycket för “fel” person.

3, Tänk utanför boxen, försök hitta vatten där hela gädd-eliten inte redan varit och vittjat. Tro mig, det finns många många oupptäckta vatten i vårt underbara land, och grannland med för den delen. Om möjligt försök hitta ett som du har tid och råd att

Rügen är ett vatten som gett Jonny många fina fiskar de senaste åren. Här fiskar han tillsammans med Nicklas Jonsson från Söder sportfiske och Stefan “Trumman” Trumstedt.

Jonnys första 15-plussare, en riktig best ifrån Tysklands berömda vatten.

besöka någorlunda regelbundet och sprid helst ut satsningen på flera olika vatten så du får lite variation på fisket. Intressanta och klassiska platser att söka efter: Strukturer i vattenmassorna som samlar upp betesfisk, t.ex. på vintern samlas enorma betesstim nedanför dom strömsatta områdena i de flesta strömvatten. Varmvattensutsläpp som ökar tillväxt och mängd av betesfisk, put and take vatten med exempelvis regnbåge eller sjöar med sik, siklöja och öring som satts ut av olika hushållningssällskap och liknande, vandringsstråk, lek och uppehållsområden för olika typer av betesfisk så som brax och strömming m.fl. Kräft- och fiskodlingar som ger extranäring till betesfisken. Men glöm inte att respektera odlarna, det är deras arbetsplats och att bryta mot reglerna och fiska för nära dessa är inte schyst. Håll de avstånd till odlingarna som förespråkas. Storleken på fiskevattnet har ingenting att göra med hur stor gäddan blir. Det har kanske som bekant tagits mycket stora gäddor i mindre sjöar och vattendrag. Här finns hur mycket som helst kvar att utforska och det gäller bara att bestämma sig för var du ska lägga din satsning. Om du tänker till lite extra så kan du säkert hitta ett mönster som tillåter dig att fånga stora gäddor säsongen runt. Det finns mängder av vatten därute som inte exploaterats än och mycket kvar att upptäcka. Jag har själv varit i vatten som överexploaterats hårt och när jag sett dessa gäddor med gälbågar som hänger till höger och vänster, och med fler piercinghål än en modern tonåring, då har i alla fall jag ibland ställt mig frågan vad i helvete håller jag på med? Jag ser mig själv som en sportfiskare och till detta tycker jag att fisket ska bedrivas sportsligt och med en viss stil och hänsyn

till fiskarna vi använder oss av i vårt utövande, speciellt viktigt vid catch and releasefiske. Var rädd om fiskarna du fångar på din resa, dom blir kanske en 15+ som någon annan kan fånga i framtiden. 4, Ta reda på så mycket det går om det vatten du vill satsa på, allt ifrån skrönor till reella fångster, fakta om vattenkvalitet, betestillgångar och annat relevant. Det finns info om de flesta vatten i landet att hämta på våra länsstyrelser, fiskerimyndigheter

och andra liknande sportfiskeinstanser. Det är bara att maila och fråga. “Gamla” vatten som dött p.g.a. överexploatering kan hämta sig igen efter en tids vila, så kolla gamla böcker och tidskrifter för att få idéer. 5, Välj en eller flera fiskemetoder och betestyper som du behärskar och tror på, och som erbjuder den precision som man ibland kan behöva i jakten på enskilda jättemadamer. Möjligheten att komma

åt dessa varierar ju som bekant under året. Vill du peta i 10 mörtar genom ett ishål i en liten vik eller vill du fiska med ett spö och ett bete, det är bara upp till dig och dina egna gränser och värderingar. Så länge man sköter, hanterar fisket snyggt och värnar om fisken är allt ok för mig, även om jag håller spinnfisket närmast hjärtat. Min första 15+ som jag fick med guide i Rügen har för mig inte riktigt samma personliga värde som dom två senaste som togs på ett förutbestämt litet område som jag lagt ner arbete

på för att hitta och utvärdera. Så fundera på hur och med vilken fiskemetod just du skulle vilja fånga din drömfisk på. Riktat fiske är roligt och när utfallet blir som önskat så blir det svårt att sätta ord på hur det känns!

för dig på denna resa. Många är dom äktenskap som fiskats bort och skilsmässor stör och förvirrar mojon i jakten på de stora. Tänk långsiktigt och glöm ledorden: Flest gäddor är bäst, dom orden gäller inte längre här!

Det underlättar också med en stabil livskamrat som drar upp dig och visar färdriktningen i livet när du sjunker för djupt i ditt grottande i jakten på de stora. Akta dig för att gå längre än vad som är hälsosamt

Lycka till med ditt arbete och jakten på storgäddan. Så frågan lyder:- Är du mogen för en 15 kilos???

E VID

+FishEco´s livesända fiskeshower har på kort tid blivit extremt populära, både bland dess sponsorer och den ständigt växande publiken.

E VID

Vill du och ditt företag också synas i en av våra livesända sportfiskeshower, kontakta oss på +FishEco så berättar vi mer. Mer information om oss hittar du på www.fisheco.se Våra tidigare Liveändningar och filmproduktioner hittar du på: http://www.youtube.com/fisheco

O E D I

med Hakan Fransson Hösttrolling efter gädda

E VID

med Henrik Sandahl

Jiggfiske efter höstabborre

Se den nu!

Klicka här!

Live med Albin Sharghi Pelagiskt vertikalfiske

E VID

Live med Buster Odén

Gäddfiske med spinn och fluga

Se den nu!

Klicka här!

Live med Hakan Fransson Vertikalt rödingfiske

O E D I

Live med Svartzonker Spinnfiske efter gädda

Se den nu!

Klicka här!

Flickan som drömde om

En berättelse om att aldrig ge upp hoppet om sina drömmar...

Text & Foto: Matilda Leijon

Alligatorbengäddan tolkad av Matilda som 6-åring...

Matilda i väntan på Nappet...

I elva år har jag haft en dröm om en mytomspunnen fisk, en dinosaurieliknande urtidsbest. Under min tid som praktikant på Gillhams Fishing Resorts i Krabi i södra Thailand fick jag äntligen chansen att förverkliga min dröm. Hela praktiktiden var en fantastisk upplevelse, jag fick spendera fyra veckor i underbar miljö, och den avslutades på bästa sätt. En 6-årig flicka blir besatt av en märklig fisk En dag år 2002 sitter en sjuk liten tjej hemma i vardagsrummet med en värmande filt omkring sig. Hon zappar runt på tv:n efter något intressant att kolla på samtidigt som hon sörplar på en

snabbt smältande glass. När nästan alla kanaler är genomsökta stannar hon till vid en naturkanal, där ser hon ett välkänt ansikte som får stopp på det ivrigt zappande fingret. Det kända ansiktet tillhör Steve Irwin, även känd som ‘‘The Crocodile hunter’’. När det under programmet visas bilder på en dinosaurieliknande, livs levande urtidsfisk, fastnar blicken tvärt och glassen smälter ifrån henne ner i soffan där hon sitter uppkurad. Det räcker att de säger namnet på fisken en enda gång för att det skulle fastna i hennes huvud, det är Alligator gar, eller alligatorbengädda på svenska. Bestämmer sig för att fånga en urtidsfisk Flickan, det var jag, och i pausen sprang jag iväg för att hämta mitt ritblock och den lilla rosa burken där

jag hade alla mina finaste färgpennor. Programmet fortsatte och de befann sig då i en båt i en av Texas floder på jakt efter att fånga en bjässe på upp emot två meter. De hade genomgångar om fiskens systematik och delvis också dess anatomi. Jag minns att jag började göra några försiktiga drag med pennan. Med fokuserad blick studerade jag varje del av fisken och försökte härma det på pappret. Många ihopknycklade ark låg bredvid mig när jag så äntligen fick ihop en riktigt fin bild som jag kände mig stolt över. Teckningen lades åt sidan, och fler bilder på fisken ritades. Stolt som en tupp gick jag sedan in till min far och berättade upprymt allt om denna fantastiska fisk, och visade bilderna jag ritat. Jag var redan då fast besluten om att jag en dag

skulle få se en alligatorbengädda, att jag kanske en dag själv skulle kunna fånga denna urtidsfisk. Karpfiskaren från Nybro Hösten 2012 gick jag första året på Sportfiskegymnasiet i Forshaga, och fick då förfrågan av den duktiga sportfiskaren Erik Peterson, elev på Osby Naturbruksgymnasium, om jag ville följa med till Thailand och göra en månads praktik på Gillhams Fishing Resorts. Jag var inte sen med att tacka ja, särskilt inte när jag blev varse att det simmade omkring alligatorbengäddor i resortens dammar. Drömmen växte sig genast starkare och målet att fånga den efterlängtade fisken kändes nu närmare än någonsin. Det bubblade inom mig, denna chans skulle jag aldrig få igen, jag var tvungen att ta den. Trots förfrågan vågade jag inte riktigt tro på det, det var liksom för bra för att vara sant. Men när sju månader av ovisshet passerat så var till slut biljetten bokad och resan till landet där mina drömmars fisk simmade var därmed ett faktum. Tredje gången gilt Praktiken rivstartar och vi börjar genast att fiska instruerade av guiderna på resorten. Mina första två fiskepass passerar snabbt, utan att ha lyckats fånga min efterlängtade alligatorbengädda. Tidigare i mitt sportfiskeliv har jag inte lagt ner någon speciell tid och kraft för att fånga någon särskild fisk, jag har mest varit ute efter att kroka någonting över huvudtaget. För att fånga just den här speciella sortens fisk behöver lägga ner hela mitt hjärta för att lyckas, det är min första och kanske enda chans. Jag är bestämd, jag ska bara kroka min drömfisk. Tredje gången gilt. Tre veckor av längtan, otålighet och informationssökning har gett mig mer kött på benen och jag känner mig säkrare än någonsin. Det är nu dags att bocka av den viktigaste fisken på min ”att-

Plötsligt får jag syn på hur det ena flötet sakta rör på sig, och till slut försvinner det helt under vattenytan.

fånga-lista”. Platsen jag väljer att fiska mitt tredje pass på kallas för ”Salar one”. Denna damm ligger närmast restaurangen på resorten och har relativt mycket vegetation som täcker strandkanterna. Jag utrustar mig med två olika flötesspön, ett med apterat med pellets och ett med en fiskbit under ett bubbelflöte. Jag kastar med stor förväntan ut flötet som är riggat med fisk, längst med strandkanten. Klockan är 12.27 när jag sedan riggar klart det andra spöet som jag agnar med en pellet. Planen är att jag var trettionde sekund ska skjuta ut fem pellets med hjälp av en slangbella, i samma område som flötena ligger. När man skjuter ut pellets med jämna mellanrum visar det för fisken att det finns aktivitet i området vilket skulle attrahera den att närma sig. Med denna plan är det bara att köra igång. Plötsligt får jag syn på hur det ena flötet sakta rör på sig, och till slut försvinner det helt under vattenytan. Snabbt är jag uppe för att sätta ett mothugg och kan direkt konstatera att det är en betydligt större fisk än vad jag var ute efter. Efter att en stenhård drill som bara varat i 30 sekunder är jag till 99% säker på att det är en Mekongmal som tagit mitt bete, men den är kanske inte tillräckligt sugen då den sekunden senare spottar ut både pellet och krok. Det är bara att rigga om och kasta ut igen. Drömfisken äntligen krokad När jag suttit där i tre timmar utan att något hänt, vevar jag upp mina spön och går och beställer mat på restaurangen istället. Under dagen ser jag ett 50-tal gånger hur alligatorbengäddor rullar uppe i ytan ca: 10 meter bortanför mitt flöte. När jag går tillbaka till min fiskeplats för att vänta på den beställda maten, kastar jag ut flötena igen, ingen tid får gå till spillo. Jag kastar ut båda betena lite längre den här gången och sätter mig sedan i stolen och

Äntligen napp, och nu sitter drömfisken på kroken!

Den fisk hon drömt om ligger äntligen i säkert förvar...

väntar. Jag håller flötena under uppsikt och skjuter ut några pellets med slangbellan. Jag böjer mig ner för att ladda om, och när jag tittar upp så är ena flötet borta! Jag började kisa med ögonen och får hålla handen för solen i ett försök att upptäcka det försvunna flötet, men där finns inget, det har huggit! Med båda tummarna hårt knutna i händerna önskar jag att denna fisk inte ska lossna. Jag tar spöet, gör ett mothugg och känner två tydliga ryckningar i spötoppen. Lite oviss om sanningen tänker jag ‘‘äntligen har jag lyckats kroka en fisk’’. Den följer med i mina vevtag och bjuder inte på något överdrivet motstånd. Då slår det mig plötsligt. Detta kan nog vara ”Min fisk”, mina drömmars fisk! Jag rycker tag i visselpipan jag har runt halsen och blåser med all luft från mina lungor. Det visslande ljudet är en signal till guiderna att någon har fisk på och behöver

assistans. Jag fortsätter att veva in den medgörliga fisken. Paniken börjar dock så smått komma, fisken är nästan inne vid land och fortfarande har ingen guide kommit för att hjälpa till att landa. Till min förskräckelse ser jag då även att fisken inte alls är bra krokad, utan snarare har bitit över tafsen! Om den skulle släppa taget skulle jag tappa den fisk jag väntat så länge på att få beskåda. Drömmen går i uppfyllelse En av gästerna på resorten kommer springande förbi och hjälper mig med att veva in det andra spöet, samtidigt som en av de tillkallade guiderna hoppar i vattnet för att håva fisken. En blandning mellan hjärtstillestånd och hjärtrus uppstår. En alligatorbengädda som uppskattas till ca: 20 pund (9 kilo), räddar till slut min resa, och en liten flickas

stora dröm om en urtidsfisk går i uppfyllelse, efter elva års väntan. Trots att det bara var en liten bebis i jämförelse med hur stora de kan bli, kan jag än idag inte förstå hur lycklig jag den gjorde mig. Historien om hur jag fångade denna fisk gör mig otroligt stolt. Det låter kanske som något man skulle kunna läsa om i en sagobok, eller kanske möjligen någonting som en förälder skulle berätta för sina barn om kvällen innan det är dags att sova. Men den här berättelsen, om en dröm som gick i uppfyllelse, är helt sann. Man aldrig ska ge upp, man kan komma till sitt mål på många olika- och de mest oanade sätt. Efter många år och mycket hårt slit tog även jag mig till mitt mål. Hoppas att du fångades i min historia om den 6-åriga flickan med drömmen om en fisk på Tv. Alla kan lyckas.

En liten flickas stora dröm om en urtidsfisk går i uppfyllelse, efter elva års väntan.

Alligatorbengäddan är ingen jätte, omkring nio kilo tung, men drömmen har gått i uppfyllelse!

Arapaimorna fick lite motion de ocks책 under praktiken.

Vapendragaren och initiativtagaren till resan Erik Peterson med en karp.

Grymma karpar...

H채r en Mekongmal...

Det är fiske i exotisk miljö som gäller på Gillhams fishing resort.

Jaktstället Duck-Kamouflage Text: Bobo Foto: Bobo & Pinewood Här har vi ett jaktställ som främst är gjort för fågel och våtmarksjägare, men borde det inte fungera lika bra, eller kanske till och med bättre för fiskare? Vi testar! Jag måste säga att jag gillar kamouflagemönstret i Realtree Advantage Max-4 HD®, det har verkligen attityd. Om du köper jackan, byxorna eller hela stället för att synas eller för att inte synas må vara upp till dig, men när du umgås eller fiskar med kompisar så kommer du garanterat ha det grymmaste stället. Det är ju från början tänkt för jakt så det passar lika bra i skogen som i fiskebåten eller varför inte för lite ”stealthmete” i vassen? Där kan du räkna med att plaggen gör dig mer eller mindre osynlig. Jacka och byxa är vatten- och vindtäta, funktionsmembranet är laminerat med det högelastiskt foder vilket ger en mycket skön komfort. Jackan har totalt 14 fickor avsedda för allt sånt som en jägare eller fiskare kan tänkas behöva, däribland två handskfickor, två innerfickor med dragkedja samt specialfickor så som napoleonfickor, kartficka och dubbla radio- och värmefickor. Den har även fiskarens favorit; ryggfickan, där det ryms en liten draglåda för de tillfällen man vill färdas lätt. I en av armfickorna

finner man en signalorange säkerhetsbindel med reflex för extra säkerhet när det behövs. Jackan har en avtagbar, vattentät kapuschong med brätte för att slippa få in regn. Självklart finns det förstärkningar där det behövs t.ex. på axelparti och armar. Byxan är gjorda efter samma genomtänkta modell som jackan, för att hålla en varm och torr. Den har sju fickor varav fyra med dragkedja. Den har rejäla förstärkningar över de delar som är mest utsatta för slitage. Midjan går ända upp i ryggslutet och benen är reglerbara nederst, kort sagt så har den alla de egenskaper som krävs för att man ska hålla sig torr och varm under jaktpasset eller fisketuren. Jag har testat jackan och byxan i alla väder och även fast det varit hällande regn vissa av dagarna så har jag kommit hem torr och inte nedkyld, setet fungerar lika bra höst, vinter och vår. Hela setet är mycket genomtänkt, smidigt och skönt att ha på sig och röra sig i. Vintertid är det bara att sätta på sig fler lager under för att hålla värmen. Setet är även helt tyst vilket är viktigt för den som jagar. Byxorna är extra sköna då förstärkningarna är påsydda på ett sätt så att de inte gör plagget klumpigt eller störande. Byxor som är vadderade brukar jag vilja ta av mig direkt när jag kommit innanför dörren när jag varit ute, men dessa behåller jag gärna på. Både jackan och byxan andas mycket bra men jag saknar vädringsfickor under armhålor och på byxorna. Det här är varma kläder och rör man sig mycket så behöver man någonstans att släppa ut överskottsvärmen. På jackan kan man i och för sig öppna rygg- och bröstfickor men personligen föredrar jag ändå vädringsfickor på ställen där man kan minimera insläppet av kalluft och därmed också minimera risken att bli alltför nedkyld. Jackan får

fyra av fem mothugg på grund av den detaljen, men detta är som sagt en smaksak och inte något som alla skulle uppleva som negativt. Om du istället undrar varför jag väljer att dela ut så höga poäng så är det enkelt: Du får väldigt mycket för dina pengar; sköna kläder med kvalité som håller – och därtill kläder med en skön attityd!

Jacka och byxa kan köpas separat. Duck set: Rek pris 2399 kr Storlekar: Duck Jaktjacka Kamouflage (art.nr. 8780): S-3XL Jaktbyxa Duck-Kamouflage (art.nr. 8980): C46-C60 Vattenpelare: 10.000 mm Andas: 6.000 g/m2/24h

St Croix Text: Bobo Foto: Bobo & Pinewood

Så var det dags. Efter en tids åtrå hade jag det spö som jag i cirka 6 månader varit ute efter att få till ett test på. Varför? Jo, för att spöet är designat för att fiska stora spinnare och spinnerbaits med, och då jag själv brinner för att fiska med dessa typer av beten så var ett test på detta spö helt enkelt ett måste. Spöet är 8 fot långt och är klassat för att kasta ¾-3 Oz, med andra ord upp till 120 gram. Jag kan säga på en gång att du utan problem kan kasta beten som väger mer än så. Spöet är, om man omvandlar 8 fötter till cm, 244 cm och har tio spöringar. Längden på spöet gör att man med lätthet kan göra ”figure eights” med spinnarna i vattnet om man har en gädda som följer med till båtkanten. Dessutom kan man kasta stora spinnare och andra beten långt med spöet. Man ska inte snöa in på att det här är ett spö byggt för spinnare, det går naturligtvis utmärkt att fiska vobblers och jiggar med också. Ett krav för att man ska sätta mothuggen när gäddorna hugger på en spinnare är spöet är snabbt och rappt, och att ryggraden börjar tidigt, vilket är fallet och något som hörs på spöets namn. När jag fick spöet i handen var mitt första intryck att det var långt och kändes något pinnigt, och det är lite amerikanskt hardcore över det faktiskt. När jag väl var ute i båten var jag dock tvungen att dubbelkolla att jag höll i rätt spö. Känslan av ett för långt spö var helt borta och istället kändes det helt rätt! Jag upplevde spöet plötsligt som helt lagom med sina 8 fot. Under testperioden av spöet så tog jag på mig ett par vadarbrallor och fiskade utmed en kant, med swimbaits och stora jiggar. Fisket gick lysande och jag fick verkligen chansen att känna på fisk och hugg,

och jag måste säga att klingan med dess action gör ett mycket bra jobb på att hinna få fisken att fastna på krokarna. Jag behövde inte göra några direkta mothugg utan det var bara att kasta ut låta jiggarna sjunka och sedan veva hem. Gäddorna stod nedanför kanten och gick upp och högg, så det var bara hålla upp spöet så gjorde det jobbet. Samma sak när jag fiskat med spinnare. Jag har verkligen försökt men jag hittar inget att sura på förutom en grej. Handtaget är något för kort för min smak, men efter en förlängning på ca 10 cm så var den saken biff.

Slutsummering. Grym kvalité. Grymt spö. Mycket pengar ja, men otroligt bra känsla i spöet både när det gäller spinnare, tailbeten och jiggar. Spöet blir som en trollstav efter några timmars fiske, det växer ju mer du använder det. Om jag skulle rekommendera ett spö i serien för muskie från St Croix så är det detta spöet. Det får fem välförtjänta mothugg av fem möjliga av mig när det gäller känsla, krokningsförmåga och användbarhet för allroundfiske i Sverige. Pris: 2699 kr

Värmeväst från Pinewood Text: Bobo Foto: Bobo & Pinewood

Jag var något skeptisk när jag fick chansen att testa en värmeväst. Det är svårt att inte rysa vid minnet av barndomens värmesockor med en batterificka som satt på benet så hela paketet vägde mer än slalompjäxorna. Blev man dessutom lite svettig om fötterna så blev det kortis och så fick man en härlig stöt istället för värme. Riktigt mysigt! Som tur är så går tekniken framåt och västen från Pinewood är ljusår från tidigare produkter jag testat. Västen är i tajt modell så köp inte denna produkt på nätet utan ta dig till en affär och prova så att du får rätt storlek. Västen, som är vadderad, värmer även utan värmeelementen. Jag själv är ”Large” i storleken och large sitter tajt på mig. Tanken är att du ska ha den tätt mot kroppen, gärna direkt ovanpå en tröja eller helst ett underställ. Västen har tre fickor och i vänster ficka hittar du batteriet som är ett laddningsbart litiumbatteri på 6000 mAh, och du får räkna med flera timmars laddningstid för att få det fullt med den medföljande laddaren. Västen har tre effektlägen som du styr med en knapp på bröstet, knappen lyser med svagt ledljus när du slår på den och sedan kan du växla mellan de olika lägena. Vid första trycket blinkar lampan för att visa att den är startklar, värmen kommer efter ytterligare ett tryck - rött varmast (nästan för varmt) sedan vitt och därefter blått. Självklart räcker batteriet längst på vitt och blått läge vilket jag själv erfarit efter att ha använt västen i över 10 timmar utan att behöva ladda det. Infravärmeelementen i kolfiber som är extra stora och mjuka sitter på ryggen mellan skulderbladen och mot

korsryggen. Om du liksom jag är av den frusna typen och som dessutom har ont i rygg eller nacke så kommer du att älska västens värme. Jag har använt västen ute och inne, i regn och kyla, på hundpromenader, på fiskepass o.s.v. och den är ett otroligt skönt hjälpmedel i alla lägen. Det är först när batteriet tar slut som man verkligen märker hur mycket, och hur skönt den faktiskt värmer. Ett litiumbatteri tar oftast slut lika plötsligt som att man trycker på en knapp och då känner man verkligen skillnaden. Att ha västen på sig är som att gå omkring med en varm, skön omfamning. För dig som arbetar utomhus rekommenderar jag att du köper till en billaddare och ett extra batteri. Mest nytta av västen har man mot slutet av dagen när man börjar bli sliten och frusen, att då kunna slå på det röda läget gör stor skillnad för humöret. Det här är absolut ett av de skönaste plagg från Pinewood som jag har recenserat, det är dessutom en klockren present till någon som gillar att pimpelfiska, jaga eller fiska långa fiskepass. Såna här produkter brukar bli liggande i en låda och sedan inte användas, men inte den här. Har du den kommer du att använda den. Rekommenderas varmt. Västen ligger på ett rek, ut pris på. 1795kr Det går köpa till extra batteri och det kostar då 595kr Finns även 12V laddare till bilen och den kostar 99kr.

Fรถr oss bakom flรถtet...

MED DRÖMMARNAS

VÄRLD INOM MÖJLIGHETERNAS

GRÄNS Text: & Foto: Therese Lundin

De finns där, precis överallt. Kanske ser du dem varenda dag. Kanske ägnar du några trevande försök åt att lära känna dem, men när framgången uteblir tryter tålamodet snart. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan och ibland kan det vara dumt att underskatta dem. Ditt hemmavatten kan visa sig vara precis det smultronställe som du så länge har letat efter. Att besöka nya platser, uppleva ännu outforskade vatten och blicka ut över nya vyer är självklart en tillfredsställande föreställning. Tanken på att trampa ovandrade stigar och upptäcka nya pärlor är givetvis oslagbart lockande. Men ofta sätter både tid och kanske pengar käppar i hjulet på drömmarnas planer och då är ditt rockärmsess oumbärligt. Ett nära vatten kan ha potential att erbjuda ett riktigt bra fiske. Simpliciteten i närhet och de möjligheter som därmed ges kan vara de viktiga förutsättningarna för att lyckas. För vad är det som avgör om ett vatten blir till ett förstklassigt utflyktsmål? Är det måhända mängden fisk, storleken på dessa, spännande fighter och utmaningar, vikten i att finna en plats för

rekreation eller vackra vyer för ögat? Sänk kraven för en sekund och reflektera över dina önskemål så kommer du inte att bli besviken. Fördelarna med att bediva fiske i närliggande vatten är otaliga. En grundläggande förutsättning är alltid att lära känna omgivningen, vattnet och dess invånare. Ju mer tid du spenderar vid ett vattendrag vid olika förhållanden, desto mer kunskap får du självklart om fiskens ståndplatser, matval och vanor. Att anpassa utrustningen efter det fiske som du bedriver kan förvandla även fördömda platser till riktiga lyckopiller. Själv har jag haft turen att bosätta mig precis vid en helt enastående gäddsjö. Nästintill varenda kväll får jag äran att beskåda iögonfallande solnedgångar med rödfärgade molnsamlingar som sänker sig bakom bergstopparna, och klarblankt vatten som speglar de grönfärgade trädkronorna i sin yta. Här påbörjade jag en gång mina första trevande steg efter fiskets stig, med ett rödvitt flöte och ett hemmasnickrat metspö i min hand. Jag minns att jag brukade lägga mig på mage ute på träbryggan för att försöka förstå mig på de små

På lätt utrustning behöver gäddorna inte vara jättestora för att det ska vara roligt.

fiskar som ivrigt simmade omkring där under. Jag testade, analyserade och experimenterade för att lära mig på vilket sätt som jag enklast kunde få dem att fastna på kroken. Metet var för mig en helt fantastisk upplevelse och fascinationen över livet under ytan bara växte för vart år som passerade. Varenda typ av fiske är en utmaning i sig, och jag brukar tänka att efter en fisketur går man aldrig lottlös – oavsett om fångsten har uteblivit så tar jag alltid med mig både minnesvärda ögonblick och nya erfarenheter.

Ofta när tiden inte finns för några längre utflykter så traskar vi ner till vår sjö för lite gäddfiske. Enligt en del äldre sägner ska sjön hysa ett antal stora individer av både gädda och abborre. Ett fåtal större exemplar finns det säkerligen, men under alla år som jag har bedrivit mitt fiske här så ligger omkring femkilosstrecket på topp. Vanligtvis drar gäddorna vågen till mellan 1-3 kilo, men sjön är otroligt fiskrik och det är ytterst ovanligt att gå hem utan att ha haft åtminstonde ett par fiskar på kroken. En näckrosrik vik som är belägen omkring hundra meter från båtplatsen är alltid ett säkert kort, som väldigt sällan

gör en besviken. Med ytgående beten och lättare utrustning blir vassfisket stundtals nästan olidligt spännande. Just denna afton var förmodligen en av sommarens allra mest praktfulla. Vi befann oss mitt ute i en trollbindande drömvärld som fick gränserna mellan verklighet och fantasi att långsamt suddas ut. Himlens molnhopar som mötte vattenspegeln tycktes vända världen upp och ned, och dimman som rullade in över ytan skapade en underton av mystik till våra redan upphöjda förväntningar. I

Garnetyret på en av sjöns gäddor.

tystnaden som rådde kunde man bara urskilja våra försiktiga andetag och en vilsen korps lågmälda läte vars eko studsade mot bergssidan. Att ro ut till fiskeplatserna är någonting närmast heligt för mig, och även det bottnar förmodligen i barndomens tidiga minnen. Det rymmer tid för reflektion och ett inneboende lugn sprider sig omedelbart i min kropp. Tunga årtag som bryter vattenytans spegel där man sakta glider fram genom näckrosor och skräckslagna vattenspindlar. Ett tillfälle att analysera ståndplatser och fundera över betesval på vägen, eller avnjuta en värmande kopp termoskaffe under himlens tak. Roddbåten är helt enkelt en ultimat farkost i det stilla vattnets hemlighetsfulla värld. Jag kan älska den nervpirrande känsla som byggs upp inför ett stundande fiskepass. En långsamt annalkande fiskeiver, brännande ilningar längs ryggraden av nervositet och den omisskännliga glädjen som sprider sig inuti. Allt på en gång. Bastanta slag i vassen från jagande gröna pilar. Där vattenkaskaderna yr, för att sedan skingras och allt som återstår är en nästintill smärtsam tystnad. En spänning som hänger i luften, likt en skör tråd redo att brista vid vart andetag. Så är tiden inne och en närmast högtidlig känsla infinner sig. Både när det gäller flug- och haspelfisket har jag verkligen fastnat för ytgående beten och den närhet till fisken som det ger. Jag vill vara delaktig. Jag vill kunna följa gäddornas ilande plogar ut från vasskanten. Jag vill hålla andan och vänta de där närapå outhärdliga sekunderna innan ett tandradsprytt huvud fullkomligt hänsynslöst krossar ytan. Gäddorna har en förmåga att ibland förvandla mig till ett nervvrak. Delvis för att dagskoden ibland är svårlöst, men kanske främst på grund av ovissheten som som både lockar och skrämmer.

Artikelförfattaren bjuds på djup spöböj.

Denna kväll var de gröna lättflörtade och huggen avlöste varandra i takt med att solens sista stålar vinkade farväl. Det var en kväll då det fanns tid för experimenterande och nya slutsatser. En kväll så nära perfektion som det går att komma och allt som behövdes var ett par timmar av löshängande tid som blev sammansatt till någonting större. Någonting

meningsfullt. För mig är det kvalitet som avgör och långt ifrån kvantitet och storlek. Jag är otroligt lycklig över att jag har fått växa upp intill detta vatten och haft fördelen att lära känna det under en lång tid. Min pärla, min hemmasjö, som alltid finns lättillgänglig när fiskesuget smyger sig på. Valet mellan en fiskekväll och en utebliven är alltid enkelt.

Vackert som i en saga...

Att avsluta sommarens vackraste kväll på detta vis, är lycka för mig. Jag tror att vi ofta spenderar så mycket tid till att leta, att vi ibland förbiser det som vi verkligen eftersträvar. Vissa dagar måste man få värdesätta det enkla, se det fina i små saker. Som att kunna vandra ner till sitt hemmavatten en stund när verklighetens bestyr tränger sig på. Trots att

det handlar om en enda sjö så är möjligheterna att variera sitt fiske oändliga, och vem vet, en dag kanske den riktigt stora väljer att kliva på. Till dess har jag bestämt mig för att verkligen njuta av varje sekund som jag får tillbringa ute vid mitt vatten. Här känner jag att jag har funnit det som jag så länge har letat – en villkorslös plats för rekreation och

begrundan. För oavsett vart i världen man befinner sig, så är det otroligt skönt att emellanåt kunna avsluta dagen med de väl uttalade orden om att borta är bra men hemma bäst.

Ån Lilla

Det var för ett par år sedan jag började höra ett namn, folk jag kände använde ordet, ”Lilla Ån”, utan att oftast ange någon närmare beskrivning. Allt kändes lite hemligt faktiskt...

Text: Jan Ohlsson Foto: Jan Ohlsson & Anna Berg

Fish on! Regnbågarna är roliga att fajta på lätt utrustning.

Lilla Ån låg i mitt bakhuvud och en dag när jag pratade med min goda vän Anna Berg visade det sig att hon faktiskt skulle åka till just Lilla Ån med sin flugfiskande sambo Ove. Vart den lilla ån låg och annat visade sig inte alls vara någon hemlighet, det handlade om en sträcka av Örsundaån där det sedan flera år tillbaka satts ut både regnbåge och öring... Strömmande flugfiskevatten inom räckhåll Ett samtal med Anna dagen efter avslöjade att dom haft bra fiske, bilder på Facebook bekräftade också detta, flotta regnbågar på en bra bit över två kilo och några vackra öringar hade nappat. Jag var faktiskt alldeles häpen, här fanns ju ett åfiske att tillgå, bara en knapp timme från mitt hem i Bro! För mig var det här smått unikt. För en stackars flugfiskare boende mellan Enköping och Stockholm har det alltid inneburit långa och många mil för att få blöta en fluga i strömmande vatten. Jag måste ju åka dit!

Sagt och gjort. Anna bokades upp som guide för ett fiske i Lilla Ån och Dacian lotsades ut på vägen mot Enköping. Först hade Anna ordnat ett besök hos Peter Almblad som odlar fisken till ån. Det visade sig faktiskt att Peters öringar och regnbågar hittar nya hem i ganska många av Stockholms put and take-sjöar, och att volymen odlad fisk per år uppgår till hela 20 ton! Inte bara regnbågar trivs i Peters odling, här finns även Tidanöring som ska få simma i Lilla Ån så

småningom. Peter har också en större damm som är en del av just Lilla Ån, där han har Put & Take-fiske. Den återstår att testa framöver. Trots att det var mycket intressant att få en rundtur kring de olika odlingarna som faktiskt hämtade allt sitt vatten från ån, märkte både Anna och jag hur fiskesuget sakta kröp på. Vi begav oss raskt ner mot ån för att blöta våra flugor. Vattenståndet var relativt lågt och för årstiden var det ganska varmt, vi pratar mitten av oktober. Själv trodde jag nog att det skulle kunna vara lite svårare att få lika bra fiske som Anna och

Fiskodlare Peter Almblad visar prov på riktigt snygga och hela regnbågar.

Ove haft tidigare men jag hade fel. Det tog nämligen bara 10 minuter för mig att kroka min första Lilla Å-fisk. En vacker liten krabat på kanske åtta hekto. Bara någon minut efter så knep Anna fisk nummer två i poolen ovan. Medicinen var en ”Wolly Bugger” förtyngd med guldskalle. Ett av mina mål med dagens fiske var att samla material till den här artikeln, och jag fick verkligen stålsätta mig för att inte utforska hela ån. Det var alldeles för lätt att ”bara stanna för några kast” på flera av de ställen som såg så fina ut, och då hade vi faktiskt inte kommit långt.

Full fart i ett av åns ”hål” där en bättre fisk högg.

Små strömsatta partier växlar fint med lite lugnare hål. En hel del sten finns strategiskt placerad i ån och ger fina bakvatten där fisken trivs. En sak som är väldigt trevligt är att man inte fallit för frestelsen att såga bort alla grenar och buskar för att bereda plats åt fiskaren. Samma träd och buskar blir lätt gömställen för fisken och det är bara att slipa på sin kastteknik. Du behöver verkligen inte vara någon långkastare för att fiska här, däremot gör det inget om du har lite erfarenhet av korta ”snärtkast” för att nå de, oftast stora, fiskar som ställt sig riktigt

Anna landar en lite grövre fisk på propellerfluga.

illa under elaka uthängade grenar och buskar. Vårt besök ger totalt omkring ett femtontal fiskar med ett par lite större, den största närmade sig två kilo och gav Anna en fin utmaning innan den låg i håven. Naturlig å efter stor insats Lilla Ån är som sagt en del av den relativt långa Örsundaån som startar i sjöarna Vansjön och Nordsjön i den norra delen av Heby kommun. Ån ringlar sig sedan sakta ner genom Hårsbäcksdalen mot Örsundsbro där den mynnar i Mälaren. Rent

generellt håller ån klart och fint vatten men kan ibland lida av att den rinner genom åkermark, vars jord och lera färgar vattnet vid rikligt regnande. Ån har många källflöden som bidrar till både en lite lägre vattentemperatur sommartid och ett hyfsat stabilt lägsta vattenstånd. Förutom vanligt vitfiskbestånd är Örsundaån också en mycket viktig leklokal för vår hotade asp.

Jan O med turens första regnbåge.

Att det finns ett strömvatten för oss flugfiskare här är Klaes Eriksson och fiskodlare Peter Almblads förtjänst. Herrarna startade 2009 med en idé om ett nytt fiskevatten, men dom var inte alltid säkra på att projektet skulle ros i hamn. Många långa timmar och dagar lades på att rensa ån från bråte och sly för att överhuvudtaget komma ner till vattnet, allt lite på vinst o förlust, men längtan efter att ha ett eget vatten, och dessutom ett strömmande sådant, var större än att ge upp inför allt arbete. Sparsam utsättning ger stabilt fiske När det gäller utsättning av fisk tycker jag att man hittat rätt princip. Man släpper inte så mycket fisk per gång men desto oftare. Detta för att det inte bara ska vimla av små huggvilliga fiskar och för att utveckla en stabilitet i fisket. Minst 500 kilo per år kommer från odlingen och många sätter tillbaka sin fångst. Det saknas inte fisk, det kan undertecknad intyga. Fisk över två kilo fångas regelbundet och emellanåt ännu större. Vill du fiska i ån som håller öppet jämt bara vattnet inte fryser går du in här. http://www.malardalenssportfiske.se/ Antingen ringer man o bokar, betalar på bankgiro eller så kommer man in i affären och passar på att bunkra lite flugor…

Förtyngd svart nymf med gummiben var en killer.

Fakta om Lilla Ån Vårfiske Börjar andra halvan i maj. Då kläcker mycket dagsländor. Nymfer storlek 14-12 både mörka och ljusa gärna med förtyngda med guldskalle

Sommarfiske I juni kläcker Danicor i mängder, stora danicaimitationer. Streaking Caddis funkar alltid

Hösten, vinter och tidig vår Nu kommer streamern fram, välj fritt mellan både skrikigt och mörkt. Kvällsfiske så funkar de ljusare lite bättre. Wolly Bugger, Muddlers eller klassiska Sara i olika färger. Gärna förtyngt om det rinner mycket vatten.

Rimfrosteffekten

slår till mot Fårö Vi anländer till Fårö en höstdag i oktober. Inget är sig likt och vädret kan inte riktigt bestämma sig. Redan när vi går i land, känner vi hur vinden vrider sig. Den nordliga vinden griper tag i Fårö med sin iskalla hand. Att skärgården nästan är torrlagd gör ju inte saken bättre. Rimfrosteffekten slår till med full kraft igen… Text & Foto: Felix Rimfrost & Fårö Fishing

Egentligen borde jag inte ha följt med på denna resa. Det är alldeles för många gånger som jag blivit bjuden på nya, spännande, fantastiska fiskeresor och förstört allting. Det är så många gånger jag fått höra fraser som, “jag förstår inte att det är så trögt”, “så här dåligt fiske har jag aldrig upplevt”. “så här lågt vatten har vi inte haft på 20 år” osv. Det är inte en tillfällighet längre. Jag börjar se ett mönster. Och det är inte bara jag som drabbas utan hela sällskapet. Sista dagen hade vi till exempel strålande sol och stiltje. Och då brast guiden ut i den klassiska frasen jag hört så många gånger förut, “så här lite vind har jag nog aldrig upplevt förut”. Då förstod jag till fullo att jag “förstört” ännu en resa. Och har en person som Ingmar Bergman bott på ön också, så förstår man att ångesten blir svår... Skotten och Kocken Jamie Oliver, förlåt, Jamie Rae och infödingen Christoffer Malmqvist driver Fårö Fishing sedan tre år tillbaka. På Fårö hittar du ett kanonfiske efter havsöring runt hela ön. Som gammal 08-bo vet jag hur svårt havsöringsfisket kan vara ute i Stockholms skärgård med många blankdagar i protokollet. Men ute på Fårö, och runt hela Gotland för den delen, är havsöringsfisket klart bättre. Men självklart är det som vanligt inte bara att åka ut och hämta upp fisken. Det skulle vi bli varse om. Men vad är Fårö Fishing för något då? Jo, Jamie och Christoffer har skapat ett mycket trevligt koncept med havsöringsfiske som ledstjärna. Det ska vara ett mer exklusivt fiske i grupper om max 5-8 personer. Det är meningen att vistelsen ska vara en total

Morgonvadare har guld i mund...

Havsรถring pรฅ kroken!

Havet har i årtusenden format den karga gotländska kusten.

upplevelse med full pension och guidning. Jamie är kock och driver restaurangen Simunds som också ligger på ön. Man ska tydligen heta Jamie för att vara stjärnkock!? Och gissa om maten smakar bra? Det serveras ren lyxmat som är enkel och avskalad. Vi njuter till fullo och somnar proppmätta varje kväll. Under helgen fiskar vi under svåra förhållanden. Alla som någon gång fiskat havsöring vet hur lynnig fisken kan vara. Men en sak kan jag säga direkt utan att fara med osanning. Blankdagarna runt Gotland är

betydligt färre än i till exempel Stockholms skärgård. Det kan många duktiga havsöringsfiskare vittna om. Trots svåra förhållanden så har vi ett 20-tal kontakter under helgen med 3-4 fiskar som vi får glädjen att kroka av och släppa tillbaka. För i Fårö Fishings koncept ingår nämligen nästan 100 procent catch and release. Någon enstaka matfisk kan man ta upp och äta på plats, men annars ska fisken tillbaka. Det gäller att hushålla med naturens resurser. Nätfisket av lokalbefolkningen runt ön är tyvärr fortfarande relativt utbredd, så varje fisk som släpps

tillbaka är viktig. Jamie håller dock på att bearbeta lokalbefolkningen och försöka få dem förstå att en fin havsöring är alldeles för värdefull för att slå ihjäl, i varje fall i mängder. Förhoppningsvis försvinner det värsta rovfisket när den nya generationen växer upp. Naturen och vattnet runt ön är fantastisk. Att vakna på morgonen och se solen stiga upp över havet är magiskt. Det är nästan man glömmer bort att fiska och bara sitter och betraktar naturens skådespel. Kristallklart vatten har format kalkstenen till härliga formationer. Det gäller att se upp var man sätter

Trots svåra förhållanden har vi ett tjugotal kontakter.

fötterna när man vadar. Vattnets slipformande kraft har gnott bort den lösare kalkstenen och lämnat sprickor och fåror på botten. Ett felsteg och det kan helt plötsligt bli 1-2 meter djupare rätt ner. Men tack vare det klara vattnet så ser man var man kan vada utan större problem. Om det däremot blåser och är vågor så gäller det att smyga fram med indiansteg innan man byter fot. På vägen hem såg Christoffer till att vi fick uppleva Gotlands berömda raukar längs kusten. Vackert så det förslår. Och alla ni som vet vad ett trögt fiske kan sätta igång, förstår varför

Havsöringen gillar skrikigt ibland.

detta hände. Vi fick raukar på hjärnan och sen var det bara fantasin som satte sina gränser. “Nej, nu åker vi rauka vägen hem”, “vad får vi för mat idag? Råraukar!”, “nu ska jag tvätta och rauka mig”, osv, osv… De sjukaste och snuskigaste exemplen lämnar jag till läsarens egen fantasi, men roligt hade vi. Skratten ekade på Fårö och motade bort den Bergmanska ångesten runt ön. Så apropå Rimfrosteffekten, om ni någon gång vill bjuda mig till ett spännande fiske i framtiden med “fångstgaranti” så är ni härmed varnade. Rimfrosteffekten är inte att leka med…

Gotlands eget silver...

Fakta om Fårö Fårö ligger norr om Gotland och har ett långt förflutet av fiske och agrikultur. Nu för tiden så är Fårö mest känt för sina fina sandstränder och Bergman. Det som är mindre känt är det faktum att det vilda beståndet av havsöring som man kan fånga här på Fårö är bland det bästa i Sverige. Med sin långa kust kan det vara svårt att träffa rätt på den korta tid man har på ön. Det är där vi kommer in i bilden, med god lokalkännedom och många års erfarenhet av fisket runt Fårö och norra Gotland kan vi pricka rätt för dagen. Vi har dessutom särskilt tillstånd från markägare på Fårö att fiska på deras mark, det innebär att vi kommer åt de platser som i vanliga fall är svåra att nå. Med tillgång till vår egen restaurang och eget boende kan vi erbjuda en helhetsupplevelse som inte kommer att glömmas i första taget. För mer information, besök: www.farofishing.com

Det är dumt att frysa

Stickad tröja Hurricane Härlig tröja med hög krage och halv dragkedja för extra komfort. Vind- och vattenavvisande tröja fodrad med funktionsmembran. Membranet är laminerat med det mycket elastiska fodret vilket gör plagget mycket smidigt och följsamt att bära. Sömmar tejpas ej. Förstärkningar på utsatta delar. 50% ull, 50% akryl. Förstärkningar i 100% nylon. Finns i melerade färger mörkgrå samt mörkgrön. Vattenpelare: >10.000 mm Andas: 6.000 gr/m2/24h Storlekar: S-3XL Cirka konsumentpris är 799,-

Mössa Murmansk Kan fästas ned över öronen vid behov. Steglöst reglerbar i nacken för optimal passform. Syntetisk päls. Impregnerad för att vara vattenavvisande. Yttertyg 100% polyester. Foder 65% polyester, 35% bomull. Bilden som visas är i Realtree Hardwoods HD® Blaze. Om du inte vill synas riktigt så mycket så kan du välja samma mössa fast i Jaktbrun eller Realtree AP HD® Snow. Storlekar: M/L (59 cm), XL/XXL (63 cm) Cirka konsumentpris är 249,-

www.pinewood.se

Underbara

Grönland Det är tidig morgon. Dimman rullar in över bergen och skapar en mystisk stämning över det hårda landskapet. Jag har ingen aning om vilken dag det är, vad som har hänt i omvärlden ens eller dagens väderrapport. Text & Foto: Simon Nilsson

Grรถnlands flugfiskeguld, den magiska rรถdingen!

Det är med lätta steg jag lämnar sängen för att göra en snabb bedömning om morgonens väderlek. Solsken och lite vind från väst. Perfekt för fiske! Jag brygger lite för mycket kaffe, slänger ihop lite renkött mellan några brödskivor, tar guideväskan, kameran och med satellittelefonen och nödraketerna nära till hands beger jag mig ut på fiske. Vadarkängorna är hårt snörade och axelremmarna på väskan väl åtdragna. Skjortan knäppt hela vägen upp för att inte vara för attraktiv för myggen. Vandringen börjar, mitt mål är en sjö som lite drygt en kilometer från campen. Jag planerar en lång omväg för att få se inlandsisen från en bergstopp. På vägen upp ångrade jag mig ett antal gånger, fy fan vilken vandring. Men det var värt det. Det är som att vara den sista människan på planeten. Jag vandrar och vandrar och ser inte ett enda tecken på att någon varit här tidigare. Grönlands terräng gör att man måste hålla koll på vart man placerar fötterna men när man stannar upp och lyfter blicken utöver de enorma landmassorna glömmer man skoskav och andra ömma kroppsdelar. Det är för vackert, ensamt och underbart för att förstå. Den enorma isen sträcker sig så långt ögat kan nå. Jag ser också det tråkiga beviset på den globala

uppvärmningen. Det är en hög kontrast mellan där isen befann sig för några år sedan och var den är idag. Det finns inte en grön fläck med vegetation utan bara en naken och hård yta av sten och berg. Efter en kort fundering över livets stora frågor och en välbehövlig snuspaus fortsätter vandringen ner mot sjön. Det första jag gör är att frigöra mig från väskan, häller upp en kopp med kolsvart kaffe och studerar vattnet. Jag sitter vid utloppet på sjön och det lätt mjölkfärgade vattnet från glaciären går från stilla till strömt. Det blir som en djup pool innan första strömmen. Jag funderar på om den röda, stora och kaxiga foamflugan kan göra jobbet. Kanske en mygga? Foamflugan it is. Jag lägger ett långt kast tvärs över älven och flugan landar perfekt i bakvattnet bakom en stor sten. Jag börjar inhämtningen i en snabb och aggressiv takt och direkt kommer en stor plog efter flugan. Jag ökar och ökar, fisken följer efter. Pulsen stiger, adrenalinet flödar och jag håller andan. Fisken bryter utan och tar flugan. Jag gör ett kraftfullt mothugg och den rusar runt i den djupa poolen. Jag pressar fisken så hårt så att det knakar i korken men det verkar inte ha någon inverkan på fiskens energi. Den bara fortsätter. Efter några fantastiska rusningar och mjölksyra i underarmen kommer fisken snällt in till stranden. Jag krokar av min hullingslösa foamfluga och studerar fisken i ett

Tält är bra, stuga är bättre.

par sekunder innan den får simma tillbaka. Vilken fisk! De havsvandande rödingarna är fantastiskt starka och bjuder verkligen upp till dans. Det är svårt att måla upp en bild av hur det är på Grönland. Även med 800 foton på minneskortet går det inte att beskriva. Man glömmer verkligheten och får utrymme till sina egna tankar. Jag kände mig otroligt lyckligt lottad när jag stod och fiskade mellan två bergstoppar, helt ensam.

Myggimitationer, enorma foamflugor, nymphs och streamers. Fungerade inte det ena så högg det på det andra. Det mest intressanta fisket var på ytan med foamflugor som snabbt strök över vattenytan. Sreamers med en toksnabb inhämtning var också spännande, vilka hugg! Strip, strip, strip, BOOM! Sen bar det av med explosiva rusningar och det var bara att njuta av åkturen. Jag fiskade med #5 eller #6 beroende på flugvikt, vind och storlek på fisk. Tafsen

var minst 1,5 spölängd och hade en diameter som ej var mindre än 0.21mm. Ska ni besöka Grönland kan ni lämna era hullingar hemma. Flugorna ska vara försedda med stark krok och ordentliga knutar så att man kan pressa fisken hårt. Dels är det roligare med ett spöböj ner i korken och det är mer skonsamt mot fisken med en kort drillning när man utför C&R. Vädret är något som man alltid ska ha med i planeringen. En extra jacka i väskan är ett måste då

HĂ¤r kan man trivas efter en hel dags rĂśdingfiske.

Nystigen...

temperaturen kan sjunka snabbt. Eftersom jag var på Grönland en längre period har jag fått möjligheten att fiska efter de blanka rödingarna och de fantastiskt vackra rödingarna klädda i lekfärg. Jag har också provat på hur det är att tillbringa 2 månader utan tv, internet och mobiltelefon. Det är verkligen något att rekommendera. Jag var ensam på campen i 7 nätter i sträck, utan kontakt med någon annan. Dag ett och två var underbara. Dag tre började jag höra

På väg mot leken...

båtar som inte kom, glömde att äta, började prata med mig själv och allting var allmänt lustigt. Den 7:e dagen kom det ett gäng grönlänningar som ville kolla på campen. Jag är fortfarande osäker på om de var där på riktigt eller det var ren inbillning. Haha, minst sagt en fantastisk och konstig upplevelse. Jag jobbar på en mycket unik jakt & fiskecamp som är belägen i södra Grönland. Jag har haft turen att få jobba med det jag verkligen brinner för, fiske

Nu är leken här!

och turism. Tack vare mitt yrke har jag fått besöka fantastiska platser och mött underbara människor från hela världen. Grönland är utan tvekan det mest imponerande jag upplevt. Jag ser fram emot kommande säsong. För mer information om Lax-Á Camp Grönland, besök..........................

www.lax-a.net/

I det karga ligger det vackra...

Abu Alphamar LC Syncro Förutom en mekanisk linräknare har Alphamar LC Syncro också ett justerbart och synkroniserat bromssystemet. Genom att veva handtaget 1/3 varv moturs minskar bromstrycket med 50%. Den här funktionen är särskilt användbar när man använder djupriggar eftersom det tillåter betena att löpa ut fritt utan att frikoppla rullen.

Se filmen på