Mahskara #84

Malmö högskolas studentmagasin #84

Tema: framtiden rickard söderberg om näthat smygtitt på niagara framtidens hiphop

5 13

42 30 23

På omslaget: Rickard Söderberg Foto: Jonatan Månsson Studentmagasinet Mahskara ges ut av Studentkåren Malmö och når ut till alla studenter vid Malmö Högskola. Åsikter som kommer fram i tidningen är studenter och inte nödvändigtvis Mahskaras. För insänt material ansvaras ej. Mahskara har i viss mån modifierat vissa bilder och texter. Mahskara trycks på svanengodkänt papper.

Annonser: Annonsbyrån Tomat • tel: 046-137400 / www.tomat.se Tryck: Elvins Grafiska AB • tel: 042-159900 / www.elvinsgrafiska.se

tema: framtiden

5 10 13

Framtidens skolbyggnad

Niagara

innehåll #84

Rickard söderberg om näthat

Lilla Namo & Blen är nu & framtiden student

23 30 34

Hemma i ett

kollektiv

Kryddskola Baklawa mot

islamofobi kultur

38 42 46

The voice of animals

Jo-anne mcarthur behind the scenes at

swedish fur farms

radio som spelar roll

vi som har gjort

mahskara #84 Camilla Bergvall Ansvarig utgivare Camilla Bergvall • Hans-Peter Öhman chefredaktörer Anna Johansson • Lisen Älgne • Hans-Peter Öhman text & bearbetning Oscar Hjelmstedt • Moa Höglund • Pontus Nilsson • Camilla Bergvall • Johanna Kulle Elin Gunnarsson • Maria Zahr • Felicia Mulinari • Alexandra Lundgren Amanda Lindblad • Emelie Svensson • Linus Lorentzon Illustration

Camilla Bergvall • Jonatan Månsson • Alexandra Lundgren • Oscar Hjelmstedt • Jesper Moldvik Foto Johanna Kulle • Isabella Svensson • Jessie Salomonsson • Elin Gunnarsson • Jonatan Månsson Layout

Mahskaras redaktion planerar nummer 84.

signerat N

är jag och Camilla tackade ja till erbjudandet om att bli chefsredaktörer för Mahskara, lovade jag mig själv att det sista jag skrev inte skulle bli sentimentalt. Vi får se hur det blir med den saken. I snart tre år har en stor del av hur jag ser på mig själv upptagits av tanken om att jag är Student. På Malmö högskola, Malmö lekskola, Malmö töntskola. Smeknamnen och öknamnen är många.

Jag har fått dömande blickar från Lundastudenter som har undrat ifall jag måste ha kniv när du går i korridorerna.

Jag har förbannat äckliga lunchrum, långsam internetuppkoppling och den iskalla motvinden från Västra Hamnen som alltid letar sig in i ryggmärgen.

Men jag har också fått ta del av en utbildning som gjort mig redo för livet efter lekskolan. Jag har slängt ihop Powerpoint-presentationer 5 minuter innan jag ska presenta förhållandet mellan Flashback och gräsrotsjournalistik. Jag har fuldansat i mitt vardagsrum efter att ha blivit godkänd på tentan som borde blivit underkänd.

6

Sida vid sida med Camilla har jag jagat skribenter och fotografer, skällt på annonsföretag och hoppats på att alla texter till tidningen kommer att skickas in, i alla fall nästan i tid. Efter varje möte med redaktionen har vi slagits av tanken “Fan, det kommer nog gå den här gången också”.

Nu blev det här sentimentalt ändå. Det får ni leva med.

Vad jag försöker komma fram till är att det har varit skitjobbigt. Och skitkul. Och om en djurrättsaktivist som hejar på Bajen och en köttätande hipster med tatueringar kan komma överrens och styra ihop ett studentmagasin - då kan ni också göra det. Nu lämnar vi över Mahskara till er.

Ta hand om den, är ni snälla. Över och ut.

Hans-Peter Öhman, chefredaktör för Mahskara tillsammans med Camilla Bergvall

framtidens skolbyggnad:

NIAGARA

Danskarna invaderar Skåne! I alla fall med sitt bidrag som arkitekter till Malmö högskolas framtida campus. Lundgaard & Tranberg har ritat byggnaden med de tre hus och elva våningar som till hösten invigs som Niagara och ”Högskolans nya ansikte mot stadskärnan”. Vi har tagit oss en tjuvkik på vad som blir många studenters andra hem från och med höstterminen 2015.

Text: Lisen Älgne / Foto & bildtext: Jonatan Månsson

mahskara.se

7

Fasadens struktur skapades med inspiration av kuggremmar och kugghjul. Den är smidig och följer byggnadens mjuka former. De runda formerna återkommer i interiören.

Foajén till huvudbyggnaden bjuder på 6 våningars takhöjd med ljusinsläpp.

Pentryt på 2:a plan värmer hela 28 hungriga studenters matlådor samtidigt.

8

tema

M

ed 26 undervisningssalar, 21 grupprum och cirka 500 arbetsplatser flyttar fakulteten Kultur och samhälle och Teknik och samhälle in till hösten. I dess följe tillkommer rektorskansliet, restaurang, café och parkering innanför den mörka fasaden. Vad kan vi studenter hoppas på för förbättring efter flytten, undrar kanske du?

Förutom bättre utrustade föreläsningssalar, med bland annat interaktiva projektorer (det vill säga ett smartare smartboard där du exempelvis kan spara anteckningar som en digital bild), höj- och sänkbara skrivtavlor och lärosalar med glasväggar som går att använda som extra skrivyta, finns det även en takträdgård med en inte alltför dålig framtidsutsikt på sjunde våningen.

Servicen ska även bli förenklad med en samlingsplats på nedre plan där IT, studieadministrationen och en bemannad reception kommer att finnas.

Vad tror du kommer bli bäst? Vi på Mahskara hoppas slippa se texten ”Internet med begränsad åtkomst” och istället ett snabbt och friktionsfritt trådlöst nätverk. Det gäller att drömma stort! •

Takterassen ger fin utsikt och en parkliknande känsla.Terassen är strategiskt placerad på den lägre delen av huset på grund av bättre vindförhållande.

Aulan är placerad med närhet till omgivningen utanför, vilket skapar en öppen och levande känsla.

Undervisningssalarna är ljusa och luftiga.

mahskara.se

9

Restaurangen på entréplan kommer kunna hålla öppet även på kvällar och helger via en separat ingång.

Rakt ovanför restaurangen ligger Caféet.

Närheten mellan restaurang och café skapar möjlighet för besökare att sitta tillsammans.

I den högre delen av byggnaden finns öppna Kontorslandskap.

10

Efter examen:

Livsberättelser ur ett Malmö i förändring Ljuba Fredenman är alumni på Malmö Högskola där han studerade Freds – och konfliktvetenskap och tog en magisterexamen för några år sedan. Efter det läste han historia med kulturanalys och fastnade för Oral History – vilket ledde till hans eget förlag som har fokus på att ge ut livsberättelser.

Text: Camilla Bergvall I början av mars släppte Ljuba Fredenman sin andra bok i en serie av tio.

Varje bok innehåller en livsberättelse från en Malmöbo.

Vad handlar projektet om?

– Projektet går ut på att skapa kunskap och förståelse för den sociodemografiska utveckling som staden genomgått under snart hundra år. Genom tio helt vanliga Malmöbors underifrånperspektiv hoppas jag att projektet ska bidra till att bygga broar mellan folkgrupper, kön och generationer som finns representerade i staden.

”Genom att det inte är kungar, presidenter eller andra gubbar på höga hästar som skriver sina narrativ, får den vanliga medborgaren själv vara med och skriva historia.”

Hur kom du på idén till projektet?

– När jag tog min magisterexamen i Freds- och konfliktvetenskap vid Malmö Högskola, kände jag att jag mina kunskaper i historia hade en del luckor som jag ville fylla. Därför läste jag en termin Historia med kulturanalys och kom då i kontakt med forskningsfältet Oral History genom min mentor i ämnet, docent Malin Thor Tureby. Eftersom jag redan från början var intresserad av vanliga människors öden och perspektiv, föll det sig väldigt naturligt att göra muntlig historia.

– Ju mer jag förkovrade mig, desto mer förstod jag att dessa livsberättelser har hur mycket som helst att lära oss alla. Därför kände jag att dessa skatter istället borde göras tillgängliga för allmänheten.

Du har nyss släppt den andra boken i en serie av tio, vilken respons har du fått?

– Det har väckt en del intresse av både allmänhet och massmedia. Boksläppet som hölls på Malmö Stadsarkiv lockade ca 70 personer och responsen var överväldigande. Speciellt för huvudpersonen Hans som trollband publiken med att tala om hur det är att ge sin livsberättelse i den här formen. Han beskrev bland annat att det har fungerat som ett slags terapi där undertryckta minnen och känslor nu har kommit upp till ytan och har en befriande verkan på honom.

Vad är det som är så bra med berättelser?

– Framförallt det underifrånperspektiv som bara helt vanliga människor kan ge. Utifrån det kan vi få en spegling av den verklighet som makthavare av hävd sett till att överskugga och osynliggöra. Genom att det inte är kungar, presidenter eller andra gubbar på höga hästar som skriver sina narrativ, får den vanliga medborgaren själv vara med och skriva historia.

Det är nog det bästa med det. Att det sedan har visat sig ha en emancipatorisk effekt på det individuella planet, är bara en skön bonus för den som ger sin livsberättelse. •

Ljuba Fredenmans tips till dig som tar examen från Malmö högskola i vår: – Våga känna dig dum. Ju fler gånger du finner dig själv i en situation där du inte förstår, desto mer lär du dig. Förutsättningen för att lära sig något nytt är att man inte redan vet något om det.

– Se grupparbeten som en uppvärmning inför vad som väntar när du väl står där på ditt drömjobb och ska leda en grupp kompetenta medarbetare till framgång.

– Ge allt du har och du kommer att få ännu mer tillbaka, men glöm inte att vila mellan varven.

Alltför högt uppskruvade förväntningar kan lätt ta kål på dina skönaste drömmar, se därför till att göra det du gör till en lustfylld lek.

mahskara.se

11

THe dark side

of sociala medier

Näthat är en del av vardagen för många offentliga personer.

Hatiska meddelande, personliga påhopp och dödshot är inget ovanligt. Mahskara träffade Rickard Söderberg för att prata om hur han hanterar näthatet och om hur han arbetar för mer #nätkärlek.

Text: Elin Gunnarsson & Johanna Kulle / Foto: Jonatan Månsson

R

ickard Söderberg är operasångaren som inte är rädd för att diskutera allvarliga ämnen och ta debatten för det han tror på. Men med åsikterna kommer också en motreaktion. På sociala medier utsätts Rickard Söderberg dagligen för hatiska och elaka kommentarer. Vi träffade honom på ett café vid Värnhem för att prata om näthat.

Hur ter sig näthatet för dig?

– Det sjuka är att man så snabbt avtrubbas och vänjer sig vid den nivå av bemötande som man får. Man inser helt plötsligt att det som man varje dag får ta emot eller läsa är egentligen sånt som man verkligen inte borde acceptera.

Näthatet går i vågor, ju mer man syns desto mer får man. Nu sådana här veckor då jag inte syns så mycket i medier så är det ganska soft, något varje dag sådär. Men efter mello, då var det ju jättemycket.

Men är det inte sjukt att folk kan bli så provocerade?

– Jo, är det inte konstigt! Jag är så fascinerad över det!

Och det jag är mest fascinerad av är dem som gör sådana umbäranden, det finns folk som kastat ägg på mig eller min cykel, eller kletat in den i bajs. Nu har de eldat upp min regnbågsflagga på cykelkorgen. Att de väljer lägga ner så mycket tid på det.

Har du något sätt att skydda dig mot näthat? Finns det ens något sätt?

– Alltså, för det första tror jag det handlar om att inte ta det personligt. Att påminna sig själv om att det inte handlar om

12

mig, det handlar om dem. Det de skriver är bara deras världsuppfattning och deras bild av mig och den ska jag inte ta åt mig, även om man måste påminna sig själv hela tiden om det.

Brukar du ge svar på tal?

– Det är lite olika. Beror lite på hur mycket tid man har. Det bästa sättet är ju alltid att bemöta det genom att förminska och att inte ta det på allvar. Alternativt ta det bokstavligt. För de menar ju aldrig det bokstavligt så då kommer de av sig. Många av de här trollen är också dåliga på humor. Så det är ett starkt redskap mot dem.

Du har tidigare pratat om att du censurerar dig själv, hur menar du?

– Det är väldigt medvetet, för att jag vet att det är ganska många saker som jag inte kan prata om även om jag vill. Man vet att det kommer ta sånt jävla hus i helvete så det går inte.

Om jag och Anders pussas på en bild, då kommer anmälningarna på Instagram eller Facebook på en gång. Det blir för mycket liv, och det är inte värt att riskera att kontona blir blockade eller att jag får dem avstängda.

Känner du det blir som att du har en personlig och en offentlig person?

– Nä, för att jag känner mig som samma person. Den offentliga personen är ju jag. Det är väl det som är problemet, för hade jag varit en mer tillrättalagd offentlig person som är mer lätthanterlig, så hade jag sluppit mycket av det här. Men det är jag inte intresserad av, för om jag inte använder min

R

ickard Söderberg är opersångaren som inte är rädd för att diskutera allvarliga ämnen och ta debatten för det han tror på. Men med åsikterna kommer också en motreaktion. På sociala medier utsätts Rickard Söderberg dagligen för hatiska och elaka kommentarer. Vi träffade honom på ett mysigt café vid Värnhem för att prata om näthat.

Hur ter sig näthatet för dig?

– Det sjuka är att man så snabbt avtrubbas och vänjer sig vid den nivå av bemötande som man får. Man inser helt plötsligt att det som man varje dag får ta emot eller läsa är egentligen sånt som man verkligen inte borde acceptera. Näthatet går i vågor, ju mer man syns desto mer får man. Nu sådana här veckor då jag inte syns så mycket i medier så är det ganska soft, något varje dag sådär. Men efter mello, då var det ju jättemycket.

Men är det inte sjukt att folk kan bli så provocerade?

– Jo, är det inte konstigt! Jag är så fascinerad över det! Och det jag mest fascinerad av de här som gör sådana umbäranden, det finns folk som kastat ägg på mig eller min cykel, eller kletat in den i bajs. Nu har de eldat upp min regnbågsflagga på cykelkorgen. Att de väljer lägga ner så mycket tid på det.

mahskara.se

13

plattform som offentlig person för att försöka förändra världen eller bedriva opinion för det jag tror på då kan jag bara lämna in och låta nån annan ta platsen, för då är den helt bortkastad. Är det värt det?

– Ja, ja, ja, utan tvekan. För att jag som är frisk, har jobb, och tillhör en del av samhället som inte blir ifrågasatt på det sättet per automatik. Jag har det så jävla bra förspänt, med att bara vara svensk i Sverige. Om då inte jag utifrån de sakerna gör det, förstår jag inte vem som ska göra det. Jag kan liksom inte lägga det på någon som försöker hålla näsan över vattenytan. Det finns ingen tvekan om det. Det priset är litet jämfört med om jag bott i Saudiarabien och blivit halshuggen på gatan idag till exempel. Då är det här ingenting, jag bara leker mycket. Det är det perspektivet jag måste intala mig själv.

Du raderar kommentarer för andras skull?

– Ja, allt som jag kan tar jag bort och det är främst för kids som är påväg att komma ut. De kanske lever i en kultur där det är svårt att vara de dem är. Om de redan har det så tufft, så vill inte jag att de ska gå ut på nätet och se att ”okej, om jag kommer ut, så är det det här som kommer möta mig”. De kommer att mötas av det ändå, men jag vill ingjuta en trygghet, att de får chansen att bygga upp ett självförtroende och ett mod.

Faktum är när det varit som värst, då har jag några som hjälper mig att ta bort, för då orkar jag inte gå in och läsa det.

Vad skulle du vilja se att det görs åt näthatet?

– Det här börjar med kidsen som börjar ge sig ut på nätet.

Vi måste hjälpa dem förstå att mottagaren på andra sidan är en levande människa. Kan jag inte gå fram och säga ”jag ska knulla din mamma” till dig på gatan, så kan jag inte säga det på nätet heller.

Det behövs mycket mer kunskap och undervisning om det här i plugget när kidsen är små. Hur det funkar, hur man bemöter varandra, hur man ska göra om man blir bemött på fel sätt. Då tror jag att vi på lång sikt får ett mycket bättre klimat, för detta är ju inget som kommer försvinna, den digitala konversationen mellan människor kommer bara öka.

Har du nått konkret tips på vad man ska göra om man ser någon annan bli utsatt?

– Ja, då ska man omedelbart gå in om man orkar och försöka skydda eller bemöta och hjälpa den som blir utsatt. För när någon går in och ställer sig som en jedi framför mig finns det inget som är så vackert, och det finns inget som är så rörande och som man blir så stärkt av. Om vi bara fokuserar på hatet, då blir det den stora grejen, och jag tror ju stenhårt på att sprida nätkärlek istället. Lyfta varandra, och hjälpa varandra orka.

Om du fått välja, att få alla kommentarerna på riktigt eller på nätet?

– Nätet, för nu kan jag ju undvika dem. Och om de nu ska göra det, så tusen gånger hellre mig än mot nån liten kid eller nån tjej som startar en blogg, där ska vi bara se till att hålla gatan fri så de kan få växa.

Rickard Söderberg Sociala medier: @Gaytenor Ålder: precis fyllt 40 Aktuell med: Ny skiva, boksläpp, regisserar föreställningen ”Läderlappen” som kommer spelas i Ystad under sommaren.

Bor: I Malmö, med registrerade partnern Anders.

14

Du vill ge kidsen en chans att hinna bli trygga i sig själva?

– Exakt. Hela grejen är att den värld vi lever i blir så som vi väljer att göra den. Det gäller oss alla. Vilken värld vill jag leva i? Vilken värld vill jag ha? Sen får jag bara leva på det sättet, så blir den så. Det kommer ju ta ett tag, men det finns bara det. Det är Gandhi. Det är det enda. Om jag ska koka ner det till en enda grej, var förändringen du vill se. Så då kan jag inte bli en hater själv, utan det är bara "såhär vill jag att det ska va" och då är jag så! •

Lilla Namo & Blen

är nu och framtiden

Sveriges hiphopelit har under våren intagit scener från norr till söder. Totalt nio spelningar har Lilla Namo, Blen, Rosh, Ison & Fille, Petter, Dj Taro och Dj Sleepy gjort tillsammans med turnén ”Ikväll är vi kungar”. Mahskara träffade barndomsvännerna Lilla Namo och Blen precis i slutet av turnén.

Vi pratar om hiphopen i Sverige, om att vara en förebild och om ”Lilla gumman” attityden inom musikbranschen.

Text: Anna Johansson / Foto: Jonatan Månsson, Anna Johansson

mahskara.se

15

V

i möts på deras hotell i centrala Malmö. Sångerskan den väl kommer. Men sen kan det vara helt dött sjukt länge.

Blen och rapparen Lilla Namo har nästan precis an- Jag fungerar inte som andra. Jag är sjukt imponerad av Petlänt till staden och varvar ner med ett glas vin. De ter till exempel. Han bara spottar ur sig musik, det kommer har ett fullspäckat schema, ikväll spelar de på Kultur- nytt hela tiden. Om jag släpper ett nytt album kommer det bolaget och imorgon i Sälen. Finalspelningen är fem komma om fem eller tio år, säger hon och skrattar. Om ett år dagar bort på Cirkus i Stockholm, hemmaplan för nästan alla kommer jag fortfarande göra research för albumet.

Du skriver en del politiska texter, är det viktigt för dig att i gänget, och då blir det fest. vara den rösten?

Hur känns det att bara ha två spelningar kvar?

– När jag skriver så tänker jag inte så mycket. Det som be– Det känns konstigt. Det är som att avsluta ett kapitel.

Vi är som en familj nu, det kommer bli tråkigt att skiljas åt, rör mig för stunden är det jag skriver om. Jag berättar ju bara säger Namo. – Ja, det känns både bra och dåligt. Det här är min historia och den kanske blir politisk för andra eftersom den första stora turnén jag är ute på men samtidigt betyder den kanske inte får plats i media annars. Så fort någon histoslutet också början på något nytt. Nu ska jag börja jobba på ria bryter mot normen blir det politik. Nu tycker jag i och för sig att allt är politik men det är viktigt att allas historier får min första EP, säger Blen.

Blen berättar att hon valt att göra sin första EP på svenska. höras, det finns inte bara en sanning. Det är ointressant och – När jag kom hem efter att ha studerat i New York några år skevt att alltid få höra samma historia från den normativa var jag helt inne på att sjunga på engelska men sen blev jag personen. Folk har frågat mig, just den här meningen du rapbekväm i Stockholm och i Sverige och jag såg hiphopen växa par i denna låten, handlar det om dig? Det är irrelevant för runt omkring mig. Då blev det på något sätt naturligt för mig mig, jag berättar en historia och då spelar det ingen roll om det är min eller någon annans. Men jag låtsas aldrig, det jag att fortsätta sjunga på svenska.

Vi fortsätter att prata om hiphopen i Sverige och kommer skriver om är ju på något sätt ett resultat av det bagaget man in på kvinnornas roll. – Det finns många kvinnliga frontfigu- har. Jag tar in allting omkring mig, det är den lilla makten jag rer inom hiphopen idag, säger Blen. Jag tror inte det kom- har. Min chans att berätta.

Du är en förebild för många idag, mer sakta ner, snarare tvärtom. Det känner du att det påverkar eller förgör mig stolt. Sveriges musikhistoria ”Det handlar i slutändan om ändrar dig? är grym, inte bara hiphopen utan vad man prioriterar i livet och – Jag blir genererad när du säger så musiken i stort. Jag tror verkligen hiphopen börjat få en stadig plats i jag skulle aldrig offra tiden jag för det är värsta stora ordet och det har med min familj” vilar ett ansvar i det. Det sätter en unSverige. – Det är ett klimat vi befinner dermedveten press. Det är fantastiskt oss i idag, fortsätter Namo. Kvinnorna börjar ta mer plats, inte bara inom musiken utan överallt i att kunna vara en förebild och kan man påverka om så bara samhället, tack och lov. Namo anser att musiken har en viktig en person är det underbart. Men det är många unga som lyssroll i detta och att musiken är drivande i frågan. – Jag tror nar på min musik och då måste man också passa sig för vad inte att det är en tillfällig våg, hiphopen är här för att stanna. man säger och hur man framställer sig. Men som svar på din Förhoppningsvis blir det norm med kvinnor inom hiphop, så fråga, det hämmar mig men samtidigt inspirerar det mig att slipper vi benämna kvinnorna som kvinnor inom hiphopen, skapa ännu bättre musik, men det går i perioder.

Vilken är den största drivkraften för er? fortsätter hon och tar en klunk vin. – Nej precis, istället kan – Jag kan svara med en mening, säger Namo. Att jag har ett vi bara säga rappare inom hiphop, fyller Blen i. – Men det är inte så att jag tänker på att jag är en kvinnlig rappare, jag kör ansvar att berätta. Blen fortsätter: – Jag försöker se hoppet bara min grej, säger Namo. Jag sätter inte dem termerna på i all orättvisa och fokusera på det positiva. Jag inspireras av mig själv, men jag förstår att andra kanske gör det. Det blir människor i min närhet, samtal med vänner och familj. Jag försöker se det positiva i de samtalen. Jag relaterar mycket väl att man vill sätta en label på det som inte är normen.

Dynamiken och kärleken mellan dessa två barndomsvän- till hiphopen men jag skulle dock inte kalla min musik hipner är fantastisk. Det syns tydligt att de varit bästa vänner hop utan mer RnB eftersom det är sång. Det är många som länge – inte minst genom sättet de avslutar varandras me- berättar samma historia i hiphopen idag men inte så många ningar. När jag frågar om anledningen till att de gjort låten som sjunger den. Till min EP som släpps i höst har jag foku”Min” tillsammans förra året svarar Namo: – Jag ville ha med serat på kärlek.

– Det är Blens styrka, att se det positiva i allt, fyller Namo Blen för att hon är tung. – Men vad söt du är, svarar Blen sen vänder hon sig till mig. – Jag ville vara med för att Namo är i. Det är fint att vara i Blens närhet, hennes syn på livet och tung, sen skrattar de båda. Namo fick år 2013 P3 Guld´s pris det hon berättar i musiken. Blen lägger handen på Namos arm för Årets Nykomling. Hon har gjort låtar tillsammans med ar- och ler. – Jag vill berätta en historia men det ska inte bli för tister som Linnea Henriksson, Timbuktu, Daniel Adams Ray seriöst, det ska ändå vara kul. Som med Lilla Namo´s låtar, och Petter. På frågan kring hennes nästa projekt, svarar hon dem kan vara hur politiska som helst men jag känner ändå att att hon gärna skulle göra ett album till. – Men det är svårt. jag gungar med och vill dansa, säger Blen och tar en klunk vin.

Vi fortsätter prata lite om hiphopen och musikbranschen Jag måste vara inspirerad för att kunna skriva musik, jag kan inte tvinga fram kreativiteten utan måste rida på vågen när i stort. – Jag har varit med om situationer där det varit en

16 tema

nedsättande ton för att jag är kvinna, typ ”Lilla gumman”, men jag känner mer och mer att det är viktigt för mig att vara berättar Namo. Det kanske låter naivt men man får inte ta nära min familj. Allting handlar om prioriteringar och bara något personligt. Om någon har problem med mig för att jag genom att göra musik i Sverige missar jag otroligt mycket har en viss bakgrund eller ett visst kön är det deras problem. tid med min familj. Vi har helt olika tider och rutiner. Det Den personen är självklart en del av ett större samhällspro- handlar i slutändan om vad man värderar i livet och jag skulle blem, men jag försöker låta det rinna av mig. Sen kan det aldrig offra tiden jag har med min familj, vilket jag inte reflekvara svårt att avgöra om en situation är direkt rasistisk eller terade över på samma sätt när jag var yngre. Jag känner inte diskriminerande. Ofta när man konfronterar en person skyl- längre det här behovet av att ta över världen.

Jag frågar om dem planerat något mer samarbete ihop och ler den bara bort det. Men sen är det inte alla som har möjlighet eller modet att bemöta en person som är orättvis mot får ett entydigt svar.

– Det kommer hända, jag och Namo kommer absolut göra en. Blen fortsätter, – Nu har jag inte varit inom branschen musik ihop. Livet ut, säger Blen och lika länge som Namo men min uppleskrattar. – Ja, lätt, säger Namo. Jag sa velse är att det på något sätt ändå är ”Det finns många kvinnliga det nu under fotograferingen att det musik som enar oss. Som på den här frontfigurer inom hiphopen känns som att vi är ett tvåmannaband. turnén, vi har pratat öppet om allt det – Ja som Soap, kommer ni ihåg här. Men vi vet också att vi trots allt idag. Jag tror inte det kommer sakta ner, snarare tvärtom. dom? fyller Blen i. – Seriöst Blen, har musiken gemensamt. Vi är här för Soap av alla? Jag skulle nog mer säga att vi älskar det vi gör och för att vi vill Det gör mig stolt” som TLC eller Salt and Pepper, sen ha kul. Inom branschen i stort vet jag inte, du får återkomma med en intervju kring det om ett år, skrattar dem båda en stund.

Innan vi avslutar intervjun frågar jag vad dem kommer skrattar hon. – Men det är nog mer tolerant inom hiphopen, säger Namo. Man växer upp i samma områden som många sakna mest med turnén.

– Jag en sak kommer jag inte att sakna i alla fall och det av rapparna. Jag, Ison och Fille är till exempel från samma område i Stockholm. Men det är klart att det finns diskri- är nackspärren jag får av turnébussen. Men det är helt klart minering, som överallt i samhället. Jag försöker såklart välja sällskapet jag kommer sakna, säger Namo. – Ja vi är verkligen att jobba med dem som har samma värderingar som mig, så en familj nu, fyller Blen i.

Prick 20.30 går de på scen på Kulturbolaget. Stämningen slipper man sådana problem.

Blen har en examen inom Business Administration från kan, nästan, lyfta hela taket.

Intensiteten och glädjen från scenen är smittande och varBerkeley Collage i New York och Namo en ingenjörsexamen från KTH i Stockholm. Båda jobbar parallellt vid sidan av mu- enda en i publiken har plockat fram sin inre hiphopare. Vi siken inom sina yrken och jag frågar om målet i slutändan dansar som om det inte fanns någon morgondag. Det syns att är att jobba heltid med musiken, eller om deras respektive det är här de hör hemma, Blen, Namo och alla dem andra i yrken är stora passioner i livet. Blen svarar att hon inte ens gänget. Efter konserten, precis innan de ska hoppa in i turvågat tänka tanken på att kunna leva på musiken. – Jag har nébussen för att åka vidare, möter jag upp Blen i rökrutan. ändå en examen nu och jag gillar det jag gör, men det är klart Vi kramas och är båda uppfyllda från kvällens konsert. I den att om möjligheten att jobba heltid med musiken skulle dyka stunden inser jag att ikväll lever hon den drömmen hon haft upp skulle jag inte tveka. Musiken är min största passion. När sedan gymnasiet. Ikväll var hon kung. • jag kom hem från USA var jag helt inriktad på att jobba med musiken och kanske också ta det utomlands. Men nu har jag faktiskt insett att det är i Stockholm och Sverige som jag vill bo och om jag jobbar 50/50 med mitt yrke och musiken är det fine med mig. – Jag har tänkt skitmycket på det där med att starta karriär utomlands, fortsätter Namo. Förr var jag nog Stockholm eller Malmö? – Namo: Stockholm, Blen: Stockholm mer inriktad på att jag skulle ta över världen med min musik Sitcom eller dokumentärer? – Namo: Sitcom, Blen: Sitcom Youtube eller Spotify? – Namo: Spotify, Blen: Spotify Mat eller godis? – Båda svarar i kör: MAT! Live eller Studio? – Blen: Åhhh Live. Namo: Utan mahskara.se tvekan studio

Sex snabba!

17

Framtidens automatiserade arbetsmarknad ”The times they are a-changin'”, sjöng Bob Dylan 1964; de orden har nog aldrig stämt in så bra som på jobbmarknadens framtid. En framtid med robotar som tar över arbeten må låta som något ur en dystopisk science fiction-berättelse, men den förändringen sker i detta nu.

Frågan är hur vi ska anpassa oss till framtiden.

Text: Oscar Hjelmstedt / Illustration: Emelie Svensson

E

nligt en rapport från 2014 av SSF, Stiftelsen för strategisk forskning, så kan vartannat jobb i Sverige vara ersatt av digital och automatiserad teknik inom 20 år.

Men vilka jobb är det som hotas? “Störst risk löper jobb som kassapersonal, försäljare, maskinoperatörer, bokförings- samt redovisningspersonal”. Det skriver Stefan Fölster, chef för reforminstitutet, och Lars Hultman, VD för SSF, i Dagens Nyheter.

Inom 20 år väntas även 98% av fotomodelljobben ha ersatts av datorer. SSF spår också att många säljarjobb kommer att försvinna, i och med att medieaktörer som Schibsted och Bonnier bygger sina egna system för automatiserad handel av annonsutrymme. Även bilindustrin står inför stora förändringar: Självstyrda fordon väntas revolutionera (och dekonstruera) bilindustrin.

Så vad ska vi göra? Hur ska vi anpassa oss till framtiden?

Kommer det att uppstå nya jobb?

“De yrken som löper minst risk att automatiseras är de som kräver fingerfärdighet, originalitet, konstnärlighet, social förmåga, förhandling, förmåga att övertala, och omtanke om andra människor. Skogsmästare, präst och speciallärare hör till dessa grupper. […] De svenska ungdomar som i dagarna tar studenten har all anledning att fundera på vilka yrken som får draghjälp av den nya teknikvågen, och vilka som tvärtom utraderas”, skriver Stefan Fölster och Lars Hultman.

Vad ska vi studenter tänka på inför dessa förändringar? Och hur ser Malmö högskola på saken? Vi hörde med studie- och karriärvägledaren Mia Andersson.

– Vi har koll på hur arbetsmarknaden och prognoserna ser ut, men vi arbetar främst med våra studenter.

18 tema

Studievägledning handlar om att komma fram till vilken riktning man ska ta i livet. Vem man är som person spelar roll, men det gäller även att ställa det i relation till verkligheten.

Vilka yrken är det svårt att få jobb inom och vilka kommer behövas i framtiden?

– Det finns yrken som det nästan alltid har varit svårt att få jobb inom: det är hård konkurrens bland journalister och konstnärliga yrken, till exempel. Om fem år kommer det behövas bland annat förskollärare, gymnasielärare i yrkesämnen, specialistsjuksköterskor och ingenjörer.

Vad tror du om SSFs rapport? Kan vartannat jobb bli automatiserat inom 20 år?

– Det känns inte helt osannolikt; 20 är en lång tid och förändringstakten blir allt högre. Man måste satsa på kompetens som inte kan datoriseras och bli rutinmässigt utförda av robotar. Fantasi, kreativitet, innovation, nätverkande och relationer är kompetenser som robotar inte kan göra lika väl som människor (än). För 20 år sedan hade nästan ingen mobiltelefon, till exempel. Frågan är vad vi har om 20 år?

Mia tror att de yrken som är i farozonen är på en mindre kvalificerad nivå och inte kräver högskoleutbildning: – Om du har en högre utbildning och kvalificerade kunskaper så kommer din kompetens att vara efterfrågad. Ju högre utbildning man har desto mer skyddad är man mot förändringar på arbetsmarknaden.

Hennes tips är att vara nyfiken på vad som krävs efter studierna och ta kontakt med folk på arbetsmarknaden under studietiden. – Vi ser för snävt på vad man ska “bli” genom en utbildning, det viktiga är att se vilka kunskaper man får med sig, då får man bredare kompetens. •

”Man måste satsa på kompetens som inte kan datoriseras och bli rutinmässigt utförda av robotar.”

mahskara.se

19

”Jag gillar yrket, det ha r ett härligt temp o!”

ilikic Andjelo M

Ålder: 25 år Pluggar: ling hetsför med ig st Fa amen: ex r te ef et Drömjobb re. la äk Fastighetsm

HEJ STUDENT! SOM TAR EXAMEN Slutet på terminen betyder inte ett tillfälligt sommaruppehåll från plugget för alla, för en del är det i tid att tänka på framtiden. För det är dags att ta examen! Mahskara tog reda på vägen från utbildningsstart till framtidsmål, blev det som man tänkt sig?

Text: Lisen Älgne / Foto: Jonatan Månsson Så Andjelo, hur känns det att ta examen?

– Det ska bli skönt! Framförallt att ha lite mera pengar och inte leva enbart på CSN. Förra året hade jag ett sabbatsår och vande mig rätt snabbt med att få inkomst och pengar.

Hur kommer det sig att du tog ett uppehåll från studierna?

– Jag ville ut och resa lite helt enkelt, och så kändes det bra i tiden. Jag har alltid velat se fotbolls VM i Brasilien, landet är ju liksom fotbollens vagga! Så innan dess åkte till Norge och jobbade lite, det var riktigt nice!

Så fotboll är en stor passion?

– Ja, jag ville bli fotbollsproffs när jag var mindre, eller karatekid. Jag spelade ganska högt, division två, men man måste vara jäkligt lovande innan man är 16 år för att riktigt lyckas. För mig blev det mest mycket träning, mycket tid borta, men inga pengar för det. Så det var ganska svårt att bli fotbollsproffs. Jag gick i judo ett tag, för vi hade inte karate i Götene som jag kommer ifrån. Men det var nära nog.

Nu när du inte blev karatekid, var har du för framtidsplaner?

– Jag vill jobba kvar i Malmö området och etablera mig. Liksom, komma in i branschen, det är inte så svårt att

20 student

få jobb då det är provisionsbaserat.

Majoriteten har inte fastanställning och efter man jobbat ett par år så tjänar man bättre. Det blir min morot för att göra ett bra jobb.

Har du något jobb på gång?

– Nu vill jag ju inte iinxa det, men jag har praktik på Fastighetsbyrån i Malmö och de har sagt att de inte har som avseende att ta emot praktikanter om de inte vill anställa efter. Så jag hoppas ju!

Samtidigt som jag nu skriver min C-uppsats gör jag praktik. Det är obligatoriskt med 10 veckors praktik för att få registrering för att kunna jobba som fastighetsmäklare, men man får ordna praktiken själv. De flesta har de under studietiden, så när man är klar är man helt klar. Men det går såklart att göra senare med.

Hur kommer det sig att du valde just den här utbildningen?

– Jag har jobbat en del inom sälj och trivdes med det. Så jag kikade helt enkelt i broschyrer och ringade in de program jag tyckte lät intressanta och läste på mer om dem. Fastighetsförmedling var en av dem, och jag tyckte det passade mig. Jag gillar yrket, det har ett härligt tempo och man möter många olika typer av människor i jobbet.

Vem var du för fem år sedan?

– Fikaproffs! Nej men alltså, för fem år sen, då var jag väldigt osäker på vad jag ville göra. Chillade mest hemma, spelade fotboll och då, fikade en hel del med polare.

Vad tror du den största förändringen kommer vara från studentlivet till arbetslivet?

– En rutinbaserad vardag, haha! Inga sovmornar direkt som det kanske varit nu. Det är lite ångest med att växa upp, även om det har sina klara fördelar. Lite skönt att jobba kanske, för som i början av studierna hade jag mer energi att göra grejer. Nu känner jag mer, ah men det är ändå rätt gott att vara hemma.

Vad har ändå varit det bästa med att plugga?

– Att man har lärt sig så mycket, inte bara för mitt jobb, utan även sånt som jag har nytta av utöver det.

Mycket bra-att-veta kunskap som jag kan applicera i vardagslivet. Det har verkligen varit jättegivande och man träffar mycket nya människor och lär känna en ny härlig stad. Malmö erbjuder mer än Götene som är rätt litet, bland annat närheten till Köpenhamn och bättre klimat med mildare vintrar.

Framförallt har Malmö fler soltimmar!

”När jag var e liten ville jag läng från bli polis. Men allt itor prinsessa till kond ken har varit drömyr under åren”

Elin Valtonen Ålder: 21 år Pluggar: Kriminologipro grammet Drömjobbet efter exa men: Kriminalvårdsins pek tör.

Hej Elin, berätta, vad är dina planer efter examen?

– Just nu lutar det åt att söka mastersprogrammet i kriminologi här på Malmö högskola. Jag känner att jag vill fördjupa mig ännu mer i kriminologi och tycker fortfarande det är kul att studera. Dessutom är jag fortfarande ganska ung, och i branschen där jag vill jobba kräver arbetsgivarna ofta lite ”livserfarenhet”. I framtiden vill jag gärna jobba i Kriminalvården! Helst med människor som ska friges från fängelse, för att sedan kunna hjälpa dem att anpassa sig till livet utanför anstalten.

Vad ska du göra för att få mer ”livserfarenhet” inom branschen?

– Planen är väl att jag förhoppningsvis kommer in på mastersprogrammet och under tiden jag studerar kan jag söka lite jobb. Då har jag ändå möjlighet att plugga ifall jobben inte dyker upp. En masterexamen ger också en fördjupad kunskap i det jag vill arbeta med, så jag kommer förmodligen att känna mig mer självsäker och vara mer attraktiv för arbetsgivare med en sådan utbildning.

Okej! Men när du började plugga, vilket syfte hade du med utbildningen då?

– Jag har alltid drömt om att bli polis, och sökte utbildningen för att det skulle bli lättare att komma in på Polishögskolan, konkurrensen där är ju rätt stor. Men efter bara typ en termin blev jag intresserad av ämnet

kriminologi och tappade ganska snabbt ambitionen att bli polis. Ångrar du att du inte fortsatte på spåret som polis?

– Nej, men det var nog inte meningen heller. Jag kommer förmodligen hamna någonstans i rättsväsendet ändå, men inte som polis. Det finns ju massor av andra jobb som är minst lika intressanta, och det insåg jag ganska snabbt efter jag börjat plugga kriminologi.

Hur kommer det sig att drömmen var att bli polis?

– När jag var liten ville jag länge bli polis. Men allt från prinsessa till konditor har varit drömyrken under åren, så det är inte helt lätt att veta vad man blir haha!

Nej det är sant! Om du tittar tillbaka fem år, trodde du att du skulle vara här där du är idag?

– För fem år sen gick jag fortfarande på gymnasiet och var extremt skoltrött, och jag såg väl inte mig själv som en sådan som pluggar många år på högskola. Jag trodde att jag skulle orka plugga vidare max 3 år. Sen var jag väl inte riktigt säker på vad jag ville plugga heller.

Vad fick dig att tänka i andra banor?

– Mycket har ändrats. Att plugga på högskola var mycket roligare än jag föreställt mig och idag kan jag utan problem tänka mig att plugga 2 år till.

Dessutom känner jag att jag hittat rätt väg, jag vet vad jag vill jobba med.

Vad har varit det bästa med att plugga?

– Jag har varit otroligt nöjd med utbildningen, vi har haft fantastiska lärare och föreläsare som verkligen brinner för kriminologi! Det har gjort att mitt intresse för ämnet bara vuxit!

Själva studentlivet har också varit underbart, att få ta ansvar för sina egna studier på ett helt annat sätt än tidigare, självständigheten, och alla nya människor man träffat och att få plugga i Sveriges bästa stad!

Hur känns det att ta examen men fortsätta studierna?

– Nu är ju tanken att jag ska plugga i två år till. Mycket på grund av att jag verkligen trivs med att vara student på högskolan. Så det kommer nog kännas konstigt när man är klar. Jag känner mig ganska mycket som ett barn fortfarande, den riktiga vuxen-känslan kommer nog inte förrän man har sitt drömjobb och helt andra möjligheter i livet än vad man har som student.

Vad tror du kommer bli det bästa i framtiden när du väl är klar?

– Det skönaste ska bli när man är helt färdig med utbildningen och har ett jobb som är relaterat till ämnet man studerat. Då kommer man känna sig ”klar” på riktigt. Sen kommer det bli skönt att, förhoppningsvis, ha en lite mindre ansträngd ekonomi än vad man har som student. Och att slippa mikro-kön på skolan när alla ska värma sina matlådor!

mahskara.se

21

Läraryrket i fokus – del 2 I förra numret av Mahskara skrev vi om utmaningarna för läraryrket och framtidens lärarbrist. Lärarstudenterna Måns och Emma delade även med sig av sin framtidssyn. I detta nummer berättar vi om vad som händer kring skolan i politikens korridorer och så har vi träffat Emmie som läste till lärare på Malmö högskola och nu jobbar på en förskola i Malmö.

Text: Anna Johansson & Camilla Bergvall

Betyg från fjärde klass väcker debatt I februari genomfördes en blocköverskrivande uppgörelse om skolan som innebär att betyg från fjärde klass ska införas på prov, på max 100 skolor år 2017-2020. Men Lärarförbundet har fått tydliga besked från flera av sina lokalavdelningar som säger blankt nej till att testa betyg i årskurs fyra. Bland de kommunerna finns Malmö. Frågan om betyg och i vilken ålder de ska finnas har skapat stor debatt.

Frågan är viktig säger Folkpartiets skolpolitiska talesperson Christer Nylander till DN i januari.

– Med betyg blir det ett helt annat kunskapsfokus i skolan.

Dessutom ger det en tydlig signal hem till föräldrarna.

De får medhåll av Föräldraalliansen Sverige som anser att tidigare betyg gynnar föräldrars insyn i barnens skolsituation. Men motståndet är stort. Skolverket, Skolinspektionen och Barnombudsmannen med flera anser att en utvärdering av effekterna av betyg i årskurs 6 behöver göras först, innan betygen förs in i ännu lägre åldrar. Dessutom hävdar samtliga lärosäten att det saknas forskningsstöd för förslaget och Lärarförbundet hävdar att tidigare betyg har lågt stöd i lärarkåren.

Vad tycker du om betyg i fjärde klass?

Skriv till chefred@mahskara.se och berätta!

Christer Nylander, Folkpartiets skolpolitiska talesperson

Satsningar på fler lärare i vårbudgeten Men satsningar på skolan ska göras tycker regeringen. I en debattartikel i DN i slutet av mars skrev statsminister Stefan Löfven (S), minister för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson (S) och utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) att regeringen avsätter två miljarder i vårbudgeten till fler lärare i lågstadiet. ”I skolan läggs grunden för resten av våra liv. En bra skolgång skapar stora valmöjligheter på arbetsmarknaden medan en dålig skolgång riskerar att stänga dörrar till både jobb och bostad. På samma sätt är skolan grunden för samhällsbygget. En skola där elever tillåts halka efter och slås ut kommer att stå samhället dyrt. En skola som ser till alla elevers behov bygger en stark kunskapsnation.” skriver ministrarna.

Stefan Löfven (S) vill satsa på fler lågstadielärare.

22 student

För det första ska fler lågstadielärare anställas – en satsning som regeringen avsätter två miljarder kronor för i år. För det andra ska platserna på lärarutbildningarna bli fler, en satsning som fram till 2019 kommer att kosta runt 450 miljoner kronor och omfatta runt 6 000 lärarplatser.

ser ljust på framtiden trots att läraryrket står i skugga Läraryrket har med åren fått dras med allt sämre rykte. Bristen på lärare analkas och allt färre söker in på utbildningen och yrkets status är lägre än vad det förtjänar. Mahskara har pratat med den före detta MAHstudenten och numera läraren, Emmie Johansson, om framtiden och vad som driver henne att fortsätta inom sitt yrke.

Emmie Johnsson är fd. lärarstudent på Mah och jobbar nu på en förskola i Malmö.

A

tt läraryrket och dess status inte är vad det en gång var yrket. Det är också väldigt viktigt att inte sänka intagningsgränbehöver inte betyda att lärarna inte är vad de borde sen för utbildningen. Skolan måste ha vuxna som kan agera fövara. Det finns otroligt kompetenta pedagoger och mo- rebilder för barnen. Om intagningsgränsen sänks kan det också tiverade lärare i Sverige idag som vill göra en förändring, innebära att oseriösa, omotiverade personer antas. Läraryrket både inom skolan och för den enskilda individen. Emmie behöver inte fler pedagoger utan istället mer kompetenta såJohnsson är utbildad på Malmö Högskola för förskolan och dana. Men för mig är att se ett barns utveckling och den glädje grundskolans yngre åldrar och jobbar just nu på en förskola som det ger vad som driver mig. Att få vägleda och guida en elev och sedan få följa hens utveckling är i Malmö. Hon pratar varmt om sitt yrke motivation nog, säger Emmie. och ser positivt på framtiden. Hon be- ”Att se ett barns utveckling Emmie har själv en mixad upplevelse rättar om hur glädjen hos ett barn som och den glädjen detta ger av sin skolgång. Hon fick uppleva både precis gjort framsteg slår allting annat. är vad som driver mig.” väldigt engagerade lärare och mindre Det märks tydligt att hon verkligen engagerade. Största skillnaden tycker brinner för sitt arbete.

– Barnen är vår framtid. Hur de vuxna bemöter barnen hon dock är att förr uppmuntrades det inte att prata öppet i kommer påverka dem hela livet. Det behövs bra förebilder grupper. Idag lär sig eleverna det muntliga lika mycket som och drivna vuxna som vill det bästa för barnen, säger Emmie. de lär sig från böcker. Idag förbereds också barnen redan från Det pågår kontinuerligt debatter och samtal kring hur pro- förskolan på det som kommer dyka upp under skolgången blematiken gällande läraryrket ska kunna åtgärdas. Och i åren som följer. Om Emmie fick formge sin ideala skola skulle detta nu görs politiska förändringar för att gynna skolan och den bestå av positiva och engagerade lärare och rektorer med för att höja statusen på läraryrket. Men sådant tar tid, lärar- ett öppet klimat där alla idéer kan bollas och får vädras.

Men den ideala skolan kanske inte är så långt borta. Det bristen som smyger sig på och det faktum att allt färre söker verkar som att Emmie faktiskt är en av de lärare som hon själv till utbildningen är ett kvitto på att något inte står rätt till.

– Läraryrkets framtid må se dyster ut men jag valde detta beskriver. Hon är, enligt oss, själv på god väg att fylla kvoten yrke just för att jag ser ljust på framtiden. Jag tycker dock det för motiverade och engagerade pedagoger i svensk skola. Här i är viktigt att höja lönerna för lärare för att få upp statusen för Malmö på en förskola i Sorgefri finns en av framtidens lärare. •

mahskara.se

23

Fyra riktigt bra skäl att bli medlem i Unionen Student.

ETT MEDLEMSKAP FÖR DIG SOM STUDERAR PÅ HÖGSKOLA ELLER UNIVERSITET.

Du betalar bara 100 kronor för medlemskapet.

Du betalar bara en gång och det gäller oavsett vad eller hur länge du pluggar. För 100 kronor får du förmåner och tjänster till ett värde av tusentals kronor.

Vad sägs om en förmånlig hemförsäkring, rabatt på tidningar, elektronik, resor och exklusiva inbjudningar till några av Sveriges bästa föreläsare? En superdeal för dig som student med begränsat budget.

Någon att fråga om allt.

Nästan i alla fall.

Vi kanske inte har superkoll på the Kardashians, men när det kommer till arbetsliv och karriär kan vi det mesta. Osäker på vad som är normalt på sommar- eller extrajobbet? Vi vet. Hur ett bra cv ser ut och vad du kan begära i ingångslön? Inga problem.

De bästa examenspresenterna när du är klar med plugget.

Vi stöttar dig med rabatter, sommarjobbsråd och cv-skrivning under studierna. Men vi har sparat det bästa till sist. När du är ny i arbetslivet behöver du vårt stöd som mest, och därför ska det vara enkelt, billigt och tryggt att fortsätta vara medlem efter studierna. När du tar examen och uppdaterar ditt Unionenmedlemskap från student till yrkesverksamt betalar du därför bara 100 kronor i medlemsavgift hela första året. Tack vare vår NY PÅ JOBBET-RABATT sparar du upp till 2 600 kronor (ord. medlemsavgift är ca 2 700 kronor). När du uppdaterar ditt medlemskap kvalificerar du dig dessutom för vårt LITTERATURSTIPENDIUM. Skicka in dina gamla kvitton för kurslitteratur eller annat kursmaterial, så ger vid dig över 3 000 kronor för dina utlägg. Varför? För att kunskap och kompetens är något av det viktigaste vi vet här på Unionen. Det ska löna sig att läsa.

Vi är störst. Och det tjänar du personligen på.

Unionen är Sveriges största fackförbund för tjänstemän i det privata arbetslivet. På svenska betyder det att de flesta ingenjörer, ekonomer, jurister och chefer som inte jobbar inom kommun eller landsting väljer att bli medlemmar hos oss*. Eftersom vi är störst är det också vi som sätter avtalen på några av Sveriges största arbetsplatser, vilket ger dig som medlem BÄTTRE FÖRMÅNER OCH VILLKOR. Och ju fler vi blir, desto bättre blir det. Att vara många är liksom hela poängen med facket. Det betyder också att vi finns nästan över allt i svenskt arbetsliv. Därför har vi grym koll, oavsett var du hamnar.

Bli medlem idag och läs mer på

unionen.se/student

*Unionen organiserar bara medlemmar som jobbar på privata företag och organisationer eftersom det är det vi kan bäst och där vi förhandlar fram anställningsvillkoren. För kommun och stat finns våra systerförbund Vision och ST.

24 Mahskara -Fyra skäl- April 2015 212x272.indd 1

2015-03-30 08:33:09

Hemma i ett Kollektiv Mahskara besöker tre tjejer, Moa, Olivia och Johanna, som bor tillsammans i en lägenhet, ett kollektiv. Tjejerna föredrar kollektiv då de älskar gemenskap, andra människors sällskap och tycker att det är mycket roligare och mer givande än att bo själv.

Text: Pontus Nilsson / Foto: Jonatan Månsson

D

eras lägenhet är en fyra med tre sovrum, ett vardagsrum, ett kök, två toaletter och en balkong. De har vars ett sovrum och delar på resterande ytor i lägenheten. Tjejerna framhåller att kommunikation och respekt är avgörande för att ett kollektiv ska fungera bra och att man som individ måste vara social och gilla människor för att trivas väl. Men det är absolut viktigast att hitta ett kollektiv som passar en själv med människor som har liknande värderingar och som man trivs med.

Varför kollektiv?

Olivia: Jag tycker det är rätt tråkigt att vara ensam. Jag tycker om att ha folk omkring mig. Jag bodde i ett studentrum i typ tre månader en gång när jag hade möjlighet att hyra den i andra hand. Det var i Göteborg och det var astråkigt. Så resten av tiden har jag bott i kollektiv.

Johanna: Jag har både bott i kollektiv och själv. Till att börja med bodde jag i kollektiv, vilket jag tyckte var väldigt kul, men vi hade en liten lägenhet. Vi bodde tre personer i en tvåa i Berlin, så det fanns inget personligt utrymme överhuvudtaget, även om det var mysigt och så. Så flyttade jag till Malmö och

tänkte ”Gud vad skönt, nu ska jag bo själv!”. Men det var inte lika kul som jag hade tänkt mig och jag kände mig rätt så uttråkad ofta. Så jag flyttade in här, och därefter har det varit hur bra som helst.

Moa: Jag har bott i många olika slags kollektiv, ända sedan jag flyttade hemifrån, både med vänner och okända människor.

Som mest bodde jag med sex andra människor i en fyra i London, det var rätt trångt. När jag flyttade till Sverige flyttade jag hit och det är mycket bättre.

Hur bor ni?

Olivia: Vi har ett rum var som vi valde när vi flyttade hit. Vi delar på hyran rätt och slätt på tre. Sen har vi ett stort vardagsrum, en jättestor balkong samt ett vanligt och trevligt kök. Och två toaletter, det är ju också en bra grej. Det känns som att den här lägenheten är gjord för ett kollektiv.

Vad tycker ni är det bra med den här lägenheten?

Johanna: Diskmaskin. Man får inte glömma diskmaskinen.

Det är alltet för ett kollektiv tror jag.

mahskara.se

25

I KOLLEKTIVET: Olivia Whitehouse Ålder: 23 år Studerar: Produktionsledare Media på Malmö Högskola Gillar: Kultur, resor och matlagning Ogillar: Lakrits, patriarkatet och krig

Johanna Sundholm Ålder: 22 år Studerar: Media och Produktion på Malmö Högskola Gillar: Musik, simning och serieteckning Ogillar: Rymden, lakrits och vitt vin.

Moa Ahlgren Ålder: 26 år Studerar: Genusvetenskap på Lunds Universitet Gillar: Pizza, dricka öl på uteserveringar och matlagning Ogillar: Koriander

26

Olivia: Ja, gud ja! Det är så många som är avundsjuka på det. Det underlättar för tjafs som lätt kan uppstå i ett kollektiv. Folk har så olika syn på hur det ska göras, nu har vi väl den enda regeln att man sätter in sitt i diskmaskinen och sätter igång den när den är full.

Vad tycker ni är bra med att bo kollektivt?

Olivia: Att man delar på all ekonomi. Vi har en huskassa för toalettpapper, diskmedel, tvättmedel, alla sådana saker är bäckar små som blir billigare om man delar på det. Hyran blir mindre då man delar på den. Och man får sällskap, kan göra saker tillsammans, äta middag tillsammans, få hjälp med plugg om man sitter fast. Om man är ledsen kan man bara knacka på någons dörr och prata om det.

Johanna: Jag tycker det skönaste är att man kan ha folk över, man kan ha fest här för vi har verkligen ytan till det.

Man har ju inte det om man bor i en etta, så här kan man obegränsat anordna fester liksom.

Moa: Man kan lära känna folk väldigt naturligt, för man träffar varandras vänner. Det är alltid någon hemma, så man behöver aldrig vara ensam, vilket är väldigt skönt. Man blir mer en del av varandras vardag när man bor såhär.

Vad tycker ni är mindre bra med att bo i ett kollektiv?

Olivia: Det är så mycket yta och svårt att ha råd att göra det så fint man kan. Annars är det ju mest småsaker, jag tycker inte det är så hemskt med städning, men det kan ju vara en sådan grej. Om man bor i ett kollektiv måste man ta hänsyn till varandra på ett helt annat sätt. Med det tycker jag är en bra läxa, jag ser kollektiv överlag som en livsfilosofi, att man ska typ vara med varandra.

Moa: Det jobbigaste kan vara att man inte vet, att man inte har full koll själv. Att man går hemifrån och när man kommer

tillbaka är det inte helt säkert att allt ser ut som man lämnade det. Men det är ju sådant man får prata om och vara öppna med varandra om det.

Vad är viktigt att veta eller känna till om man överväger att bo kollektivt?

Olivia: Valet av personer som man bor med är viktigt, och att det betyder att ens vän kanske inte är det bästa valet heller. Man måste försöka tänka på hur den personen fungerar i ett hem, för det är meningen med det hela. Sen är det viktigt att veta att man kanske kommer dela på kontraktet. Jag och Johanna delar ju på kontraktet nu och har Moa som inneboende. Sådana grejer kan vara bra att veta, så att man har koll på att man inte kan sticka när som helst, utan man måste alltid ta hänsyn till vilka man bor med.

Johanna: Det är viktigt att man flyttar in med folk som har samma värderingar. Jag tror inte det funkar om man är köttätare och flyttar in med vegetarianer, det kommer bli bråk förr eller senare.

Olivia: Man får räkna med att det kommer vara ännu fler personer än dem man bor med. För att dem man bor med kommer ju ha vänner, pojkvän, flickvän eller familj som hälsar på. Som mest har vi sovit kanske tio personer här nästan, och om man inte tycker om sådant så går det tyvärr inte.

Hur fungerar det att ha vänner eller partners över?

Moa: Vi tycker det är väldigt viktigt att alla känner sig hemma här. Det är jättejobbigt ifall någon kände att dem inte kunde vara sig själva eller ta hem folk när dem vill. Men sen har vi ju varit öppna från början med hur vi lever. Det är viktigt om man flyttar in med andra människor att man inte ljuger om sig själv. Är man en festmänniska som festar varannan dag eller sådär, så är det viktigt att man inte säger att man är lugn.

Vad är viktigt för att passa in och trivas i ett kollektiv?

Johanna: Det har lite med att vara både ödmjuk och lyhörd, att man kan bjuda lite på sig själv, men samtidigt förstå vad de andra vill. Det är ganska svårt, men man lär ju känna varandra, så det går lite av sig självt.

Olivia: Ja, att man förstår ifall någon vill vara själv, vill vara i sitt rum och göra sin grej. Sen om det känns som att personen är öppen för att göra någonting kanske man kan fråga om den vill äta middag eller kolla på en film. Det känner man av, liksom. Alla har ju vuxit upp i en familj, det är precis samma regler skulle jag säga.

Moa: Det är viktigt att man inte hatar att vara runt andra människor. Men jag tror också det finns många olika kollektiv, så det viktigaste är nog att man hittar ett kollektiv som passar en. Ett kollektiv som har människor med samma uppfattning över hur kollektivet borde vara. Jag tror inte det finns regler för hur man borde vara för att bo i ett kollektiv, förutom att man kanske ska tycka om att vara med andra människor.

Har ni några tips för dem som letar efter kollektiv?

Johanna: Facebook-grupper. Och blocket.

Olivia: Sen finns det ju även det gamla sättet, att man skriver en annons och sätter upp på kaféer. Det finns många kaféer som har anslagstavlor i Malmö, typ glassfabriken eller Simpan. Men då söker man oftast till en viss grupp, Glassfabriken är ju ett vänstervridet kafé, om man har de politiska åsikterna kanske man tycker det är viktigt att de personer som man bor med också har dem.

Johanna: Jag tror säkert det hade funkat med att sätta upp en lapp på anslagstavlan på skolan också. Typ studentställen, och lite ”djungel” tror jag, att man bara går runt och säger att man söker kollektiv till människor, så tror jag man hittar någon. •

mahskara.se

27

Festivalen

Malmö for Diversity hyllar Malmös mångfald Vi gillar olika. Och var annars än i Malmö finner man olika?

På festivalen Malmö For Diversity är ledordet FÖR. FÖR mångfald och FÖR kämparanda.

– Ofta fokuserar vi på vad vi är emot, den 9 maj firar vi i Folkets Park något vi istället är för, berättar projektgruppen.

Text: Anna Johansson / Foto: Camilla Bergvall

Å

ret var 2011 och konstnären Dan Park har precis tapetserat Malmö och Lunds elskåp med rasistiska affischer.

På affischen ses Malmö Högskolas medarbetare Jallow Momodou porträtterad som slav. Resultatet blir ramaskri runt om i landet och Dan Park anmäldes till slut för hets mot folkgrupp. I Skåne står Malmö Högskola och kåren förtvivlade och känslan av att vilja göra något för Jallow växer för varje dag affischerna sitter uppe. Det är i denna frustration som kämparandan väcks. Kåren skapar en festival för att hylla Malmös mångfald. Ett sätt att visa att på Malmö Högskola accepterar vi alla. På bara fyra veckor organiseras och planeras det för fullt, resultatet blir en endagsfestival i Folkets Park och succén var ett faktum. Sedan dess har festivalen blivit ett årligt initiativ från kåren.

Under åren har festivalen hållits både i Folkets Park och i kårhuset. Det har funnits en mix av föreläsare och musik.

– I år kommer vi knyta an mer än vanligt till det ursprungliga syftet med festivalen och köra på det antirasistiska temat, berättar Marisol Pérez O 'Connor, medlem i projektgruppen.

Festivalen är en mix av musik, dans och talare och allting kommer spegla den mångfald som finns i Malmö. Musik och mat från olika delar av världen. Det stora namnet för i år är

28 student

just Jallow Momodou som kommer tala om sina egna erfarenheter av rasism.

– Det är viktigt för oss att det blir ett firande och att alla känner ett deltagande. Vi har tryckt extra på att talarna ska prata utifrån sitt hjärta, berättar Jenny Börjeson, också medlem i projektgruppen.

Festivalen hålls i år i Folkets Park och projektgruppen understryker flera gånger sin önskan om att alla besökare ska känna sig som en del av firandet.

– Det säger sig självt att någon måste anordna och organisera festivalen, men vår ambition är att alla som besöker festivalen ska känna sig lika deltagande som vi i projektgruppen gör, berättar de.

Alla fyra i projektgruppen bor i Malmö och efter bara fem minuter med gruppen märker jag att det som driver dem i arrangerandet av Malmö for Diversity är just kärleken till Malmö och den mångfald som finns här.

– Malmö har en egen själ. Det är inte som med andra städer där man kanske gillar staden på grund av en viss arkitektur eller hur den ser ut. I Malmö finns en annan stämning, säger Jenny.

– Det känns inte som att man bor i Sverige, det känns som att man bor med människor av världen, fortsätter Marisol.

Projektgruppen för festivalen Malmö for Diversity Alexandra Petersson, Jenny Börjeson, Maiju Tuomainen och Marisol Pérez O'Connor.

Och hyllningarna till Malmö är nog inget som festivalens samarbetspartners Malmö Högskola och Malmö Stad skulle klaga på.

– I Malmö tar människor samtalen till gatorna. Det finns starka rörelser här som arbetar för kvinnofrågor och för allas lika värde, säger Jenny.

– Det är det mest fantastiska med Malmö, det finns en så stark kämparglöd bland invånarna, fyller Alexandra Petersson i.

Detta är också något som kommer synas under festivalen.

– Vi hoppas på att sätta igång ett samtal mellan människorna. Det är viktigt för oss, nu mer än någonsin med tanke på de starka högerextrema krafterna som finns i Europa och Sverige idag, att lyfta frågan och debatten kring rasism. Det är ett dagligt hot mot många i vårt samhälle och vi kan aldrig tala för mycket om det, säger Maiju Tuomainen.

– Vår högsta dröm skulle vara att kunna kicka igång ett så pass aktivt samtal att människor skulle vilja demonstrera och diskutera, det som vi Malmö-bor gör bäst, tycker Jenny.

– Dom människor vi hoppas på att nå är dem som kanske blir rädda av det nya som följer med mångfald. Dem som kanske reagerar med fördomar för att dem tidigare inte mött andra kulturer. Den bästa komplimangen vi kan få är om så

bara en av dessa personer kan möta sina fördomar och lyckas vända dem till något positivt.

I år har gruppen haft betydligt mer än fyra veckor på sig att ordna allt och det hoppas de också att besökarna ska märka av. Det kommer att vara underhållning och fullt ös på scenen från klockan tolv på förmiddagen fram till klockan nio på kvällen. Därefter fortsätter festen inne på Moriskan. Liveband och Dj's spelar hela natten lång. Och är det inte ganska passande att Malmö for Diversity hålls i Folkets Park? En festival som är en hyllning till människor av alla dess slag, på en plats öppen för alla. Det är en folkets festival i folkets park. •

Var? Folkets Park När? 9 maj kl 12-21 Hur? Gratis! Kom som du är. Ta med dig närmsta person du möter på gatan och fira mångfalden!

Efterfest? Såklart!

På Moriskan? Yes! Fram till kl 22 är det gratis och därefter kostar det 100 kronor. Kårmedlemmar kommer in för 80 riksdaler.

mahskara.se

29

Debatt: Organisera er mot rasism på högskola och universitet ”Det är dags att bryta konsensus och tystnadskulturer i klassrummen. Det är dags att våga protestera mot rasism och diskriminering.”

Text: Maria Zahr & Felicia Mulinari, aktiva i Vänsterns studentförbund

S

verige är i dag ett rasistiskt samhälle. Universitetet är ingen isolerad ö. Rasistiska rörelser växer och hatbrotten ökar. Samtidigt kan vi se hur människor misstänkliggörs och ifrågasätts i det offentliga samtalet enbart på grund av namn eller hudfärg. Det här är ett klimat som självklart återspeglas i universitetens föreläsningssalar. I höstas släppte Malmö högskola en rapport som visar att en av tio studenter blivit utsatta för hatbrott på högskola eller universitet. Högskolan är inte heller endast en spegelbild av omvärlden utan även en aktiv del i att skapa det samhälle vi lever i. Rasbiologi, tvångssterilisering och mänskliga experiment är delar av det svenska utbildningssystemets historia.

Trots det har samma högskolor och universitet drabbats av en kolonial amnesi, som upprätthåller bilden av Sverige som humant och mänskligt, genom att inte ta upp vår rasistiska historia mot exempelvis samer eller Sveriges deltagande i den transatlantiska slavhandeln. Att tro att rasism inom högskola och universitet endast är ett historiskt fenomen är inte bara att vara naiv utan även att ignorera all den smärta rasifierade utsätts för under sin studietid.

Högskolan som borde vara en frigörande och demokratisk plats för kunskapsproduktion ger inte alla samma möjlighet att studera vidare. Därför släpper Vänsterns studentförbund nu sajten Univileaks.net för att belysa hur vardagen för studenter kan vara. Rapporten från Malmö högskola visar att studenter med utländsk bakgrund i högre utsträckning avslutar sina studier i förtid vilket vi på hemsidan fått bekräftat genom studenters berättelser.

Rasism handlar om makt, och så länge vi inte pratar om det kommer maktordningen att upprätthållas. Det är dags att bryta konsensus och tystnadskulturer i klassrummen. Det är dags att våga protestera mot rasism och diskriminering. Det är dags att berätta rasifierades berättelser från högskola och universitet.

Univileaks.net är bara ett litet men viktigt steg i detta arbete.

30 student

Tillsammans kan vi organisera oss mot fördomsfulla lärare, kolonial kurslitteratur och rasistiska praktiker. Tillsammans kan vi skapa den högskola och det samhälle vi alla förtjänar. • Denna debattartikel har även publicerats i Skånes Fria Tidning.

Vittnesmål från univleaks ”Vi hade en gång en föreläsare på socionomprogrammet på Malmö högskola som genomgående använde sig av stereotypa berättelser för att göra enkla poänger om segregation, mänskliga rättigheter och social rättvisa. Ett exempel gällde boendesegregation i Malmö då föreläsaren hävdade att området Seved ’drar till sig slöddret’ och att ’dit vågar sig inte ens den mest råbarkade polis’. Vi har även haft andra föreläsare som använt ordet ’ghetton’ för att beskriva vissa områden i Malmö och att på dessa platser ’kan man ju inte gå runt och vifta med mobilen’. Överhuvudtaget har många föreläsningar grundats i ett ’vi’ och ’dom’-tänk, där vi som socialarbetare ska förstå och kunna hjälpa ’de andra’, vilka konstrueras som kulturellt annorlunda än det tänkta ’vi’.” ”På ett seminarum diskuteras det på allvar om ’neger’ ska vara ett sökord för specifik och äldre bok som ämnesmässigt avhandlar konst, samt gör detta med kolonialistiska förtecken. Minst en elev är för (!), med argumentet att annars måste ’användaren tänka alldeles för mycket’. Läraren reagerar inte på detta.

Däremot stoppar hon diskussionen när de som protesterar mot att behålla rasistiskt konnoterade sökord lägger ut texten.”

C

S

N

Skuldbördan ökar för svenska studenter Det är dyrt att vara student, så långt är ingenting nytt under solen. Men statistik från Sveriges förenade studentkårer pekar på att skuldbördan för en student i allmänhet, har ökat med 25 % sedan 2010, vilket oroar Mahskara.

Text: Hans-Peter Öhman / Illustration: Amanda Lindblad

S

iffrorna som Sveriges Förenade Studentkår, SFS, har publicerat ser dystra ut. En genomsnittstudent hade enligt undersökningen 155 000 kronor i skulder efter en avslutad examen. Idag har de siffrorna ökat med 40 000 kronor, till 195 000.

En av bovarna i dramat är det höjda studielånet, menar Rebecka Stenkvist som är ordförande på SFS. – Det är en allvarlig utveckling. Stora skulder kommer att skrämma bort potentiella studenter från högre utbildning.

SFS menar att skuldbördan kommer att drabba studenter som redan har det svårt, särskilt studenter som är föräldrar

och de som kommer från familjesituationer där högre studier är ovanligt. Dessa kommer, erfar SFS, att vara med tvekande inför att dra på sig för stora skulder.

Studenter Mahskara talar med tycker också att utvecklingen är oroande. Men de tvekar inte för att fördjupa sina utbildningar.

– Jag hade inte tvekat inför att läsa det masterprogram jag nu är inne i. Trots att jag skuldsätter mig mer tror jag att det kommer betala av sig i längden, då fördjupad utbildning nog ger mig större chanser att få jobb, säger studenten Anton Johansson. •

mahskara.se

31

kryddskola Trött på att maten alltid smakar likadant? Salt, peppar, vitlök och grillkrydda? Sugen på att experimentera och testa nytt men inte säker på var du ska börja? Här kommer en liten kryddskola som förhoppningsvis kan hjälpa dig på traven.

Text & Foto: Alexandra Lundgren

Örter: Basilika – Används ofta till pastasåser, i salladsdressingar eller i klassikern Capresesallad, färska basilikablad med mozzarella och tomat. Det finns många varianter. Citronbasilika, ingefärsbasilika och thaibasilika är några av dem.

Känn på bladen och insup den ljuvliga doften för att se vad som passar just den maträtt du vill laga.

Koriander – Är väldigt vanlig i asiatisk och indisk mat men passar, precis som de flesta örter, till det mesta. Strössla ner lite i salladen, såsen eller toppa en god gryta. Denna ört har, likt många andra, helande effekter. Koriander sägs minska blodtrycket, hjälpa mot hudirritation, mot illamående och innehåller dessutom mycket järn vilket är bra om man har järnbrist.

Oregano – Ibland ligger det en hög med torkad krydda i pizzakartongen.

Det är oftast oregano. Precis som basilika passar oregano väldigt bra till bland annat pasta. Oregano finns i många varianter, till exempel apelsinoregano som passar utmärkt att toppa salladen med en varm sommarkväll.

Timjan – I örtvärlden är nog timjan den krydda som fungerar bra tillsammans med de flesta andra. Tillsammans med oregano och basilika kan

32 student

den lyfta en tomaträtt till höga höjder eller varför inte krydda din köttbit (eller vegetariska alternativ) med timjan och kompisen rosmarin innan den läggs på grillen?

Rosmarin – Är känd som äkta maka till lamm, men det är inte enbart kötträtter den passar till. Rosmarin passar även utmärkt med kikärtor och bönor.

En superbra sak med rosmarin är att växten tål att vara utomhus även under vinterhalvåret, vilket sparar plats i köksfönstret.

Mynta – En ört som sprider sig lätt men kan användas till mycket, till exempel dryck, såser, i maten och i efterrätten. Det är bara att testa sig fram! Några kompisar är passionsfrukt, jordgubbar, melon, yoghurt, lime och mango. En av hälsoförmånerna är att den förbättrar matsmältningen.

Citronmeliss – En mycket vanlig dekoration till efterrätter. Den påminner lite om mynta men är lite mildare i smaken.

Alla dessa örter går att odla väldigt lätt vare sig man har balkong, trädgård eller en fönsterkarm till sitt förfogande.

De kräver inte särskilt mycket arbete, däremot växer de bättre ju mer man använder dem. Alla örter behöver klippas ner då och då för att kunna växa

ordentligt. Ett tips är att frysa in dem så att man har tillgång till goda kryddor året om. Billigt dessutom!

Orientaliska kryddor: Gurkmeja – En gul krydda som oftast förknippas med saffran. Gurkmeja är dock billigare och brukar användas i bland annat lussekatter för att dryga ut eller till och med ersätta saffran.

Doften lutar mot pepparhållet, har en ganska skarp smak och en gyllengul färg. Gurkmeja må vara billigare än saffran, men den har många bra egenskaper. Den är antiinflammatorisk och innehåller protein, vitaminer och mineraler.

Saffran – Mest känd för att användas till Lucia och dess lussebullar. Kryddan är väldigt vanlig i indiska rätter. Den är väldigt exklusiv och gifter sig med fisk.

Ingefära – Finns både färsk och som torkat pulver och är egentligen en rot.

Används inte bara till mat utan även i bröd och andra bakverk, både söta och mer matiga. Ingefära finns i flera former: inlagd, syltad, i te och i öl.

Ingefära anses ha helande effekter.

Det sägs att den lindrar åksjuka, stabiliserar blodcirkulationen, ökar näringsupptaget, motverkar halsont och förstärker immunförsvaret.

Muskotnöt – En lustig liten bumling som egentligen inte är en nöt. Den används ibland i potatismos men passar även bra till grytor och såser. En sak som kan vara bra att veta är att muskotnöt möglar inifrån, men annars håller ganska länge.

Chili – Att finna rätt chili är svårt.

Det finns så många sorter att det blir rena djungeln. En bra idé är att ha en lite mildare variant och en starkare i pulverform, som kan varieras med färsk chilipeppar emellanåt. Färsk chilipeppar går utmärkt att frysas in.

Cayennepeppar är bra om man är ute efter lite sting i maten. Cayenne kan även användas till bakverk för att hetta upp dem.

Kanel – En väldigt vanlig krydda men som kanske inte alltid får utnyttja sin smakpotential. Kanel hjälper till att hålla blodsockret i styr och kan även pigga upp likt en mycket mildare variant av kaffe. Denna krydda fungerar bra både i drycker, varma som kalla, och i mat t.ex. grytor och wok.

Kardemumma och kanel blir tillsammans lite juliga men våga variera eller mixa med andra smaker.

Vad många inte vet är att vanilj är bra för huden och används även i hostmediciner för att lindra halsirritation och för att maskera den bittra smaken.

Vanilj är alltså bra att använda om man vill mildra en bitter smak.

Som nämnt tidigare fungerar även mynta och citronmeliss till många desserter.

Se nästa uppslag för att få lite tips på recept med några av kryddorna som har nämnts här. •

Vanilj – En vanligt förekommande smaksättning i efterrätter och bakverk.

Färska kryddor: Citrongräs, chilipeppar, ingefära och thaibasilika blir perfekt till en thailändskinspirerad wok, sallad eller gryta. Skippa rödcurrypasta och använd dessa färska kryddor istället. De tre förstnämnda håller sig dessutom ganska länge i kylen.

Olika fröer att krydda med: Fänkålsfrön – Skiljer sig från grönsaken fänkål, men har ändå en svag lakritston. Är bra kompis med kumminfröet.

Kumminfrön – Trött på den vanliga gamla tacosmaken? Testa att krydda färsen med kumminfrön. Passar även utmärkt till bönor, speciellt svarta bönor som också är gott till tacos.

Bockhornsklöverfrö (finns i hälsokostaffärer) – Ett frö som ofta förekommer i indisk och thailändsk mat. Den är faktiskt en av kryddorna som brukar finnas i curry (som är en blandning av flera kryddor). Bockhornklöverfröer förbättrar matsmältningen och hjälper mot hudirritation. Väldigt god och aromatisk att ha i grytor.

Krydda desserten: Det finns en hel del kryddor som passar utmärkt att använda i desserter.

Några av dem är följande: Kardemumma – En krydda som finns både i fröform och mald. Den är besläktad med ingefära och har minst lika många hälsofördelar. Den hjälper bl.a. mot hicka, lindrar depression och fungerar som en detox om man vill rensa kroppen. Denna krydda är god att ha både i dryck och i desserter.

Bild uppe: Överst: rosmarin och i mitten timjan. Sidorna: kanel. Skedarna: basilika, fänkålsfrön och kumminfrön. Bild nere: På bordet: ingefära, rosmarin och kanel.

I glasburken: kardemummafrön.

mahskara.se

31

smarriga

efterrätter Det finns miljarder efterrätter och ”go’fika”att välja mellan numera. Dock blir det ofta chokladpudding, kladdkaka med grädde, fruktsallad med glass eller marängsviss. Känner du att du vill testa något nytt eller prova något som är nyttigare men ändå minst lika gott? Här kommer recept på efterrätter och kakor som ni kommer njuta av!

Text & Foto: Alexandra Lundgren

Nicecream

Nicecream

2 minuter. 1 banan per smak

Ingredienser Mogen ekologisk banan Smaksättning t.ex. choklad, bär, dadlar, vanilj, polkagris, färska myntablad Nicecream har varit en modesuccé inom efterrättsvärlden ett bra tag nu.

Särskilt som den är allergivänlig och vegansk (beroende på vilken smaksättning man väljer). Det är viktigt att bananen är mogen, gärna övermogen för bästa resultat. Det gör att glassen blir söt och smakar mindre banan om man väljer att smaksätta. En nyttig variant på glass som ändå smakar gott och varken kräver mycket arbete, ingredienser eller tid.

Personligen brukar jag köra en banan per smak och sammanlagt tre bananer för att riktigt skämma bort mig själv.

Några favoritsmaksättningar är råa kakaobitar, passionsfrukt, dadlar och blandade bär. Men det är bara att låta kreativiteten flöda! Det går även att äta detta till frukost om man väljer frukt som smaksättning. Då blir det mer som en smoothie.

tillagning 1. Frys in antal bananer som önskas minst en kvart.

2. Mixa sedan med antingen stavmixer, matberedare eller blender tillsammans med valfri smaksättning. Färdigt!

34 student

Honung & mynta-

marinerade jordgubbar

med

vaniljgräddyoghurt Ca 30 – 40 min (längre om man vill låta stå i kylen över natten) ca 3 portioner

Ingredienser 1 liter jordgubbar 0,25 dl flytande honung 1 ½ msk hackad färsk mynta Grädde: 1 dl vispgrädde eller havrevisp 1 dl turkisk yoghurt eller soyghurt Vaniljsocker eller en halv vaniljstång för extra lyx 1 msk florsocker Småkakor, till servering

tillagning 1. Rensa jordgubbarna och skär dem i mindre bitar. Ringla över honung och vänd i myntabladen. Låt stå en halvtimme i kyl.

2. Vispa grädden och blanda med yoghurten.

3. Skrapa ur vaniljstången och blanda i.

Smaka av med florsocker. Låt det gärna stå och dra i kylen över natten om det går att hålla sig så länge...

4. Servera jordgubbarna med vaniljgräddyoghurten och småkakor. (Kanske lite smulade kolakakor?)

Kolakakor

Mug cake

Ingredienser

Ingredienser

100 g smör 1 dl socker 1 msk vaniljsocker 1 msk sirap 2 ½ dl vetemjöl 1 tsk bakpulver

tillagning

2 msk strösocker 2 msk vetemjöl ca 0,5 tsk vaniljsocker 1 ½ msk kakao 1 msk mjölk alt. apelsinjuice 25 g smält smör alt. 2 ½ tsk olja 1 ägg (om receptet dubblas bör ändå ett ägg användas) alt. ¼ tsk bakpulver.

1. Låt smöret bli mjukt i mikron/ i en kastrull på spisen.

2. Blanda smöret med socker, vaniljsocker, vetemjöl, sirap och bakpulver till en deg.

3. Halvera degen. Forma till två rullar.

Lägg dem på bakplåtspapper och platta ut dem.

4. Grädda i ugn på 175°C i 10-12 minuter. Ta ut plåten och skär kakorna diagonalt.

Ibland orkar man inte göra något extravagant men är ändå sugen på något sött. Har man tillgång till en mikro är detta recept perfekt. Kladdkakan blir extra god om man toppar med grädde, glass eller frukt och bär.

Går även alldeles utmärkt att göra utan ägg och smör men tänk då på att ersätta med olja och bakpulver.

(Se ingredienslistan).

15 minuter. 30 st

Mugcake

Ca 1 minut. 1 portion

tillagning 1. Smält smöret.

2. Blanda alla torra ingredienser och tillsätt därefter ägg, mjölk och smör.

3. Blanda till en jämn smet och häll upp i en kopp eller form som tål mikrovågsugn.

4. Grädda i mikron i ca 30-60 sekunder. (Om du väljer versionen utan ägg och smör bör kakan mikras ca 1 ½ 2 minuter).

”Har man tillgång till en mikro är detta recept perfekt.”

chokladgräddglass Ingredienser Choklad Färskost Grädde (i mitt fall havrevisp men kogrädde går säkert lika bra) Florsocker Eventuell annan smaksättning Det här receptet kom jag på en kväll när jag var sjukt sugen på glass men inte orkade gå till affären. Så jag kollade i skafferiet och kylen där jag fann några ingredienser som jag började experimentera med. Så här blev det:

tillagning 1. Smält chokladen i mikron eller i vattenbad på spisen.

2. Vispa färskost med florsockret.

3. Efter chokladen har svalnat lite (men ej stelnat!) blanda ner den i färskostblandningen.

4. Vispa havregrädden (ser ut och smakar precis som kogrädde) tills den blir riktigt fluffig.

5. Rör försiktigt ner grädden i chokladblandningen.

6. Frys in i portionsformar, det som inte får plats kan bli en chokladmousse som får stå i kylen. Jag valde att inte använda glassmaskin men då behöver man ta ut glassen ca 5-10 minuter innan den ska ätas. Det går självklart bra att använda glassmaskin också om man har tillgång till sådan lyx.

7. Toppa eventuellt med någon sås eller strössel. Liten varning dock är att denna glass är väldigt mäktig.

mahskara.se

35

Baklawa

mot islamofobi Att bemöta rasism under högskoletiden är inte det enklaste. Mahskara mötte upp Lina Abuzarour, från Malmös muslimska studentförening Alhambra, mitt under förberedelserna för föreningens motreaktion mot upptäckten av islamofobiska karikatyrer och nerskriven rasism som hittats på högskolan.

Text: Lisen Älgne / Foto: Camilla Bergvall

M

otreaktion. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag klev in innanför Kårens dörrar för att möta upp Alhambra, bara en timme innan motreaktionen skulle hållas. Det jag hör är prassel, prassel, prassel.

Förberedelserna är i full gång. Jag möts av glänsande lila paketsnören som knyts runt cellofaninslagna paket tillsammans med små lappar.

– Det är hadither, små ord och uttalanden som profeten sagt som vi skrivit ut och fäster på paketet med baklawa i, förklarar Lina och pekar på högen som växer sig allt större.

Föreningens medlemmar sitter runt ett bord och paketerar in den arabiska bakelsen.

Varför vill ni ha med hadither på paketen?

– För att de ska få lära känna profeten Muhammad, vad han säger och varför. På så sätt får de se vad Islam innebär.

För jag tror att mycket som ligger till grund för rasism kommer från okunskap och därför vill vi bemöta detta med att gå ut med kunskap.

36 student

Man lär sig inget om man inte frågar, det är så samhället funkar! Berätta om motreaktionen!

– Vi tänkte, nu får vi chansen att faktiskt gå ut med kunskap. Där människor får fråga det de vill fråga. Man ska aldrig svara hat mot hat, det ger inget. Min favorit hadith handlar om att de bästa av er är de som kontrollerar sin aggressivitet. Jag tror bästa sättet att bemöta rasism är med kärlek, att bemöta hat med kärlek och dela med sig av den kunskap man har. Så att bjuda på baklawa och försöka svara på frågor kring islam är vårt sätt att visa hur vi vill stoppa hatet, med att sprida kärlek tillbaka!

Varför tror du denna okunskap finns?

– Många vågar nog inte lära sig. Media spelar stor roll i dagens samhälle och ger en bild som inte stämmer, det är synd. Med detta kan vi ta ett steg närmare, det steget folk är rädda för att ta, nämligen steget om kunskap. Jag har själv stött på okunskap i skolan, där en lärare sa ”När du är klar med uppgiften så är det bra om någon som har svenska som

”Bästa sättet att bemöta hat är med kärlek!”

första språk läser den”. Det är tråkigt att det ska behöva vara förutfattade meningar om sådant, jag är liksom född i Sverige och kan svenska.

Vad vill ni i föreningen Alhambra göra åt det här?

– Vi vill fortsätta jobba för lika behandlingar och allas lika värde. Att man ska kunna vara sig själv, helt enkelt. Både med att utöva sin religion och personlighet. Vi finns för studenters skull, för att man ska trivas på Malmö högskola och inte känna sig osäker. Det är en mångkulturell stad, skola och samhälle. Dessa personer, som satte upp lappar och karikatyrer på Orkanen, ska gå ut och jobba i samhället. De måste kunna ha kunskap och bemöta alla människor lika.

Vare sig hudfärg, religion eller personlighet.

Hur tror du det ska gå till?

– Våga mer, ta steget om kunskap! Vi vill stötta alla, så som föreningar och Kåren stöttat oss. För att undvika rasism i framtiden behöver vi jobba för allas värde!

Angående framtiden, tror du vi någon dag kommer slippa kämpa?

– Jag gillar att alltid tänka på det bästa, det kommer komma!

Men just nu måste vi kämpa. Som min mamma säger, en hand klappar inte själv. Den måste ha en annan hand för att klappa. Jag har alltid haft det i huvudet, för det är ju så, om alla jobbar tillsammans så kommer det verkligen få ett slut.

alhambra.malmostudenter.se facebook.com/alhambra.malmo

mahskara.se

37

38

Från tidningskris till

HYPE-RELEASE

Tidningsdöden härskar i landet och fäller den ena redaktionen efter den andra. Papperstidningarna krisar och digitalt innehåll tar över. Eller? Redaktören Estelle Jandermark släppte första numret av magasinet HYPE i våras. Vi tog reda på hur.

Text: Lisen Älgne / Foto: Jesper Moldvik

V

årens första värmande strålar skiner denna morgon. namnet funkar ju även om innehållet i tidningen kommer Estelle Jandermark, 24 står redan utanför och väntar, behöva ändras. med solglasögonen på och lapar sol, innan vi går in på Med namnet i hamn fixades en redaktion, de flesta frilancafé Ambrosia. Äntligen, tänker jag, ska jag få svar på mina sande, och en unik design skapades till tidningen. Sedan framtidsdrömmar! Med varsin kopp kaffe i handen sätter vi var det dags för innehållet. Med en växande klick-journalisoss och Estelle börjar berätta. tik, konstant bildflöde och en gratiskultur via digitala meFyra gånger har hon ansökt till Skurups journalistutbild- dier, vad är det en papperstidning kan ge som inte går att ning. Men blivit nekad för att ”ha för lite arbetserfarenhet”. hitta på internet?

– Lite komiskt är det, menar Estelle, med tanke på att – Jag tänker alltid att innehållet inte ska gå att få digitalt, jag haft eget företag som frilansande sedan 2010 och innan förklarar Estelle. Med vår fantastiskt duktiga fotograf Åsa dess gick på Mediegymnasiet här i Malmö. Där hade vi bland Haleby har vi fått riktigt bra bilder till tidningen. Jag vill att annat ett samarbete med Egmont och gjorde en bilaga till bilderna ska tala och vara det första läsaren ser, för att sedan tidningen OKEJ, så jag har erfarenhet liksom. vilja läsa texten. Man ska riktigt känna hur det är att vara Med en frukostmacka i handen berättar Estelle för mig att på festivaler och konserter och stanna upp ett ögonblick, hon fortsatte hålla kontakten med Egmont även efter gym- jag tror det är viktigt. Vi är så vana att se bilder på sociala nasiet, vilket lett till att hon har fått prova medier som vi bara skrollar förbi utan att på många olika positioner inom företaget egentligen kolla. En del saker gör sig bätt”En del saker gör sig och skapat sig en generös meritlista. re i tryck än på nätet, helt enkelt, svarar – Det började med att jag fick sommarEstelle och tar ett sista bett på mackan. bättre i tryck än på jobba med fokus på sociala medier, därHur gör man då för att skapa ett riktigt nätet, helt enkelt.” efter har jag från och till vikarierat lite bra innehåll men inte har ett redaktionsöverallt, med lite allt möjligt. Förutom att kontor i Djävulen bär Prada-anda, som vara redaktör för HYPE så frilansar jag faktiskt fortfarande, jag fått för mig? Estelle berättar att alla på redaktionen just nu håller jag på med ett Youtubeprojekt för Egmont. Det är väldigt nya, men idérika, och än så länge har mötena är väldigt smidigt när man har eget företag, det är bara att skett på Egmonts kontor, i stan, via Skype eller hemma hos fakturera för timmarna.

Estelle själv.

Men hur blir man egentligen redaktör? För Estelle inträf– Jag har varit involverad i väldigt mycket nu inför förfade det när hon var på jobbet. En kollega haffade upp hen- sta numret, men jag tycker det är kul att kunna coacha alla ne med den självklara idén om att hon borde bli redaktör. individuellt, delegera uppdrag och hitta redaktionens styrFörsta steget därefter blev att sälja in idén till sina chefer kor. Tillsammans kommer vi på jäkligt bra idéer och märker på Egmont. Med pitchen om att det inte finns någon lik- vad som funkar, berättar Estelle utanför fiket strax innan vi nande tidning på marknaden gav cheferna ett positivt gen- skiljs åt. svar och satsningen började. Strax innan sommaren förra Men innan solglasögonen återigen åker på, måste jag ändå året fick de grönt ljus att köra, med Egmont som stommen få reda på, hur det faktiskt är. Hur det faktiskt känns, att i projektet. vara redaktör.

– Vi började med att spåna på namn till tidningen, vi vis– Det här passar mig perfekt! Nu får jag vara med i alla bitar ste att det skulle vara något på engelska och som ändå var utan att vara jobbig, haha! Vi har ett drömläge med ett stort slagkraftigt men enkelt. Jag trillade över ordet ”hypad” och företag bakom oss och har möjlighet att fråga andra redaktörer så blev det HYPE. Vi vet ju liksom inte hur EDM branschen inom företaget. Jag hade bestämt mig att innan jag fyllde 25 kommer se ut i framtiden, den är så pass ny, så vi tänkte att år skulle jag vara redaktör för en tidning. Med vilja går allt! •

mahskara.se

39

40 kultur

english

Jo-Anne McArthur

the voice of animals The sun just went down and the room is dark. Approximately sixty expectant visitors sit silent while waiting for the lecture to begin. Jo-Anne McArthur has been invited by Djurens Rätt, Sweden's biggest Animal Rights organization, in cooperation with Mahskara. She initiates her talk at Orkanen this wintery afternoon. Her image etches into our memories and her stories get stuck in our hearts.

Text: Camilla Bergvall / Foto: Jonatan Månsson

J

o-Anne McArthur attended the university in Canada to study English and geography, but she had always loved photography. When she took a course in photography at the university she knew from the first day that she would continue photography as a career, because she was so in love with it. At the same time an interest in human rights issues arose and she was searching for stories and thinking about going to Afghanistan to photograph war. Then one of her mentors told her to do “what is really you” and she took the advice literally.

– What I loved the most and what I was most interested in was animals, says Jo-Anne. I don’t just have love for animals but also a concern for animals, since I was a kid.

She realized that there weren’t so many people documenting the huge issues around animal rights and abuse of animals, that she could do a really big project about our use of animals around the globe. That was over ten years ago. Since then, Jo-Anne has traveled the world and her photos capture the reality and everyday life of millions of animals.

– I started taking pictures close to home and once you start noticing animal abuse - it’s everywhere. In that sense, it’s easy to document animal abuse and cruelty. No matter if it’s a dog chained up in the cold weather in a backyard or the racks of bodies hanging on the meat market. I just started photographing what was right under my nose. But because I’m a traveler by nature I also looked for other possibilities abroad and took interest in what was going on around the world.

Her pictures have been contributing to over 100 animal rights organizations worldwide. She has been visiting around 50 countries and spends all her time doing animal work. The work includes doing investigations where she photographs animals at factory farms and similar places. A lot of time goes to working with the images afterwards and making them

available for anyone helping animals. She is also holding a lot of talks and lectures around the world and answering questions and doing interviews with media about her documentation of animal abuse.

– The first people to syndicate my work are the vegans, the activists and the environmentalists. And that’s great, there’s were the ripple starts. Beyond that it has been harder to get the work out there, she tells Mahskara.

– People who care for animals are seen as sentimental. It’s unfortunate that in this patriarchal society we are taught to use these masculine trades of stoicism and things like nurturing and caring and looking after the oppressed are seen as bad. So it has been hard, because my images are about caring about others who aren’t of our own species.

Even the big editors in the world have said that the work she is doing is very good but that they don’t see an audience for it.

– I think the main reason for that is that magazines have to think about their advertisers. They can’t put an anti-diary story in the paper if the diary-industry is one of their advertisers. And they don’twant to lose readers, who can be easily offended with information about agriculture.

We Animals started as a photo project and then it turned into an international archive of animal abuse and investigative work. The book contains over a hundred pictures of animals that Jo-Anne has taken around the globe. Many of them witness about horrible conditions for the animals.

– It’s hard to look at the pictures because you are confronting cruelty and I think people really are compassionate deep down. To face the cruelty towards animals is to face ourselves. Eating meat and using animals are culturally inbred for a millennium now, so people see it as a monumental thing to change. I think that is why it’s hard to look at the images and engage with them.

mahskara.se

41

"I am a war photographer. I photograph the invisible war against animals"

Jo-Anne McArthur / We Animals

The Ghosts in Our Machine (2013) is a cinematic documentary that illuminates the lives of individual animals living within and rescued from the machine of our modern world. With the exception of our companion animals and a few wild and stray species within our urban environments, we experience animals daily as the food, clothing, animal tested goods and entertainment we make of them. This moral dilemma is often hidden from our view.

A film by Liz Marshall featuring Jo-Anne McArthur. Produced by Nina Beveridge & Liz Marshall. With “Give Up The Ghost� by RADIOHEAD www.theghostsinourmachine.com.

Jo-Anne McArthur / We Animals

42 kultur

english We Animals is a 208-page hard cover book, including over 100 photographs and writing by Jo-Anne McArthur. Drawn from thousands of photos taken over fifteen years, We Animals illustrates and investigates animals in the human environment: whether they're being used for food, fashion and entertainment, or research, or are being rescued to spend their remaining years in sanctuaries. McArthur provides valuable lessons about our treatment of animals, makes animal industries visible and accountable, and widens our circle of compassion to include all sentient beings. The book includes previously unseen photographs and a final chapter entitled "Notes from the Field", which is a small compilation of journal entries written while doing investigative work both at home and abroad.

Jo-Anne McArthur / Farm Sanctuary

B

ut things are changing. More and more articles about slaughterhouses and undercover work are seen in all countries.

It’s not just Jo-Annes work that is seen, but the issue itself.

– There’s so many ways in which we can help animals, humans and the environment. The world needs help. Like I said, doing the work close to home, you don’t need to look very far to engage and make the world a better place.

– For animals, the easiest thing we can do right now is to stop eating factory farmed animals. None of us need to do that, we actually don’t need to eat animals at all. Small changes can be effective; you could think ‘what does meatless Monday change?’ But imagine if everyone did meatless Monday, it would make a huge change in the world. You can also look for cruelty free cosmetic products, you don’t need to stop shampooing your hair just because you care about animals.

Jo-Anne, as many of us, grew up eating meat. But then she got to know her moms chickens. Jo-Annes mum had ten chickens who wanted to go into the house and sit on her shoulders. Jo-Anne started thinking that she couldn’t both be friends with chickens and then eat them. She didn’t know any other vegetarians so it was a monumental task at the time, but she couldn’t deny it.

– I couldn’t play with my chicken friends at day and then go in and have chicken for dinner. Going vegetarian seemed like a big deal, but clearly it worked out!

In the movie The Ghost in Our Machine we can follow JoAnne’s work and when she visits several farm sanctuaries where rescued animals are living. The sun is shining, the animals are running towards here to say hello and everyone seems really happy. It hits me that this is what the advertising from diaryand factory farms looks like. This is the image that people make in their heads while thinking about farmed animals. But it’s not the reality for most animals. This is what a few of the rescued ones get to experience, while the rest of their species are kept hidden from the world in order to serve humans. After being vegetarian for three years she then went vegan.

– I think it’s really important for us to look beneath the surface of things. We are not taught to question what we eat for example. The universities are a perfect place for that; it’s a place

You can buy the book on Amazon or in Djurens Rätt's web shop More info at weanimals.org

of thinking and questioning everything. And we really should do that and encourage others to look beneath the surface as well.

Jo-Anne hears from all sorts of people, from all types of countries, everyday. Her inbox is flooded all the time, for really good reasons of course.

– People are not only inspired to change, but they want to share it with me and talk about it with people. It’s really beautiful actually, I get emails everyday and I know that my work is having an effect. That’s what keeps me going as well, I couldn’t do this horrible, disgusting, revolting work and seeing this suffering if I thought no one was paying attention.

But people are paying attention. The work of being a witness to cruelty against animals is hard.

– I can meet 30 000 individuals at one night when we are doing an investigation. Walking by all the cages and seeing their injuries and then leaving them behind is the worst feeling. I can’t liberate them, often I can’t even talk about them until the pictures are made public –and sometimes it take years before I can post the images. It’s definitely an exercise in extreme patience and extreme frustration, says Jo-Anne.

But things are changing and Jo-Anne keeps her faith in mankind.

– One way of making the world a better place is to challenge ourselves. It sounds so simple, but still we don’t live that way. Challenge yourself to be kind in every single thing you say and in everything you do. If you practice that every day, you will see a change. If people put kindness first in everything and in every decision things would improve. •

HOW TO HELP ANIMALS Find more examples of what you can do at weanimals.org • Lead by example, live compassionately.

• Reduce and eliminate your consumption of animals.

With all the amazing and healthy alternatives to meat, there's really no excuse!

• Volunteer at your local animal shelter or sanctuary.

• Foster a homeless animal.

• Ask your school cafeteria to offer more veggie and vegan options.

mahskara.se

43

Behind the scenes at Swedish fur farms Over one million minks are bred and killed every year at about 70 fur farms around Sweden. This is despite a poll from 2014 shows that 8 out of 10 Swedes are against mink farms. More and more countries in Europe bans fur farming, the Netherlands, Great Britain, Bosnia and Herzegovina, Croatia, Slovenia and Austria have already done it.

Several organizations have protested against Sweden because they have not followed the trend. Government retrieves and investigations show significant shortcomings in animal welfare on the fur farms.

This is the reality for minks on Swedish fur farms.

Photos: Jo-Anne McArthur / Djurr채ttsalliansen

2.

44 tema

3.

1.

4.

1. As many as 100,000 minks can be kept at a single farm, though most professional mink farmers keep approximately 20,000.

2. Minks are ferociously territorial animals. The stress caused by close proximity to one another at fur farms leads to cannibalism and self-mutilation.

3. Injured mink kits with their dead mother.

4. High walls surround most mink farms, impeding the escape or easy liberation of animals. mahskara.se

45

5.

8.

46 tema

5. Food is places atop the cage wiring. This family started with 10 but are now down to 8.

Deaths caused by fighting due to confinement is common at mink farms.

6. A lone male mink.

7. Most minks in Sweden are killed by being placed into this type of box and then gassed.

8. Under the health act, it is required that fur farmers properly dispose the bodies of animals they have killed and skinned. This farmer, however, has kept them all.

9. Lack of upkeep at a mink farm has lead to years of run off and stench, which the mink must endure on a daily basis.

6.

7.

9. mahskara.se

47

radio

som spelar roll

I början av mars drog Helt Seriöst igång – ett lokalt radioprogram av tidigare radiostudenter från Malmö högskola.

Mahskara snackade med redaktionsmedlemmarna Sandra Neergaard-Petersen och Niklas Runsten om utmaningarna de mötte, radions roll idag och vilka deras drömgäster är.

Text & Foto: Oscar Hjelmstedt

Berätta om Helt Seriöst! Hur startades programmet?

Sandra: Jag, Niklas och cirka 20 andra studenter läste förra året [2014] radiokursen på Malmö högskola (en termin lång). Efteråt så ville vi använda det vi hade lärt oss i praktiken. Vi hade lärt känna varandra väl och tycker alla att radio är väldigt roligt.

Niklas: Vi ville inte att det skulle ta slut där, vi ville göra egen radio. Sandra kom på idéen om att starta ett eget program via Malmökanalen. Vi hade en del kaosartade möten som sedan mynnade ut i ett koncept, redaktionsmedlemmar och en förening.

”Vi vill få våra lyssnare att bänka sig framför radion vid en viss tidpunkt.”

Sandra: Att starta en radiokanal krävde mycket administrativt arbete, vilket gjorde att den kreativa biten kom sent.

Det var först när allt pappersarbete var klart som vi kunde fråga oss “Vad ska vi snacka om i programmet?”.

Sandra och Niklas säger att det byråkratiska arbetet tog mycket energi från redaktionen och att en del medlemmar hoppade av innan programmet ens började. I skrivande stund är de 17 stycken.

Hur kom ni på namnet?

Niklas: Det tog ett tag: Vi röstade, drog lappar och hade omröstningar på Facebook, men tillslut kom vi fram till

48 kultur

“Helt Seriöst”. Vi ville ha ett namn som speglar olika vinklar, både en seriös och humoristisk sida. Vi vill visa att vi tar våra lyssnare på allvar – det här är inte bara studenter som gapar, utan vi vill göra en bra produktion.

Sandra: Det här är på sätt och vis en experimentverkstad där vi tillåter oss att göra misstag för att se vad som funkar och kunna göra programmet ännu bättre. Vill testa oss fram; det här ska vara roligt, inte drivet av prestationsångest.

sig framför radion vid en viss tidpunkt. Vi sänder live; det är inte förinspelat eller redigerat – det vi säger är vad som sänds.

Niklas: Vi plockar inte bort några pinsamma tystnader, det är det som charmen med radioformatet.

Hur var det att gå från kursen till att istället göra riktig radio?

Niklas: Det är en enorm skillnad; här på skolan visades bara våra uppgifter upp, men nu så pratar vi ut till en verklig publik som kan döma oss på ett annat sätt. Bara det är jättehäftigt och spännande!

Vem är drömgästen?

Sandra: Gösta Ekman, han är min idol.

Niklas: Jag vill sjunga “Stad i ljus” med Tommy Körberg, live i studion! •

”Vi plockar inte bort några pinsamma tystnader, det är det som charmen med radioformatet.”

Hur ser ni på radions roll idag? Hur är det att sända radio till en publik som är van vid podcasts?

Sandra: Det är roligt att vi sänder analogt och inte släpper det direkt som en podd, trots att många lyssnar via internet och kan göra det när de vill. Visst, vi lägger upp våra sändningar på nätet efteråt, men vi vill få våra lyssnare att bänka

Vad är det roligaste med radio?

Sandra: Spänningen innan en sändning, att vi har möjligheten att sända radio och har skapat oss den möjligheten själva.

Niklas: Det roligaste är när vinjett kickar igång – då kör vi!

Helt Seriö st sänds varje må ndag kl. 2 på 89,2 v 0:00 ia Malmö k a n alen.

Följ dem på Faceb ook och på In s (@radioh tagram eltseriost ).

mahskara.se

49

en glad text om framtiden

”Det är klart att hela den här jobbgrejen känns lite problematisk. Som att cykla genom Västra hamnen i motvind. När det regnar. Och är kallt.”

Text: Moa Höglund

J

ag hade egentligen tänkt skriva en ledsen text om framtiden.

Men det gick inte så bra, för det var inte bara texten som blev ledsen utan jag med. Konstig känsla måste jag säga.

Kortslutning liksom. Jag brukar kunna prestera när jag måste.

Förutom då. När jag skulle skriva en ledsen text om framtiden. ”Hmm”, tänker den självreflexiva. ”Hur kommer det sig Moa? Att du drabbas av handlingsförlamning i relation till temat framtid? Är det så att du kanske är lite rädd? Rädd för att misslyckas? Rädd för att bli en loser?!”

Men vad menar du? Vadå loser? Vad innebär det ens? Typ som att samhället är uppdelat i två kategorier: vinnare och förlorare? Vi vet ju att det inte är riktigt så enkelt. Men det är klart att man kan vara lite rädd för att misslyckas ibland. Det är väl alla? Lite oroliga för framtiden? Framtiden och jobb.

För ett sånt vill ju faktiskt de flesta ha, ett jobb, i framtiden alltså. Ett jobb, så att de kan ha råd med en lägga, lite mat och en öl då å då.

Blygsamma krav, kan en tycka. Men det är inte riktigt så enkelt, har jag hört. Jag har hört att det finns ganska få jobb och att det kommer se ut så även i framtiden. En annan kan ju undra hur någon kan veta det, alltså att det kommer vara dåligt med jobb även i framtiden. Jag får liksom känslan av att någon vill skrämmas, sätta mig på plats. En känsla som blir lite extra intensiv då jag hör att arbetsmarknaden är specifikt dålig inom min bransch: flumbranschen a.k.a kulturbranschen. Man undrar ju varför den arbetssektorn skulle innehålla färre jobb än någon annan? Det är ju inte som att inga människor är intresserad av att konsumera kultur, och inte heller som att ingen vill arbeta med det.

Det känns snarare som att arbetsbristen beror på att samhället inte definierar konstnärligt arbete som speciellt värdefullt, som riktigt arbete. Och om skulle vara så, borde inte det gå att ändra på då? Liksom se till så att kulturarbete värderas på samma sätt som annat arbete? Men jag vet inte.

Jag får väl skylla mig själv också. Jag hade ju inte behövt gå en sån utbildning som jag gör. Jag hade ju kunnat bli något annat, något ”värdefullt”. Men ändå. Det är klart att hela den här jobbgrejen känns lite problematisk. Som att cykla genom Västra hamnen i motvind. När det regnar. Och är kallt.

Samtidigt så har jag hört att man inte ska hänga läpp. Ingen gillar en suris. Det gäller att vara positiv. Att istället för att tänka ”Hmm… varför finns det så få jobb?” tänka ”Yää!! Nu ska jag minsann få ett av de få jobben som finns!”. För några finns det ju. Jobb, alltså. Och de går ju till dem som är bäst:

50 kultur

mest kvalificerade. Så det enda jag behöver göra för att bota min oro är alltså att bli mest kvalificerad! Perfekt! Jag behöver alltså bara bli bäst. Bäst av ALLA! Och blir jag bara det, så kommer jag att få jobb, inte bara ett, utan allihop!

Frågan är då hur denna resa ska gå till: hur ska jag gå från att vara en ganska vanlig person till att helt plötsligt bli mest kvalificerad? För att bli bäst så behöver jag nog prestera lite bättre i skolan men kanske framför allt vara ute på praktik mer. Arbetslivserfarenhet är nyckeln till frihet. För det är ju så viktigt med kontakter. Att nätverka, liksom skapa sig ”ett namn”. Och inte vilket gammalt son-namn som helst, utan det mest kvalificerade namnet, det bästa namnet.

Ett namn skapar man genom att jobba länge. Men man kan bara få ett jobb om man har skapat ett namn. En del kan tycka att det är lite underliga förutsättningar, att dem känns lite paradoxala. Men jag vet att det enda jag behöver göra för att skapa mitt namn är att visa att jag minsann älskar att jobba och att jag verkligen brinner för det jag gör! Att jag liksom brinner så mycket för det jag gör så att jag kan jobba hur mycket som helst utan att någon någonsin behöver betala mig. Och om jag jobbar gratis och brinner väldigt mycket för det under en lång, lång tid så kanske att någon kan se det och fråga mig: ”Vad har du för namn?” för att sedan gå bort till sina jämlikar, peka på mig och med en änglalik stämma yttra ”Moa” varpå jag helt plötsligt återfår förmågan att känna integritet och självförtroende. En rafflande känsla som får mig att kasta mig ut i arbetslivet, nätverka och slutligen bli belönad.

Och kanske då, när jag har skapat mig ett namn, ett nätverk och ett jobb, kan jag ha en framtid.

Så vad finns det att vara rädd över egentligen? Det är ingen fara. Det fixar sig. Bara jag ser till att satsa riktigt hårt på mig själv! Och sen, när jag har lyckats, ska jag skriva en självhjälpsbok med titeln Hjälp dig själv! Ingen annan bryr sig!. En bok där jag utbildar samhället i den fina konsten att utnyttja och profitera på varandra. Ett fantastiskt stycke litteratur som genom sin sedelärande karaktär gör braksuccé, blir en klassiker och färdas genom generationer, från förälder till barn. 200 år efter dess release har den uppnått status som en ”den moderna tidens heliga skrift”. Vid det här laget ägs titeln av Coca Cola Company, som med järnhand styr det lilla som finns kvar av den värld vi lever i nu.

Vi har många problem. Men vem hinner tänka på dem, när man måste kämpa, för att klara sig själv? •

ordförandekrönika studentkåren

Det jag älskar mest med våren är nog just att den verkar ge folk ny energi och framtidstro. Plötsligt finns det något som hägrar i horisonten. Det kan vara värme, men även ett efterlängtat sommarlov. Den välbehövda pausen i en annars konstant bubbla av att ta sig till nästa examination.

När då framtiden börjar göra sig påmind lagom till att det börjar titta upp krokusar och snödroppar, så kommer det sig naturligt att även börja fundera över vad som komma skall.

Det kan handla om att söka in till en spännande kurs eller ett utmanande program till hösten, men även om att bli färdig med studierna och ge sig ut i arbetslivet. Den pirriga känslan av att examensarbetet snart är klart och möjligheterna skymtar i horisonten kan nog många av er känna igen er i.

J

ag har stora förhoppningar för min framtid. Jag vet bara inte hur jag ska hinna klämma in allt som jag vill göra och åstadkomma! Tankar snurrar kring resor och jobb, kärlek och påverkan. Ibland blir det nästan övermäktigt. Då försöker jag att fokusera på de utmaningar som väntar det kommande året. Vad har jag för förhoppningar och tankar där?

Det gör saken lättare, för jag vet ju redan att jag vill arbeta med studentinflytande och påverkan.

Det är inte alltid helt lätt att tänka på framtiden. Med näsan ner i tentaplugget, eller upp över öronen stressad över hur en ska hinna fixa saker - vare sig det är julklappar eller något så enkelt (eller oöverkommerligt) som att städa. Men då kommer den plötsligt, som på beställning varje år. Våren!

Ofta kan det vara svårt att se framåt. Det kan bli lätt för att gräva ner sig och fullständigt leva i stunden. Problemet blir när utan ens fokus på framtiden och att annat väntar, så blir varje hinder så mycket större än vad det behöver vara. Inte nog med det, en kan lätt tappa möjligheten att se saker ur ett större perspektiv. Då är det viktigt att minnas allt som du faktiskt lyckats med. Hur tufft det än känns med den sista tentan, så tänk på alla du klarat av! Det är lite poängen med framtiden, att vi faktiskt lämnar något bakom oss. Är det något som mitt arbete i Kåren har gjort, så är det verkligen att utveckla min förmåga att se saker ur ett större sammanhang. Jag kommer troligtvis, och förhoppningsvis aldrig att bli klar med den utvecklingen, vilket jag ser som något bra. För att ha något att sträva mot gör så att jag lyfter blicken uppåt och framåt.

I Kåren så har vi i skrivande stund precis avslutat vårt val till kårfullmäktige. 19 nya ledamöter och 16 suppleanter har blivit valda, och är alla redo att ta sig an jobbet med att skapa nästa kapitel i Kårens historia. Inte nog med det, jag har sällan varit så imponerad av engagemanget från studenterna på Malmö högskola. Kandidaterna satsade hårt och drev sina frågor ute på fakulteterna, och över tusen studenter valde att rösta.

Att så många av er lade ner tid och tanke på vilka som ska skapa Kårens framtid gör mig lika varm som en sommardag i Västra Hamnen (cheezy, jag vet). Framtiden är minst sagt ljus.

Charlotta Tjärdahl, t.f. ordförande för Studentkåren Malmö

mahskara.se

51

Tack för att du röstade!

Din röst är viktig! Du har genom att rösta bestämt vilka som ska sitta i Kårens fullmäktige nästa verksamhetsår. Här kan du se vilka som röstades in.

På konstituerande fullmäktigemötet den 7 maj kommer de nya fullmäktigeledamöterna bestämma vilka som kommer sitta i styrelsen, vem som blir nya kårordförande och vice ordförande samt vilka som kommer att arbeta som studentombud.

Här är ditt nya fullmäktige: Marisol Pérez O’Connor

Alexandra Petersson

Maja Åkerman

Jenny Börjeson

Charlotta Tjärdahl

Zehra Yildiz

May Samhouri

Ben Sejdaj

Esmir Talic

Karolin Johansson

Borislava Koycheva

Hampus Magnusson

Pontus Källström

Paolo Alexandriyski

Tomas Hedlund

Hannah Lithner

Anna Sturesson

Kinga Kowalczyk

Camila Fernandez

Läs mer på val.malmostudenter.se/resultat

6 anledningar att vara medlem i Kåren 1. Du får personlig rådgivning och stöd om du hamnar i trubbel.

4. Du kan vara med i en av Kårens många föreningar eller starta en egen.

2. Du får äta billig soppa, gå på roliga fester och intressanta seminarier.

5. Du ser till att din utbildning och högskola är granskad och därigenom håller hög kvalité.

3. Du får studentrabatter både lokalt och nationellt.

6. Du stödjer arbete av studenter för studenter!

Bli medlem direkt på malmostudenter.se/medlem

Kontakt T.F Kårordförande

Studentombud HS

Studentombud KS

0707 - 57 75 62

0707 - 57 75 63

0707 - 57 75 67 marisol.perez@karen.mah.se

Charlotta Tjärdahl charlotta.tjardahl@karen.mah.se

Alexandra Petersson alexandra.petersson@karen.mah.se

Studentombud TS

Studentombud LS

0707 - 57 75 69

0707 - 57 75 68

Marisol Pérez O’Connor

Hampus Magnusson Jenny Börjeson hampus.magnusson@karen.mah.se jenny.borjeson@karen.mah.se

Besök oss på:

Kårhuset, Bassängkajen 8, Malmö

(Öppettider Kårhuset, samt telefontider: tisdagar - torsdagar kl 10:00 - 16:00, fredagar kl 10:00 - 13:00)

Oavsett om du behöver hjälp med en knepig lärare, hitta en nattklubb eller veta var du kan micra lunchen, finns Kåren här för dig!

”när någon går in och ställer sig som en jedi framför mig finns det inget som är så vackert, och det finns inget som man blir så stärkt av.”

Studentmagasinet Mahskara ges ut av Studentkåren Malmö och når ut till alla studenter vid Malmö högskola. Åsikter som kommer fram i tidningen är studenternas och inte nödvändigtvis Mahskaras. För insänt material ansvaras ej.

Mahskara har i viss mån modifierat vissa bilder och texter. Mahskara trycks på svanengodkänt papper. annonser: annonsbyrån tomat tel: 046-137400 // www.tomat.se tryck: elvins grafiska ab tel: 042-15 99 00 // www.elvinsgrafiska.se