Mahskara 92 by SUM Student Union Malmö

#92

mahskara Intervju med DAVID POLFELDT, VD FÖR MASSIVE ENTERTAINMENT Rollerderby MÖT CRIME CITY ROLLERS, EN AV SVERIGES STÖRSTA ROLLER DERBY-FÖRENINGAR Mer Vego! TA EN TITT PÅ VÅRA SMARRIGA VEGETARISKA RECEPT MACK MALMÖ COMEDY KLUBB

FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM

Omslagsfoto: Hedvig Larsson Studentmagasinet Mahskara ges ut av Studentkåren Malmö och når ut till alla studenter vid Malmö Högskola. Åsikter som kommer fram i tidningen är studenters och inte nödvändigtvis Mahskaras. För insänt material ansvaras ej. Mahskara har i viss mån modiferat vissa bilder och texter. Mahskara trycks på svanengodkänt papper. Tryck: Elvins Gra ska AB, tel: 042-159900 /www.elvinsgraska.se

KÅRENS ÅTERKOMMANDE AKTIVITETER SOPPLUNCH

KAFFE MED KÅREN

Som student är det inte ofta man har pengar över för att unna sig en lunch ute, så varje onsdag anordnar Kåren en Sopplunch i Kølsvinet som du garanterat har råd med! För endast 15 kr får du som är medlem i Studentkåren Malmö vegetarisk soppa inkl. bröd och kaffe. OBS! Vi kan endast ta emot kontant betalning.

Kaffe med Kåren anordnas en gång per månad på varje fakultet. Då kommer Studentkåren ut till din fakultet för att träffa er studenter. Ditt studentombud finns på plats och du har chansen att berätta för oss vad du tycker behöver förbättras på högskolan. Eventet kan se lite olika ut från månad till månad. Ibland har vi ett speciellt tema som vi fokuserar på, kanske ber vi dig att svar på frågor i en enkät, ibland har vi med oss något intressant företag , och vi bjuder alltid på kaffe!

1 2

När: Onsdagar 12-13

Var: Kølsvinet, Bassängkajen 8

Håll utkik på Kårens Facebooksida under onsdagsförmiddagen för att veta vilken soppa som ser veras.

Du hittar aktuella datum för nästa Kaffe med Kåren på din fakultet på malmostudenter.se.

STUDENTFRUKOST

MUSIC PUB - PREMIÄR 28/4!

Kåren ser verar Studentfrukost en gång/månad, varje tisdag innan CSN betalas ut! För endast 20 kr får du som är medlem ta del av en frukostbuffé med klassiskt innehåll så Signerat som mackor, pålägg , yoghurt, müsli, ägg , juice och självklart ryckande färskt kaffe! Frukosten ser veras mellan Intervju med David Polfeldt kl. 9-11, men kom i tid för att vara säker på att bli mätt!

Tillsammans med Festmesteriet startar vi nu Music Pub på Studentpuben. Välkommen till en härlig pubkväll med livemusik! Alla är välkomna! Är man inte student kommer man in genom att skriva upp sig på en lista i dörren. Leg. krävs, åldersgräns 18år. Vill du/ ditt band spela? Kontakta pontus.kallstrom@karen.mah.se.

05 06 Malmö Comedy Klubb 12 När ? Sista fredagen varje månad När6 ? Tisdagar före den 25:e varje månad, kl. 9-11 Roller derby 14 Var ? Studentpuben, Bassängkajen 8, Malmö Var ? Kølsvinet, Bassängkajen 8, Malmö Att våga leva sin dröm 20 Hemma hos 22 Sarasota 26 Recensioner 30 KONTAKT Vad ska vi äta ikväll? 32 Kårreceptionen Kårordförande Studentombud Teknik och samhälle Illustrationsexpo 36 Jenny Börjeson Kårhuset, Bassängkajen 8 Paolo Alexandriyski Telefon: 040 - 665 75 65 0760 - 50 95 64 0707 - 57 75 69 Serie Öppettider: tis - tors 10 - 16, fre 10 - 13 jenny.borjeson@karen.mah.se paolo.alexandriyski@karen.mah.se 40 Studentombud Kultur och samhälle 41 tf. Vice kårordförande Dikt Borislava Koycheva Ilona Karppinen Studentkåren Malmö 0707 - 57 75 67 0707 - 57 75 62 Drivhusets kompisar 42 borislava.koycheva@karen.mah.se ilona.karppinen@karen.mah.se Pyssel 44 malmostudenter Studentombud Hälsa och samhälle Studentombud Lärande och samhälle Pontus Nilsson OrdförandekrönikaPontus Källström 47 0707 - 57 75 68 0707 - 57 75 63

pontus.nilsson@karen.mah.se

pontus.kallstrom@karen.mah.se

studentkaren_malmo

LÄS MER OM KÅREN PÅ MALMOSTUDENTER.SE

Vi som har gjort Mahskara #92 A N S VA R I G U T G I VA R E T O M A S A N D E R S S O N CHEFSREDAK TÖR TOMAS ANDERSSON ART DIRECTOR REBECKA PORSE SCHALIN T E X T & B E A R B E T N I N G KA JSA GULLBERG / REBECKA POR SE SCHALIN / EVELINA KRAMSU / KAROLINA JURCEVIC / EBBA SIGEBACK / SISSEL BRÆKHUS / TOMAS ANDERSSON / LINDA HÅKANSSON / ANGIE FRANSSON / GABRIELL A JAKOBSEN F O T O K A J S A D A H N / TO M A S A N D E R S S O N / KAROLINA JURCEVIC / HEDVIG LARSSON / LOT TE VIVEKA HOUGAARD SIS SEL BR ÆK HUS / EBB A SIGEB ACK / EVELINA KRAMSU

I L L U S T R A T I O N HEDVIG LARSSON / OLIVIA SKOGLUND / LOT TE VIVEKA HOUGAARD

L AY O U T R E B E C K A P O R S E S C H A L I N / HEDVIG LARSSON / EVELINA KRAMSU / KAROLINA JURCEVIC / GABRIEL HÄGGEBRINK / TOMAS ANDERSSON / SISSEL BRÆKHUS / NIKI ASIMAKIDIS / LOT TE VIVEKA HOUGAARD / ALEXANDER ÖRN

HEJ! Välkomna till nummer 92 av Mahskara. För snar t e tt å r s e d a n f i c k j a g m ö j l i g h e t e n a tt t a ö v e r chefsredaktörsrollen från Lisen och det har varit en spännande tid. Detta blir mitt sista nummer som chefsredaktör och jag vill passa på att tacka alla som läst , alla som varit med och arbetat på dessa nummer. Ett extra stort tack går ut till AD:n Rebecka Porse Schalin som varit en klippa genom hela resan, det hade på riktigt aldrig gått annars. I detta nummer, som jag nog vågar påstå är det bästa hittills, har vi träffat Massives VD och p rat at o m sk a p a n d e i e n u n g b ra n s c h , v i h a r ett repor tage om Crime Cit y Rollers, strålande matlagning för alla och mycket mer! Vi som har jobbat med detta nummer hoppas att ni hittar något ni gillar.

INTERVJU MED

DAVID POLFELDT

2000

2004

2007

2008

2011 2012

2014

2016

Ground Control Ground Control: Dark Conspiracy Ground Control II: Operation Exodus World in Conflict World in Conflict: Soviet Assault Assassin's Creed: Revelations Far Cry 3 Just Dance Now Tom Clancy's The Division Avatar

för M ASS IVE ENTERTAINMENT Text och intervju: Tomas Andersson & Rebecka Porse Schalin

ängs med Drottninggatan mitt i Malmö ligger Massive Entertainments kontor. De stora portarna som möter oss vid ingången öppnas med ett klick och vi kliver in i en entré full av stora bilder från olika spelprojekt. Spelutvecklarföretaget Massive är kända för bland annat världssucceerna World in Conflict, Far Cry 3 och nu senast The Division. Innanför ytterligare ett par dörrar sitter en vakt som ger oss varsin namnbricka och visar oss till en färggrann soffgrupp i entren. Det känns som att kliva in i ett hemligt fort, som att få se en glimt av något alldeles speciellt. Efter en kort stund möts vi av ett varmt leende, David Polfeldt, VD för Massive välkomnar oss in till sitt kontor. Vi får lära känna en öppen och jordnära person med en stor passion för sitt yrke som smittar av sig. Följ med Mahskara i samtal om allt från konstnärsdrömmar och betydelsefullt sagoberättande till Davids väg till VD och hur det är att som spelkreatör verka i gränslandet till ett nytt medium.

SNABBFAKTA OM MASSIVE Grundades år 1997 Sedan 2008 del av Ubisoft Entertainement-familjen VD, David Polfeldt Aktuella med det nya Avatar -projektet

KAN DU BERÄT TA LITE OM DIN BAKGRUND, HUR DIN VÄG HAR SET T UT FRAM TILLS IDAG? I korthet: Jag gick på konstfack och trodde att jag skulle bli illustratör och det var också mitt första jobb, att sitta i en källare och illustrera barnböcker och annat. Det är fortfarande det (näst) bästa jobbet jag har haft. Men sen via ett antal omständigheter så hamnade jag på ett företag i IT-branschen när den var väldigt ny. Då saknades grafiskt kunnande i IT-branschen, och det som var roligt var att allt det digitala i början var fruktansvärt begränsat när det gällde grafiska möjligheter. Man kunde räkna pixlarna per skärm. Det fanns en netscape-palett som innehöll exakt 256 färger och det var de enda färger som gick att använda på internet, annars fick man pixel för pixel bygga egna färger. Det där var jättekul tyckte jag som egentligen hade en utbildning för att göra mer sofistikerade saker, men det var spännande att gå tillbaka till själva atomerna av grafisk design. Då upptäckte jag motvilligt att jag inte kunde låta bli att ta ansvar för vad som hände i arbetsgruppen. Jag tänkte inte på det som ett chefsjobb alls, utan mer som att jag var en lagspelare. Men de som hade anställt mig på den tiden såg det som ledarskap, och det ledde så småningom till en längre chefskarriär, särskilt inom snabbväxande digitala medier. Det är till stor del en oavsiktlig chefskarriär får jag nog säga.

ILLUSTRERAR DU FORTFARANDE BARNBÖCKER? Jadå det gör jag. Jag hamnade i en kris när det gäller mitt eget skapande när jag började försörja mig på det. Jag upptäckte att det som jag älskade mest, det som hade varit väldigt privat, var plötsligt något jag gjorde för pengar – och för någon annan. Det var svårt för mig att förlika mig med det. Jag upplevde det som en form av intellektuell prostitution. Jag har inget emot att få betalt för att vara chef, men jag vill inte ha betalt för att måla bilder åt någon annan. Så efter ett långt uppehåll kom jag en dag på att ”Nu har jag försörjning!”, så då gick jag tillbaka till att skapa den typ av böcker som jag hade velat göra från början som i ärlighetens namn nog är väldigt svårsålda, men nu gör det inget.

VILKET AV MASSIVES SPEL ÄR DU MEST STOLT ÖVER? Det där är en förfärlig fråga. Det är som att be en förälder säga vilket barn de är mest nöjda med, men det går inte att besvara för det är som olika resor. I bredare termer kan jag säga att det man drömmer om när man gör den här typen av produkter det är ett nå ett antal mål: det första är att sälja bra, för det säkrar ens överlevnad. Det andra är att man vill bli älskad av pressen, få bra recensioner, det är mycket roligare än att vara hatad, men sen vill man dessutom känna personlig stolthet över det man har gjort. I slutän-

dan vill man även ha ett team som efter att projektet är färdigt drömmer om att få jobba ihop igen. Så om man når alla dom fyra målen i ett och samma projekt, (och det har vi aldrig gjort), så kommer det vara mitt favoritprojekt.

ÄR DET NÅGOT AV ERA SPEL SOM HAR BETYT T SÄRSKILT MYCKET FÖR MASSIVE? Varje projekt på Massive har på något sätt hjälpt oss att komma vidare till nästa nivå. Så på det sättet har alla varit nyckelprojekt, men med helt olika uppgifter. Det absolut första projektet (Ground Control) handlade om att få studion på kartan över huvud taget. World in Conflict handlade om att visa att vi var en högkvalitativ studio som kunde leverera på internationell nivå. Det projektet i sig är en av de viktigaste anledningarna att vi finns kvar idag! När det blev tuffare tider ekonomiskt så blev vi köpta av Ubisoft uteslutande för att dom visste att det var vi som hade gjort World in Conflict, de visste inte mycket mer om oss än så. Far Cry 3 var oerhört viktigt för oss för att det handlade om att lära oss att byta plattform från PC till konsollerna, och även genre från Real Time Strategy till First Person Shooter. Dessutom behövde vi lära oss att jobba med gigantiska projekt inom ramarna för Ubisoft. The Division har på ett sätt bevisat det vi alltid har sagt, att vi ska göra världens bästa

Jag tror att den här pendeln mellan storhetsvansinne och plågsam självkritik är nödvändig för att lyckas som kreatör.

Bild ovan: David Polfeldt Bild föregående sida: The Division Bild höger: The Division

spel och att om vi får rätt förutsättningar så kan vi göra det. Men vi är inte färdiga än. Nu vill vi bevisa med de projekt vi jobbar med idag att det går att förändra och utveckla det interaktiva mediets möjligheter. Det är ett ofärdig medium, en ofärdig berättarform, så där finns mycket kvar att göra. Vi drömmer mycket, men det är samtidigt extremt viktigt att man är realistisk i en sån här bransch. Man måste drömma, men man behöver balansera det genom att vara smart och välja vilka fighter man ska ta.

av orkestern inte hör vad de som sitter längst bort på andra sidan gör. Den enda som vet är dirigenten och det han berättar med sina gester är “För er som sitter där borta, så håller de andra där borta på med det här”. Och då vet musikerna ”Good to know”, för då kan de relatera till det de ser i noterna till helheten - och exakt så är det att göra spel. En bra producent fungerar som en dirigent.

OM VI TAR ET T SPEL SOM THE DIVISION, HUR GÅR DET TILL FRÅN IDÉ TILL FÄRDIG PRODUKT?

Det finns, särskilt i Sverige, en stark förståelse för Hollywoods tradition. Det dyker ju upp i många sammanhang. Man ser svenska filmregissörer, svenska skådespelare och svenska musiker som träffar rätt på ett sätt som nästan ingen annan europeisk nation gör. Spelbranchen har samma fördel, vi träffar rätt ton. Och eftersom Hollywood-traditionen är den som funkar bäst globalt som underhållningstonart så får man en mer global framgång om man begriper den. Hade vi använt oss av en mer lokal tonart så hade det kanske funkat här, men det hade inte nödvändigtvis fungerat lika bra globalt. Just när det gäller The Division så gjorde vi dessutom sju dedikerade researchresor till Manhattan, för i det projektet var det så viktigt att göra en rättvis återgivning av platsen. Då besökte vi inte bara det vanliga Manhattan utan vi ställ-

I enkla drag så börjar det med en konceptfas och då behöver man bara vara 1015 personer. Då drar man upp de stora riktlinjerna. Så småningom börjar de stora riktlinjerna kokas ner till väldigt små beslut om små individuella arbetsuppgifter. Då är det en väldigt distribuerad verksamhet. Man kan säga att det är väldigt få personer som jobbar i ett spelprojekt som verkligen har koll på helheten. Tänk er att det är 90 olika små hertigdömen som var och en gör sin grej och sen är det ganska få i mitten som vet hur allting ska passa ihop. Eller tänk på det som en symfoniorkester: Förr undrade jag alltid varför det behövdes en dirigent när alla ändå vet vad de ska spela? Men det jag inte visste var att den som sitter längst bort på ena sidan

HUR ÄR DET FÖR ET T SVENSKT SPELBOLAG AT T GÖRA ET T SÅ PASS AMERIKANSK SPEL SOM THE DIVISION?

de oss även frågor som: “Vad händer faktiskt under marken på Manhattan?” eller: “Vad händer på natten i Central Park?”. ”Hur agerar FEMA (Federal Emergency Management Agency, red. anm.) när man har problem med vatten och el i delar av staden?”, ”När poppar brottsligheten upp, när tappar man kontrollen?” Det studerade vi oerhört noga. En person som bodde på Manhattan tog en bild av spelet och gick sedan ner på gatan och tog en bild på samma gathörn i verkligheten. Han lade upp dem båda på nätet för att visa “Kolla! Så här korrekt återgivet är det!” Och det var verkligen en enorm bekräftelse för oss.

VILL DU BERÄT TA LITE OM DET NYA AVATAR -SPELET? Vi säger just nu inget om själva spelet, men jag kan berätta lite om samarbetet med Lightstorm. Det är ett projekt vi velat arbeta med mycket länge och vi känner att det passar oss väldigt bra av många anledningar. Vi har mognat som underhållare, blivit äldre och med det så har det också långsamt kommit en insikt om att med inflytande följer också ett ansvar. Vi frågar oss vad vi kan göra av det? Om man är en sagoberättare med stor publik, då väljer man ju också vilka sagor man berättar, då kan man inte längre säga att: “Jag bara underhåller så får vi hoppas att det blir kul.” Avatar är ett projekt som handlar om värderingar och frågor som vi tycker är viktiga, där vi vill ta större ansvar och

inte bara göra underhållning utan underhållning med djup. Det som är så intressant med Avatar och att arbeta med James Cameron, är att Cameron helt och hållet accepterat sin uppgift som underhållare, men han vill berätta någonting viktigt om hur vi hanterar vår planet idag. Så det är ju egentligen ett majestätiskt ekologiskt statement som han håller på med i Avatar. Men han har också insett att för att nå ut till många så måste han drapera in det han vill säga i underhållningskläderna. För oss är det, det bästa sättet att nå ut och väcka dom här frågorna. Jag tror att han kommer driva det vidare mycket framgångsrikt i de kommande filmerna och det är jättekul för oss att få vara med på resan. Det är klart att det kommer vara underhållning och action, man kommer kunna spela hela spelet och tänka “vilken joyride!” Men det finns ett djup, en tonalitet och ett budskap som gör att det blir mycket, mycket mer intressant för oss. Så den tiden är mogen. Sen är det rent professionellt kanske den största utmaningen i spelbranschen

känna att man vill ändra mediet för evigt, och sen lyssna på den inre rösten som säger ”Ja men jobba med det ordentligt nu då - för nu har vi verkligen tagit på oss en stor uppgift.” Cameron har kommit så långt som filmskapare att han kan göra exakt som han vill. Han kan jobba med vem han vill, han kan skriva alla manus själv, han kan regissera själv och behöver inte betala för någonting själv eftersom han är så professionellt attraktiv att arbeta med. Men det innebär även att han hamnat i en position där ego fullständigt upphört att ha betydelse, makt och pengar har heller ingen betydelse längre utan det enda som betyder något för honom är kvaliteten på produkten. Som kreatör är detta den ultimata utmaningen, att inte ha någonting att skylla på - du måste göra hög kvalitet och det är det enda som räknas. I vanliga fall så har man begränsningar att förhålla sig till som gör att det blir en automatisk kompromiss inbyggd, men här är det annorlunda. Det finns inget utrymme för kompromisser, Pandora måste vara perfekt. Cameron har sagt själv i en intervju som finns med i extramaterialet på Avatar DVD:n att han redan vet att det han begär är omöjligt, men att han helt och hållet slutat arbeta med folk som talar om det för honom. Han letar istället efter någon i rummet som (trots allt) säger “Hm… maybe I have an idea”. Det är sådana människor han vill jobba med. Det förflyttar oss som kreatörer till en annan typ av tillstånd, det är både skrämmande och roligt. Det låter ju härligt att få jobba med världens största filmregissör som säger att allt måste vara perfekt och så har han ett skarpt öga och är kritisk, men det är samtidigt inte enkelt. Det är en utmaning vi har letat efter, vi har haft det på radarn länge, och relationsbygget har pågått i ungefär fyra år, men som jag sa tidigare så har vi varit väldigt medvetna om att vi först måste bevisa oss med The Division. Man kan inte säga att i ett framtida projekt, med perfekta förhållanden så kommer vi vara jätteduktiga. Man måste vara duktig nu. Det är så många jag träffat genom min karriär som sagt att om förutsättningarna hade varit annorlunda så skulle de kunnat ha gjort ett väldigt bra jobb. Fast som jag

Avatar är ett projekt som handlar om värderingar och frågor som vi tycker är viktiga, där vi vill ta större ansvar och göra underhållning med djup.

idag och det är vi sugna på nu. Hade någon bett oss för 20 år sedan så hade vi nog inte klarat det. Men nu har vi den erfarenheten som krävs och då börjar man tänka “Vad är nästa utmaning? Vad har ingen gjort innan?” Jag tror att den här pendeln mellan storhetsvansinne och plågsam självkritik är nödvändig för att lyckas som kreatör. Så om jag säger att vi ska förändra det interaktiva mediet för evigt genom att bli mycket starkare på det narrativa djupet och det meningsfulla budskapet så vet jag att det kan låta helt vansinnigt, som fria fantasier - men det är nödvändigt att säga det. Orden man väljer spelar roll. Sen kan man gå hem och vara kritisk mot sig själv och inse att “Jag låter ju som en dåre”. Men jag har förlikat mig med det där storhetsvansinnet, det är lika bra att er-

ser det är förutsättningarna på sätt och vis aldrig annorlunda, alla projekt innehåller vissa svårigheter och utmaningar och om inte annat så dyker de upp längs med vägen. Tricket är att lyckas oavsett förutsättningarna och det är en otrolig skillnad att ha den inställningen jämfört med att sitta och vänta på andra förutsättningar. Hur ska du lyckas då? Särskilt till studenter och folk som är på väg in i arbetslivet så är detta det viktigaste rådet jag kan ge: Fokusera på att lyckas oavsett förutsättningarna, vänta inte. Om man delegerar bort makten till förutsättningarna så gör man sig själv maktlös jämfört med om man säger att: “Jag kan lyckas oavsett”. Den inställningen innebär att man har kvar makten över sin egen utveckling.

VAD ÄR DET NI PÅ MASSIVE SÖKER EFTER I EN ANSTÄLLD? Det vi letar efter som finns gemensamt i alla jobb på Massive, är folk som brinner för det dom gör. Den enda typ av personlighet som vi begriper oss på är folk som tycker att det den själv gör är det viktigaste som finns. Då är vi som arbetsgivare och kollegor trygga, för vi vet att du kommer göra ditt jobb med en dåres besatthet. Sådana är vi andra, och då förstår man varandra. Det vi inte alls begriper är dåligt fokus, personer som säger: “Jag kan jobba med lite vad som helst i spelbranschen”. Då vill vi veta “Ja, men vad är du besatt av?” Jag tror för övrigt att det kommer behövas mer sånt i arbetslivet. Man kan tycka att det är lite nördigt, men jag tror att nörderiet, vare sig det är för typografi eller pixlar eller hårdvara så tror jag att det är inom de ramarna som det världsledande händer. Utöver det, har vi så många människor från olika länder så har vi ingenting gratis när det gäller genvägar. Vi har folk från Uzbekistan, Pakistan, Los Angeles, Mexiko, och så vidare (totalt 36 länder) så den enda valutan på Massive är “Vad är det du gör?”, och vi vill höra “Jag gör det här, med en dåres besatthet”.

NI SKA FLYT TA TILL MÖLLAN, VILL DU BERÄT TA LITE OM DET? Ja, kort: Vi behöver en större lokal, för vi ska jobba med två projekt och vi kommer jobba med båda under en väldigt lång tid. Men det hänger också ihop med ansvarstagande. Det vi gör kommer att uppfattas symboliskt av andra. Besluten definierar vem man är, och om inte annat så tillskrivs dina beslut en djupare mening av andra. Vi tänkte till ganska länge, att vi kanske inte bara ska se flytten ur ett företagsperspektiv, utan vi kanske ska se

det som en möjlighet till identitetsskapande. Då blev vårt sökande efter lokaler lite annorlunda. Det är en bra affär, men det är också ett väldigt medvetet beslut i hur vi definierar Malmö som stad. Jag tror att det dummaste man kan göra som verksam i Malmö är att försöka fjärma sig från det som är en del av stadens framtid. Bättre då att närma sig, att knyta ihop, att vara nyfiken.

JAG TROR AT T MÅNGA SER ER LITE SOM EN AV MALMÖS KRONJUVELER. Ja, det gör ju inte vi, men som jag sa tidigare tror jag att man behöver inse att man har ett ansvar för hur man hanterar den bilden, oavsett hur illa den matchar ens egen självbild. Det tar lång tid att växa in i detta, eftersom man känner sig så obekväm när någon säger “ni är en kronjuvel för Malmö”. Men sen inser jag kan uppfattas så, av andra, och det vi gör skriver dom om i nationell media. Det är ju inte för att vi säger att vi förtjänar den smickrande rollen, utan för att andra har tillskrivit oss den betydelsen. På senare år har vi förstått det, att vi projicerar en berättelse, och då har man ett stort ansvar. Man kan vända på det: Att inte ta ansvar för sin position säger också något om vilka värderingar man har.

FRAMTIDA MÅL FÖR MASSIVE? Det är egentligen ganska enkelt. Vi är inte färdiga med de här fyra sakerna som

jag nämnde innan. Vi har aldrig lyckats med alla i ett projekt tillräckligt väl för att jag skulle ge oss själva A på alla fyra. Sen har jag blivit väldigt intresserad av hur man använder underhållningsmediet för att säga någonting djupare än att bara underhålla, men det kanske är mer en personlig målsättning än för hela Massive. Jag tror att spelbranschen har befunnit sig i ett outvecklat stadium där frågan har varit: “Vad gör vi av interaktivitet?”, “Vi vet inte, vi skjuter på grejer”, “Ja!”, säger alla. Det är lite som att den första filmen var bara ett tåg som kom in på en järnvägsstation och så sa folk “Wow, det här är en revolution!” Fast nu tycker vi inte ens att det är en film, det är inte ett sätt att berätta en historia. Men man ska komma ihåg att det fanns en tid i mänsklighetens historia när de smartaste människorna i världen inte kunde komma på mer än så! Och det där är lite spännande för mig som befinner mig i början av ett nytt medium. Det är säkert likadant för oss som det var med film – att vi sitter och tänker att “Vi har det”, men troligen så om ett par hundra år så kommer folk garva åt hur primitivt vi såg på våra egna möjligheter att uttrycka oss. Det är roligt att tänka på när man befinner sig i spelbranchen. ”Var befinner vi oss på den här utvecklingskurvan? Är vi bara ett klipp på ett tåg som kommer in på en station?” Så det tycker jag är nästa mål för oss, att utveckla mediet!

Bild: The Division

MACK TEXT OCH BILD: SISSEL BRAEKHUS

MALMO COMEDY KLUBB

lockan 19.30 den 2a mars öppnar dörrarna för Malmö Comedy Klubbs premiärkväll. På affischerna ser vi Robin Paulsson och Yvonne Skattberg men på scen kommer de även sällskapas av de två rookiekomikerna Erik Brengdahl och Anders Rydell samt MACKs grundare Lena Frisk som kommer agera konferencier denna kväll. Stämningen är glad och livfull inne på Moriska paviljongen när gästerna börjar droppa in och vandrar till baren för att köpa dricka inför kvällens föreställning. Ikväll är salongen fullsatt och publik i alla åldrar har dykt upp för att se komikerna. Kanske är det största dragplåstret Robin Paulsson som med en egen talkshow och en minst sagt berömd imitation av Zlatan Ibrahimovic gjort sig känd i de svenska hemmen. Lena Frisk hoppar upp på scen och skratten klingar glatt när hon inleder showen. Inom kort presenterar hon kvällens första komiker, upp på scen kommer lundastudenten Erik Brengdahl som bland annat diskuterar oron för den nyligen återinsatta värnplikten.

Under kvällen får vi även höra ett och annat psykologskämt levererat av Anders Rydell samt gliringar mot Donald Trump från Yvonne Skattberg. Robin Paulsson äntrar scen som kvällens sista komiker och levererar skämt på skämt till publikens jubel och självklart får vi bland annat se prov på imitationerna av den berömda fotbollsspelaren. När Paulsson tackat för sig och Frisk avslutat kvällens föreställning surrar salen av exalterade röster som glatt börjar diskutera kvällens show. Stå upp-kvällar med MACK är ett återkommande evenemang, varje torsdag fram till och med den 4e maj presenteras olika komiker på scenen i Moriska paviljongens spegelsal. Som student får du rabatt på entrébiljetten och betalar endast 130 kr för att se komiker som Håkan Jäder, André Wickström och David Batra. Även efter den 4e maj finns det möjlighet att ta del av stand up, under hela sommaren huserar MACK på Ribbersborgs kallbadhus och kommer även där bjuda in såväl rookies som professionella komiker.

Från vänster: Erik Brengdahl, Lena Frisk, Robin Paulsson, Yvonne Skattberg & Anders Rydell Grundaren till Malmö Comedy Klubb är Lena Frisk, en svensk komiker som uppträtt på många av Sveriges stora scener och även lett det egna programmet Lena 21.30 som sändes på SVT under 2003. Vid sidan om stand up comedy jobbar Frisk även som talcoach och erbjuder dels föreläsningar om hur du kan bli en bättre talare men även kurser i stand up och konferencierskap. Mahskara träffade Frisk för att ställa några frågor om hennes karriär och om Malmö Comedy Klubb: Varför valde du att starta upp Malmö Comedy klubb? För att det inte fanns några scener för okända bra komiker. Hur jämför sig resultatet med den vision du hade innan uppstart? Jag tycker att vi har skapat en scen för komiker på alla nivåer, allt från helt nya talanger till dom mest etablerade. Men jag har alltid haft fokus på att dom som uppträder ska vara bra. Minns du några speciella höjdpunkter från dessa 17 år med MACK? Ja massor förstås. Roligast var nog under Tobias Perssons uppträdande en gång, där

han bl.a imiterar Björn Ranelid, så kommer plötsligt Björn gående ner för trappan till källarlokalen och hela publiken ser honom. Han stannar upp och säger "jag hör att ni pratar om mig" Sedan tar han över scenen och bjuder publiken på sin turbo-poesi som han säger själv "jag ger er 3 minuter helt unikt material" han gör det och vandrar sedan ut till publikens jubel. Tobias ska ju gå på scenen igen men alla skrattar så mycket så det blir svårt. Tobias kommer igång och får ett bra set, men när han ska sluta, så avslutar han med frågan "vill ni ha 3 minuter?" sedan rabblar han helt random ord a´ la Ranelid i 3 min och publiken dör. Ingen ville lämna lokalen. Många undrade om det var planerat, men det var det så klart inte. Bara ett fantastiskt möte mellan en unik konstnär och en fantastisk komiker. Hur påbörjades din komikerkarriär? Egentligen nog hemma i familjen och i skolan, där jag alltid ville komma med kul kommentarer och få kompisarna att skratta. Men jag startade på allvar efter en kurs på Arbetsförmedlingen. Kursen hette "Ta

fram dina resurser"…nu hade den nog hetat "Inse dina begränsningar" och löpte över 9 veckor där en massa skådisar och annat skröfs (jag) samlades för att få inspiration och göra sin egen föreställning. Jag satsade på standup som jag ju redan kände till och det var som hand i handske. Jag fick jobb av Arbetsförmedlingen på Öland dagen efter avslutad kurs och fick sedan en massa gig av Kulturarbetsförmedlingen. Tror jag är en av få som fått jobb. Kan du delge några bra tips till de som är intresserade av att testa stand up? Ja, gå och kolla en massa standup. Live, inte på Youtube. Och gå sedan en kurs hos oss och upp och testa.

Biljetterna till MACKs torsdagsföreställningar finns att köpa hos Kulturcentralen på Södra Förstadsgatan 18 eller på www.kulturcentralen.nu. Showerna spelas på Moriska Paviljongen under vårens torsdagar till och med den 4e maj, sedan på Kallbadhuset i Ribbersborg under sommarmånaderna.

ROLLER DERBY MED CRIME CITY ROLLERS Text: Kajsa Gullberg • Foto: Kajsa Dahn

För sju år sedan, 2010, möttes ett gäng personer upp för att starta det som idag är Crime City Rollers, en av Sveriges största roller derby-föreningar. Då tränade de utomhus och på parkeringar, men idag har de fått en helt egen träningslokal och ska i höst vara värdar för en av tre deltävlingar i Division 1 Playoffs som arrangeras av WFTDA, Women’s Flattrack Derby Associ-

ation. De fyra bästa i varje deltävling går vidare till WFTDA Championships där världen bästa roller derby-lag utses. Mahskara har haft äran att träffa två personer från Crime City Rollers för att prata roller derby, egen lokal och höstens stora turnering. Men innan vi drar igång intervjun kan det vara klokt att bena ut vad som är vad i roller derby, och vad sporten går ut på.

"8–10 september hålls D1 Playoffs för första gången utanför Nordamerika – i Malmö"

Vad är roller derby?

Roller derby är en fullkontaktssport som går ut på att samla poäng och utövas av två lag á fem spelare på rullskridskor. Båda lagen åker åt samma håll på en oval bana och i varje lag finns fyra ”blockers” och en ”jammer”. Jammern har ett hjälmskydd med två stjärnor för att markera sin roll och det är den spelaren som kan plocka hem poäng till sitt lag genom att ta sig förbi motståndarlagets blockers. En jammer får ett poäng för varje motspelare den passerar. För att få poängen och avsluta rundan (ett ”jam”) måste jammerns höfter ha tagit sig förbi motspelarens höfter, och när det väl har hänt har laget fått poäng, även om spelaren skulle hamna bakom motspelarna igen. En match, eller bout som det kallas, är en timme lång uppdelad i två halvlekar á 30 minuter. Poängen plockas i det som kallas för ett ”jam”. Ett jam är max 2 minuter långt, och det är under den tiden som varje lags jammer ska försöka ta sig förbi motståndarlagets blockers. Den jammer som tar sig förbi blir ”lead jammer” och kan när som helst välja att avsluta jammet innan det har gått två minuter. En av de fyra blockersen är dessutom pivot, markerat med ett randigt hjälm-

skydd, vilket innebär att den personen kan bli jammer under spelets gång. För att en pivot ska bli en jammer måste jammern ta av sig sitt hjälmskydd med stjärna på och ge den till pivoten som då trär på den över sin hjälm och tar över rollen.

Vad är WFTDA?

The Women’s Flattrack Derby Association startades 2004 och är det internationella organet som reglerar roller derby. Det är även WFTDA som ansvarar och anordnar Playoffs och WFTDA Championships, som är ungefär som Champions League inom fotboll. WFTDA för även statistik och rankar de lag som är

registrerade hos dem. I dagsläget är Crime City Rollers A-lag rankade på plats 13 internationellt, och plats 2 i Europa.

Vad är Playoffs och WFTDA Championship?

Division 1 Playoffs består av de 36 bäst rankade lagen internationellt. 12 lag möts i tre olika turneringar, D1 playoffs, och de fyra bästa lagen från varje turnering möts sedan i WFTDA Championship där det bästa laget vinner. 8–10 september hålls D1 Playoffs för första gången utanför Nordamerika – i Malmö, och det är Crime City Rollers som står som värdar för turneringen.

Jammers Blockers Pivots

Below Me #1

Mahskara träffar Mina Dadashzadeh, spelare i A-laget, och Sophie Bergström, en av de drivande krafterna bakom ligan, mitt i en tentaperiod på Orkanen. De är båda väldigt glada över att Playoffs ska anordnas i Malmö, och att Crime City Rollers är de som kommer vara evenemangets värdar.

Skulle ni kunna berätta lite om Crime City Rollers och hur det är att spela med ligan?

Mina: Det är det roligaste jag någonsin gjort och jag är väldigt glad att jag flyttade till Malmö och började spela med Crime City. Om jag flyttar ifrån Malmö kommer det absolut att vara mitt finaste minne härifrån. När jag spelade med Stockholm var det alltid mycket oro kring om vi skulle ha någon hall och om vi skulle kunna träna överhuvudtaget, och det tog så mycket energi att bara komma iväg på träningen att en inte alltid vad lika glad som på träningarna nu.

På tal om problem med hall, Crime City Rollers har precis fått sin egen hall, Crime City Hall. Hur känns det? Sophie: Fantastiskt! Vi har kämpat för det i många år, enda sedan vi startade ligan har vi haft samma problem som

Stockholm, att vi knappt fick träningstillfällen. Som tur är fick vi ganska snabbt bra kontakt med Malmö Stad via vår dåvarande ordförande, och genom det fick vi tillgång till Tennishallen där vi varit länge. Men när det för några år sedan uppdagades att Tennishallen skulle rivas har vi letat efter en ny hall. Eftersom vi har ungdomsverksamhet i ligan skulle Malmö stad aldrig låta oss stå utan hall, och de har hjälpt till mycket i den här processen. Och det är inte bara tack vare vår ungdomsverksamhet, utan även eftersom Malmö Stad har sett de positiva saker vi bidragit med, som till exempel spontanskejt som vi har varje onsdag, och att vi faktiskt har fått fram en helt ny sport i Malmö. En sport som dessutom växer lavinartat just nu! Med det sagt har ligan såklart kämpat hårt för att kunna ha en hall. Mina: Ja, det är helt fantastisk och hallen är så fin! Sophie: Ja, atmosfären och stämningingen i hallen! När jag kom in första gången var det träning och pulsen och atmosfären var fantastiskt. Att få komma in och känna att ”Shit, vi är inne. It’s our new home, and we’re in love!” Mina: Och antalet personer som kommer på träningarna är många fler, det är fulla träningar och det är fulla

Namn: Mina Dadashzadeh Aktiv i ligan sedan: Januari 2016, transfer från Stockholm Roller Derby. I CCR är jag: Blocker och kapten Utanför CCR gör/är jag: Pluggar socionomprogrammet på Malmö Högskola Favoritderbyminne: För ett par år sen när jag fick veta att jag kommit med i A-laget i Stockholm Roller Derby, avbokade Thailandssemester utan återbetalning och följde med laget till en turnering i Florida i tron om att jag bara skulle värma bänken, men fick spela varenda match! Det var en high som jag fortfarande lever på.

Vix

Namn: Sophie Bergström Aktiv i ligan sedan: Var med och startade CCR 2010 I CCR är jag: Retired skejtare, Derbymamma Utanför CCR gör/är jag: Studerar Idrottsvetenskap: Sport Management, mamma, jobbar extra inom hemtjänsten Favoritderbyminne: Att få representera Sverige i första VM i roller derby, i Toronto Kanada.

scrimmage (träningmatcher, reds. anm.). Sophe: Ja, jag tror att med hallen så skapas den här känslan av att: ”this is our place” Mina: Precis, man vill ju dit! Och för mig som precis blivit skadad betyder det jättemycket. Jag kan komma dit innan träningarna och träna på vårt gym, och sedan stanna och vara med på träningen. Hade vi inte haft den möjligheten hade jag kanske prioriterat att gå på ett gym istället, och inte kunnat komma på träningarna. Så hallen är ju jättebra för de som inte kan vara med fullt ut on-skate, de kan komma och få sin plats ändå.

Nu ska Playoffs komma till Malmö i höst, och ligan har tidigare anordnat större turneringar, eller hur?

Sophie: Ja, precis. WET (turnering i Malmö 2014, reds. anm.) var den första riktigt stora turneringen vi anordnade, och den hade fått godkännande av WFTDA. Efter det var det Smackdown (2016), och då var det WFTDA som bestämde att det skulle vara ett stort evenemang i Europa och vi tog på oss att anordna det. Då följde vi alla de procedurer som WFTDA har kring sina turneringar så vi har fått jättebra träning i hur det fungerar, och det är ju allt från volontärer till mat och logistik med hotell och lägga golv. Det är så himla mycket att man blir matt, men vi fixade det, så himla bra! Mina: Ja, när jag precis flyttade till Crime City Rollers var det kanske en och en halv månad kvar till Smackdown och något sådan var aldrig möjligt i Stockholm på grund av problemen med hallar. För det försrta var det här jättestort, att flytta till en förening som anordnade något sånt och att få spela amerikanska lag hemma.

I september är det D1 Playoffs som går av stapeln i Malmö. Vad är egentligen Playoffs?

Mina: Playoffs är en tävling för de 36 bästa lagen i världen, och de delas in i tre block. Tolv lag möts på tre olika Playoffs, en i Seattle, en i Dallas och så en i Malmö såklart. Det är första gången Playoffs anordnad utanför Nordamerika! Sedan av de här tolv lagen, går de fyra bästa från varje grupp vidare till WFTDA Championships i Philadelphia i USA i november. Crime City hoppas såklart på att bli en av dem, det är vårt mål.

"Man skulle kunna likna det med Champions League i fotboll" Sophie: Man skulle kunna likna det med Champions League i fotboll, för de som är fotbollskunniga. Mina: Ja, de som vinner är alltså det bästa laget i världen.

Hur ska Crime City Rollers arbeta för att nå målet, alltså att åka till Championships?

Mina: Först och främst ska A-laget till en turnering i England där vi kommer spela mot London som är det femte bästa laget i världen, och det bästa i Europa, men vi kommer även spela mot Helsinki Roller Derby och Rainy City (Manchester reds. anm.). Efter det kommer vi åka till USA på en turnering som heter Big O där vi kommer möta Sydney Roller Derby och tre lag från Nordamerika, Arch Rival (St. Louis), Rat City (Seattle) och Terminal City (Vancouver). Det kommer bli riktigt hårda matcher mot riktigt bra lag. Några veckor senare åker vi till Finvitational i Finland där vi kommer möta Stockholm Roller Derby, Kallio Rolling Rainbow och Sun State Roller Girls (Brisbane). Det är fullspäckat hela våren, och det är resor vi måste bekosta själva och resor vi måste göra. Vi måste åka på dessa turneringar för att ens komma upp till de poäng vi behöver för att spela på vår egen turnering.

Vill du se roller derby live? 20 maj anordnar Crime City Rollers ett bout där A-laget möter Paris Roller Girls A-lag, och B-laget möter Paris Roller Girls B-lag i Limhamns sporthall.

Playoffs hålls 8-10 september i Baltiska hallen. Information om biljettköp kommer att göras tillgänglig på www:

crimecityrollers.com

Nyfiken på att testa roller derby? Varje onsdag hålls spontanskejt i Crime City Hall på Kopparbergsgatan mellan 17:00-19:00. Utrustning finns att låna och det är helt gratis att vara med. Hitta mer information om Crime City Rollers på www:

crimecityrollers.com facebook.com/crimecityrollers/ instagram.com/crimecityrollers/

Och samtidigt som vi tycker att det är jätteroligt så måste vi ju ta semester, alla har jobb eller pluggar, och vi måste ligga ute med pengar själva. De som är med i A-laget måste kämpa för att ens kunna vara med och spela.

Hur har arbetet inför D1 Playoffs sett ut, vad har behövts för att få anordna det här i Malmö?

Sophie: Vi har ansökt om att få anordna Playoffs två år i rad nu, och det är en stor och lång process där vi har behövt bevisa att vi klarar av att hålla turneringen, och att vår stad fungerar bra när det kommer till att resa hit och att hitta bo-

mycket att anordna det här, och Crime City Rollers drivs ju mycket av medlemmarna och på volontärarbete. Hur kommer det se ut?

Sophie: Vi får ju hjälp från Event Skåne och Malmö Stad för att täcka kostnader, och med hjälp av sponsorer kommer vi att kunna hålla oss till en budget där kostnaderna kommer att täckas. Vi kommer förhoppningsvis kunna ta hjälp av både små och stora företag, och kommer snart påbörja jakten efter just sponsorer för att kunna finansiera det här. Slutligen, vad ser ni mest fram emot med Platoffs? Sophie: Sophie: Att få ha det på hem-

"Det här kommer bli kalasball!" ende i form av hotell och sådant. Sedan är det såklart hela kostnaden, vi har fått stor hjälp av Event Skåne och Malmö Stad som har kunnat ge oss mycket förmånliga priser. De går in och stöttar det här evenemanget och i och med det stöttar de även europeisk roller derby, och kanske framförallt svensk roller derby och Crime City Rollers. Mina: Jag tror också att en av anledningarna till att WFTDA planerar Playoffs här också är att Crime City Rollers har vunnit SM-guld, är andra bästa i Europa, trettonde bästa i världen. 6 av lagen som deltar i Playoffs är europeiska, varav två är svenska, och roller derby har blivit stort i Europa. Sophie: Men kanske framförallt för att vi har kunnat erbjuda WFTDA ett så förmånligt pris tack vare Malmö Stad och Event Skåne. WFTDA är ju ett litet förbund, det är inte som FIFA som sitter på miljoner. Att arrangera Playoffs med oss i Malmö kostar såklart en hel del för dem, och det här samarbetet vi har haft har verkligen hjälpt till.

Vad innebär det att ha Playoffs i Malmö?

Sophie: Det sätter Crime City Rollers på kartan, men det är också ett erkännande av att europeisk roller derby är så pass stort och har tillräckligt många bra lag att vi kan hålla i det här. Innan har det alltid varit de europeiska lagen som har tvingats åka till Nordamerika för att tävla, men för första gången måste de åka hit nu.

maplan, känna atmosfären. För mig som inte har spelat på många år så är det här att andas in atmosfären. Derbyspelare luktar ju fruktansvärt, eller inte alla, inte Mina. Mina luktar som små rosor såklart. Mina: Det ska bli skönt att inte behöva ha ett hotellrum som är fullt av svettiga skydd en hel helg, som man alltid annars har när man åker till USA. Och det ska bli skönt att visa resten av världen att vi kommer dra mycket publik. Det kommer komma folk från hela Europa, och när det är i USA är det inte alls på det sätter. Där kommer folk från närområdena, medan här kommer det flyga hit personer från Finland, Frankrike, England och andra länder bara för att se på matcherna. Det ska blir jättekul att det kommer bli ett så stort event även publikmässigt. Sophie: Ja, folk har redan börjat boka hotell! Mina: Ja! Fem minuter efter att det släpptes att det skulle vara i Malmö skulle jag ringa och boka hotell åt lagen, och då se de att ”oj, här i september har det skett bokningar helt plötsligt” och då var det ju publik som hade kollat upp vilket hotell som ligger nära Baltiska hallen där det kommer att vara. Sophie: Det här kommer bli kalasball! 1

Du nämnde att det kostar väldigt

När upptäckte du att du hade ett intresse för hudterapeutyrket? Det hela började redan när jag var liten och snodde min mammas sminkväska och satt och kladdade med allt smink. Jag kunde sitta i flera timmar och bara pilla med alla grejer och glitter och alla skuggor, så ganska tidigt visste jag att jag ville jobba med makeup. På gymnasiet läste jag en kurs i massage, och tyckte att det var jättekul. Jag började fundera på vad det fanns för yrken där jag kunde kombinera både smink och massage, och då blev det ganska naturligt att jag ville läsa till hudterapeut, där man får alla de här bitarna.

Om du kan börja med att berätta lite snabbt om dig själv, vem du är och var du kommer ifrån? Jag är 29 år, kommer från Småland, från en liten ort som heter Anderstorp. Jag är sambo i Landskrona just nu, och driver en hudvårdssalong i centrala Landskrona som heter Slottsplatsens hudvård.

Vad har du gjort efter din examen? Efter examen hade jag två olika anställningar hemma i Småland. Där kan man säga att jag fick se två världar av den här typen av jobb; den ena anställningen var hemsk, och den andra anställningen var jättebra. Jag hade de två jobben löpande rätt länge bredvid varandra. På det ena stället hade jag en jättebra arbetsgivare som redan tidigt lämnade

Hur hittade du skolan i Landskrona? Jag började googla och läsa på om olika skolor och vad som krävdes för att jag skulle komma in, vilka certifikat man måste ha för att kunna kalla sig för en auktoriserad hudterapeut. Ett kriterier var att skolan var tvungen att vara SHR-godkänd (godkänd av Sveriges Hudterapeuters Riksförbund), och då hittade jag en skola i Stockholm som var CSN-berättigad, och en annan i Landskrona. Det var Yrkeshögskolan för Hud och Spa i Landskrona. Där läste jag i 2 år och tog sedan examen 2012.

Vad betyder salongen för dig? Hur håller du den poppis/aktuell? Hur står den ut från resten av salongerna i Landskrona? Salongen är en rätt så klassisk hudvårdssalong, som kanske inte skiljer sig sådär jättemycket rent utbudsmässigt från de

Hur kommer det sig att du kom tillbaka till Landskrona? Av en slump så fick jag reda på att en salong i Landskrona var till salu, och att tjejen som drev den var intresserad av att göra någonting helt annat. Jag och min sambo hade redan pratat om att vi kanske ville flytta tillbaka till Skåne, så det kändes som en knuff i rätt riktning.

över rätt mycket på mig då hon var borta mycket och jag fick ta ett stort lass ganska snabbt. Till slut när det hade gått ett par år kände jag att ”det här kan jag göra för mig själv”, och det var så tanken väcktes att jag kanske skulle kunna tänka mig att starta eget.

En ung och stark kvinna. En stark personlighet. Stora drömmar och en otroligt stark drivkraft. Suzanne Curcija driver Slottplatsens Hudvård i Landskrona sedan september 2014. Hennes historia började med en dröm om att bli hudterapeut, och med hjälp av sin ambition såg hon till att det blev en verklighet. Vi får följa med i hennes tankar, om hur hon såg till att komma dit hon ville, vad det är som driver henne och hur man ska tänka för att komma dit man vill.

ATT VÅGA LEVA SIN DRÖM

Jag läste att du anordnar olika typer av evenemang och liknande? Jag försöker med jämna mellanrum ha olika typer av evenemang på salongen, och det har hittills varit väldigt lyckat. Jag har ju två olika typer av inriktningar produktmässigt i min salong. Den ena sidan är lite mer för kunden som önskar den här klassiska hudvården med härliga dofter, härliga konsistenser och bra ingredienser, medan den andra sidan lutar mer åt avancerad hudvård med farmaceutrena ingredienser, produkter som från början enbart användes av läkare vid behandling av cancer och svåra brännskador och som i vissa länder fortfarande bara får användas av läkare. Dock har vi hudterapeuter i Sverige tillstånd att jobba med dem, vilket gör att jag kan tillgodose många olika behov och locka många olika typer av kunder

andra salongerna i stan, men det jag tror har gjort att min salong går bra är att jag försöker vara väldigt aktiv på sociala medier. Jag skickar ut nyhetsbrev, jag lägger mycket tid på att hela tiden synas, och finnas runtomkring på olika sätt. I början annonserade jag mycket i tidningar, vilket jag inte gör idag eftersom jag inte behöver göra det. Jag försöker hela tiden ligga lite i framkant i både inlägg i Facebook och Instagram, inte minst när kunden väl är på plats. Mitt mål har hela tiden varit att en kund alltid ska få mer hos mig än vad de har förväntat sig, vilket jag tror har gjort att det har blivit en wow-upplevelse för väldigt många kunder. Det är väl det tankesättet jag alltid har, att mina kunder alltid ska få bättre service och få någonting som de inte har förväntat sig i sina bokningar.

Har du några andra tips för människor som vill lyckas och komma framåt i karriären? En viktig aspekt för att lyckas är, i alla fall i min bransch, att man vågar förhandla. Att man vågar vara affärskvinna, att våga förhandla med leverantörer så att man hela tiden inte bara säger ”Ja tack” till allting, utan att man faktiskt vågar stå på sig lite för att förhandla fram rabatter och liknande för sin egen vinnings skull. Jag tror att vi tjejer är alldeles för dåliga på det. Sen är det bra

Vad har du för framtidsplaner? Hur dina drömmar ser ut? När jag öppnade salongen hade jag satt upp mål för fem år framåt i tiden, men efter två år nu har jag redan nått upp till dem, rent omsättningsmässigt. Jag måste säga att jag faktiskt inte riktigt vet vad framtiden har och erbjuda, men jag är definitivt redo för nya utmaningar och sätta upp nya mål. Vad de målen är vet jag inte riktigt ännu.

på mina olika evenemang. Jag har haft några evenemang som har haft fokus på makeup, då har vi haft en makeupartist som har kommit och gett korta rådgivningar. Jag har även synts på en bröllopsmässa, där jag stod för makeupen på modellerna. På salongen kan man också boka event som en grupp, ett tjejgäng till exempel, så kan man kan ha olika stationer där de kan få göra olika saker. Det kan vara att man får sina naglar lackade, eller att man får en kort rådgivning i makeup och lite smink; man kanske vill ha en kort express-ansiktsbehandling? Det är väldigt populärt till möhippor och liknande.

Tel: 0418-15515 Mail: info@slottsplatsenshudvard.se Adress: Slottsgatan 2 261 31 Landskrona Hemsida: http://www.slottsplatsenshudvard.se/

att ha bra kontakt med sina leverantörer, men att man fortfarande kan ställa lite krav på dem med. Det är bra med leverantörer som ställer upp med gratis utbildningar och hjälper till vid event och såna saker. Man börjar ju i en liten skala, men att man kan växa med dem. Sedan tror jag att man ska titta på någon annan som man ser upp till och titta på vad de har gjort för att lyckas bra, och sen att man försöker analysera det och försöker lära sig av det. Vad har den här personen som inte den här har, eller varför har det gått bra för den men inte för den; att man hela tiden analyserar, och att man sen plockar det bästa från de delar där man tycker att man själv behöver utvecklas. Sen är det bara att ge sig tusan på att det ska gå. Och framförallt våga satsa. Inte på genvägar, utan hellre satsa på att ta ett kliv ut i det okända och försöka utveckla det.Våga ta språnget och inte mesa. Ofta, tror jag, att det är när man gör de här halvdana grejerna som det inte riktigt funkar. Man måste ju jobba hårt, det finns inga genvägar, det är bara till att slita.

Hemma hos Gabriel

I ett litet gult hus omringat av kullerstensgator och rosenbuskar bor Gabriel och hans tre vänner; Signe, Jonna och Thomas. Trots att det tar mindre än 10 minuters gångpromenad till Stortorget i Lund känns det som att jag har hamnat i en liten by ute på vischan. Utanför dörren hänger en brevlåda med en färgglad lapp där det står ”Kollektivet”.

igne öppnar dörren och jag möts av ett leende och en doft av kaffe. Jag ser en skymt av Gabriel som skramlar med något i köket. Jag hänger av mig jackan i den lilla hallen och vi går in till vardagsrummet. Att här är husets hjärta märks på en gång. Det finns gott om sociala ytor, en öppen spis och många fönster ut mot trädgården. Solen står högt på himlen och lyser in på de stora målningarna och gitarrerna som klär väggarna. Gabriel tänder den öppna spisen och vi slår oss ner i soffan med varsin kaffekopp i händerna. Ingen av er kommer från Malmö-området, hur kommer det sig att ni studerar vid Malmö Högskola? G: Det är en lite lustig historia faktiskt, säger han med ett leen-

de. Jag bodde i Luleå innan och kände mig less på mörkret så jag ville flytta och sökte till scenproduktion i Malmö. Jag hade rätt bra högskoleprovspoäng så det fanns ingen risk att jag inte skulle komma in. Sen satte jag grafisk design som andrahandsval, varför vet jag inte, jag var ju bombsäker på att jag skulle komma in på mitt förstahandsval. Men till sommaren fick jag ett mail där det stod att scenproduktionsprogrammet skulle läggas ner, och då blev det grafisk design. Idag känner jag att det var en fantastisk tur. S: Jag pluggar visuell kommunikation och jobbar ibland som illustratör. Det finns faktiskt inte någon illustrationsutbildning i Danmark och visuell kommunikation i Malmö var det närmaste jag kunde hitta. Min utbildning blir en extra grej som jag gör vid sidan av mitt arbete för att skaffa mig ett teoretiskt fundament. Om jag har illustrationsjobb så sätter jag det som första prioritet. Jag har gjort en del illustreringar till mat-magasin och till en dansk barnbok ”Emilie har hjemve” (Emilie har hemlängtan) som släpptes i augusti förra året. Jag hade skickat in till många olika förläggare i Danmark och fick möjligheten att göra illustrationerna till den boken. Jag jobbar gärna med barnböcker eller liknande, jag tycker att mina illustrationer passar in i den genren. G: Den har du ju också gjort, säger Gabriel och pekar på en av målningarna på väggen.

S: Ja det är ett personligt projekt där jag jobbat med bläck och

akvarell. Det är en stor, vacker målning av ett lustigt hus där små människor bor. Den känns barn-drömsk i glada men samtidigt dova färger. Jag förstår vad Signe menar med att passa in i barnboks-genren. Hur hittade ni hit, till kollektivet? G: Jag känner Thomas sen tidigare, han är gammal Lulebo. När

jag bestämde mig för att flytta ner för att plugga så hörde jag mig för och han hade plats här i kollektivet. S: Gabriel lärde jag känna i höstas när vi läste en kurs tillsammans. Då bodde jag i Köpenhamn men var tvungen att hitta ett nytt boende. Då fanns det en ledig plats här. Jag tyckte verkligen det var fint här och ville gärna bo i kollektiv. Trodde aldrig att jag skulle flytta till Sverige. Jag pendlade ett tag från Köpenhamn till skolan. Att bo här är en jättestor skillnad, jag kan sova en timme längre på morgonen. Hur många är ni som bor här? G: Fyra stycken. Från början var det bara tre som bodde här,

men sen var det någon som inredde källaren så att det blev ett beboeligt rum och då blev vi fyra. Ganska lagom med fyra, tillägger han. Signe nickar instämmande. Det är rätt stort här så det funkar. Hur ser en vanlig dag ut här i kollektivet? G: Signe sitter ofta och målar vid matbordet, Jonna pimplar

vin och skriver manus i köket och Thomas spelar piano och lagar mat. Vi har en kaffe-tuta och en mat-tuta som vi tutar i när någon har bryggt kaffe eller lagat mat så får alla som vill komma och joina. Vi har en även spelplinga. Om någon är sugen att spela spel så plingar man i den. Kaffetutan är den lilla, fortsätter han skrattandes. Alla har olika ljud så man ska kunna urskilja dem. Har ni olika matlagnings-scheman eller andra scheman som ni förhåller er till? S: Vi har ett städschema, men med mat är vi inte så organise-

rade, vi gör som vi har lust till. Har någon lagat mat så får den som vill vara med att äta. G: Det är uttalat att alla ska få ha sina egna scheman. Vi har inte fasta familjemiddagar, men vi äter tillsammans ibland när det passar. Det som är lite speciellt hos er är att ni har någon form av temadag? G: Ja, Marmelado! Det är ett openstage-event där alla som vill

får komma och bidra på olika sätt. Vi brukar starta vid sex på kvällen ungefär med ett vegetarisk kalas-buffé-bord. Vi gör ett stort lass med mat och så får alla som vill ta med sig något. Det brukar bli en stor blandning och ganska mycket olika saker att välja ifrån. S: Sen brukar det vara musik eller poesi… G: Exakt! Först har vi mat och så finns det openstage delen där det är öppet för allt möjligt. Från musik till poesi, teaterimprovisation, nått år var det någon som steppade. Tidigare har jag bidragit med lite storytelling-lekar där jag tillsammans med publiken berättar en historia. Det är väldigt opretentiöst och är allt från rutinerade musiker till förstagångspoeter, det är ett brett spektrum där alla får vara med. Vi gör ett schema där man får skriva upp sig till att stå på scen någon gång under kvällen. Vi brukar även ha en burk i köket där man kan lägga valfritt bidrag om man känner för det.

Vilka är inbjudna till Marmelado? G: Det är alla möjliga och väldigt olika från gång till gång.

Marmelado har funnits sedan 2008 och med åren har vi fått ”stammisar” som vi inte kände sedan tidigare. Det alltid nya som dyker in som till exempel utbytesstudenter, grannar och vänner. Vi brukar bli ungefär 30-50 personer. Beroende på vilka som kommer så blir det ju också olika varje gång, olika typer av mat och framträdanden. När är Marmelado? G: Vi har det lite när vi känner för det och bjuder in via mail,

sätter upp lappar, mycket via ”word of mouth”. Vi har inte haft någon facebookgrupp eller liknande tidigare, vilket jag inte förstår varför, men nu har jag startat en! S: Jag har inte varit med på Marmelado ännu, men hoppas att vi ska ha ett snart! Vad är det bästa med att bo i kollektiv? G: Bo i kollektiv ÄR bäst! Det är så skönt att komma hem och

så står det någon och lagar mat i köket eller hänger i vardagsrummet. S: Ja det är faktiskt bäst, speciellt när man pluggar för det är så många dagar då man inte är i skolan och att bo i kollektiv gör att man inte känner sig så ensam. G: Att det finns liv och rörelse, att vakna av att Thomas spelar piano till exempel är underbart. Vad är det svåraste med att bo i kollektiv? G: Det svåraste med att bo i kollektiv är kanske att känna att

man får sin egen tid och sitt eget space. Det har vi löst väldigt bra då våra rum är var och ens fristad. S: Ja precis då blir det inte heller något problem. Jag tycker att det bara finns positiva saker med att bo i kollektiv. Har ni något tips till de som bor i kollektiv eller som ska flytta in i kollektiv? G: Om man har råd med det så är ett tips att vara väldigt

”picky” med vilka du bor med. När det har funnits en plats ledig här så ha vi har haft uttagningar. Det har varit åtta personer här åt gången som sedan valt ut tre som vi tyckte passade in för att fika med oss och snacka, få lära känna dem lite bättre. Att bo i kollektiv är lite som att gifta sig med tre personer, då känns det också okej att vara lite picky med vilka man gifter sig med. S: Jag har inte bott i kollektiv så länge, det är fortfarande nytt för mig, jag är ”still exploring”. Men bara man kokar kaffe och lagar mat så blir de andra glada, säger hon skrattandes, det är mitt bästa tips! Men kollektiv handlar mycket om att man är omtänksam och omsorgsfull mot varandra. Lyckas det så blir man som en familj.

Text: Gabriella Jakobsen Foto: Kajsa Dahn

När vi säger hejdå står de båda och vinkar till mig i dörröppningen. Jag promenerar upp till stortorget igen och tänker att ironiskt nog verkar det negativa också vara det mest positiva. Det svåraste var egentiden samtidigt som det bästa är den sociala tillgängligheten. ¶

Sarasota En novell av Ebba Sigeback

Foto av Ebba Sigeback

På en strand i Sarasota rasar hela livet samman. Bland snäckor och sand under en disig himmel går hon sönder. arasota befolkades mest av pensionärer och turister. Under lågsäsong ekade hotellrummen tomma och stränderna tömdes på människor. Skelett av solstolar som någon glömt bort var det enda som fanns kvar. Och så hon. Hon smälte in bland måsarna. Skrek. Irrade runt. Dök ner i sanden för att sedan kasta sig upp igen. Sanden letade sig in under naglarna, i munnen och skavde i ögonen. Det tjöt och susade i hennes öron, ljuden trängde bort allt annat. Hon var säker på att hon skulle dö. Dom var i henne och skulle utplåna henne. Tiden innan Sarasota hade varit kaotisk. Sexuella övergrepp, utnyttjande och psykisk misshandel hade varit vardag. Hon tappade bort sig själv och höll på att förlora både sitt liv och sin identitet. Förhållandet med en äldre, manipulerande och hatisk kille som förstörde henne på alla möjliga sätt. I början skrek hon högt, men straffen blev värre ju högre hon skrek så till sist blev hon tyst. Lyckligtvis började grannarna sätta upp lappar med nummer till kvinnofridslinjer och en granne vägg i vägg blev hennes räddning. Systerskapet blev hennes räddning. Kvinnan bredvid hörde och såg mer än hon hade trott och hjälpte henne till slut att fly. Grannen kände några som hade ett rum över i ett kollektiv och det blev en till-

fällig fristad. Under den korta tid hon bodde där lämnade hon knappt rummet och var livrädd för att han skulle hitta henne. Varje litet ljud från trapphuset gav henne hjärtklappning. Panikångestattackerna avlöste varandra och hon var ensam i staden. Rädslan höll på att utplåna henne och den enda räddningen nu var att ta sig bort från allt. Hon ville till ett lugnt ställe där inte en jävel visste vem hon var. En annan kollektivboende sa att hens farföräldrar hade flyttat till Sarasota förra vintern. Hen beskrev det som en liten strandstad med gated communitys, pensionärer och absolut inget spännande att göra. Just då lät det perfekt och hon köpte en enkel biljett till Sarasota. Den var dyrare än hon egentligen hade råd med och hon hade i princip inga pengar kvar att använda när hon kom dit. Tänkte "fy fan vilken klyscha jag är" och stack. Den första tiden flöt på i lugnt mak. Hon gick runt till i princip vartenda hotell som fanns och sökte jobb. Ett sunkigt tvåstjärnigt hotell en bit från stranden behövde någon som städade och hon kunde bo på grannhotellet som betalning. Hon sket i allt vad rimlig lön, bra arbetsvillkor och åtta timmars arbetsdag hette. Hon orkade inte bry sig, ville bara hålla sig borta från verkligheten. Panikångesten påverkade henne inte lika mycket. Den kom när hon slappnade

"Hon var säker på att hon

skulle dö. Dom var i henne –"

av. De få gånger hon fick panikångest på jobbet bara gömde hon sig på ett av rummen hon städade och väntade ut det. Det var bättre att ha panikångest 800 mil från hennes mardröm än i hans stad. npassningen till den nya tillvaron gick snabbt. Hon jobbade mycket och spenderade resterande tid på sitt hotellrum. Vad hon gjorde med tiden var oklart, timmarna tickade iväg och hon flöt med. Tänkte mycket och skrev. Ibland tog hon sig ut från hotellet och gick planlöst, men tröttnade snabbt och gick hem igen. Tankarna fokuserades ofta på honom och det han gjort. Ibland drömde hon mardrömmar och vaknade svettig av panik. När hon precis öppnade ögonen och försökte koordinera sig trodde hon ofta att hon var i hans lägenhet. Hjärtat dunkade fort och efter en halv minut fick hon grepp om verkligheten och insåg att det bara var en dröm. Halvminuten innan dess var vidrig. ”Undrar hur arg han är nu” tänkte hon ofta. Tänkte på vad han skulle göra om han visste. Om hon någonsin skulle kunna komma tillbaka. Om hon borde polisanmält. Hur det kunde bli så. Sen om igen. Tankarna gick som en loop. Varje dag samma sak. Efter ett tag fick hon ny energi och ett otroligt driv. Tusen nya idéer susade genom hjärnan och det blev en kamp att

försöka skriva ner alla. Hur skulle hon göra om han plötsligt dök upp i hawaiiskjorta på hotellets poolområde med en Piña Colada i handen? Eller om han bokade rum i någon annans namn och hon tvingades städa det? Hittade hans kläder och kände igen dom. Vad han skulle säga då och vad hon skulle svara. Om hon bara kom på vartenda tänkbart scenario och gjorde en plan för hur hon skulle hantera det så kunde ju inget ont hända. Då var hon säker. Hotellrummets heltäckningsmatta var full med papper o c h hon. hade koll på vart enda ord som stod på dem. Samtidi gt började hon bli mer orolig. Trodde att människor var ute efter anteckningarna som fyllde rummet. Att städerskorna gick in och tjuvläste och hade kontakt med honom över Atlanten. Nyhetsankarna talade till henne i koder och hotade att avslöja henne. Sömnen minimerades till ett fåtal minuter som hon räknat ut skulle vara säkra att sova under. När hon väl sov var sömnen orolig och flyktig, hon drömde intensivt och vaknade upp lika uppjagad som innan hon somnat. Städningen

blev ett detektivarbete för att hitta spår. Hon städade frenetiskt och vände upp och ner på rummen. Scenarion låg i högar över rummet och hon undrade hur många scenarion det kunde finnas. Ville inte riskera att missa något för det kunde riskera utplåna henne. Kanske skulle hon anta en annan identitet och utseende? Varje morgon innan hon gick för att städa försökte hon ändra sitt utseende till oigenkänning. Klippte lite av håret varje dag. Färgade det. Rött, brunt, ett misslyckat försök till blont. Målade läppstiftet olika mycket utanför munnen för att ändra dess form. Skuggade ansiktsdragen och formade ett nytt ansikte. Kanske var det så hon kom undan. Om han inte kände igen henne kunde han inte hitta henne. Utseendet blev en besatthet. Snart kunde hon inte förändra det på fler sätt. Oron växte starkare för varje dag och sömnen blev i princip obefintlig. När hon en dag stod och kollade sig i spegeln kändes det som det stod någon på andra sidan. Hon hade läst någon artikel på en värdelös click-bait-hemsida

"Kanske skulle hon anta en annan identitet och utseende?"

"Tankarna gick som en loop. Varje dag samma sak."

om vilka kännetecken som fanns på en spegel som man kunde se igenom från andra sidan, en sån som finns i förhörsrum. Hon testade att sätta fingret mot spegeln för att se om det blev distans mellan spegelbilderna av fingertoppen. Hennes omdöme var grumlat av sömnbristen, men hon var övertygad om att det var millimeter av avstånd mellan fingertopparna. Enligt artikeln var det ett tecken på att spegeln hade glas på andra sidan. Första impulsen var att slå sönder spegeln. Handen höjdes och det kändes som att hon inte hade kontroll över sin kropp. Spegelglaset krossades och hennes hand började blöda. Det var splitter överallt och hon trampade runt i det i panik. Hela badrummet var täckt av blod. Bakom spegeln var det vitt kakel med en ful mörkblå bård med olika havsinspirerade figurer. Ingen glasruta. Men hon var övertygad om att hon var övervakad. Hon kände en närvaro och den gjorde henne nervös. Kanske hade någon buggat hennes lägenhet? Hon började skruva isär lampor, eluttag och lampknappar. Desperat slet hon sönder all resterande inredning i rummet, livrädd att missa något skrymsle som skulle kunna rymma en kamera eller mikrofon. Blodet under fötterna och på hennes händer smetades ut över rummet. Såren revs upp mer och mer och nu var hela rummet rödfläckigt.

För varje minut som gick blev hon mer frustrerad och stressad över att inte hitta något. Känslan av att vara övervakad var så stark att den värkte i kroppen. När rummet undersökts in i minsta detalj utan att hitta något spår av övervakningsinstrument blev hon panikslagen. Den enda utvägen nu var att de kunde läsa hennes tankar. De hade säkert skrattat åt hennes tappra försök att maskera sitt yttre. Så dum hon hade varit. Paniken grep tag om henne när hon insåg att de måste uppfattat att hon var dem på spåren, att hon förstod. Rummet kändes som en cell och hon sprang ut. Mot stranden. tan någon som helst aning om vad hon skulle göra sprang hon panikslaget mot vattnet. Kroppen var som frånkopplad från henne, hon kände den inte. Hon skrek. Irrade runt. Dök ner i sanden för att sedan kasta sig upp igen. Sanden letade sig in under naglarna, i munnen och skavde i ögonen. Det tjöt och susade i hennes öron, ljuden trängde bort allt annat. Hon var säker på att hon skulle dö. Dom var i henne och skulle utplåna henne. Hon sprang ut i vattnet. Strömmen grep tag om anklarna och fällde henne likt en ful fotbollstackling. Hon fick saltvatten i munnen och hostade tills hon inte fick luft. Hon tog sig fram med hjälp av en

blandning av simtag och panikartat flaxande med armar och ben. Tänkte ”det är bättre att drunkna än att de tar mig”. Någonstans mellan alla kallsupar och skrik hade hon svimmat. Kroppen stängde av. Allt oljud hon fört hade dragit uppmärksamhet till sig. Någon hade ringt 911. En morgonjoggare kanske. En hotelldirektör. Ett pensionärspar. Hon vaknar upp på en klinik i Sarasotas utkant. En man som hon antar är doktor står och pratar med henne vid sängkanten. Hon orkar bara hålla fokus i några sekunder och tappar hans ord. Hon svarar på svenska och han förstår inte. Hon somnar igen. En stund senare gör läkaren ett nytt försök att prata med henne. Han förklarar att hon fått en psykos. Frågar om han får ställa lite frågor. Hon svarar knappt men han börjar trevande fråga om hennes livssituation, sömn, om hon har någon anhörig de ska informera. Det är svårt för henne att ta in allt på en gång och hennes svar blir intetsägande. Allt är som i en dimma och hon vill bara fortsätta sova. Hon orkar inte höra. Vill inte kopplas ihop med det läkaren pratar om. Kroppen känns orkeslös och hennes tankar obefintliga. Kan hon inte bara få ligga här en stund och låtsas att ingenting existerar? Hon sluter ögonen och hoppas att allt är på låtsas

MAHSKARA RECENSERAR MILK Skribent: Karolina Jurcevic

1978 skjuts politikern Harvey Milk till döds. 30 år senare berättas hans livs historia på den vita duken, där skådespelaren Sean Penn har äran att gestalta honom i dramafilmen ”Milk”. Harvey Milk var den första öppet homosexuella mannen som blev vald till ett politiskt ämbete i Kalifornien. Genom filmen får vi följa hans resa från en blyg man som hela sitt liv dolt sin sexualitet, till den aktivist och kämpe han dog som. I början av filmen bjuds vi in i Milks vardag och får se en trött man på 40 år som inte har, enligt honom själv, gjort något att vara stolt över i hela sitt liv. Han får nog av livet i New York och allt smygande runt sin sexualitet och flyttar med sin pojkvän till San Francisco. Det är just i San Francisco som den modige aktivisten sakta men säkert växer fram. Tittaren bjuds in till en ofattbar resa med mer uppgångar och fall än vad man kan räkna. Sean Penn presenterar karaktären på ett oerhört makalöst sätt, och bara några minuter in i filmen känner

man att man vill vara en del av Milks revolution. Utöver Sean Penns prestation är det äktheten som är en stor del av det som gör att filmen går rakt in i hjärtat på tittaren. Här existerar ingen så kallad ”sugar coating”. Råa, hemska kommentarer mot homosexuella fälls och det visuella materialet är inte för den veke. Det är hemskt, men det är sanning. Humor är en stor del av filmen, men det är inte den huvudsakliga faktorn som får filmen att etsa sig fast i tittarens hjärta. Det är snarare Milks idéer, hans tankesätt om att det inte handlar om en individ, ett ego, en grupp när det kommer till att skapa rättvisa. Det handlar om oss. Det handlar inte enbart om homosexuella, det handlar också om unga, gamla, sjuka, friska - Det handlar om ett enda stort oss. Milks tankesätt om att vi alla måste gå ihop och fortsätta föra fram budskapet om mänskliga rättigheter för alla lämnar inte någon oberörd. Detta är en film som borde ha funnits tidigare, och som aldrig kommer växa ur sin tid.

Titel: The Sex Myth – The gap between our fantasies and reality

Det som känns spännande med den här boken är att den tar upp diskussioner som är lite obekväma. Som att maskulinitetsnormer som gör att en del killar känner sig tvungna att visa upp en fasad av ostoppbar och ibland våldsam sexlust, samtidigt som normerna legitimerar övergrepp för ”boys will be boys”. Eller diskussionen om att människor har sex för andras skull – till exempel för att ha en bra story i ”the locker room” eller av rädsla att ens partner ska lämna en om man säger nej. Ett exempel på hur sex konsumeras för andra skäl än sin egna lust demonstreras i följande citat: ”the

Författare: Rachel Hills Den sexuella revolutionen, ’Sex and the City’ och Cosmopolitans sexsidor har frigjort oss från alla normer när det kommer till sex och det ses som female empowerment att sexa loss. Eller? I boken ’The Sex Myth’ argumenterar Rachel Hills att vi inte alls är så fria sexuellt som vi tror – utan att vi snarare har hamnat i ett motsatt läge. Att vi har gått från ett krav till ett annat – från avhållsamhet till att ha mycket och spännande sex hela tiden.

PRIDE Pride är en brittisk dramafilm som kom ut år 2014. Filmen utspelar sig i 1980-talets England, ett England där Margaret Thatcher styr, där gruvarbetare befinner sig i en stor strejk och homosexualitet anses vara lika farligt som pesten. Filmen inleds med att man får lära känna en grupp gayaktivister som bestämmer sig för att hjälpa gruvarbetarna som befinner sig mitt i strejken och samla in pengar till dem. Från den första scenen slängs man direkt in i filmens handling och hamnar ombord på bussen som tillsammans med aktivisterna tar oss från London till den lilla byn Onllwyn, till gruvarbetarna. Redan i början av filmen finner man en orädd och sarkastisk humor som passar in perfekt i den oroliga tillvaron.

Budskapet är någonting som filmen lyckas leverera oerhört väl. Mänskliga, grundliga rättigheter diskuteras och det ifrågasätts ständigt varför dessa inte gäller homosexuella. Samtidigt som filmen tar upp denna seriösa fråga känns budskapet aldrig påtvingat. Karaktärerna försöker aldrig påstå att någon folkgrupp är viktigare än den andra. Allt de vill kämpa för är lika mänskliga rättigheter för alla. De visar att ilska inte är lösningen på problemet, utan snarare gemenskapen mellan alla olika folkgrupper. Någonting som filmen också borde få ett stort plus i kanten för är hur välskrivna karaktärerna är. I filmer där exempelvis sexualitet är identifierat hos en karaktär möts man ofta av stereotyper. Ofta får dessa stereotyper inga fler

girls you hook up with, they’re, like, a way of showing off to other guys. I mean, you tell your friends you hooked up with Melissa, and they’re like, ‘Whoa, dude, you are one stud.’ So I’m into Melissa because my friends think she is so hot, and now they think more of me because of it. It’s a total guy thing.” Författaren är en australiensk journalist som bor i USA, vilket gör det svårt att relatera till allt i boken. Till exempel känns diskussionen om att vänta med sex tills äktenskap främmande då det inte är lika kulturellt förankrat att göra det i Sverige. Om man bortser från det så tycker jag, oavsett läggning och

och lust, att boken är läsvärd och en bra motpol till alla artiklar om hur många kalorier jag bränner om jag har sex i akrobatiska ställningar eller hur en sönderstressad tvåbarnsförälder ska få tillbaks sin sexlust.

karaktärsdrag än de typiska, klassiska egenskaperna som förknippas med dem. På ett modernt och nyanserat sätt går Pride emot detta, och ger varje karaktär en utvecklad historia och personlighet. Vid slutet av filmen sitter jag med ett leende på läpparna, medan tårarna omedvetet har börjat strömma nerför kinderna. Att filmen är baserad på en riktig händelse gör den alltmer träffsäker. Pride är ett humoristiskt och känslosamt drama, men framför allt är det en oerhört viktig film. Text: Karolina Jurcevic

Text: AngieAngie Skribent: Fransson Fransson Bokomslag: Simon & Schuster

Text och bild: Sissel Braekhus

Biffar som funkar i såväl burgare som till ris eller potatis. Ett hett tips är att morötterna kan bytas ut till rödbetor, pumpa eller andra grönsaker för att variera smak.

1-2 gula lökar 1 dl vetemjöl 1 tsk bakpulver 1 tsk salt 1,5 dl soja-, mandel- eller havremjölk 1 dl vetemjöl för panering 2 dl ströbröd för panering Olja till fritering 1. Skär lökarna i 1 cm tjocka ringar och dela på dem. 2. Vispa ihop mjöl, salt, bakpulver och mjölk i en bunke. 3. Doppa ringarna i först mjöl, sedan smeten och vänd sist i ströbrödet. 4. Fritera direkt i het olja, när ringarna har blivit gyllene är det dags att plocka upp dem ur oljan och lägga på hushållspapper för att låta dem torka.

1 paket förkokade kikärtor (á 380g) 2-4 morötter beroende på storlek 1 dl havregryn Kryddor (ex. salt, peppar, spiskummin, timjan) 1. Skala och riv morötterna och lägg i en bunke tillsammans med avrunna kikärtor. Mixa med stavmixer till en jämn smet innan du lägger i havregryn och rör om. 2. Krydda med passande kryddor efter smak, jag själv brukar använda mig av salt, spiskummin och timjan men detta går att variera utifrån vad du har hemma i kryddskåpet. En kommer ganska långt med bara salt och peppar. 3. Forma biffar med händerna och stek i olja, några minuter på var sida.

Alla måttenheterna är cirka-mått, testa dig fram för bästa resultat då detta kan variera beroende på vilket senapsmärke du använder eller hur mycket smak det är i citronen. 0,5 dl vätska från kikärtor 5 st kikärtor 1 msk dijonsenap 1 msk citronsaft Rapsolja Blanda alla ingredienser utom oljan och mixa med stavmixer, häll rapsolja i en tunn stråle under mixning tills majonnäsen fått en bra konsistens.

Pannkakor gjorda utan mjölk och ägg är både enkla, billiga och supergoda! Då smeten är något stummare än vanlig smet kan de vara bra att ha en sked till hands och dra ut smeten i stekpannan. 2,5 dl vetemjöl 3,5 dl vatten 2 msk olivolja salt 1. Vispa ihop alla ingredienser i en bunke och låt vila i rumstemperatur i en timme. 2. Stek tunna pannkakor i rapsolja tills gyllene.

Denna klassiska skånska rätt funkar lika bra utan fläsk som med. Billigt är det också! Tips är att ha en klick senap i soppan, funkar perfekt som tillbehör. 6 dl torkade gula ärtor 1,5 liter vatten (anpassa efter önskad konsistens) 1 tsk salt 2 gula lökar 2 tsk mejram och/eller timjan 2 grönsaksbuljongtärningar 1. Blötlägg ärtorna i 12+ timmar i förväg. 2. Koka upp ärtorna med vatten och salt. Skär en gul lök i klyftor och lägg i kastrullen. 3. Koka allt i 45min – 1h 15min eller tills ärtorna mjuknat. 4. Krydda och lägg i buljong, koka en stund till.

En extremt enkel och väldigt billig maträtt som går att anpassa efter vad du har hemma i kylen. Den enda ingrediens som är avgörande är basmatiriset, utöver detta kan du välja precis de grönsaker och kryddor som du tycker är goda. Här följer ett exempel: 4 dl basmatiris 2 dl cashewnötter 4 vitlöksklyftor 1 röd chili 1 paprika 1 stor morot 4 salladslökar Några broccolibuketter 1,5 dl sojabönor alt. gröna ärtor 2 msk ingefära Salt (andra kryddor) 1. Börja med att koka riset enligt förpackningens instruktioner, ställ åt sidan och låt kallna. 2. Rosta cashewnötter i en torr, het panna. Ställ sedan åt sidan. 3. Hetta upp olja i pannan och stek valda grönsaker i 3-4 min eller tills de mjuknat något. Lägg i vitlök, chili, ingefära och kryddor och stek i några minuter till, ställ sedan åt sidan. 4. Slutligen: stek riset i olja under 3-4 min under omrörning, lägg sedan i både grönsaker och nötter i pannan och rör ihop, stek i någon minut till.

En nyttig choklad- och kokospudding som funkar som såväl efterätt som mellanmål eller till och med frukost! 4 msk chiafrön 1 burk kokosmjölk 2 msk kakao 1 nypa vaniljpulver 2 tsk flytande honung 1. Lägg alla ingredienser i en bunke och vispa ihop. 2. Häll upp i serveringsskålar och låt puddingen stå i kylen i cirka en timme, rör om då och då.

ILLUSTRATIONS EXPO Hedvig Larsson instagram.com/hedavig

Ett flygplan flyger över mitt huvud någonstans högt där uppe bland molnen Jag vet detta eftersom planets vrålande motorer brummar dovt i mina öron där jag spatserar fram på en stig täckt av grus, singel, granbarr och kottar Jag vänder mitt ansikte upp mot skyn betraktar flygplanssvansen och tänker ett flyktigt ögonblick

Så ersätts flygplanets muller

på möjligheten, risken att planet

av fågelkvitter

plötsligt skulle få motorstopp

och jag har än en gång

och störta rätt ner över mig

inte blivit tillplattad av ett flygplan

t k Di & Foto

ott

on: L

rati illust

ard

ouga eka H v i V e

sson

Text:

kan a Hå Lind

Korsord: Kajsa Gullberg Illustration: Hedvig Larsson

Jag tror min

"nyfikenhet

driver mig.

Hen inte ning g i rak tion llar dy och nam i hat tar. k,

Kompisar drivhusets

Henning från RepaMera

Hallå Henning! Vad sysslar du med förutom att vara student på Malmö högskola? Jag jobbar som allt-i-allo konsult på Green Furniture Concept på Minc samtidigt som jag tar tillbaka reparationskulturen från konsumtionssamhället via mitt företag Repamera AB. Sen minglar jag runt ganska mycket, för det tycker jag är roligt! Spännande! Hur kom det sig att du hamnade här? Jag fick underkänt i en skoluppgift där jag skrev om servicedesign och var frustrerad. Ur frustration växer motivation. Sen tog jag mig vatten över huvudet och då var jag tvungen att lära mig simma! Affärsidén kom som en blixt från blå himmel den 11 januari och sedan dess har jag startat AB, har version 1 och 2 av appen klar och haft 70 betalande kunder.

NAMN: BOR: ÅLDER: PLUGGAR: FAVOITPLAGG:

Vad är det som driver dig till att jobba med Repamera? Enligt mig är det bara jobb när det är jobbigt. Jag tycker inte Repamera är jobbigt alls, mest kul och utmanande. Jag tror min nyfikenhet driver mig. ”Funkar det om man gör så, eller om man gör såhär?” Och sen gillar jag dynamik och interaktion, Repamera ger mig både och. Vilka utmaningar tycker du varit svårast i den här processen? Att få allting och funka med 100% studier, Green Furniture och starta aktiebolag, samtidigt som jag renoverar mitt kök hemma. Jag har inte haft något kök sedan mitten av januari, men förhoppningsvis blir det klart nästa helg.

Vad är det roligaste med att jobba med Repamera? Att få se hur ett varumärke kan växa. Ju mer jag marknadsför Repamera, desto bättre för både Moder Jord och för företaget. Hur gör man om man har ett par söndriga jeans hemma och vill ha hjälp av dig? Gå in på www.repamera.nu och ladda upp bild på de kläder som behöver lagas. Du kan även skicka bild till oss via facebook-chatten. Jag återkommer med ett pris till dig inom 24 timmar, sen hämtar-lagar-lämnar vi kläderna till dig efter avtalad tid. Upphämtning och lämning sker oftast söndagar.

www.repamera.nu

Henning Gillberg Malmö, Värnhem 24 år Produktdesign Hatt såklart! vhuset

Text & foto: Dri

Hej student! Terminen drar sig mot sitt slut. För många av er betyder det att en välförtjänt paus i studierna närmar sig, och för många andra betyder det att ni snart ska ut i arbetslivet. Oavsett så är sommarens ankomst glädjefylld och förhoppningsfull, om än lite melankolisk. I snart två år har jag haft glädjen att dela mina reflektioner med er här i Mahskara. I snart tre år har jag haft äran att jobba för er studenter. Jag skriver just nu min sista ordförandekrönika, och det är minst sagt melankoliskt. Så många av er vars engagemang jag har fått ta del av, så många av er jag har fått lära känna, och så mycket vi har åstadkommit! För drygt tre år sedan blev jag uppringd av en kompis som sa ”Jenny, ska du inte söka till studentombud på Studentkåren?”. Jag svarade nej och berättade att jag hade tänkt flytta till Libanon efter min kandidatexamen. Senare samma kväll ringde jag upp min kompis och sa, ”Vad sa du att jag skulle göra?”. Och det var början på den absolut mest givande och lärorika tiden av mitt liv. Under de senaste tre åren har Studentkåren fokuserat på allt från kursvärderingar och likabehandling till förbättrad högskolepedagogik. Alla studenters lika möjligheter att ta sig igenom sin utbildning (breddat deltagande) och nyanländas väg in i akademin har även det varit centralt. Vi har sett ett ökat engagemang, både bland våra föreningar och i Studentkåren.

Vi studenter har lyckats få högskolan att göra ett omtag när det gäller kursvärderingar, och varit delaktiga i framtagandet av ett nytt kvalitetssystem. Vi har även tagit fram de nya lärandemiljöerna på Gäddan och fått både fler studieplatser och ett kårrum på Niagara. Vidare så har vi varit drivande och oersättliga i att få högskolan och dess fakulteter att stärka sitt arbete med likabehandling av studenter. Vi har varit med och rekryterat en fantastisk ny rektor och prorektor, nya dekaner och prefekter. Och sist men inte minst så har vi varit med och sett till att Malmö högskola blir Malmö universitet. Det har varit roliga och utmanade år på Kåren, och jag ångrar inte en sekund att jag tog beslutet att söka för drygt tre år sedan! Att jobba för studenternas bästa har varit det absolut bästa jag kommer att göra i mitt liv och det kommer vara så fruktansvärt konstigt att lämna mitt uppdrag. Samtidigt så vet jag att det finns så många kompetenta och drivna människor som kommer ta över och utveckla kåren på sätt jag inte visste var möjligt! För er som fortsätter studera – engagera er! För er som ska ta er ann nya utmaningar – lycka till! Och till er alla – TACK för en fantastisk tid! Jenny Börjeson Ordförande, Studentkåren Malmö

Ha en fin sommar!

TACK FÖR ATT DU RÖSTADE! Din röst är viktig! Du har genom att rösta påverkat vilka som ska ta plats i Kårens fullmäktige för nästa verksamhetsår. Här under kan du se vilka som röstades in. På det första fullmäktigemötet den 4 maj kommer de nya fullmäktigeledamöterna att bestämma vilka som kommer sitta i styrelsen, vem som ska bli nya kårordförande, vice ordförande samt vilka som kommer att arbeta som studentombud.

HÄR ÄR DITT NYA FULLMÄKTIGE: Ilona Karppinen

Pontus Nilsson

Pontus Källström

Julia Nyman

Jessica Martinsen

Paolo Alexandriysk

Rebecka Welander

Borislava Koycheva

Therese Franksson

Jenna Pystynen

Shaun Trainor

Lukas Wohnhas

Costantinos Jomaa

Nina Huovinen

Yuliyan Kostantinov

Ioana Maria Pavel

Amis Agaba

Kinga Kowalczyk

Joel Nilsson

Läs mer på val.malmostudenter.se/resultat 52

KÅRENS ÅTERKOMMANDE AKTIVITETER SOPPLUNCH

KAFFE MED KÅREN

1 2

När: Onsdagar 12-13

Var: Kølsvinet, Bassängkajen 8

Håll utkik på Kårens Facebooksida under onsdagsförmiddagen för att veta vilken soppa som ser veras.

Du hittar aktuella datum för nästa Kaffe med Kåren på din fakultet på malmostudenter.se.

STUDENTFRUKOST

MUSIC PUB - PREMIÄR 28/4!

Kåren ser verar Studentfrukost en gång/månad, varje tisdag innan CSN betalas ut! För endast 20 kr får du som är medlem ta del av en frukostbuffé med klassiskt innehåll så som mackor, pålägg , yoghurt, müsli, ägg , juice och självklart ryckande färskt kaffe! Frukosten ser veras mellan kl. 9-11, men kom i tid för att vara säker på att bli mätt!

4 5 6

När ? Tisdagar före den 25:e varje månad, kl. 9-11

När ? Sista fredagen varje månad

Var ? Kølsvinet, Bassängkajen 8, Malmö

Var ? Studentpuben, Bassängkajen 8, Malmö

KONTAKT Kårordförande Jenny Börjeson 0760 - 50 95 64 jenny.borjeson@karen.mah.se

Studentombud Teknik och samhälle Paolo Alexandriyski 0707 - 57 75 69 paolo.alexandriyski@karen.mah.se

Kårreceptionen Kårhuset, Bassängkajen 8 Telefon: 040 - 665 75 65 Öppettider: tis - tors 10 - 16, fre 10 - 13

tf. Vice kårordförande Borislava Koycheva 0707 - 57 75 62 borislava.koycheva@karen.mah.se

Studentombud Kultur och samhälle Ilona Karppinen 0707 - 57 75 67 ilona.karppinen@karen.mah.se

Studentkåren Malmö

Studentombud Hälsa och samhälle Pontus Nilsson 0707 - 57 75 63 pontus.nilsson@karen.mah.se

Studentombud Lärande och samhälle Pontus Källström 0707 - 57 75 68 pontus.kallstrom@karen.mah.se

malmostudenter studentkaren_malmo

LÄS MER OM KÅREN PÅ MALMOSTUDENTER.SE 53

#92

mahskara