Mahskara #91 by SUM Student Union Malmö

mahskara Novell – ”The telescope”

#91

Golgata – Intervju med det gåtfulla metalbandet Christine de Pizan – Reportage om en kvinnlig medeltida poet

Omslagsfoto: Ida Blychert Studentmagasinet Mahskara ges ut av Studentkåren Malmö och når ut till alla studenter vid Malmö Högskola. Åsikter som kommer fram i tidningen är studenters och inte nödvändigtvis Mahskaras. För insänt material ansvaras ej. Mahskara har i viss mån modiferat vissa bilder och texter. Mahskara trycks på svanengodkänt papper. Annonser: Annonsbyrån Tomat, tel: 046-137400 /www.tomat.se Tryck: Elvins Grafiska AB, tel: 042-159900 /www.elvinsgrafiska.se

signerat

boxning i enighet

mahrknad 2016

golgata

christine de pizan

hemma hos

recensioner

fotoexpo

illustrationsexpo

cv guide

novell â&#x20AC;&#x201C; the telescope

dikter

serie

pyssel

drivhusets kompisar

nĂ¤sta nummer

redaktionen tipsar

kĂĽrsidor

50 5

VI HAR GJORT MAHSKARA #91 A N S VA R I G U T G I VA R E T O M A S A N D E R S S O N CHEFSREDAK TÖR TOMAS ANDERSSON ART DIRECTOR REBECKA PORSE SCHALIN TEXT & BEARBETNING L I N N É A F R A N Z / E V E L I N A KRAMSU / JEN HALL / KAROLINA JURCEVIC / EBBA SIGEBACK / SISSEL BRÆKHUS / MICHAELA HANSSON / ALEXANDER ÖRN / TOMAS ANDERSSON F O T O K A J S A D A H N / TO M A S A N D E R S S O N / KAROLINA JURCEVIC / IDA B LY C H E R T / E V E L I N A K R A M S U I L L U S T R AT I O N S I G N E G A B R I E L / A L E X A N D E R L U N D VA L L / H E D V I G L A R S S O N / S A R A G R A M S TA D / A I D E N F R E J K VA R N S T R Ö M L AY O U T R E B E C K A P O R S E S C H A L I N / ALEXANDER ÖRN / MICHAELA HANSSON / HEDVIG LARSSON / EVELINA KRAMSU / KAROLINA JURCE VIC / G ABRIEL HÄGGEBRINK / HANNES BLIX T / TOMAS ANDERSSON / SISSEL BRÆKHUS / ALE XANDER L U N D VA L L / S A R A G R A M S TA D

HEJ

och välkomna till det första numret för 2017. Sakta men säkert återkommer ljuset, men om januari och februari ska vara något att gå efter så verkar detta bli ett både turbulent och tjatigt år. Jag tror att det vik tigaste nyordet att ta med sig är ”filterbubbla”. Det innebär i korthet att internet presenterar material baserat på vad du läst och gillat innan. Det får även som konsekvens att ens världsbild blir mer och mer enfärgad och med det även polariserad. Det har aldrig varit så viktigt att ta sig lite tid och försöka hitta f l e ra o l i k a v i n k l a r, k ä l l o r o c h resonemang kring nyheter och fakta. Nåväl, Mahskara kommer inte försöka föra er bakom ljuset, u t a n h o p p as s na ra re att g ö ra dagarna lite ljusare. Vi har satt ihop en fin blandning med bland annat mystiska band, Mahrknad, en novell, kampsport och mycket mer! Vi som varit med och arbetat hoppas du hittar något du gillar!

BOXNING I ENIGHET Ögonblicket man kliver in i salen möts man av hundratals intryck. Ljudet dånar från stereon som spelar allt från 90-talets största hip-hop hits, till Swedish House Mafia, samtidigt som flåset från de som tränar inte undgår någon. Till sidan sitter folk och förbereder sig inför passet, eller bara har ett trevligt samtal med en kamrat man inte sett på ett tag. I ringen fightas två personer med varsin arm lindade, medan pappan som boxas har tagit med sin dotter som njuter av uppmärksamheten och leken med medlemmarna. Detta är boxning på Enighet Sportcenter.

I Norra Sofielund i Malmö finner man sportcentrumet Enighet. Som en lokal på 3000 kvadratmeter finns här plats för alla, för nybörjare som vill prova på något helt nytt inom sport, men också för de som siktar mot att tävla inom kampsport. Klubben har kammat hem många EM-, NM-, OS-, VM-, och SM-guld sedan starten 1892 och erbjuder bland annat sporterna karate, kendo, aikido, thaiboxning, judo, kickboxning, taekwondo och boxning. Vill man kan man även träna på gymmet som klubben erbjuder. Tillsammans med brottning var boxning en av de sporter som var störst på klubben till en början. Idag drivs boxningsträningarna huvudsakligen av tränaren Mike Phanivong, som själv har tränat för proffsboxaren Armand Krajnc. Jag träffade Mike under en träning och fick chans att sätta mig ner med honom och snacka om Enighet och allt inom boxningens värld:

Hur länge har du hållit på med boxning? Jag började först med thaiboxning när jag var 4 år gammal i Thailand. När jag var 10 bytte jag till vanlig boxning. När jag var yngre hade jag nämligen skadat knät och fick operera det, därför bytte jag och gick vidare till boxning. Innan Enighet bodde jag i Göteborg och gick där hos en klubb i Angered. Sedan flyttade jag till Frankrike där jag bodde i 4 år, sedan när jag kom tillbaka till Sverige flyttade jag till Malmö, delvis för att min bror bodde där och började då på Enighet. Hur kommer det sig att du började med boxning? Jag har en stor släkt, där väldigt många av de själva fightas, det ligger i familjen. När man är en sådan stor släkt blir det också väldigt lätt fight. Min pappa var även boxare, därav kom jag in i sporten i en sån ung ålder. Jag har alltid gillat att fightas. Vad är det bästa med boxning? Boxning är en gentlemanssport. Jämför boxning med MMA om du blir trött i benen så kan du alltid fightas med händerna. Med thaiboxning är det samma sak - blir du trött på att sparka kan du bara slå med händerna istället. I boxning finns det ingen utväg, det är bara dina händer du har att slå med. Du måste pressa dig själv till det yttersta. Vad är det bästa med Enighet? Jag är inne på mitt elfte år hos Enighet. Enighet är mitt hem. Jag är mer här än vad jag är hemma hos mig själv.

Hur tycker du uppdelningen mellan könen är i boxning? Ser du på boxning som en jämställd sport? Inom boxning är det alltid ett mindre antal tjejer. Men de senaste kanske 4-5 åren har tjejboxningen kommit fram mycket mer. Mer tjejer vågar komma fram. Jag tycker att alla ska få träna, boxning är en sport för alla.

“JAG TYCKER ATT ALLA SKA FÅ TRÄNA, BOXNING ÄR EN SPORT FÖR ALLA” Boxning ska vara en sport för alla. Olyckligtvis existerar fortfarande ett motstånd för kvinnor inom sporten. På både amatör- och proffsnivå domineras sporten av män, både bland deltagarna själva men även tränarna. Antalet kvinnor har dock ökat de senare åren och allt fler kvinnor blir beslutsamma att ta plats och gå emot eventuella orättvisor de utsätts för inom sporten. Även på Enighet fortsätter antalet kvinnor att växa. Kvinnor i alla möjliga åldrar kommer och hoppar på adrenalinkicken som träningen ger. Efter ett minst sagt svettigt pass en kall januarikväll fick jag möjlighet att sätta mig ner med tre av kvinnorna i klubben och ställa lite frågor: Namn: Khirim Fager Ålder: 52

fast. Boxning är en himla bra träning för hela kroppen, man får träna sin egen förmåga. Det är både fysiskt och psykiskt krävande, i positiv bemärkelse. Om du måste sammanfatta det i en mening; Vad är det bästa med boxning? Det bästa med boxning är att man får tömma sig. Namn: LaLuna Fager Ålder: 17 Hur länge har du hållit på med boxning? Jag har precis börjat. Hur kommer det sig att du började med boxning? Min kompis och hennes mamma höll på med boxning på Enighet. Först funderade jag på att återuppta Taekwando som jag tränat förut, men jag kände att jag ville testa boxning. Jag gillar att man i boxning får göra av med ilska. Har man en dålig dag kan man bara komma och slå. Om du måste sammanfatta det i en mening; Vad är det bästa med boxning? Att jag får slå. Namn: Vendela Fager Ålder: 13

Hur länge har du hållit på med boxning? Ca ett och ett halvt år.

Hur länge har du hållit på med boxning? 2014 tränade jag lite i en annan klubb och höll på där till och från i ca ett år. Efter det slutade jag ett tag men började sedan igen, och har tränat här på Enighet i ca ett halvår.

Hur kommer det sig att du började med boxning? Jag blev tipsad av en kompis till min äldsta dotter som själv boxades på Enighet. Efter det provade jag en gång och var helt

Hur kommer det sig att du började med boxning? Jag visste att jag ville börja med någonting och tänkte att jag skulle börja med boxning, eftersom det har intresserat mig länge

och verkade kul. Jag hittade en boxningsklubb i Malmö, åkte dit och testade, och fastnade för det direkt. Dock upplevde jag att de på flera andra platser är för stränga, på ett negativt sätt. På Enighet är de det också, men på ett bra sätt. Jag får mer utav träningen här. Om du måste sammanfatta det i en mening; Vad är det bästa med boxning? Det bästa med boxning är att det låter en släppa ut sin aggression, sina känslor, medan man har kul och mår bättre.

“HAR MAN EN DÅLIG DAG KAN MAN BARA KOMMA OCH SLÅ” Boxning är en sport med många år på nacken, som har vuxit sig större och större i Sverige. I dagsläget existerar det tre olika tävlingsformer inom boxning i Sverige: Diplomboxning, Amatörboxning och Proffsboxning, som är den klassiska boxning som vi är vana att se vid en match på tv. Diplomboxning är en tävlingsform där det är de tävlandes tekniska förmåga som avgör vinsten. De båda tävlande bedöms av tre domare som delar ut 1-5 poäng per rond, baserat på bland annat teknik inom slag, balans och fotarbete. Tre ronder körs och beroende på de tävlandes ålder hålls ronderna mellan 1-2 minuter. Diplomboxning kan till viss del ses som uppvisningsboxning, då tävlingsformen till skillnad från de andra formerna går ut på att visa upp sin skicklighet inom sporten. Inom Amatörboxning ser det något annorlunda ut än inom diplomboxning. Här vinner man inte sin match baserat på poängen man får för sin tekniska förmåga. Här är det snarare genom knockout, diskvalifikation, walk-over eller poäng, som tilldelas för varje vunnen eller förlorad rond, man vinner på. I vissa fall kan man även vinna om motståndaren ger upp eller om domaren stoppar matchen. Amatörboxning är den boxning vi ser i de olympiska spelen. Proffsboxning däremot är snarare den typ av boxning vi ser Rocky ägna sig åt i sina filmer. Här har man, till skillnad från i amatörboxning,

inget huvudskydd och boxas även med lättare handskar. Det är också inom proffsboxning den ekonomiska frågan träder in och man kör alltfler ronder än i amatörboxningen. Vare sig man vill klättra till toppen som proffsboxare eller enbart vill ägna sig åt en adrenalinfylld aktivitet, så har man chans att prova på olika slag, träna sin tekniska förmåga och prova på sparring på Enighet. Första terminen ägnas ofta åt att nöta in slagen, stegen och styrkan som behövs för att sedan gå vidare till nästa termin; där man är redo för att stå öga mot öga med en motståndare, och sparras (fightas). Från 13 år och uppåt kan man komma till Enighet och börja träna boxning. Klubben har en grupp för ungdomar upp till 18, och sedan en grupp för vuxna. Inom dessa grupper är det uppdelat mellan de som precis börjat i klubben och de som har tränat en längre tid. En gång i veckan har alla chansen att gå på ett träningspass dit vem som helst kan komma, oberoende av nivån på ens träning. Ett prova-på-pass kostar endast 80 kr på Enighet, ett pris som dras av från terminsavgiften, tillsammans med 10% studentrabatt, om man köper ett terminskort inom de närmsta dagarna efter passet. Ingen exklusiv utrustning krävs, då handskar finns att låna i salen. Många har en stor, missförstådd bild av boxning; att sporten endast är till för muskelknuttar som föddes i ringen. Sanningen är dock en helt annan. Sanningen är att vem som helst kan smyga sig in i boxningens värld och träna upp sig. Inom boxning krävs inte någon högklassig utrustning. Det krävs inte nya adidas-tights med ordet ”fight” skrivet på sidan, inte heller krävs det nya, snygga rosa träningslinnet som alla har. Och den flashiga vattenflaskan är bara bortkastade pengar. Boxning är en rå och tuff sport, det går inte att undgå. Men med lite viljestyrka och envishet kan vem som helst börja med sporten. Så vad väntar du på? In i ringen! Källor: http://www.enighet.se/ http://www.boxningssverige.se/ http://www.swebox.se/

JULMAHRKNAD 2016

Den 3:e december förra året öppnades dörrarna för första gången till Malmö Högskolas egen julmarknad, som fått det praktiska namnet ”Mahrknad”. Här fick studerande från MAH möjlighet att sälja sina alster inför den stundande julen. Flera designskolor runtom i Sverige har haft liknande marknader sedan flera år tillbaka och detta var något som ett gäng engagerade studenter i samband med en kurs i projektledning så en möjlighet att ge även MAH. Vi satte oss ner med tre av de sex som varit ansvariga. Det är Sara Larsson som tog examen under 2016 från MAH, men sedan hittade projektledning som extrakurs och till vardags arbetar på Tetrapak. Det är Sanna Dahlgren som läst programmet ekonomi och IT där projektledning var en valbar kurs. Det var dessutom sista kursen och Sanna har nu fått sin examen. Sist är det Jens Andersson som normalt läser kandidat i stadsvetenskap vid Lunds universitet, men som hittade projektledningskursen på MAH som en tillvalskurs.

Sara, Sanna och Jens.

Vad fick er att dra igång marknad? Sara: Vi tyckte att det saknades en plattform för elever att visa sina alster. Sen när man ska gå över till arbetsliv så saknar man plattform att gå från skola till arbetslivet. Man kan sakna kontakter, det är ett glapp där. Då tyckte vi att det var bra att plattform där man kunde visa sina alster. Skolan hjälper till med det teoretiska, men inte så mycket praktiskt. Jens: Sen var det relativt lätt att starta igång det. Det fanns ju flera lärosäten som gjort liknande saker. Sanna: Vi inspirerades av Konstfack. Jens: Det var väldigt märkligt, vi såg att vi hade en stor grafisk linje som är åtråvärd, t.ex. sett till antagningskraven som är relativt höga, men fortfarande inte något bra sätt exponeras för vanliga människor och det tyckte vi var lite konstigt. Det föll sig naturligt att det skulle vara en julmarknad.

Det är väl en julmarknad som konstfack har också? Sanna: Ja, precis. Sara: Sen har vi även tre andra projektmedlemmar, Merita, Julia och Emma. Sanna: Jag tänkte på det du sa, det föll sig naturligt, men studenterna var ändå lite svårflörtade. Sara: Nej, det trodde nog inte riktigt på det. Sanna: Det var först när vi visade Facebook-evenemanget och publicerade sneak peaks på vad som skulle säljas. Sara: De var ju intresserade, men de anmälde sig inte. Hur många var med och sålde? Jens: 23, med ett par avhopp borträknade. Sara: Vi hade ju tre på uppstartsmötet, så vi blev lite rädda där. Sanna: Vårt mål var att ha 20 deltagare, så det nådde vi!

Hur ser det ut nästa år? Jens: Vi har gjort en del för att kunna passa det vidare. Pratade en del med deltagare om att det var studentdrivet. Det är ju bara vi som drivit i det. I och med att vi haft det som kurs så har det varit enklare att delegera ut timmar och sådär. Pratade med Malmö högskola, men det var relativt svalt intresse ändå. Dom pushade rätt så mycket på att det ska vara studentdrivet. De ville inte ha så mycket mer med det att göra än att de var där på dagen. Sara: Vi har gjort en enkät bland studenterna som var med där vi bland annat frågar om intresse för att ta över och driva det vidare. Sanna: Men nu drar det igång en ny projektledningskurs som vi tänkte komma till och presentera det för. Sara: Den går ju under våren, men det har även varit lite prat om huruvida man skulle kunna göra det två gånger om året, typ en sommarmarknad. Vad har ni lärt er? Något oväntat? Jens: Jag har lärt mig vikten av faktiska, fysiska grejor att marknadsföra sig med. Att man kan påvisa för t.ex. utställare att det finns faktiska saker att arbeta med. Men även att marknadsföring kan göra att folk som tidigare inte kanske varit intresserade även kommer med när man får en liten buzz. Sara: Eftersom vi står bakom detta så måste vi tro på det och

vara drivna i frågan. Tror inte vi på det så fallerar det, så vi måste vara drivna, för man får inte alltid stöd. Jens: Det är ju också en grej, stödet som man trodde att man skulle från t.ex. Malmö Högskola i det här fallet inte går att ta för givet och uteblev nästan helt. Sara: Vi hade ju ett möte med dom där de sa att de stod bakom oss helt och hållet, men det uteblev ju. Det var mycket snack från deras sida. Sanna: Jag har lärt mig att man kan åstadkomma väldigt mycket med väldigt lite. Vi hade ju ingen budget alls och använde t.ex. ljusslingor för att skapa stämning i lokalen. Vi fick ju som tur var låna lokalen och bord av Festmesteriet. Det var ju en jättesnygg logga tyckte jag, vem var det som stod bakom den? Sara: Tack! Det var Emma och Julia, de läser grafisk design här på MAH så det blev deras ansvarsområde. Vad har ni fått för respons i efterhand? Sara: Bara bra respons! Från tidningar, allmänheten, lärare och andra studenter har alla sagt att det varit jättebra, bättre än många trodde det skulle bli. Sanna: Jag pratade med en kille som fått massor av extrabeställningar, så han startade upp en liten verksamhet där.

Sara: Det var ju det som var meningen lite. Vi pratade lite om marknadsföring och jag kan tänka mig att det är svårt när man inte har någon förlaga. Jens: Jag tror ändå att det är ganska enkelt för folk när de kan gå med i ett evenemang på Facebook och det går att skapa förväntningar. En stor grej med Facebook är ju att kunna göra filmer, så det hade ju egentligen varit kul att ha att visa, men vi fick istället tänka på vad som aktiverar oss själva. Lite roligare saker än typ en prislista och ett löfte om vin och salta pinnar, det blir inte roligt i längden liksom. Ni var ju väldigt aktiva på Facebook och presenterade utställare, hur tänkte ni kring det? Sara: Vi hade en strategi bakom det och det var ju Sanna och Jens ansvar. Vi hade mailkontakt med eleverna som ställde ut att de skulle skicka in saker till oss och så gjorde vi ett schema. Sanna: Jag tror att det gjorde jättemycket, för vi märkte att intresset ökade allt eftersom vi visade upp mer och mer. Många tänker säkert julmarknad och ser sådär vanligt tråkigt julpynt framför sig eller att det är en massa flummiga studenter som skapar. Hur känns det såhär i efterhand nu när det är klart?

Sara: Det känns konstigt, vi har ju hållit på med projektet ganska så länge. Jens: Ja, det känns jättemärkligt. Särskilt eftersom kursen fortlöpte trots att vi liksom fullfört projektet. Det blev lite svårt att bibehålla intresset för kursen. Då var det ju utvärdering och sånt. Kommer ni att göra någonting liknande i framtiden? Sara: Förhoppningsvis! Jag har ju gjort liknande tidigare, så jag hoppas att jag får göra det igen. Men då vill jag nog göra det för välgörenhet istället och det var en tanke även för detta i början, men det blev inte så. Är det något vi missat att ta upp? Sanna: Vi hade som mål att få in 200 besökare och det kom 731, så vi är supernöjda. Allt var över förväntan med mycket positiv respons, så vi hoppas att det blir fler gånger! Med det tackar vi så mycket för att vi fått prata med er och önskar er lycka till i framtiden!

Det Malmöbaserade metalbandet Golgata har precis påbörjat sin resa. Vad de är, vilka de är, och varför de är, är väldigt, väldigt hemligt. Golgata vill få folk att börja tänka och fundera över vad musik är, hellre än att göra musik som bara finns där, musik som all annan musik. De vill få oss att förstå att intryck är mycket mer än en engångsföreteelse, och att intryck kan ändras. Och vad händer sen om vi blir presenterade med fler intryck än vad vi hade från början? Jag träffar Talesperson 2 på en liten pub i Malmö och samtalar kring Golgatas vara och icke vara, om hur musik kan visualiseras och hur den kan öppna nya vyer.

Var föddes idén till Golgata? Ursprungsidén kommer utefter att vi är uppfödda i samma by, en liten by i Småland. Vi började samtala kring våran uppväxtby och när vi kom förbi alla minnen och tonårsminnen och liknande så börjar vi prata om vad samhället är för nånting. Hur kommer det sig att vi hamnade där, för det första. Hur kommer det sig att våra föräldrar hamnade där? Hur kommer det sig att vi valde att flytta därifrån? Och anledningarna som fanns var rätt lika. Vi började prata utifrån hur våran uppväxtmiljö skulle låta om vi tonsatte den. Sen började vi prata lite om hur vi ville forma musik, och det föll sig också ganska naturligt eftersom vi båda, eller stundtals alla tre, kommer från samma musikaliska ursprung. Så ni är två i bandet och sen jobbar ni med en konstnär? Det brukar variera. Jag har förstått att ni är involverade i ett konstprojekt också? Var den med från början, eller var det något som tillkom senare? Det var något som tillkom senare, men det föll sig rätt då en i bandet har väldigt naturliga kopplingar till konst, känner väldigt många konstnärer och är en människa med vilda idéer som började tänka hur ska man porträttera mer än bara det musikaliska. Vilka bilder kan tillföras mer än bara de som vi har i vårt inre? För vi har en massa bilder och visioner för vad saker och ting har för mening och hur gör vi musik, men en konstnär kan komma in med en annan input, förstärka någonting utifrån en annan infallsvinkel, och den aspekten vill vi gärna ha med. Vi tyckte det var ett spännande sätt att.. hur ska man säga… Musik kan stanna. Asså musik kan stanna vid ett intryck. Du kan få ett intryck av musiken och så kan du tänka såhär att ”Ok, det är såhär jag upplever det.” Har du bild till musiken, eller en skulptur till musiken eller någonting, då får du en annan infallsvinkel också. Så vi ville både förstärka och förvirra på samma gång.

Det här konstprojektet, kan du berätta lite mer om det? Det finns flera projekt. Det som redan finns, finns på youtube. Det är en video som gjordes till en av våra låtar från våra första självproducerade EP. Konstnären till videon är en kille som heter Jörgen Törnros. Han går också under namnet Mugmah. Han höll också på med grafisk design i botten och har sysslat med massa olika saker, en väldigt mångsidig människa. Tack vare att en annan part i bandet hade lite känningar med honom fick vi kontakt med honom. Egentligen ville han bara spela upp våran musik för att få en referens, typ ”Vad tycker du om detta?” och Jörgen fick tydligen massa bilder och visioner och så sa han att ”Jag återkommer om ett par veckor med en video” och sen fick vi den här och den är helt enastående, för jag förstår inte riktigt hur han har fått med allting. Den första EP:n som gjordes, den är självbekostad och handlar om vår uppväxtby i Småland och all den industri som finns knuten till samhället. Den handlar om all miljö runtomkring, ena sidan med all skog och natur, och andra sidan väldigt mycket industri, och det var det vi ville tonsätta. Så låten ”The Flood”, som handlar om ett ganska välkänt vattendrag som rinner genom samhället, gjorde Törnros videon till. Det var

Förstärka och förvirra? Förstärka och förvirra.

”Golgata vill att konst och musik ska kännas lite mer exklusivt och svårtillgängligt, igen. Allt är så tillgängligt hela tiden överallt. För musik och konst riskerar att urvattnas. Folk orkar inte lyssna på ett helt album längre. Knappt en singel heller för den delen. Men ger man en låt nån sekund och sen nästa låt, och det är ungefär det man gör. Vad det gäller omslagskonsten är det samma sak. Förr kunde man betrakta omslagens detaljrikedom och känsla i timmar, när det är reducerat till en liten bild i sin smartphone numera. Då föddes tanken om att göra något större, och då går vi in på nästa konstprojekt då, och att man som betraktare och lyssnare måste kämpa lite för att ta en del av verket. Därför kommer Golgata i samarbete med den internationellt erkände konstnären Markus Åkesson att göra en exklusiv utställning där man som besökare får ta del av konsten och musiken på ett helt nytt sätt. Platsen är inte klar än, men det kommer att bli svårtillgängligt. Förmodligen mitt ute i mörkaste småländska skogarna, som man får hitta via GPS, om man har tur, är tanken.” - Talesperson 1

Markus Åkesson - The Passage (Ofelia)

spännande, jag hade ingen aning om vad han höll på med, och jag fick bara se det färdiga resultatet när han var klar och jag blev helt överväldigad. Så nu är ni med på det här konstprojektet i Kalmar? Med omnejd. Var konstverket kommer att ställas ut vet vi inte. Konstnären heter Markus Åkesson. Han har även ställt upp med att donera en av sina tavlor till vår debutskiva, som ska komma nu senare i år. Det här konstverket han ska göra kommer vara en skulptur, som han gör i samspråk med oss där vi delger musik, stycken, han delger lite visioner om vad han vill göra, och vi fortsätter och bygger vår musik, och sen får vi helt enkelt se vad det blir, men vi har ett gemensamt tema. Och det gemensamma temat kommer att bli merparten av temat på fullängdsskivan som kommer. Då går vi tillbaka till vårt födelsesamhälle, men vill också bredda oss mer. Nu känner vi att vi har gjort det här, vi har gjort en liten småländsk industristad, vi har tonsatt den. Vad blir då nästa steg? Vad finns i den här lilla staden? Det finns massa minnen, historik. Många av oss har rötter långt tillbaka i tiden, även till utvandrarna, där våra förfäder kanske flydde till USA, eller kanske föddes i USA och har kommit tillbaka. Det finns så mycket historik kring som vi har valt att tonsätta och sätta lyrik på. Så att det kommer att handla om småländsk bygd, alltifrån trälatiden och framåt. Inga glada saker alltså. Det här har Markus Åkesson med sig i tankarna, våra visioner och texter när han skapar skulpturen. Och den kommer ställas ut någonstans... Den kommer ställas ut någonstans där den känns hemma. Har ni fler planlagda projekt framöver? Ja. Ett större projekt som egentligen bara finns i tanken egentligen, kan man säga. Och i år kommer vi släppa vår fullängdsskiva, och den kommer vara på svenska. Småländska dessutom. Hur ser framtiden ut för Golgata? Jag tror att vi inte har något slutdatum. Vi känner att så länge våra vägar musikaliskt möter andra intressanta aspekter, kommer vi gå vidare. Golgata finns så länge det behöver finnas.

Hitta Golgata

Om du ska sammanfatta Golgata i ett ord? Svårt. Nu vill jag vara jobbig. Extremt jobbig och kvasiintellektuell och svara ”Holistik”. Vi tänker nog att vår musik alltid är större än vad vi kan förmedla att den är. Oavsett om vi sätter konst på den, eller om vi gör en video till den eller vi sätter musik och lägger ut på nätet eller trycker på skiva eller kassett eller whatever, så är ändå våran vision, våran drivkraft till att ha Golgata, alltid större än att det finns tillgänglig för hur många människor som helst så att säga. Ett ord: Holistik. Och om ni skulle sammanfatta det i en mening? Holistik. Punkt. *skratt* Jo, vi hade faktiskt ett motto som vi la ut på våran sida när vi började. Vi skrev först, vi skulle skicka ut provskivor runtom till olika bolag då och fanzines och såntdär, och då hade vi texten…. För att svara på frågan så får jag nog svara i två meningar. ”Who we are, is not relevant, but what we are; what are we, we are the sound of our origin”. Så då går vi tillbaka till ursprunget. Kommer Golgata någonsin uppträda live, eller är det enbart menat att vara ett studio/konstprojektband? Det hade varit jävligt kul, det hade det. Det hade varit riktigt roligt att uppträda live för att då har man oerhört mycket mer möjligheter, teatraliska och scenisk gestaltning och hur mycket som helst att göra, men rent tekniskt just nu skulle det vara väldigt svårt. Om man vill veta mer om var/när/hur konstprojektet kommer yttra sig, var ska man vända sig då? Vi kommer att lägga upp information på vår facebooksida. Om vi tycker att det är relevant. Vi kan tycka att det inte är relevant och då står konstverket nånstans i skogen.

Christine de Pizan

v izan ble ne de P rs ålder. i st i r h å C vid 15 bortgift

”

Hon trodde starkt på att om kvinnor fick samma utbildning som män från tidig ålder skulle de kunna klara av exakt samma arbeten och utmaningar.

”

Tänk dig en tid där kvinnor inte ägde sig själva, blev konstant förtryckta, inte hade rätt till utbildning, en tid där kvinnor liknades vid djur och kallades ’Guds misstag’. Tänk dig att under en sådan tid fanns det en kvinna som tjänade egna pengar, som skrev, som läste, som drev ett bokförlag vilket publicerade bilder av kvinnor som läste, arbetade, umgicks och stöttade varandra. Jag pratar om Christine de Pizan, en medeltida kvinna som historieundervisningen bekvämt glömt bort och få personer känner till idag. Christine de Pizan föddes runt år 1364 i Venedig. När hon ännu var barn flyttade hennes familj till Paris, då hennes pappa jobbade för den franska kungen Karl V. Det var antagligen genom det kungliga biblioteket som Christine fick uppleva något så unikt som böckernas värld och fick möjlighet att lära sig läsa. När hon fyllde femton år blev hon bortgift, enligt medeltida tradition, men år 1397 dog såväl Christines man som hennes far. Detta ledde till att hon hamnade i ännu en för kvinnor unik situation, hon

blev myndig. Med myndigheten kom ett ansvar så som försörjning av sin familj. För att överleva dagen började Christine ta emot beställningar på skrivuppdrag. Tack vare hårt jobb och talang, ledde skrivandet till att hon så småningom fick råd att öppna en egen bokverkstad. Under tidiga medeltiden präntades och kopierades alla böcker fortfarande för hand – mycket tyder på att Christine ansträngde sig för att hjälpa fler kvinnor att försörja sig själva då hon ofta anlitade kvinnliga illustratörer och kopierare. Anledningen till att Christine låg i framkant när det gällde anställning av kvinnor och prioritera ett systerskapligt samhälle var att hon tidigt hade haft flera insikter om kvinnor. Hon kunde inte förstå hur män alltid kunde beskriva kvinnor som underlägsna. Hon trodde starkt på att om kvinnor fick samma utbildning som män från tidig ålder skulle de kunna klara av exakt samma arbeten och utmaningar. Bara ett sådant uttalande var på medeltiden så exceptionellt och extremt att det skulle ta minst hundra år till, innan fler personer delade denna åsikt. Hennes insikter om kvinnor och deras “natur” har hon sammanfattat i en bok

Av en händelse så fick Christine ansvaret för hushållet.

som heter ”Kvinnostaden” och med hjälp av tre kloka fruar som uppenbarat sig för henne skapade hon en fristad för kvinnor. En stad som enbart var uppbyggd av kvinnor som tog sig an alla slags arbeten, även det som traditionellt var ägnade männen. På det här sättet ville hon visa för män att kvinnor inte var odugliga, och för kvinnor att de inte var missfoster som de flesta kvinnor på den tiden trodde. Tyvärr var inte böcker något som nådde ut till allmänheten på medeltiden, inte heller var de tillgängliga för den mängd eller klass kvinnor som skulle behövt dem bäst. Som om detta inte var nog så drev Christine också en annan kamp då hon talade hon om den våldtäktskultur som hon redan på medeltiden identifierat, vilken många fortfarande idag blundar för. Hon säger till exempel i sin bok ”det irriterar och beklämmer mig att män så ofta säger att kvinnor egentligen vill bli våldtagna och att de inte alls tycker illa vara”. Kvinnostaden anses vara den första skriva texten som nämner kvinnohistoria av en kvinna, ändå fick jag lära mig i mellanstadiet att ingenting hände på medeltiden förutom att en tredjedel av Europa dog i pesten. Det var uppenbarligen inte sant, det fanns en revolutionerande tänkare på medeltiden som arbetade aktivt för jämställdhet och grundläggande rättigheter. Hon uppmuntrade alla kvinnor att även

s de era . i p ko d n han e id ör elt f ed nnu rm ä de cker n U bö

om det inte gavs till dem, skaffa kunskaper om de arbeten som hörde till hennes samhällsklass t ex lantbruk, juridik eller krigföring. Även om Christine värderade typiskt kvinnliga egenskaper som omhändertagande, mildhet och ett fredligt sätt framför typiskt manliga egenskaper, så hyllade hon ofta kvinnligt heroiskt våld i sina texter. Något som faktiskt använts i feministisk historia för att uppnå reell förändring, så som suffragetterna gjorde.

Hennes allra sista verk var till och med en hyllning till Jeanne d’Arc, en kvinna som hon såg upp till och tyckte skulle inspirera andra kvinnor. Ju mer jag läser om Christine ju mer fantastisk och normbrytande blir hon. När vi tänker på historiska kvinnliga förebilder tänker vi ofta på Virginia Woolf som var före sin tid, tänker vi ännu längre tillbaka dyker till exempel Victoria Benedictsson upp och gör oss ännu mer imponerade. Jag känner mig dock sviken av historieskrivarna när man gått ett helt

liv utan att veta om att det faktiskt finns kvinnor redan på medeltiden som (borde) skrivit historia. Det viktigaste män har att lära av Christine är att inte glömma alla kvinnor som byggt det samhälle vi har idag, samt de som fortfarande gör det. Och, det viktigaste kvinnor har att lära av Christine är att lyfta sina systrar, stå upp för systerskapet, aktivt prioritera att stötta istället för att konkurrera. Text: Linnéa Franz Illustration: Signe Gabriel

Genom sina unika förutsättningar fick Christine möjligheten att dokumentera och sprida sina idéer.

Källor: Historiskan nr 4/2016 Kvinnostaden av Christine de Pizan

hemma hos

michaela 24

”

Vad pluggar du? Grafisk design.

Jag gillar att det känns nära till allt men ändå inte mitt i smeten

Vilket område bor du i? Ellstorp, ett stenkast ifrån värnhemstorget. Hur stor är lägenhet? 42 kvm. Vad gillar du mest respektive minst med området? Jag gillar att det känns nära till allt men ändå inte mitt i smeten. Det är svårt att säga vad jag gillar minst, kan inte komma på något speciellt just nu. Vad är din favoritmöbel? Min lilla fåtölj, i vardagsrummet, som är i gul sammet och mina växter! Vad har inspirerat din heminredning? Jag vet inte riktigt vad som har inspirerat min heminredning. Jag har nog mest tänkt på vad jag gillar och vilken känsla jag vill ha hemma. Även tänkt på färg och försökt matcha ihop vad jag tycker är snyggt!

KNIVSKARPA LINJER SOM SKAPAR KNIVSKARPA SKILDRINGAR Skribent: Ebba Siggeback | Bild: Ordfront förlag

töver att bli hedersdoktor här på Malmö högskola, podda och vara med i Liv och Horace i Europa på SVT, släppte Liv Strömquist under 2016 även en ny serieroman. I Uppgång och fall skriver Liv Strömquist precis lika skarpt som alltid om ämnen såsom Chris O’Neill, Ayn Rand, finansmän och bolagsledare. Under min läsning skrattar jag högt flera gånger samtidigt som jag lär mig massor. Strömquist beskriver det på ett spännande sätt genom att blanda fakta med extrema exempel dragna till sin spets. Detta gör hennes argument extremt träffande. Allt blir absurt och det älskar jag. Världen är absurd och allt det lyckas serierna fånga. Den skildrar extrem rikedom och vårt sjuka konsumtionssamhälle som förstör hela världen samt vårt nonchalanta förhållningssätt till det. Vi bara lever vidare och ignorerar allt tills apokalypsen kommer. Människorna i det kapitalistiska väst, och främst finansmän och bolagsledare, är enligt Strömquist bäst på detta. Vi är carpe diem-proffs som är så sjukt lugna trots vetskapen om att vi förstör allt omkring oss. Trots att vi har utrotat djurarter, orsakat klimatkris och naturkatastrofer med vår konsumtion fortsätter vi leva i nuet och producera samt köpa ännu mer saker. Kanske hade vi varit lyckliga om vi alla anammade lugnet dessa bolagsledare och finansmän besitter. Enligt Strömquist försäkrar detta i alla fall en mer rogivan-

de livsstil än att försöka leva mer som i öst genom att göra yoga, fånga dagen och meditera. Strömquists sätt att vrida och vända på vårt samhälle och de vedertagna sanningar som finns är upplyftande. I serien End Extreme Wealth presenteras de nya milleniemålen, som i denna serie är att utrota extrem rikedom. Seriekaraktären pratar om extrem rikedom så som vi idag pratar om extrem fattigdom och hur detta problem ska lösas. Milleniemålet planeras nås genom att förse de rika med verktyg för att ge hjälp till självhjälp och forskare ska göra deltagande observationer för att förstå sig på deras kultur. I serien skildrar Strömquist hur de som inte är extremt rika känner känslor av hopplöshet för denna utveckling och det anses vara de strukturer som finns i de rikas kultur som reproducerar dessa onda cirklar genom generationer. Det är så himla kul att läsa om rikedom på detta sätt, det är briljant. Humor är ett starkt verktyg för att konkretisera och visa hur sjuka dessa vedertagna sanningar faktiskt är. Varför har vi inte pratat om rikedom på det här sättet innan? Jag vill att det ska bli nästa milleniemål på riktigt. Uppgång och fall lämnar många tankar hos mig. Jag vet inte vad Strömquist är bäst på, humor eller skarpa skildringar av världen. Kombinationen av dessa är i alla fall klockren. Precis som alltid. Uppgång och fall är en pricksäker, underhållande och bildande serieroman som alla bör läsa.

FÖRFATTARE Liv Strömquist TITEL Uppgång & fall

MAHSKARA RECENSERAR 26

TILLHÖRIGHET OCH UTANFÖRSKAP FÖRFATTARE Jason ‘Timbuktu’ Diakité TITEL En droppe midnatt Skribent: Sissel Braekhus | Bokomslag: Albert Bonniers förlag | Foto: Therese Öhrvall

apparen från Lund har utvidgat sin repertoar. I november släppte Jason Timbuktu Diakités sin biografi En droppe midnatt där han intervjuar föräldrar, farbröder och kusiner i sin jakt att finna och förstå sitt eget ursprung. En droppe midnatt lyfter många viktiga frågor men dessa härleder också till en grundläggande tanke: vad är frihet? Är det att inte tvingas arbeta obetalt? Är det att få resa fritt, bo vart vi vill? Är det att leva i en demokrati? Är det att inte bli segregerad på grund av etnicitet, religion eller ekonomi? Troligtvis är det en kombination av ovanstående och många fler aspekter som skapar en känsla av frihet. I dagens samhälle då vi står inför stora ledare som förespråkar vit makt blir En droppe midnatt väldigt aktuell och ett viktigt inlägg i debatten. Att flera av dessa ledare är demokratiskt valda i respektive länder tyder på att vi behöver en öppen diskussion och en påminnelse om den grymma historia som förföljt minoriteter genom åren.

Diakité följer sina förfäders rötter från hemstaden Lund till USAs bomullsfält och ghetton och berättar en historia vi hört många gånger förut men med ett djup och känsla som gör det så mycket verkligare och hemskare. Slavarna och afroamerikanernas historia är en mörk berättelse om ett folk som hämtades i hoper från Afrikas slätter för att plocka bomullen som den vita mannen trånade efter. En droppe midnatt är också en berättelse om hur rasförtrycket är relevant än idag då många afroamerikaner fortfarande nekas de rättigheter och möjligheter som ges den vita mannen. Berättelsen är målande och detaljrik vilket ger boken en nästan fiktiv atmosfär. Trots att Diakité under långa partier citerar hela konversationer glömmer jag ibland bort att de hemska berättelserna är verkliga historier om vad som drabbat en stor del av USAs befolkning. En droppe midnatt är en vackert skriven och rörande bok. Skribent: Sissel Braekhus | Bild: Lionsgate

omantik, glädje, passion, sorg och musik. La La Land är en musikfilm som uppfyller det mesta vi kan förvänta oss. Storslagna dansnummer, intima musiknummer och såväl romantiska som humoristiska scener mellan Sebastian (Ryan Gosling) och Mia (Emma Stone) får dig att ryckas med i historien om de två personerna som drömmer sig bort inom en karriär som artist. Hon vill bli skådespelare och medverka i de stora filmerna, han vill starta sin egen jazzklubb där musikerna kan spela annat än traditionella stycken och hissmusik. Filmen skildrar den långa och komplicerade väg vi vandrar för att uppnå våra drömmar och hur svårt det är att hålla ihop när parets olika viljor och mål skapar distans både fysiskt och mentalt. Gosling och Stone presenterar ett utmärkt skådespel och deras personkemi gör denna redan underbara musikal ännu lite bättre. De komiska inslagen i filmen väger väl upp för de sorgliga partierna och under stora delar av musikalen sitter jag med ett stort leende på läpparna. La La Land har blivit positivt bemött av publik och filmeliten. Under Golden Globe tog filmen hem sju priser. Både Stone och Gosling blev utnämnda till bästa skådespelerska och skådespelare och filmen presenterades även med ett pris för ”Best motion picture”. Den 26e februari går Oscarsgalan av stapeln och här är filmen nominerad till 14 statyetter, såväl skådespeleri som regi, scenografi och musik har då en möjlighet att kamma hem priserna. I Sverige hade filmen premiär den 27 januari och kan fortfarande ses på biografer runt om i landet.

MUSIKALEN PÅ ALLAS LÄPPAR

fotoexpo M

itt fotointresse växte fram under gymnasiet, där jag hade sökt till det enda mediainriktade programmet i närheten av min hemstad. Jag hade aldrig riktigt hållit på med fotografi innan och var helt ärligt inte riktigt säker på vad jag gav mig in på, men så fort jag började kunde jag inte sluta. Jag har en förkärlek för att fota porträtt, men lanskap och natur har också något speciellt som är lätt att fastna för. Jag älskar att arbeta med mycket redigering, inte för att bilder nödvändigtvis kräver det, utan mest för att se vilka oändliga möjligheter man har. I nuläget studerar jag grafisk design på MAH. Jag arbetar även lite vid sidan av som frilansare inom design och fotografi. www.jurcevic.se FB: J.design

– Karolina Jurcevic

Illustrations expo Jag som visar upp mina verk i detta nummer av Mahskara heter Alexander och studerar grafisk design på MAH. Jag har alltid varit intresserad av att skapa och har skissat och tecknat under större delen av mitt liv. Innan jag hamnade på MAH och grafisk design så pluggade jag realistisk konst på SARA (Swedish Academy of Realistic Art). Jag strävar efter att kombinera grafisk design med mitt intresse för illustration. Jag illusterar oftast människor och brukar försöka att spegla starka känslor som till exempel kärlek, sorg, tomhet eller ensamhet i mina bilder. Skelett och dödskallar är också ett återkommande tema som är något av en favorit. Varierar rätt ofta i olika tekniker men för det mesta använder jag blyerts, bläck eller akvarell. Jag visar här bilder i flera olika tekniker just för att jag inte uteslutet använder mig av en typ. Ta gärna en titt på min instagram för fler bilder @alex.lundvall

– Alexander Lundvall

Vill ens du läsa ditt CV? Första intrycket är viktigt, därför är det viktigt att ha ett snyggt och genomtänkt CV att visa upp för din framtida arbetsgivare. Det visar på att du har tänkt hela vägen och är noga med detaljer. Med ett snyggt CV står du även ut ur mängden, och det är alltid positivt. Cred: Michaela Hansson och Alexander Örn

Ett klassiskt exempel Här har vi ett CV som alla känner igen, någonting vi alla kanske skrivit någon gång. Det är nästan som att man känner lukten av arbetsförmedlingen när man tittar på det ,och redan vid första ögonkontakt har man ont i huvudet och vill kasta det i soptunnan. Problemet med detta exempel är att det ser ut som vilket annan kontorspapper som helst. Ingenting med detta pappar får någon att vilja läsa det, och med det i åtanke kan det vara värt att lägga lite tid på att få ditt CV att se intressant ut.

CV GUIDE Innehållsmässigt är dokumenten bra, dom är korta och informativa. Men detta räcker inte för att fånga arbetsgivarens öga. På nästa sida kommer ett förslag på hur man kan göra för att fånga den där extra lilla uppmärksamheten som kan leda till ett jobb.

CV GUIDE

Det första du kanske lägger märke till är att pappret är uppdelat i två spalter, detta gör dels att texten blir trevligare att läsa, och allt ser lite coolare ut. Det andra är att texten på vänster sida är högerställd, och texten på höger sida är vänsterställd. Då kanske du undrar — varför? Det finns inget annat bra svar på denna fråga än “för att det ser coolt ut”. En sak man bör tänka på när man göra detta är dock att inte ha långa textstycken högerställda, därför finns den korta infon på vänster sida, och den lite längre på höger. Vi har även visualiserat denna persons kunskaper med hjälp av pluppar. Att visa saker visuellt, istället för att beskriva i text är snällt mot den som ska läsa dokumentet och plupparna skapar en skön variation i dokumentet. Som slutord kan vi säga att det viktigaste i ett cv är att hålla allting kort och koncist, för att om en potentiell arbetsgivare läser HELA ditt CV, och tycker det är snyggt så ökar chanserna att du får jobbet!

5 tips för ett snyggare cv

1. Öka avståndet mellan raderna för att göra texten luftigare och trevligare att läsa. 2. Använd ett typsnitt och utnyttja istället de olika stilarna som finns i det. 3. Var inte rädd för att använda färg. Lyft fram det viktiga till exempel ditt namn och dina skills! 4. Tänk på hierarkin i din text. Att kontrasten mellan rubriker och brödtext är påtaglig gör att budskapet blir lättare att förstå. 5. Låt ditt personliga brev ha samma stil som ditt CV.

he hotel was notorious when Mum started to clean the rooms there part time. It wasn’t the only original Tudor building in town, but it was the only one that had been on TV. A paranormal show, wildly popular at the time, brought a minor English celebrity to stay overnight, and hunt for ghosts with people who made their living being experts on the dead. By the time Mum made her way to manager and bought the business, she was living in one of the rooms, mostly alone, mostly for convenience, as my dad spent nine months of every year working in Libya. My brother and sister had long since moved out, and after a while of living back at the family home without Mum, with the recently divorced assistant manager of the hotel renting out my parent’s room, I moved into the hotel too. I didn’t much like Scratter, as the staff called her, and I missed seeing Mum. My first room was room nine, a tiny box room with fixtures from the early 70s, then room ten, dilapidated with a double bed, and finally what was called The Cottage, a tiny two-up two-down about fifty yards from the kitchen door, in the yard behind the hotel. I stayed in this box alone, sometimes forcing my dog, a charmingly stupid Golden Retriever called Dusty, who usually stayed in Mum’s room, to stay with me. There was always a feeling of unease about the place, and Dusty would regularly bark and snarl at some darkened corner in my bedroom, as I tried to fall asleep to the TV/VHS combo I used as a night light. Mum would work 80 hours a week. She would be exhausted, her nerves frayed, but she never stopped, working towards something I never understood. At half six in the morning she

would cook full English breakfasts for the guests, the head chef coming in a few hours later to a spotless kitchen. At half eleven she would ring the brass bell in the bar and yell last orders, washing glasses and emptying ash trays. She was relentless. During my childhood, the money only ever made ends meet. But suddenly, we had it. My parents spoiled me with a trip to Florida to see the space shuttle up close, which I hoped to ride in my future career with NASA. She would spend hours waiting for my dad and me to finish riding the rollercoasters, holding our bags and chain smoking as she waited for our return. The time my dad was on leave was our happiest, and not worrying about money didn’t hurt one bit. When I was thirteen her own mother died, from cancer rife in her bones. The last time I saw her she was lying in bed in the hospice, and she held on to me for an unusually long time. She said goodbye and told me to be good in that beautiful Irish lilt of hers, hardly touched by four decades of living in the English North. I was sat at a science bench in school when the administrator came in and called me by name, and before my sister put me in the back seat of her boyfriend’s car I knew she was gone. Mum began to change immediately. That night, my dad told her that everybody gets over death. “I will never get over this,” she said, adding a “fuck you, Steve” as she walked away. She began to take time off work, and moved back to our house while my Dad was on leave. The daily evening drink would come earlier and earlier, as she would sit in her chair and sob to sad sounding music. I asked my dad how she

“ Letters of love and apology and pain, of regret and sorrow and pleas for forgiveness.”

could sit around doing nothing. “When people are sad they listen to songs like these and it makes them feel less alone,” he told me. It didn’t make sense. I hadn’t seen her for a few days when I walked home to visit her. She didn’t come to answer the door, and when I walked in I found her sat in the armchair staring at the wall. She wouldn’t talk to me, or couldn’t, and I left her sat in the chair. A week later I moved back into my childhood room, so only a wall separated us. One evening I came downstairs and my Dad was removing the medicine cabinet from the pantry under the stairs. It was an old relic and took the entire breadth of his arms to lift it. “Where are you taking it?” “We need to find a new home for it, Jenny Wren.” I said nothing and picked up the boxes of lozenges and indigestion tables that had fallen on the floor. A few months later I moved back to the cottage and Mum moved back to room two. My brother got a management job in London and Mum started working. Life became routine again. I spent all my time in that boxy little cottage, once even skipping school for the entire week with nobody noticing. I would come into the hotel through the kitchen door at half seven in my school uniform, have breakfast, and sneak back into the cottage until quarter to four, when I would enter through the hotel front door, Mum and the staff being none the wiser. I was trusted, and I hadn’t given anyone a reason not to trust me, so it was easy. Time passed unremarkably like this. But like a countdown, when the anniversary of my grandmother’s death would approach, Mum would fall back into day drinking and staying silent to everyone around her. One night I dreamt vividly that I was walking next to my Grandma in her hometown. She whispered to me that it was my turn to grow up, to look after my Mum like she once did. The next day I told Mum, as I looked into her unreflective eyes, afternoon glass of Bombay Sapphire in her hand.

“Why the hell wouldn’t she come and tell me herself? Fucking typical.” One Sunday night when I was 15, I was in the cottage with Dusty. He liked the quiet so the TV was on low. There was a knock at the door, loud and authoritative. I answered the door. My Dad was stood there. He looked different, his eyes were searching and he was reaching for breath, like he had run. The courtyard the cottage stood in was pitch black, but I could see the construction site for the new luxury houses behind him, lit up by the old-timey lamp post that was newly placed there. He had a glow of orange around his hair, still a full head back then, and the creepy black shape of an excavator seemed to move behind him. “Is your Mum here?” “Hello to you too,” I replied sarcastically. “I said is she here?” “Jesus, no! What’s the matter?” “Your Mother’s gone missing. She’s bloody took off.” Mum’s car was missing from the car park in front of the hotel, so Dad borrowed the assistant manager’s Ford Escort to go search for her. I was ordered to wait in the reception of the hotel, but I went upstairs to my parent’s room instead. Room two was one of the biggest rooms in the hotel, with striking black beams across the ceiling, supposedly original from 1656, and it looked out onto the church opposite. The church that everyone in town knew was connected to the hotel by an underground tunnel built by priests for escape in the crusades – a popular talking point among the tourists drawn to the building by its reputation. As soon as I walked through the door my eyes focussed on three folded pieces of paper on the bed, the way eyes do when something out of the ordinary is spotted. My name was written on one, my brother’s on the second, and my sister’s on the third. They were suicide notes. Letters of love and apology

and pain, of regret and sorrow and pleas for forgiveness. Each one different. Mum’s beautiful cursive was present but wobbly and erratic, larger in some places and smaller in others. On the bedside cabinet was her diary and I opened it. On that day’s page there was an almost illegible entry, about a ‘Masterplan’, of taking the car far away, and many more things that are lost somewhere in my mind. The rest of the evening is replayed like a flickering, disintegrating old movie, the reel about the catch fire and burn the narrative at any moment. Fragments of memory come to me and I don’t know if the chronology of them is right in my brain. Hours passed, lost, and I’m back in the cottage with Dusty. There is a knock on the door. I don’t know if it’s night or morning. Dad stands there. His skin is sallow and his mouth droops down. His whisper of a beard has turned into stubble, the grey marked next to the auburn. Before I can say anything he tells me she is safe. “Where the hell was she?” I know I would have said. He tells me of finding her passed out in the back seat of her car, a five minute drive from the hotel, parked in a back lane behind another church in town. “She is asleep. You can talk to her tomorrow.” I don’t remember hugging him, or mutual exclamations of relief, only closing the door and bolting it shut. The next day was a Monday and I went back to school, skipping my usual breakfast with the paying guests and my afternoon Pepsi when I got back. For a few days I carried on this way, avoiding everyone, staying out with friends, ignoring my dad’s pleas and my sister’s phone calls to just talk. She needed to be punished for what she did, and if I meant nothing to her then I was determined that I would never bother her again. I was determined in my fierce teenage anger. One afternoon dad came to get me from the cottage. The hotel was closed that afternoon, and there were no staff around. I went into the lounge and Mum was stood there next to a telescope. It was a deep,

metallic blue and had a large yellow price sticker on the tube. “What are you doing with that?” I said to Dad. She replied, trying to meet my eyes, “We got it for you, Jennifer. You’ve always wanted a telescope.” She used my full name. I knew it was serious. “When I was a kid, yeah. Not now,” I lied. “What are you giving this to me for?” I tried to sound as disinterested as possible. But I knew where the telescope was from. I knew it was the one that had been in the Cash Converters window for over a month. I knew the blue was the same blue and the sticker was in the same place and I knew you could see Jupiter on a clear night with it. I also knew the telescope came with the condition of conversation, of talking, of yelling - of anything but this silence I had now forced on everyone around me. I realised something about Mum, as she expectantly stood bedsides the telescope. She wasn’t infallible, she was human. She wasn’t weak, she was vulnerable. And knowing that her love for me never wavered – only her will did – I realised that I didn’t need to punish her. I didn’t need to forgive her for the brief few hours when she forgot who she was and what she had. Soon I would grow up, and I would live through those hours too, and Mum would always be waiting for me on the other end, no questions asked. “We can take it up to Mow Cop tonight, you and me. You can see the whole of Cheshire on a clear night up there.” ◊

P O E M S. T E X T . J E N H A L L

B I L D . A I D E N F R E J K V A R N S T R Ö M

I CAN

I can read the lines of Sharon Olds. Small, neat, on paper that’s actually quite coarse. Take off my glasses to see pulpy fibres tangled like a pit of snakes. Over and under, under and there they lay. Immobile. Except for those that once felt the wet weight of ink, marked indelibly. Its presence felt, Insidiously. I can read the lines of Louise Glück. Gentle filigree of Times New Roman curling politely. A false sense of security. Oh, this is not every day. This is the scratching in your chest after missing the bottom step. The five curled fingers pressing through your skin, Tapping your nerves awake, pushing the same spot against the pocket on your breast. Uncomfortable. Necessary. I can feel you alive in me.

ROSE GARDEN

I never knew what people meant When speaking of a weathered hand. “It’s seen some things,” its paper skin Spotted with brown from tip to wrist. You placed yours in my pale palm That hadn’t yet felt another’s skin. The small of the back, rested in love, The base of the neck, fingered in lust. I felt the swell of every knuckle And asked you if they hurt, and you Smiled and silently touched my cheek With fingers which once grew prize roses.

WELCOME HOME

I hear you’re funny. That’ll be your dad in you, Not so much your mum. You can thank her for that temper That makes your face scrunch up Scream to wake the dead And strangers to say Oh! Such a big sound from such a Little man. I see you stumble in five second clips, Ginger curling unruly on your head. No one would know you had Indian blood. It’s the Irish that marks you, Fire from some hallowed land we never saw Save for picture books and brittle sepia memories. That’s where I’ll wait for you, longing for a flash Of remembrance to light your face.

Av: Hedvig Larsson

Hey Karolina What are you doing except being a student at Malmö University? Last autumn, I moved to Malmö and founded Malmö Meditation. The aim is to help every person to develop his or her own unique meditation way and learn more about mindfulness. With Malmö Meditation I am organizing meditation and mindfulness courses for individuals and organizations. Depending on the needs and interests, I am incorporating stress management, self-empowerment, conflict management, well-being at the work place, sustainable and balanced life style aspects to the courses I give. And once I finish the Master at Malmö Högskola, I would like to start working with business and help companies to become more conscious, mindful and sustainable.

Cool! How is it that you came up with Malmö Meditation? It was something natural, because I love people and I believe in the power of meditation and mindfulness to bring a positive change in your personal or work life. Meditation practice taught me that I can pursue my dreams and aspirations without stress, anxiety, sleepless nights or burning out. I learnt how to live in the present moment, rediscovered myself, the joy and happiness within myself. But the most fascinating thing was the realization that if you let yourself to meditate every day for 15-30 min, you can become more focused, work faster and more efficient, and save time for your other hobbies, activities, friends and family. In fact, I reduced my working hours from eight to

four in a period of six month, continuous meditation practice. I felt that I wanted to share this knowledge with others, so I decided to go to Thailand, attend meditation and mindfulness training course, learn from teaching monks and to become a meditation trainer. And here I am, after two years learning process, I started Malmö Meditation. What is it about meditation that you found interesting? I found fascinating the fact that if your mind is rested and you feel peaceful inside yourself, you can concentrate better at work, live in the present moment, find ways how to solve problems in the most unexpected and creative way, and you realize that happiness is inside you. You just

Drivhusets Kompisar Text & Foto: Drivhuset Illustration: Sara Gramstad

have to let yourself connect with yourself and open up to the what comes to your life. How does a typical meditation session looks like? We start by drinking a cup of tea, sharing our meditation experience at home and creating a comforting and peaceful atmosphere in the room. I then guide meditation, we reflect on the session and finish talking about mindfulness, stress management, self-empowerment or any other topic which is important for the people who attend the session. What’s the best thing about working with this? To see happy, peaceful and smiling faces of people after a meditation session.

What are the challenges of working with this project? As with any other project which is less than 1 year old, the most difficult is to build trust among people, to gain the recognition and to show the value, in this case, of meditation and mindfulness practice. What is it that drives you doing this? The possibility to work with people and see how they develop and rediscover happiness, joy and power which lies within themselves to achieve anything what they want without being stressed, exhausted or anxious about the future. How can I attend to Malmö Meditation? You can send a message to my FB page: Malmo Meditation or write me an email: k.mazetyte@gmail.com

Karolina Mazetyte City: Malmö Age: 27 Studies: MA in Leadership for Sustainability Favorite pieces to wear: A dress! I absolutely love dresses for any occasion.

What advice would you give to a student that are thinking about starting up a project? Just do it, because there is no one who can stop you. The only person who can do that, it’s you!

redaktionen tipsar

@kimblerleymargarita_

@craola

TOMAS ANDERSSON TIPSAR En rejäl färgklick i ditt flöde: Kimberley Margarita är en kanadensisk makeup-artist som gärna tar ut svängarna. Hennes signum är färgsprakande eller läskiga looks som osar kreativitet och teknisk färdighet. Hon lägger regelbundet upp nya kreationer och visar då och då även sin process och delar med sig av tankar kring sina utseenden.

REBECKA PORSCHE SCHALIN TIPSAR Följ med behind the scenes hos konstnären Greg ”Craola” Smikins. Här finns mycket inspiration för den konstintresserade. Oljemålningar, graffitti, teckning och skulptur, Craola har en häftig surrealistisk stil med fantasifulla djurmotiv utförda med stor skicklighet.

@i.hate.working.out

@konstkvinnor

EBBA SIGEBACK TIPSAR i.hate.working.out är Brita Zackaris träningskonto för alla lata som egentligen hatar att träna. Hon tipsar om snabba, enkla träningsrutiner, vikten av att unna sig och hur hon som själv är lat tänker kring träning. Inspirerande, roligt och en skön kontrast till andra träningskonton. Ett träningskonto för alla oss mänskliga.

LINNÉA FRANZ TIPSAR Jag vill vara så slug och tipsa om ett instagramkonto jag och min vän Emilia driver själva. Konstkvinnor är ett konto där vi samlar kvinnliga och icke-binära konstnärer som ofta faller bort i konsthistorien och underrepresenteras på konstmuseum. Vi skriver om varje konstnär och hennes konst - supermysigt in och följ!

BRA ATT VETA Vad gör Kåren?

Kårföreningar

Studentkåren finns här för att göra din studietid så bra som möjligt. Vi på Kåren arbetar dagligen med allt från studierelaterade saker till bostadsfrågor och fritidssysselsättningar. Genom att bli medlem i Kåren stöttar du vårt arbete och ser till att din utbildning och högskola blir granskad och därigenom håller hög kvalitet. Dessutom får du tillgång till flera medlemsförmåner så som Kårens sopplunch och studentfrukost, gratis kaffe i Kølsvinet, samt en massa rabatter och erbjudanden.

Visste du att Studentkåren har en mängd olika föreningar inom allt från körsång till utrikespolitik. Kolla in våra olika föreningar på malmostudenter.se/engagera-dig/foreningar. Hittar du ingen förening som faller dig i smaken? Kontakta Kårens föreningsansvarige för att starta en ny: foreningsansvarig@karen.mah.se.

Studentombud Har du frågor eller problem med något under din studietid kan du alltid vända dig till ditt studentombud. De finns här för din skull och hjälper dig gärna, både med utbildningsfrågor och saker utanför studierna. Våra ombud är valda av er studenter och är dina kårrepresentanter ute på fakulteterna. De har specifik kunskap om förutsättningarna på just din fakultet och är den första du bör vända dig till om du behöver hjälp eller stöd av Kåren. Studentombuden har kontor både på Kårhuset och ute på fakulteterna. Du hittar kontaktinfo här till höger.

Studenthäftet Som medlem i Studentkåren Malmö har du förmånen att få hämta ut Studenthäftet gratis (ord. pris för övriga studenter 100 kr). Studenthäftet är fyllt med lokala rabatter och erbjudanden på caféer, restauranger, uteställen och affärer. Med rabatterna i häftet har du möjlighet att spara över 1500 kr. Häftet hämtar du på Kårhuste. Erbjudandet gäller så långt lagret räcker.

FÖLJ OSS OSS PÅ PÅ INSTAGRAM INSTAGRAM FÖLJ studentkaren_malmo

Kursrepresentant Vid alla program och kurser på Malmö högskola ska det finnas studenter som är kurs- eller program-representanter. Som representant för du dina kursares talan gentemot lärare och sitter med vid möten som berör din utbildning. Är du intresserad av att kunna påverka din utbildning så ta kontakt med ditt studentombud så berättar hen mer.

Rättigheter och skyldigheter L ä s p å o m va d s o m g ä l l er f ö r d i g s o m s t u d ent ! D o kum ent e t h i t ta r d u p å malmostudenter.se/vadgor-karen/rad-stod/rattigheter-skyldigheter.

Kursutvärderingar I början av varje kurs ska din lärare återkoppla vad som har ändrats sedan föregående kursutvärdering. I slutet av varje kurs ska du också få göra en elektronisk utvärdering.

Studentinf lytandepolicyn Policyn är Malmö högskolas officiella hållning vad gäller studentinflytande och ett stöd för dig när du känner att du inte får din röst hörd. Den är framtagen i samarbete med Studentkåren Malmö och Malmö högskola. Du hittar den på malmostudenter.se.

Följ Studentkaren_malmo på Instagram och dela med dig av dina egna bilder från studentlivet under #malmostudenter.

GLÖM INTE ATT RÖSTA I KÅRVALET! DIN RÖST ÄR VIKTIG!

HUR RÖSTAR JAG?

Genom att rösta är du med och bestämmer vem som ska ta plats i Kårens fullmäktige nästa läsår. Se till att du får en kår som representerar dig och jobbar med just de frågor som är viktiga för dig!

På första valdagen, den 13 mars, kommer alla studenter på Malmö högskola att få ett mail där du hittar din personliga rösningslänk som tar dig till vårt rösningssystem. Där kan du lägga din röst på upp till fem kandidater. Under hela valperioden som sträcker sig mellan den 13 mars till den 26 mars kan du även rösta på våra valstationer som kommer finnas ute på fakulteterna.

Du hittar alla kandidater och mer info på:

VAL.MALMOSTUDENTER.SE

KÅRENS ÅTERKOMMANDE AKTIVITETER SOPPLUNCH

Varje onsdag anordnar Kåren en Sopplunch i Kølsvinet som du garanterat har råd med! För endast 15 kr får du som är medlem i Studentkåren Malmö vegetarisk soppa inkl. bröd och kaffe. OBS! Vi kan endast ta emot kontant betalning. Håll utkik på Kårens Facebooksida under onsdagsförmiddagen för att veta vilken soppa som serveras. När: Onsdagar 12-13 Var: Kølsvinet, Bassängkajen 8

KAFFE MED KÅREN

Kaffe med Kåren anordnas en gång per månad på varje fakultet. Då kommer Kåren ut till din fakultet för att träffa er studenter. Ditt studentombud finns på plats och du har chansen att berätta för oss vad du tycker behöver förbättras på högskolan. Ibland har vi ett speciellt tema som vi fokuserar på, kanske ber vi dig att svar på frågor i en enkät, ibland har vi med oss något intressant företag , och vi bjuder alltid på kaffe!

STUDENTFRUKOST

Kåren ser verar Studentfrukost en gång/månad, varje tisdag innan CSN betalas ut! För endast 20 kr får du som är medlem ta del av en klassisk frukost mackor, pålägg , yoghurt, müsli, ägg , juice och självklart ryckande färskt kaffe! Frukosten ser veras mellan kl. 9-11, men kom i tid för att vara säker på att bli mätt! När ? Tisdagar före den 25:e varje månad, kl. 9-11 Var ? Kølsvinet, Bassängkajen 8, Malmö

MUSIKPICKNICK

Sista fredagen varje månad arrangerar Kåren en musikpicknick i Kølsvinet. Vi bjuder in lokala band och artister och börjar alltid kvällen med öppen scen för den som vågar! Ta med dig egen mat och dryck och njut av en fullspäckad musikkväll! Vill du/ ditt band spela? Kontakta pontus.kallstrom@karen.mah.se. När ? Sista fredagen varje månad Var ? Kølsvinet, Bassängkajen 8, Malmö

KONTAKT Kårordförande Jenny Börjeson 0760 - 50 95 64 jenny.borjeson@karen.mah.se

Studentombud Teknik och samhälle Paolo Alexandriyski 0707 - 57 75 69 paolo.alexandriyski@karen.mah.se

tf. Vice kårordförande Borislava Koycheva 0707 - 57 75 62 borislava.koycheva@karen.mah.se

Studentombud Kultur och samhälle Ilona Karppinen 0707 - 57 75 67 ilona.karppinen@karen.mah.se

Studentombud Hälsa och samhälle Pontus Nilsson 0707 - 57 75 63 pontus.nilsson@karen.mah.se

Studentombud Lärande och samhälle Pontus Källström 0707 - 57 75 68 pontus.kallstrom@karen.mah.se

Kårreceptionen Kårhuset, Bassängkajen 8 Telefon: 040 - 665 75 65 Öppettider: tis - tors 10 - 16, fre 10 - 13 Studentkåren Malmö malmostudenter studentkaren_malmo

LÄS MER OM KÅREN PÅ MALMOSTUDENTER.SE