A l f re d H i t chc oc
Sir Alfred
Joseph Hitchcock (född 13 augusti 1899 i Leytonstone i norra London, England, död 29 april 1980 i Bel Air, Los Angeles, Kalifornien, USA) var en brittisk filmregissör. Bland hans mest kända filmer finns De 39 stegen, Rebecca, Fönstret åt gården, Studie i brott, I sista minuten, Psycho och Fåglarna. Han influerades av tysk expressionism och började regissera film i hemlandet Storbritannien innan han började arbeta i Hollywood 1939. Hitchcock regisserade över 50 st olika filmer mellan 1922 och 1976 och i 35 av dem skymtade han förbi som en person i mängden.[1] Han är möjligen en av de mest kända och populära filmregissörerna någonsin. Hans idéer och uppfinningsrikedom har influerat många filmskapare, producenter och skådespelare. Hitchcocks filmer har ofta starkt fokus på både rädsla och fantasi men har också humor. Hans filmer porträtterar ofta oskyldiga, vardagliga personer som fångas av olika omständigheter utan att de har kontroll över eller förståelse för vad som händer. Även om Hitchcock var mycket känd och framgångsrik under sin livstid, var han inte alltför populär bland samtida filmkritiker. Hans film Rebecca var den enda filmen som vann en Oscar för bästa film, även om fyra andra filmer också blev nominerade. Senare filmkritiker har dock förstått att uppskatta hans storhet, och han förblir helt central och stilbildande inom spännings-, thriller- och skräckfilmsgenrerna. Biografi[redigera | redigera wikitext] Barndom och uppväxt[redigera | redigera wikitext] Alfred Hitchcock föddes den 13 augusti 1899 i Leytonstone i London, som ett av tre barn i familjen, med William Hitchcock (grönsakshandlare) och
Brittiska karriären före kriget[redigera | redigera wikitext] Som en stor talang i den nya filmindustrin med stora förutsättningar fick han framgångar snabbt. Hans tredje film, The Lodger hade premiär 1927. Detta var den första filmen i hans numera kända ”Hitchcockstil”. 1926 hade Hitchcock gift sig med den assisterande regissören Alma Reville och de fick en dotter, Patricia 1928. Alma var Hitchcocks närmaste medarbetare, hon skrev några av hans manus och arbetade med honom på varje film han gjorde. 1929 började Hitchcock arbeta på filmen Utpressning, hans tionde film. Medan filmen var under produktion bestämde sig studion att göra filmen till den första brittiska ljudfilmen. 1933 arbetade Hitchcock ännu en gång med Michael Balcon (nu på Gaumont-British Picture Corporation). Hans första film för detta företag, Mannen som visste för mycket (1934) blev en succé. Hans andra film för bolaget, De 39 stegen (1935), brukar räknas som en av de bästa filmerna från hans tidiga filmperiod. Hans nästa stora succé kom 1938, En dam försvinner som handlade om sökandet efter en äldre engelsk kvinna (May Whitty), som försvann ombord på ett tåg i det fiktiva landet Vandrika (en referens till det dåtida Tyskland). I slutet av 1930-talet var Hitchcock på sin topp och David O. Selznick fick honom att börja regissera film i Hollywood.
Hollywood[redigera | redigera wikitext] Rebecca (1940) var Hitchcocks första amerikanska film, men filmen utspelade sig i England och var baserad på en roman av den engelska författaren Daphne du Maurier. Filmen vann en Oscar för bästa film samma år. Hitchcocks filmer genom det tidiga 1940-talet var väldigt varierande, från den romantiska komedin Lika barn leka bäst (1941) till den mörka Skuggan av ett tvivel (1943). Den sistnämnda var för övrigt hans personliga favorit. Notorious (1946) med Ingrid Bergman brukar av kritiker nämnas som ett av Hitchcocks mästerverk. I Repet (1948), hans första färgfilm, experimenterade Hitchcock med mycket långa tagningar, tagningar upp till tio minuter. I Främlingar på tåg (1951) (efter Patricia Highsmiths debutroman med samma namn) kombinerade Hitchcock många av de bästa elementen från sina tidigare brittiska och amerikanska filmer.
1958 kom filmen Studie i brott, vilken brukar räknas som ett mästerverk, med James Stewart, Kim Novak och Barbara Bel Geddes i huvudrollerna. Denna film följdes av tre idag klassiska filmer; I sista minuten (1959), Psycho (1960) och Fåglarna (1963), alla tre med filmmusik av Bernard Herrmann. De skrikande stränginstrumenten i mordscenen i Psycho gick på gränsen för vad som kunde vara med i film under den tiden, och Fåglarna hade den första elektroniskt producerade filmmusiken i en kommersiell film. Dessa var de sista riktigt stora filmerna av Hitchcock, efter dessa dalade hans karriär sakta nedåt. 1972 återvände Hitchcock till London för att göra filmen Frenzy, hans sista stora succé. Nästa film, Arvet (1976) blev hans sista film. Alfred Hitchcock dog i sitt hem i Bel Air i Los Angeles 1980, 80 år gammal. Hans kropp kremerades och det var ingen offentlig begravning. Hans aska spreds över Stilla havet. Hitchcock var värd för TV-serien Alfred Hitchcock presenterar och licenserade ut sitt namn till böcker, såsom ungdomsböckerna Tre deckare. Teman och kännetecken[redigera | redigera wikitext] Hitchcock skapade ofta spänning och överraskningar i filmerna. Vid överraskningarna går han på tittaren genom skrämmande händelser. Vid spänningssekvenser visar han tittarna saker som filmkaraktärerna inte vet om, för att sedan på ett konstnärligt sätt bygga upp en föraning till tittaren om vad som kommer att hända när en karaktär till slut kommer att förstå sanningen. Ett av Hitchcocks favoritknep var att skapa intrigen i berättelserna genom en spänningskälla han kallade ”MacGuffin”. Intrigerna i många av hans spänningsfilmer kretsar kring en ”MacGuffin”: en detalj som väcker nyfikenhet och behov samt tar intrigen framåt och skapar handlingarna av karaktärerna i berättelsen. MacGuffins specifika identitet och natur är oviktig för åskådaren av filmen, den är endast objektet intrigen kretsar kring. I Studie i brott är till exempel ”Carlotta Valdes” en MacGuffin; hon syns aldrig och detaljerna om hennes död är oviktig för tittaren, men berättelsen om hennes spöke
Ett återkommande tema var att han bar ett musikinstrument - speciellt ett stort fodral till en basfiol som han tar med sig på tåget i Främlingar på tåg. I de tidigaste filmerna var han oftast en i mängden, till exempel ståendes i en folkmassa. Senare blev hans framträdanden mer synliga. Oftast är Hitchcocks framträdanden placerade tidigt i filmerna, för att publiken skulle kunna koncentrera sig på filmen istället för att försöka upptäcka när Hitchcock ska dyka upp. Ett annat kännetecken för Hitchcock är att han ofta använder sig av nummer 13 på olika ställen i sina filmer. När det kommer till datum, gatuadresser, registreringsskyltar och andra numrerade saker dyker nummer 13 upp regelbundet. Psycho visar många sådana exempel. Tekniska utmaningar[redigera | redigera wikitext] Hitchcock verkade även gilla tekniska utmaningar i filmskapandet. I Livbåt (1944) utspelar sig en stor del av filmen i en liten båt vilket var svårinspelat. Repet (1948) innebar en annan teknisk utmaning, filmen skulle bli filmad i en enda tagning. Det var dock inte teoretiskt möjligt, filmen togs i åtta tagningar på ungefär 10 minuter vardera, vilket var den största längd film som kunde få plats på filmrullen i filmkameran; istället gömdes övergångarna mellan de sju klippen genom att ett mörkt objekt fyllde hela skärmen under en kortare tid. Hitchcock använde detta trick för att klippet inte skulle märkas och började nästa tagning med kameran från samma plats.
I Studie i brott (1958) används ett kameratrick, dolly zoom, som sedan har blivit imiterat och återanvänt av väldigt många filmskapare, och har blivit känt som Hitchcock-zoomen. Tricket fås genom att kameran zoomar ut samtidigt som dollyn körs närmre objektet som filmas, eller vice versa. Resultatet är att medan objektet i förgrunden förblir lika stort i bild, ändrar bakgrunden storlek och tycks på så sätt komma närmre eller längre från förgrunden. Hitchcock var en banbrytare inom kameraåkningar, kamerasättningar och undersökte för övrigt de yttersta kanterna av den filmiska konsten, men även om han är känd för sina uppfinningsrika filmvinklar så undvek Hitchcock normalt point of view-vinklar som fysiskt sett inte skulle kunna ses från en människas perspektiv. Som exempel skulle han aldrig placera en kamera som filmar utåt inifrån ett kylskåp.