Uppåt väggarna

from Malungsbladet v.18 2023

Text Birgitta Forsgård Birg

Länge hade jag tänkt att tapetsera om mitt lilla gästrum. Tanken blev till verklighet när jag i en färgaffär hittade tapetrullar i just den ljusgröna kulör jag hade tänkt mej. Glad i hågen gick jag hem och blandade till tapetklistret, tog fram ett par bockar, en träskiva och min trappstege.

En god vän hade lovat att komma och hjälpa mej. Men han kom inte, ringde i stället och meddelade med knapp hörbar röst att han låg i influensa.

Själv är bästa dräng, tänkte jag och satte i gång med friskt mod. I min iver glömde jag min höjdrädsla på stegen, med en tapetvåd i högsta hugg.

Det visade sej svårare än jag trott att sätta våderna rakt. Än värre var det att släta ut tapeterna, trots att jag hade köpt en särskild borste för jobbet. Efter många om och men var det dags att skära av tapetvåderna vid taket och golvlisten. Jag skar snett. Det var då jag gav upp denna enmansteater. Vad göra? Jo, jag ringde en pensionerad målare som lovade komma omgående.

När han såg resultatet av mina mödor fick han ett roat uttryck i facet. Han fortsatte där jag slutat efter fyra våder. Medan han gjorde arbetet klart, bryggde jag kaffe och gräddade våfflor som han hade beställt.

När vi satt vid köksbordet berättade han några episoder från sitt långa yrkesliv.

– En gång tapetserade jag ett rum åt en dam, men det hade blivit något fabrikationsfel på tapetklistret. Nästa dag låg alla tapetvåderna ihoprullade på golvet. Men damen hade humor, hon skrattade så att hon nästan kiknade när hon ringde och berättade vad som hade hänt, sa han.

Han berättade också om en man som blev tvärilsk när han kom hem och såg att hallen var målad i tomatrött som hans fru hade beställt.

– Hennes man såg tydligen rött i dubbel bemärkelse, kanske grälar de om färgen jag målade i hallen än, skämtade målaren.

Våra samtalsämnen gled över till mycket som var fel och ”uppåt väggarna” i samhället. Bland annat att hans båda barnbarn hade fått hörselskador efter de höga ljudnivåerna som de hade varit utsatta för på diskotek.

– Förr var ljudnivån i industrin alldeles för hög, nu är det i stället på fritiden man riskerar sin hörsel, konstaterade jag.

En person som hör dåligt kan lätt missuppfattas. Även om wman inte har nedsatt hörsel kan man bli missförstådd. Inte undra på att man då känner sej både sårad och ledsen. För andra kan det vara svårare. Ibland förstår vi inte hur människor handlar som de gör, men handen på hjärtat förstår vi alltid våra egna handlingar?

Visst är det mycket som är uppåt väggarna i vår omvärld. Jag hoppas och tror att den ökade globaliseringen kommer få oss inse att vi måste hålla ihop på vår sargade planet.

Men vi får ta vara på och glädjas åt små nära ting, som exempelvis nya fina tapeter…

MALUNG • 070-299 98 89

• www.presenningsfabriken.com

Ni har idén vi har materialet!