22
Piteå-Tidningen · Lördag 8 november 2014
R E DA K TÖ R
HELG
{Månadens ordkonstnär} Genom sina ord i livets slutskede förmedlade Kristian Gidlund starka känslor kring ett ämne som vi ofta räds att läsa om och prata med varandra kring. Hans texter, böcker och sommarprat gör honom till månadens ordkonstnär. Just nu finns dessutom fotoutställningen ”I kroppen min” på Piteå konsthall (i bibblan). Det är Kristians vän Emma ”Rockfotemma” Svensson som dokumenterat hans liv med sin kamera, för att hedra honom.
Torkade gårdsäpplen och jag tänker på romankaraktären i Majgull Axelssons FoTo: M ari GusTaFsson senaste bok.
Ett äpple för Miriam När de halvt genomskinliga spökfjärilarna fladdrat ur själen och livet känns sådär vardagsstabilt öppnar jag för annat. Just nu vill jag tydligen möta jobbiga känslor i bok och film. Försöker med feelgood, men dras mot annat. Två guldkorn på min senaste tid är värda all uppmärksamhet. En är bok och en är film. Jag börjar med boken – och väntar med filmen till nästa helg.
Blivande ljus, och de som redan är färdiga. Sofia Grödahls ljustillverkning sker för hand och i liten skala. FoTo: Gunnar WesTerGren
Handgjorda rapsljus med sprakande PiTEå Hon skapar ekologiska, handgjorda ljus med uppmaningen att samlas kring lågan och berätta historier. De naturliga doftoljorna och den lätt sprakande träveken sätter stämningen för Sofia Grödahls själfulla företag Hing.
”Jag heter inte Miriam” av Majgull
Axelsson (som kommer till Piteå och pratar snart) handlar om en romsk kvinna som antar namnet Miriam och identiteten av en judinna för att överleva i kvinnolägret Ravensbrück.
Som tredjeårsgymnasist satte jag ner
mina egna fotsulor i Auschwitz och Birkenau. Jag stod i en skogskyrkogård, dit intellektuella och kulturarbetare forslades och avrättades. Jag har sett sovsalarna, jag har låtit fingertopparna nudda vid väggarna i duschrum. Det som satte sig mest ~ i mig ~ var stillheten. Tystnaden. Fåglarna ovan.
Men inget av det, eller det jag tidigare läst, hade förberett mig på vardagslivet i ett koncentrationsläger, så som Majgull Axelsson skriver det. Och jag kommer aldrig att äta ett äpple igen, utan att tänka på Miriam.
Mari Gustafsson mari.gustafsson@
Mari Gustafsson · 0911-645 14 · mari.gustafsson@pitea-tidningen.se
D
et ser härligt ut att skära i rapsvaxet, krämigt och smuligt på samma gång. Sofia Grödahl bryter stora bitar och lägger i en hög kastrull. Det ekologiska vaxet är basen i hennes nystartade företag Hing. Hing är estniska för ordet ”själ” och står för den omsorg och engagemang som Sofia lägger ner i varje ljus. –För fem år sedan flyttade jag från Estland till Sverige för att bilda familj. Efter att jag varit föräldraledig hade jag ingen direktplanförvadjagskullegöra, säger Sofia. Men så läste hon en artikel om att göra egen tvål. – Jag har alltid varit pysslig, så jag beställde grejor på en gång och blev förälskad i sysselsättningen. Eftersom hon inte fann någon återförsäljare av råvaror i Sverige bestämde sig Sofia för att själv starta en nätbutik. Med tiden önskade hon komplettera med något annat. –Många som säljer råvarortillverkarocksåegna produkter. Man testar sitt
utbud och läser mycket i ämnet, det blir en naturlig utveckling.
Inte genmodifierat
Det knastrar och knäpper om kokplattan. Här i källaren i centrala Piteå skapar Sofia sina ljus. När vaxet är smält väger hon det för att blandairättmängdeteriskaoljor. –Det har tagit fyra år att hitta mitt recept. Jag har gjort en grundlig research och valde bort paraffin, soja och stearin. Rapsvaxet är det mest miljövänliga alternativet och är inte heller genmodifierat. Från början var tanken att doftsätta med parfymoljor. – Men efter ett tag kände jag att jag inte ville tillverka något som kanske inte är bra för mig, för min familj eller mina kunder. I innehållsförteckningarna fanns ordjaginteenskundeuttala.Med eteriskaoljorkanjagintegöraljus som doftar choklad, vanilj, jordgubb eller cotton fresh – men det finns goda dofter från växtriket också, säger Sofia.
Ingen tunnel
Ljusmassan tar plats i glasformarna medan Sofia berättar att det ligger störra utmaning i att tillverka ljus med eteriska oljor. – Eftersom de oljorna är na-
turliga brinner de olika, man måste hitta en bra balans. Ett mål för mig har varit att skapaa ljus som smälter ut i kanterna, så att man slipper den där tunneln. Man ska kunna använda vända upp hela produkten. Närljusmassanharstelnatnågot i botten ställer Sofia ned träveken. Densprakarlättnärmansedan edan tänder ljuset.
Skandinavisk design
Den rena, skandinaviska designen har tilltalat återförsäljaree från bland annat Storbritannien annien och Tyskland. – Jag och formgivaren Terese Brännström har jobbat tillsammans för att hitta formen. Min ursprungliga tanke var guld och mycket färg, men istället har ljusen en naturlig känsla. Enkelheten återknyter till förpackningens ord om att människan i alla tider har samlats kring en sprakande eld för att berätta historier för varandra. Här är det träveken som sprakar, men uppmuntran är densamma. Samlas kring ljuset och prata. Din egen favorit?
–Lisa Hellmer, som driver ett pensionat här i stan, kom med sin favorithandkräm och ville att
Ålder: 30 år. Familj. Gift, ett barn. Intressen: Pyssel och resor, utveckla sig själv. Tänder själv ljus: ”Hemma på kvällarna, jag har köpt på mig många ljus medan jag själv skapat mina egna recept. Men jag köper inte längre de med parfym”. Om att Ernst Kirschteiger bloggat om hennes produkt: ”Det känns lite kul, såklart”.
jag skulle skapa ett doftljus som luktade likadant.Jag experimenteradeblandannatmedcederträ, lavendelochcitrus.Lisablevnöjd med ljuset som heter ”The B&B” och det är nog faktiskt min favorit också.
Doftgång
Sofia lanserade sina själfulla ljus i augusti i år. I framtiden hoppas hon kunna ta fram fler produkter. Och medan ljusen svalnar på bänken följer dofterna oss hela vägen ut genom trappuppgången. Mari Gustafsson
mari.gustafsson@pitea-tidningen.se 0911–645 14