värde 349kr träna hos oss!

PÅ TERRASSMARKIS LUNEX!

Ingen

bindningstid, Fri start- och kortavgift vara espresso, latte eller cappuccino, gjord på de bästa bönor och den finaste mjölk som gick att uppbringa. Numera struntade han i allt finsmakeri och ville bara ha starkt, hederligt bondkaffe.

Alla har rätt till ett riktigt bra gym – oavsett vem du är, var du bor eller varför du tränar. På över 300 klubbar från Umeå till Ystad erbjuder vi det senaste inom gym, gruppträning, onlineträning och hälsa – till ett rimligt pris. Välkommen i klubben.

De ljusblå gardinerna som ramade in kökets två fönster hade Josefin satt upp. Sjön skymtade genom glaset, glittrade i samma färg som tyget. Josefin hade lagt ner sin själ i stugans inredning och det märktes fortfarande i alla detaljer. Allt hon hade valt var noga planerat. Ingenting hade lämnats åt slumpen och han kände hennes närvaro så starkt. Han såg på den lilla isblå glasfågeln som prydde fönsterbänken. Ton i ton med de luftiga sommargardinerna. Hon hade haft för vana att byta gardiner och prydnader inför varje säsong, men nu skulle hon aldrig mer byta dem. Han kände hur ögonen vällde över av återhållna tårar. Hon skulle aldrig byta gardinerna och det tänkte han inte heller göra. De ljusblå sommargardinerna fick sitta uppe, året runt.

Han hade tvättat dem två gånger sedan uppbrottet, men han mindes inte när det var.

Minst ett halvår sedan.

Han lämnade köket, gick över det knarrande trägolvet, ut i vardagsrummet. Där var lukten av ved mindre påtaglig. Där doftade det istället av böcker, trä och målarfärg. Den sista veckan i augusti hade han lyft ut det gedigna bordet han snickrat av körsbärsträ fyra år tidigare. Ute på verandan hade han slipat ytan och målat det kritvitt, bara för att ha något att göra. Doften av nymålat hade fortfarande inte försvunnit.

Carl drog med fingrarna över den översta hyllan på den närmaste bokhyllan. Fyra av fem bokhyllor var fulla med böcker. Den femte, där all IT-litteratur hade fått husera, var tom. Han synade ryggarna, kände det svala, mjuka lädret och hittade en klassiker.

Greven av Monte Cristo

Han hade läst Alexander Dumas bok om Edmond Dantès och hans tid i fångenskap en enda gång innan uppbrottet. Den gången var det för att han hade varit tvungen till det i högstadiet. Efter uppbrottet hade han läst den över ett dussin gånger. Känt igen sig och reflekterat över hur hans tid innan den stora förändringen hade varit ett fängelse.

Carl drog ut den och bestämde sig för att läsa den ännu en gång.

Kanske kunde han komma på ett sätt att se en ny framtid.

En gång i tiden hade han bestämt sig för att bli lärare, inspirerad av fysikläraren på högstadiet. Jonas hade vetat allt om universum, om fysikens lagar och kunnat lära ut det på ett sätt som hade fått alla i klassen, inklusive bråkstakarna, att bli intresserade. Jonas hade brunnit för läraryrket och gjort allt för att eleverna skulle trivas.

Läraryrket hade lockat honom, men livet hade tagit helt andra vägar.

I samma ögonblick han öppnade dörren till verandan skar en gäll signal genom huset. Telefon hade han fortfarande, även om den inte stod i hans namn. Det hände att det ringde telefonförsäljare och någon gång ringde figurerna från hans tidigare liv. Men väldigt få kände till numret och han hade ändrat det två gånger. Det var bara de som måste känna till numret som fick det, ändå verkade det sprida sig.

Han lät det ringa och efter åtta signaler blev telefonen tyst.

Om det är viktigt ringer de väl igen, tänkte han och gick ut.

När han satte sig i trädgårdsstolen av teak knarrade den lågmält. Han kände skärpet strama och knäppte upp ett hål. För en gångs skull hade han gått upp och det oroade honom inte ett dugg, det var långt kvar till hans gamla stadiga övervikt på 110 kilo. Efter uppbrottet hade han rasat, på alla sätt som gick, och det var inte bara på grund av det som hade hänt Josefin. *

Smaken av rödvin dröjde kvar. Carl satt i soffan och stirrade på sig själv. De stora glaspartierna reflekterade vardagsrummet, men när han blickade förbi sig själv kunde han ana Aspens mörka vatten och små svaga ljuspunkter från husen på andra sidan.

Carl öppnade locket på sin laptop. I köket höll Josefin på att packa in i diskmaskinen, trots att han sagt att han kunde göra det senare. Brasan sprakade och knäppte iväg små gnistor mot nätgallret, likt eldflugor irrande genom nattens mörker. Lukten av lägereld blandades med den svaga doften av vitlök från lammgrytan.

Carl loggade in. Öppnade Dagens industri, skummade nyheterna och gick vidare till helgläsningen. En artikel om Tesla fanns överst, om Elon Musks planer på att revolutionera världen. Han flyttade runt fönster, fortsatte läsa artikeln samtidigt som han körde en ny session parallellt. Han loggade in på banken, kollade saldon och aktier, varpå han gick vidare till portalen för kryptovalutor. Hälften av alla pengar han hade tjänat fanns i den nya ekonomins depåer.

Josefin dök upp. Hon stegade ner för de två steg som ledde ner till vardagsrummets etage. Hon satte ett nytt glas rödvin, fyllt till bredden, bredvid honom. Han kände doften av parfymen han köpt på senaste resan till San Francisco. Kanel och citron, en udda kombination, men hon gillade den. Hon gav honom en kyss på pannan och han kände den mjuka värmen av hennes läppar.

”Här älskling”, sade hon och strök honom över axlarna.

”Kan du inte komma och sätta dig?” sade han och såg in i hennes klarblå ögon. Det nattsvarta håret var uppsatt i en enkel tofs. ”Jag fixar köket sedan.”

”Du ska ju ändå bara jobba. Jag kommer snart, det är snabbt fixat.”

Hon log brett och som alltid var han glad åt att hon var så förstående. Aldrig några hårda ord, bara ett konstaterande.

Josefin svepte iväg, gick mjukt över valnötsparketten. De tjocka, ulliga röda sockarna hon bar verkade orange i brasans sken. Han såg ett ögonblick efter henne, kände hur mycket han älskade henne och hur glad han var att hon var hans fru.

Han återgick till datorn och läste vidare. Efter den vanliga genomgången av nyhetsflöden, e-post och granskningen av alla tillgångar, surfade han in på sin företagsportal. Leonard Security and Risk Contractors – LESARC – hade femtio anställda och en omsättning på över tio miljoner per anställd.

Inloggningen till intranätet krävde både användarnamn, lösenord och en engångskod som skickades till hans mobil. Dessutom var det bara datorer som hade rätt certifikat som kunde logga in. Han levde som han lärde, Lesarc var säkrare än bankerna.

Väl inne öppnade han uppdragslistan, såg över konsulternas beläggning och fakturering. Från köket hörde han det lågmälda klirrandet av porslin. Carl sippade på vinet och blev alltmer uppslukad. Han startade Powerpoint och började skriva en ny presentation. Styrelsemöte på måndag med fokus på resultatet.

Plötsligt slets han från datorn när det tydliga, klirrande ljudet av ett glas som gick sönder skar genom hans medvetande.

”Råttsvans också!” skrek Josefin.

Carl reste sig, skyndade mot trappan och tog sig med två snabba kliv upp, vidare in i köket. Josefin stod med en handduk mellan händerna, där en liten mörkröd fläck växte oroväckande snabbt.

Han skyndade fram, lade armen om hennes axel och kände hur hon darrade.

”Vad hände?”

”Det var Einstein som fick mig att tappa ett glas och jag skar mig när jag plockade upp skärvorna.”

Den markant vindögda katten syntes inte till någonstans. Han brukade alltid stryka omkring inne i köket när någon av dem höll på, i hopp om att de skulle ha någon godsak över till honom.

”Får jag se”, sade Carl och rörde vid hennes händer.

”Nej, det är bra, jag klarar det.”

”Men låt mig se, jag kan hjälpa dig.”

”Nej sade jag! Fan Carl, låt mig vara!”

Josefin såg på honom. Hennes ögon var uppspärrade, lätt rödsprängda. Han tog ett steg bakåt, försökte förstå. Hon brukade aldrig svära, aldrig bli upprörd. Om hon någon gång yttrade ett kraftord blev det oftast en kombination av hennes kreativitet och humor som skapade något passande uttryck. Nu såg hon ut som om hon hatade honom. Hennes underläpp darrade, medan överläppen var tillbakadragen så att den jämna raden av kritvita tänder syntes.

”Jag klarar det här!” väste hon. ”Släng ut katten istället.”

Han stod kvar, såg henne gå och undrade vad som pågick. Var det vinet? Eller hade hon börjat reagera på att han arbetade så mycket. *

Carl stirrade ut över sjön. Minnena som oundvikligen högg tag satte ännu en tagg i hjärtat. Ingen av hans misstankar hade varit rätt. Det hade varit något så mycket värre. Han lade handen över ögonen och försökte hindra tårarna. Ändå kom de, brännande heta när de rullade nerför kinderna.

Josefin …

Han kunde fortfarande se henne framför sig, men han fick anstränga sig för att hålla bilden klar. Hennes mörka hår, de klarblå ögonen och de runda äppelkinderna. Alltid glad, alltid redo för bus.

Tills hjärntumören förändrade allt.

De hade varit tillsammans i tio år, gifta i fem. Han hade träffat henne på en vingård i Rhônedalen, där hon hade arbetat som guide för turister. Direkt efter att hon presenterat sig hade han blivit blixtförälskad och stannat kvar efter guidningen för att ställa fler frågor. Den sista fråga han ställde var om han fick bjuda ut henne på middag.

Carl reste sig, drog ett djupt andetag av den friska luften och sträckte på sig. Det knakade i axlarna, men han hade inte haft ont sedan han kopplade ner. En gång i veckan loggade han in på Macen, kollade bankerna och stängde av så fort det gick. Inga mer långa pass lutad som en gam över ett tangentbord.

Han gnuggade ögonen, torkade tårarna och gick över verandan. Det var dags att hugga mer ved. Han hann inte längre än till trappan, när han fick se en polisbil komma skumpande längs skogsvägen. Solen blixtrade i vindrutan, men han såg ändå att det var en civilklädd man som körde och vid hans sida satt en blond kvinna i uniform.

Carl stannade och inväntade bilen. Han hade inte haft med polisen att göra på evigheter och hans första tanke var att de måste ha kört fel. Samtidigt var det här det enda huset som låg så här långt in i skogen och vägen tog slut vid stugans uppfart.

Polisbilen stannade och när motorljudet dog ut blev det för ett ögonblick tyst. En tystnad som fick Carl att tänka på ljudlösheten efter Josefins sista andetag. Det hade varit som om alla ljud dött med henne.

Dörren öppnades och mannen bakom ratten steg ut. Han var lång och hade ett grovmejslat ansikte. Hans ögon var stålgrå och han såg på Carl med en allvarlig blick som inte avslöjade någonting. Kvinnan gjorde honom sällskap och de gick tillsammans mot Carl, kisandes mot solen.

”Carl Leonard?” sade mannen.

Carl svarade inte direkt. Han hade redan tappat intresset. Vad det än var de ville honom så hade han ingen lust att delta.

”Det kvittar hur viktigt det är, om det är för rikets säkerhet eller om så hela världens undergång står på spel. Mitt svar är nej.” Carl blickade tomt ut över sjön och hoppades att de skulle begripa att han faktiskt menade allvar. Det blev tyst en lång stund. Sedan flyttade sig mannen så att han kom att stå rakt i vägen för Carls blick.

”Jag heter Mikael Stål och jag är kriminalkommissarie”, sade mannen tonlöst. ”Det här är min kollega Anna Lundbäck. Vi har kommit för att informera dig om att din bror har hittats död.”

GÖTEBORGS KÖKSRENOVERINGAR

Hela vårt sortiment finns på hemsidan.

Fräscha upp ditt kök

Behåll stommarna - byt luckorna!

Behåll stommarna – byt luckorna!

Fräscha upp ditt kök stommarna - luckorna!

Behåll stommarna - byt luckorna!

Hos oss hittar du ett stort urval av måttilverkade nya köksluckor (utbytesluckor).Vi har det mesta till din köksrenovering, från nya målade köksluckor till massiva träluckor.

Hos oss hittar du ett stort urval av måtttillverkade nya köksoch garderobsluckor (utbytesluckor). Vi har det mesta till din köksrenovering, från nya målade köksluckor till massiva träluckor.

Hos oss hittar du ett stort urval av måttilverkade nya köksluckor (utbytesluckor).Vi har det mesta till din köksrenovering, från nya målade köksluckor till massiva träluckor.

du ett stort urval av måttilverkade nya köksluckor till köksrenovering, från målade till träluckor.

Vi sprutmålar även gamla köksluckor och garderober

VI SPRUTMÅLAR GAMLA KÖKSLUCKOR, INNEDÖRRAR till ﬁnansering via

Möjlighet till finansiering via Resurs Bank www.dackivast.se